Rädda Livet nr 3 2011

3/2011

Generalsekreteraren minns mil­ stolparna

Guld-Martha Fem nya organ, fem segrar

Lill-Babs:

– Ett förlåt och en kram betyder så mycket

Tema: Rosa Bandet Sverige bäst på att behandla bröstcancer

Jonas Bergh:

– Behandlingen är inte fri från biverkningar

Prata inte med mig …

S form The Factory of Design LAYOUT Madelene Wikberg, The Factory of Design

I detta nummer talar många till oss i intervju- eller bokform. Modisten gör det, Lill-Babs likaså.

Mantrat inom cancerforskningen är skräddarsydd behandling. Ett återkommande ordval i intervju med professor Jonas Bergh om framtidens behandling av kvinnor, och män, med bröstcancer.

Forskaren Pernilla Lagergren ser människan bakom patienten och forskningsfältet är hälsorelaterad livskvalitet bland patienter med matstrupscancer.

KORREKTUR Birgitta Hessulf, Rödpennan ANSVARIG UTGIVARE Stefan Bergh TEKNISK PRODUKTION Sörmlands Grafiska AB. Rädda Livet är tryckt på miljögodkänt papper.

VI LL DU H A R Ä DDA LI VE i fort sätt ni ng T välkom na r vien så som stöd med dig i Ca ncer fond lem en.

OMSLAGSFOTO Maja Kristin Nylander RÄDDA LIVET utkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning.

Pris för enstaka exemplar 45 kr, inkl porto.

Om några dagar pudras Sverige och delar av världen i rosa.

Dags för årets Rosa Bandet-kampanj. Nu laddar vi på Cancerfonden för en rosa månad och talar mycket om bröstcancer – sidorna 16 till 26.

Köp sponsrade rosa varor, sätt in en gåva, sms:a ett belopp eller ring in pengar på Rosa Bandet-galan den 26 oktober.

7 000 kvinnor får sjukdomen varje år. Låt oss hjälpas åt att samla in pengar till svensk cancerforskning så att siffran på överlevande blir högre än någonsin.

VILL DU BLI STÖDMEDLEM? Avgiften är 200 kronor/år.

Anmäl via telefon 020-59 59 59.

CANCERFONDEN är en fristående, ideell insamlingsorganisation med fokus på forskningsfinansiering och opinionsbildning.

CANCERFONDEN, 101 55 Stockholm Telefon 020-59 59 59. Fax 08-677 10 01 Besöksadress David Bagares gata 5 Webbplats cancerfonden.se VILL DU BLI MÅNADSGIVARE? Ring Cancerfonden 020-59 59 59 Mån – fre 8 – 19

2

Gala i Norrköping Foto Melker Dahlstrand

FRÅGOR OM CANCER Cancerfondens informations- och stödlinje Telefon 020-59 59 59, mån – fre 9 – 13 infostodlinjen@cancerfonden.se

FOTO privat

REDAKTÖR Marita Önneby Eliasson marita.onneby@cancerfonden.se

FOTO privat

å säger femåringen på sidan 37 med viss svårighet att få konsonanterna på plats. Men det är ett uttalande som inte är åldersbundet. I irritationens stund kan man vilja vara i fred. Men oftast inte.

Till sjukhuspräster kan man komma för att prata. De har inga journaler men tystnadsplikt. Erik Isaksson är präst i Lund och berättar att i samtalet hämtar han kraft.

På Cancerfondens diskussionsforum kan man hitta kompisar att tala med. Mina läsare säger att de vill veta hur andra har klarat sig vidare. Hur de har blivit bemötta, behandlade, befriade från cancersjukdom.

För nionde året i rad firas finalen av Rosa Bandet-kampanjen med en gala. I år äger den rum i Norrköping kl 20.00 den 26 oktober. Den direktsänds i TV3.

nr 3 2011

40

Rädda Livet 3/2011 4 5 nya organ – 5 nya guld Transplanterade fem nya organ gav guldregn i World Transplant Games.

10 Genombrott i GIST-behandling

«Det bästa man kan göra är att ta hand om varandra och inte ta livet för givet.» sidan 19

22

Glivet kan förlänga livet.

12 Uppge i testamentet vem som ska få katten ”Skriv precis som du vill ha det.”

15 Drygt 7 miljoner kronor från Skandias fondsparare Aktivt stöd och hopp om god avkastning.

16 Årets design – en omfamning Rosa bandet – i år i kvinnlig och manlig variant.

18 Ett förlåt och en kram betyder så mycket

32

Lill-Babs om sin vän Barbro Hörberg.

29 Sjukhusprästen hämtar kraft i möten med döende människor ”Jag för inga journaler och har tystnadsplikt.”

34 Bättre liv för hårt prövade patienter Hur kan man bättre stödja och hjälpa överlevarna?

29 nr 3 2011

40 Skräddarsydda behandlingar är inte fria från biverkningar Låg dos kan ge mindre effekt.

3

Martha Ehlin Ålder: 33 Bor: I Lunden Familj: Singel Arbetar: Som idrottslärare Intressen: Träna, friluftsliv, sjunga i kör, resa och musik Övrigt: Arbetar ideellt med handikappade personer.

4

nr 3 2011

5

nya organ

nya guld Martha Ehlin är förälskad i själva livet och hennes lyckotal är siffran fem. För två år sedan transplanterade hon fem organ. I somras vann hon fem guld på World Transplant Games i Göteborg.

TEXT AGNETA SLONAWSKI FOTO MAJA KRISTIN NYLANDER

Martha Ehlin är ingen vinnarskalle, men hon är beredd att satsa allt. Efter fem transplanterade organ bestämde hon sig för att tävla i fem grenar i World Transplant Games som gick i Göteborg i somras.

Hon vann guld i alla.

M

artha Ehlin sitter i gräset bredvid startbanan. Hon har precis avslutat en kort yogasession med solhälsningen. Sedan tar hon ett djupt andetag och drar in doften av gräs för att fylla kroppen med kraft inför tävlingen i längdhopp.

För det var i gräset det vände. Det var i augusti för två år sedan. Hennes pappa frågade vad hon ville göra just den dagen

nr 3 2011

och Martha svarade: ”Känna på gräset.” Hon låg på Sahlgrenska Universitetssjukhusets intensivvårdsavdelning efter att ha varit den artonde personen i Sverige som transplanterat fem organ. En rad komplikationer hade tillstött, tillståndet var länge kritiskt.

Efter visst övervägande kallades mer perso­

nal in och Martha bars ut under ett träd på den lilla gräsmattan bakom sjukhuset.

Under­laget var stenhårt efter fyra månader på

5

World Transplant Games 2011 17–24 juni 2011 kom drygt 1 000 transplanterade idrottsmän från hela världen till Göteborg för att tävla i 13 olika grenar. WTG är öppet för alla transplanterade mellan 4 och 80 år.

Spelen inleddes i Portsmouth, England, 1978 med totalt 99 tävlande från Storbritannien, Frankrike, Grekland och USA. 1987 bildades World Transplant Games Federation, WTGF. Nära 70 länder från alla världsdelar har anslutit sig. Sommarspelen hålls vartannat år och åren däremellan hålls vintertävlingarna. www.wtg2011.se Här kan du läsa mer om att donera organ eller fylla i dina uppgifter i donationsregistret. www.donationsradet.se Eller ring Socialstyrelsens växel 075-247 30 00.

sjukhussängens luftmadrass. Men hon kände det mjuka gräset och livsviljan som växte.

– Det ögonblicket kommer jag aldrig att glömma. Det var där det vände. Solen kom fram och jag kände på gräset och bestämde mig för att komma tillbaka till livet, att jag måste göra något själv. Inte sondmatas och bli tvättad av andra varje dag, säger Martha Ehlin som minns att två veckor efter den händelsen flyttades hon från intensivvårds­ avdelningen, iva, till en vanlig avdelning.

Då hade det gått nästan ett år sedan hon fick diagnosen endokrin cancer. Det började med värk i ryggen och en trötthet som inte ville ge med sig. När tumören i bukspott­ körteln hittades ställdes hon inför två val: cytostatika resten av livet eller transplantera fem organ i magtrakten.

– För mig var det ett lätt val, samtidigt som det var omöjligt. Jag satsade allt på ett kort och tackade ja till transplantation.

Under väntetiden gick jag mycket på mental styrka, styrketränade så mycket jag orkade och tog långa promenader. Det var mycket ångest och stress under den perioden.

Eller ett rent helvete, trots gott stöd av familj och vänner, excellent vård och ett team som var beredda dygnet runt att åka och hämta organ från en avliden person som förhoppningsvis matchade Marthas.

I ett halvår väntade hon. Det var en brutal

period.

6

«Spelen har varit ett viktigt mål för mig under den här långa resan. Varje gren representerar ett organ.»

– Jag levde som i en bubbla som jag inte kunde ta mig ur. Livet och döden hade kommit in i mitt liv på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva.

Så en eftermiddag kom det förlösande samtalet från transplantationsteamet. Vid midnatt påbörjades operationen som fortsatte i sjutton timmar. Hon var då den artonde personen i Sverige som skulle genomgå denna operation.

Då visste hon att World Transplant Games gick i Australien, men det var avlägset att hon skulle kunna delta. Ändå lovade hon nr 3 2011

Martha Ehlin låg på Sahlgrenskas intensivvårdsavdelning efter transplantationen och längtade efter gräset. Efter lite övertalning bar personalen ut henne i det gröna och när hon kände det mjuka gräset var det som om livsviljan växte.

sig själv att göra det när spelen kom till Göteborg.

– Spelen har varit ett viktigt mål under den här långa resan. Varje gren representerar ett organ för mig, säger Martha som deltar i grenarna innebandy, kula, höjd, längdhopp och spjut.

I våras började hon träna inför spelen på

allvar med styrketräning, cykling och yoga.

Dessutom har hon börjat arbeta igen, deltid.

Efter spelen ska hon surfa med sina syskon i Sydfrankrike. Det var där hon var, precis nr 3 2011

30 år fyllda, när hon fick sin diagnos – endokrin cancer.

– Då tänkte jag att nästa gång jag står på den här vågen ska jag vara frisk.

Och så ville hon gärna vinna under World Transplant Games.

– För mig är det inte bara spelen i sig, utan jag vill visa min tacksamhet till donatorn och donatorns familj plus alla som stöttat mig under den här tiden och inte minst all vårdpersonal, från läkare till dietist, köks- och städpersonal. Jag är djupt tacksam.

FOTO PER mariell EHLIN

FOTO PER ANDERS EHLIN

Martha Ehlin med valpen Frazer som hon är fodervärd åt. Har nu hämtat sin egen hundvalp – Silver.

Året därpå hittar vi en Martha i gräset som bestämt sig för att komma tillbaka till livet.

Marthas råd Våga be om hjälp.

Skriv ned dina delmål och drömmar.

Prata med någon du har förtroende för.

Konfrontera dig med din känsla.

Tillåt dig att vara ledsen.

Ta för dig.

Befäst din styrka.

Skaffa något som ger livsglädje till exempel en hundvalp.

7

Avskaffar myterna Cancer Research UK, en engelsk motsvarighet till Cancerfonden, avlivar några myter om cancer på sin webbplats. Det finns seriös cancerinformation på internet, men också oseriös. Det har dykt upp varningar, till exempel genom falska e-postmedde-

Kurs för möten Regeringen tycker att läkare

måste bli bättre på patient­ kontakt. Man har därför givit i uppdrag till Carl Johan Fürst, professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet, att utveckla en kurs i bemötande. Kursen ska leda till att läkare på ett bättre sätt kan bemöta patienter, särskilt dem med sjukdom som inte är botbar.

Källa: Socialdepartementet

Din sjukdomshistoria i iPad Pekplattor som iPad används

nu i cancervården för att samla mycket information som snabbt kan bli tillgänglig för personalen. Ett särskilt kommunikationsverktyg, Arbetsjournalen, har utvecklats vid Skolan för datavetenskap och kommunikation, kth, Stockholm. Arbetsjournalen lagras och följer patienten genom hela vårdkedjan: från remiss och diagnos till beslut, operation och rehabilitering.

– Med pekskärmar blir det enklare att samarbeta, oavsett om du är kirurg, barnläkare eller sjuksköterska, säger Kristina Groth, som lett arbetet med att ta fram verktyget.

Källa: Kungliga Tekniska Högskolan

8

landen, om att det är farligt att flyga, att använda deodoranter, återanvända plastflaskor och värma mat i mikron i plastkärl.

Allt detta skulle kunna orsaka cancer, enligt de felaktiga meddelandena. Cancer Research dementerar dessa rykten.

Till minne av Bobby Moore På www.cancerfonden.se kan

du skänka en gåva till minne av någon som gått bort. Minnes­ gåvorna går till cancerforskningen, ett sätt att ge hopp för framtiden. Också i andra länder finns minnesfonder. Engelske fotbollsspelaren Bobby Moore fick tarmcancer och avled 1992, endast 51 år gammal. Hans hustru Stephanie startade då Bobby Moore Fund, som samlar in pengar till cancerforskning och till att öka medvetenheten om tarmcancer. Hittills har fonden samlat in £17 miljoner (cirka 176 miljoner kronor).

Bobby Moore var i många

Bobby Moore står staty utanför Wembley Stadium i London.

år kapten för det engelska lands­laget. Han ledde laget när de blev världsmästare 1966.

I sin mer än tjugo år långa fotbolls­karriär spelade han 108 landslags­matcher.

Nattarbete kan orsaka bröstcancer?

Kvinnor som arbetar nattskift har en förhöjd risk att få bröst­

cancer. Det har konstaterats i flera studier och disku­terades vid en arbetstidskonferens i Stockholm i juni. Man vet ännu inte säkert varför det är så, men den så kallade lan (Light at night)-hypotesen är den just nu troligaste. Enligt lan-hypotesen sänks utsöndringen av melatonin om man utsätts för ljusexponering nattetid. Det leder till ökad förekomst av östrogen, som kan vara en riskfaktor. Sänkningen av melatonin minskar också dess antioxidanta effekt i cellerna. Ett stöd för denna hypotes är att bröstcancer sällan förekommer hos blinda kvinnor.

Källa: Stressforskningsinstitutet

nr 3 2011

64 procent av 1 800 cancerpatienter som fått musikterapi kände mindre ångest och smärta enligt Cochrane som gått igenom 30 vetenskapliga studier i ämnet.

Skriv om dina cancererfarenheter Att dela med sig av sina erfarenheter är till nytta både för cancerpatienter och anhöriga. Ett sätt att göra detta är via en blogg på Cancerfondens webbplats cancerfonden.se. Där finns nu möjligheten att enkelt registrera sin egen blogg. Martina, Jacob och Marita, som ingår i personalen på Cancerfonden, bloggar också.

Första kliniken för protonstrålning I Uppsala byggs nu Skan-

Svårt att ändra matvanor Ohälsosamma matvanor är en starkt bidragande orsak till flera vanliga sjukdomar: typ II-diabetes, hjärt–kärlsjukdom och cancer. Bättre matvanor är en vinst både för individen och samhället.

Men att lägga om sina mat­ vanor är inte lätt. Dietisten Petra

Rydén visar i sin avhandling att utbudet av hälsosam mat bör bli mer tillgängligt i butiker, på restauranger och på caféer.

Dessutom är frukt, fisk och nyckehålsmärkta produkter ofta dyrare än ohälsosam mat – vilket drabbar grupper med sämre inkomster.

– Den ”nya” maten måste också vara enkel att tillaga. Det behöver inte ta mer tid att laga nyttig mat än något som är ohälsosamt. Dietister kan ge stöd och hjälp, säger Petra Rydén.

Källa: Dietisternas riksförbund

dionkliniken – Nordens första klinik för behandling med protoner. Kliniken ska erbjuda cancerpatienter från hela Sverige en unik form av strålbehandling med färre biverkningar än traditionell strålning.

Protonstrålningsmetoden utvecklades i Uppsala för över 50 år sedan. När Skandionkliniken tas i bruk 2015 kommer metoden för första gången att användas i stor skala.

Källa: Onkologi i Sverige 3 2011

Almedalsfokus på rehabilitering Rehabilitering för cancer­ patienter diskuterades flitigt

TEXT OCH BILD MAGNUS GOTANDER, BILDUPPDRAGET

Brukar du gå på cellprovtagning för livmoderhalscancer?

Monika Östan

Cicci Jonson

Carolina Bamerlind

Ekonomiassitent, Bohus

Fotograf, Billdal

Ekonomipraktikant, Hjärtum

Det är en självklarhet när man har möjligheten och tryggt för alla att få veta i tid om det skulle vara ett ”hemskt” besked.

Ja! För min familjs skull. För att vara på den säkra sidan. Kostar inget att göra, men kan rädda liv.

Ja. Kommer man i tid till läkare har man större chans att få behandlingen att fungera.

nr 3 2011

under Almedalsveckan i juli. Flera debattörer betonade vikten av rehab för både personer som avslutat sin behandling och dem som behandlas för kronisk cancer.

Ett led i detta är ett nationellt program för cancerrehabilitering som startar i oktober i år via Sveriges Kommuner och Landsting. ”Palliativ vård är det mest försummade – fram till sista andetaget är livet det som är viktigt”, sade Aina Johnsson, kurator och forskare på onkologiska kliniken, Karo­linska Universitetssjukhuset, i en debatt i Almedalen.

Källa: cancerfonden.se

9

Hundar i cancerforskning Bencancer (Ewings sarkom) är en cancertyp som främst drabbar barn. Vissa former av bencancer är enkla att behandla, andra är mer aggressiva. Forskare vid University of Minnesota har nu undersökt hundar för att få fram en gentest som kan avgöra vilken typ av bencancer en patient har

fått. Hundar är nämligen det enda andra däggdjur som får bencancer. Forskningen syftar till bättre anpassad behandling för varje patient.

Källa: Academic Health Center, University of Minnesota

Genombrott i GISTbehandling

Patientberättelser viktiga i vården

GIST (gastrointestinala stroma­ cellstumörer) är en sällsynt form

Cancervården behöver patienter­ nas egna berättelser för att kunna

av cancer i mag–tarmkanalen.

Cirka 130 svenskar får diagnosen varje år. Nu har skandinaviska och tyska forskare funnit att långtidsbehandling med läkemedlet Glivec kan förbättra överlevnaden avsevärt. Efter tre år hade 66 procent av patienterna inte fått återfall och 92 procent levde fortfarande efter fem år.

– Det är ett genombrott när det gäller behandling av gistpatienter. Ett års behandling för de här patienterna är för lite. Ny standard för ”högriskpatienter” bör vara tre år, säger Mikael Eriksson, överläkare vid Skånes onkologiska klinik i Lund och en av de ansvariga för forskningsstudien.

utvecklas och bli bättre. Det menar Regionalt cancercentrum väst, som samlat ett trettiotal företrädare för patientföreningar i västra Sverige till ett dialogmöte.

– Genom att människor berättar om vad som är bra och dåligt kan vi i vården få tryck på oss att förbättra oss, menade Nils Conradi, chef för Onkologiskt centrum och projektledare för Regionalt cancercentrum väst.

Tjugofem patient- och stödprocesser ska utvecklas i Cancercentrum väst. Bland annat ska man arbeta med vårdprogram, kvalitetsregister och utveckla patientens väg genom vården.

Källa: Regionalt cancercentrum väst

Doktorn mår bra Bröstcancerläkaren Svetlana Bajalica Lagercrantz , 44, på

Radiumhemmet i Stockholm, diagnostiserades med bröstcancer i oktober 2010. Sedan dess har hon bloggat om att vara patient på sin egen mottagning.

Nu är behandlingen avslutad, håret som hon tappade under cytostatikabehandlingen har börjat växa ut och hon har skaffat ny frisyr.

Hela tiden har hon varit förtröstansfull: ”Någon ångest över att jag L äs skulle dö har bloggen blogg.canpå: aldrig funnits.” cer fo nden.se svetlana /

10

”Som akveduktens stenar samverkar för att föra vattnet vidare, ska vård och forskning samarbeta för att patientens väg genom cancervården ska bli bättre och enklare” (Cancercentrum västs webbplats).

Smartare av bär?

Bär har en bevislig effekt mot flera av våra vanligaste folksjukdomar som hjärt– kärlsjukdomar och cancer.

Dessutom blir man smartare av att äta bär. Det menar docent Klas Sjöberg, verksam vid Lunds universitet. Han har gått igenom de senaste årens vetenskapliga studier av bär och hälsa, och har sin slutsats klar: – Bär är rena rostskyddsmedlet för våra kroppar med förebyggande och botande effekter på flera av våra vanliga folksjukdomar. Och antalet studier som bekräftar detta blir bara fler.

Enligt Klas Sjöberg har bär som exempelvis jordgubbar och hallon tydliga effekter inom fyra områden. De motverkar cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, skyddar mot infektioner, framför

allt i mag–tarmkanalen, och de stärker hjärnfunktioner som minne och förmåga till orientering i rummet.

Källa: Svenskt Sigill

nr 3 2011

Insamlat och utdelat

Rosa Bandet-kampanjen 2010 samlade in 47,5 miljoner kronor. Därmed har kampanjen sedan starten 2003 dragit in närmare 308 miljoner kronor. Cancerfonden har sammanlagt under samma period, 2003-2010, delat ut dryga 330 miljoner kronor till bröstcancerrelaterad forskning. Dessa pengar har finansierat 139 forskare (forskartjänster eller forskningsprojekt) vid ett eller flera tillfällen.

Nordiskt samarbete på Färöarna Att upprätthålla avancerad cancervård i glesbygd är inte lätt. Ännu svårare är det mitt i Atlanten. Där ligger Färöarna, den lilla ögruppen med 50 000 invånare. Färöarna hör till Danmark, och cancerpatienter remitteras till Rigshospitalet i Köpenhamn för exempelvis strålbehandling, som saknas på Färöarna. Men onkologer, kirurger och urologer från Sverige, Island, Danmark och Norge reser också regelbundet till Färöarna för att arbeta där måndag – onsdag var­ annan vecka.

Alla behandlingsrum för can-

cerpatienter på Torshavns sjukhus, Färöarnas största sjukhus, är enkel­ rum. Och utsikten är fantastisk, sjukhusfönstren har havsutsikt över Atlanten.

Källa: Onkologi i Sverige

«Att hålla tal är stort.

Att hålla tätt är större.»

Prostatacancerpatient på Facebook

Bättre läkemedel för hudcancerpatienter Nu har två nya läkemedel testats på

patienter med metastaserat malignt melanom. Av patienter som fått medlet vemurafenib levde 84 procent efter sex månader jämfört med dem som fått annan behandling. Patienter som fick ipilumumab hade också bättre prognos; efter tre år levde 21 procent.

Läkemedelsstudierna publi­ cerades i New England Journal of Medicine i juni i år. nr 3 2011

Motion minskar risken för bröstcancer Komma sent i pubertet och tidigt i klimakteriet.

Flera fullgångna graviditeter före 25 års ålder.

Detta är faktorer som minskar risken för att drabbas av bröstcancer. Men glöm inte heller motionen! Fysisk aktivitet både före och efter klimakteriet är viktigare än man kanske tror.

Alla kallas till mammografi 2008 följde bara 11 av 21 landsting Socialstyrel-

sens riktlinjer och kallade kvinnor mellan 40 och 74 år till mammografi. I år säger sig alla landsting leva upp till kraven.

– Mammografi har också blivit en obligatorisk del av specialistutbildningen för röntgenläkare, som en följd av Cancerfondens arbete med att driva bristen på mammografiläkare i samband med Rosa Bandet-kampanjen 2007, säger Jacob Lagercrantz, press- och pr-ansvarig på Cancerfonden.

Fråga experten Jan Zedenius besvarar dina frågor i Rädda Livet.

På vilket sätt tar doktorn ansvar för hur och om patienten har förstått informationen om sjukdomen och behandlingen? Min man som har cancer i tjock­ tarmen är väldigt orolig och ”vet ingenting”.

– Det viktigaste är nog att relationen mellan patient och läkare känns förtroendefull. Trots att läkaren informerar mycket noggrant kan en patient ”missa” eller ”glömma” stora delar av informationen. Ofta är det bra att en närstående finns med vid viktiga informationssamtal; det ökar chansen att informationen går fram. Om man inte känner sig tillräckligt informerad bör man påpeka det för sin kontaktsjuksköterska som kan avgöra om ytterligare läkarbesök behövs för mer information. Varje cancerpatient ska ha tillgång till kontaktsjuksköterska.

Jan Zedenius Jan Zedenius är docent och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Han bedriver cancerforskning vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi. Därutöver är han biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

– Jag frågade om det finns kor. Nu har jag lärt mig att jag ska fråga efter djurhållning, minns Valentina Agurén i samtalet om ett antal kvigor och en tjur.

Vill du beställa foldern om hur du gör när du testamenterar?

Gå in på webbplatsen cancerfonden.se/testamentera

12

nr 3 2011

Uppge i testamentet vem som ska få katten Valentina Agurén har varit jurist på Cancerfonden sedan 1989. Hennes tips är att i testamentet skriva precis hur man vill ha det.

TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO KARL GABOR

409 ärenden

O

m man som hon är den som lagt upp verksamheten med rutiner för handläggandet av testamentsärenden kan det vara svårt att lämna arbets­ livet. I dag finns hon på Cancerfonden ett par dagar i veckan, lite på övertid kan man väl säga.

Valentina Agurén har mycket att berätta.

Förrättningar ute i landet är ofta en färgstark upplevelse. Testamenten har gjort att hon fått insyn i människors liv och tanke­ banor. Ibland inte alltid så lätta att följa. ”Allt ska tillfalla Cancerfonden” kan det stå i testamentet. Men hur gör vi med grav­skötsel?

Det står det ingenting om.

Det man som testator kan lära sig av detta är att notera allt man vill ha utfört när ett testamente ska träda i kraft.

– Skriv precis som ni vill ha det. Uppge vem som ska sälja lösöret, vem som ska sköta

Testamentsintäkter 318 ärenden

nr 3 2011

286 ärenden

84 mkr

135 mkr

169 mkr

1990

2000

2010

Antal ärenden

Testaments­ intäkter i miljoner kronor

föräldrars grav och vem som ska få katten.

Det är mycket bra. Tar man hjälp av en jurist blir man kanske mer formell och det är lätt hänt att man glömmer av vardagliga ting som har stort värde för en själv, säger Valentina Agurén.

Fördelen är att juristen kan klä i ord det man vill ”förordna om” så att inga missförstånd uppstår.

Ofta är Cancerfonden enda förmånstagare, men ibland delas arvet med släktingar. Det kan bli litet känsligt, även om det för det mesta löser sig. Juristerna har med åren fått praxis att gå efter.

Valentina Agurén har en hel del roliga minnen från arbetet. Till exempel minns hon ett antal mil i buss på de norrländska vägarna. En make hade avlidit och nu skulle Valentina träffa den efterlevande makan i den röda stugan. Testamentet var skrivet; makens släkt och Cancerfonden skulle dela lika.

I köket satt boutredaren framför sin skrivmaskin. Fläkten från ett element spred värme. De gick igenom tillgångarna.

– När vi var klara åkte en släkting ner till byn och köpte korv med mos som vi åt i köket efter förrättningen. Det var vad som fanns i den lilla byn, men vi blev mätta och belåtna och det var en fin stämning i köket.

Cancerfonden har haft lite tur också. Ett par makar uppsökte ett djursjukhus med sina hundar. Av någon anledning blev de direkt ovänligt bemötta när de kom med sina sjuka djur.

Makarna strök därefter djursjukhuset ur

13

sitt testamente och satte in Cancerfonden som förmånstagare i stället.

– Vår andel blev mellan 15 och 20 miljoner kronor.

En annan gång reste Valentina till västkusten

där några systrar skulle ärva en förutbestämd summa pengar. Systrarna hade, berättade de, beställt smörgåstårta från bästa konditoriet på ön för nu skulle boutredningsmannen komma.

När pappren var genomgångna högg han in på smörgåstårtan. Systrarna tyckte efteråt att det hade gått lite väl fort alltsammans.

För dem var det en stor dag med besök från både Cancerfonden och boutredare från Göteborg.

Många testatorer vill gynna ett flertal organisationer. De som testamenterar enbart till Cancerfonden har ofta erfarenheter av cancer.

«Det kan bära emot att skriva testamente om vad som ska ske i den framtid man inte deltar i.»

Så var det till exempel med ägaren till gården i Värmland. Bankmannen på orten ringde och sa att ”ni kommer att få lite pengar. Det gäller ett jordbruk”.

– Okunnig som jag var i början frågade jag: ’finns det några kor?’ ’Nej’, svarade boutredaren, men det finns 13 kvigor och en tjur.”

– Nu har jag lärt mig att jag ska fråga: Är det någon djurhållning?

När Valentina sedan kom till bondgården för förrättningen upptäckte hon att det på gården dessutom fanns sju katter, en tupp och två hönor.

Lyckligtvis var en bror till testatorn i livet.

Han åtog sig att driva jordbruket till dess att processen var klar.

Men det är inte alltid som Valentina är så

lyckosam. I Cancerfondens lager ligger till exempel en stensamling som kom med ”på köpet” vid en förrättning.

– Det är fyra lådor stenar och snäckor från olika håll i världen. Ännu har vi inte hittat något bra sätt att avyttra detta.

Det enda vi vet här i livet är att vi en dag

14

Valentina Agurén har varit jurist på Cancerfonden sedan 1989. Nu lägger hon mer tid på promenader med labradoren Wilson.

ska gå bort. Men det är inte alltid man vill tänka på det; det kan bära emot att skriva testamente om vad som ska ske i den framtid man inte deltar i.

Man kan också resonera som så att ordnar jag detta nu så kan jag glömma bort det sedan. Papper är skrivna där min vilja kommer till offentlighet.

– Detta brukar människor vara noga med

när det gäller levande varelser, menar Valentina Agurén. Det är ofta tydligt markerat vem som ska ha hand om hunden och vilken ersättning den personen ska ha. Ett bra exempel på att man ska skriva allt man vill ha uträttat efter sin död.

Men man undrar ju hur det gick med kvigorna?

nr 3 2011

Drygt 7 miljoner kronor från Skandias fondsparare Jessica Malmfors, vd för Skandia Fonder, har varit på besök hos Cancerfonden.

Med sig hade hon en check i jätteformat utställd på nära 7,3 miljoner kronor.

Detta är en gemensam gåva till svensk cancerforskning från de tusentals perso­ ner som valt att spara i fondalternativet Skandia Cancerfonden.

Betydelsen av Skandia Fonders mångmiljonbelopp till svensk cancerforskning kan inte nog betonas. Samtidigt poängterar Jessica Malmfors att det inte är Skandia Fonder utan spararna som gör den stora insatsen.

– Det är spararna som skänker pengar till Cancerfonden. Skandia Fonders bidrag består i att förvalta och administrera fonden och helt enkelt möjliggöra för våra sparare att vara med och bidra till Cancerfonden samtidigt som fonden ska vara en god investering.

Jessica Malmfors ser goda möjligheter att utveckla samarbetet mellan Cancerfonden och Skandia Fonder.

– Samarbetet med Cancerfonden passar väl in i vårt csr-arbete (företagets samhällsan­ svar). Vi har en bred kundbas med vilka vi för en ständig dialog. Ett ämne att informera mer om är exempelvis hur man förebygger cancer.

Under Cancerfondens 60-åriga historia har forskningen bidragit till att överlevnaden i cancer nära fördubblats.

FOTO MELKER DAHLSTRAND

Fonden, som numera ingår i Skandia Fonders portfölj, startades 1988 av finansmannen Björn Carlsson. Fonden är en svensk aktiefond. Varje år tillfaller 2 procent av fondens kapital Cancerfonden och totalt har fonden genererat hela 75 miljoner kronor till svensk cancerforskning.

Bland de så kallade ideella fonderna är fonden en föregångare.

– Det här är ett sparalternativ som möjliggör för spararna att tillgodogöra sig en förhoppningsvis god avkastning samtidigt som man aktivt stödjer svensk cancerforsk­ ning, säger Ursula Tengelin, dåvarande generalsekreterare på Cancerfonden, som mottog checken.

– Det är spararna som gör den stora insatsen, säger Jessica Malmfors, Skandia Fonders vd, och överlämnar en check på nära 7,3 miljoner kronor till Cancerfondens dåvarande generalsekreterare Ursula Tengelin, t hö.

– Forskningens betydelse är välkänd, men vad färre känner till är att man själv kan påverka sin risk att insjukna i cancer. En tredjedel av all cancer går att förebygga. Kan vi tillsammans med Skandia öka medvetenheten om detta så är det fantastiskt, säger Ursula Tengelin.

Enligt Jessica Malmfors är Skandia Cancerfonden identifierad som en av de fondprodukter som företaget vill marknadsföra och informera om mer aktivt.

– Vi har många sparare som varit med oss länge, men vi kan bli bättre på att rekrytera nya. Vi har förstärkt våra resurser för att mera vara ute och informera om våra fonder och förhoppningsvis kommer det att leda till att fler investerar i Skandia Cancerfonden.

Att investera i Skandia Cancerfonden

innebär också att man säger ja till Skandias och Cancerfondens investeringskriterier.

Fonden säger bland annat nej till tobaks- och vapenindustrin.

– Våra sparare blir alltmer medvetna, inte bara kring frågor om avkastning utan också kring hur och var vi investerar deras pengar, säger Jessica Malmfors.

Hur gör man då om man via sitt sparande också vill bidra till svensk cancerforskning?

– Det är enkelt. Vill du börja spara i fonden går du in på www.skandia.se och vidare under fliken Placera.

– Alternativt ringer du vår kundtjänst på telefon 0771 55 55 00, avslutar Jessica Malmfors.

LARS-GUNNAR ERICSON

nr 3 2011

15

Tema: Rosa Bandet

Nionde året med Rosa Bandet-kampanjen Det här är nionde året. Rosa Bandet-kampanjen pudrar Sverige i rosa och påminner om att Cancerfonden bekämpar bröstcancer inte bara i oktober utan året om. År ut och år in.

V

arje år får cirka 7 000 kvinnor beskedet att de har bröstcancer. Det innebär att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Antalet bröstcancerdiagnoser i Sverige ökar, men samtidigt blir de som överlever allt fler.

På 1960-talet levde cirka 50 procent av bröstcancerpatienterna i Sverige tio år efter diagnos och behandling. I dag är siffran 80 procent. Cancerfondens mål är att ännu fler ska överleva – ett mål som bara kan bli verklighet genom framgångsrik forskning.

– Cancerfonden har genom Rosa Bandet-kampanjen lyckats sätta fokus på bröstcancerpro­ blemet och ökat forskningsfinansieringen, vilket starkt bidragit till att vi nu har en bred och internationellt framgångsrik bröstcancerforskning i Sverige, säger Cancerfondens general­ sekreterare Stefan Bergh. Tillsammans kostar de bröstcancerforsknings­ projekt och -tjänster Cancerfonden i dag finansierar betydligt mer än de intäkter

som kommer in via Rosa Bandetkampanjen.

Årets design – En omfamning Rosa bandet handlar om att bry sig om. Och

vad kan symbolisera det bättre än en omfamning? Vi lät bandets korsande ändar bli till två armar som håller om någon, en gest av värme och omtanke. Det kändes också naturligt för oss att göra en manlig och en kvinnlig variant för att påvisa att bröstcancer är något som angår oss alla.

Som en liten bonus har vi utformat banden till en minikollektion med sex olika mönster. Året s formgiva

16

re Per Holknekt

och Lena Phili

Våra hjärtan klappar ju lite extra för mode.

Vi har båda levt i närheten av nära och kära som drabbats av cancer i olika former.

Tack och lov gör forskningen underverk och bidrar till att överlevnaden ökar. Därför var den en självklarhet och en ära att få ställa upp i kampen mot bröstcancer.

Per Holknekt & Lena Philipsson

psson. nr 3 2011

Två aktörer – olika band I Sverige arbetar två organisationer med Rosa Bandet – Cancerfonden och Bröst­ cancerföreningarnas Riksorganisation, BRO.

bro:s band är ceriserosa och säljs till förmån för Bröstcancerfonden och de lokala bröstcancerföreningarna. Priset är 20 kronor, varav 10 kronor går till föreningarnas verksamhet och 10 kronor till Bröstcancerfonden. Banden bekostas av Estée Lauder. 2010 samlade BRO in 11 miljoner kronor.

330 miljoner till bröstcancerrelaterad forskning Sedan starten 2003 har Rosa Bandet-kampanjen samlat in närmare 308 miljoner kronor till kampen mot bröstcancer. Under perioden 2003–2010 har Cancerfonden delat ut dryga 330 miljoner kronor till bröstcancerrelaterad forskning. Dessa pengar har finansierat 139 forskare (forskartjänster eller forskningsprojekt) vid ett eller fler tillfällen.

Rosa Bandet i världen Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i usa. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse. Världen över ägnar orga­nisationer, företag och privatpersoner oktober månad åt bröstcancerfrågan.

nr 3 2011

Största risken är att vara kvinna Var nionde kvinna i Sverige kommer att få en bröst­ cancerdiagnos. Det finns många faktorer som påverkar risken att få sjukdomen. Ålder är en och risken ökar med stigande ålder.

Här är ytterligare riskfaktorer: Den största är att vara kvinna.

Född och uppvuxen i västvärlden med den livsstil som vi har.

Tidig pubertet och sent klimakterium, det vill säga stort antal menscykler.

Att inte föda barn.

Att föda barn sent i livet.

Tidigare generationers p-piller.

Hormonell behandling i samband med och efter klimakteriet.

Alkohol – allt över ett litet glas per dag är överkonsumtion. Övervikt efter klimakteriet.

Ett av skälen till att antalet fall av bröstcancer ökar i Sverige kan vara att svenska kvinnor förlägger sitt barnafödande senare i livet. Medianåldern för första barnet är 29 år.

Föda barn tidigt, amma länge är däremot modellen.

17

Tema: Rosa Bandet

Ett förlåt och en kram betyder så mycket 1976 dog Barbro Hörberg i bröstcancer, 43 år gammal. Hon spelade kabaré, var kompositör och vissångerska. Till sin nära väninna Barbro Svensson skrev hon många låtar. Barbro, LillBabs, Svensson berättar här om den Barbro som hon minns och saknar. text inger söderholm foto Charles Hammarsten

B

arbro fick först bröstcancer. Efter behandlingen och operationen trodde vi att hon var frisk och att cancern var borta. Men efter ett par år fick hon värk i ryggen.

Värken ville inte försvinna. Vi talade om att det kunde ha hänt något i ryggen när hon hade opererat bort sitt bröst. Men Barbro

– Barbros död följer mig än i dag. Jag försöker påminna andra om henne genom att sjunga hennes låtar, säger Barbro Svensson.

18

nr 3 2011

«Jag hjälpte henne med sminkningen och skaffade en peruk till henne. Hon var jättesöt!»

som försvinner är hörseln. Så när hon låg i koma kändes det som om hon kunde höra oss. Hon kunde krama min hand för att visa vad hon ville. Därför tror jag att det är viktigt att man talar med den sjuka och inte om den sjuka.

trodde att det var något allvarligare, så vi åkte tillsammans till S:t Eriks sjukhus där de röntgade hennes rygg. Efter röntgen satt vi i väntrummet och pratade och väntade på besked. Sköterskan kom och bad oss dröja ytterligare en stund, då de behövde kolla upp något först. Barbro sa genast ”Det är cancer!” Det här var strax före nyårs­helgen och Barbro skulle resa med sin man på en minisemester till Paris. Sköterskan kände till detta och kom strax tillbaka för att meddela att allt var ok och att vi kunde åka hem. Vi fick senare reda på att läkaren hade valt att skjuta upp beskedet till efter nyårshelgen.

När jag kom fram fick jag beskedet från sjukhuset att Barbro hade gått bort. Jag blev förtvivlad och tog kontakt med hennes familj. Under tiden på sjukhuset hade Barbro haft möjlighet att träffa alla sina syskon utom en bror, som hon så gärna ville träffa. Han hade kommit den här kvällen och träffat henne. Då hade ett leende spridit sig över hennes ansikte, trots att hon låg i koma. Efter det besöket la hon av, sa sköterskan.

När Barbro kom tillbaka från Paris fick hon

beskedet att cancern hade spridit sig till skelettet. Barbro ville inte tas in på sjukhuset utan stannade hemma och behandlades där.

Vi hade många roliga dagar tillsammans, trots hennes sjukdom. Barbro ville träffa gamla gänget från 1950-talet. Alla var där.

Jag tog alltid med mig mat till henne från någon bra restaurang. Barbro har alltid varit noga med sitt yttre, även när hon var sjuk. Jag hjälpte henne med sminkningen och skaffade en peruk till henne. Hon var jättesöt!

Under den här tiden arbetade jag på Bacchi Vapen. En kväll ringde jag till Barbro för att säga god natt. Då hade Barbro så ont och sa att hon inte orkade vara hemma längre. Nu ville hon läggas in på Karolinska.

Tiden på Karolinska sjukhuset gick tyvärr alldeles för fort. Jag skulle till usa, men ville ställa in min resa för att vara nära Barbro. Men Barbro ville att jag skulle resa.

Hon var rädd att alla skulle förstå allvaret om jag ställde in resan. När jag kom tillbaka var hon inte vid medvetande längre.

En sjuksköterska sa till oss att det sista

nr 3 2011

Strax före Valborg reste jag till Järvsö.

Barbros död följer mig än i dag. Jag för­

söker påminna andra om henne genom att sjunga hennes låtar. Jag kommer ihåg när jag sjöng ”Du publiken”. I mitten av låten är texten ’...om du är rädd om mig, så ska jag vara rädd om dig.’ När jag sjöng den texten rann tårarna för oss båda. Vi var så oerhört rädda om varandra. Jag saknar henne än i dag.

Det bästa man kan göra är att ta hand om varandra och inte ta livet för givet. Jag tänkte på det nyligen när jag fick hjärtflimmer. Det kan hända vem som helst, när som helst. Det är viktigt att man säger att man tycker om varandra. Du vet inte vad som händer.

Ett förlåt och en kram betyder så mycket.

Knöl i bröstet?

Det finns många orsaker till att man kan få knölar i brösten. Det behöver inte alls vara cancer utan kan till exempel innebära ombildning i brösten när de växer.

På sajten 1177.se kan du läsa om vad en knöl kan bero på, vad det kan vara, när man ska söka vård, vilken undersökning som görs och vad som sker vid en bröstcancerdiagnos.

Klicka på Fakta och Råd – Bröst

Kom ihåg att …

Eftersom inget cancerfall är det andra

likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom. … bara den läkare som följt sin patient noga kan med någorlunda säkerhet uttala sig om vilken riktning sjukdomen kan ta. … när läkaren i samråd med sin patient bestämmer sig för en behand­ lingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till patientens tidigare sjukdomar, ålder och allmänna hälsotillstånd.

Hitta din förening Bröstcancerföreningarnas riksorganisa­ tion, BRO, har ett stort antal medlem-

Du kan se Lill-Babs berätta sina minnen på webb-tv – cancerfonden.se/lillbabs

mar och föreningar på olika platser i landet. Organisationen har bland annat kontaktverksamhet för kvinnor som nyligen fått diagnos.

Läs mer på www.bro.org.se

19

Tema: Rosa Bandet

Drömshow till drömpris!

Lena Philipsson firar 25 år som artist och bjuder in till sitt livs drömshow på Cirkus i höst. Tillsammans med dansare, musiker och kör­ sångare tar Lena oss med på en fantastisk drömresa genom sin karriär där hennes egna hits blandas med tolkningar av andra artisters låtar och galna överraskningar.

scen där allt började. Inför höstens show har Cirkus byggts om, scenen är placerad mitt bland publiken så att vi ska få komma ännu närmare Lena och vara med i hennes skruvade fantasivärld.

Lena slog igenom i en gul paljettkavaj med Kärleken är evig 1986. 25 år senare har Lena Philipsson uppnått det mesta som går att uppnå som artist i Sverige. Hon har gjort succé med krogshower som Lena ph 006 och Lena+Orup och varit programledare för Melodifestivalen tre gånger; 2004 vann hon själv tävlingen med Det gör ont.

Den 29 september är Lena Philipsson tillbaka på samma

Sverige bäst på att behandla bröstcancer Sverige är ett av

världens bästa länder då det gäller överlevnad i bröstcancer.

Det beror på att vi sedan länge har infört mammo­grafiscreening och att vi har en utmärkt bröstcancervård.

Kvinnor i Asien har lägre risk att insjukna i bröstcancer. Men immigrantstudier har visat att kvinnor från öst som flyttar till usa och anammar deras livsstil efter några generationer har lika stor risk att få bröstcancer som övriga amerikaner.

Exakt vad det beror på kan ingen svara på.

20

Vi erbjuder dig som läser Rädda Livet ett specialpris på följande föreställningar: September Fre 30 kl 19.30 Oktober Tor 6 kl 19.30 Fre 7 kl 19.30 Du erbjuds en rabatt på 95–105 kronor/biljett i mån av plats. Erbjudandet gäller endast nybokningar och kan inte kombineras med andra erbjudanden.

Bokning: www.blixten.se/rosabandet, biljettkassan Cirkus 08-660 10 20.

Gruppbokning (min 15 bilj) Cirkus 08-587 987 15.

För regi och koreografi står Fredrik ”Benke” Rydman från dansgruppen Bounce. Scenograf är konstnären Ernst Billgren. Texter: Calle Norlén.

Mammografi även om landstinget tröttnat Medianåldern är dryga 63 år för bröstcancer.

Enligt Social­styrelsens riktlinjer ska landstingen kalla alla kvinnor i åldrarna 40 och 74 år till mammografiundersökning. Därefter upphör kallelserna.

Men man kan inte tro att faran är över bara för att kallelsen uteblir. Varje år ställs 1 700 diagnoser på bröstcancer för kvinnor på 75 år eller äldre. Be om en remiss till mammografi av din husläkare eller gynekolog om du vill undersöka dig efter det att landstinget slutat kalla dig.

Högkostnadsskyddet/frikortet täcker dock inte mammografiundersökning.

nr 3 2011

Nya genombrott med gemensamma krafter Svenska bröstcancerforskare är framgångsrika ur ett internationellt perspektiv, men projekt samarbetar ofta med forskargrupper från olika länder. Det gör att genombrott och nya upptäckter ofta görs av flera olika forskargrupper tillsammans.

Några av de senaste genom­ brotten inom bröstcancerforsk­ ningen har lett till:

nr 3 2011

förståelse av de generella mekanismer som orsakar cancer, dess tillväxt och spridning.

Forskning kring nya behand­ lingsmetoder, i syfte att häm­­­ma celltillväxt.

Forskning om prevention, det vill säga hur cancer kan förebyggas.

Forskning om effektivare

Forskning kring skräddar­ sydda behandlingsmetoder, det vill säga rätt behandling till rätt patient.

De genetiska molekylära mekanismerna som orsakar bröstcancer.

Grundforskning för ökad

Urvalsprocessen

TEXT OCH BILD marita önneby eliasson

Införandet av antiöstrogenbehandling vid bröstcancer som växer på grund av östrogen.

Behandlingar med en kombination av olika typer av cytostatika, vilket ökar överlevnaden.

Upptäckter att bröstbevarande kirurgi kombinerat med strålning har lika bra effekt för överlevnaden som att ta bort hela bröstet.

Upptäckten att långt bruk av hormonpreparat vid klimakteriet ökar risken för vissa typer av bröstcancer.

Att man kan utreda orsaken till cirka hälften av all ärftlig bröstcancer.

Att läkemedlet Herceptin införts för behandling av en speciell form av bröstcancer och att det minskar risken för återfall.

Upptäckter att det, på molekylär nivå, finns flera olika typer av bröstcancer vilket ökat kunskapen om sjukdomens komplexitet.

Införandet av allmän mammografiscreening för tidig upptäckt av bröstcancer.

Känsligare och mer skon­ samma undersökningar av lymfkörtlarna i armhålan.

Områden där det finns behov av mer forskning

behandling och bra vård vid återfall.

Forskning kring hur man ökar livskvaliteten hos patienter genom bland annat lindrigare behandlings­ metoder.

Identifiering av biomarkörer i blodprov för tidigupp­ täckt av bröstcancer.

Cirka 400 ansökningar om forskningsanslag har kommit in och ska prioriteras. Vilken är strategin för ditt bedömningsarbete?

Håkan Ahlman

Göran Landberg

Ylva Engström

Göteborgs universitet

Lunds universitet

Stockholms universitet

Efter det första påseendet läser jag omedelbart på det jag inte behärskar för att vidga mitt vetande om det som ansökan handlar om – och skäms inte över detta. Vid den andra genomläsningen några veckor senare har den inbördes rangordningen mognat fram ganska naturligt.

Jag läser samtliga i augusti och försöker identifiera de som är extra spännande eller har stor potential. Genom att gå igenom alla under en begränsad tid är det lättare att bilda sig en uppfattning om ansökan bör stödjas, behöver mera data eller inte håller. Efter en tid läser jag de bästa på nytt med fräscha ögon eftersom bedömningen kan förändras.

Under semestern läser jag fem om dagen och gör en första betygsättning. Sedan går jag tillbaka till den bättre hälften och läser dem på nytt. Då är jag mer noggrann i min rangordning. Strax före den gemensamma bedömningen i prioriteringskommittén tittar jag över dem igen. Det är en flerstegsprocess.

21

Tema: Rosa Bandet

«Den röda färgen gjorde ont» I arbetet som barnsköterska hade Tora Nilsson hjälpt många föräldrar i kris. Det råd hon gett dem var att försöka vara positiva och se framåt. När hon själv drabbades av bröstcancer hamnade hon i ett känslomässigt tomrum. Hon försökte leva som hon lärt, trodde hon var stark och stabil. Men det som kom fram på papperet i bildterapin visade något annat.

TEXT ANNIKA BERG-FRYKHOLM FOTO JAN LINDMARK

22

D

e jobbiga känslorna kom fram. Att måla blev en befrielse. För att klara situationen och inte belasta mina nära sa jag att jag mådde bra, att allt var bra. Jag hade stängt av mig själv. Var som i en bubbla. Därför blev det en befrielse att måla, säger Tora Nilsson.

Hon var 62 år när hon fick sin diagnos.

Hade några år kvar till pension efter att

nr 3 2011

1

3

Två målningar har Tora Nilsson gjort utan något givet tema (bild 2 och 3). De mörka färgerna finns kvar i förgrunden. Men det ljusa börjar ta plats.

«Jag bara tog kritorna och ritade hårt, hårt på pappret. När jag ser den röda färgen minns jag hur ont det gjorde i mig.» ha arbetat i 40 år som barnsköterska på en avdelning för nyfödda barn, ofta för tidigt födda.

Hon opererades och fick strålbehandling. När hon erbjöds att vara med i

nr 3 2011

bild­terapistudien svarade hon genast ja.

Bildterapi handlar inte alls om att prestera fina bilder utan om ett sätt att söka kunskap om sig själv och sin situation.

Första gången fick Tora göra en klotter­

2

övning, ett sätt att få bort prestations­ kraven.

– Jag ritade klotter för olika känsloord som bildterapeuten Inger Öster räknade upp: ångest, ilska, sorg, tröst. Sedan pratade vi om de känslorna och jag fick också måla det jag kände.

– Så här hemskt mådde jag (bild 1). Jag tycker om att rita och hade gjort det en del.

Men här kom det bara mörka färger på papperet. Att forma någon som helst figur var omöjligt. Om Inger bett mig göra en skog hade jag inte kunnat teckna ett enda träd. Jag bara tog kritorna och ritade hårt, hårt på papperet. När jag ser den röda färgen minns jag hur ont det gjorde i mig.

Men efteråt var det en enorm lättnad.

Andra gången fick Tora välja en färg och

hennes kroppskontur ritades på ett papper.

Det var en viktig bild. När man har bröstcancer är det mycket fokus på brösten.

Här gällde det att hitta känslorna i hela kroppen.

I slutet av varje session sattes bilderna på väggen och tillsammans reflekterade

23

Tema: Rosa Bandet

de över dem. Bildterapeuten tolkar inte bilderna utan ställer frågor kring dem.

– Jag kände mig lite hoppfull. Att få berätta för en utomstående var stärkande.

Det gav lite framtidstro. Inger var lugn och bra på att lyssna.

Mellan målarsessionerna skrev Tora dagbok. Det var också en bearbetning och en hjälp.

– Men orden räcker inte alltid till. Med färgernas hjälp sker en bearbetning inifrån på ett annat och djupare sätt.

På sin sista bild kunde hon äntligen måla något figurativt (bild 4). Det är den 20 de-

cember och sista strålbehandlingstill­fället.

Hon ligger på britsen, längst ner syns hennes fötter. Den röda strålen kommer uppifrån taket.

Radion stod på, minns hon, och så spelade de O, helga natt: Och hoppets stråle går igenom världen.

– Där låg jag och uppfylldes av känslan att allt ska gå bra. Det var jul, jag visste att tumören var godartad och jag skulle få fara hem och lämna allt bakom mig.

Tänk, fortfarande berörs jag så starkt trots att det gått nio år. Så mycket känslor kan finnas nedlagda i en bild, säger Tora Nilsson.

Fjärde advent och Tora får sin sista strål­behandling.

En ljusare framtid efter bildterapi När Inger Öster miste sin ettåriga dotter kapslade hon in sig i sin sorg. Bildterapi blev hennes hjälp tillbaka till livet.

Nu har 30 år gått och hon har skrivit en avhandling som dels var Sveriges första om bildterapi, dels har rankats som världens bästa studie inom området bildterapi vid rehabilitering av cancerpatienter.

– Bildterapi hjälper kvinnor med bröstcancer. De som målat kände efteråt att de kunde hantera sin situation bättre. De upplevde även förhöjd livskvalitet, stärkt kroppsuppfattning, färre biverkningar och de såg ljusare på framtiden, säger Inger Öster, sjuksköterska och lektor i omvårdnad vid Umeå universitet. Det har varit fantastiskt att se kvinnorna hitta kraft och resurser i sig själva.

I Sverige har bildterapi använts sedan

1960-talet, bland annat inom sjukvården. Ändå har knappt någon forskning skett.

Inger Öster blev först när hon 2007 lade fram sin avhandling Bildterapi vid bröstcancer – Kvinnors berättelser i ord och bild.

En granskning i vetenskapstidskriften Psycho-Oncology har nu rankat den högst i världen när det gäller studier kring bildterapi och rehabilitering av cancer­ patienter.

24

42 kvinnor deltog i projektet. Alla fyllde i formulär med självskattningsskalor, intervjuades och skrev dagbok. Hälften valdes slumpmässigt ut att delta i individuell bildterapi vid fem tillfällen i samband med strålbehandling, den andra hälften var kontrollgrupp.

Studiens slutsats var att kvinnorna som deltagit i bildterapi tyckte att de fått bättre fysiska och psykiska resurser för att klara sin sjukdom än de i kontrollgruppen.

– Vi undrade varför, säger Inger Öster.

En skillnad var att kvinnorna som målat talade mer om att aktivt värna om sina egna behov och att sätta gränser. De kunde även ta för sig mer av omgivningens hjälp och stöd. Bildterapin verkade ha stärkt dem i att måna om sig själva.

Med hjälp av bilderna gestaltade och bearbetade kvinnorna livshändelser, minnen och tankar. En del tog upp kränkningar, till exempel i mötet med sjukvården, och bar på mycket ilska som de inte fått utlopp för.

– Många håller inne med sådant som personalen skulle behöva få höra. I bil­ derna kunde kvinnorna reagera på upplevelserna och återupprätta sin självkänsla.

Till exempel målade en kvinna en tigrinna som hjälpte henne att sätta gränser gente-

mot omgivningen. Bilden blev ett redskap i det dagliga livet.

Inger Östers intresse för bildskapande

väcktes i början av 1980-talet när hon miste sin ettåriga dotter i hjärnhinne­ inflammation.

– Jag var helt inkapslad i min sorg.

Kände att jag måste hitta ett sätt att komma tillbaka till livet. Jag provade olika stödformer och när jag av en slump stötte på bildterapi fick jag ett redskap som hjälpte mig att komma åt och hantera även de svåraste känslorna.

Tio år senare vidareutbildade hon sig till bildterapeut och under åren har hon använt bilder i olika sammanhang. Bröstcancerprojektet startade på 1990-talet.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bröstcancervård 2007 nämndes inte bildterapi med ett ord trots att det redan förekom på onkologiska kliniker runt om i landet. Nu pågår en behörighetsutredning kring komplementära metoder inom hälso- och sjukvården på Socialdepartementet.

– Jag hoppas verkligen att bildterapi kommer att registreras, säger Inger Öster.

Annika Berg-Frykholm

nr 3 2011

Olika sätt att stödja Köp ett eller flera rosa band för 25 kronor/styck.

De finns hos ICA, Apoteket. Lindex och Clas Ohlson.

Sms:a ROSA till 72 988 och skänk 50 kronor till kampen mot bröstcancer.

Smycka din och dina vänners profilbild på facebook.

Starta en webbinsamling på cancerfonden.se/ rosabandet Företag – exponera ditt företagsnamn vid två tillfällen under den direktsända Rosa Bandet-galan den 26 oktober. Priset är 10 000 kronor. Boka på telefon 020-120 20 12.

Köp ett digitalt företagspaket för 6 000 kronor. Det innehåller en banner till webbplatsen, en mejlsignatur samt ett diplom. Paketet köps på cancerfonden.se/ rosabandet

Gala i Norrköping 26 oktober

Mat ingår i biljetten Bjud dina kunder, vänner och bekanta på en kväll utöver det vanliga samtidigt som du ger ett bidrag till kampen mot bröstcancer. I biljetten ingår välkomstdrink, trerättersmeny, plats i den direktsända tv-galan samt efterfest.

Pris: 2 950 kronor per biljett som bokas på telefon 020-120 20 12.

För nionde året i rad firas finalen av Rosa Bandet-kampanjen med en gala

i hoppets tecken. I år direktsänds den i TV3 från Louis De Geer konsert & kongress i Norrköping, onsdagen den 26 oktober klockan 20.00–22.00.

Tärningar, Mekonomen

Strumpor, Scorett Tvål, Bliw

Armband, Lindex

Sponsorerna går i rosa Ända sedan Cancerfonden grundades för 60 år sedan har Cancerfonden samarbetat med företag för att sprida kunskap och generera insamling till cancerforskning. Företagens erbjudande har associerats med en fråga som berör många, till exempel Rosa Bandet och bröstcancerforskningen.

Blombukett, ICA Kalendrar, Filofax

nr 3 2011

25

Vi når fler med vårt budskap – Rosa Bandet-kampanjen är en av Sve­ riges största insamlingsaktiviteter. Det är många företag som ser positivt på att samarbeta med oss, säger Karin Sternius som arbetar med insamling via företags­ samarbeten på Cancerfonden.

Huvudpartner i årets Rosa Bandet-kampanj är ica, Lindex, Apoteket, Philips, Mekonomen och Resurs Bank. De och ett 25-tal andra samarbetspartner erbjuder olika rosa produkter och det rosa bandet. Du ser också andra produkter som tagits fram för en ”rosa försäljning”. Som konsument kan du vara med och stödja kampanjen då en del av priset går till Rosa Bandet-kampanjen.

Företagens utgångspunkt är att de vill arbeta med ett tydligt engagemang tillsammans med både anställda och kunder.

– För Cancerfondens del ger samarbetet med företag oss möjlighet att nå ut till en större mängd människor med vårt budskap om vad som behövs för att kunna besegra cancer, säger Karin Sternius, ansvarig Företag och Sponsring.

Skön känsla att kunna hjälpa Jessica Engvall är en 40-årig tvåbarns­ mamma som sedan ett par år valt att stötta Rosa Bandet-kampanjen genom att använda betalkortet Supreme Card Woman.

Varje gång hon handlar med kortet går minst en krona till Rosa Bandet-kampanjen; under oktober månad tiodubblas bidraget till 10 kronor per köp.

– Det känns riktigt bra i bröstet att med kortet stötta forskningen av bröstcancer, säger hon. Det är en skön känsla att kunna hjälpa till, utan att det kostar mig något!

Genom att många med mig gör detsamma hoppas jag att forskarna löser gåtan så att min dotter aldrig behöver drabbas.

Med ett 30-tal köp i månaden i snitt och ännu fler under oktober månad blir det uppemot en tusenlapp om året till Rosa Bandet-kampanjen. Bidraget betalas av Resurs Bank som ger ut kortet Supreme

Card Woman och som förra året valde att bli huvudpartner till Rosa Bandetkampanjen.

– Jag imponeras över forskarnas framsteg i bröstcancerfrågan. Det är störtskönt att det kan vara så enkelt som att med mitt rosa kort stötta dem i vardagen, säger Jessica Engvall.

72 335 kronor gör Martin till Mustaschmästare 2011

Det började som en kul grej det här att odla mustasch och delta i Mustaschkampen. Kul förresten – hustrun blev mindre kelig, erkänner han så här efteråt. Barnen funderade på att fly hemmet. Själv tyckte han inte om vad han såg i spegeln. Men är det tävling så är det.

Fler och fler bidrog med gåvor när de läste hans blogg Faschings Eskapader där han uppmanade sina läsare att sätta in pengar på hans insamling. Eftersom han också lovade att skriva några rader om varje givare så steg intresset i takt med insamlingsnivån.

– Jag satt uppe på nätterna och skrev om mina givare/läsare. Det dök upp både små och stora bidrag. Det skulle inte förvåna mig om en del satte in pengar bara för att se vad jag skulle skriva om dem.

Tävlingen avslutades den 27 maj. Först när det var 30 minuter kvar vågade han tro på vinst.

26

foto MARITA ÖNNEBY ELIASSON

Årets Mustaschmästare heter Martin Wååk och bor med sin familj i Täby.

Årets Mustaschmästare Martin Wååk drar en lott för att välja vem som ska bli hans ressällskap till Bologna. Projektledaren Anita Gullstedt lyfter skålen.

– Och då blev det plötsligt väldigt viktigt.

Då ville jag så himla gärna vinna. Mest för äran. Det skulle dessutom kännas som en seger för alla som bidragit.

Som nybliven Mustaschmästare, med

72 335 insamlade kronor, får han en resa till fotbollsstaden Bologna i sällskap med bland andra fotbollslegendaren och fjolårets

Mustaschmästare Kennet Andersson. I priset ingår också att bjuda med ytterligare en person. Martin har valt att lotta ut resan bland dem som deltagit i hans insamling.

Han spelar inte själv fotboll, men tittar gärna på när andra gör det. Så Bolognaresan hägrar. Både hans dotter och fru är aktiva fotbollsspelare; hustrun skulle säkert gärna vinna hans andra biljett, tror han.

– Det är också därför jag kommer hit för att utföra vinstdragningen inför er. Hon har ju en lott och skulle jag dra den så skulle ingen tro på mig. Jag vill att det ska gå rätt till.

Martin har skrivit givarnas namn på lappar. Vi klipper de 177 lapparna, viker ihop dem och lägger dem i en skål. När han drar vinnaren så läser han namnet – Familjen Brynhja.

– Ja, va kul, säger han glatt. Dom känner jag. Få se om jag får med mig Ola eller om det blir Lina!

MARITA ÖNNEBY ELIASSON nr 3 2011

Avgående generalsekreteraren: Milstolparna jag gärna minns – Det var kombinationen att få leda och utveckla en verksamhet. Den medicinska anknytningen blev en bonus, säger Ursula Tengelin, som nu avgått som generalsekreterare i Cancerfonden.

För åtta år sedan gjorde vi en första intervju och då talade hon om ljuset i tunneln. Bilden återkommer hon till för hon har genom sitt arbete velat förändring och förbättring för cancerpatienter, visa på ljuset i tunneln.

Hon talar om milstolpar i arbetet som Cancerfonden passerat och som hon är nöjd med.

– Cancerfonden har tydliggjort sin roll som samhälls­debattör och är nu en stark röst på cancerområdet. Gårdagens forskningsresultat ska förverkligas i dagens preventions- och opinionsarbete.

– Har vi nu visat att mammografi ökar överlevnaden i bröstcancer, ja då är det vår uppgift att se till att landstingen följer Socialstyrelsens riktlinjer.

Andra exempel hon ger är frågan om nationell can-

cerstrategi som Cancerfonden drivit sedan början av 2000-talet. I dag är den en realitet och sex regionala cancercentra ska utvecklas.

Rosa Bandet-kampanjen är en annan milstolpe som haft effekt långt utöver bröstcancerområdet.

Den har liksom Mustaschkampen uppdraget att sprida kunskap och samla in pengar till forskning.

95 procent av Cancerfondens ändamålskostnader går till forskningen, berättar Ursula Tengelin, samtidigt som hon pekar på trender som blivit allt tydligare: konkurrens och transparens.

Konkurrensen om givarnas pengar har ökat. Den har därmed ökat kreativiteten, tror hon. Nya in­ samlingskanaler har kommit och därmed har också kravet på transparensen – vart går pengarna – ökat dramatiskt.

Personligt mål i arbetet?

– Bidra till att det blir lite, lite bättre varje år. Fler överlever och färre drabbas av cancer. Vi finansierar mer forskning nu än tidigare, vi har passerat ett antal milstolpar. nr 3 2011

foto melker dahlstrand

Cancerfondens tidigare generalsekreterare Ursula Tengelin ser nu fram emot nya uppgifter i livet. Men vad var det som drog henne hit för åtta år sedan?

– Jag vill bidra till förbättring och utveckling och gärna inom nya områden, säger Ursula Tengelin, tidigare generalsekreterare på Cancerfonden.

Något som varit svårt i arbetet?

– En organisation i den ideella sektorn är mycket påpassad. Internt gäller det att förankra frågorna mer än inom industrin.

Stefan Bergh redan på plats

Har något förvånat dig?

En ny generalsekreterare har installerat sig. Stefan Bergh heter han och kommer från en tjänst som general­ sekreterare på IOGT/NTO. Stefan arbetade på Cancerfonden en kort tid 2006 och är nu alltså åter. Vi hälsar honom hjärtligt välkommen!

– Jag kom till en professionell och effektiv verksamhet och mina medarbetare brinner så för frågan. Att det förvånade mig handlar om okunskap från min sida.

Vad är du mest nöjd med?

– Ökad insamling och utdelning till cancerforskningen och att vi har etablerat Cancerfonden som en stark röst i samhället.

Vad väntar dig nu?

– Det vet jag inte! Jag vill bidra till förbättring och utveckling och gärna inom nya områden, säger Ursula Tengelin med skräckblandad förtjusning.

Stefan Bergh återkommer i ett senare nummer av Rädda Livet.

Vi niger och bockar. Tackar för den här gemen-

samma tiden på jobbet och önskar Ursula all lycka till i framtiden.

Marita Önneby Eliasson

27

t s i d o m v e l b

– m o e t k n ä t Ekonomen

Inger Wejheden fick bröstcancer för sju år sedan, 58 år gammal. När hon blev svårt sjuk, blev hennes liv på sätt och vis mycket bättre. Hon har tänkt om.

TEXT YLVA BERLIN FOTO TORBJÖRN WEJHEDEN

I

nnan Inger blev dålig spelade hon tennis nästan varje dag på en kvalificerad amatörnivå och med tränare.

– En dag kunde jag inte kasta upp bollen ordentligt när jag skulle serva.

Jag tänkte att det går väl över, men tvingades att söka hjälp hos en doktor som ordinerade värktabletter.

Efter några veckor hade hon tid för återbesök hos läkaren.

– Han tittade på mig och sade att det fanns något på min kropp som inte skulle vara där.

Han skrev en akut remiss till röntgen där läkarna konstaterade att jag hade en aggressiv bröstcancer med utbredda metastaser.

Redan den första herceptinbehandlingen gjorde att tumören krympte. Efter fyra behandlingar hittade läkarna inga aktiva metastaser. Några tumörer fanns kvar i en ryggkota och på bröstbenet, men tillväxten hade stannat av.

Den östrogenbehandling Inger genomgick när hon var knappt 50 år kan ha påverkat utvecklingen. Under hela sitt vuxna liv har hon dessutom ätit p-piller och stressat mycket. Både arbete och familj har krävt stort engagemang.

– Ständiga omorganisationer på jobbet tog på krafterna och min man är synskadad.

Mamma krävde mycket av mig, så livet var ganska tungt. Stressen gjorde att pressen blev för stor. Jag ville vara en duktig flicka och var rädd att mista jobbet.

dagar. Hun­den fanns hos mig och jag hade mjuka kläder och varma filtar för att inte frysa. Läkarna sa att jag hade ungefär två år kvar att leva. Jag funderade i flera dagar på vad jag skulle göra av den tid jag hade kvar. Platser jag alltid velat besöka och mycket annat jag hade drömt om, passerade förbi. Till slut kom jag fram till vad som var viktigast – att ägna resten av mitt liv åt mitt stora intresse att sy kläder. Så då gjorde jag det.

– Och sedan tänkte jag att nu slipper jag städa vinden och sälja huset, barnen och mannen får klara sig utan mig. Det var inte speciellt dramatiskt utan jag tog det med ro.

Om jag inte lever i mer än två år, så vad då?

Jag kände mig ganska liten i det stora hela.

Det är viktigt att inse att man kan dö. Att leva i nuet är bra och att vara i sig själv, det är väsentligt.

28

löpande band till en slags soptipp där rätt många människor fick plats. Efterhand har hon knutit nya vänskapsband med människor hon verkligen gillar.

Cytostatikabehandlingarna avlöste varandra och håret föll av. Då fick Inger Wejheden en lysande idé, att börja tillverka eleganta och praktiska hattar för kvinnor i samma situation – hattar som dessutom var en bristvara.

– På den avdelning där jag behandlades fick jag mycket uppmuntran, kreationerna gjorde succé. Jag fick världens kick, startade ett eget företag och har sedan inte haft tid att vara sjuk.

Erfarenheten har gjort att hon är övertygad

om att psyket påverkar kroppen mycket mer än vad många verkar tro.

– Numera håller jag efter mig så att jag inte faller ner i några nya hål av meningslös­het.

Det är viktigt att träna och motionera, som jag gjorde tidigare, men om man mår dåligt hjälper det inte. När jag blev sjuk bestämde jag mig för att nu ska jag börja tänka på mig själv och ägna mig åt det jag gillar.

Med facit i hand, vad har varit viktigast för dig under de här åren?

– Jag började med att se till så att livet blev roligare att leva och har nu drivit den linjen i ungefär åtta år. Många av dem jag lärt känna i min situation är nu döda. Det är märkligt att jag fortfarande lever, fast jag vet ju inte hur många dagar jag har kvar. Man måste nog acceptera att den tid man har på jorden kanske inte går att påverka.

Har du haft dödsångest?

Vad hände med dig när du fick diagnosen bröstcancer?

– Jag fick en chock och låg i sängen i tre

Dåliga relationer sorterades ut på

Inger Wejhedens stora intresse är att sy kläder.

– Ja, det har jag. En sak som hjälpte mig var när jag träffade en psykiater, som gjorde mig uppmärksam på hur nära döden vi är – varje dag. nr 3 2011

Erik Isaksson är sjukhuspräst i Lund och möter människor i svåra livssituationer.

– För mig kan man berätta vad som helst. Jag för inga journaler och har tystnadsplikt, säger han.

TEXT BIRGITTA FORSSELL FOTO MIKAEL RISEDAL

Sjukhusprästen hämtar kraft i möten med döende människor

– Horisonten smalnar av när man närmar sig döden, per­ s­pektiven djupnar och fokus läggs på nära relationer, smärta och andning, säger Erik Isaksson, sjukhuspräst i Lund.

nr 3 2011

29

V

i träffas på Eriks arbetsrum högst upp i Rehabhuset på sjukhusområdet i Lund. Här har sjukhuskyrkans personal sin hemvist, men för det mesta är han på språng. Håller i handledningsgrupper för personalen på onkologiska avdelningen, träffar hospicepatienter och stöttar närstående.

Och han stortrivs.

– Det en otrolig förmån att få möta människor utan det där förspelet som är så vanligt i sociala sammanhang. Vi går oftast rakt på kärnan, inga omvägar utan direkt på det som tynger eller skaver. Till mig kan man säga vad som helst, jag har absolut tystnadsplikt och för inga journaler.

Hans arbete på avdelningen är schemalagt, hospice besöker han lite mer improviserat.

– De flesta på hospice vill prata. Sällan långa samtal utan en stund då och då. Min

30

«Jag får kraft från mötena med människor.

Jag upphör aldrig att förvåna mig över vad som ryms i en människa.» upplevelse är att horisonten krymper när man är allvarligt sjuk. Tankar om nästa karriärsteg eller inköp försvinner och kvar blir de existentiella frågorna. Det handlar nästan alltid om nära relationer. Däremot är det sällan någon som vill prata om vad som händer efter döden.

– Ibland tar man ett snack med en anhörig

som halvligger i soffan med en laptop i knäet medan mamma ligger på rummet. Små tillfällen till samtal.

Tänker människor ungefär likadant när de närmar sig döden?

– Nej, det kan jag nog inte säga. En del har accepterat det som kommer att hända, andra är upptagna av ”varför” och vill verkligen inte dö. Det kan vara smärtsamt att vara med i det.

Men då bara finns han där. Lyssnar och försöker att inte vika undan.

– Döden är en större provokation när man är 20 år än om man är 60. Livet är orättvist, men det är faktiskt aldrig någon som ställer mig till svars för Gud. Erik väljer ordet acceptans, men tillägger att det lätt kan misstolkas. Och att det också självklart finns en stor kraft i kampen mot sjukdomen.

nr 3 2011

Blogga om cancer – Många hospicepatienter vill prata och det är spännande hur mycket som öppnar sig när man vågar acceptera sin situation, säger Erik Isaksson.

– Ibland verkar det som om de patienter som accepterar sin diagnos ökar sin livskvalitet under den tid de har kvar. De upplever en frid som det är en nåd att få vara med om. Åter ibland lägger kampen att bli frisk, eller i alla fall friskare, hinder i vägen för acceptansen. Det händer även att tillfället till reflexion seglar förbi, men att man är för trött och bara lämnar det.

Det är tyst och stilla på onkologiska avdelningen. En svag matdoft ligger kvar i korri­ doren. Undersköterskan Anki Andersson, som arbetar på hospicedelen, hejar glatt på honom. Hon brukar inte gå på handledningsgrupperna, men hon pratar med honom när det behövs.

Eriks arbetsuppgifter Handleder personal på onkologiska kliniken Träffar patienter på hospice Har själavårdande samtal med när­ stående, patienter och personal Döper barn i krissituation Deltar i olika grupper, exempelvis katastrof­krishantering Är arbetsledare för sjukhusprästerna Håller gudstjänster i sjukhusets stilla rum Gör hembesök Är med när livsuppehållande apparatur stängs av Är med i sjukhuskyrkans beredskap där han bland annat är med när de anhöriga får se den avlidna till exempel på Rättsmedicinska kliniken.

nr 3 2011

– Ibland kommer man en patient för nära rent känslomässigt och då blir det tungt när han eller hon dör. Vid sådana tillfällen går jag till Erik, berättar hon.

På handledningsgrupperna tar man upp det som personalen behöver prata om. Det kan vara ett turbulent dödsfall, andra gånger diskuterar man om det är okej att gråta när en patient dör. Nyanställda får möjlighet att ventilera sin oro. Erik leder samtalen.

– Jag tror att min närvaro höjer den exi­ stentiella medvetenheten i hela teamet.

Starta en egen blogg där du skriver om din relation till cancer och berät­ tar din historia! Då stöttar du andra som befinner sig i samma situation.

Samtidigt får du stöd tillbaka.

med en läkare till pappa och en mamma som var lärare. Förra året bodde han i Botswana tillsammans med sin fru och deras tre barn.

Det är enkelt att starta en blogg på cancerfonden.se. Det enda du behöver göra är att registrera dina personuppgifter, namn och beskrivning av bloggen, i formuläret på cancerfonden.se/blogga.

Därefter får du inloggningsuppgifter till den mejladress du angav.

Du kommer att blogga i verktyget Wordpress som är ett enkelt bloggverktyg. På ovanstående länk har vi samlat information om hur du använder verktyget.

För att du ska få fler läsare och kommentarer på din blogg är det viktigt att du uppdaterar bloggen med jämna mellanrum, förslagsvis två till tre gånger i veckan.

När du har kommit igång med din blogg kommer vi att länka till den från cancerfonden.se, vår Facebooksida och Cancerfondens blogg, för att du ska få ännu fler läsare.

Har du frågor kan du alltid kontakta oss på info@cancerfonden.se

Ser man annorlunda på döden i Afrika jämfört med Sverige?

Lycka till!

Varifrån får du kraft att möta alla sjuka, ledsna anhöriga och personalen?

– Jag får kraft från mötena med männi­skor.

Jag upphör aldrig att förvåna mig över vad som ryms i en människa. Ibland när jag går hem tänker jag: ”wow, där fick jag en ädelsten med mig”. Det behövs ingen hemlig återhämtning.

Erik är uppvuxen i Zimbabwe och Tanzania

– Ja, det tycker jag nog. Döden är mer un­ dan­­­skymd här, precis som åldrandet. Man ska inte ha rynkor och inga gråa hår, men egentligen är ju livet ett sluttande plan mot döden även om vi inte vill se det så. Det finns ju till och med de som säger ”om jag dör”.

Men döden är helt demokratisk. Det spelar ingen roll vilken position du har, om du är rik eller fattig. En dag kommer vi alla att dö.

Vad tror du händer när du dör?

– Jag tänker att jaget – det som är Erik – alltid har funnits och alltid finns kvar. Inte bara i de efterlevandes minnen utan som en energi.

Natalia Johansson, Jenny Solberg och Gunilla Mörtberg är tre av Cancerfondens bloggare.

31

Inom loppet av ett år förlorade Charlotte Ryding två tredjedelar av sin familj.

– Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för att inte få leva, säger hon och njuter av naturen och sonen Herman.

TEXT ANNA CEDERBERG GERDRUP FOTO MAGNUS GOTANDER

Lev dig igenom sorgen

C

harlotte förlorade både sin mamma och bror i cancer. Hon satt vid deras sida och för henne är dödsögonblicket inget skrämmande. Men att berövas livet skrämmer. Att inte få se Herman växa upp. Om hon skulle dö vem skulle skydda honom? Herman har världens bästa pappa men det hjälper inte. Hon måste också finnas där.

Det har gått nästan tio år sedan Charlotte förlorade sin mamma i njurcancer. Strax innan begravningen fick Charlottes bror Gerry besked om att hans tumörsjukdom, malignt melanom, kommit tillbaka.

– Mammas cancer kom som en blixt från klar himmel. Hon var en renlevnadsmänniska som varken rökte eller drack alkohol. Från det att hon fick diagnosen tog det tre månader tills hon gick bort. Det var en sådan chock och jag tror att det bidrog till att Gerry blev sjuk igen. Banden mellan oss har alltid varit tajta. Vi har vuxit upp utan pappa och Gerry som var tio är äldre än jag fungerade som en extrapappa.

Charlotte var 26 år när hennes mamma fick sin diagnos.

I början försökte Charlotte förtränga den. Flydde in i

«Jag fick insikt om att tiden är begränsad och det kändes angeläget att lägga tid på det som var viktigt.» jobbet och ett intensivt uteliv. Det var först när hennes mamma ringde för att ta avsked som hon förstod.

– Men jag orkade inte ta in det. När Gerry blev sjuk fick jag axla rollen som den starka i familjen. Det fanns ingen att tala med. Min mormor var lika ledsen och jag ville inte belasta min lillebror för mycket. På något sätt sköt jag upp sorgen. Och när Gerry dog visste jag inte vem jag skulle sörja.

I stället för att stanna upp fortsatte hon att jobba. Tog på sig fler arbetsuppgifter och jobbade över. Så höll det på tills Charlottes chef sa ifrån. Hon såg till att Charlotte blev sjukskriven och fick tid hos en terapeut.

32

Charlotte var sjukskriven i ett halvår och tillsammans med terapeuten vågade hon bearbeta det som hänt. Sorgen tog mycket energi och hon orkade nästan ingenting.

– När jag väl släppte taget och vågade vara ledsen var det nästan förlamande. Nu vet jag att man inte kan komma runt sorgen utan måste leva sig igenom den.

Det är högsommarvärme i Göteborg när vi träffas.

Trädgårdsföreningen är full av folk som trängs om bästa platsen i solen. Charlotte berättar att hon slutat sola.

– Jag har blivit expert på att bedöma födelsemärken, säger hon och skrattar. Första tiden efter att mamma och Gerry gått bort var jag nästan manisk. Kollade minsta lilla prick och gick till läkaren så fort jag upptäckte ett födelsemärke som såg annorlunda ut.

Eftersom hon är ärftligt belastad har hon tagit bort flera födelsemärken och går också på årliga kontroller.

När Charlotte, med hjälp av terapin, började känna sig starkare började hon också fundera på framtiden.

Förlusten av sina nära fick henne också att omvärdera saker och ting.

– Jag fick insikt om att tiden är begränsad och det kändes angeläget att lägga tid på det som var viktigt.

Tillsammans med några andra kvinnor anordnade Charlotte artistgalor till förmån för Cancerfonden. Hon hade också tankar på att starta barnhem och under en period var hon kontaktperson för en kurdisk flicka.

Charlotte och hennes dåvarande pojkvän startade en klädbutik som de fortfarande driver tillsammans.

För två år sedan blev Charlotte mamma till Herman.

– Att vara mamma är fantastiskt. Jag njuter av Herman och tillbringar så mycket tid jag kan med honom.

– Saknaden efter mamma och Gerry känns fort­ farande och jag försöker fylla tomrummet med bra saker.

Undviker situationer och människor som tar energi. Jag njuter av naturen och känner en enorm tacksamhet över att jag är frisk och har Herman. Det tänker jag på varje dag. nr 3 2011

– När jag väl släppte taget och vågade vara ledsen var det nästan förlamande. Nu vet jag att man inte kan komma runt sorgen utan måste leva sig igenom den, säger Charlotte Ryding. nr 3 2011

33

Pernilla Lagergrens erfarenhet är att nästan alla cancerpatienter är positiva till att svara på enkäter om deras sjukdom och ingå i forskningsprojekt: – De flesta resonerar ”Kan jag delta och därigenom hjälpa andra, så gör jag gärna det.”

Bättre liv för hårt prövade Pernilla Lagergren Gör: Sjuksköterska, docent och forsk­ ningsledare för en undergrupp inom övre gastrointestinal forsk­ ning på Karolinska Institutet Bor: Täby Ålder: 33 Familj: Jesper Lagergren (kirurg, professor och forskarkollega), två gemensamma barn samt två bonusbarn Fritid: Aktivt familjeliv. ”Jag hämtar gärna energi hos barnen, ligger på golvet med dem, leker och lägger pussel.”

34

Vid matstrupscancer far både sjukdom och behandling fram hårt med patienterna. Pernilla Lagergrens grupp forskar om hälsorelaterad livskvalitet. Hur kan man till exempel bättre stödja och hjälpa överlevarna?

TEXT OLLE BERGMAN FOTO ROGER SCHEDERIN

V

ilken ordning och reda!

Det är det första som slår besökaren som anländer till forskargruppen övre gastrointestinal forskning.

Skrivbord och hyllor är välordnade – fjärran från papperskaoset man möter på många institutioner.

Men det är kanske inte så konstigt, med tanke på verksamheten; vad man är specia­ lister på i Pernilla Lagergrens grupp är att sammanställa, ordna och analysera informa-

tion i jakten på ett bättre liv för patienter som har drabbats av en verkligt tuff cancerform: matstrupscancer. Och då handlar det inte bara om ”hårda” fakta i form av journal- och registerdata, utan även ”mjuka” fakta i form av enkätsvar som handlar om sinnesstäm­ ning, aptit och andra subjektiva symtom.

Forskningen är en multiprofessionell

verksamhet där bland annat sjuksköterskor, läkare, dietister, epidemiologer och statistiker deltar. Resultaten ger vad man nr 3 2011

«Ju mer jag jobbade kliniskt, desto mer ökade intresset för forskning.»

patienter kallar ett evidensbaserat underlag – det vill säga användbara och noga kontrollerade forskningsrön – för vården av patienter med till exempel matstrupscancer. Dels får man bättre möjlighet att peka ut och förebygga sådant som påverkar livskvaliteten hos patientgruppen, till exempel viktnedgång och diarré, komplikationer som kanske inte fått den uppmärksamhet de borde. Dels kan man mer noggrant bedöma chanserna för en framgångsrik operation och förutsättningarna för att återgå till ett så normalt liv som möjligt efter behandlingen.

I början av sin karriär kunde Pernilla inte se

sig själv som forskare – det verkade abstrakt och främmande för en sjuksköterska som helst ville jobba med patienter.

– Men ju mer jag jobbade kliniskt, desto mer ökade intresset för forskning. Jag insåg nr 3 2011

att man kan hjälpa så oändligt många fler på det viset.

Språngbrädan för hennes forskarkarriär var ett vårdutvecklingsprojekt där syftet var att utveckla en sammanhållen vårdkedja för patienter med matstrupscancer. Hon var då kontaktsjuksköterska på Karolinska Sjukhuset och samarbetade med sin make Jesper Lagergren, kirurg som i dag parallellt leder gruppen övre gastrointestinal forskning. Med åren har de båda blivit parhästar som delar passionen för forskningen och cancerpatienterna.

– Forskning är inte bara mitt jobb, det är även min hobby, säger Pernilla Lagergren med ett leende. Forskningsfrågorna följer med mig vart jag än går; jag har väldigt svårt att säga ”jag har semester”.

Matstrupscancer vanligast bland män Matstrupscancer (esofaguscancer) drabbar cirka 400 svenskar varje år och är betydligt vanligare hos män än hos kvinnor. Sjukdomen finns i två olika varianter som är ungefär lika vanliga: skivepitelcancer med rökning och alkohol som främsta riskfaktorer och adenokarcinom (körtelcancer) med övervikt och svår halsbränna, så kallad reflux, som riskfaktorer. Ungefär en av fyra kan behandlas kirurgiskt – ofta en mycket omfattande operation där magsäcken görs om till en tub som ersätter matstrupen.

En hörnsten i makarna Lagergrens forskning är Svenska esofagus- och cardiacancerregistret som omfattar data om cirka 90 procent av den matstrups­ cancerkirurgi som genomfördes i Sverige under åren 2001–2005.

35

Andrum

36

nr 3 2011

Prata inte med mig!

Pjata inte med mig, skriker min femåring och hon är arg.

– Men ta på dig jackan då, svarar jag irriterat och sen tystnar jag och tänker att precis så känner ju jag också ofta. Prata inte med mig. Säger jag som alltid pratar.

Jag pratar hela dagarna. Från det att jag går upp på morgonen tills jag går och lägger mig, pratar jag – oavbrutet.

Ibland pratar jag med flera samtidigt.

Jag har åsikter. Lägger mig i andras prat och har synpunkter. Jag tycker om att älta, att stöta och blöta. Mina dagar är kompakta, totalt överfyllda av prat.

Pratet är min födkrok faktiskt, min favortisyssla, rent av.

Men så ibland. ”Vad tycker du Carin?” frågar de på jobbet.

– Jag vet inte, för jag orkar inte prata längre, svarar jag.

Vissa dar blir jag så trött på pratet, lika trött som min femåring.

Prata inte med mig.

En väninna till mig fick cancer. Mitt i livet, bland barn och vardagsbestyr fick hon cancer. Jag ringde en förmiddag och frågade om hon ville komma hem till mig och barnen och baka pepparkakor.

– Men har du inte hört, svarade hon. Jag har fått cancer.

Och från den dagen pratade vi med varandra, så mycket vi kunde. Gud vad vi pratade. Hon försökte förklara för mig vad hon kände, trodde och tänkte. Jag försökte trösta och peppa henne med mitt prat. Pratet bubblade emellan oss.

När vi inte pratade så for våra mejl och sms fram och tillbaka. Det blev självklart mycket prat om döden, hela tiden denna död, och oron för döden.

nr 3 2011

Men också allt det andra. Det som inte var förknippat med död.

Men så hände det nåt. När det blev som mest förtvivlat och när det bara fanns ångest och smärta och en stor sorg kvar så tystnade Lotta. Men jag fortsatte att prata, kämpade på och famlade efter orden. Till slut bad Lotta mig att vara tyst. Jag som alltid trott att pratet läker, som alltid trott att man kan prata sig ur sina kriser. Lotta fick mig att inse att man också kan komma till en punkt där pratet varken tröstar eller botar.

Numera när jag längtar efter återhämtning och kraft så längtar jag efter tystnad.

Inte nån coach, terapeut eller ens en vän som pratar med mig. Jag åkte på en retreat en gång, tänkte jag skulle lyssna till mitt inre. Jag satt där nånstans i Östergötland i ett församlingshem och tittade på röllakansmattorna på golvet och de intetsägande tavlorna på väggarna och jag hörde ingenting. Mitt inre sa mig ingenting. Det här var ju snopet, tänkte jag. Här gör man sig till och åker på retreat, och vad händer – ingenting. Men så tredje dan hände det något. Tystnaden blev en befrielse. En vila.

Nu reser sig femåringen från hallgolvet. Hon tar på sig sin jacka. Vi är tysta båda två. Jag är inte arg längre och inte hon heller. Det är bra att ha folk i sin omgivning som ibland kan säga: ”Tyst! Prata inte med mig!”

Carin Ahlqvist, frilansjournalist i Göteborg

37

ig t Personl

foto PRIVAt

D

En evig väntan

et finns många olika slags väntan.

Ofta är den en positiv känsla, man ser fram emot något, det känns pirrigt. Men väntan kan också vara ångestfull och fylld med ovisshet inför

framtiden.

Att vänta på besked om en allvarlig sjukdoms vara eller icke vara är tufft. Lika tufft att vänta på besked om huruvida behandlingen haft effekt eller ej. Behövs ytterligare behandling eller ej? Vad kommer att hända? Man vrider och vänder på olika besked man redan fått.

Väntan tär, man blir kraftlös och känner sig osäker ända in i själen.

väntetiden. ”Varför tar det så lång tid innan jag får svar?” ”Hur ska jag stå ut med väntan?” och inte minst: ”Kan jag göra något själv för att snabba på beskedet?” Ett stort ansvar för en som är sjuk, men man måste stå på sig; besked går i de flesta fall att snabba på.

Väntan sätter käppar i hjulet för planering. Och vågar man planera för framtiden?

Men vad är alterna­ tivet? Väntan känns som vakuum. Man trampar runt i gungfly och kommer inte framåt, trots att man försöker.

Man vågar inte hoppas på framtiden … Om man planerar för framtiden kanske det går åt skogen … Bättre att inte planera alls kanske.

Men alla frågar: ”Vad har du för planer?” Det känns inte något vidare att svara att man inte har några. Man vågar helt enkelt inte ha några. Alla har planer; så är det flestas liv uppbyggda. Vi lever med sikte mot framtiden och inte så mycket i nuet som man kanske skulle önska.

«Det bästa man kan göra är att fånga dagen.

Vardagslivet känns oerhört viktigt.»

foto PRIVAt

Hur många perioder av ”väntan” klarar en människa av? Kan man vänja sig vid att leva under väntan?

Jo, rutiner gör det lättare.

Sjukvården tycker att man kan vänta flera veckor på ett besked.

Ibland till och med månader. Hur rimligt är det?

Analyser av undersökningar kan ta tid. Men när det är organisatoriska tillkortakommanden känns väntan kränkande. Vem tänker då på den person som ska stå ut med väntan?

Patienter är människor, människor som finns i ett sammanhang, i en familj, i ett nätverk. De flesta nära och kära blir också påverkade av väntan, och till och med kanske mer än man tror.

Till Cancerfondens informa­ tions- och stödlinje ringer många

människor som har frågor under

Som specialistsjuksköterska i cancervård och tillika

patient anser jag att de olika väntetiderna i vården måste minskas. De som arbetar i vården måste också respektera patienten och arbeta aktivt för att minska dessa ibland orimligt långa väntetider.

Att korta ledtider är nu ett populärt ord i debatten.

Hoppas verkligen det blir verklighet. Det kan bara bli bättre!

Som många andra tror jag att det bästa man kan göra är att fånga dagen. Vardagslivet känns oerhört viktigt. Familjen och de närmaste är otroligt viktiga. Just denna dag är jag glad för att det finns en positiv känsla. Behandlingen har haft effekt. Just nu är väntan över. Jag kanske ska ta och planera något ändå?

RIVAt

Anne Lindgren

foto P

Specialistsjuksköterska i cancervård, Cancerfondens informations- och stödlinje.

Anne insjuknade i äggstockscancer 2008 och behandlades med cytostatika senast 2011. Hon bor med sin familj i Täby, norr om Stockholm.

38

nr 2 2011

Metastaser bildas i blodfulla organ Cancer kan inte spridas från människa till människa, men i den egna kroppen.

Cancercellen är hänsynslös och har ett evigt liv.

Där bildar den dottertumörer, metastaser.

Det sker när någon liten cell ger sig av, ofta i lymfsystemet och vidare i blodsystemet runt i kroppen. Hittar den ett ställe som är gynnsamt för den slår den sig ner där, i levern, i lungan, hjärnan eller skelettet – de vanligaste områdena där metastaser bildas eftersom det är organ där det strömmar mycket blod.

Tiden mellan tillväxten av tumören och metastaseringen kan vara lång. Under tiden kan man ha fått behandling mot sin tumör eller den har opererats bort. Efter ett antal år kan man ändå få en metastas – en ny tumör i till exempel lungan. Man tar ett prov på denna nya tumör och upptäcker exempelvis tarmslemhinneceller. Då vet man att det är en metastas.

Ibland är det omöjligt att hitta primärtumören, den tumör som bildades först. Men upptäcker undersökande läkare en cancertumör i till exempel lungan och den inte innehåller lungvävnad, ja då är det en metastas.

– Förblir primärtumören okänd är det svårare att ge exakt rätt medicinsk behand­ ling, säger Elizabeth Johansson, Cancerfondens informations- och stödlinje, som föreläser i ämnet. Onkologen får välja ett cytostatikum som är av bredspektrumkaraktär eller ge en behandling som man tror har maximal framgång.

Varför dör inte alla cancerceller om man får ett cytostatikum som passar just min tumör­ sjukdom?

– Tanken med behandling med cytostatika är att har någon cancercell kommit på av­ vägar så ska cytostatika ta kol på den, men nr 3 2011

cancerceller är så lömska, de har en förmåga att förändra sig.

Metastaser kan behandlas även om cancer­ cellerna fortfarande cirkulerar i kroppen.

Man gör därför inga ytterligare kirurgiska ingrepp utan behandlar med cytostatika och strålning.

Detta sker i syfte att krympa tumörer, lindra symtom, ge en bättre livskvalitet och ge patienten ett längre liv. Man blir inte frisk.

De allra flesta metastaser uppkommer under de första 2 –3 åren efter behandling.

Metastaser från bröstcancer hittas oftast i skelett, lunga, lever eller hjärna.

Metastaser kan bildas i många av kroppens organ och spridas via lymfeller blodsystemet.

Så uppstår cancer Det finns ungefär 200 olika cancersjuk­ domar med många undergrupper med olika symtom, behandling och prognos.

Däremot har alla gemensamma upp­ komstmekanismer – alla börjar i en liten cell i kroppen.

Kroppen består av ungefär 100 000 miljarder celler. Ursprunget är den befruktade äggcellen med en kärna med 23 kromosomer från pappa och 23 från mamma. Alla celler som utvecklas från denna befruktade äggcell ser precis likadana ut i sin cellkärna. Den innehåller samma dna, samma arvsanlag.

Här råder en villkorslös lydnad. Alla celler utvecklas till vävnad som sedan utvecklas till organ och så blir det en människa.

Vi har precis så många celler som vi behöver och alla de vet precis vad de ska göra, vilka protein de ska bilda, de vet när de ska växa till, dela sig, vila sig och dö. Allt detta sköts utan att vi har en aning om detta.

Men under årens lopp kan det uppstå fel i någon cell, till exempel i tarmslemhinnan.

När den cellen växer till och delar sig kan felet hänga med till dottercellen.

Och fel blir det i kroppen vid celldelning hela tiden. Men vi har en reparationsmekanism som rättar till det här; dottercellen blir perfekt.

Ibland hänger emellertid inte reparationsmekanismen med utan nästa cell har ett fel.

Under årens lopp kan det vara så olyckligt att samma lilla cell samlar på sig ytterligare fel.

Efter kanske 10 till 15 år har cellen samlat på sig så många fel att den kan ha omvandlats till en cancercell.

Den villkorslösa lydnaden som gäller i våra kroppars celler är helt satt ur spel i en cancercell. Den kopierar sig själv ohämmat och i det oändliga. Den struntar fullkomligt i sin omgivning och att den ska dö. Den bara växer på. Till sist har den kopierat sig så mycket att det har blivit en liten klump av celler – en tumör.

Cancersjukdomen är ett faktum.

Marita Önneby Eliasson

39

Skräddarsydda behandlingar är inte fria från biverkningar Målet vid cancerbehandling är att kunna göra en mer precis analys av cancercellerna utifrån deras molekylära egen­ skaper, att utifrån denna analys välja rätt läkemedel, att dosera detta rätt och att snabbt kunna utvärdera effekten av behandlingen.

TEXT EVA TIWE FOTO ROGER SCHEDERIN

D

å skulle behandlingen kunna skräddarsys utifrån den en­ skilda patienten. I bästa fall skulle detta göra behandlingsvalet lättare, behandlingen mer effektiv och biverkningarna färre. Men riktigt så enkelt är det inte.

När behandlingar skräddarsys utifrån vars och ens gener och sjukdom skulle man kunna tro att alla biverkningar uteblir. Men så är det inte alls. Skräddarsydda behandlingar är långtifrån biverkningsfria.

– Alla behandlingar har biverkningar, säger Jonas Bergh som är professor och överläkare vid Karolinska Institutet och Radiumhemmet i Solna.

– Tvärtom kan det vara så att de läkemedel

40

«I stället för att pröva och se, ökar chansen att kunna välja bästa möjliga behandling direkt.» som ger mer biverkningar också gör mer nytta.

Studier på tamoxifen och aromatashämmare vid bröstcancer visar just detta. Och de lungcancerpatienter där Tarceva ger hudförgiftning lever längre, elva månader jämfört med drygt tre månader för dem som klarar sig utan dessa biverkningar.

– Om doseringen är låg kan patienterna slippa biverkningar, men det är inte sällan till priset av mindre effekt, säger Jonas Bergh.

Redan i dag kan man analysera cancerceller och få fram information. Det gäller till exempel huruvida bröstcancer är hormonberoende eller inte och om det finns en mutation i egf-receptorn vid icke småcellig lungcancer. Herceptin som behandling vid her-2-beroende bröstcancer ger till exempel påtagliga överlevnadsvinster.

– Molekylära analyser kan ge viktig information om vilken behandling man bör välja.

I framtiden hoppas forskarna kunna göra en ännu mer detaljerad analys än vad som är möjligt i dag. Det gäller bland annat att hitta alla de mängder genetiska fel som finns i cancercellerna.

Med hjälp av tilldelade forskningsmedel är förhoppningen att kunna kartlägga hela arvsmassan hos exempelvis bröstcancerceller.

I höst drar ett projekt igång för att se sekvensieringen och förhoppningsvis kunna finna samband som kan underlätta det framtida valet av behandling.

– Med ökad kunskap kan vi välja rätt medicin till rätt patient på basis av genetiken. nr 3 2011

Men det handlar inte bara om val av läke­

medel. Även doseringen är viktig. Att tumören krymper av behandlingen är ett vanligt mått på dess effekt. Men att tumören krymper innebär tyvärr inte alltid att livslängden ökar.

I vissa studier har man tvärtom sett att livet blivit kortare. Det beror på att det ofta är de mest aggressiva cellerna som överlever behandlingen och att dessa därför kan växa vidare.

Men skräddarsydd behandling har naturligtvis också fördelar.

– I stället för att pröva och se, ökar chansen att kunna välja bästa möjliga behandling direkt.

En försvårande omständighet är att tumörer inte är stabila över tiden. Spännvidden är stor. Metastaser kan se helt annorlunda ut än de celler de utgår ifrån. De

kan få nya receptorer eller förlora tidigare receptorer. Detta gör att behandlingen måste förändras.

Jonas Bergh har svårt att förstå varför skillnaderna i användning av cancerläkemedel är så stor i olika delar av vårt land.

– Frekvensen av cancer är ju lika hög i hela landet.

Dessutom använder vi cancerläkemedel i

Jonas Bergh är en av numera få som bär fluga i stället för slips. Men varför? Jo, han vill inte vara som alla andra och dessutom går klädstilen uppenbart i arv eftersom såväl pappa som farfar använde fluga.

– Och så är det av praktiska skäl. En slips fångar upp bakterier och andra hemskheter. Sånt slipper man med fluga, säger Jonas Bergh. nr 3 2011

mindre omfattning än i andra länder.

– Sverige kom på åttonde plats bland 14 länder i engelska hälsovårdsdepartementets studie 2010. För tio år sedan såg det bättre ut vad gäller de regionala skillnaderna som då var små. Nu går ungefär 9 procent av vår bnp till sjukvård och 5–7 procent av denna går till cancervård. Av dessa 5–7 procent går i sin tur 10 –20 procent till läkemedel mot cancer.

Detta beror på att budgeten styr allt mer, att landstingen är självstyrande och att läkare och forskare värderar data på olika sätt.

Jonas Bergh är en av de tolv vetenskapliga rådgivarna i ema, European Medicines Agency, som ger råd avseende nytta/riskbalansen för cancerläkemedel. Dessa kan numera bara registreras på central eu-nivå via en ansökan till London.

Han tror att en rationell läkemedels­ användning kräver effektiv forskning för att på sikt få fram bra produkter.

– Det behövs modernare utvecklingsstrate­ gier av läkemedel och ett val att testa de mest sannolika, säger Jonas Bergh.

41

Lindra illamående med eller utan nålar En svensk studie visar att behandling både med och utan nålar lindrar illamå­ ende vid strålning över mage och under­ liv. Kanske är det omhändertagandet och kroppsberöringen som har effekt.

Upp till en tredjedel av cancerpatienterna använder akupunktur för att lindra olika problem i samband med eller efter behandlingen. Ungefär 60 procent av dem som får strålbehandling över magen och underlivet mår illa under strålbehandlingen.

Mediciner mot illamående är effektiva, men alla patienter blir inte hjälpta.

I en svensk studie, Getting the grip on

nonspecific treatment effects: emesis … av Enblom A, Lekander M, Hammar M och medarbetare, rekryterades under åren 2004– 2006 225 patienter som fick strål­behandling över magen/underlivet. I den här studien av effekterna av akupunktur mot illamående och kräkningar i samband med strålbehand­ ling lottades patienterna mellan riktig akupunktur och sham-akupunktur. Sham-akupunktur innebär att man använder nålar som inte går genom huden, men behand­lingen är i övrigt likadan som riktig akupunktur.

Patienterna kunde inte själva avgöra om de fick riktig akupunktur eller inte.

Det visade sig att båda metoderna hade effekter mot illamående och kräkningar.

42

Man kunde därför inte veta om akupunktur, oavsett om det var med riktiga nålar eller inte, var bättre än ingen akupunktur alls.

För att ta reda på detta jämfördes akupunkturgruppen med en grupp patienter som strålbehandlats över magen/underlivet och som fått standardbehandling mot illamående och kräkningar. Man ville också undersöka om förväntningarna på illamående spelade roll för om problem med illamående och kräkningar uppstod.

Akupunkturbehandlingen startade den första

strålbehandlingsdagen, pågick i en halvtimme tre dagar i veckan under två veckor.

Därefter fortsatte akupunkturbehandlingen två gånger i veckan till slutet av strålbehandlingsperioden. Under behandlingen pratade man om vardagliga saker, men undvek ämnet illamående.

Resultatet visade att den grupp patienter som fått antingen riktig akupunktur eller sham-akupunktur hade mindre illamående och kräkningar än kontrollgruppen, både under det senaste dygnet och under den senaste veckan. Intensiteten i illamåendet var också lägre i akupunkturgruppen. Däremot fann man inga skillnader mellan de båda akupunkturgrupperna.

De som förväntade sig att må illa gjorde det i större utsträckning än de som inte förväntade sig att göra det. Förväntning-

arna på att akupunkturbehandlingen skulle hjälpa var stora.

Resultatet tyder på att riktig akupunktur inte har stor effekt, men att förväntningar och det särskilda omhändertagandet och kroppsberöringen minskade illamående och kräkningar.

En rad andra studier styrker detta fynd.

Denna svenska studie har väckt en hel del

uppseende och diskussion. Många inom sjukvården som ifrågasätter akupunktur och icke-traditionella behandlingsmetoder har applåderat studien. De som är övertygade om att riktig akupunktur hjälper är mer tveksamma till resultaten.

Resultatet av studien kan tolkas på två sätt: Riktig akupunktur har ingen effekt eller akupunktur (hela paketet) oavsett om det är riktig akupunktur eller sham-akupunktur har effekt på illamående beroende på en rad olika delar (kroppskontakt, förväntningar, kontinuerlig kontakt med vårdpersonal, omhändertagande med mera). Oavsett vad effekten beror på visar detta på en placebo­ effekt och även om man medicinskt inte kan förklara vad som händer tycks akupunktur (med eller utan riktiga nålar) hjälpa patienterna.

Yvonne Brandberg Professor och psykolog Karolinska Institutet nr 3 2011

Feministiskt motstånd i Polen mot mammografi

A

lla som drabbas av cancer, oavsett var i Europa man bor, upplever samma saker: behandlingsmaraton, stängas in bakom ståldörrar, läskiga apparater, otaliga mediciner, väntan och väntan, hyllmeter med cancerböcker som man annars aldrig skulle ha läst, rädsla för återfall och däremellan hinna leva nåt slags liv med jobb, tvätt, handla, pussa på partner och barn.

Men trots stora likheter mellan européer finns samtidigt betydande skillnader mellan Europas länder.

Polen ska införa obligatorisk mammografi och cellprovtagning, men intresset bland polskorna är svalt. Det finns till och med motstånd mot reformen från landets feminister. Ändå drabbas omkring 3 500 polskor varje år av livmoderhalscancer, varav nästan 2 000 dör av det.

När sjukvårdsmyndigheten nfz inbjudit samtliga kvinnor i åldern 25 – 59 år att låta undersöka bröst och livmoderhals har ungefär 12 procent dykt upp. Den siffran måste upp väsentligt. Åtminstone läkarna vet att obligatorisk undersökning på nationell nivå med tidig upptäckt av bröst- eller livmoderhalscancer skulle leda till färre tragedier och lägre vårdkostnader.

Krönikan

ning till att de hotar den personliga friheten.

Feministerna vänder sig också emot att tvånget riktas mot ett kön, ingen talar om obligatorisk prostatakontroll av män.

Ett land med en stark och bigott katolsk kyrka är av avgörande betydelse. Men också landets kommunistiska förflutna med ständiga kränkningar av den personliga friheten, är betydelsefullt. Den his­toriska erfarenheten har gjort människor (över)känsliga mot allt som heter ukaser (påbud) och tvång dirigerat upp­ifrån.

Därför undersöker jurister om hälsovårdsministeriet verkligen kan tvinga människor till obligatorisk, profylaktisk undersökning.

«Ingen talar om obligatorisk prostatakontroll av män.»

Micael

Engström

Vinnare av ”Så länge du lever” i föregående nummer av Rädda Livet är Gittan Thylander, Båstad, Gunilla Åhlen, Uppsala, Elvy Lindström, Laholm. Grattis! foto

Hur ska man då förklara det låga intresset? En viktig förklaring är att bara hälften av Polens kvinnor är yrkesverksamma. Tittar man sedan på kvinnor i åldern 50 – 65 år är bara 30 procent yrkesverksamma; från 60 års ålder är risken för bröstcancer som störst. Att de icke-yrkesverksamma skulle nappa på erbjudandet om gratis undersökning betraktas som föga troligt. Här spelar inte bara religiöst motstånd roll utan också vad som uppfattas som hot mot den personliga integriteten. Feministiska organisationer motsätter sig obligatoriska undersökningar just med hänvis-

Experter tror att lösningen ligger i, som i Finland, att kombinera kontrollerna med olika upplysningsprogram för såväl patienter som sjukvårdspersonal, inköp av modernare utrustning samt att läkarna måste bli bättre på att samtala med, förklara och lyssna på patienterna. Emellertid anser många läkare att obligatorisk mammografi skulle kosta samhället för mycket i proportion till antalet upptäckta tumörer.

Så går diskussionen i Polen, ett land nära och fjärran.

Kjell Albin Abrahamson

Se en film om Lotta s histo cancerfo ria på nden.se/ cancerbe skedet

nr 3 2011

43

foto viktor kocula

Utrikeskorrespondent och författare, senaste bok Så länge du lever (2009), en brevväxling med den cancersjuka kollegan Kerstin Bodell.

Boktips Anhöriga som gått vidare i livet Det kan vara svårt att stå

nära någon som är svårt sjuk. Men det finns olika sätt att hantera svårigheterna och inget är rätt eller fel.

Kuratorn Sara Natt och Dag har tillsammans med fotografen Urban Brådhe följt anhöriga till fem svårt sjuka personer under 5 till 16 månader i boken Livet som anhörig, I skuggan av cancer, alzheimer och als. Vi får möta Lena, Stina, Ronald och Emma, Edward och Mikael, alla anhöriga till personer med de olika diagnoserna. ”Det som händer andra men inte mig har hänt de anhöriga i boken” skriver författaren i sitt förord. De anhöriga berättar hur det är att leva med en svårt sjuk person, hur man ofta slits mellan omsorgen om den sjuke och samtidigt försöker få ihop vardagen trots den stora sorgen.

Vinn en bok!

Cancer som resesällskap

Skriv namnet på den bok du önskar på ett vykort till Marita Önneby, Cancerfonden, 101 55 Stockholm eller mejl a till marita.onneby@ cancerfonden.se

Boken berättar på ett naturligt sätt om sorgen när den som är sjuk får diagnosen, men också när den sjuke har avlidit. Hur man i den svåra sorgen ändå kan gå vidare med sitt liv, hur svårt det än verkar.

Jag tycker boken är fantastisk genom att man får följa de olika personerna under lång tid och dessutom så nära. Berättelserna griper tag i en, de är väldigt starka och förstärks genom de fina bilderna. Berättel­ serna om de olika personerna varvas med kommentarer av författaren om till exempel anhörigstöd, sociala medier och efterlevande­ pension. Boken avslutas med en faktadel om bland annat de olika sjukdomarna samt upp­ gifter om var man som anhörig/närstående kan få hjälp. Genom detta blir boken även en slags lärobok, vilket gör den än mer läsvärd.

Anne Lindgren

Bröstresan Man kan cykla till jobbet,

hämta barn, laga middagar, frysa vid fotbollsplaner och somna framför teven; allt detta kan man göra i månader utan att känna någonting. ”Tills en mammografiundersökning kommer och talar om att nu är det cancer i hela bröstet”, skriver Ulrika Palmcrantz på bokens konvolut.

Bröstresan är en lättläst bok för den som vågar. Ett fåtal bilder – yngsta sonens tvek­ samma smekning över ett kalt mamma­huvud, hundens medlidsamma ögonpar. Efter några sidor känner man sig lite bekant med familjen.

Hon berättar i dagboksform hur det är att stå med cancerbeskedet i näven. Hon tror att hon inte kommer att klara det där. Men hon gör det.

gått igenom, och att det skulle gå bra även om det skulle bli jobbigt ett tag. Men barn är bra på att suga upp känslor, så i början när jag var rädd, tror jag att de också var det. Det går inte att dölja om man är rädd och man kanske inte heller ska dölja det. Men inte heller vräka ut sin ångest över barnen. De få tillfällen jag kände mig riktigt rädd var det min man som fick ta det. Sedan var det faktiskt så att utan att de visste om det, var ju barnen ett stort stöd för mig, bara genom att finnas där och vara som vanligt och behöva mig. Att ens vardag och vanliga tillvaro finns kvar betyder enormt mycket under svåra perioder, säger Ulrika Palmcrantz.

Hur beskrev barnen sin rädsla?

– Mina två äldsta söner var ganska tysta och ställde inte direkt några frågor, men jag pratade ändå med dem och berättade vad Hur gjorde du för att stötta dina barn i en orolig tid när du själv var den som behövde som skulle hända. Att nu skulle jag få cyto­ stöttningen? statika och tappa håret, det skulle kännas jättekonstigt, och jag skulle antagligen vara – Jag försökte att hålla det så odramatiskt ganska trött också. En av dem sa i efterhand det gick inför dem. Eftersom min syster gått att han trott att jag skulle bli väldigt sjuk igenom samma sak två år tidigare, och det hade gått bra för henne, hade vi det att relatera och ligga på sjukhus, men just då, när vi var mitt inne i det, sa han ingenting. Min yngsta till. Att det här var samma sak som moster

44

”Kaos!” Så beskiver Maggie Målevik sin reaktion på cancerbeskedet som kom när hon var mitt i livet. Vore det inte för en konstig knöl i bröstet hade hon inte reagerat på att något var fel i kroppen.

Maggie beskriver i korta kapitel hur hon hanterade de svårigheter hon ställdes inför under hela resan med cancer, från första misstanken ända fram till tiden efter behandlingen. Hur viktigt det var för henne att kunna hitta något positivt i varje ny situation. Det är först när behandlingen är över och cancern är borta som hon ramlar ner i ett svart hål, något hon lärt sig inte alls är ovanligt i hennes situation.

De sista två kapitlen har skrivits av hennes make, Patrik, och äldste sonen, Oscar. De ger en levande bild av hur det är att vara nära anhörig till någon som blivit svårt sjuk.

Oscar, som nyligen flyttat hemifrån, brottas med dåligt samvete över tankar som känns förbjudna. Fantasier om hur livet kommer att bli när Maggie gått bort och en önskan att vilja fly från alla mörka tankar på familjen.

Trots ämnet är Cancer som resesällskap en lättläst bok. Maggie försöker med sin personliga berättelse ingjuta mod i andra som drabbats av ovälkommet resesällskap.

Boken kan du beställa signerad på www.maggiescalligrafi.com Priset är 150 kronor + frakt (40 :–) Anna Billow

son, som var sju när allt drog igång, var den som frågade mest. Han frågade direkt om jag skulle dö, vilket överrumplade mig. Även ganska små barn kopplar ihop cancer med död, så i början var det väl det som låg och lurade för oss alla. Men ganska snart övergick allt till ett lugnare läge där alla fick vänja sig vid berg och dal-banan som det blir när man går igenom cytostatikabehandling – må dåligt en vecka och sedan kravla sig upp igen.

Ulrika har återvänt till journalistjobbet, hon lever med sina tre söner, make och hund.

Livskraften har kommit tillbaka. Boken ligger på bokhandelsdisken. Du kan köpa den för cirka 150 kronor.

Marita Önneby Eliasson nr 3 2011

Gör som Helen – bli företagsvän!

Livet efter psykisk kris

F

Helens mamma gick bort i cancer. Nu visar

Helens smyckeföretag sitt engage­mang för Cancerfonden och därmed cancer­ forskningen genom att bli företagsvän.

Du får all information du behöver om hur det går till på länken cancerfonden.se/ foretagsvan Där kan du också både se och höra Helen som presenterar sitt företag Gemini

by Helen och vad hon har för nytta av det marknadsföringsmaterial hon får när hon tecknar sig för ett företagspaket.

Helen berättar om hur hennes smyckeföretag Gemini vunnit på samarbetet med Cancerfonden.

Företagsvän Här presenteras företags­vänner som köpt Stora marknads­paketet och stödjer Cancerfonden med 50 000 kronor per år. Vill du engagera ditt företag, kontakta Susann Henriksson, Cancerfonden, telefon 08-677 10 77.

Cancerfondens företagsvänner:

3M Svenska AB Bil & Traktorservice i Stigtomta AB Bygg-Fast EccoElekta AB Forsen Projekt AB

Gleitmo Technik AB GlaxoSmithKline AB Lindab AB Santa Maria AB Siemens AB TPS VårdTeam AB

www.lanza.se • stylehim.lanza.se • styleher.lanza.se 040-28 45 40

nr 3 2011

Psykolog ens spalt

orskningsrön gällande hur människor hanterat katastrofer såsom 11 september och tsunamin i Thailand visar att de flesta klarat av att leva vidare mycket bättre än vad forskare och psykologer befarat. Minnet av traumat finns kvar, men de flesta har hittat tillbaka till ett vardagsliv som fungerar.

Man kan här dra paralleller till att drabbas av en cancersjukdom, vilket oftast medför en psykisk kris där livet känns hotat. Det kan kännas som om man aldrig mer kommer att bli glad och aldrig kommer att kunna njuta av tillvaron igen. Hur ska man kunna gå vidare med den oro som hotet innebär?

Forskningen om hur cancerpatienter klarar av denna kris visar, precis som forskningen efter katastrofer, att de flesta – cirka 75 procent av cancerpatienterna – klarar av krisen med hjälp av närstående, vänner och det bemötande som man får i sjukvården.

Ungefär en fjärdedel behöver dock professionellt stöd i denna svåra situation. För livet efter cancerdiagnosen blir aldrig riktigt som tidigare. I vardagen kan man hantera oron, men i samband med läkarkontroller kan rädsla och oro blomma upp igen.

Många berättar om att man prioriterar annorlunda i tillvaron. Det kan handla om att man städar mindre och i stället tillbringar mer tid med närstående och vänner. Då kan det också uppdagas vilka som verkligen är ens vänner, en upptäckt som både kan bli en ”kalldusch” och en positiv erfarenhet!

Att genomgå en cancerbehandling kan ge ett nytt självförtroende, man har gått igenom något man aldrig tidigare föreställt sig att man skulle klara av att hantera. Många får också bevis för att de betyder mycket för andra människor.

Ett trauma som en cancersjukdom utgör kan alltså leda till positiva livsförändringar, även om sjukdomen är något ingen vill vara med om.

Yvonne Brandberg Psykolog vid Radium­ hemmet i Stockholm.

45

Diskussion

Här publicerar vi insändare liksom inlägg från diskussionsforum på webbplatsen cancerfonden.se och från blogg.cancerfonden.se

En närstående har alltid en uppgift En kär vän ringde i somras och orden forsade ur henne som en fjällbäck: ”Bott här i två nätter på Sös hos G. Tänker bara på det du sa: ”det är bara att orka, inget att snacka om”.

Elakartad hjärntumör, visar sån aktivitet.

Kirurgen tror på hög malignitet.

Tumören sitter i högerloben nånting nära hjärnbarken och rörelsecentrum. Han mår pyton. Jättestökigt allting, men bra att vara med och hjälpa till med praktiska saker, håller kontakt med dem han vill.

G. är hypersocial så han har svårt för att vara ensam även liten stund, neurotiskt.

Pratar om allt, man kommer varandra nära i det här. Han är bara 56 år.

Börjar sjunka in hos honom. Dels att han kan dö som han pratar om, dels om vad det kan innebära i förlängningen. Ena sekunden hopp och förnekelse och sedan ren förtvivlan.

Jag pendlar också på samma sätt. Samma sorg och chock.

Jag kan bara försöka följa min intuition – har ingen kunskap. Jag hänger med honom i sväng-

arna. Säger aldrig emot när han säger att han ska dö. Försöker hitta infallsvinklar.

Håller om honom, låter honom gråta.

Kan bara vara människa.

Värst på morgnarna för honom. Down. På kvällen går det rätt bra. Sitter med datorn och planerar nya bokprojekt hela tiden. Han har inte gett upp.

Lycklig över all kärlek han får. Men nu sade jag för en gångs skull emot honom när han började prata om det orättvisa med att inte få uppleva sommaren efter avklarat jobb. Jag sade att du ska vara glad över att du hann läsa ett andra korrektur och lägga det på lådan till förlaget. Du kommer att få betalt för jobbet, de kommer att kunna fullfölja utgivningen.

G. sökte akut för svår huvudvärk. Fredag i veckan efter opererades han. Läkarna hade pratat och förklarat hur det ligger till. Sitter illa till. Nära vitala delar, tuff operation och hela batteriet av efterbehandlingar väntar.

Oroade sig för operationen. ”In och krafsa; få se om de ändrar mig något, sa han.”

«Jag hänger med honom i svängarna.

Säger aldrig emot när han säger att han ska dö. Försöker hitta infallsvinklar.»

Tankens kraft Så länge man lever finns det hopp. Det enda vi vet, är att vi en dag ska dö. Alla människor ska det. I våras fick jag oxå det tuffa beskedet, läkaren sa inte med ord att jag inte skulle fixa detta, men med kroppsspråket. Jag vill leva o jag är övertygad om att med tankens kraft kommer man långt, tills med sjukvård o alternatva beh. I dag ser läget positivare ut. lenaevald.metaforen.se

Rehab i Skåne på Facebook För 2 dagar sedan kom det till min kännedom att Lydiagården, en rehabiliteringsgård för cancerpatienter och deras anhöriga, riskerar att inte få förlängt avtal med Region Skåne.

För att försöka påverka detta beslut startade jag en grupp på Facebook.

Jag hälsar dig välkommen att gå med i gruppen "CANCERREHABILITERING I SKÅNE TACK!!!!"

På mindre än 2 dygn har gruppen fått nästan 600 medlemmar.

Stina Svensson

I ett vakuum I fredags dog mamma. Jag som skriver är 27 och hennes dotter.

Jag är så fruktansvärt ledsen men tror jag är i nån form av chock fortfarande. Fattar inte vad som hände egentligen! Doktorn som hade sagt att han hade ”fler verktyg i verktygslådan”, och vi som trodde att hon var i en svacka och skulle bli bättre. PANG. Så fruktansvärt livet kan vara!!! Jag är i något slags vakuum.

Nu har det gått tio veckor sen min mamma dog.

Jag började grina när jag tog fram kalendern för att räkna efter alldeles nyss och kommer nog inte sluta förrän jag grinat slut på tårarna för denna gång. Jag kan inte beskriva hur fruktansvärt ont det gör i mig just nu, jag saknar mamma så mycket!! Kan inte fatta att jag inte har pratat med henne på tio veckor.

Hon fick många svar på sitt inlägg. Här ett utdrag från en annan 27-åring:

Superhjältar I dag är det exakt 34 år sen jag opererades för njurcancer.

Man tog bort min högra njure som var lika stor som en manshand, en bit av diafragman och sen strålade man även bort små metastaser.

Det var en otroligt tuff tid för oss.

Detta hände 24/8 1977, blev friskförklarad sommaren 1987.

Därför har jag dragit igång detta projektet, Superhjältar mot cancer.

Bjud in dina vänner till vår sida.

Fredrik Svensson

46

Insändar diskussio e & ns forum ­­

….För mig handlar det om att forma ett nytt kärl, och det kommer blir oehört tungt och svårt. Grunden har min mamma gett mig i mitt liv, den behöver inte byggas om men väggarna, formen, innehållet – hur livet skall se ut, vad som är meningsfullt, hur jag skall kunna leva utan hennes närvaro. Där jag måste vara med och bygga varenda liten kloss, ta beslut och vara närvarande i vad som sker och varför det sker. För att en dag kunna vara lycklig igen, lycklig på ett annat sätt.

För att livet en dag skall kunna gå vidare

nr 3 2011

Det här är Cancerfonden

Så här kan du bidra

Cancerfondens vision är att cancer ska kunna botas. Målet är att fler ska överleva och färre ska drabbas av cancer. För att nå visionen finansierar Cancerfonden svensk cancerforskning – forskning som hela tiden gör framsteg och leder till att fler liv kan räddas. Men Cancerfonden ska också påverka cancerfrågan här och nu genom opinionsbildning.

Bli Livsviktig genom att ge regelbundet Våra regelbundna givare kallar vi Livsviktiga. Starta ett regelbundet givande på cancerfonden.se eller ring 020-59 59 59. Valfriheten är stor – du väljer själv hur ofta och hur mycket du vill ge.

Grundades 1951 med syfte att stärka svensk cancerforskning.

Cancerfonden har inga statliga bidrag.

Cancerfondens vision är att cancer ska kunna botas.

Drygt 9 000 kontakter via Informations- och stödlinjen.

Finansierar de bästa forskningsprojekten i nationell konkurrens.

Cirka 90 000 nya givare varje år.

Delar för 2011 ut 389 miljoner kronor till svensk cancerforskning. Långsiktigt mål är att kunna dela ut över 500 miljoner kronor varje år.

30 huvudmän.

Ge en gåva Du kan när som helst stödja cancerforskningen genom att sätta in valfritt belopp på plusgiro 90 1986-0 eller bankgiro 901-9514.

På cancerfonden.se kan du enkelt ge en gåva med ditt vanliga betalkort eller via din internetbank.

Läs mer: ca ncer ­f onden.s e

50 anställda.

Samlat in 7,2 miljarder kronor och delat ut nästan lika mycket till svensk cancerforskning.

Ge en minnesgåva Med en minnesgåva till Cancerfonden kan du hedra minnet av en avliden vän eller släkting. På cancerfonden.se skänker du enkelt din minnesgåva eller engagerar familj och vänner genom att starta en minnesinsamling. Du kan även ringa in din minnesgåva på telefon 020-59 59 59.

Hit går pengarna – hundratals forskare mot cancer

Testamentera Att testamentera till Cancerfonden är att ge en gåva för livet.

Ett testamente till Cancerfonden kan omfatta kontanter, aktier, fondandelar, fastigheter eller värdeföremål av olika slag. Cancer­ fonden är befriad från skatt på ränteintäkter, aktieutdelningar och kapitalvinster. Som testamentstagare tar vi ett ansvar för att testamentet verkställs med respekt för allt det som testamentet omfattar.

Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning. Varje år finansieras cirka 400 forsknings- och vårdutvecklingsprojekt via Cancerfonden. Cancerfonden har inga statliga bidrag utan är helt beroende av testamenten och gåvor från privatpersoner och företag.

Bli Stödmedlem Ett stödmedlemskap i Cancerfonden kostar 200 kronor per år.

Som Stödmedlem får du varje år fyra nummer av vår tidning Rädda Livet och kan följa Cancerfondens verksamhet och forskningens framsteg.

Cancerfondens insamlingskonton bevakas av SFI, Stiftelsen för Insamlingskontroll. De kontrollerar att insamlade medel går till avsett ändamål.

För 2010 gick 18 procent till insamlings- och administrations­ kostnader. Enligt SFIs regler får maximalt 25 procent gå till detta.

Köp lotter i Cancerfondens Rikslotteri Cancerfondens Rikslotteri är ett skraplotteri där hela över­skottet går till Cancerfonden. Lotterna köper du på vår webbplats, cancerfonden.se

Siffror om cancer Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjuk­domar som kännetecknas av onormal celldelning.

Mer än 60 procent av dem som får en cancerdiagnos blir friska.

Cancer är den vanligaste döds­orsaken före 75 års ålder.

Män, insjuknade 2009

Kvinnor, insjuknade 2009

Prostatacancer

10 317 Bröstcancer

7 380

Hudcancer

4 136

Hudcancer

3 512

Tjock- och ändtarmscancer

3 208

Tjock- och ändtarmscancer

2 835

Urinvägscancer

1 743

Lungcancer

1 792

Lungcancer

1 787

Livmoderkroppscancer

1 422

Källa: Socialstyrelsen

nr 3 2011

Aktiegåva Är du ägare av börsnoterade aktier kan du skattefritt skänka utdelningen från dina aktier till Cancerfonden. En förutsättning är att du skänker utdelningen före bolagsstämman. Ta hjälp av din bank eller besök oss på cancerfonden.se

Engagera ditt företag Som sponsor till Cancerfonden kan ditt företag generera affärsdrivande effekter och goodwill för verksamheten samtidigt som ni bidrar till Cancerfondens forskningsfinansiering. Våra sponsorpaket finns från 250 000 kronor och uppåt beroende på involveringsgrad.

Vill ni stödja Cancerfonden genom en gåva kan ni välja att bli Cancerfondens företagsvän. Läs mer på cancerfonden.se Alla bidrag, stora som små, bär på hopp om nya genombrott inom cancerforskningen.

47

B-post Retur till: Cancerfonden 101 55 Stockholm

Hopplรถst