Murningsteknik 2009

MURNINGSARBETEN

Lars Nyqvist 2009

MURNINGSARBETEN

Lars Nyqvist

MURNINGSTEKNIK 2009

Murningsteknik 2009

1

MURNINGSARBETEN

Lars Nyqvist 2009

Innehåll

1

TEGEL ................................... 3

5

VÄGGMURNING ................. 30

1.1

Allmänt........................................... 3

5.1

Förberedande arbeten .....................30

1.2

Brända tegel ................................... 4

5.2

Mätnings- och utsättningsarbeten ...32

1.3

Kalksandstegel ............................... 7

5.3

Murarens arbetsredskap ..................39

5.4

Arbetsteknik ................................... 40

2

MURBLOCK ......................... 8

5.5

Fasadmurning ................................. 48

2.1

Betongblock ................................... 8

5.6

Kanalväggar .................................... 54

2.2

Lättbetongblock ............................. 9

5.7

Vintermurning ................................ 59

2.3

Lättklinkerblock ............................. 10

5.8

Fogning ........................................... 62

2.3

Kalksandsblock .............................. 11

5.9

Rengöring av murning .................... 65

6

BLOCKMURNING ............... 67

6.1

Konstruktioner ................................ 67

6.2

Arbetsteknik och redskap ............... 68

6.3

Murning av grund ........................... 71

7

MURADE

3

MURBRUK............................ 12

3.1

Råmaterial ...................................... 12

3.2

Murbrukstyper ................................ 15

3.3

Murbrukets egenskaper .................. 17

3.4

Tillverkning av murbruk ................ 19

4

MURADE KONSTRUKTIONER ........... 22

4.1

Konstruktioner ............................... 22

4.2

Påfrestningar .................................. 22

4.3

Belastningar ................................... 23

4.4

Benämningar .................................. 24

4.5

Kvalitetskrav .................................. 26

4.6

Murförband .................................... 28

Murningsteknik 2009

MELLANVÄGGAR .............. 73 7.1

Måttsättning ....................................73

7.2

Anslutningar till andra konstruktioner .................................75

7.3

Infällning av rördragningar............. 78

7.4

Tunnfogsmurning ...........................80

KÄLLHÄNVISNINGAR .............. 81

2

TEGEL

Lars Nyqvist 2009

1 TEGEL 1.1 Allmänt Tegel eller mera allmänt mursten kallas en för murning avsedd formvara av manuellt hanterbart format.

Tegel grupperas enligt råmaterialet som använts vid tillverkningen och enligt tillverkningssättet.

Brända tegel är keramiska murstenar som erhålls vid upphettning av för ändamålet lämplig lera vid ca 1000 oC temperatur.

Kalksandstegel tillverkas av kvartssand och osläckt kalk som våtpressas till önskad form och ånghärdas under tryck.

Eldfasta tegelstenar tillverkas av speciallera och fyllnadsmedel. Deras form och kemiska beständighet består även i höga temperaturer p.g.a. att de bränns vid en ännu högre temperatur.

Syrafasta tegelstenar bränns i en så hög temperatur att en s.g.s. fullständigt sintrad och tät tegelsten erhålls. Den kan även glaseras.

Betongtegel tillverkas av cement, grus och vatten. Den styva betongmassan vibreras tät i stålformar.

Murningshållfasthet erhåller betongteglet efter ca 1 månads härdningstid.

Natursten används närmast till dekorationsmurning vid spisar, trappsteg, golvytor osv.

Täljsten avviker från övriga naturstenar genom sin goda värmemagasinerande förmåga och lätta bearbetbarhet.

Glastegel är, som namnet säger, tillverkade av glas genom gjutning i form och således måttnoggranna.

Bild 1. Olika typer och former av tegel

Murningsteknik 2009

3

TEGEL

Lars Nyqvist 2009

1.2 Brända tegel Brända tegel tillverkas i olika typer och storlekar, som håltegel, massivtegel, formtegel och tegelplattor Håltegel är lättare, jämnare i kvaliteten och frostbeständigare än massivtegel. Den största delen av tegelproduktionen består av håltegel.

Antalet hål varierar beroende på tillverkningsoch hållfasthetskraven. Håltegel används till konstruktioner av vilka man kräver god frostbeständighet och andra goda hållfasthetsegenskaper. De viktigaste håltegeltyperna och deras typbeteckningar är: • normalstort håltegel NRT (270 x 130 x 75) • modulhåltegel MRT (85) (285 x 85 x 85) • modulhåltegel MRT (60) (285 x 85 x 60) • grundstort håltegel PRT (257 x 123 x 57) för PRT-beteckningen användes tidigare HRT (kanalhåltegel).

Vissa fabriker har dessutom sina egna håltegeltyper, vilka avviker från ovan nämnda mått. För dem används typbeteckningen RT och storleken t.ex. 270 x 130 x 60 mm3.

Håltegel är också de flesta specialtegeltyperna, som t.ex. tegelplattor, stavtegel och långhålstegel.

Massivtegel är närmast avsedda för murning av eldstäder, kanaler och skorstenar. Det mest förekommande är 257 x 123 x 57 mm3 stort och kallas för grundstort tegel med beteckningen PT. En numera ovanligare tegeltyp är en av lera med riklig sågspånsfyllning bränd s.k. sågspånstegel.

Formtegel är specialtegel som tillverkas för speciella ändamål. För infällda rördragningar i murade väggar tillverkas olika kabel- och spårtegel samt balktegel för armering av fönster- och dörröppningar.

Till specialfasader och runda skorstenar och dyl. tillverkas olika slag av rundade tegel.

Tegelplattor används närmast till ytbeklädnad av betongelement och fasader.

De har typ-beteckningarna NTL och MTL.

Murningsteknik 2009

Bild 2. Typbeteckningar på tegel

Bild 3. Förbandsmöjligheter med tegel av grundstorlek

4

TEGEL

Lars Nyqvist 2009

Beteckningarna på brända tegel Tegelförpackningarna och forsedlarna förses med beteckningar på de olika tegelsorterna.

I beteckningarna kan man visa: • tegeltyp (NRT, MRT osv.)

• densitetsklass • hållfasthetsklass (för tegel som används i bärande konstruktioner) • vattensugningshastighetsklass • färg • ytbehandling eller ytans kvalitet • väderbeständighet (om teglen är avsedda att användas endast inomhus) • omnämnande, om teglen inte är klassificerade enligt basmåtten • vattensugningsförmåga vid behov Exempel på användning av beteckningarna: NRT/1,3/25/2 röd, slät Normalstort håltegel, vars densitetsklass är 1,3, hållfasthetsklass 25, vattensugningshastighetsklass 2, färgen röd och ytan slät.

MRT (60)/1,1/35/3 mörkbrokiga, borstad Modulhåltegel, 60 mm högt vars densitetsklass är 1,1, hållfasthetsklass 35, vattensugningshastighetsklass 3, färgen mörkbrokig och ytan borstad.

PT/1,1/25/3 röd, slät, användning inomhus Massivtegel av grundstorlek, vars densitetsklass är 1,1, hållfasthetsklass 25, vattensugningshastighetsklass 3, färgen röd, ytan slät och avsedd att användas endast inomhus.

Teglen beställs från fabriken med ovan nämnda beteckningar. De levereras i allmänhet på tegelpallar av trä, med ett enligt tegelformatet standardiserat antal tegel per pall.

Noggrannare uppgifter om teglens kvalitetsbestämmelser m.m. finns i standarden SFS 5514.

Teglens hållfasthetsklasser anges med den nominella tryckhållfastheten som bestäms genom tryckförsök enligt SFS 5513. En andel på 25 % av teglen får underskrida den nominella undre klasshållfasthetsgränsen.

Tryckhållfastheten anges i MN/m2.

Murningsteknik 2009

Bild.4 Ytans struktur på brända tegel är slät eller mönstrad

Tabell 1. Antal tegel per tegelpall (”tiililetka”) och pallvikten.

Tegel NRT PT PRT RT(270x130x60) MRT (85) MRT (60)

antal 72 90 90 84 80 128

Vikt ca kg 270 280 225 260 265 285

5

TEGEL Tillverkning av brända tegel Vid tillverkningen av brända lertegel används i huvudsak lera som råmaterial i massan.

De vanligaste tillsatsämnena är sand, sågspån, och tegelkross.

De finländska för tegelframställning lämpliga lerorna innehåller i allmänhet för mycket fina beståndsdelar och därför måste till tegelmassan tillsättas sand eller tegelkross.

Sågspånen förbättrar teglets frostbeständighet, för vid bränningen förbränns spånen och lämnar luftporer i teglet. Den finländska leran blir vid förbränningen röd beroende på dess höga järnoxidhalt och låga kalkhalt. Teglets färg kan i någon mån förändras genom att man reglerar bränningstemperaturen och genom olika tillsatsämnen i massan.

Tegelämnets yta behandlas före bränningen på lämpligt sätt för att man skall erhålla en önskad struktur på det färdiga teglets yta.

1.

2.

3.

Upptagning av leran Portionering Finfördelning och bearbetning

Lars Nyqvist 2009

Tabell 2. Teglens och tegelplattornas densitetsklasser Densitetsklass 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 1,7 1,9 2,1

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Medeltalet av densiteten kg/m3 625... 875 825...1025 975...1225 1175...1425 1375...1625 1575...1825 1775...2025 1975...2225

Pressning Avskärning Torkning Bränning Sortering och förpackning Lagring Distribution

Bild 5. Tillverkningsprocessen för brända tegel

Murningsteknik 2009

6

TEGEL

1.3 Kalksandstegel Kalksandstegel kallas också för kalksandssten. Kalksandsteglens måttnoggrannhet är i allmänhet bättre än andra tegelsorters. De används mest till murning av fasader och mellanväggar. Kalksandstegel kan använda också till kanaler och mindre skorstenar enligt brandbestämmelserna.

De allmännaste kalksandstegeltyperna är: • normalstort ks-massivtegel NKH (270 x 130 x 75) • modulstort ks-massivtegel MKH (285 x 85 x 85) • dubbelhögt ks-håltegel MRKH-II (285 x 135 x 135) • tunnfogstegel KH (270 x 75 x 200) Förutom dessa tillverkas bl.a. vita och färgade, kluvna och ytbehandlade fasadtegel, specialbreda s.k. decibeltegel och olika form-, kabel- och balktegel. Alla dessa tillverkas i olika format.

Kalksandstegel tillverkas av kvartshaltig sand, finmald bränd kalk och vatten som blandas till en massa och formpressas. Den brända kalken CaO reagerar med vattnet och bildar släckt kalk Ca(OH)2. Efter pressningen ånghärdas tegelämnena under tryck och i ca. +200 oC värme. Vid härdningen reagerar kalken med kvartsen i sanden och bildar kalcium-hydrosilikat som binder sandkornen till varandra och ger ett hållbart tegel.

Vanliga kalksandsstegel är till färgen ljusgråa. Vid tillverkningen av vita kalksandstegel används som stenmaterial kvartssand eller kalkstenskross. De färgade tillverkas genom att till massan sätta olika färgpigment. De kluvna kalksandsteglen tillverkas genom att pressa sönder färdiga kalksandsstenar i två delar. Dessa kan ytterligare huggas rundare till s.k. rustiktegel eller ”mexitegel”.

Kalksandtegel tillverkas i allmänhet med slät yta. Den använda sandens grovlek ger lite olika struktur på den färdiga ytan. Även borstade kaksandstegel tillverkas.

De kluvna och ytbehandlade teglen används till fasader och dekorationsmurningar.

Murningsteknik 2009

Lars Nyqvist 2009

Kalksandstegel klassificeras enligt samma tegelstandard som brända tegel, d.v.s. SFS 5513.

Bild 6. Kalksandstegel

Bild 7. Tillverkningsprocessen för kalksandstegel 7

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

2 MURBLOCK 2.1 Betongblock Betongblock tillverkas av betongmassa med normala naturstenmaterial som ballast. Den styva betongmassan vibreras i stålformar till block av önskat format.

Betongblocken är inte standardiserade så varje tillverkare har egna typer och mått.

De flesta betongblock är försedda med håligheter (kanaler) för att göra produkten lättare och förbättra värmeisoleringen. Deras inverkan på värmeisoleringsförmågan är dock marginell. Numera förses de flesta blocktyperna med en till konstruktionen ansluten cellplastisolering som effektivt förbättrar blockens värmeisolering.

En avvikande typ av betongblock är de som endast utgör form för en betongkonstruktion.

Dessa block monteras på varandra utan murning till ca 2 m höga väggdelar. Sedan fylls blockens håligheter med betongmassa genom gjutning, varefter monteringen kan fortsätta. Formblock tillverkas också för grundsulor och pelarkonstruktioner.

Värmeisoleringen hos en av formblock tillverkad betongvägg kan avsevärt förbättras genom att man använder formblock som har ett inbyggt värmeisoleringsskikt av cellplast.

På övre sidan har de vanligen urtag för armeringsstål.

Bild 8. Olika typer av betonghålblock

Murningsteknik 2009

8

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

2.2 Lättbetongblock Lättbetong är en allmän benämning på såväl lättgrus- som gasbetongprodukter. På den i Finland tillverkade gasbetongen används försäljningsnamnet Siporex.

Siporex tillverkas av cement, fint stenmaterial och aluminiummjöl som porbildande tillsatsämne. Cement, stenmaterial och vatten blandas till en flytande massa, och till den sätts alumniummjölet och övriga tillsatsämnen. Massan gjuts först i stora formar. Aluminummjölet reagerar med cementen så att massan blir skumaktig, innehållande små porer, och sväller till dubbel volym. När massan har hårdnat till lämplig konsistens skärs den med ståltrådsskärare till sådana stycken som man vill ha. Produkten härdas vid hög temperatur och under ångtryck. De härdade lättbetongstyckena får sin karakteristiska hållfasthet.

De i blocken erforderliga spåren och sponterna sågas, fräses eller hyvlas efter härdningen.

Siporex-block tillverkas som massiva 375 x 200 x 600 mm3 och 150 x 200 x 600 mm3.

Siporex-sandwich-blocken ES-300, är tilläggsisolerade med cellplast och avsedda för ytterväggar. De har formatet 300 x 200 x 600 mm3.

För att bygga över öppningar tillverkas armerade Siporex-balkar för olika öppningsmått. Observera att balkarna skall monteras med armeringen i undre kanten, d.v.s. märkpilen nedåt.

För mellanväggar tillverkas Siporexmellanväggsplattor med måtten 575 x 575 mm2. Plattornas tjocklek är 68, 88 eller100 mm

Bild 10. Siporex-block

Bild 11. Siporex-mellanväggsplatta

Bild 9. Till fönster- och dörröverbyggnad avsedda Siporex-balkar finns för olika väggtjocklekar.

Murningsteknik 2009

9

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

2.3 Lättklinkerblock Lättklinkerblock tillverkas av betongmassa, där man som stenmaterial använder lättklinker, s.k. Leca-grus, som stenmaterial och filler som fyllnadsmedel. Leca-gruset är tillverkat genom bränning av expanderad lera vilken då bildar porösa men på ytan täta korn.

På grund av Leca-gruset väger lättklinkerblocket bara ca hälften av vad ett lika stort betongblock väger.

Massan pressas och vibreras maskinellt till block av önskat format.

Blockens dimensioner är bestämda utgående från modulmått-sättning: Längdmåttet är 600 mm och höjdmåttet 200 mm inklusive fogmånen. Tjocklekarna är 75, 100, 125, 150, 200, 240, 290, 340 och 380 mm.

Lättklinkerblockens beteckningar är: H = massivblock UH = massivblock med armeringsspår RH = hålblock RUH = hålblock med armeringsspår

Bild 12. Lättklinkerblock

Blockets tjocklek meddelas efter bokstavsbeteckningen, t.ex. UH-200 betyder ett block med tjockleken 200 mm.

Av lättklinker tillverkas också tilläggsisolerade block, vilka består av två lättklinker-betongskikt och mellan dessa ett cellplast-isoleringsskikt vanligen av polyuretan, s.k. Lecaterm-block.

Bild 13. Lecaterm-block

Murningsteknik 2009

10

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

2.3 Kalksandsblock Kalksandsblock (Kahi-block) är utvecklade för småhus och radhus grund- och mellanväggskonstruktioner. För de i Finland tillverkade kalksandsblocken används försäljningsnamnet Kahi-block; Decibelipontti och Runkopontti.

Blocken tillverkas som kalksandsteglen av en massa bestående av kvartshaltig sand, finmald, osläckt kalk och vatten, som pressas i stålformar, varefter blocken härdas under tryck i ånghärdningsautoklaver i 10-12 timmar. Beroende på tillverkningsprocessen är kalksandsblocken släta och måttnoggranna.

På övre sidan kan blocken ha spår för armering.

Kahi-blocken tillverkas i följande mått: Decibelipontti Runkopontti

300 x 235 x 198 mm3 300 x 135 x 198 mm3

Måttsättningen utgår från 2 mm tunnfog i de horisontella fogarna. Ändarna på Kahi-blocken är försedda med spont. Med hjälp av sponten kan blocken monteras i linje med varandra och tätt mot varandra utan att man behöver använda murbruk mellan ändarna. Kahi-blocken kan också muras maskinellt. Man monterar då med en liten speciallyftkran sex block åt gången.

Bild 14. Kalksandsblock

Murningsteknik 2009

11

MURBRUK

3 MURBRUK 3.1 Råmaterial I den murade konstruktionen binder murbruket ihop teglen och ger konstruktionen dess erforderliga hållfasthet. Med murbruket utjämnas variationer i teglens storlek och bruket tätar konstruktionens yta mot regnvatten m.m. Konstruktionen som består av murbruk och tegel måste fylla de hållfasthetskrav som ställs på den.

På valet av murbruk till rappning inverkar främst klimatet och övriga påfrestningar samt underlaget och kvalitetskraven som ställs på den färdiga ytan.

Murbruket är en blandning av bindemedel, stenmaterial (ballast), vatten och luft i vilken det dessutom kan förekomma olika tilläggsoch färgämnen samt fyllnadsmedel.

Bindemedel

Lars Nyqvist 2009 Bindemedel finns av två huvudgrupper: - i vatten hårdnande hydrauliskt cement - i luften hårdnande kalkbruk • Cement är ett kraftigt hydrauliskt bindemedel, som reagerar med vatten och hårdnar i såväl luft som i vatten. Den vanligaste cementsorten är portlandcement, som är en blandning av finmald portlandsklinker och gips vars uppgift är att reglera bindningstiden.

• Murcement tillverkas av portlandscement och finmald natursten samt tillsatsämnen som förbättrar brukets konsistens och smidighet.

• Kalk [Ca(OH)2] är ett bindemedel som används för tillverkning av kalkbruk och kalkcementbruk. Kalken binder och hårdnar vid fuktigt tillstånd under inverkan av luftens koldioxid.

Bindemedlet binder ihop stenmaterialkornen och fäster murbruket och teglen vid varandra.

Den relativa andelen bindemedel och dess kvalitet är avgörande också för det färska brukets egenskaper vid murningsarbetet.

• Gips är ett mera sällan använt bindemedel, som tillverkas av gipssten genom bränning. När man blandar vatten i gipsen sker en snabb bindningsreaktion, som man kan reglera med olika retarderande tillsatsämnen.

Bild 15. Råmaterial till murbruk

1.

2.

3.

Murningsteknik 2009

Bindemedel Stenmaterial (sand) Vatten

12

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

Stenmaterial Som stenmaterial (ballast) i murbruk används vanligen natursand, vars tomrum mellan stenmaterialkornen är möjligast liten d.v.s. stenmterialet har en bra kornfördelning. För erhållande av lämplig kornfördelning måste natursanden i allmänhet siktas och den använda ballasten sorteras i olika stenmaterial-fraktioner vilka sedan proportioneras för erhållande av ett väl sammansatt stenmaterial. Ett gott stenmaterial minskar behovet av extra bindemedel.

Sandens kornfördelning påverkar också smidigheten i bruket och det hårdnade murbrukets hållfasthetsegenskaper.

För att ballasten skall vara bra bör den hålla sig inom området för den riktgivande siktkurvan. Sanden får inte innehålla humus eller slam. Sandens maximikornstorlek får vara 30 - 40 % av fogens tjocklek. Normal mursand har då maximikornstorleken 3 - 4 mm. Som stenmaterial används ibland även krossat stenmaterial.

Bild 16. En bra mursand innehåller alla kornstorlekar

Till specialändamål används även andra ballastmaterial. Till bruk för värmeisolerande rappningar kan t.ex. korkspån eller olika fibrer m.m. användas.

Tabell 3. Siktkurvan för till mursand rekommenderat stenmaterial

Vid undersökning av mursand görs siktprov likadant som vid stenmaterial för betongframställning och siktkurvans genomgångsprocent räknas utgående från det material som stannat på de olika siktarna.

Sandens slam- och humushalt undersöks likadant som vid betongframställning med en enkel slamhumusanalys genom att blanda upp ett stenmaterialprov i en 3 % NaOH-lösning i ett provglas och sedan avläsa slammängden efter 24 timmar. Slamhalten får inte vara över 10 volymprocent.

Humushalten kan bestämmas enligt en jämförande färgskala. I natriumhydroxidlösning (NaOH) sker efter 24 timmar en färgförändring beroende på humushalten i sanden. För att sanden skall vara duglig får färgen inte bli mörkare än mycket genomskinligt ljusbrun.

Murningsteknik 2009

13

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009 Till exempel

Vatten Till framställning av murbruk skall användas rent vatten. Salter och humusämnen försvårar hårdnandet av murbruket.

Tillsatsämnen Man kan använda olika tillsatsämnen för att förbättra murbrukets egenskaper. Endast godkända tillsatsämnen får användas.

Slam 6 mm = X 100 = 8,6 % Hela stenmaterialets höjd 70 mm Humushalten kan man konstatera likaså efter ett dygn utgående från NaOH-lösningens färg. Ju mörkare färg på lösningen desto mera inneåller stenmaterialet humus. Lösningens färg får inte vara mörkare än mycket genomskinligt ljusbrun.

De vanligaste tillsatsämnena är: • Luftporbildande medel som används för att förbättra brukets bearbetbarhet ökar dessutom frosthållfastheten hos den färdiga murbruksfogen • Accelererande ämnen försnabbar bindningen (hårdnandet) av bruket.

• Retarderande ämnen förlänger användningstiden för det färska bruket.

• Plasticerande ämnen gör bruket mera plastiskt och man kan minska vattenmängden.

• Vidhäftningsmedel används förbättra rappningsbruk.

för

att

• Färgpigment använder man för att tillverka färgat bruk. Färgpigmenten skall vara alkaliebeständiga och ljusbeständiga syntetiska färgpigment och får utgöra högst 8 % av bindemedelsmängden.

En bra mursand får inte innehålla för mycket slam eller humus. Detta undersöks med hjäp av ett enkelt prov.

Ett glaskärl fylls till hälften med stenmaterial och fylls med treprocentig (3%) NaOHlösning till upp till ca 3/4 av volymen. Kärlet skakas ordentligt, varefter man låter det stå ett dygn (24 timmar). Efter detta mäts slamskiktets tjocklek, vilket inte får överstiga 10 % av hela stenmaterialmängden.

Murningsteknik 2009

Bild 17. Slam- / humusanalys

14

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

3.2 Murbrukstyper Murbruket betecknas utgående bindemedel som används i bruket: finska) K = kalkbruk S = cementbruk KS = kalkcementbruk M = murcementbruk

från (på

de

Efter bokstavsbeteckningen används en sifferkombination som anger brukets delmaterialproportioner i viktdelar. Summan av bindemedlens mängder är alltid 100 och sandens mängd varierar beroende på brukets kvalitet.

Till exempel KS 35/65/500 kalkcementbruk där det finns

betecknar

35 viktdelar kalk 65 viktdelar cement 500 viktdelar sand Beteckningen M100/600 betyder murcementbruk där det finns 100 viktdelar murcement 600 viktdelar sand Kalkbruk (K) I kalkbruket utgörs bindemedlet av enbart kalk. Bruket måste vara i kontakt med luften för att det skall hårdna. Färskt kalkbruk kan man lagra en längre tid, bara man håller det tillräckligt fuktigt och skyddat från luften genom att täcka med t.ex. plast.

Bruket börjar hårdna egentligen först när vattenhalten sjunkit så lågt att porerna i bruket öppnar sig och luften kan tränga in i bruket. Dessutom bör luften ha en relativ fukthalt på 50-80 % för att bruket skall hårdna. Den slutliga härdningen av kalkbruket räcker i flera år.

Cementbruk (S) Bindemedlet i cementbruket är enbart cement, som binder och hårdnar genom en reaktion med vatten. Cementbruket hårdnar snabbt och

Murningsteknik 2009

får en hög hållfasthet. Bruket måste användas senast inom 3-4 timmar efter blandningen.

Cementbrukets krympning ökar med ökad cementhalt, därför bör man inte använda fetare blandningar än S 100/300. För den slutliga härdningen är det viktigt att bruket hålls tillräckligt fuktigt under de första dygnen.

Cementbrukets användning begränsas av dess dåliga bearbetbarhet, vilken dock kan förbättras med speciella tillsatsmedel.

Kalkcementbruk (KS) I kalkcementbruk används två bindemedel med olika härdningsegenskaper. Kalken hårdnar långsamt under inverkan av luftens koldioxid.

Murcementbruk (M) Murcementet tillverkas av specialcement genom tillsats av ämnen som förbättrar brukets bearbetbarhet och övriga egenskaper.

Vid blandning av bruket med murcement bildar tillsatsämnena små luftbubblor som fungerar som lager mellan materialkornen och gör M-bruket mycket smidigt och lättarbetat.

Luftporerna förbättrar också det färdiga murbrukets frosthållfasthet. Vid tillverkning av bruket bör man följa de direktiv om blandningstid m.m. som finns tryckta på varje förpackning. M-bruket hårdnar på samma sätt som S-bruket, genom en reaktion mellan cement och vatten, så tillräckligt hög fukthalt hos det hårdnande bruket är viktig under de första dygnen.

Med mursand som har en bra kornfördelningskurva används blandningarna M100/600 och M100/750. Som fetast rekommenderas M100/500. M-bruket skall användas inom 3-4 timmar efter blandningen.

Bruk som har börjat binda får inte blandas upp med vatten, utan måste kastas bort.

15

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

Torrbruk Torrbruken är färdiga bruksblandningar till vilka det på arbetsplatsen blandas endast vatten. I torrbruket ingår färdigt bindemedel, stenmaterial, tilläggsämnen och färgpigment.

Till arbetsplatsen transporteras de i säckar om 25 och 40 kg eller i storsäckar om 1000 kg.

Vid stora murningsarbeten används torrbrukssilon, till vilka bruket levereras med trycktransportbilar. Vattnet kan blandas till i automatiska skruvblandare eller så flyttas torrbruket till en särskild blandare.

Bild 18. Torrbruk levereras till arbetsplatsen i 25 kg säckar på transportpallar

Torrbruk tillverkas av olika sorter och kvaliteter, där stenmaterialets kornstorlek, bindemedel och tillsatsämnen är valda med tanke på användningsområdet. Tillverkarnas föreskrifter och användningsinstruktioner är tryckta på förpackningarna.

Våtbruk I allmänhet levereras enbart kalkbruk som våtbruk till arbetsplatsen. På arbetsplatsen blandas då vatten och cement till varvid man erhåller kalkcementbruk. Kalkbruk lämpar sig väl för leverans i storsäckar eller med bruksbil till mottagningsfickor då kalkbruket kan förvaras en längre tid, bara det hålls fuktigt. Också cementbruk kan levereras som våtbruk om fabriken är tillräckligt nära och förbrukningen stor. Användningstiden kan då förlängas med retarderingsmedel.

Bild 19. Torr- eller våtbruk levereras till arbetsplatsen i 1000 kg storsäckar

Specialbruk: -Lerbruk kan man köpa färdigt som torrbruk.

Det används för ugnsmurning och invändig skorstensmurning där temperaturvariationerna är stora.

-Eldfasta bruk är också färdiga torrbruk som används för eldstadsmurningar.

-Syrafasta bruk är fabrikstillverkade av kvartssand och silikat- eller plastbindemedel.

-Ädelputs är fabrikstillverkade torrbruk för ytrappningar.

-Gipsbruk är tillverkade av gips och kalk, vermikulit el.dyl. för brandskyddsrappningar.

Murningsteknik 2009

Bild 20. Torrbrukssilon för stora arbetsplatser 16

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

3.3 Murbrukets egenskaper Murbrukets uppgifter: Brukets huvudsakliga uppgift är att ansluta murstenarna till en mur.

1. På samma gång skall bruket utjämna måttvariationerna hos teglen.

2. Det förmedlar belastningen från ett skikt till ett annat och ger muren dess hållfasthet.

3. Det förhindra fukt och vatten att tränga in i konstruktionen.

4. Det ger den murade konstruktionen dess utseende. Det utgör en del av murens färgsättning, för ca 25 % av tegelmurens synliga yta är murbruksyta.

Murbrukets egenskaper: 1. Murbruket skall ha en sådan hållfasthet att det kan uppta de belastningar som uppkommer på muren.

Bild 21. Murbrukets uppgifter i den murade konstruktionen

2. Bruket skall fästa bra vid teglet och till anslutande konstruktioner. För den skull skall bruket ha tillräckligt med limämnen och fuktighet. Limämnen sugs med fukten från bruket till teglen. I bruket skall dock kvarstå tillräckligt med fukt för att den inre bindningen skall kunna ske. De flesta murbruk är hydrauliska, d.v.s. hårdnandet sker under inverkan av vatten. Ett bruk med god vidhäftning fastnar också på teglets ändyta, koppytan och hålls där under hela arbetsskedet. Se vidstående förstorade bild på kontaktytan mellan bruk och tegel.

3. Bruket skall vara lätt att bearbeta. Det betyder att bruket ur arbetssynpunkt sett skall ha lämplig konsistens, vara tillräckligt segt, smidigt och formbart.

Lämplig konsistens betyder att det är möjligt att placera teglet på plats med lätta handrörelser. När muraren släpper tag om teglet skall det bli kvar i den positionen.

Alltså inte ”hammarbruk” så att muraren måste slå teglet på plats.

Murningsteknik 2009

Bild 22. Murbrukets vidhäftning till tegelstenarna

17

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

Bruket är lämpligt segt om: Överflödigt bruk pressas ut ur fogarna när muraren placerar teglet på plats. Det här bruket skall inte genast ramla ner eller glida ner längs stenen, utan hållas där tills muraren drar bort det med mursleven utan att kleta på teglet.

Formbarheten hör ihop med tidigare nämnda lämpliga konsistens och seghet.

När bruket vid murningen hälls av sleven på muren som bottenbruk och muraren har dragit ut det med slevspetsen som ett jämnt dike hålls det så tills teglet sätts på plats.

Formbarheten kommer fram också vid fogningen. Om bruket är formbart så går det lätt forma det med fogjärnet till önskad fogform och jämnhet.

4. Övriga egenskaper som krävs av bruket är: • frosthållfasthet, som erhålls när bruket har tillräcklig porositet. Den kan förbättras med tillsatsämnen.

• kemikaliebeständighet som erhålls genom att välja lämpliga bindemedel och tillsatsmedel. * på färgen och utseendet inverkar bindemedlet och val av färgpigment samt mängden pigment.

Bild 23. Utplacering av bruket

Bild 24. Två murare på samma vägg, den ena murar framåt och den andra bakåt

Murningsteknik 2009

18

MURBRUK

3.4 Tillverkning av murbruk Man kan skilja på brukstillverkning enligt följande: • Bruk som tillverkas på arbetsplatsen av mursand, bindemedel och vatten.

• Torrbruk som tillverkas fabriksmässigt, och som sedan på arbetsplatsen blandas upp med vatten.

• Våtbruk som levereras färdigt för användning eller som kalkbruk, till vilket man på arbetsplatsen blandar cement och vatten.

Vid tillverkning av arbetsplatsbruk sker valet av råmaterial och kvalitetskontrollen på arbetsplatsen.

Bearbetbarheten hos murbruket och den slutliga hållfastheten är beroende av stenmaterialet, som vanligtvis utgörs av natursand. En bra mursand innehåller alla kornstorlekarna 0- 4 mm och följer riktkurvan för mursand enligt SFS 2803. Speciellt de fina fraktionernas andel påverkar mursandens kvalitet.

Sanden skall lagras på arbetsplatsen så att den hålls fri från annat, obehörigt material.

Bindemedlen, byggnadskalken och cementen eller murcementen skall lagras så att de hålls torra, i ett torrt lager med tak. Om man måste lagra dem utomhus är det viktigt att säckarna är upplyftade från marken på underlag och övertäckta med plast eller presenning.

Uppmätning av delmaterialen till murbruket kan ske genom: • vägning, varvid man väger alla delmaterialmängder • noggrann volymmätning, varvid man först bestämmer delmängderna enligt viktandelar, sedan omräkna viktdelarna med användning av de verkliga skrymdensiteterna till volymdelar. Portionering en sker enligt volymmätning • enkel volymmätning, varvid blandningsförhållandena bestäms utgående från tabellvärden och portioneringen sker med volymmätning.

Murningsteknik 2009

Lars Nyqvist 2009 Mätning med spade är så onoggrann att det i bruket uppstår kvalitetsskillnader som kan förorsaka olika stora krympningar i konstruktionerna och sprickbildningar m.m. som följd härav.

Blandning av bruket Maskinellt blandat bruk blir jämnt i kvaliteten och lätt att bearbeta om föreskrifterna följs: De vanligaste förekommande blandarna är de frifallsblandare som används för murbrukstillverkning s.k. betongblandare. Blandarens effektivitet är beroende av blandningstiden, som vid användning av frifallsblandare bör vara 8- 10 minuter. För lång blandningstid försämrar också brukets egenskaper.

Vid användning av murcement rekommenderas blandning i skeden: • I blandaren sätts först ca ¾ av den slutliga vattenmängden, till vilken sätts hela portionen murcement och en liten del av sanden. Det här blandas ca 2 minuter.

• Efter det tillsätts resten av sanden och vattnet och blandningen fortgår ca 8 minuter.

Vid tillverkning av färgat bruk tillsätts färgpigmentet i det första skedet.

Cementhaltiga brukssorter bör användas inom 3 - 4 timmar efter tillverkningen.

Vid tillverkningen av bruk hanteras finkorniga bindemedel som dammar om de hanteras ovarsamt. Kraftigt alkaliskt kalk och cement irriterar huden och kan förorsaka allergier hos känsliga personer. Ögon och andningsorgan skall skyddas för kalk- och cementdamm. Ifall kalk- eller cementdamm hamnar i ögonen skall man genast skölja med rikligt med vatten och akta sig för att gnida ögonen. Om irritationen fortsätter skall man snabbt söka sig till läkare.

19

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009

Bruksblandare Frifallsblandare Frifallsblandare (betongblandare, bruksblandare, betongkvarn o.s.v.) är den mest allmänna på arbetsplatsen för brukstillverkning använda maskintypen.

Blandningen av delmaterial sker med hjälp av den roterande trumman som har vingar vilka lyfter bruket för att blandningen skall ske när bruket faller ner i trumman.

Blandningseffekten kan höjas genom att man förser blandaren med kamformiga vingar.

Tvångsblandare Tvångsblandarna lämpar sig bäst för blandning av torra eller jordfuktiga massor. I dem finns stående, lagrade blandningsvingar som roterar i en fast eller åt motsatt håll roterande blandningstrumma. Dessa är tunga och stora, varför de sällan används på arbetsplatser för tillverkning av vanligt murbruk. De är effektiva och ger bra blandningsresultat.

Vispar För spacklings- plattsättningsändamål blandas mindre satser med en visp som ansluts till en långsam borrmaskin eller en blandare. För olika ändamål finns olika typer av vispar.

Blandning för hand Vid små renoveringsarbeten, murning av eldstäder o.dyl. blir man ofta tvungen att blanda bruk för hand med spade eller murslev. I allmänhet blandas de här små satserna av fabrikstillverkade torrbruk.

De torra delmaterialen blandas först och efter vattentillsats fortsätts blandningen omsorgsfullt tills bruket är färdigt.

Specialblandare På stora arbetsplatser används specialblandare för tillverkning av bruk. Sådana är t.ex. aktivatorer, skruvblandare, med brukspumpar försedda automatblandare m.m.

Murningsteknik 2009

Bild 25. Olika bruksblandare och blandningssätt

20

MURBRUK

Lars Nyqvist 2009 K-, KS- och S-bruk

Blandningsförhållanden De allmännast förekommande blandningsförhållandena för murbruk finns i tabellform.

Kalkcement- (KS), kalk- (K) och cementbruk (S) blandningsförhållanden i viktdelar, t.ex.

KS 36/65/500 betyder att bruket innehåller kalk 35 kg, cement 65 kg och sand 500 kg.

Samma proportionering i volymdelar. Om vi mäter delmaterialen till samma bruksort i volymdelar portionerar vi i bruksblandaren; kalk 1 ämbar, cement också 1 ämbar (cementen är tyngre än kalken) och 6,5 ämbar sand.

Tabell 4.

Beteckning på bruket K100/900 KS 50/50/600 KS 35/65/500 KS/ 20/80/450 S 100/300

Tabell 5.

Beteckning på bruket K100/900 KS 50/50/600 KS 35/65/500 KS/ 20/80/450 S 100/300

Blandningsförhållanden i viktdelar kalk cement sand 100 900 50 50 600 35 65 500 20 80 450 100 300

Blandningsförhållanden i volymdelar kalk cement sand 1 4 2 1 10 1 1 6,5 1 2 9 1 2,5

M-bruk Vid tillverkning av murcementbruk (M) använder vi tabellen intill. Till exempel. bruket M 100/600 i viktdelar, alltså väger vi vid portioneringen 100 kg murcement och 600 kg sand. Eller omräknat, för blandarens storlek lämpliga viktdelar t.ex. 20 kg murcement och 120 kg sand. Som volymdelar mäter vi t.ex. 1 ämbar murcement och 4 ämbar sand.

Tabell 6.

Murcement / sand viktdelar volymdelar M 100/300 1:2 M 100/500 1:3 M 100/600 1:4 M 100/750 1:5 M 100/900 1:6

Bild 26. Bruket blir av jämn kvalitet om dess delmaterial vägs eller mäts noggrant som volymdelar. Vid mätning av volymdelar använder vi ett mätkärl t.ex. ämbar så att man kan dra av jämnt med kanterna.

Murningsteknik 2009

21

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

4 MURADE KONSTRUKTIONER

Bild 27. Exempel på vanliga murade konstruktioner i småhus och de påfrestningar som dessa utsätts för

4.1 Konstruktioner 1. Kanalväggen (spaltväggen) består av en yttre och en inre mur och mellan dem finns ett värmeisolerande skikt. Tillsammans bildar de en yttervägg. Den ena muren eller ibland båda fungerar som bärande konstruktion.

2. Skalmuren är väggens murade ytterskal, som med kramlor är fäst i byggnadens stomme.

Den kallas också för tegelrevetering, reveteringsmurning eller fasadmurning.

3. Bärande mellanväggsmur är en mur som är dimensionerad att ta emot belastningar.

4. Mellanväggsmur är en rumsavskiljande, icke bärande mur som används i våta utrymmen och som brandvägg.

5. Den inre reveteringsmurningen är en skalkonstruktion innanför värmeisoleringen av betongväggen 6. Blockväggar är en grundmurskonstruktion, som kan armeras för att ta emot jordtryck.

Murningsteknik 2009

7. Skorstenens kanalväggar skall utföras enligt Finlands byggbestämmelser om skorstenar.

8. Skorstenens synliga delar ovan vattentaket är utsatta för klimatets och rökgasernas kemiska påfrestningar.

4.2 Påfrestningar A. Ytterväggen skall hålla olika påfrestningar som egen vikt, nyttolaster, snölaster, vindlaster, regn, av temperaturskillnader och fuktförändringar beroende formförändringar osv.

B. Ytterväggen måste vara frostbeständig. På frostbeständigheten inverkar bl.a. teglens och murbrukets frostbeständighet, murningsarbetets kvalitet, ytterväggens konstruktion och form, ytbehandlingen osv.

C och D. Grundvatten kan skada murade konstruktioner genom vattentryck eller genomfuktning p.g.a. kapillarisk vattenstigning till konstruktionen eller genom långvarig fuktbelastning från markfukt.

E. Konstruktioner mot mark belastas av jordtryck, och bör dimensioneras mot det.

22

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

4.3 Belastningar Den bärande konstruktionen i ett hus utgörs av byggnadens stomme. Belastningarna på de bärande, murade konstruktionerna är avgörande för dimensioneringen och utformningen av dem.

Bärande, murade konstruktioner är i allmänhet vertikala, t.ex. väggar och pelare. Konstruktionen belastas av överliggande konstruktioner, av nyttolasterna uppkomna belastningar (F1) och av konstruktionens egenvikt (F2). Den bärande konstruktionen bör med tillräcklig säkerhet hålla för dessa två tillsammans (F3). Belastningar kan uppstå också av yttre påfrestningar som vind-, vatten- och jordtryck. Dessa påkänningar förorsakar tryck-, drag- och skjuvspänningar i konstruktionen som den bör hålla.

Alla tegelstenars tryckhållfasthet är bra, men draghållfastheten är dålig. I en murad konstruktion är tryckpåkänningarna klart störst. I den vidstående bilden belastas pelaren med en för brott erforderlig belastning, och då förorsakar tryckkraften dragspänningar vinkelrätt mot tryckkraften varvid draghållfastheten överskrids och i pelaren sker brott. Vidhäftningen mellan tegelstenen och murbruket är inte tillräcklig, teglen går av och det uppstår vertikala sprickor och till sist sker det ett fullständigt brott.

För att erhålla tillräcklig hållfasthet dimensioneras murens tjocklek enligt belastningarna. Vid höga väggar beaktas också den slanka väggens knäckningsrisk, vilken oftast är avgörande för väggtjockleken och avgör behovet av stödjande konstruktion som t.ex. pilaster eller stödvägg.

Bild 28. Belastningar och påkänningar i murade konstruktioner Murningsteknik 2009

23

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

4.4 Benämningar

Tegelytorna benämns liggyta (skiftyta), löpyta och koppyta.

Tegel kallas också allmänt för murstenar eller tegelstenar.

Den murade konstruktionens bruksdelar kallas för stötfogar (stående) och liggfogar.

Kvartstensvägg (1/4-stens) kallas en vägg där teglen muras på kant; den används som lätt mellanvägg.

Halvstensvägg (1/2-stens) kallas en vägg där teglen muras liggande; den används som bärande eller icke bärande mellanvägg.

Löpskift och koppskift (bindskift) används i helstens- eller tjockare väggar.

Helstensvägg (1-stens) används vid hårt belastade väggkonstruktioner.

1½-stens vägg användes som yttervägg ända fram till 1950-talet.

Numera används så här tjocka tegelväggar sällan.

Bild 29. Väggförband

Murningsteknik 2009

24

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

Tegelpelare är en bärande, murad, vertikal konstruktion.

Pilaster är en förtjockning av väggen som förstyvar väggkonstruktionen mot sidokrafter

Slits eller ursparing är en stående fördjupning i väggen.

Kanalvägg (spaltvägg) är en väggkonstruktion bestående av två murar som är förbundna med varandra med kramlor genom ett värmeisolerande skikt.

Skalmur är en på husets utsida utförd fasadmurning som är fäst vid byggnadens stomme (betong-, träeller motsv. stomme).

Skalmuren kallas också för tegelrevetering eller reveteringsmurning.

Bild 30. Murade konstruktionsdelar

Murningsteknik 2009

25

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

Murförbandets uppgift Murförbandet skall binda ihop de enskilda teglen till en enhetlig konstruktion.

I bärande konstruktioner fördelar förbandet belastningen på hela konstruktionen. I icke bärande väggar fördelar förbandet påkänningarna på väggen.

1. I en vägg där man inte har något förband, utan teglen är murade vertikalt i linje på varandra blir konstruktionen svag. Man kan förstärka den med armering i liggfogarna. Murningen kallas för ”votsi”murning.

2. Förbandet fördelar en enskild belastning på ett större område. Den använda förskjutningen borde därför vara minst 1/4sten så att murningen blir stabil.

3. Förskjutningens storlek har betydelse för fördelningen av belastningen. 1/2-stens förskjutning ger en bättre fördelning.

4.5 Kvalitetskrav Fogarna Fogarna mellan teglen skall muras så att de är helt fyllda med bruk.

Bild 31. Murförbandet fördelar belastningen på större område

1. Ofyllda fogar försvagar konstruktionen och speciellt i ytterväggar är det viktigt att väggen blir tät så att regnvatten inte kan tränga in i väggen. Såväl stöt- som liggfogarna skall vara helt fyllda.

2. Fogarna får tryckas in högst 3 mm från teglets yta, ifall inte konstruktionsritningarna anger annat.

3. Liggfogarnas och stötfogarnas nominella mått är 12-15 mm om inte annat anges i arbetsbeskrivningen. Liggfogens tjocklek får avvika högst 3 mm och stötfogens högst 8 mm från det använda nominella måttet.

Bild 32. Kvalitetskrav på fogarna

Murningsteknik 2009

26

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

Murningsarbetets måttnoggrannhet A. Väggen och pelaren får avvika från lodlinjen högst H/200, där H är konstruktionens fria höjd.

B. Vid mellanbjälklaget får över- och underliggande vägg eller pelare avvika från mittlinjen högst ± 8 mm.

C. Konstruktionens krokighet får vara högst H/250, där H är konstruktionens fria höjd.

Den bärande eller förstyvande väggens minsta nominella tjocklek är 85 mm i en- och tvåvåningsbyggnader, och 120 mm i flervåningshus.

D. Liggfogarnas avvikelse från horisontalplanet får vara högst 15 mm på en två meters sträcka.

Noggranna kvalitetsföreskrifter finns RYL 2000 (RunkoRYL 2000 och SisäRYL 2000).

Murningsarbetets kvalitet Renmurning är det fråga om då fogarna i den färdiga murningen är raka och jämntjocka samt fogade till en jämn yta, och stötfogarna är vertikalt ovanför varandra enligt förbandets mönster. De synliga teglen är hela och i teglen förekommer inga färg- eller kvalitetsfel, inte heller bruksrester eller fläckar.

Murningen är halvren, lämplig för plattläggning eller spackling, då konstruktionen är murad rak och jämn till ytan, fogarna är fyllda men teglen kan ha små skador och i ytan förekommer det färgfel och bruksfläckar.

Murning som skall putsas (rappas) kan muras av tegel som har måttfel och är skadade, men fyller hållfasthetskraven.

Murningen skall vara i huvudsak rak men enstaka tegel kan avvika några millimeter från linjen. Murbruket i fogarna behöver inte vara jämnt med tegelytan.

Bild 33. Murningsarbetets kvalitet Murningsteknik 2009

27

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

4.6 Murförband I tjocka tegelmurar används noggrant bestämda förbandsregler.

I exemplet bredvid visas ett skiftförband i ett murhörn och i anslutningen mellan två väggar. I ett detta fall används turvis löpskift och koppskift.

Följande grundregler tillämpas vid alla förbandstyper till tjockare väggar: • Tegelstenarna förskjuts med 1/4-sten i längdriktningen.

• Löpskiften påbörjas alltid med en 3/4-sten.

• I koppskiften (bindskiften) syns alltid bara tegelstenarnas ändytor (koppytor).

• I tegelväggarna finns inga fogar i närliggande skift på varandra.

Dylika, tjocka murar är numera sällsynta men man använder ännu de gamla förbandens mönster vid murning av dekorativa väggar.

Vid murning av halvstensväggar murar man då en 1/2-sten i stället för koppskiftet.

Fasaden kan då erhålla mönster enligt följande gamla förbandstyper.

Bild 34. Exempel på skiftförband Förbandstyper Löpförband (1 och 2) Vid halvstensväggar används vanligen löpförband. Genom att variera förskjutningen mellan skiften kan man förändra förbandets utseende.

Vid murning med modultegel använder man i allmänhet 1/3-stens förskjutning.

Votsi (3) Den oförskjutna murningen kallas ”votsi” eller ”fotsmurning”. Den används närmast vid fasadoch dekorationsmurningar.

Konstruktionen förstärks oftast med armering i fogarna.

Skiftförband (4) I ett skiftförband kommer löp- och koppskiften turvis i vartannat skift.

Löpskiften påbörjas med 3/4-sten, varvid förskjutningen blir 1/4-sten.

Murningsteknik 2009

Kryssförband (5) Kryssförbandet avviker från skiftförbandet med i vartannat varv placerade krysskoppar som ger ett kryssmönster (kors-). Den här förbandstypen användes allmänt i Finland ännu på 1950-talet.

Engelskt förband (6) I det engelska förbandet finns det tre på varandra följande löpskift och ett koppskift.

Det amerikanska förbandet påminner om det här, men det har fem löpskift på varandra.

Gotiska förband (7, 8 och 9) Gotiska förband har i varje skift turvis ett löpoch ett kopptegel. Genom gruppering av skiftena kan förbandets mönster ändras.

Munkförband (10, 11 och 12) I ett munkförband muras i varje skift turvis två löpstenar och en koppsten. Genom gruppering av tegelskiften kan olika mönster erhållas.

28

MURADE KONSTRUKTIONER

Lars Nyqvist 2009

Bild 35. Olika fรถrbandstyper och mรถnster

Murningsteknik 2009

29

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5 VÄGGMURNING 5.1 Förberedande arbeten Riktning av murningsunderlaget Underlaget för den murade väggen skall vara rakt, på rätt höjd och tillräckligt stabilt. I allmänhet utgörs det av platsgjuten betong.

Betongen skall redan vid gjutningen riktas med hjälp av formens överkant och brädrivas.

Bild 36. Betongmassan utjämnas vid gjutningen till rätt höjd

Vid formstag och bindträn kan det lämna förhöjningar och gropar, som avlägsnas med murhammare eller mejslas bort. Obs! att skyddsglasögon bör användas vid mejsling.

Bild 37. Förhöjningar avlägsnas från murningsunderlaget

Groparna skall fyllas med cementbruk med hjälp av linjaler som fästs med stålspik.

Bild 38. Groparna fylls och avjämnas med cementbruk

Murningsteknik 2009

30

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Fuktisolering av murningsunderlaget Markfukten stiger kapillärt upp i grundkonstruktionen. Fuktens stigning till den murade konstruktionen förhindras med en fuktisolering ovanpå grunden.

Vid höga socklar och torra grundförhållanden kan man göra fuktisoleringen som en bitumenstrykning, med en kallstrykning med bitumenlösning och en varmstrykning med uppvärmd bitumen. Man lämnar en 20 mm kant ostruken i fasadytan för att inte bitumen skall tränga fram.

Bild 39. Bitumenstrykning av murningsunderlaget

Det säkraste och vanligaste sättet att utföra fuktisoleringen är med bitumenfilt eller bitumenmatta. Vid reveteringsmurningar fästs isoleringsremsorna med varmbitumen genom uppvärmning av förklistrade remsor vid ytterväggen. Vid sockeln lämnas bitumenremsan 20 mm in från fasadytan.

Bild 40. Fuktisolering med bitumenfiltremsa av murningsunderlaget

Murningsteknik 2009

31

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.2 Mätnings- och utsättningsarbeten Avvägning av grunden och riktning

Bild 41. Grundens övre kant skall avvägas före murningsarbetet påbörjas Grundens övre yta kan avvika från den avsedda höjden och vara onoggrann. Detta måste åtgärdas före murningen. För kontroll av grundens höjdnivå, mäter och avväger man samt sätter ut höjdmärken på sockeln.

Avvägningen utförs med avvägningsinstrument, eller, på mindre objekt, med avvägningsslang.

Höjdmärken sätts ut i hörnen och på sockeln med ett par meters mellanrum ca 150 mm ner från sockelns övre kant. Vid avvägning för reveteringsmurning kan höjdmärken alternativt sättas ut på väggen.

Det första tegelvarvet, anläggningsskiftet kan muras med hjälp av sträcktråden (-linan) utgående från de här höjdmärken. Vid fasadmurning där teglet dras ut från sockeln skall man säkra anläggningsskiftet med ett stödbräde.

Stödbrädet fästs i sockeln med putshake eller stålspik. Övre kanten av brädet (M) mäts in utgående från höjdmärkena på sockeln (V).

Anläggningsskiftet muras då så att teglet stöder direkt mot brädet. Brädet skall var rått eller vätas så att det inte under murningsarbetet sväller och lyfter loss tegelstenarna från bruket.

Murningsteknik 2009

Bild 42. Med avvägningsinstrument kan avvägningen utföras noggrant

Bild 43. Murningens nedre kant kan säkras med ett stödbräde så att den blir rak 32

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Måttsättning av tegelvägg Horisontalindelning Med måttsättningen strävar man till att dela in väggdelarnas längdmått så att det inte uppstår mindre tegeldelar än 1/2-sten.

Vid måttsättningen beaktas hela väggens indelning, så att såväl öppningar som pelare får lämpliga mått utgående från tegelmåtten.

Om hela väggmåttet är hela multiplar av tegelstorleken, så kan väggdelarna, pelarna och öppningarnas övrekant (eller undrekant) måttsättas med måttsättningsregler.

Beroende på tegellängden, stötfogens tjocklek och murförbandet används murlängdsenheter av olika längd. Murlängdsenheten, mp (muurauspituus), väljs utgående från tegellängden:

Bild 44. Måttsättning med 1/2-stens förskjutning

teglets längd + stötfogens bredd dividerat med två eller fyra, vid modultegel med tre.

Om stötfogen är 10 mm får vi för ett normalstort tegel murlängdsenheten: mp =

eller

270 + 10 = 140 mm 2

mp =

Bild 45. Måttsättning med 1/4-stens förskjutning

270 + 10 = 70 mm 4

För modultegel blir murlängdsenheten när stötfogen är 15 mm: mp =

285 + 15 = 100 mm eller 3

basmodulen

M. Måttenheten mp och multiplar av den ger längden för väggdelarna, eller egentligen anslutningsmåttet från fogmitt till fogmitt.

Pelarens eller väggdelens verkliga längd är anslutningsmåttet minskat med fogbredden. Öppningens verkliga bredd är anslutningsmåttet ökat med fogbredden.

Murningsteknik 2009

Bild 46. Måttsättning med modultegel, 1/3stens förskjutnimg

33

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Utjämning av fogbredden Före det egentliga murningsarbetet påbörjas, granskas indelningen och fogbredden genom att man radar ut hela väggens fösta varv utan bruk.

Tegelvarvet radas ut med den beräknade fogbredden med hjälp av en mätsticka som täljs till lämplig tjocklek d.v.s. stötfogens bredd.

Om indelningen inte går jämnt med den beräknade indelningen justeras stötfogarna, tills indelningen passar vägglängden. Öppningarna för fönster och dörrar beaktas i detta skede, likaså murningspartier ovan öppningarna. Fogindelningen skall beaktas i såväl första som de följande varven enligt förbandsmönstret.

Bild 47. Det första tegelvarvet radas ut på prov utan bruk

Justeringen av indelningen är alltid lättare på längre väggpartier, där fogbredden kan justeras på flera fogar.

Andra konstruktionsdelar (fönsterplacering, anslutande väggar o.dyl.) kanske bestämmer väggpartiernas måttsättning, så att man inte kan tillämpa det planerade förbandsmönstret.

Då kan det vara nödvändigt att överväga om ett annat mönster vore lämpligare, för med 1/4-stens måttenhet är det lättare att få fogindelningen att stämma.

Bild 48. Stötfogarnas bredd ställs in med en mätsticka av trä så de alla blir lika breda

Murningsteknik 2009

34

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Indelning i höjdled Tegelväggens alla höjdmått måttsätts utgående ifrån tegelvarvens höjdmått som multiplar av skifthöjden. Skifthöjden utgörs av summan av teglets höjd och liggfogens höjd.

Skifthöjden betecknas med mk (muurauskerros).

Höjdmåtten uträknas utgående från multiplar av mk varvid erhålls det s.k. anslutningsmåttet. Väggens höjd är lika med anslutningsmåttet. Höjden mellan två öppningar är anslutningsmåttet minskat med foghöjden (s). Öppningens höjdmått är anslutningsmåttet ökat med foghöjden.

Då man använder normalstort tegel och 15 mm liggfog blir skifthöjden: mk = 75 + 15 = 90 mm Då man använder modultegel och 15 mm liggfog blir skifthöjden: mk = 85 + 15 = 100 mm (1M) eller mk = 135 + 15 = 150 mm (2x150 mm = 3M) mk = 60 + 15 = 75 mm

Bild 49. Måttsättning i höjdled

(4x75 mm = 3M)

Enligt bestämmelserna får liggfogen vara högst 15 mm i medeltal. Tjockare fogar är tillåtna bara om så anvisats i konstruktionsritningarna.

Höjden på murade väggar kan vara exakt bestämd på förhand, som t.ex. vid murning av mellanväggar mellan två betongvalv. Då måste man anpassa liggfogens höjd och räkna ut vilken höjd liggfogen skall ha.

Exempel: Väggens höjd 2360 mm, normalstort tegel - man uppskattar antalet skift 2360 : 90 = 26,2 - 27 varv med normaltegel 75 mm höga 27 x 75 = 2025 - till fogarna lämnar 2360 - 2025 = 335 mm - fogarna blir en mera än tegelvarven d.v.s. 28 st - fogarnas tjocklek 335 : 28 = 11,96 ≈ 12 mm - skifthöjden blir således 75 + 12 = 87 mm

Murningsteknik 2009

Bild 50. Mellanvägg där höjden är bestämd

35

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Tillverkning av höjdmåttsläkt Med höjdmåttsläkten kan man måttsätta tegelöverkanterna exakt på hela väggens höjd.

Höjdmåttsläkten tillverkas av ett bräde på vilket man mäter ut indelningen enligt den uträknade skifthöjden. Noggrant utsatt får man det med att sätta ut med baslinjemåttsättning d.v.s. man utgår hela tiden från samma ställe och räknar ut utsättningsmåttet som multiplar av skifthöjden, som t.ex. 87, 2x87=174, 3x 87=261, 4x87=348, 5x87=435 osv.

Utsättningsmärkena förstärks med vinkelhaken. När den så märkta brädan sågas itu får man två identiska höjdmåttsläkter.

Behöver man i en stor arbetsgrupp ännu flera kan man klyva läkterna itu ytterligare.

Bild 51. På kanten av brädet sätter man ut beräknad indelning

Användning av höjdmåttsläkt: Höjdmåttsläkten kan användas på många olika sätt, varav här beskrivs några.

1:sta sättet När man använder hörnstolpar eller -reglar märker man ut skiftindelningen på stolparna med hjälp av höjdmåttsläkten.

2:dra sättet När man använder murade hörn som stöd kan skifthöjderna mätas ut och kontrolleras med hjälp av höjdmåttsläkten som placeras på en nivålklots eller nivåspik.

Bild 52. Märkena ritas ut på hela bredden med vinkelhake

3:dje sättet Höjdmåttsläkterna fästs för användning under murningsarbetet på insidan av murhörnen, på en anslutande vägg eller motsvarande.

Bild 53. Med höjdmåttsläkten mäter man ut höjden för skiftet Murningsteknik 2009

36

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Hörnstolpar Med användning av hörnstolpar (-regler) underlättas linjeringen av murningen och hörnens lodräta utförande.

Hörnstolparna utförs oftast på arbetsplatsen av lämpligt virke. I undantagsfall används en metallkonstruktion av vinkeljärn eller av rörprofil tillverkad hörnlinjal.

Vidstående bild visar de vanligaste modellerna av hörnstolpar: 1. Sådana hörnreglar som täcker en del av murningen borde inte användas förutom vid väggar som skall putsas.

2. En bättre modell är då en utanför hörnet placerad som inte helt hindrar fogningen att utföras i samband med murningen. En hårt spänd sträcktråd (-lina) kan dock förorsaka att regeln böjer sig i den svagare riktningen.

3. Hörnstolpar tillverkade av två bräder är tillräckligt styva i båda riktningarna.

Hörnstolparna är lösa från väggytan så att fogningen är möjlig.

4. En hörnlinjal av metall (stål el. aluminium) placeras också helt utanför hörnet och möjliggör således fogningen.

Fastsättningen av metalllinjalerna utförs vanligen med skruvtvingar.

Hörnstolparna monteras noggrant i lod och fastsätts med snedstag i båda riktningarna. I kanterna på hörnstolparna utsätts skiftindelningen för sträcksnöret med hjälp av murhöjdsläkten. Övre kanten av tegelvarvet utmärks. Hörnstolparnas infästningar kan förskjutas av olika, yttre orsaker, så muraren granskar dagligen att de är på rätt plats och i lod.

Hörnstolpens nedre ända mäts oftast ut utgående från sockelytan. Fastsättningen görs på ett för konstruktionerna anpassat och för situationen lämpligt sätt. Den på vidstående bild visade modellen är en fungerande lösning.

Murningsteknik 2009

Bild 54. Modeller på hörnstolpar

Bild 55. En i lod utmätt hörnstolpe fastsätts med snedstag

Bild 56. Nedre ändan av hörnstolpen fastsätts stadigt i grunden

37

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Sträcktråden (-linan) Som sträcktråd används vanligen en spunnen röd tråd av konstfiber. Tråden skall vara så stark att den håller att spännas hårt. Tråden spänds så hårt att den hålls vågrät på några meters sträcka. Tråden kapas inte utan binds med knutar som kan öppnas, så att den kan användas många gånger.

Hörnstolparna byggs så att tråden kan spännas på den sidan om muren där muraren står.

Vid långa väggar kan tråden börja hänga och vinden svänga den. Då gör man på mitten av väggen, eller vid behov på flera ställen, mellanstöd där tråden stöds till en från avvägningsmärkena utmätt höjdnivå och i vägglinjen med hjälp av en spik eller en böjd plåtbit. Man säger då att tråden ”pantas”.

Bild 57. Sträcktråden sätts fast i hörnen av väggdelen och stöds vid behov på mitten (pantas)

Tråden fästs i hörnstolparna så att den är lätt flyttbar till nästa höjdmärke.

Vanligen används en av 60 x 25 spik böjd till en krok som binds fast i tråden. Spikens spets biter fast i virket och tråden hålls bra på plats.

Man kan också ha speciellt för ändamålet tillverkade fastsättningskrokar av plåt eller trä, som genom sin konstruktion håller fast en spänd lina utan att den behöver knytas fast.

Murningsteknik 2009

Bild 58. Olika fastsättningar av sträcktråden

38

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.3 Murarens arbetsredskap 1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Murslev Iläggningsslev (skorstenslev) Kakelslev Skärslev Murhammare Murborste Sträcktråd Borste Vattenpass Lod Färglina Penna (timmermans) Mejslar Tumstock (vikmått) Rullmått

Dessutom behövs redskap för fogningsarbetet som visas i avsnittet om fogning.

Bild 59. Murarens arbetsredskap

Murningsteknik 2009

39

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.4 Arbetsteknik Området för murningsarbetet utjämnas så att muraren kan röra sig obehindrat och material kan förflyttas med kärror.

Tegelpallar och bruksbaljor placeras turvis och på lämpligt avstånd från varandra, 60 -70 cm från väggen som skall muras. Förrän man börjar murningen görs alla de förberedande arbetena med måttsättning, utmätning, hörnstolpar, murbruk och sträcktråd.

När man påbörjar inlärningen av murningsarbetets grunder är det viktigt att man redan från början tränar in ett riktigt arbetssätt. Man kan nog komma till nöjaktigt resultat också med ett felaktiga arbetssätt, men då anammar man lätt sådant som förorsakar onödiga rörelser, tar tid och anstränger i onödan.

När man sedan skall åstadkomma bättre kvalitet och snabbhet i arbetet så är det svårt att lösgöra sig från ett felaktigt arbetssätt och uppnå verkligt god yrkesskicklighet.

Bild 60. Tegelstenen är färdigt i ena handen, när bruket tas med mursleven från baljan.

I början av inlärningen är det skäl att lära sig hantera mursleven och utläggningen av bruket samt hanteringen av tegelstenen. De övriga viktiga arbetsskedena lärs in senare.

För att undvika onödiga rörelser är det bäst att från början vänja sig vid en yrkesmurares grepp: (för en högerhänt murare) • först greppas teglet i vänster hand och mursleven i höger hand fylls med bruk • med dessa i händerna flyttar man sig till väggen och bruket läggs ut med en gång tillräckligt men bara så mycket att teglet, som är färdigt i vänster hand, när det trycks på plats breder ut bruket slutgiltigt.

• man väljer en så stor murslev att i den ryms tillräckligt med bruk för ifrågavarande tegelstorlek.

Bild 61. Med bruket och tegelstenen i hand förflyttar muraren sig till väggen, där bruket läggs ut och tegelstenen placeras.

Bild 62. Tegelstenen placeras på plats enligt anvisningarna på nästa sida

Murningsteknik 2009

40

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Murning med koppbruk (nokkalaasti) Ett av de viktigaste kvalitetskraven på murningen är att fogarna mellan teglen skall vara täta och helt fyllda med murbruk.

Ofyllda fogar försvagar murverket och förorsakar fuktskador på tegelväggen.

Fogarna kan muras fyllda på många sätt. Ett allmänt sätt är att använda s.k. koppbruk på tegelstenens ändyta.

Tegelstenen hålls upprätt ovanpå bruksbaljan och bruket stryks på teglets koppyta. För att stötfogen skall bli tät är det viktigt att bruket kommer på hela ändytan och att det är tillräckligt så det fyller hela stötfogen.

Bild 63. Koppbruket breds ut på teglets ändyta.

Vid murningen används en så stor murslev, att det ryms erforderlig bruksmängd i sleven för en tegelsten. Bruket läggs ut på så lång sträcka, att det säkert räcker till för hela teglets längd.

Tegelstenen trycks på plats längs med brukssträngen med lite knyck, så att koppbruket fyller stötfogen helt. När man placerar tegelstenen hålls mursleven längs med väggen och det bruk som trycks ut dras av med sleven förrän det smutsar ner väggen.

Tegelstenen placeras på sin slutliga plats enligt sträcksnöret.

Bild 64. Tegelstenen trycks på plats

Om stötfogen innehåller för lite bruk, d.v.s. man har lagt för lite koppbruk kan man fylla stötfogen med att knacka med slevkanten.

Detta sätt skall dock inte användas vid ytterväggar, för en sådan stötfog blir inte tillräckligt tät.

Bild 65. Bruket som trängt ut dras av med mursleven

Murningsteknik 2009

41

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Murning utan användning av koppbruk Murningen kan utföras med fyllda fogar och helt tät utan att använda koppbruk, förutsatt att arbetet görs på rätt sätt.

Man använder då en så stor murslev att i den ryms hela bruksmängden för såväl stöt- som liggfogen. Bruksportionen breds ut under teglet och en del av bruket trycks upp mot det förra teglet för stötfogen.

Bild 66. Bruket breds ut ovanpå tegelväggen och trycks framåt mot stötfogen

Tegelstenen trycks framåt på bruket, varvid tegeländan trycker upp bruk i stötfogen så att den fylls. Detta arbetssätt kräver mera erfarenhet av muraren, kanske mera än det krävs med användning av koppbruk. Att finna ut den rätta mängden tar lite tid.

Bild 67. Tegelstenen trycks på plats så att stötfogen fylls med bruk

Det bruk som tränger ut ur fogarna tas till vara med mursleven förrän det faller eller smutsar ner väggen. Tegelstenen placeras på sin slutliga plats enligt sträcktråden.

Bild 68. Det bruk som tränger ut från fogarna dras bort med sleven

Murningsteknik 2009

42

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Murning med sträcktråd (-lina) När man murar med användning av sträcktråden kan tegelstenarna placeras noggrant enligt vägglinjen och på rätt höjd så att fogarna blir vågräta. Under murningen granskas att mellan teglet och tråden lämnar ett mellanrum (1), en s.k. fluktmån som hela tiden är lika stort.

Vid renmurning används 3 mm, som kan mätas med ögonmått tillräckligt noggrant.

Vid grovare murningar kan fluktmånen vara större. En erfaren murare använder ett fluktmån anpassad till de kvalitetskrav som ställs på väggen.

Teglet får aldrig röra i tråden, för då trycks tråden ur linjen.

Teglet är på rätt höjd då dess övre yta är på samma nivå som tråden (2). Muraren tränar sig i att uppfatta teglets och trådens nivå exakt genom att endast se rakt uppifrån.

Stötfogarnas placering som bestäms av det använda förbandet skall muras i vertikal linje ovanpå varandra. Stötfogarna skall vara i lod genom hela murningen. Tegelstenarnas storleksvariationer jämnas ut i stötfogarna genom att man varierar fogens tjocklek. När tegelstenen sätts på plats granskar man linjen genom att sikta uppifrån så att foglinjen hålls rak (3). Att linjen hålls i lod granskas med jämna mellanrum med vattenpasset.

Efter att man har gjort de tre nämnda granskningarna kan tegelstenen fortsättningsvis vara borta från sin rätta position. Om tegelstenen p.g.a. brukskiktets olika tjocklek lutar åt sidan kommer det att förorsaka en trappning i fogen (4). Det här felet kan uppfattas genom att man ser uppifrån längs med väggytan och teglets lutning korrigeras i samband med placeringen av teglet enligt sträcktråden.

Bild 69. Användning av sträcktråd vid murningen

Placeringen av stötfogarna kan underlättas genom att man använder en med fogindelningen märkt sträcktråd. Obs! Tråden bör spännas lika mycket hela tiden.

Murningsteknik 2009

43

VÄGGMURNING Skyddande av material och konstruktioner

Lars Nyqvist 2009 Bild 70. Teglen levereras från fabriken på

Materialen som levereras till arbetsplatsen är av god kvalitet, rena och torra. De lagras och förflyttas efterhand till arbetsstället, så att de är inom räckhåll för muraren, på ett sådant sätt att deras kvalitet inte försämras.

Vid vinterarbete behövs det speciella skyddsåtgärder som behandlas i samband med vintermurning.

Teglen levereras från fabriken på tegelpallar, och varje pall är i allmänhet skyddad med krympplast. Skyddsplasten kan gå sönder vid hanteringen av tegelpallarna, så om teglen skall lagras en längre tid utomhus är det skäl att täcka dem med en stadig och hel presenning.

pallar med krympplastförpackning

Regnvatten kan skölja bort eller förstöra färskt murbruk, så att tegelytorna smutsas ner av det rinnande regnvattnet. Därför är det skäl att skydda en murad konstruktion genom att täcka med plastfilm som säkras med bräder eller tegelstenar.

Rengöringen av tegelytorna är alltid ett besvärligt och omständligt arbete så det är all orsak att skydda åtminstone renmurade väggar från stänkvatten, regnel. bevattningsvatten, betong- och bruksstänk osv.

Bild 71. Den färska murningen skyddas mot regn

Också vid själva murningsarbetet bör muraren fästa stor uppmärksamhet vid att ev. nedfallande bruk inte stänker på den renmurade väggen eller ev. andra byggnadsdelar som t.ex. färdigt insatta fönster eller dörrar. Det är alltid den (arbetslaget) som förorsakar nedsmutsningen som sköter om rengöringen efteråt.

Bild 72. Ett skydd på ställningen förhindrar bruket att falla ner, därifrån det är svårt att ta bort Murningsteknik 2009

44

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Värmeisoleringarna är det alltid skäl att skydda noggrant mot nerfuktning, för mineralullen torkar mycket långsamt inne i konstruktionen.

Ibland är det orsak, t.ex. vid varm väderlek, att skydda murningen också mot en för snabb uttorkning. Det sker bäst genom att man täcker med en plastfilm som förhindrar byggfukten från en för snabb avdunstning.

Bild 73. Värmeisoleringen i en vägg skyddas alltid Arbetssätt vid murning av yttervägg Murningssättet och arbetsordningen varierar beroende på konstruktionen.

Vid spaltvägg muras vanligen först den inre väggen till slutlig höjd. Murningsarbetet och ställningarna m.m. kan i allmänhet göras på ett betongvalv eller -golv. Från utsidan av huset görs sedan värmeisoleringen och yttre reveteringsmurningen.

Bild 74 Vid spaltväggen muras först inre väggen från insidan, sedan yttre sidan utifrån Fasadmurning görs helt från utsidan av huset.

Beroende på ytterväggens konstruktion görs också andra till väggens konstruktion hörande arbetsskeden som t.ex. isoleringsarbeten och fastsättning av kramlor eller fästen för reveteringen från utsidan.

Om man murar en heltegelvägg eller tjockare, sker murningsarbetet vanligen från väggens båda sidor. Endast vid höga, stora skorstensmurningar eller liknande används s.k. överhandsmurning då man har ställning bara på insidan.

Murningsteknik 2009

Bild 75. Fasadmurning utförs helt från utsidan, som inklädning av stommen

45

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Ordningen på arbetsstället Det är nödvändigt med en bra ordning på arbetsplatsen för att arbetet skall löpa smidigt.

Detta gäller i synnerhet vid murningsarbetet.

Det betyder att tegel och bruk skall vara så bra till hands att muraren inte behöver gå mera än två-tre steg med tegel och bruk i handen

Första huvudregeln är att det gäller att hålla 60 -70 cm fritt utrymme mellan väggen och materialet.

Andra huvudregeln är att muraren tar högst tre steg mellan tegelpallarna och bruksbaljorna. Det betyder att mellan tegelpallarna är det högst 2 - 3 m, och likaså mellan bruksbaljorna. Bruksbaljorna skall vara stadiga, vattentäta och försedda med ordentliga handtag. Ofta används numera fabrikstillverkade 80 - 100 l plastbaljor.

Bild 77. Ordningen på arbetsstället Bruksbaljorna får gärna vara upplyftade på underlag, det förbättrar arbetsställningen för muraren.

Dessutom gäller, som vid allt annat arbete, att arbetsområdet skall hållas rent från allt skräp och byggnadsavfall, det är första förutsättningen för ett tryggt och säkert arbete.

Bild 78. Bruksbaljan på samma nivå som muraren Bild 76. Bruksbalja med handtag Murningsteknik 2009

46

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Användningen av murhammare Tegelstenarna kapas vanligen med murhammaren. Det här arbetet kräver också övning och underlättas av att man känner till följande knep; Då man slår på teglet slår man med några vassa knäppningar från 20 - 30 cm avstånd.

Dessa korta slag lär man sig snart att slå på rätt ställe, så att kapytan blir rak och hel.

Slagen slås med den vassa ändan och i samma linje på såväl ligg- som löpytan (1).

Det knäckande slaget slår man på liggytan med hammarens trubbiga ända eller på löpytan med hammarens kant. Slagens antal och styrkan som behövs för knäckning är beroende av teglets kvalitet och egenskaper (2).

Det slag som knäcker tegelstenen lyckas ibland bäst så att tegelstenen vilar med ena ändan på tegelpallen och den andra i handen.

Så här kan teglet också knäckas på mitten med bara ett slag. Det här kapningssättet används om den kapade ändan kommer inåt murningen och inte blir synlig (3).

Det har också utvecklats olika verktyg och maskiner för kapning av tegel, vilka är lämpliga om man skall kapa stora mängder tegel och om man skall ha tegel med exakt raka kapytor

Bild 79. Knäckning av tegelsten

Vid mindre renmurningsarbeteten använder man numer ofta en vinkelslipmaskin med diamantklinga, med vilken man sågar ett hack från den synliga sidan och slår av teglet med murhammaren.

Vid kapning och sågning med diamantklinga eller stenskiva skall personliga skydd användas. Andningsskydd (-filter) och skyddsglasögon är erforderliga skydd.

Bild 80. Tegelsåg med diamantklinga, våt eller torr

Murningsteknik 2009

47

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.5 Fasadmurning En fasadmurning eller -revetering är ett murat yttre skal som är fäst vid ytterväggens stomme. Stommen kan vara trä, tegel, block eller betong. Enligt bestämmelserna skall reveteringsmurningen om den är ≤ 10 m vara minst 85 mm tjock och om den är > 10 m minst 130 mm tjock.

Till fasadmurning lämpar sig frostbeständiga kalksandstenar och brända tegel. I de flesta fabrikers urval grupperas dessa tegel som fasadtegel.

Vid fasadmurningen tillämpas samma arbetsfaser och -sätt som vid väggmurning i allmänhet. I allmänhet använder man renmurning som fogas i samband med murningsarbetet. Vid portioneringen av murbruket måste speciell uppmärksamhet fästas vid att murbruket inte täpper till ventilationsspalten. Nerfallet bruk kan förhindra ventilationsfunktionen helt med fuktskador som följd.

Hörnstolparna som behövs för sträcktråden behöver inte fästas med snedstag utan kan fästas i ytterväggens stomkonstruktion.

Till murningen används murcement, M-bruk med blandningsförhållandet valt närmast enligt teglens vattensugningshastighetsklass.

Tabell 7. Blandningsförhållanden

Brända tegel

Kalksandtegel

Vatten sugn. h. klass 1

Blandn.förhålland. i viktdel.

M 100/900

Blandn.förhåll. volymd.

1:6

2 3 4 5 1

M 100/750 M 100/600 M100/600 M100/500 M100/900

1:5 1:4 1:4 1:3 1:6

Bild 81. Fasadmurningen muras som ytterväggens ytterskal

Bild 82. Sockelanslutningar vid olika stomkonstruktioner

Murningsteknik 2009

48

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Anslutningen till sockeln 1. Varannan stötfog i det första tegelvarvet lämnas öppen. De här öppningarna fungerar som ventilationshål och som vattenavledningshål från luftspalten bakom murningen.

2. Fasadmurningens tegelkant dras ut ca 20 mm från sockelns yta.

3. På grundens övre yta görs en fuktisolering med bitumenmatta eller motsvarande.

4. Ventilationsspalten bakom murningen, fungerar endast om den är fri från bruk.

Därför brukar man ibland lyfta upp ventilationshålen till andra skiftet, för att de inte skall stockas av lite nedfallet bruk.

Bild 83. Fasadmurning av en trävägg

5. Remsan av bitumenmatta limmas med varmbitumen så tätt mot vindskyddsskivan att fukt och ev. regnvatten som tränger igenom reveteringen inte kan rinna bakom fuktisoleringen. Om fuktisoleringen är fäst bakom vindskyddsskivan behövs limningen inte.

Bild 84. Bitumenfilt som fuktisolering av grunden

6. För fuktisolering av grundens övre yta finns det numera också fabrikstillverkade plåtlister, som fästs före vindskyddsskivan.

Bild 85. Plåtlist som fuktisolering av grunden Murningsteknik 2009

49

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Fästning av fasadmurningen till trästomme Reveteringsmurningen fästs till trästommen med murningskramlor som används minst 4 st/m2, ifall inte konstruktionsritningarna föreskriver annat. Fasadmurningen kan också fungera som förstyvning av stomkonstruktionen. Därför placeras och böjs kramlorna så att de alla kan ta upp belastningarna som uppstår. Kramlorna skall vara minst ∅ 4 mm rostfria metallkramlor eller annars för ändamålet godkända. Den inträngande delen skall vara minst 50 mm, såväl i träet som i murningen.

Bild 86. V-formad kramla fäst med märla i träväggen

Fabrikstillverkade kramlor finns av många olika modeller. De är tillverkade av rostfria metallegeringar eller specialplast. En del av kramlorna är av sådan modell att de fungerar både som fästtillbehör för vindskyddsskivan och som murkramlor.

Bild 87. Fabrikstillverkad kramla som har en plast-fläns för fastsättning av vindsyddsskivan

Som kramlor kan användas av metalltråd klippta och böjda kramlor. Tråden bör vara rostfritt stål eller mässing Cu Zn15 tillverkad profilerad tråd. I väggar som är lägre än 5 m kan också användas av minst 50 μm varmförzinkad ståltråd tillverkade kramlor.

Kramlorna fästs i snedborrade hål träreglarna, förses med en 50 mm krok i ändan och böjs ner i murfogen. Tråden måste gå in 50 mm i murfogen och lämna minst 30 mm från teglets fasadyta.

Bild 88. Trådkramla som slås fast i träregeln och böjs in i murfogen

Murningsteknik 2009

50

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Fönster- och dörröppningar Principen vid anslutningen av fönster- och dörrkarmarna till fasadmurningen är den att karmarna sätts fast i trästommen och tätas mot den på normalt sätt. Anslutningen mellan karmarna och murningen tätas också så att regnvatten inte kan tränga in i konstruktionerna. Normalstora fönster- och dörröppningar i fasadmurningen muras i allmänhet utan användning av hörnstolpar, som fria avslutningar där lodlinjen kontrolleras med vattenpass för varje skift.

Bredden på fönsteröppningen anpassas till karmyttermåttet, så att den planerade sidoanslutningen till karmen kan utföras.

Balkarna i fasadmurningen ovanför fönsteroch dörröppningar görs enligt konstruktionsritningarna med användning av de arbetssätt som beskrivs i avsnittet om balkar.

Murningen lämnas lös från väggen bakom murningen minst 20 mm. Denna luftspalt lämnas öppen upptill, hela murningens längd.

Vid breda fönster- eller motsvarande öppningar görs ventilationsöppningar från luftspalten ovan fönstren och under fönsterplåtarna till uteluften.

Murningen måttsätts i allmänhet i höjdled enligt övre kanten på fönster- och dörrkarmarna. I exemplet intill har ovan karmen använts en plåtlist med droppnäsa som täcker anslutningen men som tillåter ventilation och vattenavledning från ventilationsspringan.

Vid nedre anslutningen till fönster lämnas murningen 30 - 50 mm lägre ner än fönsterkarmens nedre kant, så att fönsterplåten kan monteras med lämplig lutning utåt. Vid breda fönster görs dessutom ventilationshål under plåten.

Bild 89. Anslutningen av fasadmurningen till fönsterkarmen

Det 1.

Detalj 1 visar en sidoanslutning täckt med enbart ett täckbräde eller listning. Denna lösning rekommenderas endast på låga hus där hela väggen är skyddad av ordentliga takutskift.

Det 2.

Bild 90. Anslutningsdetaljer Murningsteknik 2009

51

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Anslutningen till karmarnas sidor tätas mot regnvatten med elastisk fogmassa mellan karmens utsida och fasadmurningen.

I här visade exempel är detalj 2 och 3 tätade med elastisk fogmassa. I detalj 3 är fasadmurningen murad in över fönsterkarmen.

Detta arbetssätt är mera krävande och förutsätter att fönsterkarmarna är monterade före murningen för att ge bra resultat. Då måste man dessutom vara noggrann med att skydda de färdigt ytbehandlade fönstren så att de inte smutsas ner vid murningsarbetet.

Det 3.

Bild 91. Anslutningsdetaljer

Balkar över fönster- och dörröppningar: Överbyggnaden av öppningar kan göras på många olika sätt. Här visas endast de vanligaste som används vid fasadmurning.

Balkelement Det enklaste sättet är att använda fabrikstillverkade tegelbalkar, som kan beställas färdiga och i rätt längd. En sådan färdigarmerad tegelbalk behöver inte ens stödas vid murningen.

Armerad tegelbalk med balktegel Ovan öppningen muras på en tillfällig stödkonstruktion av träreglar ett varv balktegel med normala stötfogar (inte bruk under balkteglen). Balkteglen bör vara fuktade genom att man låter dem ligga i vatten. I den fåran som balkteglen bildar fylls murbruk, kvalitet M 100/500 alt. KS 20/80 eller starkare.

I murbruket trycks armeringsstålen ner; byglar och huvudarmering enligt konstruktionsritningen.

Byglarna skall placeras så att de kommer i det följande skiftets stötfogar.

Det andra tegelskiftet muras med fuktade tegel och bygelstålen passas in i stötfogarna.

Om man i balken skall lägga in skjuvarmering, (stående armeringsstål) monteras de i detta skede. Teglen i de skift där skjuvarmeringen kommer bör slitsas för de stående armeringsstålen och fyllas med S 100 cementbruk.

Bild 92. Öppningen kan överbyggas med tegelbalk

Bild 93. På platsen gjord armerad tegelbalk Murningsteknik 2009

52

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Brictec stål-tegelbalk Brictec är ett system där man använder en speciell, fabrikstillverkad, bockad plåt som bär upp teglen ovan öppningen och samtidigt fungerar som vattenavledare för fukt som trängt in genom reveteringen. Plåten är tillverkad av 1,0 mm varmförzinkad, PVCytbelagd plåt. Till systemet hör s.k. stegarmering tillverkad av rostfritt stål, 2 st ∅ 3,65 mm och svetsade mellanstål. Balken muras av samma tegel som väggen i övrigt.

För murning av brända tegel rekommenderas M 100/600 alt. KS 35/65 och för kalksandssten M 100/600 murbruk.

Brictec stål-tegelbalken används vid fasadreveteringar och armeringen dimensioneras enligt tillverkarens föreskrifter.

Bild 94. Brictec stål-tegelbalk

På platsen gjord tegelbalk Om man bygger överbyggnaden helt på platsen, gör man först en stödkonstruktion av träreglar. Stödkonstruktionen görs så att den går lätt att ställa in på rätt höjd enligt murningen, och kan rivas utan att skada den färdiga murningen. Det sker genom att man använder kilar under vertikalstöden och kapar den vågräta regeln något kortare än öppningen. Den övre regeln bör vara hyvlad och oljad med formolja för att inte bruket skall ta fast. Öppningar (av normal bredd) i en obelastad fasadmurning kan man mura över genom att sätta in 2 armeringsstål under det nedersta varvet. Armeringsstålen kan vara rostskyddade kamstål 2 8, ett flatstål eller vinkelstål. Numera används oftast rostfria profilstål 6 - 8 mm. Stålen omges av murbruk och förs in över stöden minst 15 x d (d = ).

Bild 95. På platsen gjord tegelbalk

Murningsteknik 2009

53

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.6 Spaltväggar (ytterväggar) Med spaltväggar menas sådana ytterväggar där såväl de inre- som yttre väggdelarna är murade. Mellan dessa finns ett värmeisolerande skikt, i allmänhet ca 150- 180 mm mineralull med vindskydd på utsidan.

Väggens byggnadstida fuktinnehåll bildas främst av vatten som tegelstenarna och murbruket innehåller, den fukt som under byggnadstiden har sugits in i konstruktionen från murbruket och från regn. Teglen innehåller 1-2 volymprocent vatten vid leveransen.

När värmen sätts på i byggnaden börjar väggens egentliga uttorkning, och den sker i huvudsak så att fukten söker sig utåt i väggkonstruktionen som diffusion. En liten del av fukten avdunstar direkt inåt. Om väggens ytterskal är kallare än det inre sker det vanligen en kondensering på insidan av den yttre muren, vars fukthalt då ökar.

Därifrån transporteras fukten ytterligare utåt för att sedan avdunsta från väggens utsida.

Bild 96. Byggfukten avdunstar till en liten del inåt, men största delen söker sig utåt

Bild 97. Fukten i inomhusluften söker sig genom tegelväggen och värmeisoleringen och avdunstar till uteluften

Uttorkningen av innerväggen räcker vanligen ca två månader, och under den tiden är värmeströmmen genom väggen avsevärd.

Den murade ytterväggen är inte helt tät mot regnvatten som kommer snett mot väggen.

Regnvatten tränger genom dåligt murade stötfogar och ev. sprickor i murningen. Därför måste man se till att eventuellt regnvatten som har trängt in i väggen leds bort från konstruktionen. Om väggen har murats med en ordentlig ventilationsspringa mellan ytterskalet och isoleringen och den inte är fylld med bruk så kan en del av fukten ventileras bort den vägen.

Ifall ventilationsspringan är obefintlig eller fylld med bruk är risken för fuktskador på de inre väggytorna mycket stor.

Bild 98. Regnvatten kan, om den tränger in genom den yttre reveteringen, rinna neråt och ut genom murningens nedre del

Normenlig utformning av värmeisoleringen, med vindskyddsskiva RKL-Facade-30 mot ventilationsspalten som bör vara minst 40 mm. Värmeisoleringen ISOVER KL-32-150.

Bild 99. ISOVER US2003 U=0,17 W/ Km2 Murningsteknik 2009

54

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Värmeisoleringsarbetet En varm byggnads ytterväggar får ha ett Uvärde som är högst 0,24 W/Km2 enligt de nu gällande byggbestämmelserna C3 2007. Till detta värde kommer man genom att värmeisolera med 150 mm mineralull vid murade ytter- och innerskal. I den nya C3 2010 som träder i kraft 1.1.2010 anges jämförelsevärdet på U-värdet till 0,17 W/Km2. För att uppnå detta krävs minst 180 mm högvärdig mineralullsisolering (se bild 99). Den verkliga isoleringsförmågan hos mineralull är i högsta grad beroende av fuktinnehållet i mineralullen. Därför är det också ur värmeekonomiska synpunkter viktigt att skydda mineralullen mot nerfuktning under byggnadstiden. Likaså är ett väl utfört isoleringsarbete A och O för väggens värmetekniska funktion.

Innerväggens luttäthet är även viktig ur värmeisoleringssynpunkt (inre väggytan bör rappas eller spacklas).

Det är oerhört dyrt att efteråt reparera ett dåligt utfört isoleringsarbete som är bortgömt inne i väggen.

Bild 100. Värmeisoleringsskivorna monteras tätt mot varandra

Montering av isoleringen Värmeisoleringen utförs vanligen av skivor som fästs med murningskramlorna. Skivorna monteras tätt intill varandra, och tätt mot den inre väggdelens utsida. Större skivor minskar antalet fogar. Om isoleringen utförs i två skikt kan man undvika genomgående fogar, genom att förskjuta skivorna.

Mineralullen skärs med en mineralullskniv och genom att använda t.ex. ett bräde som linjal. Skivorna skärs med ett övermått om ca 20 mm, så att den elastiska mineralullen pressar tätt mot anslutande konstruktioner.

Halvfärdiga konstruktioner täcks så att snö och regnvatten inte kan fukta ner dem.

Värmeisoleringarna skall alltid vara övertäckta så att inte överraskande regn och smältvatten fuktar ner dem.

Mineralullen är irriterande för huden och andningsorganen, så vid hanteringen skall alltid skyddshandskar och andningsskydd användas.

Murningsteknik 2009

Bild 101. Mineralullsskivorna skärs med mineralullskniv och linjal

Bild 102. Värmeisoleringsskivor skyddas alltid noggrant

55

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Murningskramlor Kramlorna som används till att förbinda den inre och den yttre väggdelen till varandra skall vara av korrosionsbeständigt material.

De skall hålla belastningar förorsakade av temperaturförändringar, vindtryck eller annat.

Till murningskramlor får man använda ≥ ∅ 4 mm rostfri ståltråd eller mässingstråd M85 (Cu Zn 15) som är profilerad eller av rostfritt stål tillverkade specialspikar. Till väggar som är lägre än 5 m kan man använda också av min. 50 μm varmförzinkad ståltråd tillverkade kramlor.

Bild 103. Muningskramlor vid spaltvägg

Murningskramlorna dimensioneras mot vindbelastningens tryck- och sugkrafter.

Kramlorna skall insättas minst 4 st/m2 eller i konstruktionsritningar föreskrivet antal.

Kanalväggens murar förbinds i allmänhet med bockade trådkramlor. Kramlorna monteras som L-formade i den väggdelens fogar som muras först. Efter att värmeisoleringen monterats bockas den andra ändan in i fogen på den yttre väggdelen.

Vid reveteringsmurning i samband med betongväggar monteras kramlorna in i betongformarna, antingen genom i formarna borrade hål, eller vanligen så att kramlorna bockas utmed formens insida och fästes mot formen. I murningsskedet bockas kramlorna ut förrän värmeisoleringen monteras.

Bild 104. Kramlorna vid reveteringsmurning på betongvägg

Murningskramlorna skall vara minst 50 mm inne i murningen (B). Den bockade delen skall också vara minst 50 mm lång (B) och den får inte komma närmare utsidan av murningen än 30 mm (A).

Bild 105. Trådkramlornas förankringsmått

Murningsteknik 2009

56

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Fastsättning av fönsterkarmar Fönsterkarmarna monteras i allmänhet i färdiga öppningar efter att murningsarbetet utförts. Vid murningsarbetet måste man ha reda på exakta fönsterkarmsyttermått, karmens placering i fönstersmygen och karmens fastsättningsmetod. Enligt dessa uppgifter planeras och utförs fönsteröppningarna och smygarna i den murade väggen. Som öppningarnas murningsmått används i allmänhet karmyttermåttet ökat med 30 mm, varvid som drivmån lämnar 15 mm på alla sidor. Konstruktionen av fönsteröppningens smygar kan göras på många sätt, här visas några exempel:

Bild 106. Fastsättningsdetalj av fönsterkarm

1. Mellan den yttre och den inre väggdelen fäster man en vanligen en tryck-impregnerad regel, lika bred som isoleringsmellanrummet. Vid den kan man fästa 2. fönsterkarmen. Reglarna fästs vid den murade konstruktionen genom spikar som slås in i fogarna allt efter murningsarbetet framskrider.

2. Väggens yttre murning görs enligt skärningen, varvid det som karmfäste räcker med en 50 x 50 mm ribba.

3. Den yttre murningen kan göras så att den täcker karmen, varvid en elastisk smygfogning tätar anslutningen effektivt.

4. Den här detaljen visar en traditionell, äldre anslutningsmodell, där väggen i smygen är genommurad. Värmeisoleringen försämras vilket begränsar användningen.

Vid alla fönster- dörranslutningar är det viktigt att mellanrummet mellan karmen och den murade väggen tätas, numera vanligen med mineralull och polyureteanskum som helt fyller utrymmet mellan karmen och väggkonstruktionen samt fästregeln.

För att uppfylla skärpta krav på lufttäthet tätas dessutom insidan med elastisk fogmassa.

Bild 107. Olika anslutningsdetaljer Murningsteknik 2009

57

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Fönsteröppningarnas övre och nedre anslutningar Det vatten som av olika orsaker kan samlas på inre sidan av den yttre murningen bör samlas upp i en vatten- och fukttålig konstruktion, så att det inte fuktar ner fönsterkarmen och eventuellt också väggens insida.

Därför monteras ovanför fönsterkarmen oftast en vattenavvisande remsa av bitumenmatta, alternativt en plåteller plastprofil som leder ut eventuellt inträngande vatten.

Vid fönsterkarmens nedre del fästs en fönsterplåt som skall täta anslutningen och skydda väggpartiet under fönstret.

Murningens övre yta avjämnas med murbruk för att utgöra underlag för fönsterplåten.

Vid breda fönsterpartier skall ventilationsspalten förbindas med uteluften genom ventilationshål under fönsterplåten.

Bild 108. Övre och nedre anslutningar

Fönsterplåtens rekommenderade mått och lutningar enligt vidstående detaljskärning. En 30o lutning på plåten har konstaterats vara tillräcklig för att hindra regnvatten att stänka på fönstret.

Anslutningen av fönsterplåten mot murningen skall göras så att plåten bockas upp mot teglet och tätas enligt fasadmaterial och behov.

Exempel på anslutning av fönsterplåten till fönstersmygen: 1. Mellan plåten och väggen görs en elastisk fogning.

2. Plåtens avslutning bockas in i en fog i murningen (rekommenderas ytterligare en elastisk fogning ovanpå).

3. Vid rappade fönstersmygar kan plåten bockas enligt vidstående detalj.

Bild 109. Anslutningsdetaljer av fönsterplåten Murningsteknik 2009

58

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.7 Vintermurning Man kan utföra murning även vintertid, förutsatt att man följer byggbestämmelsernas B8 2007:s begränsningar och direktiv. Dessa anvisningar rörande vintermurning skall man iaktta om temperaturen tidvis faller under 0oC. Om temperaturen faller under -15oC får inte murningsarbetet längre utföras.

På grund av riskerna med vintermurning skall murningsarbetet ledas och övervakas av en person som har erhållit utbildning och är insatt i vintermurning.

För uppbevaring av material borde det alltid byggas ett halvvarmt skydd, som värms upp med varmluftsblåsare eller strålningsvärmare.

Inne i skyddet placeras, förutom materialet, också bruksblandaren och vattenvärmaren.

När den murade konstruktionens temperatur sjunker under 0oC, så fryser vattnet i murbruket och dess volym växer. Vattnets frysning skadar murbruket i början av bindningen. Dessutom avstannar hårdningsprocessen helt eller sker mycket långsamt när temperaturen sjunker under 0oC. Vid vintermurning används i huvudsak två arbetssätt, indelade enligt tidpunkten när bruket fryser: • Bruket fryser först när tegelstenarna har sugit upp så mycket vatten ur bruket att det inte mera skadas vid frysningen. Detta arbetssätt förutsätter en tegeltyp som har stor vattensugningshastighet och varmt bruk, som inte har för stor förmåga att hålla kvar vatten.

• Bruket fryser först sedan det härdat minst två dygn, varvid frysningen inte längre skadar bruket. Detta arbetssätt förutsätter att materialet till murningen värms upp och den murade konstruktionens temperatur hålls över 0oC de två första dygnen.

Bild 110. Vintermurning görs vid temperaturen 0...-15oC

Bild 111. I tillfälliga skydd kan man förvara material och tillverka bruk

Tegelstenarna Till vintermurning lämpar sig brända håltegel bäst. Svårast att mura är kalksandstegel eller andra stenar med dålig vattenuppsugningsförmåga t.ex. betongsten eller lättbetongblock.

Murningsteknik 2009

Bild 112. Tegelstenarna som lagrats ute täcks med presenning

59

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Tegelstenarna får inte vara våta eller täckta av snö eller is. Det skulle vara förmånligast att lagra teglen i ett uppvärmt utrymme och mura dem varma. Då skulle värmen som magasinerats i stenarna medverka till att hålla bruket varmt.

Murbruken Till vintermurning använt bindemedel skall innehålla minst 65 viktprocent portlandscement. Bindemedel får inte portioneras över den normala mängden för då behöver bruket mera vatten. Ett fett murbruk har långsam vattenavgång. För vinterbruk lämpar sig bäst antingen torrbruk eller på arbetsplatsen tillverkat bruk. Vanligen används KS 35/65, KS 20/80 eller M 100/600. Bruken KS 50/50 och M100/300 är inte lämpliga för vinterbruk.

Till vintermurning avsedda tillsatsmedel får användas enligt deras föreskrifter. M-bruken innehåller färdigt tillsatsmedel, så till de bruken sätts ingenting.

Bild 113. En värmeisolerad vattentunna med eluppvärmning

Tabell 8. Vattentemperaturens inverkan på det färdiga brukets temperatur vid olika utetemperaturer

Blandning av bruket Delmaterial som används till bruk för vintermurning skall värmas upp före blandningen. Vanligen värmer man bara vattnet, för det är lättast, men också stenmaterialet kan värmas upp. En del av bindemedlets egenskaper försämras vid temperaturer över +60oC, så det är viktigt i vilken ordning materialet sätts i blandaren.

Först hälls ca hälften av vattnet, sedan hälften av sanden och först då bindemedlet och slutligen resten av vattnet och sanden.

Brukets temperatur i blandaren får inte vara över +50oC. Vid murningen kan den vara högst +40oC men den får inte vara under +5oC.

Murningsteknik 2009

60

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Skyddande av konstruktionen När murningen utförs i vinterförhållanden är det viktigt att den murade konstruktionen skyddas från att bli snöig och våt. Dessutom skyddar också ett tätt skydd mot vindens avkylande inverkan. Därför skall alltid konstruktionen skyddas med plast eller presenning när arbetet avbryts. Man kan även använda sig av strålningsvärmare som riktas mot väggen där arbetet utförs. Så underlättas utförandet och risken att bruket fryser minskar.

Vid kallare förhållanden och när man skall åstadkomma renmurning vintertid är det oftast nödvändigt att bygga ett tillfälligt skydd runt arbetsobjektet. Ett skyddstält av lättpresenning skyddar mot snö och blåst, och om man dessutom har strålningsvärmare eller varmluftsblåsare så åstadkommer man drägliga förhållanden för murningsarbetet.

Bild 115. Väggens övre del skyddas

Bild 116. Skydd för murningsarbetet Bild 114. Uppvärmning av sanden

Murningsteknik 2009

61

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.8 Fogning Med fogningen tätas murningens fogar och fogens yta utjämnas.

Vid murningen avlägsnas överloppsbruk med kanten av mursleven. Bruket krymper något när det torkar och ligger vid kanterna löst från teglens liggytor (1). Kontaktytan blir därför för liten, vilket försvagar murningen.

Dessutom lämnar fogen otät och regnvatten kan tränga in och försvaga murverket. Vid utförande av fogningen trycks bruket tätt mot teglens liggytor (2), vilket förbättrar murverkets hållfasthet och täthet. Fogningen förbättrar dessutom ytans utseende, då fogarna jämnas och får samma djup.

Fogens form Murbruket kan formas på många sätt.

Klimatpåfrestningarna och hållfastheten på väggen sätter begränsningar på fogens form.

För yttervägg lämpar sig en fogform som inte är för djup och som leder bort vatten ur fogen.

På innervägg är det närmast väggens bärighet som kan begränsa fogens djup.

En djup fog försämrar bärigheten på väggen.

En intryckt fog får därför inte göras djupare än 3 mm.

Bild 117. Fogning av renmurning

Fogform för

ytter‐ o. innervägg

Fogform bara för innervägg

Fogning i samband med murningen Då man utför fogningen i samband med själva murningsarbetet av väggen formas fogen i allmänhet inom några minuter efter murningen, då bruket torkat lämpligt. Med den här fogningen får man det bästa resultatet ur konstruktiv synpunkt. Murverket blir starkast möjligt och fogens frosthållfasthet optimal.

Efterfogning Efterfogning skall användas endast inomhus där påfrestningarna på fogen inte är så stora.

Vid murningen lämnas fogarna öppna minst 15 mm, eller skrapas ur så länge bruket är färskt till 20..25 mm djup. Till efterfogning används ofta färgat murbruk eller specialbruk.

Efterfogningen borde göras förrän murbruket har hårdnat fullständigt, så fäster fogningen bättre mot murbruket.

Murningsteknik 2009

Bild 118. Exempel på olika fogformer

62

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Verktyg för fogningsarbetet

Bild 119. Verktyg för fogning Till liggfogen används de långa fogjärnen och till stötfogen det korta. Fogjärnets bredd och form väljs enligt vilken form fogen skall erhålla. Till konvex-, konkav- och V-fog används fogjärn som har samma form och bredd som fogen. Till den intryckta fogen används raka fogjärn som är litet smalare än fogen. Till den konkava fogen lämpar sig ett fogjärn tillverkat av ett rör som är lite bredare än fogen, så att den tätar också kanterna mot teglet.

Speciellt till ljusa fogbruk skall man välja materialet till fogjärnets yta så ett det inte missfärgar fogen. Man kan förhindra missfärgning genom att välja fogjärn som har en yta av plast, trä eller rostfritt stål. Ett fogjärn med träyta eller en fogklots av trä ger en grövre yta.

Till efterfogning använd för iläggning av bruket plåtredskap som är anpassade till arbetet. Dessa finns fabrikstillverkade, men kan enkelt tillverkas på arbetsplatsen genom att man bockar några lämpliga plåtbitar.

Vid väggar murade av kalksandssten kan man använda en borstad yta på fogen. Murningen görs med omsorgsfullt fyllda fogar och när fogen torkat lämpligt borstas fogytan med en hård borste så att den blir lite djupare.

Murningsteknik 2009

1. ‐ 2. Fogjärn 3. Fogklots av hårt trä 4. Fogjärn för stötfog 5. Fogplåt för liggfog 6. Fogplåt för stötfog

Bild 120. Borstning av fogarna

63

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Fogning i samband med murning Vid murningen avlägsnas överflödigt bruk med murslevens kant. Man fortsätter murningen och låter bruket torka till lämplig fuktighet för fogning. Om fogningen utförs när bruket är för vått blir fogens yta svag, för bruket krymper och spricker upp vid ytterligare uttorkning. Om bruket är för torrt går det inte att jämna ut och fogningen försvåras. Lämplig torktid är beroende av bruket, temperaturen, eventuell vind m.m.

Det för fogning lämpliga bruket utjämnas med fogjärnet med långa och jämna drag.

Fogbruket formas till önskad form och önskat djup. Vid fasadmurning är det viktigt att bruket tätas också mot teglets liggytor.

Bild 121. Liggfogarna utjämnas med det långa fogjärnet

Liggfogarna fogas först färdigt med det långa fogjärnet. Stötfogarnas nivå får man att lättare gå ihop med liggfogen om man utför fogningen med det korta fogjärnet.

Bild 122. Stötfogarna utjämnas med det korta fogjärnet till samma nivå

Några timmar efter fogningen borstas tegelytorna rena, varvid torkat överloppsbruk lösgörs.

Sedan när bruket torkat, hårdnat tillräckligt, kan man tvätta väggytan med rent vatten och en borste.

Under den torra och varma årstiden skall väggen efterbehandlas med bevattning så att brukets fullständiga härdning kan ske.

Bild 123. Murningens yta borstas ren

Murningsteknik 2009

64

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

5.9 Rengöring av murning Ifall det under arbetets utförande fastnat smuts och brukstänk på den murade väggen, kan väggen tvättas när fogarna hårdnat tillräckligt. Tvätt med vatten får dock inte utföras om det föreligger frysrisk.

Tvätt med vatten utförs alltid nerifrån uppåt i zoner med 1 - 2 m bredd. Då rinner smuts, som lösgörs, ner med vattnat över den redan nerfuktade väggytan. Som hjälp använder man borstning.

Bild 124. Rengöring med borste Sådana bruksgrader och -skvätt som hårdnat försöker man först ta bort med torrborstning och skrapning. Skrapning med metall lämnar spår i murningen, så undvik att använda metallspackel eller skrapjärn. Vatten och en hård borste samt en skarpkantad träskrapa är därför det säkraste.

Saltsyratvättning

Bild 125. Rengöring med borste och skrapning

Om man med dessa hjälpmedel inte fått väggen ren, så kan man utföra en s.k. saltsyratvättning.

Den skall inte göras med den ”råa” 37 % saltsyran som man får köpa på apotek, utan saltsyran skall spädas ut i ett plastämbar i förhållandet 1 del syra och 10 delar vatten.

Saltsyran skall hällas i vattnet. (Inte tvärtom för då kokar syran upp och skvätter, i t.ex. ansiktet). Med saltsyran skall apoteket ge säkerhetsföreskrifter för användningen, läs dem före användningen.

Det finns i handeln också färdigt blandade rengöringsmedel för tegelytor, t.ex. Tiilipesu.

Bild 126. Blandning av saltsyralösningen

Murningsteknik 2009

65

VÄGGMURNING

Lars Nyqvist 2009

Den egentliga syratvättningen påbörjas alltid med en vattentvättning, d.v.s. väggen skall fuktas helt med vatten så att inte syran tränger in i den.

Ifall man låter saltsyran tränga in i väggen förorsakar den skador på murningen och speciellt fogbruket kan lätt bli förstört.

På den med vatten fuktade väggen stryker man med pensel den utspädda saltsyralösningen. Som hjälpmedel kan man använda samma verktyg som vid torrskrapning.

Bild 127. Tvättning med saltsyralösning Efter behandlingen med saltsyralösningen skall väggen sköljas ordentligt med vatten, med början nerifrån.

Syratvättningen görs i 1 - 2 m zoner, som vattentvättningen, för att väggen inte skall torka ut under behandlingen.

Tvättning får inte utföras om det är risk för frysning.

Saltsyran fräter kalk och cement, så man skall inte använd saltsyratvättning på kalksandstegelmurning eller betongytor.

Saltsyratvättning skall man inte utföra i onödan för det finns alltid risk att anslutande byggnadsdelar, som t.ex. plåtar och andra metalldelar, som blir nerstänkta vid tvättningen, blir missfärgade eller börjar rosta.

Bild 128. Sköljning med vatten

Arbetarskyddsåtgärder: Vid saltsyratvättning handskas man med frätande ämnen. Stor försiktighet bör iakttas och personliga skydd som skyddshandskar, skyddsglasögon, vid behov skyddsmask och skyddande arbetskläder samt gummistövlar är nödvändiga.

Murningsteknik 2009

66

BLOCKMURNING

6

Lars Nyqvist 2009

BLOCKMURNING

6.1 Konstruktioner De olika murblocken har behandlats i avsnittet om murblock.

Murade blockkonstruktioner används närmast till grundkonstruktioner i småhus, till lägenhetsavskiljande mellanväggar, i industribyggnader och i byggnader inom lantbruket m.m. Av blocken kan man mura olika grundkonstruktioner och grundmurar. De olika tillverkarnas blocktyper och material skiljer sig från varandra, varför tillverkarens direktiv om ifrågavarande blocktyp alltid skall följas.

Exempel på konstruktioner, i vilken speciella blocktyper används 1. Balkblock 2. Cellplastisolering inne i blocket 3. Rappning på utsidan av blockmurningen 4. Armering mot jordtryck m.m.

5. Fuktisolering på utsidan 6. Massivt block 7. Fuktisolering 8. Spackling 9. Fuktisolering ovanpå grunden 10. 75 mm tjockt block 11. Utsidans fuktisolering 12. 380 mm tjockt block 13. 125 mm tjockt block 14. I spår inlagd armering (enl. konstr.ritn.)

Bild 130. Källarvägg av blockkonstruktion

Bild 129.

Bild 131. Låg grundläggning med block Blockväggar som är minst 200 mm muras med spaltfog. Armering enl. konstr.ritn.

Murningsteknik 2009

67

BLOCKMURNING

Lars Nyqvist 2009

6.2 Arbetsteknik och redskap Vid murning av block används delvis samma arbetsteknik och redskap som vid normal murning (enl. tidigare avsnitt om redskap).

Förutom dessa behövs enkom för blockmurning avsedda redskap.

Brukskälken underlättar utbredningen av bruket till ett jämntjockt skikt i horisontalfogarna.

Hårdmetallsåg för kapning av lättklinkeroch lättbetongblock, ger ett rakt och jämnt resultat.

Gummihammare, vikt 1 - 2 kg, används till att slå blocken i rätt läge vid monteringen.

Slamborste används till slamning av blockmurarnas ytor.

Bild 133. Blockmurning

Bild 132. Arbetsredskap för blockmurning

Murningsteknik 2009

68

BLOCKMURNING

Lars Nyqvist 2009

Hantering av murblocken

Murblocken är ganska stora byggnadsmaterial, men en person kan väl hantera dem. Vikten på murblocken varierar från några kilo till 30 kg. Av betong tillverkade block har hålrum eller cellplastisolering vilken reducerar vikten.

Bild 134. Även stora block kan lätt hanteras

Murblocken levereras till arbetsplatsen på tegelpallar eller varupallar. På de största varupallarna finns det över 1000 kg block.

Dylika pallar förutsätter lyftkranar eller maskiner för förflyttningen på arbetsplatsen.

På normala tegelpallar levererade block kan förflyttas med tegelkärra.

Bild 135. Murblocken levereras till på pallar

Lättklinker- eller lättbetongblock kan kapas med en hårdmetallsåg, men de hårdare betongblocken kräver tegelkap eller stenskiva för sågningen.

Bild 136. Blocken kapas med hårdmetallsåg

Murningsteknik 2009

69

BLOCKMURNING Utbredning av murbruket Vid murning av block används i allmänhet bruk M 100/500, enligt volymdelar 1:3.

Sandens maximikornstorlek borde vara 3 - 4 mm. Frostbruk (pakkaslaasti, som lämpar sig

Lars Nyqvist 2009 för vintermurning) och övriga specialbruk kan användas enligt deras produktanvisningar.

Vid murning av block som är minst 200 mm tjocka används spaltfog, d.v.s. fogen lämnas utan bruk på den mittersta tredjedelen.

Bild 137. Med brukskälken kan bruket bredas ut till ett jämntjockt skikt

Bild 139. Bruket kan slås med mursleven på de stående fogytorna efter hand, eller så breds det ut på ändytorna av de lösa blocken före murningen

Bild 138. Bruket kan bredas ut med hjälp av en kälke tillverkad på arbetsplatsen, så att bruket läggs ut med mursleven och utjämnas med att dra kälken

Bild 140. Bruket kan också bredas ut för hand med hjälp av ett bräde av lämplig tjocklek

Murningsteknik 2009

70

BLOCKMURNING

Lars Nyqvist 2009

6.3 Murning av grund

Bild 141. Profiltrådens linjer lodas ner till grundsulan

Mätning Linjerna för grundmuren mäts utgående från profiltrådarna genom att man lodar ner hörnpunkterna och de erforderliga mellanpunkterna till grundsulans betongyta.

Profiltrådarnas platser märks ut och den erforderliga indragningen av sockeln från ytterväggslinjen beaktas. Dessutom beaktas en ev. ytbehandling av sockeln vid utmätningen av linjerna för blockmurningen.

Bild 142. Linjerna för blockmurningen mäts ut

Därefter uppställs hörnstolparna för murningsarbetet som vid väggmurning. Till alla hörnstolpar avvägs höjdmärken, varifrån man utgående från sockelhöjdens nivå kan mäta ut höjdindelningen för blockvarven.

Eventuell korrigering av grundsulans höjdnivå görs genom att man fyller med murbruk under första murningsvarvet.

Höjdindelningen för blockmurningen är 200 mm. Där är redan en normal bruksfog inräknad.

Bild 143. Hörnstolparna fästs i hörnen av grundmuren Murningsteknik 2009

71

BLOCKMURNING

Lars Nyqvist 2009

Murning Mellan hörnstolparna monteras spännlinor eller sträcksnören upp vid höjdmärket för första varvets överkant. Under det första blockvarvet breds bruket ut på hela blockbredden och blocken muras så att övre ytan blir vågrät och i linje med sträcktråden.

I konstruktionens hörn används hörnblock vilka finns av de flesta blocktyper. Blockens fulla längd är 3 M (300 mm) eller 6 M (600 mm). Kapning av block utföres enligt tidigare avsnitt.

Murningen av blocken framskrider i allmänhet med ett varv åt gången runt hela grunden. Det är behändigast att transportera ut bruket med brukskärran och ta det direkt därifrån vid påfyllning av brukskälken.

Bruket breds ut enligt föregående avsnitt.

Efterhand som arbetet fortskrider lyfts sträcksnöret upp till följande höjdmärke.

Blocken lyfts på plats och passas in noggrant efter tråden genom att man försiktigt slår med gummihammaren på blocket.

Armerade blockkonstruktioner görs enligt konstruktionsritningarna. En normal låggrund armeras med 2 10 runt om hela grunden.

Armeringsstålen trycks in i bruket så att stålet erhåller ett minst 15 mm skyddsskikt av murbruk. Vid skarvning av armeringen skall skarvlängden på kamstålen i allmänhet vara ≥ 90 x d (d = ) d.v.s. normalt ca 900 mm.

Bild 144. Sträcktråden spänds fast vid höjdmärket

Bild 145. Blocken muras ett varv i taget

Fogning Blockmurens fogar muras fulla på utsidorna.

Om väggen är synlig och skall fogas så görs det genast vid murningen. Fogarna tätas bäst med ett V- eller U-format fogjärn. Block med grov yta kan fogas med en 20 mm plastslang vilken följer fogens kanter bättre än ett fogjärn.

Väggen borstas efter murningen med en lämpligt styv borste så att murbruksrester som har fastnat på blockmurens ytor avlägsnas.

Bild 146. Fogningen görs i samband med murningen

Murningsteknik 2009

72

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

7 MURADE MELLANVÄGGAR 7.1 Måttsättning Platserna för mellanväggar och tjocklekar är utsatta på arbetsritningarna. Mellanväggarnas måttlinjer utgår vanligen från ytterväggarnas insidor (eller från modullinjer) och måtten avser färdiga väggar så arbetsmån för eventuella ytmaterial skall beaktas vid utsättningen.

Bild 147. Mellanväggarna är i allmänhet måttsatta på arbetsritningarna Är måttsättningen inte gjord på arbetsritningarna, skall planeraren utföra den. Om planeraren inte utför måttsättningen, måste den utföras på arbetsplatsen.

Då utförs måttsättningen på hela bottenplanet utgående från skalmätning med genomgående måttlinjer, som alltid kontrollräknas för avstämning med befintliga mått på ytterväggar, fönsterplacering, pelare, ev. modullinjer och byggnadens totala yttermått.

Linjaler Efter måttsättningen på ritningen mäts mellanväggarnas placering ut på golvet eller underlaget på vilket de skall uppföras. Utmed vägglinjerna fästs bräder som linjaler (flukter) på underlaget med stålspik. På bräderna märks den kant ut mot vilken väggen skall muras. Likaså utsätts dörröppningar, ev. andra öppningar och platserna för, samt storleken på, infällningar för elrör (roilot) och ev. andra rör.

Bild 148. Mellanväggarnas placering kan måttsättas utgående från skalmått på ritningen om måttsättning inte erhålls av planeraren

Före murningen radas det första tegelvarvet ut på underlaget och anpassas till dörröppningarna. Platserna för stötfogarna kan sedan märkas ut på brädena, vilket underlättar murningen av det första skiftet.

Bild 149. Vid vägglinjerna fastsätts bräder som linjaler för murningen

Murningsteknik 2009

73

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

Dörröppningar Förutom utsättning av vägglinjen uträknas och anpassas murningens horisontalindelning och indelning i höjdled enligt avsnittet 5.2 På den anslutande väggen, mot vilken den murade väggen skall utföras, fastsätts ett bräde som vägglinjal (1) i lod, vid vilken sträcktråden (2) kan fästas. Vid väggens hörn eller avslutning monteras en hörnstolpe exakt i lod genom att man spänner den mellan taket och underlaget.

Till vägglinjalen och hörnstolpen avvägs höjdmärken och indelningen i höjdled utförs och anpassas till anslutande konstruktioner.

Bild 150. Sträcktråden spänds mellan vägglinjalen och hörnstolpen

Vid dörröppningarna kan man montera en av bräder gjord ram som linjal för murning av dörröppningen. Ramens nedre bräde spikas fast i fluktbrädet varefter ramen lodas in med långpasset eller lodet och stagas med snedstag eller ”kiripuut”, d.v.s. stående bräder som spänns mellan golv och tak.

Under murningsarbetet kan teglen placeras mot ramen och dörröppningen blir exakt.

Dörrkarmar Dörrkarmarna kan också monteras färdigt på plats före murningen, varvid fastsättningen görs i samband med murningen. För stöd av karmen spänns reglar (1) mellan golv och tak exakt i lod utanför vägglinjen. Vid karmens övre och nedre ända spikas stödbräden (2) horisontellt. I den kan karmen fastsättas i rätt läge. Karmen skall lodas in med långpasset eller lodet, så att sidokarmstyckena är i lod i alla riktningar, och överstycket vågrätt.

Karmens höjdläge mäts ut utgående från avvägningshöjdmärken som sätts ut på de stående reglerna så att den kommer i rätt höjd med avseende på färdigt golv. Mitt på karmen fästs ett tvärbräde (3) som stöder sidokarmstyckena från att böjas inåt under murningen mot karmen. Under murningen slår muraren in spikar (100 x 34 eller 125 x 42) som fäster karmen i murningen.

Bild 151. Ramen för dörröppningen monteras som linjal för murningen av öppningen

Bild 152. Dörrkarmen stöds på plats med stödregler och bräden Murningsteknik 2009

74

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

7.2 Anslutningar till andra konstruktioner Vid renmurning av väggar skall man använda murförband mellan anslutande väggar. Under byggnadstiden är man dock på grund av arbetsordningen tvungen att utföra anslutande väggar vid olika tider och i olika etapper.

Man utför ändå anslutningarna av dessa väggar i förband. En arbetssparande ”votsifog”-anslutning borde inte användas vid renmurning.

T-anslutningen lyckas lättast då väggarna muras samtidigt. Bilden visar en anslutning där man har använt 3/4-stenar vid anslutningen. Då blir den synliga delen av stenarna alltid minst 1/2-sten lång.

Man kan också med en annan arbetsordning komma till samma resultat. Man murar den långa väggen först, och beaktar anslutningen likadant, men lämnar de anslutande teglen som ”tänder”. När den anslutande väggen sedan muras blir förbandet det avsedda.

En ur hållfasthetssynpunkt likvärdig anslutning kan göras med kramlor, minst ∅ 4 mm i varannan eller var fjärde fog. Vid anslutningen lämnas en ”votsifog” hela vägghöjden. Den anslutande väggen muras i löpförband på normalt sätt. Kramlorna skall naturligtvis sättas in i den vägg som muras först.

Murningsteknik 2009

Bild 153. Anslutning av väggar till varandra med murförband

Bild 154. Den tvärställda väggen muras efteråt

Bild 155. Vägganslutning med kramlor

75

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

Anslutning till trävägg En trävägg har andra fukt- och temperaturrörelseegenskaper än en murad vägg. I anslutningen mellan olika material sker lätt sprickbildningar, om förhållandet inte har beaktats vid utförandet. Anslutningen kan utföras på många olika sätt beroende på konstruktion, material, arbetsordning och krav på utseende m.m.

Exempel på anslutningar:

Bild 156. Anslutning till trävägg

1. Då man murar mot en färdig vägg av trä strävar man till att fästa den murade väggen möjligast bra, så att små rörelser inte förorsakar sprickbildningar.

Fästningen kan göras med däckskruvar, spikar (125 x 42) eller motsvarande som placeras i fogarna. Anslutningen tätas med elastisk fogmassa för att förhindra uppkomsten av sprickor.

2. Om man i anslutningen vill ha en öppen fog vid den inre skiva så som i övrigt, kan man utföra anslutningen som visas i detaljskärningen. Fuktspärren (plastfilmen) hålls hel och en möjlig liten sprickbildning sker i bottnen av fogen där den inte är så framträdande.

3. En dåligt planerad anslutning där det förekommer flera utseende- och konstruktionsfel: • en obestämd del av teglen lämnar synlig • fuktspärren är svår att få tät vid anslutningen • värmeisoleringen blir sämre i ytterväggen • det behövs täcklister vid anslutningen Bild 157. Exempel på anslutningar

Murningsteknik 2009

76

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

Anslutning till mellanbjälklag En bärande mellanvägg som skall bära upp ett betongvalv, t.ex. i pannrum eller källare, muras förrän betongvalvet formas och gjuts.

Höjdindelningen av tegelskiften görs så att betongvalvet kommer direkt på översta tegelvarvet. Renmurade väggar skall vid gjutningen skyddas mot rinnande betongslam med t.ex. en plastfilm.

En icke bärande (lätt) murad mellanvägg muras på färdigt betongvalv eller -golv.

Höjdindelningen anpassas till rumshöjden så att avslutningen kan muras med en normal liggfog.

Obs! Vid betongvalv gjorda av hålbjälklagselement bör avslutningen göras med elastisk fogning eller med täcklist p.g.a. att hålbjälklagselementen rör sig i höjdled.

En bärande murad mellanvägg på vilken ett träbjälklag läggs upp, muras till den höjd som träbalkarna skall läggas på. Vid övre bjälklag där man skall ha en fuktspärr, läggs plastfilmen ut över väggen före balkarna monteras på. Då erhåller man en tät och enhetlig fuktspärr över hela konstruktionen.

Om man har lätta, icke bärande, murade mellanväggar under ett träbjälklag lämnar man alltid en sättningsmån mellan träbjälklaget och tegelväggen för balkarnas nedböjning. Som sättningsmån använder man minst 20 mm, men måttet är beroende av den ovanför befintliga konstruktionens nedböjning vid belastning, så den måste bestämmas från fall till fall.

Bild 158. Exempel på anslutningar Murningsteknik 2009

77

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

7.3 Infällning av rördragningar Infällda rördragningar kan man göra i såväl på ena sidan som på båda sidor renmurade väggar. I väggar som skall renmuras bara på den ena sidan kan man fälla in rören på den sidan av väggen som skall spacklas. För på båda sidor renmurade väggar använder man arbetssätt enligt nedan, varvid rördragningarna görs helt inne i väggen och båda väggytorna blir hela.

Renmurade väggar Med användning av kabeltegel kan man dra rören i håltagningar som finns i teglets ena ända.

Väggens förbandsmönster blir oförändrat vid infällningen.

Tunna rördragningar kan göras så att kabeltegel används bara i vartannat skift. I de övriga skiften går röret i stötfogen.

Om det inte finns kabeltegel. t.ex. brända tegel, så kan teglet delas i tre delar (på längden) genom klyvning eller sågning. I mellanrummet mellan de två ”ytteglen” kan man mura in rördragningarna såväl vertikalt som horisontalt.

Ifall det finns balktegel av ifrågavarande tegel kan man mura in horisontella rördragningar i ett skift murat av balktegel.

Infällningar försvagar alltid konstruktionen något och vid bärande konstruktioner, speciellt vid pelare skall man alltid ha konstruktörens tillåtelse.

Murningsteknik 2009

Bild 159. Exempel på infällning av rördragningar

78

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

Väggar som skall spacklas I väggar som skall spacklas eller rappas gör man infällningarna i fördjupningar som görs i teglens löpytor. Infällningsspåren eller fördjupningarna skall vara så djupa att det ryms 20 - 30 mm bruk ovanpå rören. Detta för att undvika sprickbildningar vid infällningen.

Man kan såga urtag i teglen före murningen, så får man en snygg fördjupning vid murningen.

I den färdigt murade väggen kan man göra en fördjupning genom mejsling (pikning).

Väggen bör vara tillräckligt gammal så att den har hållfasthet för mejslingen. Mejsling får användas bara i icke bärande mellanväggar.

Vid större renoverings- och ombyggnadsarbeten kan behovet av infällningar vara stort.

Då lönar det sig att satsa på en spårfräs med diamantklingor, som är avsedd för rörinfällningar i tegel- och stenmaterialväggar.

Dammsugare eller -cyklon är nödvändig vid större spårfräsningsarbeten.

Vid piknings-, spårfräsnings- och diamantsågningsarbeten bör arbetarskyddsåtgärderna beaktas. Personliga skydd som andningsskydd (-filter) och skyddsglasögon bör användas.

Murningsteknik 2009

Bild 160. Exempel på infällning av rördragningar

79

MURADE MELLANVÄGGAR

Lars Nyqvist 2009

7.4 Tunnfogsmurning Vid tunnfogsmurning muras kalksandstegel med ett fint bruk som innehåller limämnen.

För tunnfogsmurning lämpar sig sådana torrbruk som används vid fastsättning av klinkerplattor eller krossbeläggningar på socklar.

Dessa bruksorter innehåller tillräckligt med limämnen för att man skall erhålla ett gott fäste.

Bruket blandas enligt användningsföreskrifterna till ett mycket löst bruk, så att fogtjockleken kan nedbringas till 2 - 3 mm.

Brukets goda fästegenskaper ger väggen en större hållfasthet än vanliga murbruk.

Dessutom blir väggen rakare och jämnare, så att spacklingsarbetet underlättas och plattläggning kan ske direkt på väggen.

Bild 161. Tunnfogsmurning

Det första varvet muras vanligen med normalt murbruk, för att erhålla ett rakt skift.

1. Det lättaste sättet att breda ut bruket är att doppa stenen i det lösa bruket.

Bruksåtgången är liten så det räcker med ett lågt kärl.

2. Överloppsbruk stryks bort med en tandad spackel. Spackeln dras längs med teglet i 45o lutning, så att det lämnar ett lika tjockt lager på varje sten. Stenen placeras noggrant på plats enligt föregående tegel så att det inte lämnar några trappningar.

Väggens rakhet granskas med linjal eller lina. Stenen knäppes fast med hammaren och överloppsbruk avlägsnas.

3. Bruket kan också bredas på stenarnas yta i en ställning. Då har man flera stenar radade i ställningen och drar ut bruket på sidorna och ändytorna med en bred tandad spackel.

Man skall inte breda mera åt gången än man hinner mura på ca 15 min. som är brukets öppenhållningstid, varefter limämnena börjar torka.

Bild 162. Tunnfogsmurning

Murningsteknik 2009

80

MURNINGSARBETEN

Lars Nyqvist 2009

Källhänvisningar 1

Andersson, Ronny, Byggnadsmateriallära, Härnö-Förlaget 1983

2

Huhtiniemi, Seppo, Knuuttila, Ilkka, Muuraus-, laatoitus- ja rappaustyöt, Rakennusalan Kustantajat 1993

3

Kajava, Reino, Muuraustyöt, Rakentajain Kustannus Oy 1993

4

Byggyrkesutbildning, Murning M1 - M4, Maskiner, Verktyg, Liber Läromedel 1984 - 1986

5

Finlands Byggbestämmelsesamling: B5 Konstruktioner av lättbetongblock, anvisningar 2007, Miljöministeriet B8 Tegelkonstruktioner, anvisningar 2008, Miljöministeriet B9 Konstruktioner av betongblock, anvisningar1993, Miljöministeriet

6

RIL 85 - 1989, Tiilirakenteet, Viranomaismääräykset, Standardit SFS 5513...SFS 5516, Suomen Rakennusinsinöörien Liitto r.y. 1989

7

RIL 99 - 1975, Muuratut Rakenteet, Suomen Rakennusinsinöörien Liitto r.y. 1975

Murningsteknik 2009

81