Lycklig - hur blir jag det - titta i boken

ETT RIKT OCH

MENINGSFULLT LIV

Alla vill vi bli lyckliga. Även om vi inte säger det rakt ut och det verkar ytligt och egoistiskt, är det en önskan vi alla har och måste få ha. Men ibland är det först när vi fått en allvarlig sjukdom och kanske inte har så lång tid kvar att leva, som vi inser vad som verkligen betyder något. Att pengar och prylar, skönhet och hälsa och många likes på sociala medier inte alls är så viktigt.

I boken The top five regrets of the dying av Bronnie Ware frågade man människor som låg på sin dödsbädd vad de ångrade mest. De flesta ångrade att de inte levt det liv de en gång drömt om, att de jobbat för mycket och försummat sin familj och sina vänner.

Vi är ofta så upptagna av att klättra uppför stegen som vi tror leder till lycka och framgång, m

att det är först när det är för sent som vi upptäcker att vi lutat stegen mot fel vägg.

Jag hoppas därför att boken kan bidra till att du prioriterar rätt saker i livet. Då minskar också risken att du drabbas av psykisk ohälsa. Det finns två sorters lycka. Eufori är det ytliga och korta lyckorus som vi får när laget vi håller på har vunnit matchen eller serien. Det finns också en lycka som vi känner när vi är nöjda med oss själva och lever ett rikt och meningsfullt liv. En lycka som är djupare och varar längre. Den lyckan handlar boken om.

Lyckligast är vi mellan 65 och 75 år. Kvinnor är som grupp lite lyckligare än män, men deras lyckonivå går mer upp och ner. Fler kvinnor är riktigt lyckliga, men dubbelt så många är sjukskrivna för psykisk ohälsa. Vi blir lyckligare när vi gifter oss men bara under 2 år. Sedan upptäcker en del att han eller hon inte var den rätte, medan de som har det bra tillsammans får det ännu bättre när småbarnsåren är över. Lyckligast är de som fortfarande håller ihop när de fyllt 50. Hur vi mår och trivs med livet beror på vad vi varit med om och på våra gener – några av oss är mer sårbara. Men det finns en hel del vi alla kan göra för att få ett mer rikt och meningsfullt liv och inte drabbas av psykisk ohälsa även om livet inte blev som vi tänkt:

• Vårda dina relationer.

• Bry dig om andra.

• Hitta din livsuppgift.

• Var tacksam.

• Stärk din självkänsla.

• Förlåt dem som gjort dig illa, men också dig själv.

• Utveckla din existentiella hälsa.

En del är kanske inget nytt. Utmaningen är också att leva så. Kanske ska du därför sätta upp några av de oneliners som finns i boken på kylskåpet för att påminna dig om det du redan vet. Det finns en del fake news och många guruer och influencers som påstår att de vet hur man blir lycklig. Därför är det viktigt med källkritik – att du tar reda på vem det är som säger något och vilka källor de har. Jag vill framför allt förmedla fakta och inte åsikter. Därför redovisar jag en hel del statistik och utgår från den omfattande forskning som finns i boken The How of Happiness. A Scientific Approach of getting the Life You Want. En bok med mer än 400 vetenskapliga referenser av Sonja Lyubomirsky som är professor i psykologi vid University of California och en av världens ledande lyckoforskare. Ibland utgår jag också från mina egna värderingar och knyter an till den kristna etiken, eftersom den stämmer mycket väl överens med det forskarna upptäckt nu 2 000 år senare.

Ska du bli lycklig ska du inte satsa på dig själv.

Du ska satsa dig själv för att skapa en lite bättre värld.

Jesus uttrycker det bara med lite andra ord: Den som vill finna sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska finna det.1

Jag utgår också från min erfarenhet som psykolog. Under 40 år har jag undersökt och försökt hjälpa mer än 5 000 barn, men även hjälpt många par i kris. En hel del av deras problem hade inte behövt uppstå eller bli så stora, om de fått mer stöd i föräldraskapet och haft mer kunskap om hur man vårdar kärleken. Därför har jag känt det som en kallelse och livsuppgift att skriva och föreläsa om relationer, föräldraskap, kärlek, sex och samlevnad. Men mina första manus blev refuserade och ingen av de förskolor, skolor och församlingar jag kontaktade ville ha något besök. Att mina böcker sedan skulle säljas i mer än 100 000 exemplar och att lika många skulle komma och lyssna kunde jag inte ens i min livligaste fantasi förställa mig. Under flera år har jag haft förtroendet att skriva krönikor i Dagen och har också fått in en del debattartiklar i våra kvällstidningar.

Med åren har jag blivit lite modigare och ibland också vågat gå emot åsiktseliten, som t.ex. i debattartikeln Sluta försöka göra barn könsneutrala. som blivit en av de mest delade artiklarna på Facebook med mer än 68 000 kommentarer. En

del har därför försökt tysta mig. Inte med en saklig debatt utan med strategin: Gillar du inte budskapet så skjut budbäraren. En journalist antydde att jag var psykiskt förvirrad, led av sexuella hämningar och förträngda barndomsminnen. Men det var lika effektivt som att försöka släcka en eld med tändvätska. Som psykolog tvivlade jag på att en journalist kunde ställa psykiatriska diagnoser utan att träffa patienten. I dag har många varken tid eller ork att läsa tjocka böcker. Därför försöker jag använda så få ord som möjligt och gärna oneliners. Eftersom jag är lösningsinriktad får du fler praktiska och konkreta råd än psykologer brukar ge. När vi ska välja livsväg behöver vi inte bara en karta utan också en spegel så att vi känner igen oss. Därför tar jag även upp en del av de utmaningar som jag och min fru haft i vårt eget äktenskap. När vi gifte oss toppade psykologer och författare skilsmässostatistiken, och jag är båda delarna. Jag har inte alltid varit den man Kerstin behövde och den man jag själv ville vara. Därför är jag tacksam att vi fortfarande är lyckligt gifta och aldrig har haft det så bra som nu. Vi bor i Eksjö, har tre barn och åtta barnbarn och är med i Missionskyrkan i Nässjö.

VARFÖR MÅR VI SÅ DÅLIGT

NÄR VI HAR DET SÅ BRA?

Utgår man från BNP per individ, frihet att leva som man vill och frånvaro av korruption bor vi enligt 2024 års FN:s World Happiness Report i ett av världens bästa länder. Aldrig tidigare har vi kunnat unna oss så mycket, bott så bra, haft så fin sjukvård, varit så jämställda och kunnat koppla av med så mycket underhållning. Ändå växer den psykiska ohälsan och är i dag kanske det största hotet mot folkhälsan.

Hälften av alla sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa.

Var tionde kvinna mellan 18 och 24 år äter antidepressiva läkemedel. Omkring 43 000 barn står i kö till BUP, vilket är 12 000 fler än för 10 år sedan. De som tycker att livet är meningslöst har, enligt en ny undersökning från Kairos Future,

fyrdubblats de senaste 20 åren från 6 till 24 procent. Kvinnor lider mer av psykisk ohälsa, medan framför allt unga män har svårt att se någon mening med livet.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Det finns givetvis många svar. Klyftorna i samhället har ökat. De som redan har det bra har fått det ännu bättre medan de med låg socioekonomisk status har fått det sämre. Enligt polisen har vi 59 särskilt utsatta områden där utanförskapet är stort, arbetslösheten hög och gängkriminaliteten omfattande. När jag skriver detta har en tolvårig pojke i Skärholmen själv fått ringa 112 och säga att hans pappa blivit skjuten till döds av en ung gängkriminell, när de cyklade till badhuset.

I dag är 14 000 personer aktiva i något av alla kriminella gäng. Hälften av dem som anhållits för den senaste tidens skjutningar och sprängningar är barn, ibland så unga som 14–15 år. Vi har nu också fått barntorpeder som erbjuder sig att döda ett annat barn för 100 000 kr. Ska vi stoppa nyrekryteringen till alla kriminella gäng räcker det inte med fler poliser, ungdomsfängelser och hårdare straff. Vi måste arbeta mer förebyggande och börja mycket tidigare. Enligt polismästare Carin Götblad som på regeringens uppdrag utrett vad vi kan göra för att förebygga nyrekryteringen till alla kriminella gäng måste vi bl a undervisa mer om etik och moral i skolan.

Som skolpsykolog kunde jag redan i årskurs 1 identifiera många barn som riskerade att hamna i missbruk, kriminalitet och utanförskap. I tonåren är det ofta för sent, eftersom

de vid det laget redan har en kriminell identitet. Nio av tio gängkriminella barn och ungdomar som vårdats på SIS-hem återfaller sedan i brott. Men de flesta som växer upp i ett särskilt utsatt område blir inte kriminella och drabbas inte av psykisk ohälsa.

Hur vi möter livets utmaningar beror bland annat på våra gener.

Maskrosbarnen kan växa på lite näring. Även om de vuxit upp i en familj med kriminalitet, missbruk eller psykisk sjukdom blir de trygga och harmoniska. Anneli var ett maskrosbarn som växte upp i en dysfunktionell familj och därför bodde hos oss under ett par år. I dag är hon en av våra finaste förebilder. Hon har en psykisk styrka, ett engagemang för svaga och utsatta och ett civilkurage som många saknar. De barn som vi ibland kallar orkidébarn är mer känsliga och sårbara och behöver därför en trygg uppväxt för att inte drabbas av psykisk ohälsa. Den hand som leder barnet är den hand som formar världen.

Hur våra barn lyckas i skolan och i livet beror mer på vårt intresse och engagemang än klassens storlek och lärarnas

skicklighet. De som är bäst på att förebygga både kriminalitet och psykisk ohälsa är varken polisen, socialen, elevhälsan eller BUP. Det är vi föräldrar. Vi har aldrig tidigare haft så mycket kunskap om barns behov, utveckling och rättigheter. Samtidigt har vi aldrig haft så många osäkra föräldrar som inte litar på sig själva och har en övertro på alla experter på barn. Därför måste vi ge mer stöd i föräldraskapet, i synnerhet i våra särskilt utsatta områden. Barn behöver framför allt fem saker – tid, kärlek, goda normer och värderingar, gränser och att vi föräldrar älskar varandra.

Vi ska inte göra det svårare att skiljas men göra det lättare att hålla ihop.

Många barn har drabbats av psykisk ohälsa  och hamnat i kriminalitet, missbruk och utanförskap på grund av en m m

Lika viktigt som en hållbar utveckling är trygga och hållbara relationer. Inte bara för oss och våra barn utan också för folkhälsan och samhällsekonomin. Men det kommer sällan fram i debatten. Att leva som frånskild man är en lika stor hälsorisk som att få cancer. Nästan alla pojkar som hamnar i kriminalitet och missbruk har vuxit upp utan en pappa. Flickorna riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Hur man håller kärleken levande borde därför ingå i föräldrastödet, men gör det av någon anledning nästan aldrig.

misslyckad skolpolitik. I dag slutar 15 procent av eleverna skolan utan godkända betyg. Enligt en aktuell rapport från OECD finns det inget land i Europa där eleverna har så dålig disciplin och där arbetsron är så dålig som i Sverige. Bland annat för att eleverna själva skulle ta ansvar för sitt lärande och lärarna bara vara handledare, men inte tydliga ledare. Men också för att det inte blivit några kännbara konsekvenser när eleverna stört lektionen, hotat eller misshandlat sina kamrater eller lärarna. Det har inte heller varit politiskt korrekt att ge utagerande elever hjälp i en särskild undervisningsgrupp eller resursskola.

Stressen och ökade krav på jobbet gör också att vi mår dåligt. Framför allt kvinnor som jobbar inom vård, skola och omsorg drabbas av utmattningsdepression. För att över huvud taget få ett jobb är kraven högre. De som inte gått ut gymnasiet hamnar ofta i arbetslöshet och utanförskap. Kraven på att vi ska vara snygga, smarta, lyckade och framgångsrika är större än tidigare. Många, framförallt tonårsflickor, lider därför av prestationsstress och tror inte att de duger som de är.

På jobbet sitter många av oss framför en skärm. Hemma tar vi med oss telefonen både på toan och i sängen. Vi umgås m m

Sedan stenåldern har ingen förändring på så kort tid påverkat vårt sätt att leva så mycket som alla skärmar.

också mer med våra vänner på sociala medier än i verkligheten. Vår sociala kompetens utvecklas inte heller lika mycket. Enligt Mediebarometern lägger barn mellan 9 och 14 år ner 112 minuter på sociala medier, 58 minuter på strömmad tv, 76 minuter på YouTube och 30 minuter på tablå-tv. Enligt en ny rapport från OECD är för mycket skärmtid en orsak till kunskapsraset i skolan. Många tonårstjejer mår dåligt när de jämför sig med alla andra tjejer och influencers som är mycket snyggare, smalare och sexigare. De som har ätstörningar och självskadebeteenden får kontakt med andra tjejer med samma problem och peppar ofta varandra att fortsätta. Hälften av alla tolvåriga pojkar har aktivt letat efter porr på nätet.

Vi skulle alla må bättre, om inte alla andra verkade ha det bättre än vi.

Vi rör oss också mindre. Var femte tioåring är överviktig och riskerar att som vuxen drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och även demens. Vi pratar också mindre med varandra i familjen. Vi kan också bli så beroende av att få snabba kickar att vi inte når mer långsiktiga mål i livet. Enligt

Världshälsoorganisationen WHO bör barn under 2 år inte titta på en skärm över huvud taget och barn mellan 2 och 5 år göra det under max 1 timma om dagen. Att ha skärmfria tider och zoner är därför en god idé. Vissa tider får ingen titta

på en skärm, och matbordet och sängen ska vara skärmfria zoner. Inte bara för barnen utan också för oss föräldrar. Hur vi har sex påverkar också vår psykiska hälsa.

Sex är en Guds gåva, men den missbrukas av många. Tusentals modiga tjejer och kvinnor berättade under #Metoo hur dåligt de mått av alla sexuella ofredanden och övergrepp som de utsatts för. Även om det var länge sedan och det inte förekom något fysiskt våld.

Ju fler vi har sex med, desto mindre får vi ut av det. Vi engagerar oss inte känslomässigt, för antingen blir vi dumpade eller så hittar vi själva någon som vi tror är bättre. Nästan alla tjejer mår dåligt av slit-och-släng-sex, när de inser att de inte betydde något. Killen var bara kåt och ville ha sex med någon som han nästa dag glömt namnet på. Många tjejer blir också övertalade eller tvingade att ställa upp på hårt och förnedrande sex, eftersom killarna kollat på porr.

Skolans undervisning i sexualitet, samtycke och relationer är ofta både ytlig och dålig. Eleverna ska bli normkritiska, men bara till de traditionella normerna – inte till de nya. Att vara knullkompisar är lika rätt som när man är kär. Att ligga runt är lika rätt som att vänta tills man hittat någon som man vill dela livet med. Bara alla samtycker. Man utelämnar också viktiga fakta. Eleverna får inte veta att om de vill leva i en

trygg och trogen relation och inte bli utsatta för hot och våld

är det bästa att de gifter sig. De inte får veta hur man får en relation som håller när den första förälskelsen gått över. Det

är faktiskt det de saknar mest. Här är därför några frågor som vi behöver samtala med våra tonåringar om. Vi behöver dela med oss av våra värderingar och vår livserfarenhet.

• Hur blir man attraktiv och omtyckt?

• Hur hittar man den rätte?

• Gifta sig – är det inte lika bra att vara sambo?

• Hur blir sex något som berikar livet?

• Hur håller man kärleken levande, när den första förälskelsen gått över?

Många barn är i dag osäkra på sin könsidentitet. Redan på mellanstadiet kan de få frågan om de är en pojke, en flicka eller ”något annat”. När de fyllt 16 får de nu också byta juridiskt kön om föräldrarna går med på det. Därför har det skett en explosionsartad utveckling av framför allt tonårsflickor, som tror att de lider av könsdysfori. Många har också varit försökskaniner i medicinska experiment där man gett dem stopphormoner och gjort könskorrigerande operationer innan Socialstyrelsen satte stopp, eftersom det inte byggde på vetenskap och beprövad erfarenhet. Givetvis finns det barn och ungdomar som mår dåligt för att de lider av könsdysfori och därför måste få den hjälp och stöd de behöver. Många HBTQI-personer mår också dåligt eftersom de inte känner

sig accepterade i samhället och välkomna i vissa församlingar. Även om de i media kanske blir hyllade för sitt mod.

Klimathotet gör att många har dålig framtidstro och känner oro, sorg och ilska för att politikerna inte gör tillräckligt.

Bristande framtidstro och att vi lever i ett av världens mest individualistiska länder bidrar också till att det inte fötts så få barn per kvinna sedan 1970-talet.

De som har en levande tro har bättre fysisk och psykisk hälsa.

De lever också längre och återhämtar sig snabbare efter en kris. Bland annat för att de flesta varken röker eller dricker alkohol. De flesta har också ett socialt nätverk i kyrkan och upplever att Gud ger dem tröst och styrka när livet är tufft.

Det finns ett stort och växande intresse för att förebygga psykisk ohälsa. Regeringen har nyligen gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utveckla arbetet med den existentiella hälsan, eftersom den påverkar både vårt fysiska och psykiska välmående. När jag skriver detta har det just varit Internationella lyckodagen, då FN publicerar 2024 års World Happiness Report. Även den visar att ungdomar i Västeuropa och USA lider mer av psykisk ohälsa än för 10 år sedan. Att vi mår bra påverkar också företagens möjligheter att växa och utvecklas.

Därför har man på Handelshögskolan startat ett internatiom

nellt forskningscenter, Stockholm center for Wellbeing, Welfair and Happiness, och tillsatt världens första professor i lycka.

Fundera över:

Vad gör ditt liv meningsfullt?