ag glömmer aldrig de långa förhören i polishuset på Kungsholmen. Jag visste inte att en snäll polis och en stygg polis var en uppdelning de gjort mellan sig, ett teatralt knep som de lärt sig på polisskolan (som på den tiden inte var högskola). Om jag då, på 1960-talet, hade läst mer deckare och mindre science fiction så skulle jag ha förstått upplägget. De försökte knäcka mig. Jag satt på en liten stol mitt i rummet. Den snälle polismannen ville bjuda på kaffe och cigaretter. Kaffet var inte gott, det skulle jag också ha känt igen från polisromaner om jag hade studerat dem bättre. Inte ens poliserna själva har tillgång till gott kaffe på polisstationerna, det vet jag nu. Jag rökte inte och avvisandet gjorde den stygge polisen ännu styggare. Han gick av och an, 7
DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 7
08-05-21 09.00.44