9789172992870

Lasse Ekholm

www.opal.se

Text © Lasse Ekholm, 2008 Bild © Stina Lövkvist, 2008 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed in Estonia, 2008 ISBN 978-91-7299-287-0

Lasse Ekholm

Katten Katt Illustrationer av Stina Lรถvkvist

Opal

Martins födelsedag Födelsedag. Jag önskade mig en hund. Det har jag gjort varje jul och varje födelsedag de senaste fem åren. Kaxe ska den heta, precis som hunden morfar har haft. Helst ska det vara en lagom lurvig pumi. Men det får duga med en blandras. Hellre det än ingen hund alls.

Det blev ingen hund i år heller.

– Det är för mycket jobb, sa mamma. Att ha hand om ett husdjur är ett stort ansvar. Det kostar både tid och pengar.

Mamma och pappa har varken gott om tid eller pengar. Men jag har ganska gott om tid, utom på mornarna.

När jag skulle gå till skolan i morse kände jag mig besviken, fast jag fått tårtfrukost och arton djur. Fiskar – och ett trettioliters akvarium med fyra växter och doppvärmare. Arton fiskar kan aldrig vara i stället för en hund. Inte ens hundra fiskar i ett hundra­liters.

5

Jag öppnade dörren för att rusa till skolan, tre tårtbitar försenad. Då satt födelse­dagens överraskning på trappan utanför dörren.

En stor, rödaktig katt med vita tassar. Den tittade på mig och jamade tre gånger. Det var inget vanligt kattjam, utan ett hest jam som hördes över skramlet från sopbilen, som höll på att tömma grannens tunna.

En katt! Kunde det vara en överraskning på födelsedagen? Knappast. I så fall hade de väl tagit in den? Inte låtit den sitta utanför dörren.

Ett kattkräk Jag tittade på klockan. Det var bråttom om jag inte skulle komma mer än tio minuter för sent. Jag började småspringa. Då reste katten sig, tittade på mig, jamade tre gånger och följde efter.

Hela vägen till skolan följde katten med, några meter bakom mig. Det var som om den bestämt sig för att vara min katt. Ett kattskrälle! När det var en hund jag ville ha. En katt var nästan lika illa som fiskar.

Till och med in i skolan lyckades katten smita med. Men jag ville inte ha honom.

Och förresten är skolan kattförbjuden. Så jag lyckades få tag i katten, slänga ut honom och stänga dörren snabbt.

Stig, vår lärare, tittade på sin klocka.

– Tolv minuter sen, sa han. Skulle du inte kunna masa dig iväg hemifrån lite tidigare?

– Födelsedag, svarade jag. Jag var tvung7

en att öppna alla presenter. Annars hade mamma och pappa blivit besvikna.

– Fick du den där hunden som du alltid pratar om?

– Kanske. När jag kommer hem. Pappa eller mamma har nog med en hund när dom kommer från jobbet.

När jag skulle gå hem från skolan, satt katten kvar utanför grinden och väntade på mig. När jag började traska hemåt följde han efter med svansen i vädret. Jag försökte schasa bort kattkräket, men det hjälpte inte. Han fortsatte att följa efter. När jag närmade mig vårt radhus, rusade katten förbi mig. Rakt mot vårt hus. Satte sig på trappan, stirrade på dörren och jamade så att grannen tittade ut genom sitt fönster.

När jag låste upp slank katten in, fast jag drog igen dörren så snabbt jag kunde.

8

En bortskämd katt Katten gick en runda och inspekterade lägenheten. Nosade i varje hörn och på varje möbel. I köket stannade han, satte sig framför kylskåpet och jamade. Till och med en hundälskare som jag begrep vad katt­ skrället ville. Nåja, lite mat kunde jag bjuda på också åt en katt.

Det var en kräsen katt. Han ville inte ha något av det jag trodde att katter vill ha.

Varken mjölk eller gräddfil. Inte ens fisk, fast jag försökte med både inlagd sill och sardiner i olja. Varken salamikorv eller ister­band. Han bara fortsatte att stirra på kylskåpet och jama allt ilsknare. Inte förrän jag skar upp ett par bitar av kotletterna, som mamma köpt till middag, blev han nöjd. Han slukade köttbitarna i ett nafs och skrek efter mer. Två hela kotletter skurna i bitar satte han i sig, innan han var nöjd.

Då kröp han upp i pappas tv-fåtölj och somnade.

9

Varken mamma eller pappa hade någon hund med sig. Inte ens en blandras.

– Är katten en present i stället för hund? frågade jag.

– Vilken katt?

– Den som ligger i fåtöljen.

– Varför har du släpat hem en katt? sa mamma. Den måste tillhöra någon. Kanske traskar en stackars ensam pensionär omkring och letar efter sin älskling. Du måste gå tillbaka med katten till stället där du hittade honom.

– Han ska i vilket fall som helst inte ligga i min fåtölj, sa pappa.

Katten ville inte alls tillbaka ut. Han ville inte ens lämna fåtöljen. Fräste och spärrade ut klorna. Pappa fick klösmärken både på armarna och ena kinden.

– Han får väl ligga kvar till efter maten.

Men då ska han ut! Det räcker med att vi har tjugo fiskar här i huset!

– Arton, anmärkte jag.

– Det blir kotletter, sa mamma och log. Jag fick tag i tre stora, ekologiska kalvkotletter för att fira din födelsedag.

Det blev inte kalvkotlett till middag. Det blev fiskpinnar som mamma hade i frysen.

Jag avskyr fiskpinnar. Pappa hade rätt.

Katten skulle ut ur huset så snart som möjligt!

11

Katten Katt väljer att helt enkelt flytta in hemma hos Martin. Inte så omtyckt först, men saknad när han plötsligt är borta. Vart har han tagit vägen? Har det hänt honom något?

Följ med denna egensinniga katt på hans äventyr mellan olika hem och ända in i Kungliga slottet.

Med illustrationer av Stina Lövkvist

ISBN: 978-91-7299-287-0