Intryck

Bilaga

2012

1

Intryck Intryck

Förord

”Hemma i Indien…” – för det är en njutning att här se Indiens framtida geopolitiska och ekonomiska ställning tacklas genom ett bussamtal som inleds med den överraskande frågan ”använder du kondom?”. Eller att lära känna Nigerias ekonomi och religiösa motsättningar genom dess filmindustri. Och att få en inblick i kaxiga Qatars strategi att bli en respekterad spelare på världsarenan trots allvarliga brister i mänskliga rättigheter för landets gästarbetare.

Som utrikeskorrespondent är mitt motto i vanliga fall: man måste vara på plats! Man måste se med egna ögon för att kunna berätta.

Men dessa nedslag i några av världens intressantaste länder visar tydligt att det går att skapa närvaro och intresse också med relativt små medel.

Trevlig läsning!

Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio högre grad använda sig av privata beväpnade bemanningsföretag som det skandalomsusade Blackwater.

Hela denna utveckling speglas i detta nummer av Uttryck. Och faktum är att när jag läser dessa artiklar behöver jag inte längre längta efter att höra min gamle lärare säga 2

Bilagan presenteras i samarbete med Forum Syd. Årets tema är ”Globala utmaningar inom hållbar utveckling, med fokus på demokrati, tillväxt, och kulturella rättigheter, i syd.”

Uttryck——BILAGA

Jag hade en gång en lärare som brukade inleda varje lektion med orden ”Hemma i...”, och så följde platser som Kabul, St. Petersburg, Jerusalem – städer som varken han eller vi elever besökt, men som plötsligt kom helt nära. Han lärde mig att man kunde förvandla avlägset abstrakta platser till miljöer som nästan känns bekanta bara genom att berätta, fokusera på detaljer och konkretisera.

Idag skulle jag vilja höra min gamle lärare säga ”Hemma i Doha, hemma i Lagos, Rio och Delhi” – platser som inte självklart finns på världspressens förstasidor idag, men som utan tvekan kommer att spela en stor roll i framtiden – i takt med att USAs inflytande i världen minskar. Vi har redan sett hur Brasilien försökt medla i Iran, hur Indien och Qatar blivit allt djärvare regionalt, trots sin ringa storlek. Vi har Cecilia Uddén också upplevt hur USA delvis förlorat inflytan- Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern de över till och med sina krig – genom att i allt Mottagare av stora journalistpriset 2011

Innehållsförteckning (2)

Första Sidan (4)

Framsidan: En av Rios många favelor.

Foto: UN Photo/Claudio Edinger

Indiens kvinnor (6)

Qatar redo när oljan sinar Afrikas drömfabrik (12)

Elitstyrkor storstädar i Rio (14)

Krig till salu

Publiceras i samband med Uttrck 01 2012 Uppsala 2012, Upplaga 1000

(10)

Ansvarig utgivare: Marcus Lindberg Redaktörer: Matilda Skoglöw, Sebastian van Baalen Grafisk formgivning: Viktor Nyström Projektgrupp: Henrik Karlsson, Axel Eriksson, Julia Örtegren, Jens Lindqvist, Siri Sylvan.

3

Intryck

Medverkande

Indiens kvinnor

Uttryck——BILAGA

Indien är på uppgång. Det säger de ekonomiska graferna. Samtidigt lever kastsystem och andra maktstrukturer kvar och färgar utvecklingen. Uttryck har träffat två kvinnor som ger sin bild av verkligheten i friktionen mellan tradition och förnyelse.

– Brukar du använda kondom? frågar hon mig. Jag blir lite förvånad över frågan – vi har bara känt varandra i lite drygt 30 sekunder. Vi sitter på en buss på väg mot Mandve, ett färjeläger strax söder om Mumbai i Indien. När jag klev på vinkade hon åt mig att sätta mig här. Padma är lärarinna och undervisar i engelska. På raden framför oss sitter hennes två söner, 10 och 12 år gamla. Hon klappar den ena på huvudet.

– Jag önskar att jag kunde ha fått tag på kondomer, säger hon.

Gissningsvis kan hennes barn inte engelska.

Att få tag på sexualundervisning i världens största demokrati kräver djärvhet.

Ett sätt är att fråga ut västerländska turister. Det är därför hon har bett mig att sätta mig här. Hon ber mig berätta allt som jag vet om preventivmedel. Endast omkring fem procent av Indiens par använder kondom vid samlag och på grund av felaktigt användande spricker var femte. Det är klart vanligare för gifta par som inte önskar barn att låta sterilisera kvinnan. Ofta ligger beslutet hos mannen. Padma frågar om det är sant att vi får gifta oss med den vi är kär i Europa.

– Det vore underbart, säger hon och klappar mannen på andra sidan mittgången på axeln.

Det är hennes man. Gissningsvis kan inte han heller engelska.

4

Självmordsinflation Indien är ett land i förändring. Idag är runt 70 procent av alla nyingångna äktenskap arrangerade. Men i den växande medelklassen, bland de unga, växer nya preferenser fram. I restaurangen, när vi stannar för att äta, turas de unga servitörerna och den äldre kocken om att byta kanal på TVn. Servitörerna vill titta på en hiphopvideo där två indiska rappare åker omkring i en Hummer tillsammans med horder av lättklädda vita tjejer. Kocken vill titta på typiska indiska musikalfilmer där man klipper en sekund innan kärleksparet kysser varandra för att inte uppmuntra syndiga tankar.

Tradition och förnyelse är aldrig lätt att förena. Kanske är motsättningarna kring äktenskapets utformning en av förklaringarna till inflationen av självmord i Indien. Imorse satte en ung kvinna eld på sig själv i Barra Vishwabank, en man åt gift på väg till sitt bröllop och kollapsade i brudens famn.

Hundra miljonprogram Jättelika satsningar görs för att bygga bort alla slumområdena till 2015. Man skulle kunna jämföra det med det svenska miljonprogrammet – men istället för en miljon bostäder handlar det här om hundra miljoner. Det finns en tydlig politisk vilja att bli ett modernt land, även om

övertygelsen bakom försöken att förändra maktstrukturerna och utrota fattigdomen har ifrågasatts.

Och att utrota fattigdomen är implicit en jämställdhetsfråga. Mer en två tredjedelar av Indiens utblottade är kvinnor.

I Kolkata, nära gränsen till Bangladesh, sitter en grupp hemlösa kvinnor och barn och väntar utanför ett soppkök. Här delas det ut mat, men bara en gång i veckan. Det är osäkert om de kommer få någon glädje av det nya bostadsprojektet.

Inte en enda vuxen man går att finna bland det dryga femtiotalet hemlösa som svälter. En av kvinnorna, Moushimi, berättar att hon var gift med en busschaufför innan hon hamnade här. De hade en lägenhet med två rum ihop, men Moushimi kunde inte bli gravid, så hennes man kastade ut henne.

– Det var lika bra, för han drack alltid, säger hon. Men det är ingen lätt värld att vara ensamstående kvinna i. Det går inte att få jobb, säger hon, allt är män, män, män!

Hon har på sig en sari som är alldeles för extravagant för att passa in i sällskapet, hon är den yngsta av de vuxna kvinnorna och den enda som har läppstift på sig.

Var sjätte prostituerad i Indien bär på HIV. Många köpare vägrar betala om man ber dem använda kondom.

– Jag önskar att jag kunde ha råd med ett rum, säger Moushimi. Men ett rum i slummen kostar motsvarande 100 kronor i månaden.

Så mycket pengar kan inte Moushimi skära emellan när hon säljer sig.

Henrik Karlsson Skribent & Foto

Mer än två tredjedelar av Indiens fattiga är kvinnor.

Foto: Shahnawaz Sid Trots Indiens snabba ekonomiska uppsving har många kvinnor det svårt. I Mumbai finns Asiens största red-light district, en plats där kvinnorna försörjer sig genom att sälja sina kroppar. Foto: Jon Hurd

5

Uttryck——BILAGA

Foto: Lubaib Gazir

6

7

Sidraträder växer bäst i ökenklimat och återfinns bara i Qatar. Förr möttes lärda och kringresande i skuggan av trädet för att utbyta kunskap och åsikter med varandra. I Qatar utmålas trädet som trädet som symbol för en framtid som inte står och faller med den olja och naturgas som berikat landet.

Den uppmärksamma nyhetsläsaren har med all säkerhet lagt märke till att Qatar hörs och syns i allt fler sammanhang. Landet är inte mycket större än Skåne, men innehar ändå världens tredje största gasreserv och kan i och med det titulera sig som världens per capita rikaste land.

De senaste tjugo åren har insikten om att dessa resurser en dag kommer att ta slut blivit allt starkare. Utmaningen har varit – och är – att se de möjligheter som kan leda fram till en ekonomi som står på fler ben än två.

– Ekonomin i Qatar var alldeles för enkelspårig förut, förklarar Alexander Atarodi, Mellanösterexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI. Det insåg man i slutet på 1980-talet. Sedan dess har ambitionen varit att omsätta rikedomarna för framtiden.

Som ett led i

Qatar redo när oljan sinar

omorienteringen av ekonomin har Qatar jobbat hårt för att etablera sig som ett nytt centrum för forskning och utbildning. Det har bland annat yttrat sig i instiftandet av Qatar Foundation. Organisationen infördes av emir Hamad bin Khalifa 1995 och stoltserar med sidraträdet som symbol. Uppgiften är att göra Qatar världsledande inom kunskapssektorn.

På Qatar Foundations hemsida är organisationens inställning tydlig – ”ett lands viktigaste naturresurser är människorna.”

– Detta är ett steg i den stora förändringsprocessen, säger Atarodi. Men för att lyckas krävs att man kan attrahera utländska professorer och doktorander.

En förutsättning för att locka utländska förmågor till Qatar är att landet har ett gott rykte. Därför har det blivit allt viktigare att visa upp landets goda sidor för omvärlden. Att synas i miljösammanhang har varit ett sätt, och Qatar är i slutet av detta år värd för FN:s artonde klimatmöte.

De internationella aktiviteterna är något som har påskyndat utvecklingen mot ett mer liberalt och demokratiskt samhälle.

– När utbytet med omvärlden ökar, och man i allt högre grad måste samarbeta med

andra länder, ökar också förutsättningarna för en demokratisk utveckling, säger Atarodi. Den kan gå snabbt eller långsamt, men riktningen är tydlig och det går inte att vrida tillbaks klockan.

– Åker du till Qatar och Kuwait märker du att kvinnors status är starkare än i många andra länder i Gulfregionen. Man märker att det finns en stark kvinnorörelse.

Qatar har bestämt sig för att stå först i kön när världen möter framtiden, och planerna är till stor del redan förverkligade. Men kikar man bakom den ridå som lockar omvärlden till Qatar märker man att framgångssagan fortfarande har flera mörka sidor.

– I Qatar och Förenade Arabemiraten finns miljoner gästarbetare från till exempel Bangladesh. För dessa är rättigheterna mycket sämre än för qatarierna, vilket är viktigt att komma ihåg när emiren genomför reformer, förklarar Atarodi.

Emir Hamad bin Khalifa tog makten från sin far 1994 genom en statskupp, och har sedan dess varit Qatars överhuvud. Även om emiren har genomfört reformer som lett till vissa liberala förändringar i landet är yttrandefriheten ytterst begränsad och utlovade val har skjutits upp. Den senaste författningen, från 2005, utlovar maktdelning, men all makt är fortfarande centrerad till kungahuset.

Man kan ta fotbollen som exempel på hur Qatar försöker vinna positiv publicitet. Fotbollsklubbar väljer allt oftare att förlägga sina träningsläger i Qatar. Här väntar numera potentiella sponsorer ivrigt på att arrangera träningsmatcher och skaka hand med leende fotbollsstjärnor. Värt att nämna är också det faktum att Qatar 2022 blir skådeplats för ett av världens största idrottsevenemang, då landet står värd för fotbolls-VM. – Att Qatar hörs och syns i fotbollssammanhang har flera syften, men det handlar inte om att tjäna pengar. Istället vill man visa att man är på väg någonstans, och visa upp landets goda sidor för omvärlden. Med detta vill man också visa att man inte är rädd för öppenhet, förklarar Atarodi.

Och nog gör satsningarna på idrott att världens blickar riktas mot Qatar. Inte minst när världens bäste fotbollspelare, Lionel Messi, kliver in på fotbollsstadion Camp Nou i Barcelona inför 70 000 åskådare. Fotoblixtarna smattrar när han rör bollen för första gången.

Bröstet pryds av två ord i gul text – ”Qatar Foundation”.

Jens Lindqvist Skribent

Uttryck——BILAGA

2022 riktas alla världens blickar mot Qatar när landet arrangerar fotbolls- VM. Spekulationerna om att Qatar använt sig av mutor för att vinna kampen om det prestigefyllda mästerskapet har varit svåra att tysta. Oavsett om ryktena stämmer eller ej kan turneringen bli en av de mest storslagna i VMhistorien. Grafik: Pressbilder Qatar 2022

8

9

10

Uttryck——BILAGA

Afrikas drömfabrik Hollywood i all ära, men Nollywood är det oslagbara exemplet på hur den amerikanska drömmen kan förverkligas. Den nigerianska filmindustrin har på kort tid kommit att bli världens näst största. Bara Indien producerar fler filmer, och USA är omsprunget för länge sedan. Flera afrikanska länder börjar nu ta efter exemplet.

Att just Nigeria blev centrum för filmproduktion i Afrika är ingen slump. Lagos är en av Afrikas största städer, och där råder ingen brist på arbetskraft eller efterfrågan. Ytterligare en orsak är den nigerianska teaterkulturen, menar Wumi Raji, gästforskare vid Nordiska Afrikainstitutet.

– Nigeria har en rik teatertradition. Innan Nollywood var det vanligt med kringresande teatergrupper som åkte från stad till stad och spelade. Det var så det började, genom att några av dessa grupper började filma sina föreställningar och sälja dem på VHS. Det var i början av 90-talet som nigeriansk film fick sitt stora uppsving, när filmen Living in Bondage släpptes. Producenterna var två importörer av tomma videokassetter, som tänkte att de kanske skulle sälja mer om det redan fanns en film bandad.

Men att filmen skulle sälja i över 500 000 exemplar på bara ett par veckor hade de nog inte väntat sig. Living in Bondage blev Nollywoods första blockbuster, den har haft stor stilbildande påverkan på sina efterföljare och räknas idag till klassikerna. Den ockulta dramathrillern anspelade på de vidskepliga föreställningar som fortfarande är vanliga i landet, något som senare filmmakare har tagit efter. Även om kristendomen och islam är dominerande, så lever traditioner

11

från de gamla stamreligionerna kvar och många nigerianer praktiserar en blandvariant.

– Afrikansk film skiljer sig från västerländsk på tre punkter, berättar Raji. Den knyter dels an till folktro och ockultism, och så använder den andra kulturella uttryck som traditionell afrikansk sång och dans.

Men många berättelser handlar också om dagens Nigeria, med teman som fattigdom och korruption.

Fenomenet Nollywood har växt utanför landets gränser.

Alla filmer har engelska undertexter, och inspelningarna tar bara runt två veckor. Snabb och billig produktion är NollyNollywood omsätter 250 miljoner dollar årligen, och producerar runt 200 filmer varje månad. Det är dubbelt så många mot Hollywoods produktion. En genomsnittlig film kostar 15 000 dollar att producera, och tar mindre än två veckor att spela in. De flesta filmer går inte upp på bio, utan säljs direkt på VHS eller DVD för två dollar styck.

woods recept, och har gjort att filmerna fått stor spridning över hela Afrika. Alla tittar, oavsett etnicitet och klass. På grund av den snabba produktionstakten har filmerna dessutom kommit att nästan helt utkonkurrera TV-tittandet. Flera närliggande länder har börjat ta efter Nigerias framgångsexempel, och numera har även Ghana och Benin egna framträdande filmindustrier.

Nollywood fick sitt genomslag strax innan demokratin gjorde sitt stapplande intåg i Nigeria. Demokratin, hur svajande den än må vara, har trots allt haft effekt på ekonomin, och tillväxten har de senaste åren legat på uppemot 7 %. Frågan är om Nollywood hade varit möjligt om militärregimen suttit kvar vid makten. Men vägen

till stabilitet är ännu lång för Nigeria. Korruptionen i landet är omfattande och förtroendet för president Goodluck Jonathan mycket lågt. Trots landets stora oljeresurser är Nigerias folk ett av världens fattigaste. Dessutom är landet fortfarande splittrat av den seglivade konflikten mellan kristna och muslimer.

2012 har börjat oroligt för Nigeria, med massdemonstrationer och islamistiska terrordåd som hittills skördat 100-tals människoliv. När jag frågar Raji vad han tror är de största utmaningarna för landet, så nämner han just korruptionen och den ekonomiska ojämlikheten. För även om konflikten mellan muslimer och kristna har en etnisk dimension, så är den ekonomiska aspekten sannolikt ännu viktigare. I norr, den muslimska delen av landet, är arbetslösheten hög och få har möjlighet till utbildning. Med sådana utsikter är det lätt att skylla sina problem på den andre. En positiv utveckling kräver krafttag mot korruptionen, säger Raji.

– Våra politiker är tjuvar som bara ser till sina egenintressen. Men det finns hopp.

Medborgarna blir allt mer medvetna, och demonstrationerna i början av januari visar på deras styrka. Regeringen kan inte längre ta sin maktställning för given. De måste börja se till allmänintresset, annars kommer folket att resa sig.

Och den ökade medvetenheten är något som Raji menar att filmindustrin faktiskt kan ha bidragit till. Vilka övriga effekter som Nollywood har haft på samhället är en fråga som framtiden får utvisa. Klart är att inget, varken korruption eller terrordåd, verkar kunna stoppa filmens framgångståg i Afrika.

Siri Sylvan Skribent

Uttryck——BILAGA

Elitstyrkor storstädar i Rio Minskat våld men höjda TV-avgifter. Det blir följden av ett tryggare liv i Rio de Janeiros centrala kåkstäder. Myndigheterna utformar en säkerhetsstrategi inför fotbolls-VM 2014 där anfall ses vara bästa försvar.

Värdskapet i fotbolls-VM ställer hårda krav på säkerheten i Rio de Janeiro. Det har gett myndigheterna skäl att rensa upp bland våldsamma drogligor som kontrollerar stadens kåkstäder, så kal�lade favelor. Favelorna upptar 20 procent av stadens yta och dess olagliga styre bekämpas av den särskilt insatta elitstyrkan Bope. Trots att Bopes ingripanden hittills varit framgångsrika återstår cirka 750 favelor som ännu inte är under offentlig kontroll. Målsättningen med Bopes arbete är utöver maktskifte att införa grundläggande renhållning, sjukvård och utbildning åt favelornas invånare. Något som ses vara en minst lika stor utmaning.

Problemen med den kriminella kontrollen är framförallt missbruksproblematik, ligabråk och våld. Men styret har också haft sina fördelar.

Tjuvkopplade system har gett favelornas invånare billig el, vatten och kabel-TV, vilket möjliggjort en snabb klassresa uppåt för invånarna i de rikare södra delarna av Rio. Statens interventioner ses därför inte positivt av alla då priserna höjs rejält i takt med att de kriminella gängen störtas och systemen legaliseras. Även i stadskärnan stiger priserna. Uttryck har pratat med Manuela, en upprörd kvinna som bor i centrala Rio. Hon vill vara anonym och heter

12

egentligen något annat.

– Boendepriserna här har skjutit i höjden samtidigt som lönerna stått helt stilla efter att värdskapet till VM annonserades 2007, berättar hon.

En annan aspekt på de höga priserna är att de kan bidra till mindre segregation i favelorna. Höga hyror i centrum ger nämligen stadsbor som aldrig förr tänkt tanken på att bo i favelor större anledning att flytta dit.

På grund av den utbredda korruptionen har tidigare statliga interventioner i favelorna misslyckats. Polisen har varit ett alltför lättköpt byte för de välbärgade ligorna. Men nu har 18 av Rios mest våldsamma favelor tagits över av Bope på mindre än tre år. I slutet av november 2011 intogs den sista kåkstaden i den rika centrala zonen, Rocinha.

Betyder detta att Rio med hjälp av stundande mästerskap plötsligt är på frammarsch gällande levnadsvillkor och välfärdsutveckling för sin befolkning?

Inte om du frågar Manuela. Hon menar att myndigheternas övertag i favelorna knappast har en långsiktig hållbarhet.

– Jag anser att det hela är en fasad för att porträttera en situation där brottsligheten i Rio är under kontroll. Polisstyrkan som har tagit över kåkstäderna består fortfarande av samma korrupta medlemmar vilket är ett problem. Droghandeln existerar fortfarande. Den är bara mer dold nu, menar hon.

Gällande landets välfärd är Manuela också skeptisk. Visserligen är det bra att Brasilien växer ekonomiskt men det har så vitt hon kan se inte lett till direkta förbättringar för invånarna.

Dag Retsö, historiker vid Latinamerikanska institutionen

vid Stockholms universitet tillika Brasilienexpert menar att det inte finns något direkt samband mellan ekonomisk tillväxt och social utveckling i Brasilien.

– Det är snarare tvärtom.

Brasilien har haft flera perioder i sin historia med mycket stark tillväxt och samtidigt ökande klyftor. Det avgörande är att Brasiliens tillväxt nu verkar stabilare än förut och att regeringen samtidigt satsar på fattigdomsbekämpning och minskade klyftor, säger Retsö.

Han understryker den strukturella korruptionen som ett stort hinder för landets utveckling.

– Nuvarande presidenten Dilma Rousseffs parti är det i särklass mest renhåriga men korruptionen kommer knappast någonsin helt försvinna.

I Latinamerika finns det alltid en risk för att ett parti som vill genomföra förändring självt förändras av historiska strukturer, berättar Retsö.

Han anser även att det är av stor vikt att Brasiliens formella demokrati fylls med innehåll och inte bara slogans för att valdeltagandet ska öka.

Att räkna med guldfirande sommaren 2014 ses som en självklarhet i Brasilien. Att arrangemanget ska lösa Rio de Janeiros problematik med maffia, milis, korruption och fattigdom ger högre odds. Retsö förmodar att mästerskapet på kort sikt genererar en hel del arbetstillfällen men att det på lång sikt säkerligen är ganska betydelselöst.

– Brasilien är en stor, historisk skuta som kräver helt andra insatser och lång tid för att vända åt rätt håll, säger han.

Julia Örtegren Skribent

13

Livet i favelorna kan vara hårt. Många barn och ungdomar hamnar tidigt i kriminella kretsar till följd utbredd arbetslöshet och fattigdom.

Foto: Flickr anthony_goto

Krig till salu

Uttryck——BILAGA

De första tolv åren av 2000-talet har sett en mängd konflikter uppstå och ett antal av dessa utvecklas till fullskaliga krig. Detta har i sin tur rosat marknaden och skapat otaliga möjligheter för entreprenörer, något som inte minst utnyttjats av de privata militära organisationerna.

I september 2007 rullade fyra tungt beväpnade militärfordon in på Nisour-torget i Baghdad. Någon timme senare kantades gatorna av brinnande bilar och livlösa kroppar.

Militära fordon var ingen ovanlig syn på Baghdads gator, så till en början var det ingen större uppståndelse. En irakisk trafikpolis såg fordonen köra in på torget för att sedan göra en skarp u-sväng och köra iväg mot en enkelriktad gata. Förbryllad över beteendet bevittnade han och hans kollegor hur fordonen gjorde tvärstopp och helt plötsligt – utan förvarning – avfyrade de tunga maskingevären monterade ovanpå fordonstaken.

Jeremy Scahill beskriver en blodig och hänsynslös massaker i boken ”Blackwater USA – The rise of the world’s most powerful mercenary army”. Företaget som utpekades som ansvariga – Blackwater USA – hävdar att man blev provocerade och agerade i självförsvar. Hur historien egentligen utspelade sig är inte klart, men massakern på Nisour-torget och Scahills efterföljande bok skapade stora rubriker i världen; rubriker som kastade ljus på en relativt okänd organisationstyp – privata militära organisationer (PMC:s).

Marcus Mohlin är doktorand vid Försvarshögskolan och forskar om PMC:s. Han berättar att det finns olika typer av organisationer med olika funktioner. Livvaktsskydd, transporter och logistik hör till de vanligare tjänsterna.

I vissa fall tar organisationerna hand om hela logistiklösningar åt försvarsmakter. Man kan till exempel se att USA:s militär har organiserat sig på ett sådant sätt att de är helt beroende av stöd från marknaden, säger Mohlin.

Blackwater USA, som efter två namnbyten nu heter Academi, är kanske det mest kända exemplet på den här typen av organisationer. Det är dock inte det första. Företagen har funnits med i bilden sedan slutet av 90-talet då det Sydafrikanska Executive Outcomes opererade i Sierra Leone och Angola. Därefter

14

har liknande företag med olika funktioner bildats världen över, där den största koncentrationen återfinns i USA. Mohlin berättar också att det i det långa loppet förmodligen är billigare att hyra in PMC:s än att själv ha funktionerna inom landets armé, något som kan förklara marknadens omfattning.

Hur effektivt och billigt det än blir att hyra in företagen, finns det dock en baksida.

I många länder är lagstiftningen knapp eller obefintlig och insynen i företagens verksamhet är minimal. Detta har till exempel tagits upp i den amerikanska debatten. I slutet av november 2011 gjorde Janice Schakowsky, representant i det amerikanska representanthuset, ett uttalande om USA:s ökande beroende av PMC:s.

Vi bör vara oroade. PMC:s bär inte de Förenta Staternas färger. De svarar inför ett företag, inte en amerikansk officer. Eftersom lagstiftningen fortfarande är diffus, blir det svårt att åklaga PMC:s för påstådda överträdelser utomlands.

Sverige använder sig också av PMC:s, även om det inte sker i samma utsträckning som av USA eller Storbritannien. Enligt Marcus Mohlin är dock detta på väg att förändras. Hans uppfattning är att den traditionella försvarsindustrin håller på att stöpas om i grunden. En anledning till det är den förändring som nu sker i hela västvärlden i form av ett skifte från industri- till tjänstesamhälle.

Resultaten av min forskning tyder på att vi i framtiden kommer att använda fler företag för att utföra en mängd olika i grunden militära tjänster, både här hemma och utomlands.

Detta gäller likväl Sverige som många andra stater.

Ett ökat användande och inflytande av PMC:s är att vänta i framtiden. Dels genom att marknaden växer och dels genom att stora resurser används på lobbyverksamhet. Även om det är lätt att måla upp en skräckbild av rika företag som kontrollerar privata arméer, ska man komma ihåg att den bilden knappast överensstämmer med verkligheten. Det finns dock fortfarande fundamentala problem med användningen av PMC:s. Schakowsky pekar på några faror. Oklarheterna kring massakern på Nisourtorget exemplifierar hur dessa kan komma att återspeglas i verkligheten.

Axel Eriksson Skribent

15

Bildtext: En amerikansk helikopter cirkulerar över centrala Bagdad. Privata säkerhetsföretag har länge garanterat säkerheten kring till exempel ambassader i Iraks huvudstad. Foto: US Army

Uttryck——BILAGA

Den olja och naturgas som berikat Qatar kommer att vara slut om 50 år – då kommer dessa kranar att vara överflödiga. I nuläget ser det dock ut som om det lilla emiratet kommer att klara sig alldeles utmärkt ändå. Foto: Shell

16