Förord
H
änder det att du får ”tecken”? Små händelser som vill säga dig något? Det får jag. Mina kommer till mig när jag minst anar det. De träffar ofta hårt och nästan alltid i huvudet. Jag på dagis: En kille langar en sten rakt i pannan på mig. Pang! Bilfärd till sjukhuset för att bli sydd. Jag elva tolv år: Kastrups flygplats utanför Köpenhamn. ”Spexar” lite för mamma, samtidigt som jag springer baklänges. Vänder mig om. Pang! Rakt in i en informationstavla. Mycket gråt. Stor bula i pannan. Jag fjorton femton år: Leker med min hund. Hoppar från min säng. Pang! Huvudet rakt in i dörrposten. Vänta, det kommer mer. Jag, för fyra fem år sedan: På zoo i Barcelona. Står och pekar och skrattar åt en noshörning som ser lustig ut. Klatsch! En fågel som sitter i trädet ovanför bajsar på mitt huvud. Inte så farligt, men ändå.