Min dukningsfiloSOFI

Jag har alltid inspirerats av Estrid Ericson (som grundade butiken Svenskt Tenn i Stockholm) och hennes fantasirikedom. Under Estrids år på Svenskt Tenn dukades borden i olika stilar och för olika sammanhang, och de präglades alltid av rena former. Material som tenn, keramik, silver och glas fick verka i sig själva. Så länge jag kan minnas har jag kikat in i hennes värld – som lever kvar i butiken på Strandvägen – och gjort egna mentala anteckningar. Jag älskar att smycka bordet och gå från vardagsmiddag till fest genom att blanda olika material, mönster och lekfulla former. Ofta dras jag till målningar med stilleben – och en dukning är precis just det. Fast man får måla den själv.

I matsalen tillbringar vi den mesta tiden som familj, så när vi renoverade hemma ville jag skapa en magisk plats där vi alla kunde samlas. Inspirationen fick jag från en restaurang i Paris med runda bord i stället för ett livlöst långt bord som enbart används vid »speciella tillfällen«. De krämvita väggarna byttes mot en dekorativ tapet och så fick vi en egen bar på hemmaplan! Jag är rena motsatsen till en vett­ och etikettbok. Att sätta min egen prägel är viktigare än vad som är rätt eller fel. Om du frågar proffsen så tar jag säkert ständiga snedsteg när det kommer till var efterrättsgaffeln ska ligga eller i vilken ordning glasen ska stå. Min filosofi – och melodi – är att duka med det finaste jag har så ofta jag kan. Våra vardagsglas och vardagstallrikar är det vackraste jag vet. De ger färg och glädje varje dag. Precis som när det gäller kläder och accessoarer tror jag på färre men värre. Och på att alltid tänka på pris per användning. Om jag vet att jag kommer att dricka ur kaffekopparna varje morgon och äta middag större delen av året på de vackert mönstrade tallrikarna, så röstar jag för den investeringen. För att skapa nyhetsvärde och variation dukar jag mer än gärna med budgetkedjornas servettringar, köper gånger varje år av vårt liv, och så viktig för livets lycka är vår måltid, att vi ska anstränga oss, så den blir en angenäm tilldragelse. Allt, som kan ge den poesi och behag, ska vi ta vara på.«