Don’t Let Me Down – Vårdpersonalens kamp mot coronapandemin.

Det har varit en omvälvande tid med tragedi och död. Ett liv som sats på paus. I kampen för att återgå till det normala har vårdpersonalen stått främst. Fotoboken Don’t Let Me Down är deras röst.

TEXT: Petter Berggren faktaruta bok:

Titel: Don’t Let Me Down.

Sidor: 320.

Utgivningsdatum: April 2022.

Språk: Tyska och Engelska.

Pris: 38 Euro.

Förlag: Verlag Kettler

Den 25 februari år

2020 bekräftas

Österrikes första fall av Covid-19. Fler fall skulle några dagar senare följa, där de kunde kopplas till vistelse i norra Italien. Och knappt tre veckor senare i mitten av mars deklarerar WHO plötsligt att Europa är pandemins epicentrum. Österrike som är känt för sina vykortsliknande landskap inbäddade i snö, skulle få ett tvärt kast i sin identitet. Skidåkningsindustrin i landet omsätter 150 miljarder kronor och har således stor ekonomisk betydelse. Men en pandemi omkullkastar det mesta och denna lyxindustri skulle få en fadd smak då skidorten Ischgl anklagades för senfärdighet och mörkande av fakta i misstanke om de ekonomiska intressena. Ischgl skulle sedermera få smeknamnet ”lilla Wuhan” då 6000 coronapatienter från 45 olika länder kunde kopplas till orten. Pandemin var ett faktum i Österrike och den 12 mars fick landet sitt första bekräftade dödsfall i Wien. Mitt i allt detta står anestesisjuksköterskan Günter Valda med en kamera i ena handen och en vårdande hand i andra.

Günter Valda, som vid tiden jobbade på akuten i Wien, har sammanställt en fotobok på 320 sidor från pandemin ur personalens perspektiv. Det är till stor del porträttbilder på sjukvårdspersonal som gjort allt de kan. Ansikten som är skavda från skyddsmasker, fårade av trötthet och rädsla. Men även en beslutsamhet och kampvilja, att detta ska vi klara av. Människan ska segra. Vi ger inte upp – Don’t Let Me Down. Bilderna ackompanjeras med ord som de porträtterade känt, under denna prövning för mänskligheten. Några längre texter bryter av, det är en präst som beskriver det karantänbegränsade sorgearbetet, en mor som skriver om uppgivenheten att inte hinna träffa sitt barn under det enorma övertidsarbetet och en annan som riktar sin ilska mot de som inte vill vaccinera sig. Samtidigt sker det ett islamistiskt terrordåd i Wien, med dödade och skadade. I detta förmedlar Don’t Let Me Down vårdpersonalens röst.

I mångt och mycket finns stora likheter mellan Österrike och Sverige. Den sociala välfärden har stora likheter, länderna är nästan lika stora befolkningsmässigt och de bekräftade covidfallen har varit likvärdiga till antalet. Men det är inte bara de strukturella likheterna som ger en stor igenkänning i boken, utan det är bilderna som får vårdpersonalen att slängas tillbaka till en tid de inte vill uppleva igen. Brist på skyddsutrustning, genomsvettiga arbetskläder, långa vårdtider och där ett slut på pandemin inte kan skymtas.

Don’t Let Me Down är Günter Valdas andra fotobok om vården. Tidigare har han släppt boken House of Faith som handlar om de livsavgörande besluten som varje dag fattas på akutsjukhusen. Men det var i en helt annan miljö jag träffade Günter första gången, bland myskoxar i Norge. Under denna fotoresa framstod han som arketypen av en österrikare. Förnamnet, den imponerade mustaschen och de svällande musklerna skvallrade om ett tysktalande alpland. Nyfikenheten fanns inte bara för det fototekniska, utan även i berättelserna. Men framför allt i det skandinaviska. Och nästan ett decennium senare och många besök i Sverige har han halvt på skämt, halvt på allvar sagt; - Jag ska bli klimatflykting och flytta till Sverige.

Om det blir så återstå att se. Till dess finns fotoboken Don’t Let Me Down som kommer bli ett allt viktigare tidsdokument ju längre tiden går ■

Faktaruta Günter:

Namn: Günter Valda.

Ålder: 47

Profession: Narkossjuksköterska/Fotograf.

Ort: Wien, Österrike.

Kamera: Leica M

Kommande projekt: ”Revived” - Porträtt och intervjuer med personer som överlevt hjärtstopp, där vikten att kunna HLR belyses.