Hemmet och skolan är viktiga kunskapskällor

officiellt är medlemmar. En stor andel av muslimerna som lever i Finland är inte medlemmar i officiella registrerade samfund, men i vardagen lever de enligt sin tro. Därför visar statistiken att också den här gruppen står utanför de religiösa samfunden.

Man kan också leva ett religiöst liv och leva enligt en särskild övertygelse, fastän man inte förbinder sig till en särskild religion. Då är det vanligt att ta intryck av olika åskådningar för att forma sin egen världsåskådning och livsstil. Människor är nyfikna på religioner och kombinerar olika livsregler, trosföreställningar och läror.

Olika uppfattningar om guds existens

Inom de flesta religioner finns föreställningar om huruvida det existerar en eller flera gudar, eller någon annan övermänsklig kraft. Att höra till ett religiöst samfund och att ha en särskild religiös övertygelse betyder inte samma sak. En del människor som inte hör till ett religiöst samfund kan tro på en eller flera gudar, medan andra inte gör det alls.

Teism är en världsåskådning som utgår från att gud finns. I motsats är ateism en tankeriktning som utgår från att det inte finns någon gud. Många ateister tänker att det inte finns säkra argument för att det existerar en eller flera gudar. En tankeriktning som inte tar ställning till om det finns en eller flera gudar kallas för agnosticism. En agnostiker menar att man inte kan vara säker på om det finns någon gud eller andra övermänskliga krafter.

En vanlig föreställning bland ateister är att världens uppkomst kan förklaras med fysikens lagar. En religiös person däremot kan föreställa sig att en gud skapat världen och påverkar vad som händer i den. Att höra till ett religiöst samfund, till exempel Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, betyder inte att man tror på gud exakt som kyrkan lär. Också bland kyrkans medlemmar finns det personer som inte tror på gud eller är osäkra.

Det finns många argument för och mot att gud existerar. Diskussionen är livlig, men det finns inte någon enhetlig åsikt i frågan.

Religionskritik tar sig olika former

Religiösa frågor har debatterats i alla tider. I Europa har kritiskt tänkande kring religion, det vill säga religionskritik, rötter i franska revolutionens tid på 1700-talet. Då steg många samhällstänkare fram och gjorde motstånd mot framför allt den katolska kyrkans starka inflytande. De började också leta efter alternativ till religiöst tänkande.

Förutom frågan om guds existens har också frågor om hur världen kommit till och eventuellt liv efter döden väckt diskussion. Religionskritiker har ifrågasatt lärorna och försökt bevisa att de är felaktiga.

Religiösa samfund har också kritiserats på grund av deras status i samhället. I Finland har de evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkornas ställning kritiserats, eftersom de på flera sätt har en särställning jämfört med andra religiösa samfund och gemenskaper. Evangelisklutherska och ortodoxa kyrkorna har rätt att uppbära medlemsavgift i form av kyrkoskatt i samband med stats- och kommunalbeskattningen. En del kritiker menar att det här gör att andra grupper och samfund missgynnas.

Religiösa riktlinjer för hur vi ska leva väcker också diskussion. Inom religioner finns ofta regler och råd för hur människor ska äta, klä sig eller leva tillsammans med andra människor. Till exempel klär sig en del muslimska kvinnor i slöja, medan en del utomstående menar att det är diskriminerande. Sexuella minoriteter och könsminoriteter lider av diskriminering i en del religösa samfund. Människor som av olika orsaker lämnar ett religiöst samfund kan uppleva att de behandlas dåligt av samfundet efter det.

Religionskritik har kommit till uttryck på olika sätt genom tiderna. Till exempel ansåg psykoanalytikern Sigmund Freud på 1900talet att religiös övertygelse är en sjukdom som människan kan bli botad ifrån.