Myten om kvinnorna som flyr by Region Gavleborg

Myten om kvinnorna som flyr & sanningen om m채nnen som styr

Dags att v a k n a!

Moa Hjertson

Myten om kvinnorna som flyr & sanningen om m채nnen som styr

Förord Gävleborg är en region med mycket goda utvecklingsmöjligheter. Läget nära Mälardalen och Stockholm Arlanda internationella flygplats och med utmärkta kommunikationer via tåg, väg och sjöfart ger konkurrensfördelar. Basnäringarna med stål, trä och papper representeras av starka företag med internationell lyskraft. Tjänstesektorn med bl a handel och besöksnäring växer och har positiva framtidsutsikter. Vår regionala högskola, HiG, utbildar varje år tusentals ungdomar från regionens alla hörn såväl på campus som i en av landets mest utbyggda distansutbildningsorganisationer. I den regionala utvecklingsplanen, RUP, finns ett mätbart mål att uppnå till utgången av 2013; befolkningen ska öka till 280 000 invånare. En befolkningsökning är positiv av flera skäl. Den ger en bättre balans mellan unga och gamla i befolkningen och den är en förutsättning för kompetensförsörjningen av nuvarande och kommande näringar. Tillväxt och befolkningsökning hänger alltså nära samman. Befolkningsökning kan uppnås på flera sätt, dels genom att fler föds än de som dör, dels genom att fler flyttar in än ut. Detta kräver en attraktiv region. En region som välkomnar alla oavsett etnicitet, härkomst eller kön. Under 2009 och 2010 har Region Gävleborg varit ansvarig för projektet Jämresursen som finansierats genom ett bidrag på 2,7 miljoner kronor från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Jämresursen har i sitt arbete utbildat politiker och ledande tjänstemän i länets alla kommuner, utbildat jämställdhetsstrateger i kommunerna och landstinget samt givit stöd till några pilotverksamheter. Den här skriften är också en del av Jämresursens arbete. Det är en regional handbok i jämställdhetsarbete som ger kunskap om hur verkligheten i Gävleborg ser ut på jämställdhetsområdet. Vad detta får för betydelse för oss som individer antingen vi är kvinnor eller män, men också hur det påverkar samhällsutveckling och regionens attraktivitet. Region Gävleborg ser jämställdhetsarbetet som en nödvändig komponent i vårt tillväxtuppdrag. Vi har tillfört kompetens i vår organisation för analys och strategiskt arbete på jämställdhetsområdet. Vi avser att tillsammans med regionala aktörer som landstinget, och länsstyrelsen och naturligtvis tillsammans med kommunerna fortsätta det framgångsrika arbetet som bedrivits inom projektet Jämresursen. Vi vill göra Gävleborg känt för sitt framgångsrika jämställdhetsarbete. ”Myten om kvinnorna som flyr & sanningen om männen som styr” är intressant och nyttig läsning för dig som vill lära dig mer om kvinnors och mäns vardag och framtid i Gävleborg med också en verktygslåda för dig som vill vara med och förändra! Mats Törnqvist, Regiondirektör 1

Innehållsförteckning Förord ................................................................................................................................ Innehållsförteckning ...................................................................................................... Inledning ........................................................................................................................... Vad styr vårt jämställdhetsarbete? ............................................................................ Upplägg och innehåll i denna rapport ....................................................................... Varför en rapport om genusstrukturer i Gävleborg? .............................................. Världens mest jämställda land ....................................................................................

Myten om kvinnorna som flyr och sanningen om männen som styr.............................

Jämna plågor ..................................................................................................................

Hälso- och sjukvård i Gävleborg ur ett genusperspektiv.............................................. Hur går vi vidare?..................................................................................................... Det går ju inte! ................................................................................................................ Kultur- och fritidsverksamhet i Gävleborg ur ett genusperspektiv............................... Hur går vi vidare?.................................................................................................... Jobba jämt ........................................................................................................................ Arbets- och näringsliv i Gävleborg ur ett genusperspektiv.......................................... Hur går vi vidare?..................................................................................................... Utan spaning ingen aning ............................................................................................. Samhällsplanering i Gävleborg ur ett genusperspektiv................................................ Hur långt ska vi gå? ........................................................................................................ Miljö och resvanor ur ett genusperspektiv................................................................. I hemmets trygga vrå? ................................................................................................... Socialtjänsten i Gävleborg ur ett genusperspektiv...................................................... Hur går vi vidare?..................................................................................................... Öppna dörrar ................................................................................................................... Barnomsorg och utbildning i Gävleborg ur ett genusperspektiv................................... Hur går vi vidare...................................................................................................... Kvinnor får larm och män får mat? ........................................................................... Omsorg i Gävleborg ur ett genusperspektiv............................................................... Hur går vi vidare?.................................................................................................... Om vi gör det vi alltid har gjort får vi det som vi alltid har fått ......................... Vad är jämställdhet? ...................................................................................................... Bakgrund................................................................................................................. Arbetsliv.................................................................................................................. Jämställdhetspolitiska mål........................................................................................ Genusteori............................................................................................................... Varför jämställdhet?................................................................................................. Några viktiga begrepp .................................................................................................... Källor ..................................................................................................................................

1 2 3 4 5 7 14 19 24 24 29 30 30 34 37 37 45 47 47 50 50 52 52 56 58 58 64 66 66 71 73 76 80 76 78 79 80 85 87

Inledning ”Jag är så trött på jämställdhet” Det är klart vi är trötta! Men vad är det vi är trötta på? För jämställdhet finns inte och det är svårt att vara trött på någonting som inte finns. Är det framställningen av mannen som förövaren och kvinnan som offer vi är trötta på? Är det för att vi arbetat med frågan så länge och fortfarande inte är i mål? Jämställdhet handlar om att kvinnor och män flickor och pojkar ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Svårare än så är det inte. Eller kanske just så svårt är det. Så varför är det inte redan jämställt? Varför får männen med beviljad hemtjänst i Ovanåker oftare matleverans än kvinnorna och varför får kvinnorna med beviljad hemtjänst oftare larm? Varför får flickorna i länets skolor bättre betyg än pojkarna och varför läser flickorna vidare i större utsträckning än vad pojkarna gör? Och varför har sedan männen i länet betydligt fler styrelseposter än kvinnorna? Och vad kan göras för att ändra på situationen? Det första som bör göras, inom vilket område det än gäller när ovissheten och okunskapen är stor, är att kartlägga utgångsläget ur ett jämställdhets och genusperspektiv. Hur ser det ut idag? När vi vet det kan vi jämföra med de mål, planer och policys vi redan har för vår politik och våra verksamheter och först när denna skillnad är klargjord försöka hitta vägar för att nå målet. Vart vi vill vet vi redan, det finns definierat i lag och jämställdhetspolitiska mål på såväl riksdagsnivå som i våra organisationers planer och policys för jämställdhet. Hur vi tar oss dit, till målen, finns det en mängd olika förslag på. Men angreppssätten som ska användas för att förändra är beroende av hur situationen ser ut idag. I de följande kapitlen kommer du därför att få en bild av hur det ser ut med jämställdheten, eller rättare sagt ojämställdheten inom just ditt område. Du kommer att kunna se vilken din utgångspunkt är. Varje del avslutas dessutom med frågor för vidare diskussion som du kan ta med dig till din verksamhet, nämnd eller styrelse och som kan ge ett stöd i det fortsatta arbetet för jämställdhet. “Folk säger att de är så trötta på jämställdhet, hur kan de vara trötta på något som inte ens finns?”

Vad styr vårt jämställdhetsarbete? De jämställdhetspolitiska målen Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom livets alla områden. Fyra delmål anger inriktningen av regeringens politik inom området: 1. En jämn fördelning av makt och inflytande. 2. Ekonomisk jämställdhet. 3. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. 4. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Målen antogs av riksdagen 16 maj 2006. Jämställdhetsintegrering Jämställdhetsintegrering är den strategi som antagits av regering och riksdag (1994) för att uppnå målet om ett jämställt samhälle. Jämställdhetsintegrering i praktiken innebär att framförallt offentligt (skattefinansierade) verksamheter såsom kommunala, landstingskommunala och statliga verksamheter ska bedrivas så att deras tjänster och service kommer kvinnor och män, flickor och pojkar tillgodo utifrån deras olika villkor, förutsättningar och behov. Eftersom jämställdhet och ojämställdhet mellan kvinnor och män skapas där ordinarie beslut fattas, resurser fördelas och våra normer skapas måste alltid ett jämställdhets-/genusperspektiv finnas med i det dagliga arbetet. Strategin har vuxit fram för att motverka tendensen till att jämställdhetsfrågorna hamnar i skymundan eller sidoordnas andra politiska frågor och verksamheter. Jämställdhetsdeklaration, CEMR (The Council of European Municipalities and Regions) Jämställdhetsdeklarationen är den europeiska deklarationen för jämställdhet på lokal och regional nivå. På dessa nivåer finns de bästa förutsättningarna för att beslut som främjar jämställdhet verkligen ska få effekt i människors vardag. Deklarationen vägleder kommuner, landsting och regioner som vill integrera ett jämställdhetsperspektiv i det politiska beslutsfattandet och i den praktiska verksamheten. Den politiska församling som beslutar om ett undertecknande ansluter sig till deklarationens sex principer om jämställdhet och förbinder sig att verka för att dessa förverkligas. Deklarationen innehåller även 30 artiklar som ett stöd för hur man går från ord till handling. Idag har länsstyrelsen, regionförbundet samt 4

ett antal av kommunerna i Gävleborgs län undertecknat deklarationen. Deklarationens 6 principer 1. Jämställdhet är en grundläggande rättighet 2. För att jämställdhet ska garanteras måste flerfaldig diskriminering och andra missgynnanden bekämpas 3. Ett representativt deltagande av kvinnor och män i beslutsprocessen 4. Att avskaffa stereotypa uppfattningar om kön 5. Jämställdhetsintegrering av alla kommunens verksamheter 6. Att handlingsplaner och program har finansiering RUP Regionala utvecklingsprogram ska utgöra strategin för länets tillväxt. De ska utarbetas i samråd med kommuner och landsting och ligga till grund för samverkan mellan kommuner, landsting, statliga myndigheter och näringsliv. Enligt Gävleborg läns RUP 2009-2013 är befolkningsutvecklingen och välmående huvudfrågor för regional utveckling i länet.

Upplägg och innehåll i denna rapport Den första delen (Del 1) beskriver Gävleborgs län. Därefter beskrivs sex olika verksamhetsområden som vi valt att fokusera på: hälso- och sjukvård, kulturoch fritidsverksamhet, arbets- och näringsliv, samhällsplanering, socialtjänst, skola, utbildning och omsorg. Verksamhetsområdena diskuteras sedan utifrån statistik uppdelad på kön för att belysa villkor och möjligheter för kvinnor och män, flickor och pojkar inom det specifika området. Röster och studier från länet exemplifierar och kopplar statistiken till konkret verksamhet. De fyra nationella jämställdhetspolitiska delmålen diskuteras och problematiseras i förhållande till länet och dess förutsättningar inom varje verksamhetsområde. Varje del i rapporten avslutas med ett antal frågor som underlag till vidare diskussion. Tanken är att du som är ansvarig eller verksam inom ett specifikt verksamhetsområde inom kommun eller landsting, eller bara är intresserad av en verksamhet, ska kunna skaffa dig en snabb överblick inom området. Du ska kunna få en bild över hur situationen ser ut för kvinnor och män, flickor och pojkar inom det som berör dig. Du ska också få med dig vidare diskussionsfrågor att använda som underlag för fortsatt arbete för jämställdhet och regionalisering av de jämställdhetspolitiska målen inom just din verksamhet. 5

I den andra delen (Del 2) analyseras den samlade bild av länet som framkommit utifrån de olika verksamhetsområdena och situationen som den ser ut för kvinnor och män, flickor och pojkar. Förutsättningar för regional utveckling samt möjligheter att leva upp till de jämställdhetspolitiska målen diskuteras och problematiseras. Förhoppningen är att denna rapport därmed kommer att fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner och arbete med en hållbar samhällsutveckling, jämställdhet och regional utveckling som leder fram till både regionala och lokala mål där jämställdhetsaspekten är en självklar och kvalitetshöjande integrerad del.

Folkmängd

Kvinnor

Män

Gävle

47 256

46 253

Bollnäs

13 176

13 013

Hofors

4 867

5 029

Hudiksvall

18 597

18 308

Ljusdal

9 565

9 568

Nordanstig

4 742

4 994

Ockelbo

2 960

3 067

Ovanåker

5 756

5 891

Sandviken

18 260

18 619

Söderhamn

12 986

13 001

Länet

138 165

137 743

Riket

4 652 637

4 603 710

Källa: SCB

Den tredje delen (Del 3) är en kunskapsdel som beskriver det övergripande nationella jämställdhetsmålet, svensk jämställdhetspolitik, dess historia, begrepp och teorier. Denna del kan ses som en bilaga och som ett uppslagsverk och det förekommer hänvisningar till denna del i rapporten. Hänvisningarna har vi samlat längst bak.

Varför en rapport om genusstrukturer i Gävleborg? Vad är det du håller i din hand egentligen? Vad ska en rapport om jämställdhet i Gävleborgs län vara bra för? Är inte Sverige redan ett av världens mest jämställda länder? Det är väl individen och inte kön som spelar roll? Eller? Den här rapporten är framtagen för att vi alla ska kunna leva upp till nya krav kring jämställdhet och för att belysa dess betydelse för hållbar utveckling. För att kunna göra det behövs kunskap och insikt om det egna länet och kommunerna. Vilka är tillgångarna och hindren för att få en långsiktigt livskraftig utveckling? Vilken bild får vi av länet och kommunerna vid en jämförelse mellan kommunerna, med hela riket och med oss själva över tid? Det innebär att vi måste belysa, beakta och analysera hur kvinnor respektive män påverkas av de beslut som tas i länet och visa på de stora möjligheter vi har till en positiv utveckling i Gävleborgs län. Jämställdhet ses som en förutsättning i arbetet med hållbar ekonomisk, ekologisk och social utveckling och för att se hur förutsättningarna ser ut just i Gävleborg måste länet därför belysas utifrån kön. Därför är det viktigt att titta på frågor som - Vad är jämställd medborgarservice? och ur länsperspektivet - Hur står det till i Gävleborgs län? Vi vet att Gävleborgs län präglas av en starkt könsuppdelad utbildnings- och arbetsmarknad som i sin tur beror på och ger effekter i medborgarnas sociala livsmönster och möjlighet att dela lika på makt, ansvar, inflytande, hem och familj samt få del av samhällets resurser utifrån sina olika villkor och behov. Men hur kan detta, dvs. de rådande genusstrukturerna i Gävleborgs län, kopplas till tillväxt? Och hur kan effekter av offentliga verksamheters beslut och åtgärder fördelat på kön belysas i relation till detta? Vilka effekter ger rådande styr-, lednings- och kvalitetsledningssystem för kvinnor och mäns, flickors och pojkars möjligheter? Det övergripande nationella jämställdhetspolitiska målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. I denna rapport kommer därför utgångspunkten att vara hur kvinnor och män i Gävleborgs län lever sina liv idag med koppling till de sex olika verksamhetsområdena som rapporten fokuserar på. Kunskap är en förutsättning för allt effektivt förändringsarbete. Jämställdhetsarbetet fungerar på precis samma sätt. Med fakta som grund får vi en bild av läget i länet och kan göra aktiva val för att driva (jämställdhets)utvecklingen framåt. Rapporten belyser, beaktar och analyserar hur kvinnor respektive män själva påverkar och påverkas av de beslut som tas inom till exempel politiken och hur detta i sin tur 7

har bäring på sociala traditioner, normer och värderingar. Hur näringsliv, arbetsliv och utbildningssystem är utformat i dag och vad det får för konsekvenser för regional utveckling då jämställdhet är en förutsättning i arbetet med hållbar ekonomisk, ekologisk och social utveckling. Rapporten blir därmed ett viktigt faktaunderlag för dig inom ditt verksamhets- eller intresseområde för att veta hur situationen faktiskt ser ut idag för kvinnor och män, flickor och pojkar. Den ger dig möjligheten att se vilka dörrar som behöver öppnas för att säkerställa lika möjligheter för alla kvinnor och män, flickor och pojkar. Den ger förutsättningar för fortsatt arbete för en hålbar regional utveckling. Varför jämställdhet och regional utveckling? FN:s Agenda 21 slår fast att hållbar utveckling har tre dimensioner: den ekonomiska, den ekologiska och den sociala dimensionen. Då de tre dimensionerna påverkar varandra måste de integreras för att hållbar utveckling ska uppnås. 2 Den sociala dimensionen består bland annat av jämställdhet mellan könen, demokrati och inflytande i beslutsprocesser. En grundläggande förutsättning och ett krav för att uppnå hållbar utveckling är därmed jämställdhet. 3 Det är i vardagen, i mötet med andra människor som vi skapar och omskapar ojämställdhet. Eftersom vi är de som skapar ojämställdhet dagligen är det också vi som kan och har ansvar för att istället skapa jämställdhet. Då det främst är på lokal och regional nivå som vi möter medborgarservice som försäkringskassan, arbetsförmedlingen, kollektivtrafiken, skolan, sjukvården och äldreomsorgen etc. är det extra viktigt att dessa verksamheter har integrerat jämställdhet. På så vis arbetar vi för att säkerställa att dessa möten bidrar till en jämställd medborgarservice och ett jämställt samhälle. 4 Riksdag och regering lägger fast målen för kommunernas och landstingens verksamheter men kommuner och Landsting är sedan lång tid tillbaka en av de grundläggande delarna av den svenska folkstyrelsen och kan inom vissa ramar själva bestämma om den egna verksamheten .5 På lokal nivå måste det finnas en vilja och en förmåga att skapa ett jämställt samhälle med utgångspunkt i lokala förutsättningar. 6 De regionala strategierna skall därför bygga på analyser av jämställdheten på den lokala nivån i länet. Dessa måste också kunna kopplas ihop med de regionala tillväxtprogrammen (RTP) samt de regionala utvecklingsprogrammen (RUP) och kunna fungera som komplement till dessa. 7 Kommunerna och Landstingen blir på så vis viktiga aktörer i jämställdhetsarbetet och jämställdhetspolitiken då de har stora möjligheter att påverka de verksamheter som sätter villkoren i kvinnors och mäns vardag. 8 I kommunlagen fatslås även att ”Kommuner och Landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.” (Kommunlagen, 2 kap. 2 §) och att principen om likställighet 8

gäller även kön.

Jämresursen Region Gävleborg och Länsstyrelsen Gävleborg har genomfört en stor satsning för ökad jämställdhet i och med Jämresursen. Målet var att bidra till insatser som i förlängningen gör att kvinnor och män, flickor och pojkar kan och vill bo och leva i Gävleborgs län utifrån sina egna villkor. SKL har beviljade 2,7 miljoner kronor till arbete för en gemensam kunskapsplattform om jämställdhet. Stora utbildningsinsatser genomfördes under perioden augusti 2009- december 2010. Målgrupper för utbildningen var chefer, andra högre tjänstemän med viktiga nyckelfunktioner och politiker i Gävleborgs tio kommuner. Jämresursen vände sig till verksamheter som ville utveckla och förbättra utbudet av tjänster och service för viktiga målgrupper. För att kunna göra det behövs kunskap om kvinnors och mäns behov, intressen och livsvillkor. Förutom utbildningsinsatserna har satsningen resulterat i en webbportal på Region Gävleborgs hemsida samt den genusrapport du nu läser. Gävleborgs län Region Gävleborg är ett kommunalt samverkansorgan mellan länets kommuner och landsting som verkar för att profilera regionen och stärka attraktionskraften. Genom investeringar i infrastruktur, utveckling av kommunikationer, satsningar på kultur och samverkan med lokalt näringsliv drivs den regionala utvecklingen. Näringsliv, högskolor och universitet samt offentlig sektor knyts samman vilket ökar kunskapen och kontaktnäten samt skapar nya samarbeten som kan stärka företagen och generera nya jobbtillfällen. Arbetet styrs av det regionala utvecklingsprogrammet, RUP, vilket används på en övergripande nivå och ger ramar för tillväxtprogrammen. Region Gävleborgs Vision ”Gävleborg 2020 – möjligheter nära dig” framhåller att Gävleborg skall vara ett län där människor, företag och aktörer känner att det finns möjligheter. Möjligheter att leva, växa, andas och utvecklas på ett positivt sätt. ”Regionens styrka byggs på människorna som bor här, och därför är våra män, kvinnor, flickor och pojkar vår viktigaste resurs för en framtida utveckling.” En positiv utveckling kräver också att lösningar om en hållbar samhällsbyggnad (miljömässigt, socialt och ekonomiskt) utvecklas. Den sociala och kulturella dimensionen av hållbar utveckling lyfter fram 9

betydelsen av att resurser, inflytande och makt fördelas rättvist och jämställt och att flickor och pojkar, kvinnor och män kan känna trygghet och delaktighet i samhället. Det regionala utvecklingsarbetet utgår från att alla regionala aktiviteter syftar till en hållbar utveckling. Ingen dimension får glömmas för då hindras utveckling och möjligheter försvinner. Det nationella målet för jämställdhet är just att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Gävleborg ska också i allt utvecklingsarbete beakta både kvinnors och mäns villkor och förutsättningar i syfte att ge en jämställd medborgarservice. Regionala utvecklingsprogram ska utarbetas i samråd med kommuner och landsting och ligga till grund för samverkan mellan kommuner, landsting, statliga myndigheter och näringsliv. Det regionala utvecklingsprogrammet ska utgöra strategin för länets tillväxt. I Gävleborg läns RUP 2009-2013 är fokus att visa på de stora möjligheterna till positiv utveckling som finns i länet. ”Visionen för Gävleborg framhäver ordet möjligheter och visar på det Gävleborg vi vill bo, verka och leva i. Människor och aktörer i länet skall känna att Gävleborg är fullt av möjligheter och makthavare i länet arbetar för att prestigelöst ta bort och undanröja hinder.” Enligt det regionala utvecklingsprogrammet är befolkningsutvecklingen och välmående i Gävleborg huvudfrågor för den regionala utvecklingen. Det kräver att arbetsmarknad, studier, livsmiljö och attityder i länet uppmuntrar till inflyttning och att alla i regionen har möjlighet att växa och utveckla sin egen kompetens. För att klara detta behövs en mångfald i samhället och det krävs att alla samhällsgruppers delaktighet i deras egen och samhällets utveckling uppmärksammas och anammas. Det regionala utvecklingsprogrammet säger därmed också att: ”Den kanske viktigaste uppgiften i arbetet med ett regionalt utvecklingsprogram är att fånga upp det som är viktigt för kvinnor och män, flickor och pojkar i Gävleborg.” Länsstyrelsen Länsstyrelsen ser till att riksdagens och regeringens beslut genomförs, samordnar länets intressen och för fram invånarnas behov för en bra utveckling när det gäller t.ex. arbete, service och miljö. Länsstyrelsen har också regeringens uppdrag att förverkliga svensk jämställdhetspolitik Länsstyrelsen Gävleborgs vision “Vi öppnar dörrar...” går väl ihop med visionen för Gävleborgs län ”Gävleborg 2020 – möjligheter nära dig”. Genom Jämresursen lyfter Länsstyrelsen och Region Gävleborg 10

vikten av att säkerställa att dörrar öppnas för möjligheter nära dig oavsett om du är kvinna eller man, flicka eller pojke. Gävleborgs län Landskapen Hälsingland och Gästrikland bildar tillsammans Gävleborgs län. Gävleborgs län består av tio kommuner: Bollnäs Gävle Hudiksvall Hofors Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn

Befolkning I Gävleborgs län bor det 275 908 invånare, något fler kvinnor (138 165) än män (137 743 män) 10. Detta mönster går igen i länets samtliga kommuner. Gävle är länets största stad med drygt 93 000 invånare varav 47 256 är kvinnor och 46 253 är män. I snitt har länet 8 kvinnor och 8 män per kvadratkilometer, att jämföra med 11 kvinnor respektive 11 män i riket i stort. Fler kvinnor än män flyttade till länet under 2008, detta återspeglade sig också i alla kommuner utom i Ljusdal dit fler män än

Nordanstig

Ljusdal Hudiksvall

Ovanåker Bollnäs

Söderhamn

Ockelbo

Sandviken

Gävle

Hofors

Befolkning In‐ och utflyttningar 2009 Antal

Inflyttade Utflyttade Kvinnor Män Kvinnor Bollnäs 519 509 483 Gävle 2 279 2 188 1 882 163 Hofors 190 163 688 Hudiksvall 731 668 Ljusdal 362 388 356 257 Nordanstig 213 202 156 Ockelbo 165 141 Ovanåker 188 183 224 663 Sandviken 779 750 519 Söderhamn 454 503 3 701 Länet 4 190 4 084 Källa: SCB, Befolkningsstatistik

Netto Män 455 1 907 162 661 329 246 156 205 659 519 3 688

Kvinnor 36 397 27 43 6 ‐44 9 ‐36 116 ‐65 489

Män 54 281 1 7 59 ‐44 ‐15 ‐22 91 ‐16 396

Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Länet Källa: SCB/

kvinnor flyttade. Samtidigt var det fler kvinnor än män som flyttade från länet under 2008. I flertalet av kommunerna är fördelningen mellan kvinnor och män ungefär lika inom de områden som kategoriseras som glesbygd. Undantaget är Ljusdal, Nordanstig och Ovanåker där betydligt större andel av invånarna i glesbygden utgörs av män. I det som kallas tätortsnära landsbygd bor fler män än kvinnor i länets samtliga kommuner. I själva tätorterna är det istället fler kvinnor än män som bor med undantag från Hofors och Sandviken som har fler män än kvinnor. Vad ger detta för konsekvenser i planeringen av samhällsfunktioner, infrastruktur osv? Vad beror skillnaderna på och vad händer om vi inte uppmärksammar dem? Med utgångspunkt i att länets befolkning består av fler kvinnor än män är det också särskilt intressant att se att det i länets alla kommunfullmäktige, utom i Bollnäs, sitter fler män än kvinnor (2004-2008). Den kunskapen kan vara bra att ha med sig i läsningen av denna rapport i skenet av att kvinnor och män enligt de jämställdhetspolitiska målen ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom livets alla områden. Hur ser det ut idag? Och vilka konsekvenser får det för hållbar regional utveckling? Medellivslängd Medellivslängden ökar ständigt i Sverige och var under perioden 2004-2008 för kvinnor i länet 82 år och för män 77,8 år. Kvinnorna lever längre än männen i länet oavsett vilken kommun vi tittar på. I länet hade kvinnor i Bollnäs den högsta medellivslängden och män i Nordanstig den lägsta. Ingen av kommunerna placerar sig högre än riksgenomsnittet vad gäller kvinnors livslängd däremot var mäns livslängd i såväl Ovanåker som Bollnäs högre än riksgenomsnittet. Vad säger detta om länet och dess möjligheter till regional utveckling? Det är självklar intressant att titta närmare på de områden där länet skiljer

Medellivslängd, medelvärde för perioden 2004-2008 Förväntat antal år vid födelsen Kvinnor Män Gävle 82,1 78,0 Bollnäs 82,4 78,8 Hofors 81,3 77,9 Hudiksvall 81,9 77,7 Ljusdal 81,3 76,7 Nordanstig 81,1 75,4 Ockelbo 82,2 78,2 Ovanåker 81,6 79,3 Sandviken 82,2 77,9 Söderhamn 82,1 77,5 Länet 82,0 77,8 Riket 82,9 78,7 Källa: SCB 12

sig från riket i stort men också där mönstren är de samma. Vad är det som gör att det skiljer eller inte och hur påverkar en eventuell skillnad den regionala utvecklingen? Om män lever längre i vissa av kommunerna i vårt län men kvinnor inte gör det, vad säger det om de möjligheter som finns i länet utifrån en kvinnas eller en mans perspektiv? Är det skillnader som vi kan påverka vad gäller vård inom hälso- och sjukvårdssektorn, eller beror de skillnader som visas mellan könen på faktorer inom något av de övriga verksamhetsområdena i denna rapport?

Världens mest jämställda land Visst tycker vi lite sådär till mans, och kvinns, att vi är rätt jämställda i Sverige idag? Vi kan jämföra med hur det såg ut förr, eller hur det ser ut i något annat land, eller kan ge enstaka exempel på jämställdhet i vår närhet. Du kanske inte tror att ditt kön spelar roll när du söker stöd, service, råd eller behandling av din kommun, landsting eller annan offentlig myndighet? Faktum är dock att: •När kvinnor och män har samma omsorgsbehov får män ofta fler timmar hemtjänstinsatser beviljade. Beror det på att den som bedömer hjälpinsatsen förväntar sig att kvinnor ska vara bättre på att laga mat, ta hand om hemmet, sig själv och sin partner medan män skulle vara sämre på att göra samma sak? •Betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor har varit stora ända sedan mitten på sextiotalet. Pojkar är idag utbildningssystemets stora förlorare. Har vi olika förväntningar och krav på flickor och pojkar när det gäller studieresultat, motivation och nyttan av att ha bra betyg? • Män är överrepresenterade i politiska styrelser, bolagsstyrelser, projektgrupper i Gävleborgs län. Vill vi att kvinnor och män ska ha samma möjlighet till makt och inflytande? • Kommunerna ger mer bidrag till aktiviteter som fotboll, ishockey och innebandy. Där finns nästan alltid fler pojkar än flickor. Aktiviteter som flickor i större utsträckning utövar, till exempel dans och gymnastik, får mindre och färre bidrag. Har idrotter olika värde och i så fall; vem beslutar vilka som är mest värda? • Idag är det mer än fyra gånger så vanligt att män driver företag med anställda än att kvinnor gör det. Endast en av hundra kvinnor har företag med fler anställda än dem själva. Vad skulle hända med tillväxten i Gävleborgs län om kvinnors företagande skulle närma sig männens nivå? Listan på exempel från verkligheten kan göras mycket lång, men den går att korta ned om vi tänker om. När vi tittar på hur det verkligen ser ut, när den könsuppdelade statistiken tas fram ser vi att Sverige inte är världens mest jämställda land. Sverige är inte jämställt. Sverige är ojämställt. Men det är vad vi vet på nationell nivå. Det måste väl ändå vara annorlunda just hos oss? I vårt län? Det finns många exempel på jämställdhet i Gävleborg, om vi jämför med hur det ser ut i andra regioner, eller hur det såg ut förr…

Det ojämställda länet? Sverige är ett ojämställt land. Är Gävleborgs län undantaget som bekräftar regeln? Enligt det övergripande jämställdhetspolitiska målet ska kvinnor och män ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom livets alla områden. Så når vi upp till detta mål? Är Gävleborgs län en jämställd plats? Delmålen för svensk jämställdhetspolitik bygger på fyra områden (makt, ekonomi, fördelning av obetalt hem/omsorgsarbete, mäns våld mot kvinnor) som av landets politiker ansetts som särskilt viktiga att lyfta fram för att uppnå jämställdhet i vårt samhälle. Tittar vi på det första jämställdhetspolitiska delmålet som handlar om jämn fördelning av makt och inflytande ser vi att när det gäller den politiska makten och inflytandet i länet har vi en jämn könsfördelning på Kommunstyrelseordförandeposterna. Däremot ser vi att det i bolagsstyrelserna, inklusive kommunernas egna bolag, är en klar överrepresentation av män. Det andra jämställdhetspolitiska delmålet handlar om ekonomisk jämställdhet. Tittar vi på länet utifrån könsuppdelad statistik när det gäller förvärvsfrekvens ser vi att kvinnors förvärvsfrekvens är lägre än männens. Dryga dubbelt så många män som kvinnor i länet är egna företagare och den sammanräknade förvärvsinkomsten för kvinnor är betydligt lägre än männens. Det tredje delmålet handlar om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Män i länet tar exempelvis ut en fjärdedel av kvinnornas uttag av nettodagar med föräldrapenning. Det fjärde delmålet handlar om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Vad vi ser är att fler män än kvinnor drabbas av våld, dock blir kvinnor oftare utsatta för våld av någon de känner. Mäns våld mot kvinnor sker ofta i det egna hemmet, den plats där vi borde vara som mest trygga. Mörkertalet inom dessa brott är också stort. Utifrån denna rapport kan vi se att vi i länet i första hand arbetar med resultatet av våldet, det vill säga insatser riktade till de kvinnor som blivit utsatta. Mindre fokus tycks finnas på att förebygga mäns våld mot kvinnor, att arbeta med orsaken, varken med individen eller med strukturen. “Move your ass and your mind will follow” Men vad gör vi då fortsättningsvis för att komma åt ojämställdheten? Det handlar om attityder säger alla i länet när vi diskuterar ojämställdhet. Men vi har arbetat med enbart attityder alltför länge. Vill vi påverka på riktigt måste attityderna också synas i de strukturer som styr kvinnors och mäns, flickors och pojkars vardag. Idag finns det tydliga attityder inbyggda i dessa strukturer som vi ser i de olika 15

verksamhetsområden som lyfts i denna rapport. Kvinnor får larm, män får mat. Pojkar får bra tider i idrottshallarna samt mer stöd i eget företagande, flickor får… ja vad får flickor? Mer resurser och fokus läggs på traditionellt manliga än traditionellt kvinnliga områden. Kvinnor ses som underrepresenterade i styrelser och som överrepresenterade i barnomsorgen. Männen tycks dock alltid vara lagom många. En plats med möjligheter för alla? Enligt visionen för Gävleborgs län ska Gävleborg vara fullt av möjligheter och våra makthavare ska arbeta för att prestigelöst ta bort och undanröja hinder. Det regionala utvecklingsprogrammet beskriver därmed Gävleborg som ett län med möjligheter! Men för vilka finns möjligheterna? Är möjligheterna desamma för alla? Erbjuder länet likvärdiga möjligheter för kvinnor och män, flickor och pojkar? Det lyfts i det regionala utvecklingsprogrammet att varumärket är ett löfte. De bilder som skapas är ett löfte till den tänkta intressenten, ett informellt kontrakt om leverans av de löften man skapar i kommunikationen. Så om löftet som skapas är en region med möjligheter hur arbetas det för att uppfylla detta löfte för alla? Hur säkerställs det att det uppfylls för alla kvinnor och män, flickor och pojkar? Hur utvärderas kontraktet? Löftet Det regionala utvecklingsprogrammets syfte är att beakta de regionala förutsättningarna, ange inriktning och prioriteringar samt redovisa åtgärder för att uppnå regional utveckling. RUP 2009-2013 vill skapa ett län där arbetsmarknad, studier, livsmiljö och attityder uppmuntrar till inflyttning och där alla har möjlighet att växa och utveckla sin egen kompetens. Hållbar utveckling genomsyrar det regionala utvecklingsprogrammet i linje med de europeiska ambitionerna i Lissabonstrategin. I allt som görs skall lösningar som leder fram till en hållbar utveckling sökas. För att klara detta lyfts att den mångfald som finns i samhället behöver uppmärksammas och anammas i att göra alla samhällsgrupper delaktiga i deras egen och samhällets utveckling. Den sociala och kulturella dimensionen av hållbar utveckling lyfter fram betydelsen av att resurser, inflytande och makt fördelas rättvist och jämställt. Detta skall ske på ett sådant sätt att flickor och pojkar, kvinnor och män kan känna trygghet och delaktighet i samhället. Jämställdhet mellan kvinnor och män är därmed enligt det regionala utvecklingsprogrammet avgörande frågor. Åtgärdsstrategier som presenteras i det regionala utvecklingsprogrammet menas följa en röd tråd 16

från visionen av det Gävleborg vi vill bo, verka och leva i. Dessa åtgärdsstrategier ska vara levande så tillvida att alla aktörer i länet följer dessa i sina satsningar och planer. Kontraktsuppfyllande Befolkningsutvecklingen och välmående i Gävleborg är enligt RUP:en huvudfråga för den regionala utvecklingen. Befolkningsutvecklingen i Gävleborg anges också som det övergripande målet för RUP, “Gävleborgs län skall öka sin befolkningsmängd och vid utgången av 2013 vara 280 000 invånare i länet”. Enligt den senaste svenska långtidsutredningen kommer dock andelen invånare i arbetsför ålder att minska i alla länets arbetsmarknadsregioner fram till 2020. Detta ställer ökade krav på tillväxtförutsättningar, offentliga välfärdssystem och företagens kompetensförsörjning. Ur ett europeiskt perspektiv minskar också ålderskullarna i stora delar av Europa fram till 2050 om inte EU genomför en omfattande ökning av invandringen. Invandring, utvecklade välfärdssystem och god barnomsorg framhålls som de huvudverktyg i EU som finns att använda för att möta den europeiska utvecklingen. Det regionala utvecklingsprogrammet menar att förutsättningarna för en god demografisk utveckling handlar lika mycket om att stimulera en ökad inflyttning som att stimulera en minskad utflyttning. Fyra faktorer anses vara styrande när det gäller möjligheterna till inflyttning. Dessa är viktiga för att attrahera nya invånare att flytta till ett län. Det handlar om Möjligheter till arbete eller studier, Ett attraktivt boende, Goda sociala nätverk och En bra samhällsservice/välfärd. Den allmänna attraktionskraften för länet anses dock så viktig att den behöver en egen förklaring som en femte faktor för demografisk utveckling. För att stimulera såväl inflyttning som minskad utflyttning krävs en regional attraktionskraft. Möjligheten till en större attraktivitet som bostads- och etableringsort är viktigt i syfte att öka såväl skatteintäkterna som att vidga rekryteringsbasen. Ytterst menar det regionala utvecklingsprogrammet att attraktionskraften för ett län handlar om möjligheterna till goda och trygga uppväxtvillkor för flickor och pojkar och att människor trivs, mår bra och upplever livskvalitet. Ser vi på de undersökningar som gjorts i förhållande till länets attraktionskraft anser både gävleborgare och boende i övriga delar av Sverige att Gävleborgs län är ett bra ställe att bo och leva i. Länet anses erbjuda möjligheter till bra boende och en bra miljö att leva och växa upp i. Dessutom är folk mycket 17

positiva till länets möjligheter till bra fritidsboende, liksom att man i hög grad instämmer i att länet erbjuder goda möjligheter till semester och turism. Många boende i andra delar av Sverige anger dock att de inte vet vad länet har att erbjuda i form av upplevelser, eller saknar åsikt i stort. Attraktionskraften hos länet som helhet bedöms som relativt hög av gävleborgarna när de själva skall bedöma sitt län. Cirka 70 procent av oss ger länet höga betyg som en plats att leva och bo i, och hela 94 procent av oss kan tänka sig att rekommendera andra att flytta hit! Många utanför länet har också en positiv bild av oss. Eftersom denna statistik inte finns könsuppdelad kan vi inte säga något om huruvida kvinnors och mäns åsikter skiljer sig gällande något i detta. I den allmänna attraktionskraften vet vi att det läggs stor vikt hur infrastrukturen fungerar. Särskilt för ungdomar, pensionärer, invandrare och personer utan bil är kollektivtrafiken av avgörande betydelse för boende, sysselsättning och upplevelser. Särskilt viktig för inflyttningen är också enligt det regionala utvecklingsprogrammet den upplevda bilden av närhet och kvalitet i den kommunala skolan och den kommunala barnomsorgen. Att grundläggande kommunala kärnverksamheter avseende vård och omsorg, hälso- och sjukvård, kultur och fritid samt skola och utbildning håller hög standard och god kvalitet är viktigt för den regionala utvecklingen. Den vanligaste och viktigaste orsaken till ett byte av bostadsort är för de flesta relaterad till ett byte av jobb eller studier. Tillgången till arbete hänger tätt samman med den tillväxt som finns. Länets relativt svaga tillväxt och arbetsmarknad utgör därför en försvagande faktor för flyttningen till länet. Kontraktsbrott? Det som i det regionala utvecklingsprogrammet lyfts fram som en av länets stora svagheter är den demografiska utvecklingen med en minskande befolkning till följd av unga utflyttare och äldre inflyttare. Att Gävleborg har en kraftig underrepresentation när det gäller kvinnor i ledande beslutsfattande positioner lyfts också här som ett strukturproblem som hämmar både inflyttning och bromsar tillväxt. Den könsuppdelade arbetsmarknaden med fast inrotade mönster som anger inom vilka yrken det är lämpligt att arbeta beroende på kön och att detta i hög grad styr människors studieval lyfts också som ett stort problem. Den låga formella utbildningsnivån i länet lyfts som ett relaterat problem.

Den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden i länet ges som en möjlig förklaring till att fler flickor än pojkar lämnar Gävleborg till följd av färre utvecklingsmöjligheter inom traditionellt kvinnliga yrken och för svag motivering för unga kvinnor att vilja stanna kvar och söka sig till för länet starka branscher. Detta menar det regionala utvecklingsprogrammet medför i förlängningen en demografisk snedfördelning med för få kvinnor i fertil ålder i förhållande till män vilket i sin tur påverkar födslotalen. I de län där segregeringen är stor måste man anstränga sig ännu mer för att stimulera arbetsmarknaderna så att de lockar ungdomar i allmänhet och unga kvinnor i synnerhet. 11 Mats Törnquist, Regiondirektör på Region Gävleborg, poängterar att vi har en kompetensflykt från vårt län vilken vi måste lösa genom att göra det attraktivt att jobba och bo här. I detta är det enligt Mats än viktigare med en arbetsmarknad som lockar kvinnor. Lena Landström, Chef för enheten för kulturmiljö och folkhälsa på Länsstyrelsen, menar att om vi vill att unga vuxna ska komma tillbaka och bedriva verksamhet i länet efter högre studier måste vi börja jobba mer ur barnperspektiv exempelvis genom att locka med de bästa skolorna. Hon tror att det extremt manliga vi har i Gävleborg med ”trä och stål i fokus” skrämmer bort unga kvinnor och frågan är hur vi lockar hit dem igen? Enligt Karin Sandgren, samordnare för verksamhetsområdet våld i nära relationer på Länsstyrelsen i Gävleborg, pekar på studier gjorda i Gävleborg som visar att flickor kan tänka sig att flytta från länet i större utsträckning än pojkar. Flickor har blivit uppmuntrade att bryta mönster under lång tid och att pojkarna har svårare att bryta med bruksmentaliteten. Mansnormen i länet kan på så vis tyckas hårdare än kvinnonormen. Mannen är norm i Gävleborg men vi tar det som självklart. När vi börjar se över de strukturer som finns, hur resursfördelningen verkligen slår, först då har vi möjlighet att handla annorlunda. Här har getts möjligheten att se över just din verksamhet utifrån ett genusperspektiv. Vilka möjligheter ges våra kvinnor, män, flickor och pojkar idag? Vilka begränsningar sätts? Och nu när vi vet hur det ser ut, vad gör vi för att gå vidare mot en hållbar utveckling där möjligheter för gävleborgarna i realiteten är möjligheter för kvinnor, män, flickor och pojkar?

Myten om kvinnorna som flyr och sanningen om männen som styr Jämställdhet är inte så lätt som att det endast handlar om kön, det handlar om genus. Därmed handlar jämställdhet om makt och strukturer. I denna rapport har vi tittat närmare på hur fördelningen utifrån kön ser ut inom en mängd områden, men vi har inte stannat vid det utan även sett på resultatet ur ett makt- och strukturperspektiv, samt ur ett genusperspektiv. 19

Männen som styr När resurser fördelas görs det inte bara utifrån makt hos den som fördelar utan också utifrån makt hos de som tilldelas. Vilka får utrymme? Vilka kommer till tals? Vilka syns? Vilka sätter agendan? Resurserna ger också makt. Därför är det inte bara intressant utan också viktigt att se över hur resurser fördelas inom ditt område. Av vem de fördelas, till vem och vilken makt det ger. För det är här möjligheter skapas, eller motverkas. Statistiken gällande politiker och tjänstemän talar sitt tydliga språk. Det är männen eller rättare sagt den manliga normen som styr. I ett län där fler kvinnor än män bor, där den största arbetsgivaren för kvinnor är inom vård och omsorgssektorn är det intressant att se över de satsningar som prioriteras. Det som lyfts i RUP är skog och industri. Det står inget om den outnyttjade kompetensen som finns bland de utbildade kvinnorna i länet. I det regionala utvecklingsprogrammet framgår det tydligt att det yttersta målet för länet är att nå en ökad befolkning. Om högsta målet är att öka befolkningen i länet och man i det regionala utvecklingsprogrammet helt i linje med Lissabonstrategin anger att kvalitet i grundläggande kommunala kärnverksamheter avseende vård och omsorg, hälso- och sjukvård, kultur och fritid samt skola och utbildning avgör länets attraktionskraft. Är det då inte konstigt att det inte syns i prioriteringar och satsningar som görs i länet? Nästan en tredjedel av alla kvinnor i länet är sysselsatta inom vård och omsorg medan en procent av länets kvinnor är sysselsatta inom skogsbruk. 12 Ändå är det inom skogsbruk och stålindustri som fokus läggs i regional utveckling. Vad är det som gör att trots att det sägs att utvecklingen borde gå åt ett håll, att vikten av detta lyfts, görs inte prioriteringarna i linje därmed? Vad är det som gör att prioriteringar görs annorlunda? Att det traditionellt manliga i länet ändå prioriteras och det traditionellt kvinnliga inte gör det? Att det traditionellt kvinnliga lyfts som viktigt i ord men inte i handling. Att det traditionellt kvinnliga inte prioriteras motsvarande den vikt det sägs ha? Kan det vara så att det största hindret för jämställdhet och därmed regional utveckling i linje med uppsatta mål är att det är de manliga strukturerna som styr och att dessa är väldigt nära förknippade med värderingar som i sin tur bygger på vikten av skogs- och stålindustrin? Kvinnorna som flyr? I Gävleborg i stort är det en viss underrepresentation av män men tittar vi på kommunerna var för sig är det endast i Gävle vi har fler kvinnor än män. Detta beror bland annat på att högskolan ligger i Gävle. Då fler kvinnor än män studerar vidare visas detta också i bostadsortsstatistiken. En viktig del för att 20

behålla kvinnor i länet kan därmed sägas vara högskolan och att säkerställa att denna lever upp till såväl kvinnors som mäns krav. Efter högskolestudier ser vi att män i större utsträckning än kvinnor lämnar länet. Fler av de kvinnor som studerat stannar kvar men eftersom det är fler kvinnor än män om studerar vidare blir konsekvensen ändå att fler kvinnor än män lämnar länet. Utbildningsnivå blir därmed den avgörande faktorn för om män lämnar eller inte. Lösningen kan inte vara att i Gävleborg få folk att utbilda sig i mindre utsträckning och därmed stanna, inte heller att utbilda sig och sen komma tillbaka till ett jobb under deras kompetensnivå. Målet måste vara att det finns jobb för kvinnor och män på rätt nivå. Som det ser ut idag får män i länet jobb redan efter gymnasiet utan högre utbildning och stannar därmed. De som utbildar sig lämnar oavsett om de är kvinnor eller män. Varför skulle de ta sig tillbaka till ett län där utbildning har låg status? Kvinnor utbildar sig i större utsträckning än män men flyttar också i större utsträckning tillbaka. Därmed är den inställning i länet till högre studier som kommit fram i intervjuerna inför denna rapport ett mönster som kan kopplas samman med statistiken. Är det så att män får bra jobb utan att studera vidare medan kvinnor inte får det blir det naturligt att kvinnor studerar vidare i högre grad. De män som väljer (här blir det plötsligt ett val för männen, ett måste för kvinnorna) att studera vidare kommer inte tillbaka till ett samhälle där utbildningsstatusen är låg om det istället går att flytta dit de får valuta för det de studerat. Frågan blir på så vis en fråga om normer och värderingar och framförallt om genus. Hur en riktig man ska vara. Vad en riktig man ska ha gjort för att få ett jobb i Gävleborg. Det pratas i intervjuerna om “bruksanda”. Bruksandan är ett annat ord för normer. Normer för hur kvinnor och män ska vara och agera. Normer för hur samhället ska fungera. Normer för vilka som utbildar sig och vilka som får jobb. Normer för hur resurser ska fördelas och för hur möjligheter därmed skapas eller förhindras. Hur värderas exempelvis den utbildning kvinnor har i länet? Kvinnorna i Gävleborg har en högre utbildningsnivå än männen, trots det ser vi om vi tittar på lön att en kvinna får 92 procent av en mans lön. 13 Tittar vi på bolagsstyrelser ser vi att männen är mycket överrepresenterade och utgör 83 procent av bolagsstyrelserna i länet. 14 Tittar vi på högre tjänster ser vi att män innehar 89 procent av VDposterna i bolagen i Gävleborg. I Gävleborg är normen därmed tydlig. Detta lägger grunden för möjligheter och hinder i länet. Det skapar fortsatt utveckling i samma spår. Vågar vi tänka om? Kan vi? I Gävleborg utbildar sig en riktig kvinna men hon jobbar sig ändå till sin position, annars fuskar hon. I 21

Gävleborg är det inte status att vara kvinna, det är därmed inte status att vara som en kvinna. Det är därmed inte status att utbilda sig. I Gävleborg är det status att vara man. Att vara man i Gävleborg är att inte vara kvinna. Problemet kan på så sätt sägas vara: Inte att vi inte får behålla kompetenta kvinnor i länet (för det får vi) utan att vi inte tar tillvara den kompetens som kvinnor i länet har. Ett resursslöseri som drabbar den regionala utvecklingen. Vi får i Gävleborg en överutbildad kvinna på golvet och en topp bestående av män utan akademisk utbildning. Det är inte att ta tillvara resurser, det är inte att tänka hållbar regional utveckling. För vad händer om de få männen som utbildar sig försvinner och de kvinnor som utbildar sig hamnar under de lägre utbildade männen som stannat i såväl lön som befattningsnivå? Och vad händer i ett län där män inte behöver få bra betyg och utbilda sig vidare för att få ett bra jobb? Vad händer med pojkars motivation i skolan? Vad händer i ett län där kvinnor får bra betyg och studerar vidare men ändå inte belönas. Vilka möjligheter ges? Vilka möjligheter hindras? Hur ser strukturerna ut och vilken regional utveckling borgar det för. Som en deltagare på en av Jämresursens utbildningar i länet plötsligt insåg och utbrast: ”Men jämställdhet handlar ju om rättvisa!” Jämresursens mål är att skapa förutsättningar för att kvinnor och män, flickor och pojkar kan bo och leva i Gävleborg på sina egna villkor. Kartläggningen i denna rapport har varit ett försök att problematisera och ge förutsättningar för fortsatta diskussioner kring skilda verksamhetsområden ur ett jämställdhetsperspektiv. Att ge dig exempel på hur du kan arbeta i just din verksamhet. Att lyfta vikten av att i varje beslut göra en analys inte bara av hur många av vartdera könet det påverkar utan vilka effekter beslutet får genom de normer och värderingar vi har som är det som kallas genus och på så vis säkerställa att besluten och åtgärderna speglar såväl kvinnors som mäns samt flickors och pojkars verklighet och vardag. För att kunna se om målen som satts i RUP uppnåtts krävs könsuppdelad statistik. Myter blir till sanningar om vi inte slår hål på dem - ”I det här länet stannar ingen välutbildad kvinna - vad gör jag här?” Könsuppdelad statisk är en början för att komma åt hur det verkligen ser ut. Först när vi vet det kan vi formulera verkliga mål för regional utveckling och identifiera medel för att ta oss dit. Den könsuppdelade statistiken blir sedan också ett verktyg i att följa upp och se hur vida vi uppnår målen. Så länge vi arbetar efter myter istället för efter hur det verkligen ser ut har vi fel utgångspunkt och därmed blir målet samt vägen dit inte den det borde vara. Regional utveckling behöver precis som jämställdhet tydliga klara mål och precis som i all målformulering krävs en definierad utgångspunkt. Det är här vi är 22

idag och det är dit vi vill imorgon. Den könsuppdelade statistiken blir här en självklarhet för att kunna ge oss den nulägesbild som krävs i allt utvecklingsarbete.

Jämna plågor Hälso- och sjukvård i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på Landstingsaspekten av hälso- och sjukvård. Situationen i länet beskrivs utifrån statistik och “två röster” illustrerar och problematiserar hälso- och sjukvård i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att titta på ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom hälso- och sjukvårdsområdet. Svante Lönnbark, Landstingsdirektör, Landstinget Gävleborg menar att statistik uppdelat på kön tidigare inte har funnits att tillgå i hög grad, eller att tillgång till statistiken funnits men att den inte varit med i styr och ledningssystem. Han ser dock en förändring i detta i och med att såväl tjänstemannadelen som landstingsfullmäktige har ett större ansvar i frågan sedan man undertecknat CEMR- deklarationen. 15 ”För att lyckas i arbetet med den här frågan behövs en ledning som är intresserad av frågan och därmed sätter fokus på och lyfter den. Dessutom behövs statistiskt underlag och kunskap samtidigt som ledningen måste följa upp och efterfråga resultat.” I enlighet med en jämställdhetsintegrerad verksamhet ska Hälso- och sjukvården bedrivas så att kvinnor och män får del av tjänster, service och landstingets resurser utifrån sina olika villkor och behov. Man måste utgå från kvinnors All min erfarenhet säger mig att du är i vecka 38 och mäns levnadsmönster och anpassa verksamheter och insatser efter båda könens villkor och behov. Svante Lönnbark lyfter särskilt fram att det är viktigt att man inser att att alla måste behandlas olika och tillägger: ”Idag ligger det tyvärr närmare till hands att det ställs diagnos utifrån att alla patienter är män.” Exempel på områden där vi idag ser tydliga skillnader i vården mellan kvinnor och män är enligt Svante Lönnbark stroke - och hjärtsjukvården.

Ohälsotal i åldersgruppen 20-64 år, år 2008 Kvinnor Mön Gävle 46,8 32,3 Bollnäs 59,5 40,0 Hofors 58,8 35,3 Hudiksvall 61,0 41,7 Ljusdal 61,4 44,3 Nordanstig 66,7 47,3 Ockelbo 55,9 39,5 Ovanåker 55,0 35,2 Sandviken 51,5 32,8 Söderhamn 73,6 48,0 Länet 55,5 37,5 Riket 46,9 31,4 Källa: Försäkringskassan

Dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar per 10000 invånare (15 år och äldre, åldersstandardiserad), år 2002-2006 Kvinnor Män Bollnäs 1 7,3 29,1 Gävle 18,1 26,0 Hofors 19,2 28,9 Hudiksvall 24,5 30,7 Ljusdal 18,9 33,7 Nordanstig 21,9 38,7 Ockelbo 21,9 38,7 Ovanåker 24,1 35,3 Sandviken 18,9 30,3 Söderhamn 31,9 32,9 Länet 21,2 30,6 Riket 20,3 30,8 Källa: Socialstyrelsen; Dödsorsaksregistret

”Idag är vi stereotypa och det finns en risk att vi utgår från ett manligt perspektiv.” Tittar vi på dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar i länet ser vi tydliga skillnader utifrån kön. Under perioden 2002-2006 avled per 10 000 invånare i länet dryga 21 kvinnor och 30 män i hjärt- och kärlsjukdomar. Antalet män som gick bort var högre än antalet kvinnor i alla kommunerna men med en stor variation mellan kommunerna. Söderhamn var den kommun där flest kvinnor gick bort i hjärt- och kärlsjukdomar medan Nordanstig och Ockelbo var de med flest män. Bollnäs var den kommun med lägst antal kvinnor som gick bort i hjärt- och kärlsjukdomar och Gävle den med lägst antal män. Allt att vinna, såväl man som kvinna Att se att där finns skillnader mellan könen är ett första steg för att kunna åtgärda det vi kan utifrån syftet att skapa likvärdiga möjligheter för kvinnor och män i länet. Tänkbara orsaker till kvinnors större andel sjukskrivningar kan vara att kvinnor är sjukare än män, har andra sämre arbetsvillkor än män, utför mer obetalt arbete än män eller att kunskapen om kvinnors sjukdomar och hälsa är otillräckligt utvecklad. Diskriminering eller könssegregering kan också påverka. 16 Lönnbark påpekar att: ”I strokevården ser vi att vi haft sämre resultat för kvinnor än för män och när vi nu vet att det är så, när vi ser att det är ett problem, då finns anledning att reagera. I strokesjukvården har vi blivit bättre för att vi har satt fokus på frågan, genom ledningens uttalade intresse och stöd. Här har det gått att sätta in 25

åtgärder då det varit satt i fokus samtidigt som det funnits statistik.” I alla åldersgrupper rapporterar kvinnor mer ängslan, oro och ångest än män. 17 Detta kan självklart bero på faktiska skillnader i ängsla, oro och ångest eller på möjligheter för män och kvinnor att uttrycka detta. Lika viktigt som i de övriga verksamhetsområden vi tittat på i denna rapport blir normen för vad som är kvinna och man viktig att synligöra även i Hälso- och sjukvårdsområdet. Eller som Lönnbark uttrycker det ”När vi tar beslut utan att tänka in kön leder det inte bara till nackdel för kvinnor utan även för männen. Ett sådant exempel är hanteringen av ångestsymptom där männen medicineras i högre grad och kvinnorna oftare ordineras terapi. ” Det som enligt Lönnbark måste göras, och det som delvis redan görs, är att börja med kunskap om hur det hänger ihop. Även här måste faktaunderlag finnas med till exempel könsuppdelad statistik vilken därefter analyseras och bearbetas så att den blir praktiskt användbar. med siffrorna. Det viktiga jobbet att göra är att medvetandegöra om hur situationen ser ut. ”Jag lyfter frågan, i möten med politiken och i möten med chef och ledning, men det måste göras med praktiska exempel från verkligheten så att vi inte fastnar i en teoretisk diskussion.” Ohälsa Ohälsotalet är Försäkringskassans mått på frånvarodagar som ersätts med sjukförsäkring. Den visar antalet utbetalda nettodagar under en 12-månadersperiod med sjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjuk- och aktivitetsersättning per person. Ohälsotalet i åldersgruppen 20-64 år var i Gävleborg under 2008 betydligt högre för kvinnor (55,5%) än för män (37,5%). Detta att jämföra med rikets knappt 47% för kvinnor respektive dryga 31% för män. Det betyder därmed att kvinnorna i länet inte bara har ett betydligt högre ohälsotal än männen i länet utan också att såväl kvinnorna som männen i länet har ett högre ohälsotal än kvinnorna och männen i riket i stort. Det finns dock stora skillnader mellan kommunerna med Gävle och Söderhamn som ytterligheterna. Att ohälsotalet i länet överlag är större än i riket är självklart illa nog och något som bör ses över för att säkra regional tillväxt. Orsaker till hur situationen ser ut bör analyseras för att finna möjliga lösningar 26

på problemet. Det som vi ser här är dock en klar skillnad mellan mäns och kvinnors hälsosituation vilket gör att dessa analyser samt de lösningar som presenteras, de insatser som erbjuds, måste ta hänsyn till den relativt stora skillnaden mellan kvinnors och mäns ohälsa. I såväl orsaksanalys kring, samt åtgärdsprogram för, kvinnors och mäns ohälsa måste ett könsperspektiv finnas med. Missas detta perspektiv riskerar vi att åtgärdsinsatser i linje med regional utveckling bara gynnar kvinnor eller män och vi får en skev fördelning av resurser. Att ge en skev bild motverkar såväl det övergripande jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv som de lika möjligheter som regional utveckling strävar mot. Om vi tittar på hur siffrorna ser ut idag kan vi undra om så inte redan är fallet när ohälsotalet för såväl kvinnor som män är högst i Söderhamn och lägst i Gävle samtidigt som vi också finner störst skillnad i ohälsotal mellan könen i Söderhamn och lägst skillnad i Gävle. Att storleken på skillnaden på kvinnors och mäns ohälsotal i dess fall verkar spegla ohälsotalens storlek i kommunen blir därav intressant att titta närmare på. För att säkra lika möjligheter för kvinnor och män i enlighet med de jämställdhetspolitiska målen men också för att säkra en positiv regional utveckling i linje med RUP är såväl låga ohälsotal som utjämnade skillnader i ohälsotal mellan kvinnor och män ett självklart mål. Förebyggande och rehabilitering Som det ser ut idag när det gäller rehabilitering får män mer stöd än kvinnor av såväl arbetsgivare som Försäkringskassan. 18 I det förebyggande arbetet inom hälso- och sjukvården handlar det enligt Lönnbark mycket om de samtal som förs med patienterna. Att säkerställa att alla de olika samtal som förs inte resulterar i att ses som en stor massa av patienter utan att man istället reflekterar kring att det är individer och att skillnader utifrån exempelvis kön kan förekomma. Huruvida kvinnor eller män får det bättre eller sämre när skillnader görs mellan könen är som vi ser utifrån studier inte självklart. Jämställdhet är därmed uppenbarligen inte en kvinno- eller mansfråga utan en rättvise- och kvalitetsfråga för båda könen. Det vi kan se om och om igen i statistiken är skillnader mellan könen. Uppdraget för varje verksamhetsområde blir därmed att analysera dessa skillnader och planera samt genomföra åtgärder utifrån analysen i enlighet med de jämställdhetspolitiska målen och målen för regional utveckling. Svante Lönnbark menar att kunskap tillsammans med illustrerande exempel och statistisk grund måste till för att synliggöra och åtgärda den ojämställdhet inom hälso- och sjukvården som statistiken visar på.

”Man tror att man gör rätt, att man behandlar alla lika.” Lönnbark illustrerar med hjälp av ett exempel gällande hörapparater där det går att se att män i större utsträckning får dyrare apparater och hörapparat till båda öronen i större utsträckning än vad kvinnor får. ”Det här är exempel som går att peka på ute i organisationerna för att visa på hur situationen faktiskt ser ut. Det handlar inte bara om att sätta på sig (genus)glasögonen och se mönster, vi måste kunna visa bilder som kan illustrera mönstren vi ser.” Kön spelar roll Kön spelar roll när vi ger hälso- och sjukvård. Vilken roll är en annan fråga men att det spelar roll blir tydligt i tabell 30 vilket överensstämmer med tidigare studier. Enligt JämLys- En jämställdhetsanalys av övre Norrland har det exempelvis gått att se att kvinnor har mindre chans att få dialys och få njurtransplantation än män med motsvarande symptom. Vidare har vi sett att kvinnor som röker löper lika stor risk som män som röker att få lungcancer men trots det remitteras inte kvinnor lika snabbt till bronkoskopi. Den rapporten säger också att kvinnor med knäledsartros, höftledsartros och spinal stenos har fler symptom och har förlorat mer av sin funktionsförmåga än män när de väl opereras. Den lyfter även fram att kvinnor får vänta i genomsnitt ett dygn längre på operation vid hjärtoperationer än män. Detta mönster går även igen i väntetiden för kvinnor för tid hos allmänläkare som är längre än mäns väntetid oavsett allvarlighetsgrad eller huruvida det handlar om privat eller offentlig verksamhet. Kön spelar därmed roll även inom hälso- och sjukvårdsområdet oavsett andra variabler. Kunskap kring jämställdhetsfrågor lyfts av Lönnbark som grundläggande för att komma till rätta med de oskäliga skillnader som finns mellan kvinnor och män inom hälso- och sjukvårdssektorn idag. Svante Lönnbark ser också en nära koppling mellan utbildningsnivå och hälsa och tycker att den aspekten av situationen i Gävleborg är viktig att lyfta. ”Kvinnor har i högre grad än män en eftergymnasial utbildning. Här kan jag se att andra län i landet kan ha kommit längre än oss i omställningen från en industrisektorsdominerad region till en mer tjänstefokuserad. Det handlar om att sätta fokus på hur vi ska göra framöver i såväl industrisektor som i landstings- och kommunal sektor för att stimulera till en positiv riktning i denna utveckling. Det krävs samordnade fokuserade insatser för att möta de olikheter i möjligheter som finns i länet utifrån kön. 28

Lyckas vi med det kommer det att gynna såväl hälsoutvecklingen i länet som utvecklingen i länet i stort.” Vi har valt att i denna rapport titta på medellivslängd, ohälsotal samt antal döda i hjärt- och kärlsjukdomar i länet utifrån ett könsperspektiv. Vad vi kan se i alla tre områdena är tydliga skillnader mellan kvinnor och män. Orsakerna till detta kan självklart variera men det blir lika viktigt som i de övriga verksamhetsområden vi tittat på i denna rapport att synliggöra kvinnor och män, och därmed kvinnors och mäns möjligheter, i statistiken. Detta kräver en könsuppdelad statistik och kunskap om hur den analyseras som ett första steg.

Hur går vi vidare? Här följer några undersöknings- och diskussionsfrågor som kan vara intressanta att titta närmare på utifrån det regionala utvecklingsprogrammet och som även kan lyftas som viktiga utifrån arbetet med att uppnå det övergripande jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Undersökningsfrågor • Har kvinnor och män likvärdig tillgång till verksamhetens utbud och tjänster? • Hur fördelas resurserna (tid, pengar, tillgång till personal) mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? • Hur ser väntetiden inom besöks- och behandlingsgarantin ut utifrån kön? • Hur kan tillgängligheten och utbudet förbättras för både kvinnor och män? • Har vi underlag idag för att kunna svara på frågorna ovan? Om inte, vad behöver vi göra för att säkra att det finns möjlighet att ta fram svaren och annan liknande statistik i nuvarande system? Diskussionsfrågor • Hur garanterar vi att vår verksamhet bedrivs på ett sätt som lever upp till det övergripande jämställdhetspolitiska målet om kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom hälso- och sjukvård? • Hur kan vi genom att bedriva en jämställd hälso- och sjukvård bidra till den regionala utvecklingen? Vad händer i förhållande till den regionala utvecklingen om vi inte lyckas?

Det går ju inte! Kultur- och fritidsverksamhet i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på kulturoch fritidsverksamheten. Länet beskrivs här utifrån statistik och genom en röst från länet illustreras och problematiseras kulturoch fritidsverksamheten i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att titta på ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns, flickors och pojkars lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom kulturoch fritidsverksamheten. I kulturoch fritidsverksamhet ingår här bibliotek, idrott, musik, teater och museer. Insatser för kultur och fritid finns i alla kommuner. Lagkrav finns på att alla Sveriges kommuner ska ha bibliotek medan musik, teatrar och museer i huvudsak drivs med stöd av ekonomiska bidrag från staten, landsting och kommuner. Sporthallar och idrottsanläggningar drivs ofta av kommuner då de som fritidsverksamhet syftar till såväl livskvalitet som folkhälsa. 19 När regionförbundet uttrycker målsättningen att färdigutbildade unga vuxna ska komma tillbaka och leva sina liv här så är självklart möjligheten till ett rikt kulturoch fritidsliv för såväl kvinnor som män relevant. Detta är på så vis en förutsättning för regional utveckling. Det blir därmed intressant i denna rapport och viktigt att jämföra såväl kvinnors och mäns utövande och nyttjande av kulturoch fritidslivet. Av intresse är även att fokusera på hur medel inom området fördelas mellan kvinnor och män, flickor och pojkar. Kvinnors och mäns, flickors och pojkars användning av kulturoch fritidsverksamhet skiljer sig inom vissa områden medan det inom andra ser lika ut. Könsuppdelad statistik krävs för att vi ska kunna se hur det ser ut i just det området du verkar. Inom kulturoch fritid i Sverige ser vi exempelvis att kvinnor i högre grad än män nöjes- eller motionspromenerar. Kvinnor besöker också bibliotek och museer i större utsträckning än vad män gör. Män besöker idrottsevenemang och åker skridskor på konstfrusen eller spolad isbana i högre grad än kvinnor. Män idrottar också till större grad än kvinnor i idrottshallar eller gymnastiksalar samt på fotbollsplaner eller idrottsplatser.

Kvinnor och män besöker restauranger, pubar och caféer samt går på bio i ungefär samma utsträckning. Simmar i simhall gör också både kvinnor och män. Fler kvinnor än män simmar någon gång under året. De män som simmar gör det dock vid upprepade tillfällen i större utsträckning än kvinnor. 20 Dessa exempel illustrerar vilken kunskap enskilda organisationer kan få genom att använda sig av könsuppdelad statistik. Exempelvis fås kunskap om hur marknadsföring mot målgruppen kan riktas. I exemplet med kvinnors och mäns simvanor kan det vara intressant att titta närmare på varför kvinnors och mäns användande skiljer sig åt. Detta kan ge svar på hur organisationen kan rikta sitt utbud samt sin marknadsföring. På så vis skapas inte bara förutsättningar för att erbjuda kvinnor och män lika möjligheter utan också förutsättningar för att maximera den egna organisationens resursutnyttjande. På så sätt kan könsuppdelad statistik vara en åtgärd för att skapa förutsättningar för såväl jämställdhet som för hållbar regional utveckling. Vad vi kan se genom den könsuppdelade statistiken är att män i större utsträckning ägnar sig åt att utöva samt titta på sport och idrott medan den så kallade finkulturen och annan kulturutövning och utbud nyttjas av kvinnor i högre grad. Resultatet vi ser i och med denna typ av könsuppdelad statistik får självklart konsekvenser för hur resurser bör fördelas för att säkerställa att de kommer såväl kvinnor som män till del. Var läggs resurserna idag? Vad ser vi om vi tittar på statistiken vad gäller kön i de kulturoch fritidsarrangemang eller aktiviteter som får stöd? • Hur mycket av såväl kommunala medel som företagssponsring, marknadsföring, medieintresse och så vidare läggs på de olika områdena? • Kan vi se något könsmönster i detta? 31

• Tittar • • • •

Vad får det i så fall för konsekvenser i arbetet för att garantera kvinnors och mäns, flickors och pojkars lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom kulturoch fritidsområdet? vi exempelvis på utbyggnaden av idrottsanläggningar ur ett genusperspektiv. Vilka är de potentiella användarna? Vilka uttalar sig i beslutsprocessen? Är det några vars möjligheter minskar genom utbyggnaden av anläggningen? Finns det möjlighet för spontanutövande av idrott för både kvinnor och män, flickor och pojkar?

Det blir också viktigt att se över varför det finns skillnader i kvinnors och mäns användande och hur vida eventuella olikheter spelar någon roll. Finns där något inom det specifika området som kan göras för att attrahera den underrepresenterade gruppen? Vi ser i denna rapport att de utbildade männen flyttar från länet i större utsträckning än de utbildade kvinnorna och många av de intervjuade personerna i denna rapport vittnar om den trånga mansnorm som råder i länet. Att vara man i Gävleborg handlar i mångt och mycket om att inte vara kvinna, att inte förknippas med det som förknippas med kvinnor. Det visar sig tydligt inom utbildningsområdet men kanske ser vi det även här i kulturoch fritidsområdet? Är det accepterat att som kvinna vara intresserad av att titta på sport och idrott och att som man intressera sig för konstmuseer? Eller går mönstret igen från det vi ser i barnsomsorgs- och utbildningsdelen i denna rapport, är det mer accepterat att som kvinna vara som en man än för en man att vara som en kvinna? Vad associeras med att vara kvinna eller att vara man i Gävleborgs län och vad får det för konsekvenser för arbetet för jämställdhet samt för regional utveckling? I och med underskriften av CEMR deklarationen har vi förpliktigat oss att arbeta för att bryta könsstereotyptutövande inom kulturoch fritidsområdet. Men kommuniceras det i exempelvis informationsmaterial med såväl kvinnor som män, flickor som pojkar? Upplever sig såväl kvinnor som män, flickor som pojkar välkomna att delta i aktiviteterna? Skulle något kunna göras inom detta område för att bidra till att de utbildade männen stannar? Skulle något kunna göras för att säkerställa att utbudet speglar intressena hos såväl de kvinnor som män som stannar kvar? Lena Landström är chef för Enheten för kulturmiljö och folkhälsa på Länsstyrelsen. Hon arbetar bland annat med tillsyn och bevarande av kulturmiljö samt med hur kultur används som resurs för regional utveckling och social hållbarhet. Landström möter ofta ett ifrågasättande i frågan om att ha ett genusperspektiv på kultur, på såväl utövandet av kultur idag samt hur det sett ut historiskt. 32

”Det går ju inte att ha!” är den spontana reaktionen. Men kulturen berättar ju en historia och den historia som berättas är ofta männens för det är den som finns nedtecknad.” Landström tycker därför att det handlar mycket om att fråga sig hur vi får fram även kvinnors perspektiv i kulturhistorien. När det gäller att ha ett genusperspektiv i samhället finns likheter med synen på kulturoch kulturmiljöområdet. Båda dessa perspektiv förlöjligas ofta. ”Det skojas om dem så att de blir ofarliga. Självklart finns det genusmönster med i detta, för vilka är de som förlöjligas och vilka står för förlöjligandet?” ”Tittar vi på debatter om satsningar på sportarenor eller likande ur ett genusperspektiv ser vi tydliga mönster i vilka som yttrar sig och vilka som är användarna. Små barn och flickor missgynnas på mäns bekostnad. Det gäller exempelvis tider i hockey och att traditionella pojksporter ges mer stöd.” Här blir det viktigt att säkerställa att det på beslutsnivå finns kunskap om hur intresset och nyttjandet faktiskt ser ut inom det specifika kulturoch fritidsområdet utifrån kön. Som vi ser i de andra delarna av denna rapport är andelen män högre än andelen kvinnor på beslutande poster i länet. Om männen på beslutande poster då följer könsmönstret i vilka kulturoch fritidsområden som är intressanta finns risken att medel satsas i linje med detta. Här krävs reflektion över huruvida detta ligger i linje med de jämställdhetspolitiska målen och mål för regional utveckling. Det handlar om att reflektera över vad som ges ett högt värde inom kulturoch fritidsområdet och vad som inte ges det. Och att analysera huruvida det finns ett könsmönster i den värderingen. Landström lyfter också vikten av att kritiskt granska de kvinnodominerande kulturoch fritidsaktiviteterna. ”Eftersom det är mest kvinnor som går på kulturevenemang blir det viktigt att få in mer ungdomar och män just här. Men det bör inte glömmas bort att det också är viktigt att ha kvar de kvinnor vi har i länet och att kulturen kan vara en bidragandefaktor i detta.” Så självklart går det att ha ett genusperspektiv på kulturoch fritidsverksamhet. Satsningar på jämställdhetsintegrering får dock inte fastna vid stora ord utan måste resultera i konkret arbete. 33

Landström menar att ”Det måste vara slut på flosklerna, det är dags att ta jämställdhetsperspektivet på allvar.” Johan Anderung arbetar som konstkonsulent på Landstinget i Gävleborg och har själv ett starkt driv kring jämställdhetsfrågor. Han har initierat jämställdhetsutbildningar inom sin verksamhet och upplever att i och med detta höjdes kunskaps – och medvetandenivån. ”Det blev ett annat klimat, det kändes påtagligt att bildningsnivån i frågorna höjdes” Han upplever dock att det går trögt med verklig förändring och efterlyser modeller för att arbeta vidare ut i organisationen. ”Det finns en uppfattning att vi redan är jämställda och många nöjer sig med väldigt lite. ”Jag handlar varannan gång”, tycks räcka”. För att det ska till en verklig förändring och för att uppföljningar ska kunna göras krävs enligt Anderung att ledningen prioriterar frågan, att de är cheferna som efterfrågar och säkerställer att alla i organisationen genomgår utbildning. ”Det skulle vara intressant att se hur många som har fått utbildning i jämställdhet och vet vad det handlar om inom Landstinget. Vi ska skriva jämställdhetsplaner, det är ett lagkrav, men det är svårt att göra om det inte finns kunskap.”

Undersökningsfrågor • Använder kvinnor och män, flickor och pojkar verksamhetens utbud och tjänster? • Hur fördelas resurserna (tid, pengar, tillgång till personal) mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? • Hur kan tillgängligheten och utbudet förbättras för både kvinnor och män, flickor och pojkar? • Hur ser bidragsfördelning till kulturoch fritidsverksamheten ut utifrån kön? Bibliotek • Hur ser lånestatistiken ut på biblioteken utifrån kön? • Hur ser bokinköpen till biblioteken ut utifrån kön på författare? Museer • Hur ser konstinköp ut utifrån kön på konstnärer? • Hur ser besöksstatistiken ut utifrån kön? Idrott • Hur ser brukandet av idrottshallar ut utifrån kön? Tidsfördelningen? • Hur ser styrelserna i sporthallarna ut utifrån kön? Fritidgårdsverksamhet • Hur ser brukandet av fritidsgårdar ut utifrån kön? • Hur ser fördelningen bland fritidsledare ut utifrån kön? • Har vi underlag idag för att kunna svara på frågorna ovan? Om inte, vad behöver vi göra för att säkra att det finns möjlighet att ta fram svaren och annan liknande statistik i nuvarande system? Musik och teater • Hur ser fördelningen ut bland författarna till de pjäser som spelas? • Vilka skriver de nya pjäserna? • Vilkas liv speglas i pjäserna? • Hur ser fördelningen ut bland de artister som bokas? • Hur ser fördelningen ut bland de artister som lyfts? 35

• • • • •

Diskussionsfrågor Har vi en jämn könsfördelning gällande föreningslivets representanter i dialog med kommunen? Om inte, kan vi uppmuntra föreningarna att företrädas av både kvinnor och män och i så fall hur? Är stämningen på möten etc. med föreningslivets representanter välkomnande för såväl kvinnor som män? Hur garanterar vi att vår verksamhet bedrivs på ett sätt som lever upp till det övergripande jämställdhetspolitiska målet om kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom kultur - och fritidsverksamheten? Går det att ställa krav på aktivt arbete för att nå det underrepresenterade könet i de aktiviteter som genomförs? Eller kan en prioritering av aktiviteter som riktar sig till underrepresenterat kön inom ett visst område genomföras? Hur kan vi genom en jämställd kulturoch fritidsverksamhet bidra till den regionala utvecklingen? Vad händer i förhållande till den regionala utvecklingen om vi inte lyckas?

Jobba jämt Arbets- och näringsliv i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på arbets- och näringslivet i Gävleborg. Länet beskrivs i detta kapitel utifrån statistik och tre röster från länet illustrerar och problematisera näringslivet i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. Vi tittar närmare på hur fördelningen utifrån kön ser ut i länet gällande arbetsmarknaden i stort med särskilt fokus på bolagsstyrelser och eget företagande. En diskussion förs kring de förutsättningar och därmed möjligheter som den nuvarande situationen i Gävleborg ger för hållbar utveckling och tillväxt. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att titta på ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom arbets- och näringslivet. Arbetsliv Kvinnors tid i förvärvsarbete har under 1900-talet ökat konstant. Sedan 1960 - talet beror utjämnandet av skillnad i kvinnor och mäns sysselsättningsgrad dels på kvinnors ökade sysselsättning men också på en minskning i männens sysselsättningsgrad. 21 I Gävleborgs län var förvärvsfrekvensen under 2009 74,3 för kvinnor och 80,3 för män. Under samma år var nästan 5 procent av kvinnorna och nästan 7 procent av männen i länet öppet arbetslösa. Arbetslösheten var än högre bland de unga i befolkningen. I ålder 1824 år var dryga 5 procent av kvinnorna och dryga 8 procent av männen öppet arbetslösa.

Förvärvsfrekvens år 2008 (procent) Gävle Bollnäs Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Länet Riket Källa: SCB, RAMS

Kvinnor 74,0 75,7 75,3 75,2 74,4 73,9 77,2 78,1 75,1 69,1 74,3 75,4

Män 79,6 80,2 82,2 80,3 80,7 80,7 83,0 85,5 82,1 76,5 80,3 79,5

Total 76,8 78,0 78,9 77,8 77,6 77,5 80,2 82,0 78,7 72,9 77,4 77,5 37

Oavsett åldersgrupp är kvinnor mer ekonomiskt utsatta än män och oron över den egna ekonomin är störst hos ensamstående kvinnor med barn. Detta trots att kvinnor i högre grad än män har en lång utbildning, 20 procent respektive 16 procent. 22 Vi ser därmed att den ekonomiska jämställdheten är viktig för jämställdheten i sig och för att de möjligheter länet vi vill ska finnas för alla i länet är en realitet i både kvinnors och mäns vardag. Så länge kvinnor är mer ekonomiskt utsatta än män är frågan om så är fallet? Ekonomisk jämställdhet är det andra delmålet i jämställdhetspolitiken och visar på vikten av möjligheten att kunna försörja sig själv och eventuella barn genom betalt arbete. Både kvinnor och män får till allra största del sin inkomst ifrån lönearbete men kvinnor får, när hänsyn tagits till alla skillnader utom just kön, 92 procent av mäns löner. 23 Denna skillnad i lön kan därmed inte förklaras med något annat än könsdiskriminering. Den sammanräknade förvärvsinkomsten 2008 var för kvinnor 181,4 och för män 248,5 (tusental kronor). Under 2009 var dryga 4 procent kvinnor och något fler män i länet sökande i program med aktivitetsstöd, nästan 12 procent kvinnor och cirka 15 procent män var mellan 18-24 år. Att titta på arbetslöshet och förvärvsfrekvens utifrån kön blir även viktigt i arbetet med att identifiera åtgärder i syfte att stärka regional tillväxt och utveckling. Marita Svensson, projektledare för Fiber Optic Valley i Hudiksvall menar att befintliga genusstrukturer är ett hinder för tillväxt och innovation men om vi är medvetna om genus kan vi få det att driva på utvecklingen. ”Vi måste veta hur det ser ut i vår region för att kunna se hur villkor och förväntningar på kvinnor och män ser ut. Det är nämligen dessa villkor och förväntningar vi pratar om när vi säger att vi måste förändra strukturer. ” Här blir det regionala chefs- och ledarskapet en viktig del. Det behövs ledare och beslutsfattare som driver frågan menar Svensson. ”En medveten och innovativ chef är en genusmedveten chef. Vi kan prata om bruksanda och jantelag men bakom detta ligger genuskontraktet med en total dominans av män på allt som har med makt att göra.” 38

Som vi ser är exempelvis unga män arbetslösa i större utsträckning än unga kvinnor, ett mönster som går igen i Sverige i stort och som ofta kopplas samman med kvinnors högre utbildningsnivå. Intressant är dock att se att män samtidigt fortfarande tjänar mer än kvinnor och att kvinnor känner större oro över den egna ekonomin samt är mer ekonomiskt utsatta än män. Är detta något som kommer att ändras i och med de mönster vi ser kring unga kvinnors högre utbildning och unga mäns högre arbetslöshet? Vad betyder det om det inte ändras? Hur mycket mer är det i så fall värt att vara man än kvinna i Gävleborg? Könssegregerad arbetsmarknad i Gävleborg Precis som resten av Sverige har Gävleborgs län en könssegregerad arbetsmarknad. Kön förknippas starkt med olika branscher, yrken och positioner. Fördelning av arbetsuppgifter styrs av föreställningar om kön och om vad kvinnor respektive män anses vara bra på. Vilka branscher och yrken som förknippas med kvinnor eller män varierar över tid och ser olika ut i olika länder vilket visar på att vad som förknippas med könet är föränderligt och beroende av sammanhanget. Att kvinnor och män återfinns inom olika sektorer, branscher, yrken och befattningar på arbetsmarknaden och arbetar i olika omfattning visar på att den sekundära könsegregeringen fortfarande är stark. 24 I Sverige arbetar bara 16 procent av kvinnorna och 14 procent av männen (som förvärvsarbetar) i yrken där fördelningen kan sägas vara jämnt fördelade utifrån kön, dvs. fördelningen mellan kvinnor och män ligger mellan 40-60 procent. 25 Vad vi kan se i länet är att kvinnor i högre grad befinner sig inom branscher som finansieras av den offentliga sektorn. Det vanligaste yrket i länet är arbete inom tillverkningsindustrin. För männen i länet är det också den dominerande yrkeskategorin. Den vanligaste sysselsättningsbranschen i länet för kvinnor var under 2008 vård och omsorg. Kvinnor och män finns på olika arenor även i yrkeslivet i Gävleborgs län. Inom Utbildning & forskning och utveckling, vård & omsorg, personliga & kulturella tjänster samt civila myndigheter var fler kvinnor än män sysselsatta under 2008. Fler män än kvinnor var istället sysselsatta inom jord- & skogsbruk, tillverkningsindustrin, energi- & vattenförsörjning, byggverksamhet, handel och transport och kredit och företagstjänster. Enligt studier är förekomsten av deltidsarbete också en fråga om vilket kön som dominerar på 39

arbetsplatsen mer än vilken bransch vi befinner oss i. 26 Antalet deltider ökar med antalet kvinnor i branschen. Kvinnor som arbetar inom mansdominerade branscher såväl som män som arbetar inom kvinnodominerade branscher arbetar i större utsträckning heltid. Skälen till att arbeta deltid skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnor önskar att arbeta deltid men anser att de har svårt att hitta ett lämpligt arbete på heltid. Barntillsyn och vård av anhörig är en oftare förekommande anledning hos kvinnor än hos män att arbeta deltid. Män anger i större utsträckning studier som anledning till deltidsarbete samt svårigheter att få ett lämpligt arbete på heltid. 27 Kopplar vi detta till det tredje jämställdhetspolitiska delmålet om jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet ser vi att vi fortfarande har en bit kvar. Tar vi utgångspunkt i hur situationen i länet ser ut vad gäller nettodagar med föräldrapenning blir vägen än längre. I Gävleborg hade männen 21 och kvinnorna 79 nettodagar med föräldrapenning vid barns födelse år 2008. Männen i Sandviken hade flest dagar och männen i Nordanstig minst uttag av föräldrapenning. Näringsliv Fyra av fem styrelseledamöter i Sverige är män. Gävleborg har en än större mansdominans. I länet har vi en lägre representation av kvinnor än riksgenomsnittet i såväl styrelser i stort (83 procent män) som på ordförande (86 procent män) och Vd-posterna (89 procent män) jämfört med rikets 80 procent, 82 procent och 86 procent på motsvarande poster. 28 Tittar vi på fördelningen utifrån kön i kommunernas Sammanräknad förvärvsinkomst för befolkningen egna bolagsstyrelser i länet har Ljusdal 79 procent 16 år och äldre (medelinkomst inkl 0) år 2008, tkr män, Hudiksvall 80 procent män, Ovanåker 71 procent Kvinnor Män män, Ockelbo 100 procent män, Bollnäs 67 procent Gävle 189,2 262,8 Bollnäs 176,8 231,3 män, Söderhamn 69 procent män. Intressant är också Hofors 185,9 257,8 att 6 av 10 kommunstyrelseordföranden är kvinnor. Hudiksvall 180,2 242,6 Bland kommunfullmäktigesekreterarna är 7 av 10 Ljusdal 170,7 223,8 Nordanstig 168,6 219,9 kvinnor och på kommunstyrelsenivå finner vi att 9 av Ockelbo 173,8 235,3 10 kommunstyrelsesekreterare är kvinnor. Ovanåker Sandviken Söderhamn Länet Riket Källa: SCB

Men vad spelar det för roll? Spelar det någon roll om vi som kvinnor och män arbetar i olika branscher, i olika yrken och på olika positioner? Arbete med rekrytering av kvinnor till 40

171,2 183,3 174,2 181,4 193,5

232,1 268,1 231,6 248,5 266,5

ledande positioner i företag leder enligt internationella studier till större vinster och högre lönsamhet. Könssegregeringen presenteras också som ett hinder för rörligheten på arbetsmarknaden då den leder till att kvinnor och män när de byter arbete endast byter till ett yrke inom den sektor där det egna könet dominerar. Möjligheterna till arbete i sig såväl som rörlighet på arbetsmarknaden skulle därmed öka på en arbetsmarknad utan könssegregering. 29 Självklart är också att utvecklingen i länet blir mer hållbar när alla, såväl kvinnor som män, kan och vill ta de arbeten som finns och som de är kvalificerade för. Att arbeta för det jämställdhetspolitiska delmålet kring ekonomisk jämställdhet blir därmed ett arbete för effektivt tillvaratagande av resurserna i länet och bidrar därmed till hållbar regional utveckling i relation till alla dess dimensioner. När det gäller kvinnor på ledande poster har Marita Svensson hittills inte träffat på någon ledningsgrupp med fler kvinnor än män. Hon anser det dock viktigt att lyfta att såväl män som kvinnor kan vara normbrytare här och ansvara för att jämställdhet och kunskap om genus genomsyrar organisationen. ”Det är min bedömning, efter alla års förändringsarbete, att där det finns någon som vågar kliva fram och utmana normen, där händer det något. Det behövs helt enkelt förebilder som inte släpper taget utan vågar stå upp i sammanhang där de blir ifrågasatta.” I det regionala utvecklingsprogrammet för Gävleborg ser vi ett tydligt mönster i att det är de områden där män till större del är sysselsatta som lyfts som löftesrika områden. Det är dessa områden som är, och kan bli än mer, framgångsrika. Det är därmed inom dessa områden det ska satsas medel framöver för att nå målen med regional utveckling. Det nämns också i RUP, dock utan vidare kommentarer kring just Gävleborg, att ”Även välfärdens områden kan naturligtvis utgöra komparativa fördelar om det finns områden som fungerar särskilt bra, placerar sig ovanligt högt i jämförelser osv.” (RUP, s. 13) Vad ger det för konsekvenser att det är de områden som domineras av män som identifierats som de starka områden som ger Gävleborg fördelar? Vad säger det om statusen på de områden som domineras av kvinnor eller män? Hur kommer satsningar i länet för tillväxt och utveckling därmed att fördelas mellan kvinnor och män? Inressant är också att ställa sig frågan vad som händer med den regionala utvecklingen i ett län som tar välfärdens områden och därmed, enligt ovan, kvinnors arbete som självklara i jämförelse med ett län som fokuserar på att skapa bäst möjligheter i just dessa delar. Flera av de informanter som blivit intervjuade i denna rapport har framhållit just välfärdens områden som helt 41

avgörande för hållbar regional utveckling, ”Självklart lockar det att flytta till eller bo kvar i ett län med en jämställd och Sverigeledande skola, vård och omsorg?” Så visst spelar det roll om kvinnor och män arbetar i olika branscher, i olika yrken och på olika positioner. Vilken roll det spelar är dock frågan. Och vilka konsekvenser får det i arbetet att uppnå de jämställdhetspolitiska målen samt hållbar regional utveckling? Eget företagande Vilken är företagarens anledning till att starta eget? Finns det någon skillnad mellan könen i svaren? Bland såväl kvinnor som män är den största anledningen möjligheten att påverka sin arbetssituation. Möjlighet till personlig utveckling är också en av de större anledningarna för såväl kvinnor som män. Möjligheter till familjeliv uppges dock av kvinnor som en anledning till att vara företagare istället för anställd. Män anger i större utsträckning inkomst och personlig ekonomi som anledning. I länet är antalet män betydligt fler bland de egna företagarna än kvinnorna. 2115 kvinnor och 4556 män är egna företagare i Gävleborg. Antalet nystartade företag efter lednings könsfördelning år 2008 Enligt Länsstyrelsen i Gävleborgs Kvinnor Män Kvinnor/Män Statistiska rapport 2009 om Gävle 33,4 57,4 9,4 Kvinnors och mäns företagande i Bollnäs 30,8 61,6 6,8 Gävleborgs län är kvinnors andel Hofors 30,3 69,7 .. Hudiksvall 38,7 55,0 6,3 i länet vid företagandet fördelat Ljusdal 35,3 57,8 6,9 på kvinnor och män 26,6 procent, Nordanstig 27,3 56,4 14,5 cirka två procentenheter under Ockelbo 29,7 62,2 .. Ovanåker 22,2 75,0 .. riksgenomsnittet. Andelen kvinnor Sandviken 38,0 59,5 .. bland nyföretagare är lite högre, 28 Söderhamn 23,6 70,7 6,5 procent, men även den ligger under Länet 21,0 39,7 3,5 riksgenomsnittet med 2,7 procent. Riket 31,8 61,5 6,7 De flesta företag i Gävleborg är Källa: ITPS tjänsteföretag, liksom huvuddelen

av alla företag i Sverige. Vanligaste branscher för kvinnor som företagare är inom tjänster och handel. Kvinnorna dominerar inom service, hälso- och sjukvårdstjänster, utbildning, renhållning och rekreation. Männen dominerar inom tillverkning, bygg, transporter och kommunikation. I länet är småföretagarna främst fokuserade på den lokala/ regionala marknaden. Fokuset på den lokala marknaden är något högre bland kvinnor än bland män. Relativt många företag i länet har också en nationell marknad men här är något fler män än kvinnor aktiva. Varken kvinnor eller män befinner sig i särskilt stor del på den internationella marknaden. Den skillnad vi ser i fokus mellan kvinnor och män beror på att de driver företag i olika branscher. Utbildningsnivån hos kvinnor som är företagare är också högre än bland män som är företagare. Företagandet speglar därmed de könsmönster som råder på övriga arbetsmarknaden. Jämställdhet och företagande i Sveriges kommuner undersöks varje år av Företagarna. Undersökningen görs för att granska kvinnors och mäns faktiska likvärdiga möjlighet till företagande. I undersökningen tas hänsyn till kvinnors andel av det totala företagandet, andel kvinnor inom bygg- och industrisektorn, andel företagarkvinnor yngre än 55 år och andel kvinnliga företagare i arbetsför ålder. Enligt deras rapport är Ockelbo bäst av kommunerna i Gävleborgs län medan Hofors och Ovanåker får lägst ranking. Ockelbo ligger i topp i länet vad gäller andel kvinnor av det totala antalet företagare med dryga 30 procent. Tillväxten av kvinnor som företagare i länet är också störst i Ockelbo, med nästan 6 procent. Undersökningens slutrapport betonar att åtgärder för större jämställdhet i företagandet inte handlar om att gynna kvinnor på männens bekostnad genom konkurrenssnedvridning. Åtgärderna bör istället skapa lika förutsättningar för kvinnor och män på samtliga marknader genom att exempelvis se över hindren som idag snedvrider förutsättningarna till kvinnornas nackdel. ”Det skulle hela Sveriges ekonomi, sysselsättning och välstånd vinna på!”

Hållbar utveckling? Behovet av ett generationsskifte inom företagandet ser olika ut i landet. Då många av företagarna i länet kommer att pensioneras under de närmaste åren är det i Gävleborg viktigt med ett generationsskifte. Av de som driver företag i Gävleborgs län är knappt 12 procent yngre än 35 år. Lägre än i riket där de yngre än 35 år utgör dryga 15 procent. För att säkra jämställdheten och klara generationsskiftet i länet krävs att såväl fler unga kvinnor som män driver företag. Skillnaden mellan företagande bland kvinnor och män är högre i länet än i riket. Även andelen företag som drivs av kvinnor och män tillsammans är något högre i riket än i Gävleborgs län. Vi kan se en viss positiv tendens där kvinnorna utgör 22 procent 43

av Sveriges småföretagare men 31 procent av andelen nyföretagare. Andelen kvinnor bland nyföretagare i länet är dock lägre och utgör här dryga 28 procent. Söderhamn har högst andel företagarkvinnor yngre än 55 år i länet, nästan 70 procent, medan det i Ovanåker är ungefär hälften av de kvinnorna som driver företag som är yngre än 55 år. Jaana Kurvinen, Ek Dr, Region Gävleborg, menar att det finns en stark vilja hos kvinnorna som har startat eget att stanna i länet, att det varit en av anledningarna till att starta eget. Detta innebär att satsningar på kvinnors företagande i länet inte bara bidrar till ökat antal företag som drivs av kvinnor utan de ger även incitament för kvinnor att stanna och utvecklas i länet. Enligt Ingrid Siksiö, projektledare Kvinnors företagande på Länsstyrelsen Gävleborg, blir dock konsekvensen av att kvinnor befinner sig mer på lokal än nationell marknad att de ges mindre stöd och bidrag än vad männen får. Bidrag ges till nationella företag, inte till lokala, på grund av risken för att ge konkurrensmässiga fördelar. Att se över denna motsättning och identifiera åtgärder för ökade möjligheter för kvinnor och män att starta eget i länet blir därmed viktigt i linje med såväl de jämställdhetspolitiska målen som den regionala tillväxten. Varför är färre kvinnor än män företagare? Siksiö menar att av UF-företagen (Ung Företagsamhet) fortsätter många av pojkarna men inte flickorna med sina företag. ”För flickorna är det viktigare att studera vidare. Dessutom är flickorna oftare flera i företaget och ser det som en sak de som grupp gjort gemensamt under en period.” Kurvinen pekar också på vikten av att bilden av företagare måste ändras och att såväl media som Näringslivsenheterna har en viktig roll i detta. Hon menar att det idag finns ett stöd i politiken men motarbetande i praktiken. ”Det är inte självklart att som kvinna och företagare identifiera sig med rollen som företagare. Kvinnor ses inte som riktiga företagare på grund utav den bild som finns av företagare - en man med många anställda. Kvinnor ser sig därför ofta heller inte själva som riktiga företagare. Det beror på att bilden av företagare bygger på manliga normer” För att säkra att länet tar tillvara de idéer till eget företagande och utveckling som finns lyfter hon att 44

kunskap om såväl kvinnors som mäns företagande hos rådgivande aktörer måste säkras. ”Eget företag startar du inom ett område du kan och eftersom de flesta kvinnor idag arbetar inom tjänstesektorn är det inom den sektorn de startar eget. Det krävs därför att de som arbetar med rådgivning i eget företagande har kunskap om tjänstesektorn och hur affärsidéer inom det området kan värderas. Här har vi ett ansvar i att kräva att rådgivare får möjligheter till att säkerställa denna kunskap samt kunskap i genus för att kunna möta kvinnor och män med affärsidéer utanför de traditionella.” Ett levande näringsliv är direkt avgörande för regional utveckling. Att säkerställa möjligheter på arbetsmarknaden i länet för alla kvinnor och män. Att verka för att kvinnor och män får ett arbete som tar tillvara den erfarenhet och/eller utbildning som personen har är inte bara en fråga om jämställdhet utan också om ett tillvaratagande av de resurser som finns i länet. För att göra kommunerna i länet attraktiva och få en levande bygd krävs att turism och företag bidrar till tillväxtens alla dimensioner med arbetstillfällen för alla kvinnor och män som vill flytta hit eller bo kvar. Ingrid Siksiö framhäver vikten av möjligheten till arbete i länet för såväl kvinnor och män själva som för hållbar utveckling i länet. ”En hel del unga kommer tillbaka till länet på grund utav närhet till mor- och farföräldrar i samband med tankar om att bilda familj men de kommer tillbaka i den mån det finns jobb. ”

• • •

Hur fördelas resurserna (tid, pengar, tillgång till personal) mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? Hur kan tillgängligheten och utbudet förbättras för både kvinnor och män? Har vi underlag idag för att kunna svara på frågorna ovan? Om inte, vad behöver vi göra för att säkra att det finns möjlighet att ta fram svaren och annan liknande statistik i nuvarande system?

Diskussionsfrågor • Hur garanterar vi att vår verksamhet bedrivs på ett sätt som lever upp till det övergripande jämställdhetspolitiska målet om kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom näringslivet? • Hur kan vi genom att eftersträva ett jämställt näringsliv bidra till den regionala utvecklingen? Vad händer i förhållande till den regionala utvecklingen om vi inte lyckas?

Utan spaning ingen aning Samhällsplanering i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på Samhällsplanering. Situationen i länet beskrivs utifrån statistik och en röst från länet illustrerar och problematiserar samhällsplanering i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att titta på ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom samhällsplaneringen. I samhällsplanering ingår här stadsplanering, kollektivtrafik, miljö och bostadsmarknaden. Stadsplanering Inom stadsplaneringsverksamheterna är planeringen av gator, parker och torg en viktig del för såväl funktion som trivsel. Att bostäder vägar, kollektivtrafik, samhällsservice och grönområden samplaneras blir därmed grundläggande. Byggande och användning av mark och vatten ska planeras så att miljö och människor mår bra. 31 Hur säkerställer vi att såväl kvinnors som mäns rättigheter, möjligheter och skyldigheter tillgodoses här? Enligt det övergripande jämställdhetspolitiska målet ska kvinnor och män ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Så hur kan vi garantera det i stadsplaneringen? Plan- och bygglagen ger medborgarna rätt till insyn och inflytande genom att bland annat byggplaner i god tid görs tillgängliga för invånarna samt att politikerna för en dialog för att ta till sig synpunkter. 32 Hur säkrar vi att både kvinnor och män får denna insyn och möjlighet att komma till tals i frågorna? Kvinnor upplever oftare än män otrygghet i offentliga miljöer. Tillgängligheten för kvinnor skulle därmed öka med ökad känsla av trygghet. Det gäller även vid upplevd möjlighet att utnyttja den kollektiva trafiken, att våga åka kollektivt och att våga åka på kvällar. 33 Detta gör säkerställandet av såväl kvinnors som mäns närvaro och deltagande på samråden extra viktig. Att i stadsplaneringen ha ett trygghetsperspektiv och eftersträva att bygga bort otrygga miljöer blir därmed en fråga om jämställd stadsplanering och ett effektivt utnyttjande av det offentliga rummet. Vems är staden? Dominansen av det manliga perspektivet i stadsplanering i stort är relativt lätt att se. Det har dock upplevts som svårare att göra jämställdhetsfrågorna mer konkreta. Risken att fastna i generaliseringar ökar och därmed risken att låsa fast både kvinnor och män i roller. Det är t.ex. inte alla kvinnor som känner sig otrygga och inte alla män som känner sig trygga. 34 Som alltid när vi pratar om 47

jämställdhetsfrågor blir det därmed viktigt att se över den verkliga situationen och därefter upprätta åtgärder. Att ha med sig att det kan finnas individuella skillnader när vi pratar om mönster är självklart. Mats Törnquist, Regiondirektör vid Region Gävleborg betonar vikten av att veta hur situationen ser ut idag för att kunna fatta beslut om hur vi ska komma vidare. Han säger: ”Det är som i det militära - Utan spaning ingen aning”. Vad krävs då för att gå vidare i arbetet med jämställdhet i samhällsplaneringen för en regional utveckling? ”För att uppnå jämställdhet tror jag det krävs att vi jobbar med ekonomiskt negativa styrmedel. Vi ska arbeta efter trygghets och attraktivitetsaspekter i jämställdhetsarbetet men ekonomiska styrmedel behövs också för att driva på verklig förändring.” Ett sätt att se över verksamheter som exempelvis samhällsplanering ur ett ekonomiskt jämställdhetsperspektiv är att titta närmare på genderbudgeting. Enligt Ingrid Osika, Nationalekonom, är detta en strategi med olika arbetssätt för att se över hur resurser fördelas. Här blir det därmed ett sätt att få syn på den konkreta fördelningen av resurser i stadsplaneringen och titta på vem som verkligen får del av dem. Hon påpekar att det handlar om att synliggöra och i nästa steg se hur vi kan göra jämställt. ”Det föreligger en fördelning av resurser men är den gjord utifrån kvinnors och mäns behov och preferenser?” Osika lyfter också vikten av att titta på det obetalda arbetet som utförs. ”När vi ser över vad en verksamhet kostar idag måste vi också få syn på reella resurser kopplade till obetalt arbete.” Inom stadsplaneringen nationellt kan vi se att män i snitt reser 45 kilometer om dagen, vilket tar ungefär 70 minuter. Kvinnor reser bara 34 kilometer, men den sträckan tar lika lång tid. Skillnaden beror bland annat på att kvinnor inte åker raka vägen mellan hemmet och dit de ska utan stannar och utför ärenden, 48

dvs. utför det obetalda arbetet. Att bygga städer med detta i åtanke och därmed planera för affärer, skolor/förskolor och liknande i närheten av hemmet skulle göra restiden mer jämställd. 35 Detta skulle också minska (tids)kostnaden för det obetalda arbetet. Drar vi detta till sin spets skulle vi kunna argumentera för att om staden skulle planeras utifrån att kvinnor och män ska kunna uträtta ärenden enligt ovan i närheten av hemmet och kvinnor i större utsträckning tar ansvar för detta obetalda arbete får plötsligt kvinnor mer tid över. Denna tid skulle t.ex. kunna användas till betalt arbete vilket skulle kunna leda till att kvinnor arbetar heltid i större utsträckning, eller får högre poster. Detta skulle leda till större skatteintäkter. (och kanske även mer jämställda löner?) Eller kanske vill kvinnan som nu får mer tid över starta eget företag? Kanske har hon först nu energi och tid över att realisera sina drömmar. Kanske väljer hon att starta något lokalt, (som är vanligast vilket vi beskrev i kapitlet Näringsliv). Kanske gör det att hon stannar på orten. Kanske gör en jämställd stadsplanering att vi skapar möjligheterna för att öka antalet kvinnor som driver egna företag i länet, kanske ökar vi antalet kvinnor på högre poster. Kanske är detta ett exempel på hur stadsplanering inte bara ger jämställdhet här och nu utan även tillväxt i ett långsiktigt perspektiv, hållbar utveckling på riktigt. Att det blir än mer attraktivt att flytta till orten. Eller kanske tar män ett större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet när exempelvis affärer och skolor ligger närmare på männens resväg? Kanske börjar män åka mer kollektivt? Och kanske leder det till att vi kommer närmare såväl det jämställdhetspolitiska målet om lika ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet som målet kring hållbart resande? Snöröjning är ett annat exempel som Osika tar upp med hänvisning till genderbudgeting. ”Tidigare har lastbilars framkomlighet generellt prioriterats men i Karlskoga har de tänkt om och röjer först gång- och cykelvägar för att säkra framkomligheten för personal och föräldrar till förskola.” På så sätt kommer den prioriterade snöröjningen fler medborgare till godo och framförallt kvinnors nytta av den ökar. Frågan om vems staden är och vems frihet att röra sig fritt som prioriteras blir därmed en viktig resursfördelningsfråga. 36 Att här säkerställa ett jämställdhetsperspektiv blir därför grundläggande utifrån såväl de jämställdhetspolitiska målen som målen för hållbar regional utveckling.

Hur långt ska vi gå? Miljö och resvanor ur ett genusperspektiv Kvinnor promenerar och åker kollektivtrafik i större utsträckning än män. Män åker bil i större utsträckning än kvinnor. Män har därmed ur miljösynpunkt sämre resvanor än kvinnor. 37 Stadsplaneringen och miljöarbetet i kommunerna är tätt sammankopplade där kollektivtrafiken blir en viktig del. 38 Att titta på samhällsplanering i Gävleborg ur ett genusperspektiv och hur vi lever upp till de jämställdhetspoliska målen här blir därmed också en fråga om att titta på hur vi kan relatera detta till miljöaspekten av hållbar regional utveckling. Mellan kommunerna inom länet arbetspendlade under år 2008 betydligt fler män än kvinnor (9158 män och 6668 kvinnor) 39. Jämför vi arbetspendlingsstatistiken med statistiken gällande hur kvinnor och män färdas ser vi att män i större utsträckning använder bil och kvinnor åker kollektivtrafik. Detta innebär att männen motarbetar miljöaspekten av hållbara regionala utvecklingen i mycket högre grad än kvinnorna. Därmed blir genusperspektivet och riktade insatser utifrån kön intressanta utifrån miljösynpunkt. Det brukar argumenteras att genom att till exempel skapa en ännu bättre kollektivtrafik skulle fler män lockas att ställa bilen och ta bussen i stället vilket skulle öka jämställdheten, samtidigt som miljövinster uppstår. 40 Intressant utifrån detta perspektiv är dock varför kollaktivtrafiken är bra nog för kvinnor att använda idag? Och vem som har utrymme att välja att inte använda bilen.

På så vis blir kollektivtrafiksområdet ett tydligt exempel på de övergripande maktstrukturerna, genusstrukturen, i samhället som jämställdhetsarbetet utgår ifrån och som ger konsekvenser för kvinnors och mäns vardag. Att mäta den kvantitativa jämställdheten ur ett stadsplanerings- och i detta fall resandeperspektiv, dvs. att se över hur det ser ut utifrån kön när det gäller kollektivtrafik- och bilanvändandet samt hur mycket vi går och cyklar är ett sätt att se hur situationen ser ut idag utifrån ett könsperspektiv. Kartläggningen är, som vi säger genomgående i denna rapport, ett viktigt steg på vägen till en jämställd verksamhet dock måste det finnas kunskap om hur statistiken ska analyseras och hur åtgärder ska riktas då det är så lätt att mena väl och göra fel. Är kollektivtrafiken jämställd när lika många kvinnor som män nyttjar den? När män väljer att inte använda bilen? Är resevanorna jämställda när kvinnor och män promenerar till jobbet i lika stor utsträckning? Det kvalitativa jämställdhetsperspektivet blir av största vikt att ta med i analyser av könsuppdelad statistik. Vilka rättigheter, möjligheter och skyldigheter tyder statistiken på, vilka rättigheter, möjligheter och skyldigheter skapas genom en planerad förändring. Vem får vad och på vilka villkor? När vi vet det handlar det om att förbättra. Att skapa förutsättningar för att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jämställdhet blir därmed inte en fråga om att få kvinnor och män att gå lika långt utan om makten att avgöra hur långt vi ska gå. Så färdas män och kvinnor Till fots

Cykel T-bana, spårvagn

Män

Kvinnor

20%

27%

10%

Tåg

Buss

Bil, förare

47%

31%

Bil, passagerare

10%

18%

Annat färdsätt

I hemmets trygga vrå? Socialtjänsten i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på Socialtjänsten. Situationen i länet beskrivs utifrån statistik och två röster från länet illustrerar och problematiserar socialtjänsten i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. Fokus i detta kapitel är våld i nära relationer och dess konsekvenser för regional utveckling. Begreppet ”våld i nära relationer” är brett och innefattar mäns våld mot kvinnor i nära relationer, hedersrelaterat våld, våld och sexuella övergrepp mot barn (inkl. barn som bevittnar våld), våld i samkönade relationer, trafficking och könsstympning. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att titta på ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom socialtjänstområdet. Socialtjänsten i kommunerna är till för att ge stöd till de invånare som har hamnat i svåra situationer. Det stödet som ges kan till exempel vara av tillfällig ekonomisk karaktär men socialtjänsten stödjer även barn som riskerar att fara illa och personer med alkoholproblem eller andra missbruk. 42 För att främja regional utveckling är det självklart grundläggande att denna verksamhet bedrivs på ett kvalitetssäkrat sätt. Att kvinnor och män, flickor och pojkar garanteras samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom verksamheten gör inte bara att vi lever upp till det övergripande jämställdhetspolitiska målet utan säkrar också att stödet som erbjuds är det mest effektiva för regional utveckling. Frågan om hur socialtjänsten ska se ut för att leva upp till detta är precis som i all annan verksamhet något varje aktör måste ställa sig inför just sin verksamhet. Utvecklingssekreterare i Bollnäs kommuns socialtjänst Ingegärd Kock, tycker att det är viktigt att titta från högsta ledning till längst ut i organisationen vid mötet med kund, klient och brukare i frågor som rör jämställdhet inom socialtjänsten och tillägger ”För det som händer i toppen händer också i botten.” Inom socialförvaltningen tror Kock att det fortfarande är många kvinnor som arbetar på grund av tradition och att intresset för jämställdhetsfrågor har mognat fram. ”Det är inte så udda eller hotfullt längre. Motståndet finns där men det är inte lika kompakt. Kanske beror det på de lagar och riktlinjer vi har, det finns inga ursäkter att inte arbeta med frågorna längre.” Kock tror att utrymme att jobba med jämställdhetsfrågor krävs för att förslag på konkreta åtgärder ska 52

kunna växa fram i den specifika verksamheten. ”Och återigen blir då högsta ledningen viktig i de här frågorna, de måste skapa utrymme och uppmuntra satsningar i den här riktningen.” Men var i organisationen ser vi problemen? Kanske inte alltid på den nivå där kunskap, resurser eller stöd finns menar Karin Sandgren, samordnare av frågor om våld i nära relationer på Länsstyrelsen i Gävleborg. Hon pekar på vikten av att kunskap i dessa frågor måste finnas på alla nivåer så att det blir möjligt att identifiera och lyfta problematiken där problemen dyker upp, oftast i det direkta mötet med klienter, kunder och brukare. För att lyfta problematiken och skapa förutsättningar för bra insatser måste beslutsfattare och resursfördelare ha kunskaper och medvetenhet i frågorna. ”Om denna kunskap inte finns på alla nivåer blir det en ickefråga eftersom det som inte syns inte finns.” Vad som krävs, enligt Karin Sandgren, är därför en grund som bygger på kunskap och kompetens inom området vilket automatiskt bäddar för idéer, möjligheter och därmed regional utveckling. ”Jobbar vi inte förebyggande med barn och ungdomar kring de här frågorna blir det dyrt för samhället till slut. Vi måste börja mycket tidigare, innan problemen blivit stora. För att förebygga våld och förtryck krävs långsiktighet och kunskap om de strukturer och normer i samhället som kan ligga till grund för problematiken.” Sandgren lyfter på så vis jämställdhetsfrågan inom socialtjänsten som en viktig tillväxtfråga. Förekomst av våld i nära relationer i länet Kommunerna har enligt socialtjänstlagen ansvar för att kvinnor som utsatts för våld, i en nuvarande eller före detta relation, får hjälp och stöd. Kommunerna lämnar dock ofta över större delen av detta ansvar på kvinnojourerna. Samarbete mellan de olika aktörerna kring arbetet med våld i nära relationer blir därmed viktigt. Bristande samsyn och samarbete mellan myndigheter lyfts dock som ett fortsatt stort problem vid hantering om frågor om mäns våld mot kvinnor. 43 Enligt Brottsförebyggande rådet dödas omkring sexton kvinnor varje år av en närstående man, långt fler tvings uppsöka sjukhus och/eller ta sin tillflykt till landets kvinnojourer. Enligt Sveriges kvinnojourer är den siffran i själva verket högre. 44 53

Studier pekar på att mörkertalet vad gäller mäns våld mot kvinnor och särskilt det våld som sker i nära relationer är stort. 45 I Länsstyrelsen Gävleborgs rapport 2008:16 Förekomst av våld i nära relationer i Gävleborg har situationen gällande mäns våld mot kvinnor i länet kartlagts. Vad vi kan se är att våld i nära relationer förekommer i länet, precis som i övriga Sverige, nästan all berörd personal (92,9%) i samtliga tio kommuner i länet kommer i kontakt med något eller flera av problemområdena beskrivit ovan. Vad vi också ser är att endast ca 40 procent av aktörerna i länet arbetar förebyggande mot våld i nära relationer. Enligt samma undersökning arbetar färre än en tredjedel med förövare av i våld nära relationer. Det sätts därmed in stöd till de utsatta i första hand, men det långsiktiga arbetet, att arbeta med att förebygga och förändra normer och beteende hos förövare och i länet i stort är inte lika utbrett. Ses det i relation till hur det fjärde jämställdhetspolitiska målet säger att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och det regionala utvecklingsprogrammet uttrycker att alla regionala aktiviteter ska syfta till en hållbar utveckling har vi en problematisk situation. Länet arbetar med de resultat som blir men inte med påverkan av hur resultaten blir till i syfte att förändra dem. Detta om något är att bortse från ansvar för den regionala utvecklingen och acceptera nuläget som det är. När det kommer till anmälningar av våld i nära relationer är mörkertalet stort. Enligt vissa forskare har de stora mörkertalen att göra med att det länge funnits en acceptans för våld mot kvinnor i nära relationer och att problemet ska lösas inom familjen vilket gjort att det inte arbetats fram några strukturella lösningar. Att våld i nära relationer fortfarande ses som enskilda händelser utan strukturella lösningar vittnar rapporten från länet om. Det handlar om att stödja de som utsatts men inte att arbeta med orsaken till våldet. Detta lyfts också i Brottsförebyggande rådets rapport Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. När det gäller mäns våld mot kvinnor talar vi aldrig om orsak, detta gör vi dock när vi talar om hedersrelaterat våld. 46 Så länge det förebyggande arbetet inte lyfts kommer de strukturella lösningarna att vara långt borta. Enligt Sandgren består problematiken i att det är en sådan låg kunskapsnivå kring frågorna och många av de satsningarna som finns är utformade utifrån att våldet redan har ägt rum. Även det faktum att kommunerna delegerar till kvinnojourerna som är ideella organisationer att till stor del ta hand om och lösa denna problematik tyder på att frågan inte betraktas som så angelägen att man själva bör ta huvudansvaret för den. ”En stor del av jobbet mot våld i nära relationer bygger på samverkan mellan olika aktörer och fördelningen av roller och ansvar mellan olika aktörer måste tydliggöras. Bristen på samordning kring 54

frågorna gör det svårt att få struktur och kraft i insatserna.” Vad medför det för regional tillväxt att kvinnor utsätts för våld? ”Kostnaden för våldet i nära relationer är 2 miljoner/individ som utsätts i länet. Detta innebär en kostnad på 800 miljoner på det vi vet utifrån statistik samt indirekta kostnader. Vad kostar det i vårt län att inte göra något åt det?” Det går att se relativt tydliga mönster i när, var och av vem våld utförs. Män utsätts framförallt för våld under natten medan kvinnorna enligt anmälningarna utsätts till ungefär lika stor del under såväl dagen som natten. Under nyår, Valborgsmässoafton och lördagar (speciellt lördagar i samband med lön) är anmälningarna om misshandel av kvinnor högst enligt Brottsförebyggande rådet. Unga män utsätts för våld på allmän plats medan kvinnor utsätts för våld i den egna bostaden. Studier pekar också på att kvinnor har en högre benägenhet att anmäla våld om förövaren är okänd för dem. Förövarna är till övervägande del män oavsett när eller var eller mot vem våldet utförs och våld i nära relationer handlar framförallt om det våld som män utsätter kvinnor för. Självklart förekommer våld även i samkönade relationer och även kvinnor kan utsätta både män och kvinnor de är tillsammans med för våld. Enligt studier är detta våld dock generellt sett mer sällan förekommande samt mindre grovt och påverkar inte i lika stor grad känslan av säkerhet och välbefinnande hos den som blir utsatt. 47 Eftersom det går att se mönster i när våldet sker går det även att rikta åtgärder. Det blir dock viktigt att i ett första steg faktiskt se de mönster som finns och att ha kunskap nog att veta vad det är vi letar efter. Regional utveckling och våld i nära relationer Kopplingen mellan regional utveckling och våld i nära relationer blir tydlig i att mäns våld mot kvinnor alltmer uppmärksammas som ett folkhälsoproblem. Enligt studier antas mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv förkorta livslängden hos flickor och kvinnor lika mycket som alla former av cancer tillsammans. Att förhålla sig till BRÅ:s statistik från 2004 visar att nästan 23 000 fall av misshandel av kvinnor, närmare 18 000 fall av olaga hot mot kvinnor och mer än 15 000 fall av ofredande av kvinnor polisanmäls i Sverige varje år. Som forskaren Smithwaite uttrycker det så begränsar mäns våld mot kvinnor det dagliga livet för alla kvinnor, 55

om inte annat så genom att kvinnor måste förhålla sig till detta hot om våld. Statens folkhälsoinstitut har t.ex. uppmärksammat att kvinnor på grund av risken att utsättas för mäns våld avstår från att använda grönområden för till exempel motion och rekreation. 48 Det är därmed inte bara det faktiska våldet som begränsar kvinnors möjligheter utan också hotet om våld och rädslan för att utsättas. Enligt SCB oroar sig kvinnor, framförallt över 65 år, i hög utsträckning för att bli utsatta för våld och uppger att de på något sätt omformar sina liv efter detta vilket innebär att kvinnor ständigt förhåller sig till risken att utsättas för våld. Vi vet att den största delen av våldet i Sverige idag utförs av män mot män men så länge rädslan för att bli utsatt för våld och den otrygghet det leder till är större hos kvinnor blir frågan om mäns våld mot kvinnor ett större problem än våldet i sig. Otryggheten och rädslan leder till att kvinnor på olika sätt anpassar sina liv utifrån risken att drabbas och möjligheterna att röra sig fritt i och nyttja det offentliga rummet inskränks. Detta får självklart konsekvenser för kvinnors hälsa samt möjligheten att röra sig fritt och effektivt vilket därmed får konsekvenser för såväl den sociala som den ekonomiska och miljömässiga dimensionen av regional hållbar utveckling. I länet har Ljusdal satt en nollvision vad gäller mäns våld mot kvinnor, ett steg på vägen i att markera detta som ett oacceptabelt strukturellt problem. I Ljusdals nollvision ser vi också återigen att arbetet för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen är ett arbete för att stärka den regionala utvecklingen. Den ständigt ställda frågan om varför jämställdhet är viktig och vad vi tjänar på att arbeta med jämställdhetsperspektivet får här sitt tydliga svar. När vi arbetar för regional utveckling utan ett jämställdhetsperspektiv är risken att vi missar att leva upp till likvärdiga möjligheter för kvinnor och män vilket utöver att strida mot de jämställdhetspolitiska målen ger negativa konsekvenser, som ovan, för den regionala utvecklingen i stort. När vi arbetar för att uppfylla de jämställdhetspolitiska målen leder dock detta till regional utveckling då kvinnor och mäns, flickors och pojkars möjligheter säkerställs genom att hindren identifieras och åtgärdas.

Undersökningsfrågor • Använder kvinnor och män verksamhetens utbud och tjänster? • Hur fördelas resurserna (tid, pengar, tillgång till personal) mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? • Hur ser könsfördelningen ut gällande de som söker ekonomiskt stöd? • Hur ser könsfördelningen ut vad gäller användare av missbrukarvård? • Hur kan tillgängligheten och utbudet förbättras för både kvinnor och män? • Har vi underlag idag för att kunna svara på frågorna ovan? Om inte, vad behöver vi göra för att säkra att det finns möjlighet att ta fram svaren och annan liknande statistik i nuvarande system? Diskussionsfrågor • Hur ser könsnormen ut i den verksamhet vi bedriver? Bland personal? Bland våra kunder och brukare? Hur påverkar det vårt handlande i de dagliga mötena? • Hur garanterar vi att vår verksamhet bedrivs på ett sätt som lever upp till det övergripande jämställdhetspolitiska målet om kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom socialtjänsten? • Hur kan vi genom att bedriva en jämställd socialtjänst bidra till den regionala utvecklingen? Vad händer i förhållande till den regionala utvecklingen om vi inte lyckas? Vill du veta mer om hedersproblematik eller få hjälp och stöd i ert arbete med hedersfrågor? I länet finns en specialutbildad grupp, Resursteam mot hedersrelaterat våld och förtryck i Gävleborgs län, att vända sig. Gå in på www.lansstyrelse.se/gavleborg för mer information.

Öppna dörrar Barnomsorg och utbildning i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på barnomsorg och utbildning i Gävleborg. Länet beskrivs utifrån statistik och en röst från länet illustrerar och problematiserar barnomsorgs- och utbildningssituationen i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. En diskussion förs kring de förutsättningar och därmed möjligheter som den nuvarande situationen i Gävleborg ger för hållbar utveckling och tillväxt. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att titta på ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns, flickors och pojkars lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom barnomsorg och utbildning. Inom området barnomsorg och utbildning ingår här förskola, skola, vuxenutbildning, särvux, svenska för invandrare samt högskola. Enligt Sveriges kommuner och landsting utgör barnomsorg och skola ungefär 45 procent av alla verksamheter i kommunerna. 49 Verksamheterna finansieras med kommunala skatter och avgifter samt statsbidrag riktade till bestämd verksamhet. Barnomsorgen och skolan är en stor och viktig aktör när det kommer till jämställdhetsintegrering. Det handlar dels om att ha ett övergripande tänk kring jämställdhet i utformande av skolan och förskolan. Att ha ett integrerat tänk kring hur skolor och förskolor förläggs i tid och rum för att skapa lika möjligheter för kvinnor och män att ha sina barn i verksamheten. Dels handlar det om att skapa förutsättningar för våra flickor och pojkar att vistas och verka i en förskola och skola där de bemöts likvärdigt och får samma möjligheter att lära och utvecklas.

Utbildning

Förvärvsfrekvens år 2008 (procent)

Högskolenybörjare Läsåret 2007/2008 Antal

Kvinnor Män Bollnäs 96 51 Gävle 438 263 Hofors 31 24 Hudiksvall 152 82 Ljusdal 61 34 Nordanstig 45 18 Ockelbo 17 8 Ovanåker 36 28 Sandviken 166 86 Söderhamn 124 57 Länet 1 166 651 Riket 49 589 37 539 Källa: SCB, Utbildningsstatistik

Kvinnor Män

Övergång till högskoleutbildning Gävle 74,0 79,6

Könsfördelning (%)

Andel av befolk‐ ningen 18‐64 år(‰)

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

65 62 56 65 64 71 68 56 66 69 64 57

35 38 44 35 36 29 32 44 34 31 36 43

13 15 11 14 11 16 10 11 16 17 14 14

6 9 8 7 6 6 4 8 8 7 8 9

Utbildning

Total 76,8

Procentuell andel av ungdomar födda år 1987 respektive år 1984 som påbörjat Bollnäs 75,7 80,2 78,0 högskoleutbildning senast vid en ålder av 21 år respektive 24 år Hofors 75,3 82,2 78,9 Födda 1987 som påbörjat Födda 1984 som påbörjat studier senast vid 21 års ålder studier senast vid 24 års ålder Hudiksvall 75,2 80,3 77,8 Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Ljusdal 74,4 80,7 77,6 29,5 Bollnäs 25,3 18,2 21,8 50,6 39,8 Gävle Nordanstig 37,5 26,5 73,9 32,0 80,7 50,8 77,5 33,7 42,0 Hofors 29,0 25,0 27,0 40,4 32,8 36,5 39,9 Hudiksvall Ockelbo28,2 18,9 77,2 23,6 83,0 53,0 80,2 27,1 Ljusdal Ovanåker 21,4 14,5 78,1 17,7 85,5 32,7 82,0 21,6 26,8 Nordanstig 24,1 14,1 18,4 24,1 26,8 25,6 29,5 Ockelbo Sandviken 27,1 18,2 75,1 22,8 82,1 35,5 78,7 23,3 Ovanåker 35,1 22,5 29,4 44,3 34,9 39,5 Sandviken Söderhamn 33,5 23,6 69,1 28,2 76,5 44,1 72,9 32,2 37,8 Söderhamn 33,1 22,8 40,6 Länet 74,3 27,7 80,3 48,1 77,4 34,0 46,7 30,9 38,5 Länet 31,9 22,2 26,9 Riket Riket 37,2 25,7 75,4 31,3 79,5 51,7 77,5 36,1 43,6 Källa: Högskoleverket, Statistisk analys Källa: SCB, RAMS

Examinerade från högskolans grundutbildning, och boende i länet 1 januari 2010 Rekryteringslän: År för Gävleborg examen Antal examinerade 2005/06 2006/07 2007/08 efter utbildningsområde och kön Kv M Kv M Kv M Humaniora och teologi 27 6 32 8 30 8 Juridik och samhällsvetenskap 99 49 106 46 133 39 20 199 48 Undervisning 151 30 178 12 6 17 5 Naturvetenskap 18 1 25 68 14 52 Teknik, 25 61 varav: ‐ Civilingenjörsexamen/motsv 10 16 5 16 6 9 11 32 1 19 ‐ Högskoleingenjörsexamen/motsv 5 25 3 2 1 3 Lant‐ och skogsbruk 5 3 Medicin och odontologi, 7 2 9 7 5 4 varav: ‐ Läkarexamen/motsv 2 1 1 2 2 3 2 1 2 0 ‐ Tandläkarexamen/motsv 2 1 25 205 19 Vård och omsorg, 175 22 168 varav: ‐ Sjuksköterskeexamen/motsv 87 16 66 17 81 7 0 3 2 2 Konstnärligt område 3 2 Totalt 510 176 533 185 606 180 Källa: SCB, Högskolestatistik

Examinerade från högskolans grundutbildning, men inte boende i länet 1 januari 2010 Rekryteringslän: Gävleborg År för examen Antal examinerade 2005/06 2006/07 2007/08 efter utbildningsområde och kön Kv M Kv M Kv M Humaniora och teologi 19 15 28 11 34 14 Juridik och samhällsvetenskap 122 71 122 67 107 56 38 Undervisning 71 22 82 18 63 14 Naturvetenskap 20 8 17 13 14 76 Teknik, 41 100 32 104 26 varav: ‐ Civilingenjörsexamen/motsv 26 58 18 66 16 49 3 21 6 16 ‐ Högskoleingenjörsexamen/motsv 8 23 6 2 6 2 Lant‐ och skogsbruk 4 3 Medicin och odontologi, 14 6 23 12 29 6 varav: ‐ Läkarexamen/motsv 6 5 12 9 12 3 0 0 4 0 ‐ Tandläkarexamen/motsv 2 0 17 Vård och omsorg, 66 11 72 14 84 varav: ‐ Sjuksköterskeexamen/motsv 28 5 21 5 39 10 6 6 3 5 Konstnärligt område 6 6 Totalt 363 242 388 247 366 228 Källa: SCB, Högskolestatistik

Förskola och skolbarnsomsorg Alla barn från 1 år upp till 12 år ska enligt lag erbjudas förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg av kommunerna om de har föräldrar som arbetar eller studerar. Från 4 års ålder har barn rätt till allmän gratis förskola. 50 Av länets alla barn i åldern 1-12 år är 65 procent inskrivna i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Endast 169 barn är inskrivna i omsorg på obekväma tider. 51 Kvinnor och män skall enligt det jämställdhetspolitiska delmålet som rör ekonomisk jämställdhet ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Möjligheten och rättigheten till förskoleverksamhet är en grundförutsättning för att kunna fortsätta arbeta efter barnets första levnadsår. Denna möjlighet gynnar självklart såväl kvinnor som män. Då vi vet att kvinnor i större grad än män tar huvudansvaret för barnen blir dock rätten till förskola en grundläggande jämställdhetsfråga. Tittar vi på representationen hos personalen i förskolan utifrån kön ser vi att av de dryga 90 000 anställda är tre procent män. Andelen har varit i stort sett konstant under de senaste tio åren. Tidigare var den någon procentandel högre. 52 Alla de konsekvenser den könsuppdelade arbetsmarknaden i Sverige får diskuteras inte här men däremot ser vi i detta exempel att den får direkta konsekvenser för flickors och pojkars möjlighet att från tidig ålder möta såväl kvinnor som män i vardagen. Antal nettodagar med föräldrapenning vid barns födelse år 2008

Kvinnor

Män

Gävle

78,4

21,6

Bollnäs

78,7

21,3

Hofors

78,7

21,3

Hudiksvall

80,3

19,7

Ljusdal

79,7

20,3

Nordanstig

83,1

16,9

Ockelbo

76,8

23,2

Ovanåker

81,5

18,5

Sandviken

75,2

24,8

Söderhamn

82,7

17,3

Länet

79,0

21,0

Riket

78,5

21,5

Det finns en uppfattning ute i landet att pojkars skolresultat blir sämre och sämre. Så är dock inte fallet. Pojkars skolresultat har inte blivit sämre över tid, resultaten har varit konstanta de senaste 10 åren. Däremot har flickors skolresultat blivit bättre i fler ämnen. Flickorna har kommit i fatt och gått om pojkarna i skolresultaten. Detta mönster ser vi i också i länet där flickorna i grundskolan har genomgående högre betyg än pojkar. Flickor är också i större utsträckning behöriga till gymnasiet. 53

Källa: SCB 60

I samtliga kommunerna i länet (förutom i Bollnäs) är andelen flickor som uppnått målen i alla ämnen större än andelen pojkar som gjort det. 54 Samma mönster ser vi i andelen som är behöriga till nationella program. Fler flickor än pojkar är behöriga till de nationella programmen. Bollnäs avviker dock även från mönstret när det gäller behörighet till de nationella programmen med lika stor andel flickor som pojkar med behörighet till dessa. Det är en väsentlig skillnad att det handlar om att flickor blivit bättre och inte om att pojkar blivit sämre. Det blir också avgörande för hur problemet med pojkars så kallade sämre skolresultat ska hanteras. Återigen blir den könsuppdelade statistiken och analysen av den i förhållande till den kunskap vi har om genus viktig. Eftersom flickors skolresultat blir bättre bör fokus vara vad det är som gör att flickor skolresultat blir bättre. Vilka förutsättningar har flickor? Vilka normer finns för hur en flicka ska vara? Varför hänger inte pojkarna med i detta? Vi kan se att det inte har något att göra med antalet kvinnor/ män som är lärare, det har också varit konstant under samma tid. Vad vi kan se är att flickor använder sig av effektivare arbetssätt i skolarbetet men också att de lägger ner mer tid, arbete och engagemang än pojkarna. Enligt Mats Björnson på utbildningsdepartementet handlar pojkars skolvardag till stor del om att hävda sig och söka popularitet hos sina jämnåriga, och även att demonstrera en maskulinitet med hög status, vilket inte kopplas samman med att vara duktig i skolan. Tvärtom blir beteckningen “pluggis” ofta ett sätt att utöva tråkningar och mobbning. Pojkar tvingas på det sättet i högre grad än flickor att balansera mellan skolans krav och att vara populär, trots att de är väl medvetna om vikten av utbildning. Trycket att inte vara ”pluggis” tycks försvinna högra upp i åldrarna och i vart fall vid högre studier. 55 Vårdnadshavare och personal framhäver dock ofta hur roligt det är att en flicka är pojkaktig, det vill säga beter sig som en pojke ska göra. ”Det här är en riktig liten pojkflicka”. Inte lika ofta hörs det omvända, ”Det här är en riktig liten flickpojke”. Normen blir här tydlig. Det är bättre och mer eftersträvansvärt att vara pojke än flicka. När du som flicka är som en pojke får du beröm. När du som pojke är som en flicka blir reaktionen inte den samma. Ser vi då resultaten ovan från skolan i ljuset av detta kan vi se att så länge pojkar och flickor inte ges rättigheten och möjligheten att lära och utvecklas på lika villkor, att bemötas likvärdigt av personalen kommer flickorna att fortsätta överglänsa pojkarna i skolresultat. Kan det vara så att jämställdhetsområdet här får sitt genomslag också som en mansfråga? Eller hur stora skillnader krävs för att kravet på ett jämställt bemötande för såväl flickor som pojkar blir såväl en kvinno- som en mansfråga, en reell jämställdhetsfråga? 61

Myten om kvinnors kompetensflykt - Högskolan ur ett genusperspektiv Kvinnor var ur ett historiskt perspektiv länge utestängda från högre utbildning men numera studerar kvinnor i högre utsträckning än män på högskola och universitet. Kvinnor har högre utbildning upp till åldersgruppen 65 år. 56 Andelen med eftergymnasial utbildning är högre bland kvinnor än bland män, främst bland de yngre, nivåerna ligger dock lägre i länet än i riket som helhet. Under läsåret 2007/2008 påbörjade nästan dubbelt så många kvinnor som män högskolestudier i länet. Av de examinerade från högskolans grundutbildning bor nästan dubbelt så många kvinnor kvar än de som lämnar länet. Männen som har examinerats från högskolans utbildning stannar kvar i länet i mycket lägre omfattning. 57 Att kvinnor och män som studerar vidare flyttar från sin hemregion är inte något specifikt för Gävleborg. En ny studie av Högskoleverket och Statistiska centralbyrån visar att endast storstadsregionerna klarar att behålla sina högskolestudenter även efter examen. Kvinnor och män med högskolexamen flyr även andra regioner för att arbetstillfällena och möjligheten till fortsatta studier finns i storstäderna. Bara fyra storstadslän - Stockholm, Uppsala, Västra Götaland och Skåne - har ett positivt flyttnetto. 58 Marie Richardsson är inne på sitt tredje år som skolledare på gymnasieskolan Vasaskolan i Gävle. Hennes intryck är att den svenska gymnasieskolan är väldigt könssegregerad och att vi nästan är tillbaka i pojkoch flickskola på gymnasiet. Det som hon kan se, som skiljer Gävleborg från andra län, är den låga utbildningsnivån, där välutbildade (kvinnor) flyttar iväg och kvar blir de lägre utbildade (männen). Trots att utbildningsnivåerna skiljer sig på så sätt mellan könen ser vi fler män än kvinnor på högre poster i samhället. Detta säger hon kan ligga till grund för de skillnader vi ser i betyg mellan flickor och pojkar. ”De vet att de får ett bra jobb ändå, utan så bra betyg, så varför ska de anstränga sig. Dessutom ser vi att flickorna får bättre betyg och ändå varken får bättre arbeten eller hög lön.” Det här mönstret tror Richardsson kanske blir ännu tydligare i ett län som Gävleborg med lång tradition av att arbeta sig till sin position. ”Av tradition är det på något sätt hederligare att jobba än att plugga sig till något, jag har en känsla av att det är så här. Att det liksom är fusk om man gått i skolan, man ska jobba sig upp och kunna alla nivåer i en organisation”. Eftersom fler kvinnor än män i länet utbildar sig blir antalet utbildade kvinnor som lämnar länet högre 62

än antalet utbildade män. Det som är intressant här är dock att de kvinnor som utbildar sig i länet stannar i länet i högre grad än vad männen som utbildar sig gör. Det innebär att länet har ett stort antal utbildade kvinnor som faktiskt stannar i länet. Andelen utbildade män som stannar är dock låg. Det kan vara så att männen som studerar i Gävle kommer utifrån i större utsträckning än kvinnorna och därmed är mer benägna att lämna länet efter slutförda studier. Resultatet är dock alltjämnt att vi har kvar ett stort antal utbildade kvinnor i länet och ett lågt antal utbildade män. Vad får detta för konsekvenser för den regionala utvecklingen? En fråga att ställa sig är om både kvinnor och män som utbildar sig inte heller vill återvända till de orter de kom från av det skälet att de faktiskt blivit “normbrytare”. De passar inte längre in i de strukturer och mönster som är giltiga för att man ska ses som “riktiga kvinnor och män”. Flickor får allt bättre skolresultat men det som uppmärksammas är att pojkar får allt sämre skolresultat i relation till flickorna. Utbildade kvinnors flykt från länet uppmärksammas trots att det borde vara utbildade kvinnors kvarvarande i länet som borde uppmärksammas. För visst är det ett problem att de utbildade kvinnorna flyttar. Detta är ett problem i hela Sverige och som har mer med utbildningsnivå än kön att göra. Det som borde problematiseras är vart de utbildade kvinnor som stannar kvar tar vägen och hur vi säkerställer att vi tar tillvara den kompetensen på ett sätt som bäst gynnar en hållbar utveckling. Studier visar enligt SACO att kvinnor är mer överutbildade än män och att Sverige behöver en diskussion om hur kunskap och kompetens tas tillvara på arbetsmarknaden. 59 En sådan diskussion behövs tydligt i länet utifrån såväl ett jämställdhetsperspektiv som för att säkra hållbar regional utveckling. Öppna din dörr Men vad kan då göras? Richardsson poängterar att alla organisationer måste hitta sin egen väg även om alla vill att det ska finnas en universell lösning så måste det förkroppsligas i varje verksamhet. Hon menar också att vi måste höja våra förväntningar på folk ute i organisationen. ”Jag vill inte vara bäst bland de sämsta utan bäst bland de bästa. Om vi inte utmanar i frågorna tappar vi kompetens och organisationen stannar i tillväxt. Men vågar vi öppnar vi upp för helt nya möjligheter.” För Richardsson har vägen från jämställdhetseldsjäl som lärare till skolledare med kunskap i genus och jämställdhet varit ett strategiskt drag. Hon tror på att ha skolledare som har kunskap i de här frågorna.

”Det räcker inte med någon som bara säger att alla initiativ inom området är bra. Det måste finnas en kunskap om exempelvis att ”såhär blir det om man utmanar en norm”. Att våga ifrågasätta sitt eget agerande och kunna lyfta och diskutera när det blir fel tror hon är grundläggande för att kunna nå förändring. ”Det måste vara inte bara accepterat utan uppskattat att säga ”Tänk vad tokigt jag gjorde idag” för att uppmärksamma och kunna föra en diskussion om vad som kan läras av misstagen.” Richardsson menar att alla alltid kunnat ändra sig tidigare när det gäller miljö- och hälsofrågor så självklart måste det gå att förändra vårt beteende även inom detta område. Det är i vardagen som ojämställdhet skapas och upprätthålls, i vardagen som kön ”görs”. Det kan handla om en sådan enkel sak som att komma på sig själv med att säga “Tja” till pojkarna och “Hej” till flickorna i korridoren. Richardsson lyfter vikten av att utgå från uppdraget i arbetet med de här frågorna. ”Alla håller ju med om att alla ska ha lika chans, det är ju ingen som säger emot det. Därför måste också alla i verksamheten vara bärare av frågan men det är viktigt att börja arbetet där var och en står och utgå från det som faktiskt regleras av lagar och uppdrag. Lärarna måste ha kunskap så de kan ta de här diskussionerna, i korridoren, i klassrummet, i mötet i vardagen med eleverna. Sen är det ledningens uppgift att lyfta frågan och att efterfråga resultat. Att ha dörren öppen, rent bokstavligt, är ett sätt att få en uppfattning av jargongen i skolan idag.” “Det är genom att veta vad som händer i korridorerna, att snappa upp det, som du vet var du måste satsa framöver. Så länge dörren är stängd kör du bara på men öppnar du dörren och hör vad som sker då måste du agera.” 60

Undersökningsfrågor • Hur ser betygsnivåerna ut för kvinnor respektive män i din kommun? Hur länge har det sett ut så? • Hur fördelas resurserna (tid, pengar, tillgång till personal) mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? • Hur kan tillgängligheten och utbudet förbättras för kvinnor och män, flickor och pojkar? • Har personalen i skola/förskola kunskap om genus? • Har vi underlag idag för att kunna svara på frågorna ovan? Om inte, vad behöver vi göra för att säkra att det finns möjlighet att ta fram svaren och annan liknande statistik i nuvarande system? Vilken slags litteratur tillhandahåller vi i skolan, speglar den både kvinnors och mäns världar? Diskussionsfrågor • Hur garanterar vi att vår verksamhet bedrivs på ett sätt som lever upp till det övergripande jämställdhetspolitiska målet om kvinnors och mäns, flickors och pojkars lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom barnomsorg och utbildning? • Hur kan vi genom att bedriva en jämställd barnomsorg och erbjuda ett jämställt utbildningssystem bidra till den regionala utvecklingen? Vad händer i förhållande till den regionala utvecklingen om vi inte lyckas?

Kvinnor får larm och män får mat? Omsorg i Gävleborg ur ett genusperspektiv I detta avsnitt tittar vi närmare på omsorgsverksamheterna. Situationen i länet beskrivs utifrån statistik lokalt och nationellt. Två röster från länet illustrerar och problematiserar omsorgsverksamheterna i Gävleborg utifrån ett genusperspektiv. Kapitlet avslutas med förslag på ytterligare aspekter att undersöka vidare ur ett könsperspektiv samt möjliga diskussionsfrågor att ta med i samtal kring kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom omsorgsverksamheterna. Detta kapitel innefattar i huvudsak äldreomsorg och hemtjänst och handlar i lägre utsträckning om omsorger av psykiskt funktionsnedsatta och utvecklingsstörda. ”Bekönade” insatser Kan det vara så att våra fördomar och värderingar om kvinnor och män påverkar beviljade insatser och tjänster? Kan det vara så att en man sällan beviljas larm för att vi inte kopplar ihop manlighet med oro och rädsla? Kan det vara så att en kvinna inte beviljas matleverans för att kvinnlighet och duglighet i köket kopplas ihop? Inom äldreomsorgen erbjuder kommunen hemtjänst och hemsjukvård för de äldre som behöver hjälp med praktiska sysslor och omsorg i det dagliga livet hemma. Det kan innebära att få tillgång till trygghetslarm, måltider, anhörigstöd och dagverksamhet. För de som behöver dygnetrunttillsyn finns särskilt äldreboende eller annan form av vårdbostad. 61 Vid slutet av år 2008 var det fler kvinnor än män över 65 år som bodde permanent i särskilt boende i länet. Antalet kvinnor som bor i särskilt boende ökar rejält med stigande ålder medan antalet män ligger kvar på ungefär samma nivå. Ett större antal kvinnor än män över 65 år i ordinärt boende i länet får också hemtjänst. Dock varierar det här mellan kommunerna där männen i vissa kommuner i större utsträckning än kvinnorna har tillgång till denna insats. En faktor som har betydelse i detta sammanhang är självklart skillnaden i levnadsålder mellan kvinnor och män. Kvinnor lever längre än män och antalet kvinnor i behov av dessa insatser bör därmed vara större än antalet män. När det handlar om assistansersättning är det kvinnor och män med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, betydande och bestående begåvningsmässiga funktionsnedsättning 66

efter hjärnskada i vuxen ålder orsakad av yttre våld eller kroppslig sjukdoms som har rätt till detta. Assistansersättning gäller även kvinnor och män med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande, om de är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. I Sverige får färre kvinnor än män assistansersättning. Män får också fler timmar beviljade. (Försäkringskassan) De som omfattas av handikappersättning är kvinnor och män som har nedsatt funktionsförmåga i sådan omfattning att hon eller han behöver tidskrävande hjälp av någon i sin dagliga livsföring eller för att kunna förvärvsarbeta eller i annat fall har betydande merutgifter till följd av funktionsnedsättningen. Ser vi till riket i stort är kvinnorna en något mindre andel än männen bland mottagarna. Som vi ser i urvalet av statistik ovan får kvinnor en något mindre del av insatserna än männen när det gäller funktionsnedsättningar, detta trots att kvinnor (55 procent) i större grad än män har en funktionsnedsättning. 62 Så vad kan då detta bero på? ”Bekönade” beslut? Anders Åbom som är utredare inom omsorgs- och socialförvaltningen i Ljusdals kommun berättar att det i kommunen gjordes en kartläggning av könsfördelningen av biståndsbeslut under 2006. Kartläggningen visade att av alla ansökningar som gjordes om bistånd under 2005 gällde 65 procent kvinnor och 35 procent män. Fördelningen av gynnande beslut visade sig dock ha en könsfördelning på 59 procent kvinnor och 41 procent män. ”Förskjutningen är alltså på hela 6 procentenheter. Om denna förskjutning av andelarna översätts till antal (av de gynnande besluten) motsvarar detta att 115 fler män fått insatser och 115 färre kvinnor, jämfört med om besluten fördelat sig lika som ansökningarna.” Åbom tillägger dock att resultatet måste analyseras djupare för att avgöra den verkliga orsaken till att fördelningen ser ut som den gör. ”Vi hävdar inte att den beror på bristande jämställdhet eller osakliga skäl av annat slag, men skälen behöver genomlysas.”

Här ser vi ett område som med stöd av könsuppdelad statistik visat på något som är värt att undersöka närmare. Ytterligare ett exempel på detta är vad Ovanåkers kommun såg när hemtjänstinsatser i slutet av 2006 analyserades ur ett genusperspektiv. Analysen i Ovanåkers kommun kom fram till att det finns skillnader mellan kvinnor och män vad gäller hemtjänstinsatsernas omfång och innehåll samt att äldre ensamstående kvinnor förekom i större utsträckning i det material som sågs över. Enligt studien beviljades männen i högre utsträckning än kvinnorna matdistribution. Korttidsvistelsen nyttjades också procentuellt i mycket högre grad av män än av kvinnor. De största skillnaderna mellan insatserna för kvinnor och män syntes i jämförelsen av vårdtyngden utifrån det antal timmar som beviljades kvinnan eller mannen. Trots att vårdtyngden bedöms lika stor för kvinnor och män fick män fler timmar beviljade för utförande av insatser än vad kvinnor fick. I Ovanåkers kommun undersöktes även beviljandet av larminsats. Larminsats söktes enligt studien på grund utav oro. Den oron uttrycktes (förväntades?) i mycket högre grad av äldre ensamstående kvinnor än av män. Larminsats fanns hos 83 procent av kvinnorna och 64 procent av männen av de som hade hemtjänstinsatser. Medeltalet för antalet utryckningar utifrån larmet per kvinna var större än medeltalet per man. I rapporten påpekas att detta ställer frågor kring vår acceptans av äldre ensamstående kvinnors oro. Som vi såg i kapitlet om samhällsplanering är kvinnors oro större än mäns. Denna upplevda oro leder till begränsning av möjligheter i livsutrymme och leder även i detta fall till höga kostnader. Detta visar på att en ojämställd del i en verksamhet kan leda till kostsamma konsekvenser i en annan del av samhället. Detta är en konsekvens som i sig leder till en ohållbar regional utveckling. Studien i Ovanåker visar sammanfattningsvis att kön spelar roll för vilka hemtjänstinsatser kvinnor och män får. Samhällets syn på kvinnor och män, samhällets norm för hur kvinnor och män är och vilka behov de därmed har, ger således utslag i bedömningar om insatser. Rapporten föreslår därmed att frågan om och hur kön påverkar beviljandet av insatser bör ställas i relation till samtliga insatsbeslut. I rapporten lyfts även att granskningen, precis som den i Ljusdal, väcker fler frågor än svar. 63 Att granskningar av verksamheter väcker fler frågor än svar är precis som vid alla typer av förändringsarbete vanligt. Frågan här är just vilka svar som tagits för givna tidigare, vilka rättigheter, möjligheter och skyldigheter detta lett till för kvinnor och män. Och som i alla andra verksamheter, när vi vet utgångspunkten och målet handlar det om att identifiera och genomföra åtgärder för att ta oss från 68

utgångspunkten till målet. För att kunna välja väg måste vi veta utgångsläge och mål. Vi ser också att genom att beköna insatser (att titta på hur den könsuppdelade statistiken ser ut inom ett område) kan vi belysa eventuella bedömningar och beslut som ur ett annat perspektiv. För att på detta sätt kvalitetssäkra verksamheten så att beslut inte medvetet fattats utifrån brukarens kön. Genom att beköna resultatet kan vi komma åt omedvetna stereotypa mönster i agerandet. Vi kan komma åt ojämställdheten där den görs. Vi skapar på så vis förutsättningar för att göra annorlunda, att tänka om och göra jämställd medborgarservice. Förändringsarbetet börjar med dig själv Marianne Andrén, projekt- och forskningsledare som driver ett projekt för förändringsarbete inom vård och omsorg i Sandviken menar på att vård – och omsorgsbranschen måste ”se över sig själv med stöttning på alla nivåer.” ”Beställningen och kravet på jämställdhet måste komma som ett direktiv om vi ska uppnå någon verklig förändring.” Exempelvis är det enligt Andrén inte ett problem att locka män till vården utan att få dem att vilja stanna kvar. ”I vård och omsorg kan vi inte slå igen verksamheten en dag och därmed så vi tvingas inte till förändring på samma sätt.” Andrén nämner också skillnaden i varselsituationen inom vård och omsorg och den inom företaget. Eftersom verksamheten inom vården och omsorg måste rulla på oavsett varsel, vård/omsorg av patienten måste lösas, så blir inte konsekvenserna lika tydliga som varsel inom industriföretag. Detta gör i sin tur att situationen av varsel inom vård/omsorg inte uppmärksammas och åtgärder uteblir. ”Det handlar om en av landets största branscher, men jämför vi med hur stora rubriker SAAB fått i varseltider kan vem som helst se ett klart genusmönster i det.”

Andrén anser att branschen själv måste bli stark, rannsaka sig själva och våga ställa krav på kompetens. Dels för att den som vill arbeta inom vård och omsorg ska veta vad han/hon behöver för att kunna utföra tjänsten men också för att höja kvalitén i verksamheten. Andrén menar på att många av de som arbetar inom vård och omsorg inte har någon utbildning, men att de har lärt sig under resans gång. Den kompetens som finns måste tas tillvara. ”Vi binder ris åt vår egen rygg när vi säger att vi behöver fler händer inom vård och omsorg. Det skapas en bild av att alla kan klara av jobbet, speciellt alla kvinnor.” Enligt Andrén anställer landstinget aldrig personal utan formell kompetens, vilket hon anser att kommunal verksamhet gör inom detta område. Det bidrar till statusen i yrket som sådant och därmed också för de (kvinnor) som arbetar inom området. Andrén menar vidare att det byggs in inlåsningseffekter i systemet så länge det går att anställas på vilka premisser som helst. ”Som chef inom vård och omsorg har du också 40-80 medarbetare inom ditt ansvarsområde. Jämförs vårdområdet med andra verksamhetsområden och branscher framträder en tydlig skillnad i antal medarbetare per chef. Detta gör att du som chef får mindre tid till verksamhetsutveckling och strategiskt tänkande vilket självklart påverkar alla de anställdas arbetsmiljö.” Eftersom de flesta anställda inom vård och omsorg i kommunerna i länet är kvinnor, i snitt dryga 500 kvinnor i jämförelse med dryga 20 män 64, är det till väldigt hög grad kvinnors möjligheter som inskränks. Kvinnors tillgång till en chef som ger dem möjligheter kan därmed ses begränsad. Andrén tillägger dock att det inte går att förändra vård och omsorg utan att förändra samhället. ”Hela strukturen, ja hela samhällsstrukturen måste förändras.” Samhället kommer aldrig bli mer jämställt än de tjänster och den service verksamheterna levererar. Det som håller uppe ojämställda samhällsstrukturer är du och jag. Vi konstruerar och konserverar mönster och rutiner varje dag genom vårt handlande. För att kunna arbeta med förändringar av samhällsstrukturer krävs det att alla ser över just sin del. Den del som just du har möjlighet att påverka och förändra. Det behöver inte vara några stora förändringar. Du behöver inte jämställdhetsintegrera 70

hela verksamheten eller avdelningen på en gång. Du kan titta på en del av din verksamhet så som Ovanåkers och Ljusdals kommuner gjort. Hur ser just ditt handlande ut idag? Och hur vill du att det ska se ut imorgon? Det finns ingen universell lösning på hur du ska arbeta med och för jämställdhet. Men det finns en uttalad strategi nämligen jämställdhetsintegrering 65 och till det finns en mängd utarbetade verktyg. För att nämna några verktyg finns exempelvis 5R-metoden, JämKas Bas, JämKart och JämKas Plus 66. Alla inom kommuner och landsting måste arbeta med just sin verksamhet utifrån hur situationen ser ut där. Utgångspunkten är att gräva där du står. Förändringsarbetet för ett jämställt län börjar med dig själv.

Hur går vi vidare? Här följer några undersöknings- och diskussionsfrågor som kan vara intressanta att titta närmare på utifrån det regionala utvecklingsprogrammet. Frågorna kan även lyftas ur aspekten att uppnå det övergripande nationella jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. I och med att såväl Gävleborgs landsting som regionförbundet undertecknat CEMR deklarationen för jämställdhet 67 har ställning tagits för att bland annat tillämpa ett genusperspektiv på planeringen, finansieringen och tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster i syfte att säkerställa att invånarna har högsta möjliga hälsonivå. För att kunna uppfylla det samt övriga åtaganden i deklarationen blir såväl könsuppdelad statistik samt normkritik viktigt. Genom undertecknandet har också vikten av att vara medveten om att hälso- och sjukvården måste ta hänsyn till kvinnors och mäns olika behov för att säkerställa att de har lika möjligheter till god hälsa poängterats. Vikten av en medvetenhet om att dessa behov inte endast beror på biologiska skillnader, utan också på skillnader i livs- och arbetsvillkor och på stereotypa attityder och antaganden 68. Nedan följer några diskussionsfrågor utifrån detta. Undersökningsfrågor • Använder kvinnor och män verksamhetens utbud och tjänster? Hur ser könsfördelningen ut? • Hur fördelas resurserna (tid, pengar, tillgång till 71

personal) mellan kvinnor och män, flickor och pojkar? • Hur ser anhörigvården ut hos oss utifrån kön? • Hur fördelas hemtjänstens resurser utifrån kön? • Hur ser matdistributionen ut utifrån kön? • Hur fördelas medel till brukare med rätt till personlig assistans utifrån kön? • Hur kan tillgängligheten och utbudet förbättras för både kvinnor och män? • Har vi underlag idag för att kunna svara på frågorna ovan? Om inte, vad behöver vi göra för att säkra att det finns möjlighet att ta fram svaren och annan liknande statistik i nuvarande system? Diskussionsfrågor • Hur garanterar vi att vår verksamhet bedrivs på ett sätt som lever upp till det övergripande nationella jämställdhetspolitiska målet om kvinnors och mäns lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom omsorgsverksamheten? • Hur kan vi genom en jämställd omsorgsverksamhet bidra till den regionala utvecklingen? Vad händer i förhållande till den regionala utvecklingen om vi inte lyckas? Diskussionsfrågor utifrån CEMR-deklarationen • Hur garanterar vi kvinnors och mäns rätt till god fysisk och mental hälsa, tillgång till högkvalitativ hälso- och sjukvård och förebyggande hälsovård? • Hur säkerställer vi att alla är medvetna om att hälso- och sjukvården måste ta hänsyn till kvinnors och mäns olika behov för att säkerställa att de har lika möjligheter till god hälsa? Hur ser vi till att alla är medvetna om att dessa behov inte endast beror på biologiska skillnader, utan också på skillnader i livs- och arbetsvillkor och på stereotypa attityder och antaganden? • Hur gör vi för att inom ramen för vårt ansvarsområde tillämpa ett genusperspektiv på planeringen, finansieringen och tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster? • Hur ser vi till att det i samband med friskvårdsaktiviteter, inklusive aktiviteter som syftar till att stimulera sunda matvanor och betona vikten av motion, tas hänsyn till kvinnors och mäns olika behov och attityder? • Hur säkerställer vi att hälso- och sjukvårdspersonal är medvetna om hur kön påverkar hälso- och sjukvården och att de tar hänsyn till kvinnors och mäns olika erfarenheter av sådan vård? • Hur gör vi för att se till att kvinnor och män har tillgång till korrekt hälsoinformation? 72

Om vi gör det vi alltid har gjort får vi det som vi alltid har fått Vad är det som gör vissa så arga, irriterade och sarkastiska (rädda?) när det talas om könsuppdelad statistik samt analys av sådan statistik? Det är tydligt i argumenten mot att ta fram könsuppdelad statistik att motståndet handlar om makt. Makten att synliggöra, makten att definiera situationen. Hur ser det ut idag? Har vi ett problem? Om vi har det, vad kan vi göra? Makten att ställa dessa frågor, makten att svara på dem samt makten att ta ställning till och åtgärda resultat. Risken att faktiskt i och med åtgärden förlora viss makt eller chansen att vinna makt. Vad är det som döljs? Vilken makt kan gå förlorad? Vad är vi rädda för? Och vilka konsekvenser kan dessa resultat ge för länet? Ojämställdhet handlar om orättvisa makt- och resursfördelningar vilket gör ojämställdheten till ett strukturellt, samhälleligt problem. När särskilda styrsystem för jämställdhet skapas innebär det stora risker för sidoordning av jämställdhetsfrågorna. Jämställdhetsfrågorna bör istället integreras i ordinarie styrsystem. 69 En konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv behövs för att kunna säkra att de tjänster och den service samt det bemötande medborgarna i länet erbjuds är likvärdigt oavsett kön. Kunskap i jämställdhet och genus krävs för att kunna garantera detta, för att kunna analysera varför det ser ut på ett visst sätt och inte riskera att vi utgår från stereotypa föreställningar och fördomar kring kön i vårt bemötande och handlande. För att uppnå denna kunskap behövs självklart utbildning som ett första steg. Könsuppdelad statistik kombinerat med kunskap om genus och jämställdhet möjliggör på så sätt också vidare analys och ger oss chansen att formulera frågeställningar om varför det ser ut som det gör. Som i allt förbättrings- och utvecklingsarbete behövs en nulägesbild för att göra detta samt för att kunna titta på vad som kan göras för att nå förändring. Att utifrån en kartläggning visa på och lyfta att kvinnor och män, flickor och pojkar har olika villkor i en verksamhet är inte detsamma som att förstå varför det ser ut så. Kunskap krävs för att förstå varför men också för att faktiskt göra något åt skillnader i villkor. Kartläggningen är ett första steg i förändringsarbetet, men det är inte hela förändringsarbetet. En jämställdhetsanalys ska ge en bild av hur det ser ut i verksamheten. En bild av hur könsfördelningen ser ut i just din verksamhet bland de människor som beslutar om den, de som verkar i den och de som möter och använder verksamheten. 73

Behandlas alla medborgare lika? Blir effekten av besluten att kvinnor och män, flickor och pojkar får det de behöver på ett likvärdigt sätt? 71 Denna analys ska ligga till grund för att sätta konkreta verksamhetsmål för jämställdhet som ligger i linje med de övergripande policymålen. Det handlar om att identifiera hur kvinnors och mäns förhållanden och villkor ser ut inom de olika verksamheterna. Vilka förklaringar som kan ges till eventuella skillnader i förhållanden och villkor mellan kvinnor och män. Bidrar verksamheten till att skapa samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män? Svarar den mot både kvinnors och mäns villkor, behov och prioriteringar. Utifrån denna analys undersöks sedan vilka förändringar som kan göras för att skapa en jämställd verksamhet. 72 70

Sedan 2001 ska all individbaserad offentlig statistik i Sverige vara uppdelad på kön. Även när man pratar om grupper så som exempelvis ungdomar, äldre eller invandrare så består dessa grupper alltid av kvinnor och män, flickor och pojkar. Man kan därmed säga att kön är en grundläggande indelningsgrund oavsett vilken grupp man talar om. Skillnader i villkor och förutsättningar finns mellan invandrade kvinnor och män och mellan kvinnor och män med funktionsnedsättning osv. Både skillnader och likheter ska redovisas i statistiken. Kartläggningen är inte till för att leta ”fel” utan görs för att synliggöra könsmönster som vi alla är med och skapar och därmed också kan förändra. Kartläggningen är en möjlighet att lära dig att se på verksamheten med nya ögon. Statistik är ett medel för att kartlägga hur det ser ut idag och identifiera strukturer. Genom kartläggning samt problematisering och analys utifrån den kan vi komma åt orsaken till varför det ser ut som det gör och vi får också ett underlag för att kunna se eventuella förändringar över tid. I arbetet med att se över och diskutera vilka konsekvenser handlingar och beslut kan ha för kvinnor och män, flickor och pojkar ges möjligheten till att säkra en jämställd medborgarservice. Därmed är detta arbete en del i det demokratiska uppdraget gällande fördelning av makt och resurser. Självklart ges också i detta chansen till kvalitetssäkring samt utveckling av verksamheten. Det handlar i mångt och mycket om att synliggöra normen, det normala, och tänka kritiskt kring kön. Att per automatik reflektera över hur olika förslag, beslut och åtgärder påverkar kvinnor och män, flickor och pojkar. Att se vad som händer med verksamheten om vi på ett tydligt sätt tar hänsyn till både kvinnors och mäns behov i våra beslut. 73 ”Förvaltningen är alltid beroende av en uttalad vilja både vad gäller arbetets inriktning och resultat. Förvaltningssystemet finns inte till för sin egen skull, utan för att åstadkomma något och är därmed 74

beroende av vilja och styrning.” DS 2001:64 s.51 Så se över din egen verksamhet. Om du lägger in ett ”kvinnor/män/flickor och pojkar” i ert ”alla” i något mål, känns målet annorlunda då? Exempelvis gör om ett mål som ”vi ska vara allas förstahandsval” till ”Vi ska vara alla kvinnors och mäns förstahandsval” Är det något som måste göras annorlunda utifrån att målet är utformat så? Är det något som måste rapporteras på ett annat sätt vid måluppföljningen?

Vad är jämställdhet? Denna del är en kunskapsdel som beskriver svensk jämställdhetspolitik, dess historia, begrepp och teorier. Detta avsnitt är uppdelat i vad, varför och hur efter JämStöds Praktikas indelning av den svenska jämställdhetspolitiken. ”Vad” är den politiska viljan och representeras av svensk jämställdhetspolitik, ”varför” av den teoretiska basen för jämställdhetspolitik, genusteori och ”hur” av vad som sedan 1994 varit strategin för jämställdhetsarbetet, jämställdhetsintegrering. 74 Jämställdhet handlar om att kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar tas tillvara. 75 Målet är att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Detta innebär en jämn fördelning mellan kvinnor och män av makt och inflytande och att samma möjligheter till ekonomiskt oberoende finns. Det ska råda lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete och arbetsvillkor samt att utvecklingsmöjligheter i arbetet ges för alla. Kvinnor och män ska ha lika tillgångar till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger samt ta ett delat ansvar för hem och barn. Målet är också att uppnå frihet från könsrelaterat våld. 76 En jämn könsfördelning inom alla områden i samhället såsom skola, arbetsliv, fritidsaktiviteter och maktpositioner är det kvantitativa måttet på jämställdhet. När andelen kvinnor respektive män ligger mellan 40 och 60 procent har en jämn könsfördelning uppnåtts. 77 Jämställdhet har på så vis två aspekter, den kvantitativa som innebär att kvinnor och män skall delta och närvara i ungefär samma omfattning och den kvalitativa som betonar vikten av att både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar skall tas tillvara och får berika och påverka utvecklingen. 78 Begreppet jämställdhet introducerades i slutet av 1960-talet för att skilja ut kön från jämlikhetsbegreppet 79 och går i stort sett ut på att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. I arbetslivet är jämställdhet en fråga om vikten av att både kvinnor och män finns på alla nivåer i organisationen, att kvinnor och män ska ha lika möjligheter att avancera och att det inte ska finnas osakliga löneskillnader. 80

Bakgrund Den allmänna rösträtten i Sverige infördes 1909 men först år 1921 fick kvinnor i Sverige rösträtt och inte förrän 1950 blev även mödrarna förmyndare för barnen. 81 Den ”allmänna” rösträtten är ett tidigt exempel på vad som händer när en verksamhet blir ”könsneutral” genom att varken kvinnor eller män 76

omnämns och hur den därmed också i realiteten blir könsblind. År 1948 kom Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna vilket var den första internationella överrenskommelsen som lyfte fram kvinnors och mäns lika rättigheter. 82 Lönediskriminering var trots detta lagligt i Sverige så sent som år 1960. Lägre så kallade ”Kvinnolöner” fanns t.ex. inskrivna i kollektivavtal. 83 År 1972 blev jämställdhet dock ett eget politiskt område vilket innebar att ojämställdhet erkändes som ett gemensamt samhäligt problem som skulle lösas med gemensamma åtgärder. 84 Sedan1970-talet lyfts det därmed som centralt att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet till arbete och egen försörjning. 85 Jämställdhetslagen som omfattade arbetslivet och så småningom högskolorna kom sedan år 1980 och Jämställdhetsombudsmannen, Jämo, tillsattes för att motverka diskriminering inom arbetslivet. 86 År 1979 kom FN:s konvention, CEDAW konventionen, om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. Konventionen är juridiskt bindande vilket innebär att vi måste leva upp till dess åtaganden och säkerställa avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. 87 År 1994 antogs så strategin om jämställdhetsintegrering i Sverige i och med propositionen Delad makt delat ansvar. Denna strategi syftar till att integrera jämställdhet i alla politikområden vilket gör att alla beslut analyseras utifrån konsekvenser för kvinnor respektive män. 88 I samband med riksdagens beslut 1994 om jämställdhetspolitikens inriktning i Sverige fick Länsstyrelserna ett särskilt ansvar för att på regional nivå omsätta de nationella målen för jämställdhetspolitiken. 89 Detta skrevs in i Länsstyrelseinstruktionen och länsstyrelserna försågs med expertfunktioner för jämställdhet för att kunna stärka förutsättningarna för ett framgångsrikt arbeta med detta. 90 Pekingdeklarationen kom sedan år 1995 i Peking som ett resultat av FN:s fjärde kvinnokonferens där det diskuterades att jämställdhetsperspektivet måste in i befintliga beslutsforum för att påverka hur resurser fördelas och normer skapas. Detta innebar att jämställdhetsintegrering, gender mainstreaming, antogs som strategi för jämställdhetsarbetet av länder världen över. 91 Året därpå antogs jämställdhetsintegrering som strategi för jämställdhet också av EU. 92 Sedan år 1994 kan vi därför säga att jämställdhetsarbetet dels inriktats på personalpolitik där syftet är att motverka könsdiskriminering på arbetsplatsen i enlighet med lagen, dels på verksamhetsutveckling genom jämställdhetsintegrering vilket är fastställt genom Regeringsformens skrivning om alla människors lika värde samt kommuner och landstings uppdrag att behandla sina medlemmar lika enligt kommunlagen. 93 År 1996 beslutade också svenska riksdagen att jämställdhet skulle vara ett delmål i utvecklingssamarbetet samt integreras i all biståndsverksamhet. 94 77

År 2006 antas nya jämställdhetspolitiska mål. 95 Jämställdhetsmålen är regeringens och riksdagens mått på den jämställdhet som ska uppnås genom strategin jämställdhetsintegrering. 96 Jämställdhetspolitiken ska visa på vilka som är de mest centrala jämställdhetsproblemen i samhället och på så vis ange hur krafter och resurser ska inriktas för att nå de områden som är särskilt centrala för jämställdheten mellan kvinnor och män. 97 Sex olika områden utpekas i EU:s färdplan för jämställdhet 2006-2010 som särskilt viktiga. De handlar om att medlemsländerna ska skapa samma möjligheter till ekonomiskt oberoende för kvinnor och män samt säkerställa möjligheter att förena privatliv och yrkesliv. De ska också uppnå jämn könsfördelning i beslutsfattande, få bort alla former av könsrelaterat våld, bekämpa stereotypa könsroller samt främja jämställdhet i utrikes- och biståndspolitiken. 98 Agenda 21 samt Amsterdamfördraget poängterar också att en hållbar utveckling förutsätter en social dimension och hävdar att hållbarhet inte kan uppnås utan den sociala dimensionen, demokrati och jämställdhet. 99 År 2009 kom så den nya diskrimineringslagen som ersatte den gamla jämställdhetslagen för att ta ett samlat grepp mot all slags diskriminering. I den nya lagen poängteras det förebyggandearbetet än mer, något som går hand i hand med arbetet för hållbar utveckling. Studier Förr sågs skillnaderna mellan flickors och pojkars skolresultat som en bekräftelse på skillnader mellan könen, flickornas sämre resultat sågs inte som en konsekvens av att pojkarna gynnades. Idag när pojkar har sämre resultat än flickor i allt större utsträckning anses skillnaderna inte längre vara naturliga. 100

Arbetsliv Under 1990-talet har kvinnor minskat sitt obetalda arbete och ökat sitt betalda. Ökade ekonomiska incitament har varit resultatet bland annat av den ökade tillgången på barnomsorg. 101 Könskillnaden i andelen lönearbete har sedan 1980-talets mitt varit cirka tre-fyra procent (AKU 2007) 102. Könssegregeringen på svensk arbetsmarknad är däremot stor även om den i ett hundraårsperspektiv kan sägas ha minskat rejält. 103 Det är få länder som har ett så pass könsuppdelat arbetsliv som Sverige. 104 Att det finns en segregering är alla överrens om, kvinnor och män arbetar inom olika sektorer, branscher och yrken, men även då de arbetar inom samma yrke arbetar de inom olika områden eller är placerade på olika avdelningar och befattningar. (SOU 2004). 105 Historiens betydelse för dagens könssegregering på arbetsmarknad går inte att bortse från med hänvisning till biologiska skillnader i kvinnors och mäns val av arbete. 106 Svenska kvinnor utbildar sig och arbetar i samma utsträckning som svenska män men 78

får sämre avkastning. 107 Dessutom tas endast en femtedel av föräldraledigheten ut av män samtidigt som män ägnar bara hälften så mycket tid som kvinnor åt hushållsarbete (SCB 2003, SCB 2007a). Av föräldrar som lever ensamma med sina barn är åtta av tio kvinnor. (SCB 2007b). 108 Politiken I direktvalda politiska organ och i indirekta val som redovisas offentligt har kvinnorepresentationen ökat. Däremot råder mansdominans på indirekt valda positioner, framförallt de som inte redovisas offentligt. De informella regler och maktordningar som styr det politiska livet kan också göra att kvinnors verkliga inflytande i politiken inte står i proportion till deras andel av de politiskt valda, det är t.ex. fler kvinnor, i synnerhet yngre kvinnor, som hoppar av sina politiska uppdrag jämfört med män. 110 Sammanfattningsvis kan vi säga att fokus i jämställdhetsarbetet mer och mer har flyttats från individ till struktur, från individuella till strukturella förklaringsmodeller, från förändring av individers attityder och värderingar till förändring av strukturella maktrelationer. 111

Jämställdhetspolitiska mål Övergripande mål för jämställdhetspolitiken: Det övergripande målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Delmål: 1. En jämn könsfördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män skall ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattande. 2. Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. 3. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män skall ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor. 4. Mäns våld mot kvinnor skall upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, skall ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Målen är antagna av riksdagen i maj 2005, prop. 2005/06:155. 112

Genusteori Genussystem är en teori utvecklad av forskaren Yvonne Hirdman som ett sätt att förklara hur ojämställdhet uttrycker sig och varför ojämställdheten fortlever trots de åtgärder som vidtagits. 79

113

Teorin bygger på principerna isärhållande, dvs. att manligt och kvinnligt hålls isär och konstrueras som olika, hierarki, att det manliga är överordnat, samt mannen som norm och kvinnan som undantaget. 114 Mannen blir därmed normgivande för vad som räknas och är viktigt. 115 Genusordningen visar på maktrelationer mellan könen på en strukturell nivå och kommer till uttryck exempelvis i organisationer via könsstrukturer. 116 Det handlar därmed om den symboliska ordning som bygger på föreställningen om manlig överordning och kvinnlig underordning. 117 Kvinnors och mäns möjligheter till fria val begränsas genom denna struktur. Exempel på isärhållande är den könssegregerade arbetsmarknaden. Strukturer i samhället fortlever eftersom de återskapas av oss individer i vårt vardagliga handlande, det gäller även genusstrukturerna. 118

Varför jämställdhet? Jämställdhet handlar om rättvisa och demokrati. 119 Kvinnors brist på verklig makt utrycks som ett fundamentalt demokratiproblem inom demokratipolitiken. 120 I dagens Sverige har kön en grundläggande funktion för hur ett samhälle organiseras vilket gör att jämställdhet även här fortfarande handlar om mänskliga rättigheter. Kvinnor tar att större ansvar för hem och familj än män och har väldigt sällan högre positioner i arbetslivet vilket gör att kvinnor besitter mindre formell makt. Kvinnor utsätts för våld, många gånger i hemmet och av en närstående man och upplever sexuella trakasserier oftare än män. 121 Att många kvinnor inte ens är trygga i sina hem och att forskning visar att varannan svensk någon gång i sitt liv utsatts för våld, eller hot om våld av en man visar på den systematiska diskrimineringen av kvinnor som grupp. 122 När en grupp systematiskt diskrimineras i samhället blir de svårt att hävda att samhället trots detta är demokratiskt. 123 Vid diskussioner om jämställdhet framhålls rättvisa, resurser och intressen som argument för jämställdhetsintegrering. 124 Jämställdhetsarbetets mål är att vi alla ska slippa begränsas av stereotypa föreställningar om vad män och kvinnor ska och bör göra. På så sätt handlar jämställdhetsarbetet om ökat handlingsutrymme och frihet för individen. Att vi alla garanteras trygghet samt att vi bemöts med respekt. 125 Oavsett om du anser att skillnader mellan kvinnor och män har biologiska eller sociala förklaringar så ska kvinnor och män som medborgare i ett demokratiskt samhälle ha lika rättigheter. De sociala och kulturella villkor vi som människor skapat kan också ändras av oss. 126 Lika lön för ”lika och likvärdigt arbete” kanske är den mest tydliga rättvisefrågan. 127 Idag får kvinnor sämre avkastning på sitt humankapital än vad män får. 128 Kvinnor har lägre lön än män. 129 Enligt FN:s beräkningar utför kvinnor 66 procent av allt arbete i världen samtidigt som de har 10 procent 80

av världens samlade inkomster och äger mindre än 1 procent av världens samlade förmögenhet. Det innebär att 34 procent av arbetet utförs av män samtidigt som de har 90 procent av inkomsterna och äger 99 procent av förmögenheten. 130 Utöver de demokratiska aspekterna är jämställdhet även konstaterat lönsamt. Att företag marknadsför sig genom sitt jämställdhetsarbete är också vanligt. 131 Studier visar på att arbetsplatser som arbetar medvetet med jämn könsfördelning har ett bättre arbetsklimat och färre sjukskrivningar. Såväl arbetsklimatet som lönsamheten påverkas av personalens villkor ur ett könsperspektiv. 132 Representationen av kvinnor och män inom organisationen, befattningsstrukturer och uttag av föräldraledighet brukar användas som mått på huruvida ett företag är jämställt. 133 Att de tjänster och den service som erbjuds är anpassad till både kvinnor och män och att samma kvalitet och tillgänglighet erbjuds oavsett kön är såväl en rättvisefråga som en fråga om lönsamhet. Det handlar därför för organisationer om att säkerställa att de utgår från kvinnor respektive mäns levnadsmönster och behov. 134 Tyvärr är dock verksamheter ofta könsblinda och har svårt att se kön som relevant information eller en legitim grund för analyser. Genom att synliggöra kön genom kartläggning och analyser av en verksamhet 135 identifieras det ”normala” och utifrån detta kan sedan en jämställdhetsanalys genomföras av såväl demokratiska - som lönsamhetsskäl. 136 Svenska arbetsmarknaden beskrivs ofta som en av världens mest jämställda men som en av de mest könssegregerade. 137 Kvinnor och män arbetar med olika arbetsuppgifter och har såväl olika utvecklingsmöjligheter som olika arbetsmiljö. Könssegregeringen är starkast på arbetsplatsnivå men finns på såväl yrkes- som branschnivå. 138 Detta visar på hur kvinnor och män systematiskt hålls åtskilda i samhället. Med dagens förändringstakt kommer svensk arbetsmarknad vara fri från könssegregering först om 100, 150 år. 140 I arbetslivet är representation en nyckelfråga när det gäller jämställdhet. Den horisontella könsfördelningen i Sverige skapar olika ekonomiska villkor för kvinnor och män. En förklaring till detta är exempelvis kvinnors högre grad av deltidsarbete då arbetsgivare ofta kräver heltid för att kunna avancera. Därmed ökar mäns möjligheter till utveckling och avancemang i förhållande till kvinnors möjligheter. 141 Starka kopplingar mellan segregeringen på arbetsmarknaden och familjen kan göras. Forskning visar att kvinnan tar över den större delen av hushållsarbetet när ett par får barn och samtidigt drar mannen ifrån kvinnan i inkomst. 142 När det gäller hushållsarbetet är det också så att kvinnans del av hushållsarbete ökar när mannens arbetstid är längre än hennes men först när kvinnan har en arbetsvecka som är minst tio timmar längre än mannens blir fördelningen den omvända. 143 Att 81

kvinnor dock är väl representerade i riksdag och på många höga poster inom den offentliga sektorn ger såväl faktiska som symboliska effekter och visar att det finns en positiv inställning till kvinnor som chefer. 144 Vinsterna med jämställdhet kan ses ur hälso- och välbefinnandesynpunkt samt kan motiveras genom ekonomiska, makt- och samhällsutvecklingsskäl. Jämställdhet är på så vis vikigt för alla människors lika värde och rättigheter. 145 Från könsneutral till könsblind CEMR (Council of European Municipalities and Regions) är en intresseorganisation som samlar kommuner och regioner i Europa. Organisationen har bland annat utarbetat en deklaration om jämställdhet vilken organisationen Region Gävleborg samt en del av kommunerna i Gävleborgs län undertecknat. Genom undertecknandet förbinder sig dessa organisationer att arbeta i linje med jämställdhetsintegreringens principer samt att upprätta en jämställdhetsplan där prioriteringar, åtgärder och resurser som ska tilldelas ändamålet ska redovisas. Enligt deklarationen är det bland annat nödvändigt att bekämpa stereotypa könsroller för att åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män vilket i sig skickar ett uppdrag till de undertecknande organisationerna att arbeta med ifrågasättande av normer särskilt som kommunerna inte bara är utförare av verksamhet och service till medborgare 146 utan också en stor arbetsgivare. Detta gör att kommunerna också har en stor betydelse för jämställdheten i anställnings- och arbetsvillkor. 147 Könssegregering på arbetsmarknaden har betydelse för jämställdhet utifrån de följder de får för livsutsikter och social resurstillgång. Arbetsgivare har makten att skapa och förstärka kvinnors missgynnade ställning genom att exempelvis differentiera löner eller andra arbetsvillkor. Här kommer debatten om ”lika lön för lika arbete” in, dvs. att kvinnor arbetar inom vissa arbetsområden möjliggör en ekonomisk ersättning under nivån för ”likvärdigt arbete” inom manliga sysselsättningar. 148 Könssegregeringen är mindre i storstäderna än ute i landet vilket tros bero på att det finns ett större utbud av arbete i storstäderna som gör det lättare att byta jobb och att pröva ett helt nytt. Det finns också ett större förändringstryck på arbetsgivare i staden än ute i landet då utbudet av jobb som kräver längre utbildning är större. 149 Kvinnor och mäns tillgång till makt och inflytande varierar i olika delar av samhället. Inom politiken är exempelvis könsfördelningen jämnare än inom det ekonomiska maktfältet. Tillgången till makt och inflytande varierar också mellan olika nivåer inom ett fält eller sektor. 150 Kunskap om hur det ser ut med jämställdhet i den egna verksamheten är en förutsättningen för att kunna sätta jämställdhetsmål och göra förändringar. För att få denna kunskap måste verksamheten ses över utifrån ett könsperspektiv 83

där könmönster kan identifieras och problematiseras. 151 När verksamheter frågar sig själva; ”Hur ser det ut hos oss?” leder detta ofta till oväntad kunskap i förhållande till hur den egna verksamheten fungerar för både kvinnor och män. En systematisk genomgång av verksamheten visar tydligare mönster av beslut, åtgärder och handlingsmönster. 152 Förändringar och nya arbetssätt på såväl strategisk nivå som i det konkreta arbetet i handläggning av beslut och i bemötande blir ofta resultatet av att en organisation på ett systematiskt och strukturerat sätt tar hänsyn till både kvinnors och mäns, flickor och pojkars behov i verksamheten. 153 Detta visar på att när vi ställer frågor om verksamheten utifrån ett jämställdhetsperspektiv bidrar det oftast till nya insikter. 154 En verksamhet blir ”könsneutral” genom att varken kvinnor eller män omnämns, ”Vi särbehandlar inga grupper i vår verksamhet”. Därmed blir den i realiteten könsblind. 155 Exempel Att kvinnor inte deltar i stadsplaneringen på samma villkor som män har tidigare studier visat. Studierna visar att kvinnor gör andra prioriteringar i planeringen än män men att kvinnors behov och önskningar inte tas på allvar. (Friberg & Larsson 2002) Utformning och design av staden leder till olika förutsättningar för kvinnor och män då t.ex. funktionsuppdelning av staden ofta är ett större problem för kvinnor än för män då kvinnor tar ett större ansvar för hem och barn samt är beroende av kollektiva färdmedel i större utsträckning. Kvinnor kan på så vis inte använda staden på samma sätt som män vilket även bidrar till en ökad otrygghet för kvinnor i det offentliga rummet. 157 Det krävs därför en medvetenhet om planeringens betydelse för människors möjlighet att leva jämställda liv. 158 För att uppnå förändring i stadsplaneringen räcker det inte med fler förtroendevalda kvinnor i kommunalpolitiken. Planeringsprocessen i sig, där riktlinjer och policy formas måste ändras då forskning visar att betydligt färre kvinnor än män deltar i denna. 159 Även då kvinnor närvarar vid samrådsmönster inom stadsplanering pratar de i allmänhet mindre än männen. 160 Jämställdhet är därmed en fråga om såväl kvantitet som kvalitet.

Några viktiga begrepp Jämställdhetsperspektiv: Genom att titta på förslag och verksamheter utifrån kvinnors och mäns förutsättningar, villkor och behov skapas förutsättningar för att uppnå jämställdhet. Jämställdhet är på så vis ett perspektiv på andra frågor och perspektiv som höjer medvetenheten om kvinnor och mäns situation och utgångsläge. 161 Könsperspektiv: Att ha ett könsperspektiv på sin verksamhet innebär att kön beskrivs, tolkas och problematiseras i förhållande till verksamheten. 162 Kön: Kön är ofta det första vi kategoriserar människor i. Det sägs därför att kön är en av de absolut viktigaste sorteringsmekanismerna i världen. 163 Kön brukar användas som benämning på det som har med vår biologi att göra medan genus ofta används för att visa på att det som anses vara kvinnligt eller manligt som regel är skapat av det samhälle vi lever i idag. 164 Detta klargör att även om man föds med ett biologiskt kön- som flicka eller som pojke lär vi oss vårt sociala kön, genus. Kön i betydelsen genus är därmed något som görs eller konstrueras i samspel mellan människor. 165 Kön är på så sätt en social och kulturell konstruktion som kan förändras över tid och som kan tolkas utifrån ett maktperspektiv. Kön skapas i en ständigt pågående social konstruktionsprocess i vilken individ-, organisations- och samhällsnivån interagerar. 166 Det som anses vara typiskt kvinnligt eller typiskt manligt är därför inget definitivt utan skapas kontinuerligt i relationer mellan människor. 167 Kvinnors sociala underordning är därmed inte biologiskt given, utan kön är en social konstruktion. 168 Eller som Simone de Beauvoir uttryckte det, ”Man föds inte till kvinna, man blir det.” Att notera: När vi pratar om att ta fram könsuppdeladstatistik, eller pratar om kön, betyder kön ofta kvinnor. Det är dock viktigt att uppmärksamma båda könen. 170 Genus: Genus används för att särskilja det biologiska könet, det vi föds till, från det socialt och kulturella, det vi skapar. Det som ses som kvinnligt och manligt, genus, förändras och omskapas över tid och därmed de egenskaper och förmågor som vårt samhälle knyter till kvinnor respektive män. 171 Genus blir på så vis det sätt som samhället förhåller sig till människokroppen och visar också på de 85

konsekvenser detta får i såväl människors privatliv som för vår gemensamma framtid. 172 Horisontell och vertikal könssegregering: Hur arbetsuppgifterna och sociala positioner fördelas mellan könen där åtskillnaden mellan könen görs funktionellt, fysiskt eller hierarkiskt. 173 Könskontrakt/genuskontrakt: Köns- eller genuskontrakt används för att beskriva alla de osynliga överrenskommelser som styr hur män och kvinnor lever sina liv för att upprätthålla de två huvudprinciperna i könssystemet, isärhållning respektive under- och överordning. 174 Feminism: Feminism definieras ofta som en medvetenhet och kunskap om könsordnigen, att det finns en maktobalans mellan kvinnor och män och att kvinnor generellt är underordnade, samt en vilja att förändra detta. 175 Definierar du dig som feminist vill du förändra könsmaktssystemet och de strukturer som gör att kvinnor och män får olika möjligheter. 176 Könsmärkning: När en symbolisk könsbestämning av positioner sker kallas det könsmärkning. Denna könsmärkning skapar den könssegregering som finns i arbetslivet idag. 177 Könsordning, Genusordning, Könsmaktsordning, Genussystem, Patriarkat och Könsmaktssystem: Detta är ett sätt att förklara hur ojämställdhet uttrycker sig och varför ojämställdheten fortlever trots de åtgärder som vidtagits. 178 Teorin bygger på de två principerna isärhållande, dvs. att manligt och kvinnligt hålls isär och konstrueras som olika, samt hierarki, att det manliga är överordnat. 179 Mannen blir därmed normgivande för vad som räknas och är viktigt. 180 Dessa begrepp visar på maktrelationer mellan könen på en strukturell nivå. De kommer till uttryck t.ex. i organisationer via könsstrukturer. 181 Det handlar därmed om den symboliska ordning som bygger på föreställningen om manlig överordning och kvinnlig underordning. 182 Kvinnors och mäns möjligheter till fria val begränsas genom denna struktur. Exempel på isärhållande är den könssegregerade arbetsmarknaden. Strukturer i samhället fortlever eftersom de återskapas av oss individer i vårt vardagliga handlande, det gäller även genusstrukturerna. 183 Strategi (Jämställdhetsintegrering) Jämställdhetsintegrering är en strategi för att nå de uppsatta jämställdhetsmålen. Strategin innebär att jämställdhetstänket ska genomsyra alla beslut, på alla nivåer inom alla samhällsområden och verksamheter. 184 Vid jämställdhetsintegrering av verksamheten sker därför en (om)organisering, 86

förbättring, utveckling och utvärdering av beslutsprocesser av de aktörer som normalt deltar i beslutsfattandet för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet finns med. 185 Jämställdhetsintegrering ger på så vis nyorientering i verksamheten i syfte att förändra så att kvinnor och män på samma villkor kan få del av verksamheten, makten och resurserna. 186 Jämställdhet ska integreras som ett perspektiv i ordinarie sakfrågor och jämställdhet ska uppnås genom förändring av normer samt omfördelande av makt och resurser i den ordinarie verksamheten. 187 Detta ger en effektivare myndighetsservice och resursfördelning samt en högre rättsäkerhet och demokrati genom ökad kunskap om jämställdhetspolitik och om behov hos dem som använder tjänsterna. 188 Att ha en jämställdhetsintegrerad verksamhet innebär att verksamheten bedrivs så att de tjänster och den service om erbjuds tar hänsyn till så väl kvinnors som mäns utgångspunkter och behov. 189 Eventuella skillnader i intressen mellan kvinnor och män ska synliggöras och tas ställning till, förhandlas och övervägas. 190 Ojämställdhet blir på så vis tydligjord och kan problematiseras. 191 Jämställdhetsintegrering blev antagen som strategi för jämställdhet i Peking 1995 av världens länder och av den svenska regeringen i och med propositionen Delad makt delat ansvar Prop. 1993/94:147. 192 I en könskonsekvensanalys redovisas statistik och andra uppgifter uppdelat på kön och situationen för kvinnor och män beskrivs. 193 Hur resurser som t.ex. tid, pengar och utrymme fördelas mellan kvinnor och män studeras. Frågor som ställs är bland annat vilka möjligheter kvinnor respektive män har att påverka och huruvida både kvinnor och mäns behov legat till grund för hur verksamheten ser ut. 194 En jämställdhetsanalys är en kartläggning av verksamheten i form av bland annat könsuppdelad statistik som analyseras i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen. Målet är att identifiera hur vi vill att det ska se ut för kvinnor och män framöver och hur vi ska handla för att komma från nuläge till måluppfyllelse. Processen består av en inventering av befintlig verksamhet samt en kartläggning av hur det ser ut för kvinnor och män nu. I analysen problematiseras sedan vilka effekter verksamheten har för kvinnor respektive män. 195

Källor

Alvesson, M och Billing, Y (1999). Kön och organisation. Lund, Studentlitteratur. Amundsdotter & Gillberg Elvin-Nowak, Y och Thomsson, H (2003). Att göra kön Om vårt våldsamma behov av a vara kvinnor och män. Stockholm, Albert Bonniers Förlag AB. Connell, R.W (2003). Om Genus. Uddevalla, Bokförlaget Daidalos AB. Cox, R (2005). Jämställt vägval. Studie- och yrkesvägledning med genusperspektiv. Sundbyberg, Länsarbetsnämnden i Gävleborgs län. Grönlund, A och Halleröd, B (red)( 2008). Jämställdhetens pris. Boréa Bokförlag. Larsson, A och Jalakas, A (2008). Jämställdhet nästa! Samhällsplanering ur ett genusperspektiv. Stockholm, SNS Förlag. Lorentzi, U och Lundkvist, H. Gör det jämt. Att integrera jämställdhet i verksamheten. (Löfström 1999). Svenska kommunförbundet (2000). Jämställd planering – att synliggöra ojämställdheten. Smirthwaite, G (2007). (O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt. Sveriges Kommuner och Landsting. Wahl, A, Holgersson, C, Höök, P, och Linghag, S (2001). Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön. Lund, Studentlitteratur. Wide, J och Hudson, C (2008). Den jämställda staden? Om ojämställdhet och delaktighet i stadsplaneringen. Umeå kommun. JämStöd (2007) Jämställd medborgarservice – chefens ansvar. SOU 2007:15. Jämställd medborgarservice. Goda råd om jämställdhetsintegrering. Stockholm. SOU 2007:15 JämStöds Praktika. Metodbok för jämställdhetsintegrering. Stockholm. SOU 2007:15. Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering. Stockholm. SOU 2004:43 Den Könsuppdelade arbetsmarknaden. Stockholm. SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål. Stockholm. Regeringens proposition 2005/06:155 om jämställdhetspolitiken. Makt att forma samhället och sitt eget liv- nya mål i jämställdhetspolitiken. DS 2001:64 I kommunområdesdelarna och analysen Skriet från kärnfamiljen Den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå Länsstyrelsen i Västerbotten och Länsstyrelsen i Norrbotten(2008): JämLys - En jämställdhetsanalys av Övre Norrland. Luleå. Spelar kön roll för hur jag får min hemtjänst i Ovanåkers kommun? 2007 Tidningen Dagens Industri, 2010-02-15 BRÅ, Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, 2010:4 BRÅ, Misshandel per dag och tid på dygnet, 2007 SCB, högskole- och utbildningsstatistik 2010 SCB, 2008 SCB Välfärdsstatistik 2007, Nationella folkhälsoenkäten för år 2009 SCB Välfärdsstatistik i urval, 2007 http://gd.se/extra/motor/1.1790236 www.foretagarna.se/Global/Rapporter/2010/Jämställt % 20företagarindex % 202010NY.pdf http://www.scb.se/Pages/Standard____271855.aspx www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47673 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47674 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47675 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47676 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47677 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47679 http://siris.skolverket.se/portal/page?_pageid=33,90009&_dad=portal&_schema=PORTAL, 2010-05-17 http://www.skolverket.se/sb/d/1663/a/19779, 2010-05-18, 21.56 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8464/2009-126-43_200912643.pdf http://www.unt.se/startsidan/studenter-stannar-i-storstader-921362.aspx 25 apr 2010 14:53 Informanter Anders Åbom, Utredare, Omsorgs- och socialförvaltningen, Ljusdals Kommun Ingegärd Kock, Socialchef, Bollnäs kommun Ingrid Osika, Nationalekonom, doktorand Linköpings universitet Ingrid Siksiö, projektledare Kvinnors företagande, Länsstyrelsen Gävleborg Jaana Kurvinen, Ek Dr, Region Gävleborg Johan Anderung, Konstkonsulent, Landstinget i Gävleborg Karin Sandgren, Samordnare våld i nära relationer, Länsstyrelsen i Gävleborg

Lena Landström, Chef för enheten för kulturmiljö och folkhälsa, Länsstyrelsen Marianne Andrén, projekt- och forskningsledare, Vård och omsorg i Sandviken Marie Richardsson, Skolledare, Vasa skolan, Gävle Marita Svensson, processledare, Fiber Optic Valley, Hudiksvall Mats Törnquist, Regiondirektör, Region Gävleborg Svante Lönnbark, Landstingsdirektör, Landstinget Gävleborg Fotnoter 1 STHLM Jämt- projektet, Länsstyrelsen, Stockholm. 2 Amundsdotter & Gillberg s. 26 3 Ibid.s. 27 4 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 15 5 DS 2001:64 s.38 6 SOU 2005:66 s. 29 7 Ibid. s. 29 8 DS 2001:64 s.39 9 SOU 2005:66 s. 433 10 31 December 2008 11 Cox s. 99 12 SCB 2008 13 JämLys 2008 14 Tidningen Dagens Industri 2010-02-15 15 Se faktaruta i inledningen 16 Smithwaite s. 39 17 Smithwaite s. 39 18 Smithwaite s. 39 19 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337 & A=47679 20 http://www.scb.se/Pages/Standard____271855.aspx 21 JämLys, 2008 22 Välfärdsstatistik SCB, 2007, Nationella folkhälsoenkäten för år 2009 23 Ibid. 24 Proposition 2005/06:155 Bilaga 1 s. 119 25 JämLys, 2008 26 Skriet från kärnfamiljen 27 JämLys, 2008 28 Tidningen Dagens Industri, 2010-02-15 29 JämLys, 2008 30 www.foretagarna.se/Global/Rapporter/2010/Jämställt%20företagarindex%20 2010NY.pdf 31 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337&A=47676 32 Ibid. 33 http://gd.se/extra/motor/1.1790236 34 Ibid. 35 Ibid. 36 Larsson, A och Jalakas, A s. 16 37 http://gd.se/extra/motor/1.1790236 38 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337&A=47677 39 SCB, 2008 40 http://gd.se/extra/motor/1.1790236 41 Ibid. 42 http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337&A=47674 43 proposition 2005/06:155 44 Elvin-Nowak & Thomsson s. 154 45 Proposition 2005/06:155 Bilaga 1 s.122 46 BRÅ 2010:4 47 Misshandel per dag och tid på dygnet BRÅ, 2007 48 Smithwaite s. 28

49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64

65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

www.skl.se/artikel.asp?C=7337&A=47673 www.skl.se/artikel.asp?C=7337&A=47673 http://www.skolverket.se/sb/d/1663/a/19779 Ibid. http://siris.skolverket.se/portal/page?_pageid=33,90009&_dad=portal&_ schema=PORTAL Ibid. M. Björnsson, Utb. dep 2006 SCB Välfärdsstatistik i urval, 2007 SCB, högskole- och utbildningsstatistik 2010 http://www.unt.se/startsidan/studenter-stannar-i-storstader-921362.aspx www.saco.se/templates/Article.aspx?id=9294&epslanguage=SV Marie Richardsson, biträdande rektor på Vasaskolan i Gävle http://www.skl.se/artikel.asp?C=7337&A=47675 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/ Attachments/8464/2009-126-43_200912643.pdf Spelar kön roll för hur jag får min hemtjänst i Ovanåkers kommun? 2007 Avser inrapporterade uppgifter från kommunerna själva gällande samtlig personal Äldreomsorg; ledning, administration, handläggare, biträde, sjuksköterska, biträde, vårdare m.m. Såväl visstid- som tillsvidareanställda. Se bakgrundsdel kap……för mer information JämStöds metodpraktika Den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå CEMR, Artikel 14 – Hälsa. DS 2001:64 s.54 Lorentzi & Lundkvist s. 30 JämStöd Lorentzi & Lundkvist s. 32 JämStöds Praktika s. 32 JämStöds Praktika Abbasian Lorentzi & Lundkvist s. 37 Abbasian Wide & Hudson Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 166 SOU 2007:15, Jämställd medborgarservice s 6 Larsson, A och Jalakas, A s. 25 Larsson, A och Jalakas, A s. 34 Larsson, A och Jalakas, A s. 25 DS 2001:64 s.11 SOU 2005:66 s. 431 Larsson, A och Jalakas, A s. 35 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s.43 DS 2001:64 s.12 Ibid. SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 22 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s.43 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 19 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 20 DS 2001:64 s.8 SOU 2007:15, Jämställd medborgarservice SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 20 SOU 2005:66 s. 25 Larsson, A och Jalakas, A s. 35 Amundsdotter &Gillberg s. 200

100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150 151 152 153 154 155

SOU 2005:66 s. 17 Proposition 2005/06:155 Bilaga 1s. 118 Grönlund & Halleröd S. 27 SOU 2004:43 s. 11 Löfström Grönlund & Halleröd s.25 SOU 2004:43 s. 11 Löfström Grönlund & Halleröd s. 18 Amundsdotter &Gillberg s. 200 SOU 2005:66 s. 17 Proposition 2005/06:155 Bilaga 1s. 118 Grönlund & Halleröd S. 27 SOU 2004:43 s. 11 Smithwaite s. 104 Amundsdotter &Gillberg s. 64 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 38 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 214 JämStöds Praktika s. 15 Larsson, A och Jalakas, A s 44 SOU 2005:66 s. 434 Amundsdotter &Gillberg s. 46 Amundsdotter &Gillberg s. 34 Amundsdotter &Gillberg s. 33 DS 2001:64 s.43 Larsson, A och Jalakas, A s 44 Amundsdotter &Gillberg s. 51 Ibid. s. 33 Proposition 2005/06:155 Bilaga 1s. 118 Amundsdotter &Gillberg s. 46 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 11 Amundsdotter &Gillberg s. 12 Ibid. s.36 DS 2001:64 s.42 JämStöds Praktika s. 16 DS 2001:64 s.52 Ibid.s.54 Amundsdotter &Gillberg s. 65 Amundsdotter &Gillberg s. 66 Ibid. s. 47 Ibid. s. 148 Ibid.s. 147 Ibid. s. 155 Grönlund & Halleröd s. 29 Alvesson & Billing Elvin-Nowak & Thomsson s.244 Ibid. s. 435 Ibid.s. 434 SOU 2004:43 s. 202 Cox s. 29 SOU 2005:66 s. 14 Lorentzi & Lundkvist s. 29 SOU 2007:15, Jämställd medborgarservice Ibid. Ibid. Larsson, A och Jalakas, A s. 41

156 157 158 159 160 161 162 163 164 165 166 167 168 169 170 171 172 173 174 175 176 177 178 179 180 181 182 183 184 185 186 187 188 189 190 191 192 193 194 195

Wide & Hudson Wide & Hudson Larsson, A och Jalakas, A s. 9 Wide & Hudson Ibid. Lorentzi & Lundkvists. 37 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 10 Larsson, A och Jalakas, A s. 49 Ibid. Grönlund & Halleröd s. 60 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 54 Amundsdotter & Gillberg s. 51 Abbasian Simone de Beauvoir Alvesson & Billing Lorentzi & Lundkvist s. 32 Connell s. 22 Alvesson & Billing, Cox s.24 Larsson, A och Jalakas, A s. 104 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s.52 Elvin-Nowak & Thomsson s. 60 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 214 JämStöds Praktika s. 44 Smithwaite s. 104 Amundsdotter &Gillberg s. 64 Wahl, Holgersson, Höök & Linghag s. 38 Ibid. s. 214 JämStöds Praktika s. 15 Lorentzi & Lundkvist s. 6 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 19 Ibid. s. 9 Lorentz & Lundkvist s. 37 JämStöds Praktika s. 16 SOU 2007:15, Stöd för framtiden s. 9 DS 2001:64 s.50 DS 2001:64 s.49 Lorentz & Lundkvist s. 37 JämStöds Praktika s. 16 Amundsdotter &Gillberg s. 163 JämStöds Praktika s. 16

Bilder: Framsida: Istockphoto.com s.31 Istockphoto.com s.37 Istockphoto.com s.50 Cykel: Jessica Eng, Tåg: Ingrid Bergström Nilsson s.57 Demonstranter: Anneli Almqvist s.58 Barn: Matton Images s.71 Istockphoto.com S.73 Istockphoto.com

Ruddammsgatan 30 Box 834, 801 30 G채vle info@regiongavleborg.se www.regiongavleborg.se