9789173870672

VR ESIGA VALTE R

are böcker av Tidig mallman på S Steve s förlag: i L bri t i l l m i dd a g l amm E t t Go s i g a G u n n a r

f år en vän

Libris förlag • Örebro I samma serie: Gosiga Gunnar Lilla Björns stora tröja Förlåt!

Originalets titel: Gruff the Grump Originalförlag: Little Tiger Press, London Copyright text © 2009 Steve Smallman Copyright illustrationer © 2009 Cee Biscoe Svensk copyright © 2009 Libris förlag, Örebro Översättning: Anna Braw Sättning: RPform, Köping Tryckt i Kina 2010 ISBN: 978-91-7387-067-2 www.librisforlag.se

Steve Smallman Illustrationer: Cee Biscoe Text:

Översättning:

Anna Braw

Valter var en björn.

En stor björn.

En stor, avig, tjurig, vresig björn.

Han bodde alldeles ensam i en unken, dammig gammal grotta.

Det var aldrig någon som kom och hälsade på honom.

En morgon när Vresiga Valter klampade fram genom skogen fick han syn på något knasigt …

De andra djuren gömde sig när de såg att han kom.

De kallade honom ”Vresiga Valter”. ”HUMPF!” sa Vresiga Valter.

Ingen skulle tro att han brydde sig om det.

arbror Björn, snäl l a G U n snälla f L L IGA ”Å me kan väl hjälpa m i g u n d e r ? ” sa ka farbror n B i n j e ö n. rn,

Han vände sig om för att gå sin väg.

”HUMPF!” grymtade Vresiga Valter.

”Tje n a farbr o r B j ö rn”, sa kaninen med uppochnervän ”Ja g d h r a ö r fastn st. a t d e u l l l u k k i S u t r. n ä e h n n g n r a a tänka dig a t t v a r a så jättesnäll och hjälpa mig ner?”

Det var en liten uppochnervänd kanin som hängde högt upp i en trädgren.

”Tack tack tack tack TACK snälla farbror Björn”, sa kaninen. ”Det var en stjärna som hade ramlat ner och fastnat i trädet, så jag var tvungen att rädda den, men sedan fastnade ju jag också, och då blev DU tvungen att rädda MIG.”

”Här”, sa kaninen och log, ”du får den.”

Till sin egen förvåning lyfte Vresiga Valter försiktigt ner kaninen och satte henne på marken.

Hon la försiktigt stjärnan i björnens stora, håriga tass. Sedan skuttade hon iväg hemåt.

Vresiga Valter tyckte att stjärnan såg väldigt mycket ut som ett löv, men han tog hem den och ställde den på hyllan ovanför spisen ändå.

Den lyste som guld. Den var så vacker att Valter plötsligt insåg hur instängd och dammig hans grotta hade blivit.

Och för första gången på väldigt länge dammade han hyllan och borstade bort lite av spindelväven.