FÖRFATTARENS FÖRORD
Fredagen den 21 november 1997 vaknade jag på ett hotellrum i London, utan att då ana att just denna dag skulle komma att innebära början på en helt förändrad inriktning av mitt liv –både andligt och arbetsmässigt. Jag backar tillbaka i tiden så att bakgrunden till denna dags händelse blir så tydlig som möjligt.
Min tro på Jesus växte fram i unga år, och jag har sedan dess alltid försökt ha en relation till Jesus. Tidigt i livet siktade jag yrkesmässigt på att arbeta med IT (informationsteknologi). Efter att ha tagit en filosofie kandidatexamen på Stockholms Universitet kom jag ut i yrkeslivet 1972. Då hade jag också hunnit gifta mig. Jag jobbade på några olika IT-företag i Sverige och Norge under 1970-talet. År 1981 startade jag ett eget IT-konsultföretag, som efter några år såldes till ett större konsultföretag. Så småningom hamnade jag i ett globalt management- och IT-konsultföretag, där jag efter några år fick ansvar för att starta och utveckla en managementkonsultenhet. Vi var då bosatta i Jönköping. Innan vi flyttade till Jönköping hade vi varit med i församlingar som nog kan betecknas som icke karismatiska, men i Jönköping blev vi medlemmar i pingstförsamlingen.
Vi hade under en tid haft en längtan att bo och jobba ut-
omlands – gärna på någon varm plats. Nu 1997 tyckte vi att det passade bra att försöka förverkliga denna längtan.
Företaget jag jobbade på planerade att etablera en fast konsultorganisation på Taiwan, och de sökte internt efter en vice vd till Taiwan, någon som kunde företaget väl. Jag sökte positionen och blev inbokad på en anställningsintervju i London 21 november 1997.
Det var alltså därför jag befann mig i London och vaknade upp på hotellrummet den här dagen. Anställningsintervjun genomfördes som planerat. På kvällen gick jag på ett möte hos pingstförsamlingen Kensington Temple, den största pingstförsamlingen i London. En amerikan var gästpredikant där denna kväll. När han hade predikat klart, pekade han ut mig i denna stora samling, och hade ett profetiskt budskap till mig. Detta var första gången något sådant hände mig. Budskapet innehöll bl.a. följande: Gud skulle placera mig jobbmässigt enligt vår önskan om utlandsjobb innan utgången av 1998, men att det jag bearbetade just nu inte skulle inträffa. Det fanns flera andra intressanta delar i detta profetiska budskap som jag berättar mer om längre fram i boken.
Redan i januari 1998 fick jag meddelande från företaget jag jobbade på, att de beslutat att inte starta bolag i Taiwan p.g.a. den finansiella Asienkris som uppstått i slutet av 1997. Det profetiska budskapet innehöll att ”det jag bearbetade just nu skulle inte inträffa”, och nu uppfylldes denna del. I slutet av 1998 blev jag kontaktad av den amerikanska delen av företaget. De erbjöd mig ett chefsjobb i Florida. Jag blev mycket överraskad över erbjudandet och vet fortfarande inte hur de fick tag i mitt namn. Innan året 1998 var slut hade jag kontrakt
på tjänsten, och min familj och jag flyttade till Florida i mars 1999. Bibelstället i 1 Tess. 5:19–21 säger: ”Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda.” Nu var denna del av profetian helt uppfylld!
Men det kom flera andra profetiska tilltal under ett antal år, vilket medförde att jag så småningom förstod att Guds plan med mitt liv var att tjäna Honom på heltid. Vi flyttade tillbaka till Sverige efter drygt tre år i Florida, och jag slutade på företaget och utbildade mig till pastor. Utan detta profetiska tilltal där i London är min övertygelse att jag hade fortsatt i näringslivet. Att bli pastor hade jag faktiskt fram till dess aldrig funderat över. Men med mina nu nyvunna erfarenheter av profetiska tilltal och karismatik, förstod jag vilken betydelse detta har i byggandet av Guds rike. I Psalm 33:11 står det: ”Men Herrens plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.” Det är fantastiskt att Gud har en plan med var och en av oss. Det är dessutom så välsignat att få uppleva hur denna plan blev så verklig, som den blev för mig med början i Kensington Temple.
Att skriva en bok där alla ledarskapets aspekter inkluderas är oerhört omfattande. Det är inte min ambition. Den här boken kommer enbart att beröra en del aspekter. Boken handlar primärt om att leda i karismatiska miljöer. Det handlar om att leda i en församlingsverksamhet, men kan också tillämpas på andra organisationer som har kristna förtecken. Med tanke på likheter och olikheter, kommer jag att ge exempel från organisationer i näringslivet, evangelikala församlingar men huvudsakligen karismatiska församlingar.
Under mitt arbetsliv har jag arbetat i näringslivet med
management- och IT-konsultverksamhet i ca 30 år och i församlingsverksamhet i snart 20 år. Av dessa ca 50 år av arbetslivserfarenhet har jag haft ledarroller under drygt 35 år, och den ledarerfarenhet jag samlat på mig vill jag förmedla i denna bok. I församlingsverksamheten har jag arbetat i olika församlingar som föreståndare, vakansföreståndare samt som församlingskonsult. Som församlingskonsult har jag gjort uppdrag i ca 25 församlingar och kristna organisationer. Längden på församlingskonsultuppdragen har varierat i både kalendertid och omfattning. Det har handlat om allt från mindre än en arbetsvecka till full beläggning i uppåt ett år. Uppdragen har innehållit stor spännvidd. Det har handlat om uppdrag i församlingar som vill få hjälp med att ta nästa strategiska steg i förhoppning att få en positiv församlingsutveckling. Men många uppdrag har varit hos församlingar som slitit med olika typer av interna konflikter: konflikter i ledarskapet, eller mellan ledarskapet och en grupp i församlingen, förtroendefrågor m.m.
Flera personer har då och då under ett antal år uppmanat mig att skriva en bok om ledarskap. De menar att jag har unik kompetens och erfarenhet genom kombinationen av ledarskap och konsultuppdrag i näringslivet och i församlingar. Men varje gång när jag funderat på att skriva så har det stannat vid funderingar, utom denna gång. Det som kanske slutligen avgjorde att jag nu skrivit denna bok, var att jag under 2017 var konsult i Filadelfia Knutby (härefter Knutby). I efterdyningarna efter nedläggningen, har medierna ibland dragit långtgående växlar och ifrågasatt det karismatiska. Om det karismatiska var osunt i Knutby innebär inte det med automatik att all karismatik är det i alla andra församlingar. Sund karismatik
för Guds rike framåt! Detta vill jag framhålla i denna bok, samtidigt som jag varnar för avarter.
Många böcker har skrivits om Knutby och många tvprogram har producerats. Bokens huvudtema är inte Knutby.
Men några kapitel i slutet av boken handlar om Knutby, och där försöker jag beskriva det med ledarens ögon. Tanken är att vi kan försöka dra lärdomar av Knutby, så att ingen annan församling hamnar i närheten av något liknande.
När du leder i karismatiska miljöer, så är det självklart att du själv lever i en nära relation till Jesus, för att om möjligt vara ett exempel på Jesu osjälviska och kärleksfulla sätt att betjäna andra. Att leda i karismatiska miljöer handlar om ett tjänande andligt ledarskap. Ett tjänande där den helige Ande får leda och tända kärlekens eld i våra bröst. Anden både ger gåvor och formar god frukt i oss så att vi kan leda i karismatiska miljöer på ett sunt sätt.
John Maxwell har sagt: ”Utbildare komplicerar det enkla.
Kommunikatörer förenklar det komplicerade.” Min ambition är att luta mig mer åt kommunikatören än utbildaren i framställningen. Boken har en ganska stor bredd på olika frågor jag berör. Men ibland är jag lite mer detaljerad i ledarskapstrender och i teologin. Kom då ihåg att jag inte är teolog utan vanlig pastor. Så ha överseende med mina tolkningar. Jag kan ha fel. Boken innehåller en del bibelcitat. Där inte annat anges har Svenska Folkbibeln 2015 använts.
Sigtuna mars 2021
Magnus Jonegård
VARA ANDLIG LEDARE
Att vara ledare betyder så olika saker för olika människor. En del tänker direkt på att ledarskap handlar om att få en plattform varifrån man syns, hörs och styr. För andra handlar det om att utveckla människor i det team man ansvarar för, genom att uppmuntra, tillföra kunskap etc. I kristna sammanhang kan det också handla om att så och vattna med Guds rike så att relationen till Jesus upptäcks och växer i människors liv.
Vi har alla olika förutsättningar att leda andra. Vi har olika personligheter och Gud har lagt ner olika gåvor i våra liv. När vi lär känna oss själva och utvecklar olika sidor av vår personlighet märker vi i vilka roller vi passar bäst. Gåvor kan liknas vid ett infryst kapital som ligger gömt i våra liv. När vi som troende tillåter den helige Ande att verka i våra liv, då tinas det infrysta kapitalet upp, och gåvor kommer i funktion och blommar ut. Men jag vill börja med den personlighet som finns i oss alla. Några har förutsättningar att leda, andra kan träna upp förmågan, men för vissa kan det vara bäst att inse att förutsättningar inte finns. Här följer nu några allmänna exempel på förmåga att leda och att inte ha den förmågan.
Vem är en ledare?
Det är skillnad på att vara chef och ledare. En chef tillsätts. En ledare växer in i rollen och får förtroende hos dem som hon eller han leder. Det innebär att många chefer inte är ledare, och då har organisationen problem.
I näringslivet kan man hitta många extremt duktiga ingenjörer som t.ex. är duktiga produktutvecklare. Vad är nästa steg i karriären för en sådan person? Många ledare högre upp i organisationen tänker att ingenjören bör bli chef för en avdelning eftersom han eller hon är så duktig. Ingenjören får ett sådant erbjudande, känner sig hedrad och tar jobbet. Det visar sig efterhand att personen ifråga inte alls är någon duktig ledare. Personalen under ledaren börjar knorra. Högre upp i organisationen ser man problemen. Ingenjören själv börjar uppleva att det inte fungerar. Hemma ser familjen också att ingenjören inte mår bra. Till slut agerar ledningen och personen ifråga får gå tillbaka till sin ingenjörsroll igen. Personen blev utnämnd till chef men var ingen ledare. Chefspositionen leder inte med automatik till att du blir en bra ledare. Gud har lagt ner en viss personlighet i oss med olika gåvor. Det gäller för oss alla att se vår personlighets starka och svaga sidor, och vilka gåvor vi har och vilka gåvor vi inte har.
I kristna sammanhang kan vi se hur vissa människor har en enorm förmåga att predika evangeliet så att människor förstår att de behöver bli frälsta och få en relation med Jesus. Förr i tiden var Frank Mangs en känd sådan förkunnare. Idag är Sebastian Stakset ett sådant exempel. Här kan vi identifiera evangelistens gåva som har lagts ner i vissa personer. Om en evangelist blir erbjuden en föreståndartjänst i någon församling
och tackar ja, så kanske både evangelisten och församlingen upptäcker efter ett tag att det inte fungerar. Varför? Ef. 4:11–12: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.” Här räknar Paulus upp fem olika tjänstegåvor: apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Gud har lagt ner olika gåvor i oss. I en föreståndartjänst behöver man herdens gåva. Det är inte alls säkert att en evangelist också har herdens gåva. Det omvända kan också gälla att en herde inte har evangelistens gåva. Det är viktigt att vi lär känna vilka gåvor Gud har lagt ner i oss och vilka han inte lagt ner i oss.
En enkel generell definition av ledarskap kan vara: ”Ledarskap är förmågan att få en grupp människor att med engagemang sträva mot samma mål.” Det finns väldigt många egenskaper som är bra att ha som ledare, och som hjälper en grupp människor att sträva mot samma mål. Många ledare i våra församlingar arbetar under veckan i olika organisationer och är vana att fokusera på olika mål. Det är delvis skillnad att vara ledare i näringslivet och i församlingslivet. Den andliga dimensionen gör att ledarskapet får ett delvis annat fokus på ledaregenskaper, innehåll och mål. I en andlig verksamhet är den högste chefen inte en vd, styrelseordförande eller föreståndare, utan det är Gud själv.
Denna skillnad blir tydlig när vi läser hur kung David i GT (Gamla testamentet) förstår sitt ledarskap i relation till Gud. David föddes inte till kung, utan som ung hade det fallit på hans lott att valla sin faders får. I den psalm som kanske är den mest älskade, Psalm 23, förstår han att hans liv som människa
och ledare är helt beroende av Gud. Trots allt sitt inflytande som kung liknar han sig själv vid ett får som är beroende av att Gud är hans herde.
Davids relation till Gud i sitt ledarskap
Psalm 23:1–6: ”Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.”
Låt oss se vad David menar med bilden av herden och fåren. Fåren nämns inte explicit vid namn i psalmen men jag är övertygad om att det är får han syftar på när han skriver denna psalm. Jesus talar om oss som får ett antal gånger.
Av alla Guds djur är fåret ett av dem som sämst klarar att ta hand om sig själv. Får är inte speciellt smarta. Har du någonsin träffat en fårtränare som tränat fåret att hoppa över hinder som man kan göra med hästar? Eller har du sett ett får göra cirkuskonster? Nej, de klarar inte det. Får är också ganska försvarslösa. Vargen river får i Sverige. Fåren har varken gaddar eller klor. De springer inte ifatt och bits. Ni som känner till elitserielagen i speedway vet att vissa har namn som Lejonen, Örnarna och Vargarna. Alla dessa djur anfaller. Inget lag har
mig veterligt kallat sig för Fåren eller Lammen. Dessutom är fåren lortiga. De har svårt att tvätta sig. En katt slickar sig ren, en fågel blir ren i fågelbadet, en björn plaskar i floden, aporna plockar loppor på varandra. Men får, har någon sett att de rengör sig själva? Och ett mycket nedlåtande uttryck om någon annan är att kalla denne för fårskalle.
Av texten i Psalm 23 förstår vi hur liten David kände sig i relation till Guds storhet. All stolthet och maktfullkomliga drag lyser med sin frånvaro. Istället andas hans inställning till ledarskap ödmjukhet och beroende.
När David skrev Psalm 23 kunde han väl ha tagit en bättre bild än herden och fåren? David var både krigare och överbefälhavare. Men det var inte dessa roller som påminde honom mest om Gudsrelationen, utan den tid då han hade varit fåraherde. Han mindes hur han ägnat sig åt fåren dag och natt. Hur han hade sovit hos dem och vakat över dem. Hans sätt att ta hand om fåren påminde honom om Guds sätt att ta hand om oss. David sa med glädje: ”Herren är min herde”, och antydde därmed med stolthet: ”Jag är hans får” för han visste hur beroende han var av Gud.
Om vi har svårt att inse detta beroende, varför behövde då Jesaja skriva i 53:6: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg …” Hur lätt är det inte att förlita sig på sig själv och tro att det jobbiga man står inför, det ska man behålla för sig själv och reda ut själv.
I vers 1 skriver David ”Herren är min herde”. Han insåg att han inte klarade ledarskap själv. Han behövde Gud som herde.
För att ett får ska kunna sova måste allt vara exakt rätt.
Inga rovdjur, ingen spänning i hjorden, inga insekter i luften,
ingen hunger i magen. Allt måste vara exakt rätt. Om fåret känner den minsta oro kan det inte sova. Förstår du varför vi liknas vid får?
Tyvärr kan fåren inte själva hitta gröna ängar eller spruta insektsmedel eller ta itu med oron eller hitta mat. De behöver hjälp. De behöver en herde som kan föra dem i vall och hjälpa dem att vila vid lugna vatten. Tack vare Guds ledarskap som inkluderar omsorg om fåren skriver David: ”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.”1
Vers 3: ”Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.” Gud leder dig. Gud är trofast. Gud velar inte omkring och byter åsikter för att vara politiskt korrekt.
Vår Gud är stor och han är oföränderlig.
Vers 4: ”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig.” Det David säger i denna vers är att det aldrig står still där i dödsskuggans dal. Om du i ditt ledarskap upplever att du vandrar i dödsskuggans dal, kom då ihåg att Gud är med dig. Han leder dig med sin käpp och stav, och han tröstar dig. Och dalen kommer att ta slut när du vandrar och då kanske du sedan kan instämma med David i Psalm 23:s sista vers: ” Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.”
Goda andliga ledaregenskaper
Vi kan se av Psalm 23 hur David insåg sin egen förmågas begränsningar:
• Han insåg behovet av att bli ledd av Gud själv.
1 Max Lucado, Lämna dina bördor (Bokförlaget Libris 2006), s. 26, 27, 42 (avser flera passager i avsnittet)
• Han ödmjukade sig inför Gud och beskrev sig själv som ett får som var fullständigt beroende av Gud i sin ledarroll.
• Han insåg att han inte behövde slita med oro och trötthet själv. Gud var beredd att hjälpa honom med det.
• Om han hade det tungt i ledarskapet så fanns Gud där och ledde honom genom ”dödsskuggans dal”.
David inställning till sin ledarroll och förtröstan på Gud är goda andliga ledaregenskaper som vi alla borde ta till oss.
Om vi ser på några andra bibliska personer så står det så här i 4 Mos. 12:3 ”Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.” Det är uppenbart att Gud prioriterar ödmjukhet i ledarskapet. Mose var tydligen ingen tuff okänslig ledare utan den ödmjukaste människan på jorden.
Gud testade verkligen Abraham när Gud bad Abraham offra Isak på Moria berg. Abraham bestod testet, och Gud förstod att han verkligen kunde lita på Abraham. Att kunna lita på sin ledare är A och O.
Jesus sade i Joh. 10:11: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” Jesus var beredd att offra allt i sitt ledarskap, t.o.m. livet!
Karaktären – vad blir den andliga frukten av ditt ledarskap?
I näringslivet mäts en ledare ofta på vilket resultat hon eller han genererar, och ledarens karaktär kommer oftast i andra hand.
Hos en andlig ledare måste karaktären komma i första hand.
Det är en avgörande skillnad, och detta får vi inte tumma på. Om en andlig ledare har dålig karaktär blir det heller ingen god andligt frukt som resultat. Jesus varnar i sin Bergspredikan även för falska profeter som vill komma in och ta makt över de troende. Matt. 7:16: ”På deras frukt ska ni känna igen dem …” Frukten handlar om den eftersmak som deras ledarskap lämnar efter sig. Ledarskap handlar inte om att bygga sitt eget rike utan Guds rike – i ett tjänande ledarskap.
I Gal. 5:22–23 tar Paulus upp ett antal goda ledaregenskaper: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning …” Om vi noggrant läser denna vers ser vi att det står ”Andens frukt” (singularis), och så står det också i grundtexten – grekiskan. Det är en frukt som kan åskådliggöras genom många klyftor. Kärlek är en klyfta, frid en annan osv. Det står inte att frukten är ett äpple, men vi kan ju tänka oss den bilden. Jag tror att syftet med att det står en frukt, är att visa att de olika klyftorna hänger ihop. Om en klyfta är dålig eller fattas, blir hela frukten skadad.
Så tror jag det också är med Andens frukt. Har du ett dåligt område i ditt liv så påverkar det helheten. Allt försämras p.g.a. detta dåliga område. Paulus säger t.o.m. i 1 Kor. 13 att om vi inte har kärlek i våra liv så är vi ingenting. Då blir det ingen andlig frukt av vårt ledarskap.
Paulus tar upp nio områden i våra liv: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning”.
Om dessa områden är väl på plats i ditt liv blir det god frukt av ditt ledarskap. Men vilket är ditt svagaste område? Fokusera på
att bli bättre på det området. Då lyfter faktiskt alla områden, om du lyckas förbättra det sämsta.
Men hur gör man då? Kristendomen är väl ingen gärningslära? Rubriken i min bibel fr.o.m. Gal. 5:16 är: ”Köttets gärningar och Andens frukt”. Anden och köttet ligger konstant i strid med varandra i oss. Vem vinner? Den du föder! Har du felaktiga tankar som kanske blir felaktiga handlingar så kan du stoppa detta. Inte föda det längre. Så fort felaktiga tankar kommer, gå då till Jesus i bön, och med den helige Andes hjälp så motar du successivt bort dessa felaktiga tankar. Du föder dem inte längre. Jesus poängterar gång på gång vikten av att vi förnyar vår själ och vår ande. Anden producerar Kristuslikhet i ditt liv.
Börja just med svagaste området i ditt liv. Låt Anden få övertaget. Om du börjar där kommer Andens frukt i ditt liv att växa. Men hur vet jag vad mitt svagaste område är? Många av er som läser denna bok vet nog vad ert svagaste område är. Och du som inte tror dig veta, fråga då den som står dig närmast. Om det är din fru eller man, mamma eller pappa eller kompis. Jag kan garantera dig att de vet.
Börja vandra i Anden i ditt svagaste område! Din själ är nu inställd på att det är köttet som får regera över detta område. Och det kommer att förbli så tills du låter Anden få ta över här.
2 Kor. 10:4–5: ”Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus.”
Förlita dig på att Guds kraft kan hjälpa dig. Vi behöver honom så väl mitt i allt som pågår i vårt ledarskap. Gud vet det,
och vi får förlita oss på att han ger oss både beskydd och kraft att klara uppgiften att tjäna i kärlek till våra medmänniskor. Karaktären är så viktig för dig som leder.
David fick verkligen tjäna Gud. Men han var samtidigt ingen perfekt människa. Han insåg sina fel och brister och bad Gud och människor om förlåtelse. Du kanske tänker att du inte kan tjäna fullt ut som ledare på grund av vad som hänt tidigare i ditt liv. Då vill jag säga till dig att inte låta tidigare begångna fel diktera din framtid. Gå till Gud och be om förlåtelse och gör upp med människor om så behövs. Sedan lämnar du detta och tjänar med de gåvor som Gud lagt ner i dig.
