Rädda Livet nr 1 2012

1/2012

Delta i kliniska studier!

Kungabesök avslutar 60-årsjubileum Unik operationsmetod a räddar liv. Varm cytostatik sprids för hand i bukhinnan

Tema: Forskning

Omöjligt att slita sig från jobbet som forskare

10 kronor

till Cancerfonden per häfte frimärken

detta nummer frossar jag i forskning och forskare! Och det finns fler än en orsak till det. Cancerforskningen och dess innehåll och resultat utgör ett kvitto på de gåvor ni ger.

Det är närmast ett renlighetskrav att ni ska ha ett svar på vart pengarna går som ni mer eller mindre regelbundet skänker till Cancerfonden. Stort tack!

På vår webbplats cancerfonden.se finns nu nya sidor om Cancerfondens verksamhet.

Du kan gå in och se vilka forskare som forskar på vad och hur mycket anslag de får. Kan vara litet knöligt att förstå alla orden, men man får i alla fall ett hum om verksamheter som tillsammans med Cancerfonden jobbar mot visionen att besegra cancer.

REDAKTÖR Marita Önneby Eliasson marita.onneby@cancerfonden.se FORM OCH LAYOUT The Factory of Design KORREKTUR Birgitta Hessulf, Rödpennan ANSVARIG UTGIVARE Stefan Bergh TEKNISK PRODUKTION Sörmlands Grafiska AB. Rädda Livet är tryckt på miljögodkänt papper.

OMSLAGSFOTO Melker Dahlstrand

FOTO PRIV AT

I

Forskarfrossa

Även om forskningsintresset har fått fritt spelrum i detta nummer träffar vi naturligtvis också patienter liksom små närstående! ”Det brukar kännas skönt att få prata”, säger 11-åriga Lisa-Marie som har haft en cancersjuk mamma. Lisa-Marie går sedan fem år på Johannas barngrupp i Göteborg där hon delar det svåra med andra barn i samma situation.

VI LL DU H A R Ä DDA LI VE i fort sätt ni ng T välkom na r vien så som stöd med dig i Ca ncer fond lem en.

RÄDDA LIVET utkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning.

Pris för enstaka exemplar 45 kr, inkl porto.

60-årsfirandet under 2011 har varit stimulerande. Jag och de av er som har erfarenheter av en sådan milstolpe vet att det var ruggigt roligt, men också behagligt när det är över. Men så resonerar inte Cancerfonden. Jubileumsåret kulminerade i ett seminarium med kungligt deltagande och som jag refererar på sidorna 12 till 14. Detta blev något av ett startskott för fortsatt arbete med stora donationer. Anna Bromberg Sehlberg berättar hur.

En spalt om aktuell debatt debuterar och nedslag i Twitter och Facebook utökas. Jag önskar er innehållsrik och förtröstansfull läsning!

VILL DU BLI STÖDMEDLEM? Avgiften är 200 kronor/år.

Anmäl via telefon 020-59 59 59.

CANCERFONDEN är en fristående, ideell insamlingsorganisation med fokus på forskningsfinansiering och opinionsbildning.

CANCERFONDEN, 101 55 Stockholm Telefon 020-59 59 59. Fax 08-677 10 01 Besöksadress David Bagares gata 5 Webbplats cancerfonden.se VILL DU BLI MÅNADSGIVARE? Ring Cancerfonden 020-59 59 59 Mån – fre 8 – 19

Marita Önneby Eliasson, redaktör

FOTO MELKER DAHLSTRAND

FRÅGOR OM CANCER Cancerfondens informations- och stödlinje Telefon 020-59 59 59, mån – fre 9 – 13 infostodlinjen@cancerfonden.se

2

Varför ska du stödja oss?

Cancer är en livsviktig fråga. Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning. Cancerfonden får inga statliga bidrag. Resultat – fler överlever längre.

Bli gärna månadsgivare! Ring 020-59 59 59! nr 1 2012

24

Rädda Livet 1/2012 4 Respektera barn med sjuk mamma Barnen målar och delar det svåra med varandra.

8 Cancerfonden på frimärke

«Man ska inte underskatta människors vilja att påverka och att vara altruister.» sidan 17

Delade meningar om motiven, men uppskattat initiativ.

12 Vår konung avslutade jubileumsåret Möte om forskningens utmaningar och möjligheter.

16 Vi mår bra av att ge Långsiktiga relationer ska ge stora donationer.

18 Stefan Bergh, ny generalsekreterare Vi ska fortsätta förädla verksamheten och göra oss intressanta för omvärlden.

10

24 NK-cellens upptäckare Rolf Kiessling gjorde upptäckt i världsklass redan som doktorand.

28 Skräckmedicin mot cancer Myelom bromsas upp med hjälp av neurosedyn.

30 Unik operationsmetod räddar liv

28 nr 1 2012

Spridd cancer i bukhinnan behandlas med varm cytostatika.

4

41 Diskussion på internet Det här pratas det om i Cancerfondens sociala medier.

3

Bröstcancer 7 917 fall av bröstcancer hos kvinnor 2010.

Bröstcancer utgör 30 procent av all cancer som drabbar kvinnor.

Medianåldern för insjuknande är 64 år.

Färre än 5 procent är under 40 år.

Tio år efter diagnos lever cirka 80 procent av kvinnorna.

Respektera bar med sjuk mam 4

nr 1 2012

Symbolterapeuten Annika Halvarson småpratar med Lisa-Marie som varit med i Bröstcancerföreningen Johannas barngrupp sedan starten 2006. Hon tycker fortfarande om att komma hit för att måla.

När mamma får bröstcancer drabbas även barnen.

På Johannas barngrupp i Göteborg får de måla, lyssna på sagor och prata. Allt för att dela det svåra med andra barn i samma situation.

TEXT AGNETA SLONAWSKI FOTO MAJA KRISTIN NYLANDER

n ma nr 1 2012

D

et brukar kännas skönt att få prata. Vi förstår varandra och kan trösta varandra.

Men jag tänker inte jättemycket på att mamma varit sjuk, säger Lisa-Marie som är elva år och har gått på Johannas barngrupp sedan den startade 2006.

Hon har precis haft uppehåll i ett år och tycker att det känns lite konstigt att vara här ikväll igen, eftersom hon numera brukar simträna på torsdagar. Glatt skuttar hon upp i en av de vita sofforna, som pryds av ljusrosa kuddar, för att hålla koll på dörren och se vilka barn som kommer och vem hon känner igen sedan tidigare. Snart visar sig gruppens yngste kille, Simon.

Bröstcancerföreningen Johanna når du på telefon 031-15 50 59.

Varannan vecka träffas barn mellan 6 och 14 år i lokalen

som pryds av stora målningar som barn gjort på vita ark.

Hanna, 11 år, förklarar hur hon tänkte när hon målade i skira pastellfärger: – Du ser att det är moln och blixtar här? De två personerna längst ned som håller varandra i handen, de lever i en tråkig värld, men de kan gå igenom en tunnel till en annan värld, säger hon och tillägger att hon är en av två adopterade barn.

5

Symbolterapi Genom drömmar och bilder guidas den terapeutiska processen med en fokusering på klientens viktigaste behov. Symbolen är dessutom levande och kreativ, även om intellektet inte förstår.

Ordet symbol kommer från grekiska symbolon, som betyder sätta samman, göra helt, heliggöra.

Symbolterapeuterna i Göteborg arrangerar en familjevecka på Spenshult sjukhus i Kungsbacka för att måla, berätta sagor och prata med både vuxna och barn i familjer där föräldrarna drabbats av cancer.

Symbolterapeuterna Annika Halvarson och Eva Stor­ åkern frågar alltid barnen först om de får lov att prata om målningarna. Att lyssna och respektera är två centrala delar i deras verksamhet. De pressar aldrig på samtalen, utan försöker att finnas där för de mörka och läskiga rädslor som kan komma upp när någons mamma precis dött eller blivit sjuk igen.

– Det är inte jättekul när någon berättar att deras mamma har dött. Man blir ledsen för deras skull, säger Lisa-Marie.

Smärtan och oron fångar symbolterapeuterna upp genom

att låta barnen få uttala den och vila i det svåra. Men samtalen handlar lika ofta om glädje.

– Man kan känna sig ensam bland andra barn när ens

Barngruppen Johanna Bröstcancerföreningens barngrupp i Göteborg star­t ade 2006 på initiativ av Ewy Andersson som själv drabbats av bröstcancer. Barn mellan 6 och 14 år får komma till gruppen i Göteborg, som hittills är den enda i sitt slag i landet.

Barngruppens verksamhet finansieras i dag av gåvor och insamlingar. www.johanna-gbg.se

6

mamma har cancer. Det är inte säkert att man har någon kompis som förstår en, säger Eva Storåkern.

– Det är viktigt att jag och Eva är ärliga mot barnen och det är viktigt att ta upp tabubelagda saker. Många barn har en uppbyggd kontroll i och med sjukdomen.

Det handlar om att låta barnen återerövra sina egna känslor, menar Annika Halvarson.

Varje träff börjar med en likadan fika: polarbröd med ost

eller korv, levande ljus och en fråga om det hänt något bra eller dåligt. Fjädervippan går runt till den som vill prata. Det kan handla om något busigt som hänt i helgen eller om skolan, att man känner ett slags utanförskap.

När det är dags för sagostunden tänker de alltid på vilken grupp av barn de har framför sig. Just nu finns det flera vars mammor gått bort. När de berättat en egen version av exempelvis ”Sagohans och prinsessan som inte ville skratta” är det dags att måla. Och sist ett samtal om vad som kommit fram på målningen. Om barnet vill.

Hannas teckning visar solljus i en tunnel.

nr 1 2012

42 %

Allt fler får cancer i Sverige, men allt fler botas. På 35 år har antalet som överlever fem år efter sin diagnos ökat från 30 procent till 67 procent för män och från 42 procent till 67 procent för kvinnor.

Källa: Cancerfondsrapporten 2011

Cytostatika bra vid bröstcancer

67 %

Män

Kvinnor

FOTO FREDRIK HJERLING

Varje cigarett förkortar livet med 10 minuter.

5-årsöverlevnaden har fördubblats 30 %

10

67 %

Maria Forssell och Britt Andersson är årets bröstsjuksköterskor.

Årets bröstsjuk­ sköterskor utsedda

Modern cytostatikabehandling kan förbättra 10-årsöverlevnaden vid bröstcancer med en tredjedel.

Maria Forssell på Skellefteå

Cytostatika har positiv inverkan oavsett tumörens storlek, eventuell spridning och om den är östrogenberoende eller ej. Detta har visat sig vid en genomgång av 123 forskningsstudier som omfattar mer än 100 000 kvinnor. Undersökningen har gjorts av Early Breast Cancer Trialist´s Collaborative Group vid Oxforduniversitetet, och publicerats i medicintidskriften The Lancet.

Källa: Dagens Medicin.

lasarett och Britt Andersson på Sundsvalls sjukhus har utsetts till Årets bröstsjuk­ sköterskor. Priset har instiftats av Bröst­cancerföreningarnas Riksorganisation och Novartis.

Syftet med utmärkelsen är att uppmärksamma också sjuksköterskornas insats som är mycket viktig i vården av bröstcancerpatienter.

Källa: bro.org.se

Finland gömmer cigaretterna 1 januari 2012 införde

Rökfria hyreshus populära Helt rökfria hyreshus byggs nu i allt fler städer världen över. I ett sådant hus är det inte ens tillåtet att röka på balkongerna eller ute på gården.

I Sverige är det framför allt kommunala bostadsbolag som satsar på rökfria hus, de finns nu på 16 orter.

Göteborg blir den sjuttonde kommunen där man har chansen att bo rökfritt från och med i höst.

Källa: tobaksfakta.se nr 1 2012

Finland nya regler för tobaksförsäljning. Inga tobaksprodukter får förvaras synliga i affärerna. I stället ska man tillhandahålla en lista på vilka produkter som finns förvarade bakom lås och bom. Den som vill handla måste be personalen ta fram ett paket ur ett skåp eller en automat.

Regeringen har satt som mål att finländarna ska ha slutat röka och snusa senast år 2040.

Källa: tobaksfakta.se

7

Lungcancer vanligast i världen Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i såväl Sverige som hela EU. I världen totalt är dock lungcancer den typ som förekommer mest.

Källa: Cancerfondsrapporten 2011

Stockholm och Gotland erbjuda alla män mellan 50 och 69 år en provtagning för prostatacancer. Det är givetvis frivilligt att delta i studien, som kommer att pågå i två år. Cirka 200 000 män kommer att kallas till provtagning. Syftet med studien är bland annat att utvärdera olika markörer i blodet, som sammantaget kan ge en bättre precision än dagens psa-prov.

Var solsmart på sportlovet Det är inte bara på somma-

ren vi ska akta oss för solen.

Engelska forskningsinstitutet Cancer Research uk kör kampanjen SunSmart även på vintern. SunSmart påminner om att det på höga höjder, som i Alperna, är större risk att utsättas för den skadliga uv-strålningen.

Strålningen ökar med 10–12 procent för var tusende meter. Snön reflekterar också 85 procent av uv-strålarna, vilket ökar risken för att bli bränd. Solkräm, skidglas­ ögon, mössa/hjälm är viktiga att ha på.

Källa: sunsmart.org.uk/

8

Cancerfonden på frimärke Postens årliga välgörenhetsfrimärke säljs till förmån för Cancer­fonden som får 10 kronor per sålt häfte om tio frimärken. Ett häfte kostar 70 kronor.

– Med dessa frimärken ges alla en möjlighet att bidra till att besegra cancer, säger Postens frimärkschef Britt-Inger Hahne.

2011 var Rädda Barnen förmånstagare. I år ges privat­ personer och företag möjlighet att bidra till cancerforskningen.

– Det här betyder väldigt mycket för oss, säger Sara Bro­dahl, Cancerfondens in­ sam­lings­chef. Vi får en ny insam­lingskanal, exponeringen som Posten erbjuder genom sina försäljningsställen innebär ett smidigt sätt för människor

FOTO: GUSTAV MÅRTENSSON

Med början nästa år ska

Att rökning kan orsaka lungcancer vet vi. Och vi vet också att ju tidigare man kan sluta, desto bättre är det. Men många behöver hjälp för att sluta. EU har tagit ett initiativ för att ge gratis stöd och råd via nätet – Exsmokers/Unstoppable.

Kampanjen har en egen webbplats: www. exsmokers.eu/sv-sv/index och en Facebooksida.

att skänka pengar. Det är min förhoppning att alla frimärkena går åt! Årets välgörenhetsfrimärke finns i två olika motiv som illustrerats av fotografen och formgivaren Vince Reichardt.

Han berättar att han i motiven vill visa känslan man får vid en cancerdiagnos.

– Jag försöker tolka skiftningarna i livet och jag vill visa på ett hopp i en framåtrörelse i båda

frimärkena som ska representera cancerforskningen och fram­ tiden som något positivt och ljust, säger Vince Reichardt.

Frimärket, med en upplaga på 5 miljoner, gäller för inrikes brev och finns att köpa hos Postens ombud samt posten.se Förutom välgörenhetsfri­ märkena ger Posten ut frimärken med motiv från Sveriges folkparker, där artisten Lill-Babs är ett av motiven.

Vad tycker du om frimärkena till förmån för Cancerfonden?

Gunilla Stenberg , Stockholm

Göte Jardebo, Tullinge

Hans Dieter Schramm, Trångsund

– Föreställer det ett tåg eller en reservoarpenna? Vet inte, men det gör inget, det viktiga är att jag betalar en krona extra för varje frimärke.

– Jag är missnöjd! För en riktig filatelist ska märket vara vackert. Den här typen av konst som märket representerar passar inte mig.

– Mycket snygga! De är enkla, så ska frimärken se ut.

nr 1 2012

TEXT OCH BILD MARITA ÖNNEBY ELIASSON

Prostataprov ska testas

Sluta röka med EU

Bäst bo i Kronoberg

130 miljoner

Nu lever cirka 89 000 kvinnor i Sverige som har eller har haft bröstcancer. Genomsnittliga 5-års­ överlevnaden i hela riket är 87 procent. Av landets landsting ligger Kronoberg bäst till med en 5-års­ överlevnad på 90,3 procent.

sinnesceller har vi i ögonen. Det är nära tre fjärdedelar av alla kroppens sinnesceller. De övriga finns på huden och tungan samt i örat och näsan.

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting

Källa: 1177.se

Ett solsäkert Danmark

Jeopardydator hjälper cancerforskare

Hudcancer är den vanligaste cancerformen i Danmark.

Danska mosvarigheten till Cancerfonden, Kræftens Bekæmpelse, har därför tagit initiativ till en kampanj för att göra Danmarks 98 kommuner solsäkra.

På en checklista finns åtgärder som kommunerna förbinder sig att följa, bland annat att införa solfrågorna som en del i kommunens hälsopolitik, att sätta upp solskydd på lek-, bad- och idrottsplatser, ta bort solarier från offentliga anläggningar som till exempel sporthallar samt

informera kommuninvånarna via internet, utställningar, informationsmaterial med mera om hur man kan förebygga hudcancer.

Hittills har tolv kommuner blivit helt solsäkra, ytterligare 23 har uppfyllt vissa av checklistans krav.

Källa: cancer.dk

«Att stödja cancerforskningen är något alla bör göra. För egen skull. Och för andras.»

Henning Mankell

Superdatorn Watson från IBM , som förra året vann en omgång av Jeopardy där datorn tävlade mot två amerikanska mästare, ska användas vid ett cancersjukhus.

Det är Cedars-Sinai Cancer Institute i Los Angeles som ska ta Watsons förmågor i anspråk.

Datorn har försetts med en gigantisk medicinsk databas, där onkologerna kan söka bland referenslitteratur, kliniska prövningar, fallrapporter med mera.

Källa: itivarden.se

Hallänningar får individuell rehabplan Många cancerpatienter, och

Norska peruker till Serbien Serbiska kvinnor som tappar håret efter cytostatikabehandling får

inga bidrag till att köpa peruker, och många har därför inte råd.

Norska Kreftforeningen har därför startat en insamling bland norska före detta cancerpatienter som skänker sina avlagda peruker till Serbien. Perukerna rengörs innan de skickas iväg och kan hålla i många år. Hittills har mer än 300 peruker distribuerats bland serbiska kvinnor.

Källa: kreftforeningen.no

nr 1 2012

även närstående, känner behov av rehabilitering. Behoven kan vara flera: fysiska, psykiska, sociala och existentiella.

För att få bättre samordning startar Hallands sjukvårdsregion nu projektet Sjukhusövergripande rehabilitering. Målet är att alla cancerpatienter ska få en individuell plan för rehabilitering. Man satsar också på sociala medier såsom blogg där allt som händer i projektet ska publiceras, och en Facebooksida: ”Region Halland Cancerrehabilitering”.

Källa: Onkologi i Sverige

9

Varför forska när man kan ta hand om patienter?

S

om ung kliniker, i mitt fall nybliven kirurg, önskade jag inget hellre än att bli Stor Kirurg som kunde ta hand om alla slags sjukdomar och snabbt och helst elegant bota patienter. Forskning var en främmande – och ibland skrämmande – värld där folk isolerade sig kring smala och för verkligheten irrelevanta frågeställningar.

En Stor Kirurg kan ju inte tillbringa fyra år med att forska, när man måste träna, träna och åter träna sin kirurgiska skicklighet!

Hur fel kan man inte ha?

Som ett led i den kirurgiska utbildningen ingick på den tiden ett års tjänstgöring vid klinik på universitetssjukhus. I mitt fall blev det Karolinska sjukhuset. Mycket snart blev jag tillfrågad av professorn om jag inte skulle pröva på att ha ett litet kliniskt projekt vid sidan om det kirurgiska arbetet. Det var med stor tvekan jag ändå tackade ja – jag ville ju också framstå som akademiskt intresserad för att inte hamna i dålig dager …

Kirurgisk cancerforskning kan se mycket

olika ut. Jag gjorde det i sammanhanget ovanliga att jag först blev specialist i kirurgi vilket jag blev 1991 och då fick ett erbjudande om att tillbringa fyra år på ett molekylärgenetiskt laboratorium. Jag avbröt då min kirurgiska träning och var på labbet i fyra år där vi inte sysslade med patientnära forskning utan translationell forskning (överbryggande mellan grundforskning och klinisk forskning).

Under de fyra laboratorieåren gick jag jourer för att inte tappa kontakten med verkligheten och ryckte in och hjälpte till vid operationer. Det är inte så vanligt att kirurger tar steget in i laboratoriet, men det ångrar jag inte för jag har därmed lärt mig så enormt mycket och blivit ödmjuk för andras kunskap, andra professioners djupa insikter och på så sätt blivit en bättre doktor och (kanske) en bättre människa.

Jag ställer mina egna kunskaper och min

10

egen förmåga i relation till andras och ser att jag bidrar till en helhet.

Forskarutbildning är till inte ringa del en mognadsprocess: man lär sig mycket om sig själv, sina egna förmågor, styrkor och begränsningar.

Min styrka är att jag kan vara ganska passionerad i frågeställningar och verkligen brinna för att de ska få ett svar. Vi forskare lägger ett gigantiskt pussel och det är inte någon nesa att man håller på med en väldigt liten bit i ett stort pussel. Det finns inga genvägar utan hårt arbete. Att knyta kontakter, ingå i och bidra till att nätverk hålls ihop är nog min styrka.

Numera står jag inte i laboratoriet utan

sysslar med kirurgi och har dessutom ett administrativt ansvar som verksamhetschef för Bröst- och endokrinkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset. Min klinik handlägger patienter med bröstcancer, tumörer och sjukdomar i hormonproducerande organ samt sarkom (bindvävstumörer) i buken och närliggande organ.

Min forskartid går nu till regelbundna möten i forskargruppen och seminarier med doktorander och disputerade läkare.

Vi diskuterar resultat och går igenom vilka frågeställningar vi önskar besvarade. I min position går också tid åt till att se till att det finns resurser. Att söka anslag är en viktig uppgift för oss forskargruppledare.

Just nu driver vi två intressanta forskar-

projekt. Vi tittar på sköldkörteltumörer och försöker på ett basalt sätt se vad som gått snett i de cellerna, i tumörcellernas signaleringssy­stem. Framför allt har vi tagit steget från tidigare dna-forskning till rnanivå och numera studier av proteiner. dna blir rna och rna är mallen för att tillverka proteinerna och proteinerna är de som är ute i kroppen eller i tumören och som ger den dess egenskaper.

Nu tittar vi på vilka proteinkombinationer

och förändringar i proteinsammansättningarna som är specifika för tumören. Vi har identifierat ett antal proteiner som kan hjälpa oss att identifiera en viss typ av sköldkörteltumör, om den är elakartad eller inte.

Detta är de första stegen.

Det andra stora projektet handlar om neuroendokrina tumörer. Med den absolut senaste utrustningen på laboratoriet som studerar proteomik (läran om proteiner) försöker vi kartlägga i detalj vilka signal­ vägar som är störda i neuroendokrina tumörer och som ger metastaser i levern och vilka som inte gör det. Finns det skillnader eller likheter? Syftet är att kunna använda den här kunskapen för att särskilja vilka tumörer som är ”farligare” än andra och i förlängningen kanske hitta nya signalvägar som går att påverka med mediciner eller på annat sätt.

Jag är ju begåvad med forskningstid från

Cancerfonden så jag kan utan att skämmas ägna timmar till forskningen och hänvisa till att jag har det betalt. Sedan är det mycket fritid som går åt, det kommer man inte ifrån.

Det är svårt att hitta mötestid under brinnande vardag. Det får även bli kvällar och enstaka helger som går till forskningen.

Visst fyller jag min arbetsvecka. Jag opererar en dag i veckan, ibland två. Jag har mottagning en halv dag, arbete på Cancerfonden en dag. Administration och forskning fyller resten av veckan.

Det här är en tillvaro jag har valt – att gå mellan olika arbetsuppgifter och -områden.

Det är mitt sätt att inte bli utbränd. Om jag bara gjorde en sak, om jag bara var beroende av forskningen och att få anslag så skulle jag leva i en farlig tillvaro. Men med den här kombinationen är det för mig perfekt att kunna hämta näring ur de olika ansvarsområdena.

Och man tar visst hand om patienter genom forskningen.

JAN ZEDENIUS nr 1 2012

nr 1 2012

11

FOTO KARL GABOR

Jubileumsåret avslutades med kungligt lunchmöte

Cancerfonden firade sitt 60-årsjubileum under 2011. I november arrangerades ett lunchseminarium i närvaro av H.M. Kung Carl XVI Gustaf tillsammans med ett antal andra prominenta gäster.

ALLA TEXTER MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO MELKER DAHLSTRAND

K

onungen som är Cancerfondens beskyddare sedan 1973, fick under ett par timmar en muntlig guidning i cancerforskningens ut­ maningar och möjligheter liksom information om Cancerfondens uppdrag och vision.

Tre föredragningar återges i korthet. Bengt Westermark, som är forskningsnämndens ordförande, talade om Cancerfondens arbete med cancerforskningen i Sverige och vad som behövs för att säkra en fortsatt framgång.

Professor Kristoffer Hellstrand presenterade tre forskarteam vars arbeten är tydliga paradigmskiften för Cancerfonden. Han exemplifierade hur grundvetenskaplig forskning kan leda till terapi.

Anna Martling är kirurg och hon gav inblickar i vardagen för en klinisk forskare. Hon talade om Sveriges satsningar på kvalitetsregister och biobanken av vävnad som ger unika möjligheter i forskningen om cancer.

Vad behövs för att säkra en fortsatt framgångs Cancerfonden stödjer cancerforskning i hela dess bredd under förutsättning att den har tillräckligt hög kvalitet.

Bengt Westermark är professor i tumörbiologi vid Rudbeck-laboratoriet, Uppsala universitet.

12

– Vi har så kallad bottom up-princip, vi stöder projekt som forskarna själva har kommit på, sade Bengt Westermark. Det gör vi på så sätt att forskarna får tävla i öppen konkurrens. Ett bra område som är under utveckling kan vinna över ett område som kanske har somnat in något. Det enda som är utslagsgivande är projektets kvalitet. Och vi har ett peer view-förfarande, experter som bedömer experter och vi, vågar jag lova, har de bästa experterna till detta.

Cancerfonden delar för 2012 ut 391 miljo-

«Yngre i dag har många intressanta valmöjlig­­heter och vi måste kunna kon­kurrera.» ner kronor i anslag till de forskarinitierade projekten. Monetära satsningar går dessutom till forskartjänster, de mesta till de yngre forskarna, post doc-tjänst, upp till sju år efter disputation, så kallat Young Investigator Award. En liten del går till internationell verksamhet.

Halvtidstjänster för kliniker och seniora nr 1 2012

Hur grundvetenskaplig forskning kan leda till terapi Sedan mitten av 1970-talet har andelen cancerpatienter som botats från sin sjukdom nästan fördubblats. Kristoffer Hellstrand gav några exempel på forskning, finansierad av Cancerfonden, som inneburit paradigmskiften.

Imatinib är ett läkemedel som funnits i knappt tio år i västvärlden. Det har använts vid en form av leukemi – kronisk myeloisk leukemi, kml – och läkemedlet hämmar specifikt en sorts tillväxtfaktor i cancercellen.

Hos patienter med kml har en del av kromosom 22 felaktigt överförts till kromosom 9. Detta gör att de felaktiga cellerna ständigt delar sig. Imatinib hämmar denna process.

KML är en allvarlig sjukdom. Efter sex år har

endast 30 procent av patienterna överlevt sin sjukdom. På 1980-talet gav man patienterna interferon.

– Den stora revolutionen kom med imatinib 2001. Läkemedlet har revolutionerat behandlingen av den här sjukdomen. Det framställs ständigt nya läkemedel och forskningen kring dessa tillväxtfaktorhämmande läkemedel är mycket omfattande. Många forskningsprojekt finansieras av Cancerfonden.

Imatinib har dessutom mycket dramatisk effekt på andra cancerformer, exempelvis på en ovanlig form av tarmcancer.

Kristoffer Hellstrand är professor i immunterapi och forskningsledare över tumörimmunologi-gruppen på avdelningen för klinisk virologi vid institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet.

– Mina slutsatser är att Cancerfondens strategi för fördelning av forskningsmedel har bidragit till tydliga paradigmskiften.

Forskare stödda av Cancerfonden har bidragit till förståelsen för inte bara till hur kroppen försvarar sig mot cancer utan även till hur cancer uppstår.

– Tack vare Cancerfonden kan Sverige upprätthålla sin position som världsledande inom många cancerfält, sade Kristoffer Hellstrand.

«Cancerfondens strategi för fördelning av forskningsmedel har bidragit till tydliga paradigmskiften.»

rik cancerforskning? forskartjänster finansieras också liksom och en professur.

Individualiserad cancerbehandling och en ny familj läkemedel som är målsökande tillsammans med nya möjligheter att tidigt upptäcka tumörer finns redan i dag och kommer att utvecklas i framtiden.

Bengt Westermark talade om en cancer-

forskning som blir allt mer kostnadskrävande: ”Vi har fantastiska metoder, men de är dyra”.

Cancerforskningen växer. Varje framgångsrik cancerforskare genererar nya forskare.

– Det är också så att yngre i dag har nr 1 2012

många intressanta valmöjligheter och vi måste kunna konkurrera och få de bästa till just cancerforskning.

Högre lön = bättre forskning?

En person som arbetar med

Vad ligger då i framtiden? Jo, förbättringen

av prognosen av många cancersjukdomar kommer att ta ett rejält kliv.

– Jag kan inte säga hur lång tid det är till detta paradigmskifte. Men vad jag vet är att förutsättningarna finns. När det gäller min egen verksamhet som forskningsledare och min verksamhet som ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd så är min uppgift inte att förutspå utan att göra framtiden möj­ lig, säger Bengt Westermark.

cancerforskning har en månadslön på mellan 20 000 kronor och upp till 70 000 kronor.

Skulle det bli bättre och snabbare forskningsresultat om man fördubblade lönen?

– Min personliga uppfattning är att man inte väljer medicinsk forskning för att tjäna pengar, säger professor Bengt Westermark. Lönen är inte drivkraften.

13

Kvalitetsregister och biobanker ger unika möjligheter Anna Martling redogjorde för skillnaden mellan grundforskning och klinisk forskning. Grundforskning syftar till att upptäcka de grundläggande mekanismerna bakom cancersjukdom. Den kliniska forskningen utgår från patienten för att förbättra behandling, överlevnadssiffror och livskvalitet för den som redan fått sin tumörsjukdom. Den är länken mellan laboratoriet och patienten.

Klinisk forskning är en förutsättning för en kunskapsstyrd hälso- och sjukvård med hög kvalitet. Det är också en garanti för att ny kunskap ska komma vården till goda.

I Sverige har vi unika förutsättningar att driva bra klinisk forskning. Anna Martling listade några positiva komponenter: Varje individ i Sverige har ett unikt nummer

– våra personnummer.

«Stora tumörvävnads­ banker gör det möjligt för våra grundforskare att forska på humanoch patientmaterial.»

– Personnumret gör att vi kan följa våra patienter över tid. Vi kan spåra dem, vi ser hur det går och vad vi gör och har gjort och om patienterna har haft nytta av vår behandling.

– Vi har också en tradition att samla data om patienter under många år i stora kvalitetsregister. Vi har tumörspecifika kvalitetsregister där alla patienter med viss sjukdom ingår. Det är en helt unik databas – en enorm guldgruva för svensk cancerforskning.

– Vi har också samlat tumörvävnad och blod från många patienter, vi har byggt upp stora tumörvävnadsbanker vilket gör det möjligt för våra grundforskare att forska på human- och patientmaterial.

Patienterna är väl inställda till forskning i

vårt land. De allra flesta vill delta i forskningsstudier.

Denna inställning är också unik för Sverige, säger Anna Martling som menar att patientregistren är ovärderliga.

– Vi kan driva ett kontinuerligt förbättringsarbete, vi får underlag för sjukdomsförståelse och möjlighet till prevention. Genom att vi registrerar komplikationer, effekter och bieffekter av behandlingen kan vi få underlag för effektiv och säker läkemedelshantering. Vi kan också använda registren för prioritering – vad ska vi göra och vad är effektivt?

Anna Martling är docent och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna, sektionen för kolorektalkirurgi. Anna Martling uppbär nu en forskartjänst på halvtid, finansierad av Cancerfonden.

14

nr 1 2012

Blir ni aldrig klara någon gång?

– Klinisk forskning är ett av grundfundamenten för en kunskapsbaserad och högkvalitativ hälso- och sjukvård, säger docent Anna Martling.

Hon berättar om en fråga hon fick när hon föreläste för landstingspolitikerna i Stockholm för två år sedan.

Frågan löd: ”Blir ni aldrig klara?”

– Nej, det blir vi aldrig. Det här är en ständig förbättring. Vi är aldrig nöjda, vill hela tiden förbättra oss och vi ger oss inte. Därför ligger svensk cancerforskning inom många områden i frontlinjen.

Denna position kräver resurser. Vad skulle mer pengar i så fall betyda för Anna Martling och hennes forskargrupp?

– Jag skulle verka ännu mer för att den så kallade translationella forskningen, det vill säga bryggan mellan grundforskningen och den kliniska forskningen, skulle utökas. Vi måste utöka samarbetet inom och utom våra landgränser och fortsätta i den riktning vi går som innebär att närma kliniken till forskningen.

Skillnaden mellan grundoch klinisk forskning?

Hur skiljer sig grundforskningen från den kliniska forskningen?

Grundforskning syftar till att upptäcka de grundläggande mekanismerna bakom cancersjukdom. Dessa fynd ska komma patienten till godo.

Den kliniska forskningen utgår från patienten för att förbättra behandling, överlevnadssiffror och livskvalitet för den som redan fått sin tumörsjukdom. Den fungerar också som länken mellan laboratoriet och patienten. nr 1 2012

ILLUSTRATION MAJA LIDBRINK

Ungefär 60 procent av de 391 miljoner kronor som Cancerfonden ger i forskningsanslag går till grundforskning. Fynd inom denna forskning kan komma olika tumörformer till godo och vilka dessa är vet man inte i förväg.

Klinisk forskning är en förutsättning för en kunskapsstyrd hälso- och sjukvård med hög kvalitet. Den är också en garanti för att ny kunskap ska komma vården till godo.

Syftet med klinisk forskning är att belysa ett ohälsoproblem och identifiera faktorer som leder till en ökad hälsa.

– Vi som är kliniska forskare hämtar

fråge­ställningar från patienterna, säger docent Anna Martling.

– Vi måste också kunna föra tillbaka våra fynd till kliniken för vi behöver kommentarer från patienterna. Vad tycker de är viktigt? Är det detsamma som vi forskare tycker?

Klinisk forskning utgår från vardagen.

15

Vi mår bra av att ge – Vi såg vårt jubileumsår som ett utmärkt tillfälle att inbjuda kungen som de facto är Cancerfondens högste beskyddare och samtidigt berätta om cancerforskningens utveckling under 60 år, säger Anna Bromberg Sehlberg som arrangerat seminariet och ansvarar för arbetet med stora donationer.

TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO MELKER DAHLSTRAND

16

I

Anna Bromberg Sehlbergs uppdrag ingår att etablera kontakt med och stärka relationer till personer som har förmågan att skänka stora belopp. Det handlar om uppsökande verksamhet, ett långsiktigt arbete.

När Cancerfonden startades för 60 år sedan av Morri Nidén och Ebba Andersson hade de ett stort nätverk och fick donationer från privatpersoner. De valde sedan en strategi med en riksorganisation vilket var ett begåvat beslut. Man nådde många. nr 1 2012

En intresserad monark som hade många frågor att ställa.

viljas. Cirka 150 nya projekt finansieras årligen förutom de cirka 250 pågående projekten.

Denna urvalsprocess är fundamental och ska

«Man ska inte under­ skatta människors vilja att påverka och att vara altruister.»

Anna Bromberg Sehlberg arbetar med långsiktiga relationer. Om hon träffar en person som blivit drabbad eller har en närstående som fått cancer kan hon väcka deras intresse för Cancerfondens verksamhet och börja diskutera en eventuell donation till ett forskningsprojekt som berör den tumörform som hon eller han vill stöjda.

– Den som har mycket pengar vill kunna spåra sin donation. De vill stödja forskning kring en tumörform som berör nr 1 2012

dem personligen. De tycker att det är svårt att känna engagemang för att lägga sina pengar i en stor säck som ska symbolisera cancerforskning. Så resonerar de allra flesta.

Hur löser Cancerfonden den ekvationen?

Urvalsprocessen vid utdelning av forsknings­ anslag är utomordentligt viktig. Enbart de, i nationell konkurrens, bästa projekten finansieras. Prioriteringskommittéer med expertis från Nordens universitet bedömer ansökningarna; cirka 35 procent av dessa be-

fortsätta att vara det. Men Anna Bromberg Sehlberg menar att med flexibilitet går ekvationen att lösa.

– Vi kan erbjuda en donator ett projekt att stödja. Jag kan nästan lova att av alla beviljade projekt kommer det att finnas ett som passar varje donators önskemål.

Man ska inte underskatta människors vilja att påverka och att vara altruister (osjälviska), påpekar Anna Bromberg Sehlberg. När det gäller filantropi (välgörenhet) kan man inte bortse från känslorna.

– Donatorerna vill göra det här för att engagera sig i något väsentligt, de vill göra något gott. De kan vara trygga i att Cancerfondens urvalsprocess är den optimala och därefter vill de handla utifrån sitt hjärta när de ger sina gåvor.

På lång sikt tror Anna Bromberg Sehlberg att

det inte är omöjligt att även få stora donationer till grundforskning, det arbete som kommer många olika cancerformer till godo. Men då måste vi börja kommunicera, lära människor vad det stora värdet är med grundforskning, säger hon.

– Det är så självklart för mig att om man har fått den förmånen i livet att ha mycket pengar så ska man dela med sig. Det mår människor bra av, säger Anna Bromberg Sehlberg, ansvarig för stora donationer på Cancerfonden.

17

Stefan Bergh är Cancerfondens generalsekreterare sedan hösten 2011.

– Jag har nog aldrig varit på en arbetsplats där det är en så professionell och fokuserad arbetskultur. Förutom insamlingsmålen hör därför till mina arbetsuppgifter att få den att bestå, säger Stefan Bergh.

TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO KARL GABOR

S Vi ska vara

itt arbetsliv inledde Stefan Bergh som lärare både på gymnasienivå och universitet. Efter 10 år inom pedagogikens och undervisningens värld fick han frågan om att börja arbeta inom Riksidrottsförbundet med idrottsutveckling och som internationell sekreterare.

Efter ett kort inhopp på Cancerfonden och fem år som general­ sekreterare inom iogt/ nto blev han erbjuden tjänst på Cancerfonden på nytt. Denna gång som högste chef.

Vi pratar om Cancerfondens vision, värderingar och prioriteringar. Ofta använder Stefan uttrycket ”hårt arbete” för att visa hur vi ska nå våra mål. Exempelvis visionen att ”vi ska besegra cancer”.

– Vi ska fortsätta förädla vår verksamhet och göra den än mer intressant för om­världen genom nytänkande. Det finns nog inga genvägar i det, bara en massa hårt arbete. Men vi är förhoppningsfulla eftersom våra forskare säger att vår vision ligger inom rimlighetens gräns.

uthålliga i vår uppgift

En av prioriteringarna till 2015 innebär att

tydligt rikta arbetet på det förebyggande uppdraget. Det handlar om prevention och att driva cancerfrågan i allmän bemärkelse.

18

nr 1 2012

Två tydliga trender finns inom insamlings-

sektorn: ökad konkurrens och ökat krav på transparens. För Cancerfondens del handlar det om att uppfattas som professionell, det finns krav på hur kampanjer genomförs, hur vi använder insamlade medel och människor ska få kunskap om oss för att vilja skänka pengar.

– Det handlar om att vara helt transparenta avseende våra insamlade medel och vad vi använder dem till. Vi ska hela tiden berätta om vår verksamhet på ett så tydligt och öppet sätt som möjligt.

– Allt fler givare kommer att vilja veta ”vart går min hundralapp”? Detta ska vi berätta om genom webb och Rädda Livet och det är vi ganska bra på redan i dag.

Det gäller också att hålla intresset vid liv och stärka relationen med våra intressenter.

– Det är ingen slump att vi har uthållighet som ett värdeord i vår varumärkesplattform.

Vi måste förutsätta att människor måste påminnas om de grundläggande elementen som hör till att driva cancerfrågan, alltså behovet av bra vård, behovet av att forskningen får resurser för att tillföra ny kunskap och därmed förbättra behandlingen av dem som fått en cancersjukdom.

Det är en ändlös uppgift. Det handlar om att

konsekvent nöta på i budskapen, hitta rätt tilltal men ofta med samma innehåll. nr 1 2012

«Vi ska bli en tydligare och mer närvarande aktör.»

FOTO MELKER DAHLSTRAND

– Vi ska bli tydligare i vårt samhälleliga uppdrag, bli ännu mera aktiva hos relevanta myndigheter och beslutsfattare. De ska känna till att vi finns och vad vi vill.

Han exemplifierar med satsningarna inom de sex regionala cancercentrumen. De ska fungera som kunskapscentrum och vara aktörer som driver preventionsfrågan.

– Denna verksamhet ska Cancerfonden ta som sin uppgift att kritiskt granska.

Den kanske största utmaningen, som Stefan Bergh ser det, är påverkansarbetet.

– På det området har vi tappat mark. Vi behöver spotta upp oss och utveckla oss. Vi vill gärna bli tillfrågade för att delta i olika beslutsprocesser. Vi ska bli en tydligare och mer närvarande aktör.

Detta innebär ett framtida arbete med opinionsbildning och samhällskontakter. Forskningspolitiska intressenter bör veta mer om vad vi vill och var vi står, menar Stefan Bergh.

Det handlar om att knyta kontakter, arrangera seminarier, bjudas in på deras aktiviteter för att bli starkare mot olika målgrupper.

Cancerfondens generalsekreterare Stefan Bergh hälsar H.M. Konungen välkommen redan på trappan.

– Det är vår utmaning att konstant påminna om närvaron av cancer, men göra det på ett sätt så att människor ändå vill stödja oss för vi tillhör motkraften mot de problem som cancer skapar.

Cancerfonden jubilerade hela 2011 – 60 år

som forsknings- och insamlingsorganisation.

En titt i backspegeln visar på en framgångsrik verksamhet. Stefan Bergh pekar på att det finns en risk att man blir van vid framgång. Att man glömmer bort att det hårda arbetet måste vara på plats, att man måste utvecklas, vara nydanande och banbrytande.

– En av mina uppgifter är att vara den som gör att vi står på tå vad gäller utvecklings­ arbetet för insamling och utformning av vårt opinionsarbete.

Stefan Bergh Jobb: Generalsekreterare på Cancerfonden Ålder: 49 år Bor: Med hustru i Stockholm Familj: Två tonårsbarn och gammal mamma i Uppsala Fritid: Umgås med familjen, förtroendeuppdrag inom idrotten. Övar sig i att vara ledig!

Vad är din styrka som ledare?

– Jag tror att jag är tydlig och bestämd kring vad jag själv vill göra, men också rätt bra på att få med mig medarbetarna i samma riktning. Jag låter mina medarbetare göra det som de är bra på, inte vara alltför nära utan låter dem utveckla sin verksamhet efter sitt eget huvud.

Svaghet?

– Jag ställer ibland för tuffa krav, det har jag fått höra. Jag måste vara uppmärksam på mig själv avseende detta. Det kan vara så att jag är för kraftfull ibland när jag vill driva igenom uppgifter. Vissa saker måste få ta tid, och allt är inte lika viktigt.

Personliga mål med arbetet?

– Jag känner ett enormt ansvar i den här ledarrollen. Trycket på mig är extra stort beroende på vår viktiga uppgift att generera forskning som räddar människoliv. Det är en ansvarsfull uppgift att säkra resursflödet till hundratals forskningsprojekt. Därför är mina mål de som står i vår strategiska plan, det vill säga vi ska arbeta mot att kunna dela ut 500 miljoner kronor till vår forskning.

– Mitt ansvar är också det mjukare målet som gäller hur vår medarbetargrupp har det och hur vi fungerar tillsammans, säger Cancerfondens generalsekreterare Stefan Bergh.

19

ig t Personl

J

Cancer då och nu

FOTO SC ANPIX

ag känner ingen människa som med bevarad trovärdighet kan påstå annat än att dom skräms av tanken på att drabbas av cancer. Det är och förblir den hotfulla skuggan som smyger bakom dig genom

livet.

När jag var barn i början av 1950-talet minns jag hur fruktad polio fortfarande var. Det var under de år som den sista polioepidemin drabbade Sverige.

Otaliga var dom skräckinjagande berättelser om barn som blivit förlamade och nu låg i ”järnlunga” för att få konstgjord andning.

Varje gång ett nytt barn drabbades drog en kall vind genom det lilla samhälle, Sveg, där jag växte upp. Man kan gott tala om att polion blev en ångest som alla bar på, både barn och föräldrar.

det osynliga innanmätet i min kropp. Och förstås undvika allt det som man åtminstone vet kan vara cancerframkallande.

Men allt det andra? Allt det man inte vet? Där finns skuggan kvar hela tiden. Ändå finns en påtaglig skillnad från då och nu.

När man talade om cancer för 30 år sedan, betraktades den nästan alltid som dödlig.

Med rätta, tror jag. Om någon överlevde så var det mest som ett mirakel.

«Forskarnas och de utövande läkarnas envetna kamp har gett storartade resultat. Fler och fler människor överlever längre och längre.»

Men efter det kom cancern

forskarnas och de utövande läkarnas envetna kamp har gett storartade resultat. Fler och fler människor överlever längre och längre, även med de mest komplicerade cancer­ former. Jag kan inte tänka annat än att det är en av min livstids största triumfer, att man kommit så långt på den mödosamma vägen att besegra cancersjukdomarna.

Men ännu är naturligtvis det mesta ogjort.

Många svåra frågor är olösta, många gånger lyckas man inte häva eller stoppa cancertumörers utveckling.

Att stödja cancerforskningen är något alla bör göra.

För egen skull. Och för andras.

Särskilt eftersom vi vet att det ger resultat. Det ger liv.

D F ÖR

L AG

som det mörka molnet på livets himmel. Och i dag, när jag så smått har börjat åldras, kan jag fortfarande med en sorts bävan tänka på cancer. (Man ska naturligtvis inte glömma den rädsla aids förde med sig på 1980-talet. Men i närheten av cancer har det aldrig kommit i mitt fall.) Jag gör mina kontroller en gång om året, inte bara av den prostata som blir många mäns öde.

Jag försöker också kontrollera

I dag är det inte så längre:

EOPOL

Henning Mankell

F O TO L

Förutom tio romaner om kommissarie Wallander har Henning Mankell skrivit ett stort antal romaner och pjäser. Han bor sedan slutet av 1980-talet delvis i Maputo, Moçambique. Föddes i Stockholm 1948.

20

nr 1 2012

Tema: Forskning

Med nyckelroller inom cancerforskningen Vi presenterar två rutinerade forskare som inledde sin karriär i den berömda pionjärverksamheten kring Georg och Eva Klein på 1960- och 70-talen. Erna Möller, professor emerita i klinisk immunologi, och Rolf Kiessling, professor i experimentell onkologi, har båda spelat nyckelroller i utvecklingen av den svenska cancerforskningen.

TEXT OLLE BERGMAN FOTO ROGER SCHEDERIN nr 1 2012

21

Tema: Forskning

«Det går inte att slita sig från jobbet som forskare» Erna Möller, världsberömd immunolog, inledde sin långa vetenskapliga karriär som tumörforskare på Karolinska Institutet. Hon blev med tiden en av de mest inflytelserika personerna i forskningssverige.

– Forskaryrket är ett jobb som man inte kan slita sig ifrån. Att få vara med och tända gnistor i ögonen på doktoranderna är underbart. Jag har aldrig ångrat att jag blev forskare – mitt liv har varit fantastiskt, säger Erna Möller, professor emerita i klinisk immu­nologi.

Under snart ett halvsekel har hon varit en av de ledande i Sverige inom sitt fält. Även om hennes eget fokus har varit transplantationsimmunologi har hennes upptäckter och akademiska verksamhet på många sätt

berikat den svenska cancerforskningen – både vetenskapligt och professionellt.

Från det att Erna som ung medicinstudent

mötte sin blivande man Göran och vid hans sida 1960 trädde in i forskargruppen kring Georg Klein rådde det egentligen inga tvivel: vetenskapen skulle bli hennes liv! Som handledare – en ganska krävande sådan! – gav Göran henne självtilliten som hon behövde.

Gruppkreativiteten på Tumörbiologen var enastående, för att inte säga legendarisk, och redan 1966 kunde Erna disputera med avhandlingen ”Cellulära och humorala faktorer i cytotoxiska reaktioner mot transplanterade normala och maligna celler”. Året efter Ernas disputation lämnade makarna Möller Tumörbiologen för att bygga upp en egen verksamhet. Deras

«I dag handlar forskning mycket om samarbeten inom och mellan stora grupper med gemensam tillgång till avancerad utrustning.»

22

kunskaper om immunologi efterfrågades av den framväxande transplantationskirurgin där man tampades med svåra avstötnings­ reaktioner. Redan vid denna tid var Möllers ett omtalat forskarpar, kända för sin begåvning och hängivenhet, men också för sin starka integritet och oräddhet när det gällde att kommunicera i klarspråk.

När Erna Möller fick en egen professur i

klinisk immunologi vid Karolinska Insti­ tutet 1987 hade hon också inlett en parallell karriär som beslutsfattare och kommitté­­ medlem. Genom åren har hon haft infly­ telse­­­rika poster inom Karolinska Institutet nr 1 2012

Under sin långa karriär har Erna Möller sett hur fokus har förskjutits inom vetenskapssamhället – från individen till forskargruppen.

och i organisationer som Medicinska forskningsrådet, Astra Zeneca, Nobelförsamlingen samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Under sin långa karriär har Erna Möller sett hur fokus har förskjutits inom vetenskapssamhället – från individen till forskargruppen. I dag handlar forskning mycket om samarbeten inom och mellan stora grupper med gemensam tillgång till avancerad utrustning. Ibland kan hon sakna den friare strukturen som rådde på labben förr i världen.

– Ibland undrar jag om den enskilda unga forskaren får tillräckligt utrymme nuförtiden, säger Erna Möller tankfullt.

nr 1 2012

Erna Möller Arbete: Professor emerita i klinisk immu­nologi, Karolinska Institutet Bor: Saltsjöbaden Familj: Två barn och fyra barnbarn Fritid: All tid som pensionär. Läser alltjämt nya forskningsprojekt med stort intresse. Ordförande i S:ta Katharinastiftelsen – ett öppet samtalsforum om etik och livets existentiella frågor.

Finland föregångsland vid screening Grannlandet Finland är en föregångare vad

gäller screening. Finländarna var bland de första i världen att inleda screening för tjockoch ändtarmscancer. Verksamheten startade 2004 och i dag deltar cirka 70 procent av befolkningen. Om två år väntas resultaten om huruvida programmet har varit effektivt eller inte; har dödligheten sänkts eller ej?

– Positiva attityder och välfungerande organisation av screeningen är underliggande orsaker till varför vi kunnat genomföra scree­ning för kolorektarcancer så framgångsrikt, säger professor Nea Malila, som ansvarar för det finländska masscreeningregistret, i ett pressmeddelande med anledning av världscancerdagen den 4 februari.

Män och kvinnor mellan 60 och 69 år har inbjudits att delta i massundersökningen med en slogan som säger ”Vi tar hand om din generation”.

Kvinnor är mer aktiva än män, visar den finska undersökningen. 75 procent av kvinnorna deltog, en siffra att jämföra med 60 procent för männen. Bland männen hade 5,5 procent blod i avföringsproven; bland kvinnorna var siffran 3,1 procent.

– År 2010 upptäcktes 45 fall av kolorektal­ cancer och 440 adenom vid screeningen.

Adenom kan utvecklas till cancer, säger professor Nea Malila.

2011 års undersökningar har nu slutförts.

Ungefär 50 000 personer deltog i screeningen, nästan 1 700 hade blod i avföringsproven.

Cirka 4 procent uppvisade cancer i tjock- och ändtarm.

Först 2014 kommer slutresultatet som visar om dödligheten har sänkts eller ej tack vare massundersökningen.

Det är inte bara kolorektalcancerscreening som man varit snabb att införa i Finland. De har också legat i främre ledet för screening vad gäller livmoderhalscancer med start under 1960-talet. Nu uppvisar Finland bland de lägsta siffrorna i världen för antal kvinnor med livmoderhalscancer.

Mammografiscreening inleddes på 1980-talet och överlevnadssiffrorna bland bröstcancerpatienterna är bland de högsta i världen.

MARITA ÖNNEBY ELIASSON

23

Tema: Forskning

Rolf Kiessling hör till den exklusiva skara forskare som det är förunnat att göra en upptäckt i världsklass redan under doktorandtiden.

NK-cellens upptäckare Rolf Kiesslings långa forskarliv har kret­ sat kring immunförsvaret. Mest känd är han som upptäckare av de naturliga mördarcellerna, NK-cellerna.

Rolf Kiesslings arbetsrum på Cancercentrum vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna är fyllt av minnen från ett långt forskarliv: souvenirer, diplom och en brokig samling foton. Det festligaste av dem visar Rolf i full tropikmundering med ett muskedunder i en rem över axeln – ett minne från en forskningsvistelse i Etiopien, där han några år arbetade som chef för Armauer Hanseninstitutet i Adis Abeba.

Rolf Kiessling kan sägas höra till den andra

24

generationen av unga cancerforskare som jobbade kring Georg och Eva Klein, när verksamheten började få fastare former än under pionjärtiden.

– Det var en oerhört dynamisk institution med gott rykte: varje vecka kom nya världsnamn på besök och höll seminarier, minns Rolf. Men som ung student förstod jag knappt vilken fantastisk plats jag befann mig på!

Rolf Kiessling hör till den exklusiva skara forskare som det är förunnat att göra en upptäckt i världsklass redan under doktorand­ tiden. Under studier av hur så kallade T-lymfo­cyter bekämpar tumörceller upptäckte han oväntat hög aktivitet i proverna.

Detta ledde till en sensationell upptäckt: en

dittills okänd typ av tumördödande lymfocyt som han gav namnet naturlig mördarcell (natural killer cell: nk-cell).

När Rolf disputerade 1976, och flera år

därefter, var det internationella intresset ganska litet kring hans upptäckt. Men sedan brakade det loss och nk-celler blev under några år ämnet för dagen inom cancerforskningen. I dag vet man att nk-cellen spelar en central roll i kroppens försvar mot allt från tumörceller till virus.

Rolf fick sin professur i experimentell onkologi 1995, då han också blev överläkare vid Radiumhemmet. Även om han tidvis har ägnat tid åt andra forskningsteman, till exempel interleukinbehandling av lepra, nr 1 2012

Rolf Kiesslings arbetsrum är fyllt av minnen från ett långt forskarliv: souvenirer, diplom och en brokig samling foton.

«Som ung student förstod jag knappt vilken fantastisk plats jag befann mig på!»

hans grupp för att behandla patienter med malignt melanom, en elakartad form av hudcancer. En central forskningsuppgift är även att klargöra vad det är som gör att vissa maligna celler identifieras och dödas av immunförsvaret, medan vissa andra undgår upptäckt.

har cancerimmunologi alltid varit hans huvudintresse.

Under sin karriär har Rolf Kiessling bevittnat

Rolfs forskargrupp jobbar i dag med att

lägga kunskapsbasen för immunterapeutiska metoder för tumörbehandling. Bland annat gör man försök med cancervacciner som bygger på förra årets Nobelpris, upptäckten av dendritiska celler, vilka användes av nr 1 2012

stora förändringar inom forskarvärlden, inte minst när det gäller unga forskare.

– På min tid läste vi inga särskilda kurser, men i dag är allting formaliserat. Mina doktorander måste också behärska en massa olika tekniker; när jag genomförde nkprojektet byggde alltsammans i princip på en enda teknik.

Rolf Kiessling Arbete: Överläkare och professor i experimentell onkologi vid institutionen för onko­ logi–patologi. Leder där en forskargrupp på tolv personer samt arbetar deltid på melanommottagningen på Radiumhemmet Bor: Stockholm Ålder: 63 år Familj: Gift med Annette, vård­l ärare och sjuksköterska och har två döttrar Adela och Siri, 19 respektive 22 år gamla Fritid: Tillbringar somrarna i Linanäs, Ljusterö, med båtliv och fiske.

25

ILLUSTRATION MAJA LIDBRINK

Tema: Forskning

Nixons krig mot cancer För 40 år sedan vinkade president Nixon farväl från helikoptern i Watergate-dimman. Före det hann han deklarera öppet krig mot cancer i sin The cancer act.

N

ixons ide var att eftersom man både hade lyckats klyva atomer och placera en man på månen så var väl det inte en omöjlighet att besegra cancern genom ”the total national commitment to achieve this goal”.

Detta hade stor betydelse inte bara för amerikansk cancerforskning utan för cancerforskning över hela världen. Nixon hade påstått att det skulle gå att lösa problemet lika enkelt som de mera fysiska projekten inom kärnklyvning och månlandning.

Hur fel hade han inte!

Cancerforskningen har förvisso varit väldigt framgångsrik under dessa 40 år. Allt fler botas, överlevnaden ökar för alla cancer-

26

former – drastiskt för vissa, mindre uttalat för andra.

– Bröstcancer går det ganska bra för.

Lungcancer går det väldigt dåligt för, säger Bengt Westermark, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd. Litet förenklat skulle vi kunna säga att ”mission is accomplished” för vissa patienter. Ett stort uppdrag finns kvar. Vi botar ungefär 60 procent, 40 procent lyckas vi ännu inte bota. Vi har alltså ett rejält uppdrag framför oss.

När diskussionen rör hur forskarna ska

kunna bota cancersjukdom brukar Bengt Westermark ofta hänvisa till djurens värld.

– Vi har haft en enorm nytta av våra vänner i naturen, det som vi kallar modell-

organismer. Musen, bananflugan, den lilla rundmasken och bagerijäst. Oerhört användbara och bakom varje modellorganism ligger åtminstone ett Nobelpris!

Vad är det då som gör att forskarna kan

använda dessa modellorganismer så framgångsrikt? Jo, cancer uppstår genom fel i cellens mest basala mekanismer för cellöverlevnad, cellrörelse och celldelning. De gener som styr detta är ungefär desamma i alla dessa organismer.

Förståelsen för canceruppkomst har ökat genom studier av det genetiska materialet, cellernas arvsmassa.

– Redan under 1900-talets första årtionde förstod vi att felet sitter i kromosomer. Vad vi kan göra i dag är att vi kan syna cancergenerna in i minsta byggsten och se vad det är som är förändrat. Det har å ena sidan gett oss en enorm kunskap om genernas natur och vad som är fel. Samtidigt så förstår vi att det är nr 1 2012

oerhört komplext. Det finns väldigt många gener och väldigt många förändringar.

Hur blir man cancerforskare?

Vad kan vi förvänta oss i framtiden?

Det vi redan i dag har är vad som kallas individualiserad cancerbehandling. Det finns målsökande läkemedel som ger sig på just de förändringar som vi talade om ovan och det finns läkemedel som leder till ökad effektivitet i kombination med färre biverkningar.

– Vad man gör nu är att ur denna myriad av individer diagnostisera var och en så att man för var och en kan åstadkomma den bästa behandlingen. Vi är i början, men vi har kommit i gång bra. Här ser vi stora förbättringar i närtid.

Forskarna kommer också att skaffa nya

möjligheter att tidigt upptäcka tumörer.

Mammografi har vi redan; en studie på 200 000 män i Stockholms län och Gotland ska starta för att förhoppningsvis hitta ett förfinat test för att upptäcka en aggressiv prostatacancer.

– Något som jag själv tycker är ohyggligt spännande är att vi kan omprogrammera cancerceller för att antingen dö eller mogna ut. Det som är det stora exemplet, som vi har känt till i några år, handlar om en ovanlig leukemi, men det visar vägen för vad som kan vara möjligt.

– Om man inte kan mogna ut cellerna så hoppas man på att kunna få dem att sprängas sönder. Det här kallas apoptos eller programmerad celldöd. Vi kan alltså manipulera tumörcellen så att den går sönder. Tumörceller är svaga och har hela tiden en benägenhet att dö undan. Den benägenheten vill vi förstås öka på.

Förbättringen av prognosen av många

cancersjukdomar kommer att ta ett rejält kliv, menar Bengt Westermark.

– Jag kan inte säga hur lång tid det är till detta paradigmskifte, men jag vet att förutsättningarna finns. När det gäller min egen verksamhet som forskningsledare och min verksamhet som ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd så är min uppgift inte att förutspå utan att göra framtiden möjlig, säger Bengt Westermark.

MARITA ÖNNEBY ELIASSON

Skulle jag fråga tio forskare skulle jag troligtvis få tio olika svar. Jag väljer en, Henrik Grönberg. Han berättar hur det egentligen gick till. ”Jag började 1992 med mitt första forsk­ nings­­projekt. Så här gick det till.

Jag gick in till Lena och Jan-Erik Damber som då var cancerforskare i Umeå. Jag vill ha ett cancerforskningsprojekt, sa jag. Jag har en bunt med datautskrifter från cancerregistret som har legat här i mitt fönster ett halvår.

Dom kanske du skulle vilja titta på, svarade Lena Damber.

Hon hade tagit ut alla fall av prostatacancer som var presenterade i Norrland 1974–75 och 1986 – 87. Så sade hon: Du kan väl gå till arkivet därinne och titta på canceranmälan för att se om det handlade om lågt, medel eller högt differentierad cancer. Sedan kan du väl sammanställa de här 3 500 cancrarna.

– Henrik Grönberg är en av Sveriges mest framstående cancerforskare och förenar onkologisk kunskap med molekylär genetik och epidemiologi, säger Bengt Westermark, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

Det var ganska spännande och det blev min

första artikel.

Sedan läste jag en artikel från Johns Hopkins sjukhus i Baltimore från 1990.

Där stod att har man en nära släkting med prostatacancer så har man en ökad risk för prostatacancer. Man skrev också att det kanske skulle kunna vara ärftligt.

Henrik Grönberg Henrik Grönberg är ursprungligen onkolog från Umeå och tillhör Jan-Erik Damber-skolan. Jan-Erik Damber har bildat en nationell skola för prostatacancerforskning och Henrik Grönberg är en av de allra bästa företrädarna för denna.

Henrik Grönberg har haft en yngre forska­r tjänst på Cancerfonden – Young Investigator Award, han har genom åren haft stort anslag, har varit ordförande i en av prioriteringskommittéerna och suttit i Cancerfondens forskningsnämnd.

Professor Henrik Grönberg, Karolinska Institutet, har för 2012 ett forskningsanslag från Cancerfonden på 1 750 000 kronor.

Det tyckte jag var spännande. Jag satte mig ner med Lena och Jan-Erik och frågade hur vi skulle kunna titta på det här i Sverige.

Då fanns inte flergenerationsregistret eller

andra register att titta i utan då var det hårt fotarbete som gällde. Vi tittade på alla som fick prostatacancer 1959 till 1963, ungefär 8 500 män; cancerregistret började 1958.

Och vi fick besked om vilka församlingar männen bodde i när de fick sin diagnos.

Jag skrev då ett brev för hand till samtliga församlingar och fick namn och födelseår på dessa män som hade dött.

Sedan samkörde jag uppgifterna mot cancerregistret och fick reda på hur prostatacancer var samlat i familjer i Sverige.

Det som är cloun i det hela är att som ung forskare så skulle man själv stå för finansi­ eringen av forskningen. Jag hade sett att man kunde söka pengar från Cancerfonden till sin forskning. Och jag behövde pengar.

Alltså gjorde jag en forskningsplan tillsammans med ansökan som jag slängde in 1993 till Cancerfonden.

Jag fick pengar.”

MARITA ÖNNEBY ELIASSON

nr 1 2012

27

Skräckmedel blev cancermedicin

Hjälp, jag behandlas med neurosedyn mot min cancer!

Detta utrop av skräckblandad fascination kanske inte säger de yngre generationerna så mycket, men vi som växte upp på 1960-talet minns med fasa den tragiska skandalen kring neurosedyn. Hur det till synes harmlösa och receptfria sömnmedlet visade sig ha en högst oväntad biverkan.

K

vinnor som intagit medicinen i tidiga stadier av graviditeten, för att dämpa ångest och oro inför natten, födde några månader senare barn med för korta armar och ben. Det räckte med en enda kapsel under havande­ skapet för att ge upphov till dessa grava missbildningar.

Märkligt nog överlevde denna skräckmedicin 1960-talets alla chockrapporter i media. I dag marknadsförs den under namnet talidomid och har fått ett nytt, överraskande användningsområde. Som cancermedicin!

Man har nämligen fastslagit genom omfattande test att ryggmärgscancern myeloms sjukdomsförlopp bromsas upp med hjälp av neurosedyn/talidomid.

ras därför att intas strax före säng­gåendet.

Det är en medicin som, paradoxalt nog, skapar ett behagligt lugn. Om man inte använder bipacksedeln som kvällslitteratur, vill säga.

Jag tog talidomid under sommar­månaderna och behövde inte läsa om några gravöppningar i Camilla Läckbergs deckare eller tystlåtna psykopater hos Stieg Larsson för att känna rysningar och kalla kårar.

Flera biverkningar drabbar mer än 10 procent av patienterna. Neurologiska domningar i händer och fötter av mer eller Exakt varför är inte klarlagt, men man antar att mindre bestående art är inte helt ovanliga. det beror på att immunförsvaret stärks. Neurosedyn ges som ett komplement till cytostatika. För att riktigt understryka allvaret i situatioDet används även i behandlingen av aids. nen fick jag skriva under ett kontrakt med Talidomid ger en viss dåsighet och ordineläkemedelsbolaget, om att jag var medveten

om riskerna, innan behandlingen började.

Det var naturligtvis inte en helt angenäm uppgift. Men min doktor lovade att hålla den dagliga dosen så låg att vi reducerade risken för dramatiska biverkningar så långt som det nu var möjligt.

Talidomid är ett exempel på den revolu-

Neurosedynkatastrofen i årtal Läkartidningen publicerade i nummer 48 2011 ett utmärkt reportage om neurosedynkatastrofen på 1960-talet som var en läkemedelstragedi utan dess like. Uppräkningen är, något redigerad, hämtad ur detta reportage.

28

1954 Talidomid syntetiseras av forskare vid det tyska läkemedelsföretaget Chemie Grünenthal.

1959 Under namnet Neurosedyn börjar talidomid säljas av Astra som recept­belagt läke­ medel i Sverige.

Medlet registreras och säljs i totalt 46 länder.

1961 I december publicerar tidskriften Lancet den första vetenskapliga artikeln om fosterskador orsakade av talidomid. Artikeln leder till att medlet dras in i Storbritannien. I december drar Astra in talidomid från den svenska marknaden.

1965 Advokat Henning Sjöström stämmer Astra på uppdrag av Föreningen för de Neurosedynskadade, och världens första talidomidrättegång tar sin början.

nr 1 2012

Kortison är vår tids stora universal­

medel. Det hjälper mot alla slag av infektioner – man blir ju mer infektionskänslig under cytostatikabehandling. Kortison sägs dessutom hjälpa mot själva ryggmärgscancern, medan biverkningarna är få.

En påtaglig effekt av kortisonet var en ökad aktivitet. Prousts ”På spaning” åkte ner från bok­ hyllan så dammet bolmade. Mina egna memoarer påbörjades i ett rasande tempo. Mer ansträngande fysiska aktiviteter är dessvärre omöjliga för den som drabbats av svårare former av multipelt myelom.

Myelom är en närmast okänd cancerform,

trots att 500 personer insjuknar varje år (det är lika många som dör i trafiken). Ofta identifieras inte sjukdomen förrän den gått långt. Det är ju en lömskt smygande cancer utan tumörer. I stället skadar den skelettet och äter sig in i mjukdelarna på ryggraden.

Hos mig började det som en envis ryggvärk. Dock inte i svankryggen utan mellan skulderbladen. Till en början antog jag att det handlade om ryggskott och den unge läkaren på vårdcentralen var villrådig och remitterade mig till en kiropraktor.

Sedan sjönk bröstkorgen ihop. Jag

1969 Rättegången slutar med förlikning, där Astra ska betala en årlig summa till de skadade: varje barn ska få 6 000 kronor per år, indexreglerat.

nr 1 2012

FOTO: DAVID BERGSTRÖM

tion inom medicineringen som pågått under 2000-talet. Floran av cytostatika har utökats och de tas numera inte bara mot cancer utan mot flera andra sjukdomar.

Jag tog en tablett talidomid varje kväll, dessutom fick jag en påse cytostatikum för 12 000 kronor i droppform varannan vecka.

I samband med denna behandling tog jag dessutom 40 tabletter kortison varje dag i fyra dagars tid samtidigt med cytostatikan.

Franks hustru, Irina, har gjort om den stora balkongen på Franks och hennes Malmölägenhet till en atelje och ett drivhus för hennes växter.

I bakgrunden ses hennes hästskulptur "Vårfeber" som ställts ut i Köpenhamn.

krympte i längd från 1,89 tlll 1,63 och jag drabbades av lunginflammationer på grund av dålig genomvädring av lungorna.

I maj 2009 hamnade multipelt myelom i rampljuset då fotbollshjälten Klas Ingesson drabbades vid 40 års ålder. En annan, en gång världsberömd sportprofil, som drabbades var muskelbyggaren Mickey Hargitay, på 50-talet gift med den otroligt intelligenta bystdrottningen Jayne Mansfield och pappa till Mariska Hargitay.

I myelomets makabra Hall of Fame återfinns också Roy Scheider, sheriffen som åts upp av en haj i Steven Spielbergs succé Hajen 1.

Multipelt meylom har ofta ett långsamt förlopp och patienternas hopp om att få vara kvar ovan jord står till de många nya medicinerna som just nu testas inför utsläpp på marknaden. Själv får jag, bland mycket annat, ett mystiskt piller som används av bergsklättrare i Mount Everest. Det hjälper uppenbarligen till med andningen i syre­ fattiga fjällmiljöer, men bergsklättring förväntas jag nog inte pröva i praktiken.

2004 Efter utredning av Justitiekanslern beslutar rege­ ringen att betala ut 500 000 kronor till varje offer för Neurosedynkatastrofen. Pengarna kallas inte skadestånd, eftersom det hade varit ett erkännande av att statliga myndigheter hade gjort fel.

FRANK BERGÅ FRILANSJOURNALIST

2011 I Sverige är talidomid godkänt som läkemedel för myelom.

Livsögonblicket – en kvinnohistoria Kristina Källén, Ord & visor förlag

Författaren får anledning

att börja fundera över sin och sin familjs bakgrund i samband med att en släkting vill påbörja en ärftlighetsutredning för bröstcancer.

Författaren som själv är läkare börjar skriva ner sin familjs historia varvat med händelser från i dag och beskrivning av ärftlighetsutredningen.

Författaren beskriver utförligt tiden som tonåring då hon inom loppet av ett halvt år förlorade båda sina föräldrar.

Boken är en fin och intressant skildring av hur familjen med fyra barn levde på 1960-talet. Pappan var forskare och professor, mamman var läroverksadjunkt.

Familjen levde ett gott liv som ändrades när de senare blev föräldralösa. Tiden efter föräldrarnas död blev mycket kaotisk för alla syskonen.

Boken är mycket läsvärd även om man inte har någon relation till bröstcancer.

ANNE LINDGREN CANCERFONDENS INFORMATIONSOCH STÖDLINJE

Mellan liv och död Björn Klingmalm, Faun förlag

Journalisten Björn Klingmalm fick diagno­

sen kronisk myeloisk leukemi 1994. En lång behandlingstid följde, bland annat fick han benmärg av sin syster.

Efter att ha misstolkat ett positivt besked vid ett läkarbesök tio år efter diagnosen bestämde han sig för att gå igenom sina gamla dagboksanteckningar som han nu bearbetat i denna bok.

Björn Klingmalm säger själv om sina erfarenheter: ”Den ganska självsäkra, utåtriktade och positiva sällskapsmänniskan Björn från 1994 dog nog med sin sjuka benmärg under en intensiv cellgiftsvecka. Han blev på många sätt pånyttfödd och formades så sakteliga till en ny, och kanske bättre, människa. Mindre yvig i gesterna, mer eftertänksam och något djupsinnig.”

29

En operation kan ta upp till 12 timmar.

Unik operationsmetod

30

nr 1 2012

Patienter från hela landet åker till Uppsala för att opereras för avancerad cancer som spridit sig till buk­hinnan. Akademiska sjuk­huset erbjuder en metod som ger patienterna hopp om överlevnad. Ett av momen­ten under den tolv timmar långa operationen är att behandla med varm cytostatika i buken.

TEXT STEFAN HÄLLBERG FOTO JEANETTE HÄGGLUND

räddar liv

I

ngen vill ha cancer. Av dem som har cancer vill ingen att den ska sprida sig till bukhinnan. Skulle sjukdomen leta sig fram till bukhinnan är den mycket svårbehandlad och leder oftast till att patienten avlider.

På senare år har oddsen dock förbättrats för dessa patienter. Akademiska sjukhuset i Uppsala var först i Norden med att börja använda den så kallade Sugarbaker-metoden.

En operations- och behandlingsmetod som lett till markant ökad överlevandegrad. Även behandlingstiden har förkortats väsentligt.

– Jämfört med konventionell cytostatikabehandling har vi kraftigt ökat möjligheterna till överlevnad i fem år eller mer. Många patienter kan botas och blir friska, säger Haile Mahteme, överläkare på kirurgiska kliniken.

– Om exempelvis en grovtarmscancer spridit sig till bukhinnan är chansen till överlevnad i fem år mycket liten, under 5 procent.

Med den nya metoden har chansen ökat till drygt 40 procent.

Haile Mahteme berättar att han under den

tolv timmar långa operationen avlägsnar nr 1 2012

Haile Mahteme behandlar genom att med handen sprida varm cytostatika i buken.

Övervakningsinformation finns på olika data­ skärmar i operationssalen.

primär­tumören och metastaserna. I slutfasen av ingreppet hälls varm cytostatika (42–43°C) i buken. Under 30 till 90 minuter sprider operatören runt cytostatikan med handen. Det tar olika lång tid beroende på vilken cancerform som behandlas.

Detta kan jämföras med det tidigare tillvägagångssättet, där tumören togs bort och patienten behandlades med cytostatika lokalt i buken i sex dagar var fjärde vecka, under åtta till tio månader.

– Sugarbaker-metoden ger bättre resultat och leder till ett snabbare tillfrisknande. Men den första tiden efter operationen är jobbig.

31

Patienten mår fysiskt mycket dåligt i 2 till 3 veckor och kan i bästa fall återgå till jobbet först efter 3 till 4 månader.

– Risken för komplikationer är hög, men nio av tio klarar sig ändå utan allvarliga komplikationer. Vi har opererat drygt 600 patienter och en knapp procent har avlidit i anslutning till ingreppen, konstaterar Haile Mahteme.

Sugarbaker-metoden är lanserad av Paul

Sugar­baker från Washington Cancer Institute. I Sverige är det bara Akademiska sjukhuset som använder den framgångsrika metoden. Att det blivit just detta sjukhus beror på att Haile Mahteme jobbar där.

Hans starka engagemang och vilja att bota så många som möjligt gjorde att han kunde föra in metoden till Sverige.

Våren 2003 åkte han till professor Sugarbaker i usa och lärde sig det nya behandlingssättet. De första operationerna på Akademiska sjukhuset ägde rum hösten 2003.

I början var det många som var skeptiska och uppfattade metoden som lite skrämmande. Från den varma cytostatikan kommer ånga och den varma vätskan bör helst inte komma i kontakt med behandlande personal.

Dessutom är det en lång och tuff operation, vilket innebär jobbiga arbetspass.

– Vi värnar starkt om personalens arbetsmiljö och tar oron på allvar. Ett exempel är att vi täcker över buken med plast när vi häller i den varma cytostatikan. Plasten gör att ångan minimeras och värmen hålls kvar i buken. Vi har även kraftiga utsug i operations­lokalerna.

– Men även om arbetet kan vara påfrestande så vägs det upp av de goda och ständigt förbättrade resultaten vi får. Det är en härlig känsla att kunna bota patienter som tidigare haft minimal chans att överleva. Jag önskar bara att jag kunde få möjlighet att operera ännu fler, säger Haile Mahteme.

Patienterna hinner dö i vårdkön 150 med spridning De cancerformer som kan sprida sig till bukhinnan är främst cancer i tjocktarmen, ändtarmen, blindtarmsbihanget, äggstockar och magsäcken. Det finns också en primär cancer som utgår från bukhinnan – meso­te­liom.

Av de 6 000 personer som varje år får tjock­t armscancer i Sverige är det cirka 150 som får en spridning till bukhinnan.

Mesoteliom drabbar två personer per 1 000 000 invånare.

Väntetiden till operation är 5–6 månader.

Målsättningen är att få ner den till 1–2 veckor.

Sugarbaker-metoden används på 150 sjuk­hus runt om i världen, bland annat i USA, Frankrike, Tyskland, Holland, Italien, Belgien, Japan och Australien. Mindre verksamhet har påbörjats i Danmark och Norge. Ytterligare sjukhus i Sverige har planer på att påbörja denna operations­ metod under 2012.

32

2007 var väntetiden sex veckor inför en operation med Sugarbaker-metoden. Nu måste patienterna vänta sex månader för att få hjälp av läkaren Haile Mahteme och hans team på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Denna väntan innebär att många av patienterna hinner dö eller bli så dåliga att de inte klarar att genomgå en operation.

Fram till 2009 opererades 90 patienter årligen.

Därefter inleddes stora organisationsförändringar som bidrog till personalbrist och andra problem. Under 2010 och 2011 fick därför endast 55 patienter per år chans att botas med Sugarbaker-metoden.

Denna försämring ägde rum samtidigt som behovet av operationer ökade kraftigt och överlevnadsresultaten blivit allt bättre.

– 2006 fick jag 1–2 remisser i veckan, nu får jag 6 –7 per vecka. Det känns oerhört frustrerande att tvingas säga nej till många patienter och inte få möjlighet att ge den hjälp vi kan erbjuda, säger Haile Mahteme, kirurg på Akademiska sjukhuset.

Denna situation är, enligt Mahteme, mycket psykiskt påfrestande och svår att hantera för alla inblandade parter: patienter, anhöriga, läkare och annan sjukvårdspersonal. Kunskaperna finns liksom patienterna, men tyvärr saknas resurserna.

– Det här är bokstavligt talat en fråga om liv och död. Vi måste få mer resurser för att kunna hjälpa fler patienter att överleva. Vår grupp drabbas ovanligt hårt, det finns inga andra cancerformer där man behöver vänta så här länge på operation. Jag kämpar för att försöka övertyga beslutsfattarna på Akademiska sjukhuset, men har ännu inte lyckats nå ända fram, konstaterar Haile Mahteme.

Positivt är dock att några av de andra stora universitetssjukhusen har långtgående planer på att introducera denna operationsmetod.

Under våren ska Haile Mahteme åka runt och hjälpa sjukhusen att komma igång, vilket förhoppningsvis leder till att operations­ köerna kan betas av i snabbare takt.

STEFAN HÄLLBERG

nr 1 2012

– Jag dör kanske av en propp fram­över, men först ska jag bli 90 år, säger Åke Eriksson, som i höstas friskförklarades efter en lång kamp mot cancer i bukhinnan. Hans hundar, ödestro och obändiga optimism har hjälpt honom genom några tuffa år.

TEXT STEFAN HÄLLBERG FOTO JEANETTE HÄGGLUND

Optimism och framtidstro håller Åke i gång

nr 1 2012

33

•••Bildtext

Minst en hundpromenad per dag ingår i vardagsrutinerna.

I

november 2006 opererades Åke Eriksson på Aka­ demiska sjukhuset i Uppsala. Den då 53-årige verkstadsarbetaren från Enköping hade drabbats av cancer i blindtarmen, som spridits till buk­ hinnan.

– Tiden efter operationen var den klart tuffaste jag varit med om. Jag gick ner 15 kilo på 14 dagar och såg ut och kände mig som ett lik. Som tur var fick jag hjälp av min sambo med marktjänsten, annars hade jag aldrig klarat det, säger Åke Eriksson.

Men en olycka kommer sällan ensam. Drygt två månader efter operationen drabbades Åkes sambo av aneurysm och avled nio månader senare.

– Självklart var det en oerhört jobbig tid, men mitt i all bedrövelsen hade jag stor hjälp av min hund Lady. Tack vare den fick jag rutiner och var tvungen att ofta gå ut på promenader.

Men efter några år gick även Lady bort, en förlust som han inte kan jämföra med hur han kände under sig egen sjukdomstid. Han var förkrossad där hunden dog. Som tur var hade Åke ytterligare en hund.

Efter lång arbetslöshet fick Åke jobb som lantarbetare,

vilket hjälpte honom genom sorgen. Även hans ständiga optimism och ödesbestämda inställning har bidragit till att han numera mår ganska bra.

– Under min sjukdomstid har jag aldrig varit rädd

34

«Det är som det är och blir som det blir. Jag är inte den som grubblar och gräver ner mig i en massa orostankar.»

eller känt mycket oro. Det är som det är och blir som det blir. Jag är inte den som grubblar och gräver ner mig i en massa orostankar, utan jag kör på, knegar vidare. Det är nog få förunnat att känna så, men jag är tacksam att jag är en av dem som gör det.

– Jag har hela tiden varit säker på att jag skulle bli frisk och aldrig tänkt att jag skulle dö. Nu efteråt märker jag att jag fått mer respekt för livet, och har insett att jag haft en otrolig tur som överlevt. Åke Eriksson har hela vägen haft stort förtroende för

dem som vårdat och behandlat honom, vilket haft stor betydelse för hans tillfrisknande.

– Jag har ända från början litat helt på min läkare Haile Mahteme, som är mycket skicklig och oerhört engagerad i sitt arbete med att bota dem som drabbats av den här allvarliga cancertypen. Även övrig sjukvårdspersonal har varit fantastisk mot mig.

Förutom att Åke fortfarande har problem med magen, där det enligt honom pågår ett ”fullt världskrig”, så mår han relativt bra.

– Det kan vara svårt med det sociala livet eftersom magen lever sitt eget oroliga liv. Men det är en bagatell nu jämfört med hur det var tidigare. Huvudsaken är att jag lever och det är jag mycket tacksam för. Jag har framtidstro, nytt fruntimmer och en sprudlande optimism som ingen kan ta ifrån mig, avslutar Åke Eriksson. nr 1 2012

Plötsligt blir det så tyst runt en

V

i enades om följande. En tystnad infaller ungefär samtidigt som snittblommorna vid sjuksängen börjat vissna och krya på dig-korten inte längre kommer. En mördande tystnad. Efter rehabiliteringen fortsätter tystnaden på jobbet när de käcka välkomstropen klingat av.

Vi enades om att det finns en utbredd vanföreställning om att människor i kris vill vara i fred.

Därför kommer så få kolleger fram och pratar med en. Och inte bara kolleger, man blir liksom osynlig för släkt, vänner och grannar.

Det finns alltid något gathörn att slinka runt, bli plötsligt intresserad av ett skyltfönster eller stirra ner i tidningen.

Det var min kollega Kerstin Bodell och jag som enades om hur människor inför sjuklingar får svårt att hantera sin egen dödsångest. Därför vågar så få prata med en. Ungefär samtidigt som hon fick diagnosen lungcancer drabbades jag av en hjärtinfarkt. Vi skickade krya på dig-hälsningar till varandra och kallade varandra för olycksbroder respektive olyckssyster. Vi tyckte helt enkelt synd om varandra och oss själva. Vi fortsatte brevväxlingen, två människor som hade mycket gemensamt men ändå var okända för varandra.

andra hjärtinfarkt ungefär samtidigt som Kerstin fick beskedet att hennes lungcancer återkommit. Vi blev riktiga ”pen pals” som berättade nästan allt för varandra, vi tröstade och hjälpte varandra. Jag har i hela mitt liv inte upplevt något liknande.

Vår korrespondens – den viktigaste vi korrespondenter någonsin gjort? – blev lektioner i medmänsklighet, trofasthet, värdighet och behovet av humor. Kerstin skrev: ”Det där med hjärtat framstår som klart läbbigare än cancer. Cancersjuka dör i alla fall inte knall och fall, i alla fall inte av cancern.”

Kanske eftersom döden flåsade oss i nacken och Kerstin och jag var rätt olika varandra – politiskt, religiöst, socialt, kulturellt – så vågade vi vara uppriktiga mot varandra. Vi hade inget att förlora på öppenhjärtigheten, men allt att vinna. Den märklige Malmöprästen Ingemar Simonssons ord hjälpte oss på vägen: ”Alltför ofta håller vi inne vad vi innerst tänker, av rädsla och för att vara till lags.” Kerstin lärde mig att inte vara rädd och att dämpa min böjelse att vilja behaga, om inte alla så i vilket fall väldigt många.

Kerstin är den mest bildade och bästa stilist som jag någonsin haft som kollega.

Hon prålade aldrig med sina kunskaper.

Tvärt om, hon bad nästan om ursäkt för att hon ”råkade veta” eller ”tillfälligtvis” hade läst någonting.

Som läsaren förstått lever inte Kerstin längre, hon dog i november 2006. ”Hon blev 62 år” stod det i nekrologen. Det stämmer inte för hennes man Olle och för mig. Kerstin kommer att bli betydligt äldre.

Jag saknar min kollega och vän Kerstin Bodell väldigt mycket. Det har, fast på ett annat sätt, blivit så svårt att tala om det man innerst inne tänker.

Krönikan

Utrikeskorrespondenter är ett litet skrå. Vi är ut-

slängda i olika världsdelar. Vi träffas personligen bara under en augustivecka i Stockholm då vi diskuterar gemensamma problem och glädjeämnen.

Kerstin Bodell och jag kände alltså inte varandra. Hon var i tio års tid korrespondent i Latinamerika medan jag var i Östeuropa. Hon rapportade om militärkupper och naturkatastrofer, om kriget på Falklandsöarna och den kaotiska utvecklingen i Haiti. Hennes glasklara analys och skarpa basröst – med hjälp av alltför många Marlboro – bar som flyttfåglar genom etern.

Vår brevväxling fördjupades när jag fick min

FOTO: GABRIELLA DAH

LMAN

«Människor inför sjuklingar får svårt att hantera sin egen dödsångest.»

Författare och utrikeskorrespondent på Sveriges Radio. Hans verklighetsnära reportage från kommunismens Sovjetunionen, krigets Jugoslavien och demokratins seger i Östeuropa har gett honom epitetet ”Sveriges meste korrespondent”.

nr 1 2012

35

FOTO VIKTOR KOCULA

Kjell Albin Abrahamson

391 miljoner kronor går till cancerforskning och vård­ utveckling under 2012. Målet är ännu mer pengar under nästa år. Hur ska det gå till?

TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON ILLUSTRATION MADELENE WIKBERG

82 kronor av hundralappen – Vi arbetar ständigt med att sänka kostnaden för insamling och administration, säger Sara Brodahl, insamlingschef på Cancerfonden. Det är en balansgång.

Vi behöver investera för vårt långsiktiga arbete med kampanjer, marknads- och andra aktiviteter för att få uppmärksamhet.

Under 2011 gick knappt 18 procent till administrations- och insamlingskostnader.

Vi vårdar givarnas vilja att ge

V

år stora utmaning är att behålla vår höga givarvilja till oss som organisation, säger Sara Brodahl som är insamlingschef på Cancerfonden. Vi ska genomföra bra kampanjer och aktiviteter under året och synliggöra vårt uppdrag för att samla in mer pengar till cancerforskningen.

minnesgåva kommer du att bli informerad om möjligheten att ge en gåva varje månad.

Dessutom hoppas Sara Brodahl hitta nya månadsgivare på stan.

– Under året kommer Cancerfonden att finnas på Stockholms gator och torg för att värva månadsgivare.

Hon tror också på ett utökat samarbete med

Uppdragets förutsättning är att öka intäk-

Sara Brodahl är insamlingschef på Cancerfonden.

36

terna bland annat genom att få fler givare att ge en regelbunden gåva och helst varje månad. När du kontaktar Cancerfonden och talar med Givarservice om exempelvis en

företag.

– Många företag stödjer oss i stora kam­ panjer och genom försäljning av både pro­ dukter och rosa band. Nu arbetar vi på att skapa ett unikt och långsiktigt samarbete för nr 1 2012

Varför ska jag stödja Cancerfonden?

Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning. Cirka 400 forskningsprojekt finansieras varje år och 2012 delas 391 miljoner kronor ut.

Cancerfonden får inga statliga

bidrag utan är helt beroende av gåvor från privatpersoner, testamenten och bidrag från företag.

Resultat – fler överlever längre.

Cancerfonden har stöttat svensk cancerforskning i över 60 år och under den tiden har forskningen gjort enorma framsteg som bidragit till att överlevnaden i cancer har fördubblats under samma tid. I dag överlever fler längre.

Varför ska jag ge regelbundet?

Det finns flera fördelar med detta: Du bidrar till att hålla nere de administrativa kostnaderna – mer pengar går till forskningen.

Det skapar möjligheter att planera långsiktigt, vilket är nödvändigt för framgångsrik forskning Du väljer själv hur mycket och hur ofta du vill ge.

Läs mer på cancerfonden.se under fliken Stöd oss

att tillsammans lyfta cancerfrågan utan att det är kampanjmånad.

En stor intäktskälla är testamenten. Av de

totala intäkterna utgör testamenten drygt 40%. Tidigare var det företrädesvis personer födda på 1920- och 30-talen som testamenterade. Snart står hoppet till den mer eller mindre självförverkligande 40-talistgenerationen. Hur arbetar Cancerfonden i dag för att även i framtiden ha en god tillströmning av testamenten?

– Vi har gått igenom dem som testamenterar till oss, men också de som inte gör det, säger Sara Brodahl. Det visar sig att många av dem som givit oss pengar var utan nära arvingar. Flera av 40-talisterna har barn. Till dem har vi budskapet att människor med arvingar mycket väl kan testamentera en del till oss som organisation. Det här kan bli en ny inriktning i vår kommunikation med givarna.

I år kommer troligen medlemsorganisationer

i Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, (www.frii.se) däribland Cancerfonden, att genomföra en gemensam testamentskampanj. nr 1 2012

Ingen Mustaschkamp, men pengar för bättre diagnosmetoder Självklart kommer inte rösten från

Cancerfonden att tystna vad gäller prostatacancer. I år kommer ämnet upp företrädesvis i september som är prostatacancermånaden.

– Vi avslutade kampanjen eftersom vi uppnått många av de mål vi satt upp vad gäller att sprida kunskap om sjukdomen, säger insamlingschef Sara Brodahl, Cancerfonden.

– Vi kommer att fortsätta prata prostatacancer och ju mer pengar vi får in, desto mer går till kvalitativ cancerforskning som blir relaterad till prostatacancer. Framför allt vill vi finansiera forskning som går till att förbättra diagnosmetoderna.

Fler med i kliniska studier

K

linisk forskning, alltså den verksamhet där nya metoder och läkemedel studeras ”på riktigt” i vården, är en högaktuell fråga när det kommer till cancer. Problemet för vården handlar delvis om att finna tid till att genomföra denna så viktiga forskning. Sjukhusledningarna priori­terar att ”producera sjukvård” vilket kortsiktigt kan tyckas klokt, men på lång sikt riskerar man stagnation i vårdens kvalitet. För patienten saknas ofta information om vilka möjligheter som finns.

I januari deltog jag i en konferens om klinisk

forskning i Gothia Forums regi i Göteborg.

Temat var: ”Hur samordnar vi idéer och resurser för klinisk forskning i världsklass?”

I en paneldebatt poängterade jag vikten av att sjukhusledningar prioriterar den kliniska forskningen, men också att patienter på ett enkelt sätt får tillgång till information om vilka studier de kan delta i om de vill.

2011 genomförde Cancerfonden en undersökning om hur mycket klinisk forskning som bedrivs bland kliniker för urologi, onkologi och kirurgi i landet. Vi tittade då specifikt på prostatacancer, och resultatet visade att mindre än 10 procent av deras patienter ingår i kliniska studier. De tydligaste orsakerna till att så få pati­ enter rekryteras till den kliniska forskningen är, enligt undersökningen, brist på resurser. Såväl ekonomiska som personella. Cancerfondens uppfattning är att åtminstone 20 procent bör delta.

I USA kategoriseras patienter i en stor databas

där de i samband med att de kommit under vård fått ge sitt medgivande till att delta i eventuella studier. Forskare kan då med ett par knapptryck få fram en stor och tillgänglig population för sitt projekt.

Vad är ett 90-konto?

Endast ideella föreningar, stiftelser och

trossamfund som har granskats och godkänts som 90-kontoinnehavare av Svensk Insamlingskontroll kan få ett sjusiffrigt 90-konto hos PlusGirot eller Bankgirot.

Observera att konton som börjar på 91, 92 och så vidare inte är 90-konton.

Tro därför inte på argumentet att konton som börjar på 90 har tagit slut!

Något för oss i Sverige att ta efter kanske?

Jacob Lagercrantz Intressepolitiskt sakkunnig Cancerfonden

37

FOTO MELKER DAHLSTRAND

Cancer är en livsviktig fråga.

Varje år drabbas 55 000 personer i Sverige. Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige med drygt 20 000 dödsfall om året.

Aktuellt i debat te n

Andrum

38

nr 1 2012

Var modig!

Varje människa brottas med frågor som: Har mitt liv en mening? Vad är viktigt för mig?

När den danske filosofen Sören Kierkegaard var 22 år gammal hade han upplevt fem syskons och en förälders död.

Inget av dessa fem syskon blev äldre än 33 år. Hans favoritsyster, Petrea, dog den 28 december 1834 och kort därefter skrev Kierkegaard i sin dagbok: ”Det som egentligen fattas mig är att komma på det klara med mig själv om vad jag ska göra…Det gäller att finna en sanning för mig, att finna en idé för vilken jag vill leva eller dö.”

Livet ställer oss alla inför olika existentiella utmaningar och kräver att vi hanterar dem på ett eller annat sätt. Men hur hittar vi mening? Svaret på denna fråga är inte självklart.

Inget svar är givet på förhand. Det uppstår ur människans kreativa förmåga, hennes skaparkraft.

Under antiken påminde filosofen Sokrates sin samtid om att inte glömma den kreativa förmågan. Han hänvisade till de kända orden vid ingången till templet i Delfi: Känn dig själv!

Ha modet att använda din skaparkraft!

Människans skaparkraft, hennes längtan efter och konstituerande av mening, visar sig i olika gränssituationer, till exempel när människans bräckliga liv blir svårt skadat på grund av naturkatastrofer eller mänsklig ondska. I sådana gränssituationer uppstår en intensiv brottning med de

nr 1 2012

existentiella frågorna. Kampen att tillskriva livet mening gör människan medveten om att hon är en biopsykosocial organism som är kapabel att överskrida sina materiella förutsättningar. Hon är både kropp och själ. Hon är inte bara en komplicerad informationsbearbetningsmaskin. Hon har en unik existentiell förmåga.

Skaparkraften sätter sig själv i rörelse. Den är själv­ bemyndigande och självbestämmande. Den väljer ett sätt att förhålla sig till livet, antingen ett positivt eller ett negativt sätt. När skaparkraften lyckas vara sann mot sig själv, när den förhåller sig till sig själv på ett autentiskt sätt, blir den öppen, dynamisk och innovativ. Den vågar frambringa sina egna lösningar på sina utmaningar. David vågar ta sig an Goliat.

En viktig aspekt av människans strävan att tillskriva livet en mening är upplevelsen av osäkerhet, en oro som är sammanbunden med hennes inträde i det okända, frihetens avgrund.

Det är ur frihetens avgrund som mening träder fram. Känslan av existentiell osäkerhet är både en osäkerhet inför frihetens avgrund och ett slags rädsla för meningens okända konsekvenser. Men utan känslan av existentiell osäkerhet bryter inte gryningsljuset fram.

Ha modet att använda din skaparkraft!

TED HARRIS KOMMINISTER, ADOLF FREDRIKS KYRKA, STOCKHOLM

39

Psykolog ens spalt

Som ett brev på posten

P

Vinn boken/ spelet!

lötsligt en dag är det dags igen, mammografin. Tänk att det gått drygt två år sedan senaste kontrollen. Och som ”ett brev på posten” återkommer den – oron för bröstcancer.

Skriv Postkodmiljonären på ett vykort till Marita Önneby, Cancerfonden, 101 55 Stockholm eller mejla till marita.onneby@ cancerfonden.se

Jag upptäckte en knöl när jag var 27 år och den

Spela dig till miljonen Postkodmiljonären finns nu som bok och spel – allt i ett. Man kan sitta hemma i soffan, för det är ju där man kan alla svaren, och besvara 2 500 frågor som redaktionen för programmet har listat.

Precis som i programmet kan du ta hjälp av en livlina som plockar bort två av de felaktiga svarsalternativen. Alltså en bok, och ett spel, för hela familjen, eller alldeles för dig själv.

Boken är rikt illustrerad med 250 bildfrågor.

Den unika spelmodulen slumpar fram frågorna eller ger dig möjlighet att välja dem själv och svaret avger du genom en knapptryckning. Den digitala modulen meddelar om du har haft rätt eller fel och håller ordning på poängen.

Den är indelad i fem svårighetsgrader, där varje svårighetsgrad innehåller frågor om djur och natur, geografi, teknik, sport, historia, språk och ord, konst, film med mera.

Tag plats i heta stolen! Se om du har vad som krävs för att bli …miljonär.

kontrollerades i flera år, innan man bestämde sig för att betrakta den som ”ofarlig”. Vid ett tillfälle måste bilderna tas om och jag blev uppringd en sen eftermiddag. Det var fasansfullt att helt oförberedd få beskedet att bilderna inte var bra. Jag blev fruktansvärt orolig, men det var inget den gången.

Den första tanken nu när jag står med brevet i handen är att låtsas som om det inte kommit.

Måste jag gå? Det känns som om bara det att genomgå undersökningen är ett hot. Tänk om de upptäcker något? Om jag måste gå tillbaka för ytterligare undersökningar? ”Väx upp!”, säger jag till mig själv. ”Samhället har ordnat detta för att det är bra med tidig upptäckt av bröstcancer. Det borde du veta!”

En lättnad infinner sig när jag upptäcker att jag den utsatta dagen inte kan gå eftersom jag undervisar hela dagen. Den vuxna sidan vinner trots allt och jag bokar om tiden. Jag får en tidig morgontid och slipper gå och vänta hela dagen. Är helt övertygad om att jag ska gå, har alltid gjort det, men den första tanken …

Forskningen har visat att många kvinnor

känner sig oroliga i samband med mammo­ grafi­undersökningen, men att den oron är övergående och inte i övrigt påverkar livet. Så är det för mig också! De som argumenterar mot mammografiscreeningen därför att den skapar oro har inte vetenskapliga argument. Det posi­ tiva med att tidigt upptäcka bröstcancer i ett skede då den är botbar överväger oron. Därför deltar jag i mammografi­ screeningen.

Yvonne Brandberg Psykolog vid Radium­ hemmet i Stockholm.

40

nr 1 2012

cancerfonden.se, blogg.cancerfonden.se

facebook.com/cancerfonden

Diskussion på internet Det här pratas det om i våra sociala medier just nu.

Jenny skrev till oss och berättade om sin syn på tiden efter beskedet att hon hade leukemi. Har er syn på tiden förändrats sedan ni kom i kontakt med cancer?

JENNY SVENSSEN

ANNELI PERSSON

All tid jag spenderade med min pappa under de två månader han levde efter att ha fått besked om spridd magsäckscancer, var magisk tid. Ibland grät vi tillsammans, ibland skrattade vi. Vi pratade mycket, om döden, om hans rädslor.

Vi gick på en konsert, vi gick på bio, vi åkte på museum, och vi lagade mat ihop. Jag sjukskrev mig under i stort sett hela pappas sjukdom, och det är något jag är glad för nu. Även om jag saknar honom och är ledsen, så fick jag tid, värdefull tid, att vara med honom och prata om allt som vi ville prata om.

Min systers läkare gav henne 5 år att leva efter första bröstcancerbeskedet. Hon levde i 5 år och 1 månad.

Efteråt sa hennes sköterska att 3 av de åren var på övertid! Hon såg verkligen till att LEVA under de här åren. Passade på att gifta sig, åkte utomlands med familjen, träffade vänner, lekte och busade med sina små barn, vandrade, badade. Hennes dagar var fullbokade. Ofta stupade hon i säng efter en intensiv dag. Och många gånger fick hon avboka.

Men hon hade livsgnistan! Det är nu 2 år sen hon lämnade oss, endast 37 år gammal. Vi försöker alla hitta tillbaka till livsgnistan och hennes barn 8 och 11 år i dag har upp och nergångar. Men vi har verkligen lärt oss att ta tillvara på alla små glädjeämnen omkring oss. Att unna sig att ta ledigt från alla måsten och åka iväg till en badsjö en heldag, åka till en mysig butik på landet, allt som faller oss in och gör oss lyckliga – om så bara för stunden.

Igår var det 4 år sen vår pappa gick bort. Både min pappa och syster älskade livet. Så vi som lever måste ta tillvara på alla våra kära, säga att vi älskar dem, krama dem. Familjen och vännerna är det viktigaste vi har.

Jag har gått ner i arbetstid för att få mer tid att leva. Livet är skört – så lev och njut varje dag!

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera texter.

AGNETA ASSARSSON Jag fick besked om spridd bröstcancer i höstas. Cancern är spridd till lungsäcken, det var symtomen därifrån som gjorde att jag fick en lungröntgen av en läkare som tog mig på allvar. Min tid är här och nu och 3 månader framåt. Jag är obotligt sjuk men det hålls i schack med hormonbehandling. Hur länge den har effekt vet ingen. Så min tid är dyrbar. Jag tar vara på tiden och gör det jag tycker är roligt. Jag ska fira min 60 årsdag på spa om en månad med mina nära och kära. Så försöker jag leta efter så mycket positiva saker som möjligt. nr 1 2012

twitter.com/cancerfonden

Diskussio på intern n et

Många av samtalen som kommer till Cancerfondens informations- och stödlinje handlar om ovissheten efter ett cancerbesked. Hur hanterar ni ovissheten?

ERIKA WERNER

HELENA PERLEROT

Ja. Väntan var svår. Utöver att ringa till er (!) så fokuserade jag på livet.

En svår kris var att jag kände att mitt liv var borta (för alltid) och att jag i hela mitt väsen kände att jag ville tillbaka dit (till tryggheten och ovetskapen), men lika starkt förstod jag att jag aldrig någonsin skulle bli den samma igen. Detta tog lång tid att inse fullt ut. Och när jag väl insett det tog ett sökande efter mitt "nya jag" över. Det där jaget som skulle ta sig igenom cancern – vem var hon?

Det tog ännu längre tid att hitta henne (långt efter friskbeskedet).

Jag gillar henne mer och mer, hon har prövats av livet och har blivit stark.

Hur märkligt det än låter så kan man finna styrka och vinst i denna hemska sjukdom. Och just det är det jag har lovat mig själv att aldrig glömma.

Just ovissheten är ju så jobbig... väntans ovisshet. Och man ska igenom det. Jag hanterade det genom att vara väldigt öppen och efter 14 dagar började jag blogga vilket har varit en stor hjälp. Nu väntar jag på att få besked om behandlingen har botat mig, får besked på torsdag. Min blogg finns på www.helenaper.blogspot.com

Detta blev långt, bäst att sluta!

HÅKAN FLORIN Det är nog något av det tuffaste besked jag fått. Medans jag väntade på operation försökte jag skaffa mig så mycket kunskap om prostatacancer som möjligt. Och så pratade jag om det med alla som kom i min väg.

Det kändes rätt för mig då och snart 1 år senare pratar jag fortfarande så mycket jag kan, tror att det hjälper mig att bearbeta detta svåra trauma.

Vill någon prata finns jag på hakanflorin.blogg.se

Hur berättar man för en tonåring?

Min man har för 1 vecka sen fått besked om prostatacancer.

Vårt största bekymmer är hur vi på bästa sätt förklarar om sjukdomen för vår 15-åriga dotter. Hon vet att pappa är sjuk och vad det är, men inte innebörden av sjukdomen. Ska vi vänta till maken fått påbörja behandlingen? I nuläget vet vi ju inte så mycket själva. Hjälp!

SVAR: Min mamma fick cancer 2005, då var jag 13 år gammal. Sedan dess har vi i min familj gått igenom en lång och oerhört smärtsam resa tillsammans. Jag har bara ett råd att ge dig: berätta! Berätta allt, precis hur det ligger till.

Mitt största problem under dessa år har varit att jag inte har kunnat lita på mina föräldrar, eftersom de har velat "beskydda" mig och inte berättat hela sanningen. De senaste åren har detta förändrats och jag har fått bli mycket mer delaktig i min mammas sjukdom, och det har gjort det så mycket lättare att hantera för mig. Kom ihåg att det är okej att visa sig svag för sin dotter.

Berätta hur det ligger till, hur det kan gå i värsta fall och i bästa fall. Om

» 41

»

facebook.com/cancerfonden

möjligt, låt henne följa med på läkarbesök och behandlingar (det har hjälpt mig att förstå). Hör med er läkare om det finns möjlighet för henne, och dig och din man såklart, att prata med en kurator. Det hjälper.

Jag hoppas verkligen att ni pratar med henne och att ni tillsammans kan ta er igenom detta. Var ärliga, och lycka till!

twitter.com/cancerfonden

twittrat om cancer:

cancerfonden.se, blogg.cancerfonden.se

Diskussio på intern n et

@DubbelH I dag hålls begravning för min halvbror. För att små barn i framtiden skall slippa växa upp utan sin far/mor/bror stöd @Cancerfonden @ekfors För 1 år sedan donerade jag stamceller till min bror. I dag ser det ut som han är på god väg att besegra cancern. Stöd @Cancerfonden

«Och om han dör (gud förbjude), så har jag en stor bit av honom kvar genom vår dotter.»

@1krkm

@LillaMinna Vill tipsa om tvprogrammet Kampen mot cancern, som går på Axess. Väl värt att se och lyfter upp många viktiga frågor #Cancer

Hej. Jag är en 22-årig tjej med bara pappa och syster kvar i livet. Min älskade mamma dog för ca 8 månader sedan och det var mycket tufft. Hon hade varit sjuk i 4 år, och jag trodde inte att hon skulle dö alls. Kunde inte tänka mig ett liv utan mamma. Hon hade äggstockscancer.

Min mammas sista önskan i livet var att vi skulle hålla ihop och att vi skulle fortsätta leva våra liv. Har givetvis varit otroligt ledsen och saknar henne hela tiden men jag har fortsatt jobba, träffat vänner och har faktiskt känt mig glad emellanåt.

Dock kom smällen ca 2 veckor innan jul, pappa har träffat en kvinna.

Jag vet egentligen inte mycket om det, förutom att dom har träffats via internet och att hon har barn i min ålder. Jag tog detta fruktansvärt hårt. Varken jag eller min syster har fått gå igenom det första sorgeåret, och vi båda var sorgsna eftersom detta skulle bli första julen utan mamma. Jag kan inte riktigt förstå eller acceptera det här och känner mig otroligt ledsen. Detta har resulterat i att jag håller mig undan, är ledsen hela tiden och inte pratar med pappa alls. Byter i princip bara enstaka ord.

Han säger bara att han är jätteledsen och att han inte trodde att vi skulle bli så upprörda. Sedan inte så mycket mer. Tror inte han vet vad han ska säga. …

Blir arg att det tog så kort tid att komma över mamma (även fast jag förstår att han har börjat sorgearbetet före oss barn).

SVAR: Kanske är det ett sätt för din pappa att gå vidare? Han kanske sörjer genom denna nya kvinnan? Vi är ju alla olika. Min mamma har alltid sagt att hon skulle vara ensam och att pappa var den ende för henne, nu 13 år senare träffa hon en ny. Min bror vägrar träffa honom vilket mamma har full förståelse för...

Prata med din Pappa, berätta hur DU känner. Det är okej att du känner som du gör!!! Beklagar det som inträffat. Be strong girl!

42

@Cancerfondens egna tweets:

Pappa har träffat en ny kvinna efter mammas bortgång Vi kommer satsa ännu mer på prevention framöver. Vi börjar med att kicka igång ett preventionstema på vår blogg!

I framtiden kan tidiga former av hudcancerformen malignt melanom diagnostiseras snabbt och utan onödiga operationer Vi vill få tag i två vänner som möttes genom sitt cancerbesked. Är du den personen mejla britta.hedefalk@cancerfonden.se Vi har nu satt ihop en presentation över årets utvalda forskningsgprojekt. Sortera på område, diagnos eller lärosäte. Är i dag på plats i Göteborg på #Gothiaforum för klinisk cancerforskning. Rapporter kommer kontinuerligt. /Jacob Lagercrantz, Cancerfonden.

nr 1 2012

Det här är Cancerfonden

Så här kan du bidra

Cancerfondens vision är att besegra cancer. Målet är att fler ska överleva och färre ska drabbas av cancer. För att nå visionen finansierar Cancerfonden svensk cancerforskning – forskning som hela tiden gör framsteg och leder till att fler liv kan räddas. Men Cancerfonden ska också påverka cancerfrågan här och nu genom opinionsbildning.

Bli månadsgivare Starta ett regelbundet givande på cancerfonden.se eller ring 020-59 59 59. Valfriheten är stor – du väljer själv hur ofta och hur mycket du vill ge.

Grundades 1951 med syfte att stärka svensk cancerforskning.

Cancerfonden har inga statliga bidrag.

Cancerfondens vision är att cancer ska kunna botas.

Drygt 5 500 kontakter via Informations- och stödlinjen.

Finansierar de bästa forskningsprojekten i nationell konkurrens.

Cirka 160 000 gåvor under 2011.

Delar för 2012 ut 391 miljoner kronor till svensk cancerforskning. Långsiktigt mål är att kunna dela ut över 500 miljoner kronor varje år.

28 huvudmän.

Ge en gåva På cancerfonden.se kan du enkelt ge en gåva med ditt vanliga betalkort eller via din internetbank. Du kan också sätta in valfritt belopp på plusgiro 90 1986-0 eller bankgiro 901-9514.

Läs mer: ca ncer ­f onden.s e

49 anställda.

Samlat in 7,2 miljarder kronor och delat ut nästan lika mycket till svensk cancerforskning.

Hit går pengarna

Testamentera Att testamentera till Cancerfonden är att ge en gåva för livet.

Ett testamente till Cancerfonden kan omfatta kontanter, aktier, fondandelar, fastigheter eller värdeföremål av olika slag. Cancer­ fonden är befriad från skatt på ränteintäkter, aktieutdelningar och kapitalvinster. Som testamentstagare tar vi ett ansvar för att testamentet verkställs med respekt för allt det som testamentet omfattar.

Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning. Varje år finansieras cirka 400 forsknings- och vårdutvecklingsprojekt via Cancerfonden. Cancerfonden har inga statliga bidrag utan är helt beroende av testamenten och gåvor från privatpersoner och företag.

Cancerfondens insamlingskonton bevakas av Stiftelsen för Insamlingskontroll, SI. De kontrollerar att insamlade medel går till avsett ändamål. För 2011 gick cirka 18 procent till insamlings- och administrations­kostnader. Enligt SIs regler får maximalt 25 procent gå till detta.

Bli Stödmedlem Ett stödmedlemskap i Cancerfonden kostar 200 kronor per år. Som Stödmedlem får du varje år fyra nummer av Rädda Livet och kan där följa Cancerfondens verksamhet och forskningens framsteg.

Köp lotter i Cancerfondens Rikslotteri Cancerfondens Rikslotteri är ett skraplotteri där hela över­skottet går till Cancerfonden. Lotterna köper du på vår webbplats, cancerfonden.se

Siffror om cancer

Aktiegåva Du kan skattefritt skänka utdelningen från dina börsnoterade aktier till Cancerfonden, dock före bolagsstämman. Ta hjälp av din bank eller besök oss på cancerfonden.se

Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjuk­domar som kännetecknas av onormal celldelning.

Mer än 60 procent av dem som får en cancerdiagnos blir friska.

Cancer är den vanligaste döds­orsaken före 75 års ålder.

Män, insjuknade 2010

Ge en minnesgåva

Cancerfonden du att ...får in cirka 55 miljoner kronor genom minnesgåvor Visste för att hedra minnet av en avliden vän eller släkting. På can55 miljoner kronor genom in cirka fonden får Cancer cerfonden.se skänker du enkelt din minnesgåva eller engagerar en avliden vän hedra familj och vänner att minnet starta en av minnesinsamling.

Du kan för attgenom gåvor minnes även ringa in din cancer minnesgåva på telefon 020-59 59 59.enkelt din du r skänke .se fonden På . eller släkting minnesgåva eller engagerar familj och vänner genom att starta en minnesinsamling. Du kan även ringa in din minnesgåva på telefon 020-59 59 59.

Kvinnor, insjuknade 2010

Prostatacancer

9 697

Bröstcancer

7 917

Hudcancer

4 378

Hudcancer

3 464

Tjock- och ändtarmscancer

3 225

Tjock- och ändtarmscancer

3 001

Urinvägscancer

1 855

Lungcancer

1 755

Lungcancer

1 942

Livmoderkroppscancer

1 351

Engagera ditt företag Som sponsor till Cancerfonden kan ditt företag generera affärs­ drivande effekter och goodwill för verksamheten samtidigt som ni bidrar till Cancerfondens forskningsfinansiering. Våra sponsorpaket finns från 250 000 kronor.

Vill ni stödja Cancerfonden genom en gåva kan ni välja att bli Cancerfondens företagsvän. Läs mer på cancerfonden.se

Källa: Socialstyrelsen

nr 1 2012

43

B-post Retur till: Cancerfonden 101 55 Stockholm