9789150109450

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 1

Bodil Sjöström

VÄNSKAPSKODEN

Alfabeta

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 2

Av Bodil Sjöström finns även: Klimatsmart – Din guide till en miljövänligare vardag, 2007 tillsammans med Mikael Persson och Per Johnsson På andra förlag: Med våra ögon, 1994 (eget förlag) tillsammans med Anders Odelius och Elisabeth Ohlson Wallin Peter älskar Christer, 1995 (LL-förlaget) Trollen på Regnbågsbacken, 1998 (Atlas) Thailand, 2007 (Vagabond förlag), tillsammans med Mikael Persson och Tobias Larsson

Nyfiken på mer?

Titta in på www.alfabeta.se eller skicka ett vykort, fax eller e-post till Alfabeta Bokförlag AB, Box 4284, 102 66 Stockholm, fax 08-643 24 31, e-post info@alfabeta.se så får du vår katalog.

Citatet på sid 17 är hämtat från ”Vänskap” av Francesco Alberoni, översättning: Barbro Andersson, Bokförlaget Korpen.

Copyright © Bodil Sjöström 2008 Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Tryck: ScandBook, Falun 2008 ISBN 978-91-501-0945-0

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 3

Innehåll

Koden till vänskap 5 Förtroenden och förgänglighet 10 Vänskapens labyrinter 16 Mötet 28 ”Ett ögonblick av fullständig kontakt.” Intervju med Monica Chu 34 Jag vill vara den som betyder något krönika 41 ”Är man inte vän med sig själv kan man heller inte bli vän med andra.” Intervju med Eva Dahlgren 45 Att skaffa vänner eller få dem 55 ”Det är då man minst anar det som vänskap uppstår.”

Intervju med Anders Odelius 59 Manlig och kvinnlig vänskap? 62 Vårda vänskap 67

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 4

”Tycker man om en människa ska man inte sträva efter millimeterrättvisa.” Intervju med Stefan Einhorn 75 Vänskapens no no 87 Talskräcken 89 Du är min spegel krönika 91 Konsten att säga nej 93 Grus i maskineriet – inget farligt 98 ”Mellan vänner kan oerhört starka känslor uppstå.”

Intervju med Nicolas Jacquemot 103 Uppriktighet – men när? 114 Vännerna man inte väljer … 118 … och de man väljer bort 127 ”Jag städar bort missunnsamhet.” Intervju med Mia Törnblom 131 Med dig är jag aldrig rädd krönika 142 Vän i kris 146 Har du koden? 157

4

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 5

Koden till vänskap Min vän Ulla sitter mitt emot mig. Vi äter middag på en grekisk restaurang. Ulla är mycket äldre än jag. Vår gemensamma nämnare är media och att vi båda två rest i stora delar av världen. Vi har en iver i att förändra och pratar ofta om värderingar. När jag nu vill prata om vänskap säger hon på sin breda skånska: – Koden till vänskap. Ja, vissa har den, andra inte.

Hon viftar med gaffeln så att tsatsikin skvätter.

Jag undrar vad hon menar och Ulla berättar inlevelsefullt hur hon upplever att vissa av hennes vänner har koden, det vill säga vet hur man ska handskas med vänner och kan vårda vänskap, medan andra saknar den egenskapen helt.

Ulla blir blank i ögonen då hon berättar om sina vänskapsrelationer som inte fungerat. Men hon blir också rörd då hon talar om sina närmaste vänner. En av dem har hon haft i 45 år.

Ulla är en av de mest känslosamma människor jag känner.

Hon gestikulerar yvigt och gråter ofta då starka känslor kommer till ytan.

5

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 6

Det är det jag tycker så mycket om hos henne. Hennes känslor berör mig, de sätter igång mina egna.

Det är alltid underhållande och givande att träffa Ulla. Vi ses inte så ofta, kanske någon gång i halvåret. Men vi diskuterar stort och vi lämnar alltid varandra med nya idéer.

Men jag köper inte riktigt Ullas teori om att vissa har koden till vänskap medan andra inte har den. Jag medger att vissa är bättre på relationer, och att det självklart finns vissa grundläggande ”regler” att hålla sig till för att vårda vänskap, men någon enhetlig kod, det vill säga någon statisk lösning, en sanning om vänskap som gäller för alla, tror jag inte på.

Däremot tror jag att alla vänskapsförhållanden har vissa gemensamma beståndsdelar, som lojalitet och tillit, men att vänskap generellt är något som är i ständig förändring. Vänskap bygger till stor del på personligheter och erfarenheter som möts, ett finmaskigt nät som hakar samman och som ger näring åt de inblandade.

Men det finns onekligen något fascinerande i uttrycket koden till vänskap. En undran om vad vänskap består av, hur den definieras och hur man sköter den. Det finns massor av böcker om relationer, de flesta om parrelationer, en del om familjer, många om ledarskap och en drös om hur man ska kommunicera bättre med varandra. Men väldigt få om relationen mellan vänner.

Familje- och parrelationer till exempel är omringade av prak6

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 7

tiska ramar. Den relation man har med den människa man lever ihop med är uppbyggd kring bostad, ekonomi, känslor, sex, ibland barn. Vänskapsrelationer däremot hänger i luften, ofta utan stöd av något praktiskt, de är ofta känslomässigt laddade, fast man kanske aldrig pratar om det. Det är som om vi förväntar oss att en vänskapsrelation ska sköta sig själv. Vi ägnar den väldigt lite diskussion, trots att vi skattar den högt.

Parrelationen däremot har sitt eget regelverk, ofta förväntas exklusivitet, man har sin partner för sig själv, men i vänskapen delar vi vännen med andra. Vänskap är frihet. Den underbara.

Den svåra.

Somliga menar att detta är enda skillnaden. Att vänskap också är kärlek, att det bara är sex som skiljer de olika relationerna åt. Jag tycker det är futtigt. Vänskap är inte bara kärlek. Den är ett steg till.

Tittar mig runt i restaurangen. Där sitter tre kvinnor lutade mot varandra i ett förtroligt samtal. Vid ett annat bord: fyra personer, jag gissar att det är fyra arbetskamrater. Utanför går människor förbi till eller från bion, fotbollsträningen eller jobbet. Vår servitör kivas med en annan servitör. Överallt finns det människor som står i relation till varandra.

Det betyder inte att alla är vänner, men att vissa av dem kan bli det, om de en gång möts och koden fungerar. Det betyder inte heller att alla har vänner. Ensamheten är påtaglig, vem som helst 7

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 8

kan se ensamma människor runtomkring sig.

På ett seminarium hörde jag en kvinna från Jourhavande medmänniska (Röda korsets hjälptelefon) berätta om ett exempel på människors ensamhet. En man ringde och sa att han bara måste få berätta en sak. Han hade vunnit två hundra kronor på en Trisslott. Inte en miljon, inte två hundratusen, utan två hundra kronor. Han var så glad, men hade ingen att berätta det för.

Ensamheten är förtärande. Inte bara i svåra situationer, utan också för att glädjen blir avmattad om man inte får dela den. Och värst av allt – man blir vare sig bekräftad eller sedd av någon annan.

Jag skulle gärna ägna en hel bok åt ensamhet för att om möjligt få människor mindre ensamma. Men detta är en bok om vänskap. Det är ingen handbok i hur man får nya vänner (även om ett kapitel ägnas åt det) utan en bok som gör att man förhoppningsvis kan handskas bättre med sina vänskapsrelationer. Eller få förståelse för varför de är som de är. Men allra mest – få syn på de vänner man har!

Jag har världens bästa jobb, jag är resejournalist. Men det är inte bara världens bästa jobb för att jag får resa till exotiska platser, utan också för att jag tillbringar en hel del tid i ensamhet. I vetskap om att jag har vänner därhemma. Så gott som varenda ensam stund (då inte arbetet kräver min uppmärksamhet) tänker jag på vännerna därhemma. I första hand för att jag saknar dem.

8

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 9

Men jag ser dem också på distans, ser som i ett kikarsikte hur vi relaterar till varandra. Våra brister och våra tokigt roliga stunder.

Det är i ensamheten konturerna av vänskap tydligast träder fram.

Jag berättar för Ulla om arbetet med den här boken. Att jag inte på något sätt vill utge mig för att ha svar på alla frågor om vänskap, men att jag vill ta reda på dem, eller åtminstone vända och vrida på frågorna lite. Jag vill heller inte utge mig för att vara bättre vän än någon annan. Men jag funderar mycket på vänskap.

Jag berättar för Ulla att jag bestämt mig för att i ett halvår framåt alltid ta upp samtalsämnet vänskap då jag träffar människor.

På kurser, middagar, mingelpartyn. Jag ska ta läsarna in i vänskapens labyrinter. Till de stilla samtalen, krökarna av tvivel och de svindlande lyckorusen. Det blir ingen vetenskaplig bok, ingen historisk betraktelse om Aristoteles eller drottning Kristinas relationer. Jag kommer att intervjua psykologer och etnologer, men också människor utan snygga titlar som berättar om sina egna personliga erfarenheter. Jag kommer också att skriva ner en hel del egna händelser, som belyser vänskapen.

Ulla nickar energiskt när jag berättar. Lite av tsatsikin har fastnat på hennes kind. Nu är det svårt att få stopp på allt det hon vill säga om vänskap.

Inget namn kan vara bättre på en sådan bok än ”Vänskapskoden”.

Att det är en vän som dessutom kläckte titeln känns helt rätt.

9

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 10

Förtroenden och förgänglighet En blomkruka har vält. Fönstret står öppet och doften av hägg sveper in i det lilla rummet på Södersjukhuset i Stockholm.

Jag kommer för sent. Tommy är död sedan en timme tillbaka. Jag har vakat vid hans sida tillsammans med hans mamma och syster. Det sista andetaget tog han ensam med sin familj.

Han blev 32 år.

Men det är inte Tommy som ligger där i sjuksängen då jag kliver in. Det är bara ett skal. Han är borta för alltid. Allt det som representerade Tommy, hans personlighet, hans utstrålning, hans tjuriga envishet och högljudda skratt, är borta.

Allt det som gjorde honom till min vän är borta.

Vi sitter runt hans säng. Koltrasten sjunger utanför. Gardiner svarar stilla mot vårvinden. Tysta tittar vi på Tommy. Han har en handduk rullad under hakan för att hålla ihop käkarna. Han är tunn som en fågelunge. Håret matt. Och utan att jag kan hålla tillbaka säger jag: – Men vem ska jag nu prata kor med?

10

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 11

Vi skrattar mitt i det svåra, både Tommys mamma och syster visste vad jag menade.

Tommy och jag hade detta gemensamt: kor. Vi var båda djurskötare med ett förflutet inom jordbruk, vi hade båda gått lantbruksskola men flyttat till Stockholm för att leva storstadsliv.

Det var vår gemensamma historia.

Vi arbetade tillsammans på Skansen. Tommy var ganska ansträngande att jobba med. Han var av den där typen som visste bäst, tog saker ur händerna på en och hade dåligt tålamod. Men han kunde flabba, och när jag blev sur var det aldrig särskilt långt till försoning. Han kunde både förlåta och be om förlåtelse. Han kunde lyssna. Han var grym på att lyssna och det gjorde att vår relation alltid tog ett skutt framåt, efter de där gruffen.

Vi levde till en början ganska olika liv utanför jobbet och var under lång tid inte mer än ”bara” arbetskamrater. Men i ett ögonblick förändrades vår relation till något helt annat.

En dag stod jag i älghagen och krattade, höstlöven var eldfärgade och luften krispigt kall. Tommy kom med sin vita toppluva långt bak på huvudet och hjälpte mig att kratta. Han var ovanligt tyst, så plötsligt: – Det är en sak jag måste berätta för dig. Jag har inte sagt det till någon annan och jag vill inte att vi pratar om det. Men jag har hiv.

11

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 12

Sen gick han.

Detta var i mitten av 1980-talet. Hiv och aids var skammens sjukdom. Avskydd som pesten och väldigt få var öppna med sin sjukdom.

Han gav mig ett förtroende.

Tusen frågor snurrade i mitt huvud. Jag undrade när han skulle dö, hur han skulle dö, hur jag skulle bete mig, och om jag nu tilläts prata med honom om hiv, vad skulle jag säga då? Var det okej att säga något till min sambo, eller var det ett förtroende som jag nu fick visa att jag kunde förvalta?

Men när jag gick hem från jobbet den dagen kändes det mitt upp i alltihop lite bra. Som om jag blivit stark. Stolt. Som om jag var unik.

Jag var den ende han berättat det för.

Jag betydde något speciellt för honom. Han valde mig, han litade på mig. Ett bevis på vänskap.

Det är 15 år sedan Tommy dog. Jag har gått vidare, och kommit ur sorgen, så mycket man nu kan göra det. Berättelsen om Tommy sätter också ljuset på att vänner påverkar den väg livet ska gå.

Då Tommy anförtrodde mig sin hemlighet började jag engagera mig som volontär i arbetet med hiv och aids på Stiftelsen Noaks Ark – Röda korset. Engagemanget gav mig senare en fast anställning där, och man kan gott och väl säga att det var Tom12

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 13

my som orsakade att jag bytte bana från att vara djurskötare till att idag vara journalist. Genom mitt arbete på Noaks Ark föddes en tanke om att berätta om det som hände. Andra vänner, Steve, bad mig skriva om det jag upplevde i en antologi (”Kunskap och förnuft”), och Elisabeth, uppmanade mig att utbilda mig inom journalistyrket och var också den som bokstavligen tog fram ansökningsblanketter till utbildningar.

Under 1980- och 90-talet var det fler av mina vänner som blev sjuka och dog i aids. Några av dem stod mig riktigt nära. Tommy var en av dem, Magnus en annan, Lennart en tredje. Att arbeta med hiv och aids, eller snarare med död, gav mig en långvarig kontakt med förgängligheten.

Det är ingen nyhet, men livet har ett slut. Vare sig vi blir sjuka innan vi ens fyllt trettio eller om vi lever friskt till nittio. Men vi lever som om vi inte alls kände till det.

På samma sätt lever vi som om vänskapsrelationerna vore för evigt. Vi lyfter sällan upp och beskriver dem. Det är som om det är underförstått hur mycket de betyder för oss.

När mina vänner dog hamnade jag i ett mörker som är svårt att beskriva, men i mörkret föddes reflektioner jag bär med mig så gott som dagligen. En av dem är att vänskap är nu. Att ta vara på relationerna och vårda dem skapar ett bättre liv, och framför allt då livet fått sig en törn. I nöden prövas vännen, heter det. Med det inte sagt att varje vän prövas då man befinner sig i kris, men 13

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 14

det är goda vänskapsrelationer som kan göra skillnad på hur man klarar kriser. Man äger i mångt och mycket innehållet av sin egen framtid och kan investera i den bland annat genom goda vänskapsrelationer. Därför: man vårdar inte sedan, man gör det nu. Lite som livet självt – man lever väl inte sedan?

Jag såg vad vänner runtomkring kunde betyda för den som var sjuk, jag såg att de (vännerna) också mådde bra av att få betyda något, att få finnas till.

Men kanske mest ändå lärde jag mig att vänner aldrig kan vara någon som alltid ställer upp. Att man för att vara en bra vän alltid måste finnas till hands är en klyscha som bara skapar skuld.

Alla har sina tillkortakommanden, vänskap handlar snarare om att acceptera detta, att inte ställa orimliga krav på sig själv och andra utan köpa att människor är som solen, som också har sina fläckar.

Jag såg också de som drog sig undan för att de tyckte att de inte hade tillräcklig kunskap om sjukdomen, för att de kände sig otillräckliga, för att de inte trodde att de kunde hjälpa till. De förstod helt enkelt inte sitt eget värde i vänskapsrelationen.

Tommy pratade om väldigt få som sina vänner, det fanns några enstaka som han stod nära, men i de mörkaste stunderna upplevde han sig själv som väldigt ensam.

Jag är övertygad om att fler både kunde och ville betyda något för Tommy om de bara fått chansen. Men Tommy var en per14

Vänskapskoden inlaga

08-06-25

10.32

Sida 15

son som inte ville ligga andra till last. Att berätta om sin sjukdom, sin rädsla för att bli sjuk och dö, sin skam, oron över sin mamma, kan knappast anses vara att ligga någon till last. Men Tommys osäkerhet gjorde att han till en början höll det inom sig.

Han var också orolig för mig. Han undrade om jag skulle klara av att vara hans vän när han stundtals blev väldigt krävande.

Det var en gest av omtanke från hans sida. Och ibland var det fruktansvärt tungt: Att höra att han hade hela byrålådan full av stark medicin för att han skulle ta livet av sig då han blev sjuk.

Att se honom ligga med syrgasmask på ett sjukhus med dödsångest i blicken. Att höra honom skrika i smärtor då sjukhuspersonalen vände på honom.

Då jag bad Tommy att få dela förtroendet och ge möjlighet för andra att också få vara delaktiga i hans svårigheter, släppte han in några få till. Gensvaret var omedelbart positivt. Han berättade för fler och jag undrar om det inte paradoxalt nog blev hans bästa tid i livet, i vänskapens mått mätt. Han började också be om hjälp.

Något som senare skulle resultera i en mycket märklig väntjänst.

15