9789198775815

Tidigare utgivning

Leva för två, tvillingar som förlorat sin tvilling berättar 2022

På annat förlag

Living for two, Twin Loss Stories 2023

Sensitivt ledarskap, möt det nya sättet att leda i tolv intervjuer 2020

Högsensitiva berättar 2017

Där själarna dansar

© Pia Rockström 2025

Rindi text & förlag

www.rindi-tf.se

Formgivning & illustration omslag Tess Rockström

Sättning Pia och Mattias Rockstöm

Korrektur Michaela Gester Textvärt

Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2025

ISBN: 978-91-98775-81-5

Prolog

Jorden, det är här vi går en stund, vi andas här, vi älskar här och det är

här vi en dag ska dö. Himlen, det är dit vi kommer när våra dagar är räknade, när det står e End i berättelsen. Men tänk om allt detta egentligen är en illusion. Tänk om himlen och jorden är ett. Tänk om vi kan mötas på riktigt där, och här, mellan himmel och jord.

Jag kan se att jag föddes för att få uppleva just detta. Hur jorden och himlen egentligen inte är åtskilda. Jag kom till världen som en av tre systrar, men min trillingsyster Maria fanns bara vid liv de första timmar‐na i förlossningssalen. Länge har jag gått med en tanke att vi för alltid är åtskilda. Under ett drygt års tid arbetade jag med att intervjua ensamma tvillingar över hela världen och skriva deras historia. Jag gjorde det för att förstå innebörden av en tvillingsorg och för att lära mig mer om bandet mellan tvillingar, ett band det inte går att bryta.

Samtidigt har en röst inom mig kallat. En röst med en vetskap om en helt annan värld. Där själarna dansar är den världen, ett vindlande sam‐tal mellan mig och min syster Maria, mellan dimensionerna.

Välkommen att uppleva själarnas dans, när de avtecknar sig mot him‐lavalvet. För någon en synlig dans. För andra en osynlig. Det spelar ingen roll. Gemenskapen som finns där, och här, mellan himmel och jord, är värmande och ger hopp och kraft till det som kallas ett människoliv. Som jag önskar alla människor en liten glimt av just den upplevelsen.

Så får jag lov?

Har knappt delat den med någon. Hur ska man förklara kontakten med någon som lämnat jordelivet? Det är som att vårt språk inte räcker till för att tänka så utanför det vi ser som vår verklighet.

Likaväl som jag har velat sätta ord på sorg, och utmanat mig själv att göra det i bokform, är jag nu redo för ännu ett steg. Men hur inleder vi denna berättelse, så att den blir verklig även för de som inte tror på mira‐kel? Vill du vara snäll och svara mig Maria. Är du där?

Jag hör bara pipande ljud i öronen nu när jag lyssnar inåt, är det ett tecken på att du är där? Det räcker inte, jag måste få till mig det du vill förmedla på ett tydligare sätt.

PAUS

Jag gör en meditation och hoppas att det ska bli lättare att höra dig när mina inre tankar är stilla. Det finns plats här för dig nu så välkommen till jordelivet. Går det inte att möta dig så här? Måste du komma när jag inte är beredd, när jag inte söker dig? Jag förstår inte varför det är svårt. Är du där? Svara med ett tecken i alla fall.

Mina tankar vandrar till min favoritbok. Samtal med Gud. Där fick författaren Neale Donald Walsch tag på Gud under sitt första försök till kontakt. Men då var han också ordentligt trött på sin livssituation, att Gud visade sig genom att prata till honom var så att säga enda och sista utvägen. Det hade kunnat sluta riktigt illa. Kanske kan du göra som Gud gjorde då, även om jag inte är desperat, så var snäll och börja prata med mig! Okej, jag provar att skriva för hand, med penna och papper, går det bättre då?

(Resten av kapitlet är skrivet för hand och sedan infört på datorn.

Det är något med papper och penna och handen som gör det lättare att ta emot budskap.)

Jag börjar med att tyst be om kontakt, den här gången, när jag kallar

på Maria. Jag är helt säker på att sådant går fort. Från bön till att bönen

är uppfylld krävs inte lång tid om man har en stark tilltro, och det har jag, och det hoppas jag vi ska prata om i ett kommande kapitel, jag och Maria.

När jag känner som ett lugn runt mig säger jag högt ”Jag bjuder in min kärleksfulla guide och syster. Jag ber dig att skriva genom mig nu, ett budskap som hjälper mig på min väg. Ge mig kunskap, visdom och sanning.”

Jag sätter pennan mot pappret. OCH NU ÄR HON DÄR. Följande rader ger Maria mig den där första januaridagen av vårt samtal:

Jag är här. Jag har mycket att berätta. Jag är Maria, ljussystern. Jag har varit med dig alla dagar, och så kommer det förbli.

Du och jag, vi är ett, men också åtskilda. Vi är det för att lära oss saker.

Jag, Maria, lämnade dig när jag bara hade levt några timmar. Det var sagt så i livets bok och det är den vi följer.

Du är också en ljussyster men vi vandrar på olika platser i det här livet.

Du kan alltid kalla på din ljussyster. Hon finns här för dig alla dagar. Hon är din tröst, din glädje och din nyfikenhet. Du är nyfiken på livet, mer än de flesta. Jag är med dig när du förundras över livet. Jag är med dig när du luktar på en blomma. Jag är med dig när du dricker söt choklad. Det är jag som är med dig, jag slutar aldrig häpnas över det liv som finns på jorden.

Jag är också Maria, sorgesystern, som lärt dig vad sorg kan vara. Och att bandet mellan människor kan vara starkare än döden. Jag såg att du hajade till nu för den meningen, bandet som är starkare än döden, den har du an‐

När man tror att allt handlar

om

att bli någon i världen

Dethar gått två dagar sedan sist och när jag låg och tänkte på boken i går natt så var det som att samtalet fortsatte. Jag var inte redo då med papper och penna, det var mitt i natten. Jag föredrar om vi kan ses på normala tider så jag stängde liksom samtalet, ungefär som att man stänger en laptop. Hoppas att du finns kvar. Jag har också varit yr sedan vårt samtal, riktig yrsel som gör att jag känner mig ostadig. Ingår det också i paketet för att lyckas skriva en bok med dig?

Här är jag. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag vet inget om yrsel, jag vet bara om hur det känns att vara där jag är.

Vad ska vi prata om idag? Ska vi prata om styrkan? Jag har mött den hos så många tvillingar som blivit ensamma. Var snäll och berätta om hur ni som lämnat hjälper oss som är kvar.

Bandet är kvar, bandet är som ett kraftigt gummiband, det tänjs ut men det håller. Så kan jag höra hur du tänker på mig, när du behöver min hjälp, också det kan jag förnimma.

Den oro som du känner är bara mental. När livet verkligen utmanar, då är du lugn. För så är det med gemenskap, när vi är två kan inget hindra oss. Tillsammans är den starkaste vägen. När vi delar allt och leder varandra.

kunde nå varandra. Erkänn hur mycket tid du varit med din mobil de senaste åren, och hur långt bort från dig själv du samtidigt varit. Minns du när du var på Gotland i somras och kom hem och kände dig starkare än på länge? Du hade levt i naturen i en vecka och hade släppt det ständiga media‐flödet. Kan du tänka dig att gå i rätt riktning nu? Att vara mer i ingenting. Våga möta din inre dialog. Då kommer jag att vara där och ge dig mer av det du ska veta.

Och erkänn, fastän du gett ut en bok om att förlora en tvilling, så har du tänkt väldigt lite på mig de senaste åren sedan boken blev klar. Det är en an‐nan del av att förlora sin väg och sin styrka. När man tror att allt bara handlar om att bli någon i världen. Du kan ha ett hur fint yrke som helst men du kan samtidigt vara långt ifrån dig själv. Eftersom du och jag på sätt och vis är samma så vandrar du åt fel håll när du följer en roll bara för att du tror att andra uppskattar den. Det tar oss längre ifrån varandra.

Jag har mycket mer att säga men jag tror att du är nöjd nu. Det är inte svårt att få kontakt med mig, det vet du nu. Du måste släppa sådant som du trodde var viktigt, som att vara någon i det oändliga flödet på nätet, eller att skrika dig hes för att få din röst hörd i den stora floden av böcker som skrivs.

Jag väntar alltid på dig och nu har du tagit ett stort steg. Vi pratar mer om styrkan, jag lovar. Och något med styrkan som jag inte sagt är att den in‐te påverkas av geografi. Avstånd är en illusion. Jag är alltid nära. Ibland närmare än de människor du har framför dig. Så var inte ledsen för att du inte kan se mig. Det du kan känna är så mycket tydligare. Nu lägger jag all min trygghet runt dig, känner du? Då kanske din yrsel också känns lättare att bära.

Vi ses igen, kära syster. Snart ses vi.