Fanns det något mer spännande än att höra när pappa berättade om sina resor?

Min far, sjökapten Lars Olof Larsson, har nu gjort sin allra sista resa 2023-05-20. 90 år blev min far.

Sjöman var min fars identitet, hans liv, hans dröm. Jag tror inte att han har saknat eller ångrat något i sitt val att bli sjöman. I hela min barndom har jag fått höra hur ”tråkigt” det måste vara att ha en pappa som är frånvarande/borta varannan månad. Men det stämmer inte alls, jag har haft en mer närvarande pappa än de flesta jag känner. Stark, modig, omsorgsfull, empatisk, smart, hjälpsam, ödmjuk, kärleksfull, omtyckt är några ord som beskriver honom. Det var jag som hade den där ”bästa pappan” som alla barn ville ha. Han har alltid funnits där med sitt stora hjärta som räckte till alla.

Det slog mig först efteråt att jag har hört alla hans berättelser om sitt liv på sjön, alla båtar och historier, men att jag saknar en tidslinje. När och var har allt hänt? Jag fick ett tips av en av pappas kollegor från Västanvik att kontakta Transportstyrelsen och få ett utdrag från sjömansregistret. Sagt och gjort, jag ringde och fick ett mail, det blev en nio sidor lång lunta att gå igenom.

52 år i arbetslivet, 36 år på sjön och 16 år på land. Oceanfart, Nordsjöfart, stor kustfart, närfart. Sydamerika, Nordamerika, alla länder runt Medelhavet, Afrika, England, Irland, Island, Färöarna,

Balt-staterna (Sovjetunionen), Tyskland, Polen. Det är inte många hamnar han har missat.

1949, endast 16 år gammal, mönstrade han på för första gången som däckspraktikant på Naboland. 1951 som matros, först på Suzanne och sedan på Belos. Efter några år på sjömansskolan i Kalmar mönstrade han återigen på Fernebo 1955, nu som 3:e styrman. Efterföljande år fram till 1963 var han på Industria och Vinia som 2:e styrman och överstyrman.

I början på 60-talet träffade han min mamma och från 1963 följde cirka tio år som landkrabba då jag och mina syskon kom till världen. Pappa jobbade då på SMHI och nog blev det lite båtresor i jobbet där med.

1974 var det dags igen. Jag var sex år gammal när mina föräldrar berättade att nu skulle pappa mönstra på en båt och vara borta varannan månad. Han anställdes av dåvarande rederiet Cementa och jobbade mest på Västanvik, men gjorde även några inhopp på Sunnanvik och Mälarvik. Han började som överstyrman, efter några år avancerade han till befälhavare. På Cementa stannade han som befälhavare fram till pensionen.

1997 gick pappa i pension. Men självklart kunde han inte hålla sig borta från sjön, han hoppade in extra på Västanvik i några år till.

I april 2001 var pappas sista resa med Västanvik, Gdyna-Degerhamn-Stockholm där han mönstrade av för gott. På bilden syns han på bryggan på Västanvik med sitt barnbarn, min dotter Tuva som då var fyra år gammal, vi hälsade på morfar på hans sista resa.

I hela våra liv fick vi höra berättelser från alla dessa resor, vi har fått åka med på ”pappas båt” flera gånger. Fanns det något mer spännande än att höra när pappa berättade om sina resor? Den där gången när hela lasten med apelsiner rasade ihop i lastrummet. Vintransporterna när besättningen tullade på lasten. Kollisionen utanför Brasilien. Ovädret på Nordsjön där han för första och enda gången trodde hans sista stund var kommen. När han skaffade lots i finska skärgården och lotsen gick på grund och hamnade i tidningen. Han såg de sönderbombade städerna i Europa efter andra världskriget, hytter med vägglöss och skorpor med kackerlackor på 50-talet, resorna till forna Sovjetunionen. Han var i närheten då både Estonia och Andrea Doria förliste. Ja, listan kan bli oändlig och det berättades nya historier hela tiden. På sina resor var han alltid ute på upptäcktsfärd, fotade massor och skrev emellanåt resedagbok.

Hängivenheten till klassisk musik, balett, opera och dikter var en annan sida av min far, jag vill därför avsluta med en dikt av Per Lagerkvist, tillägnad min far, saknad och älskad för alltid: En gång ska du vara en av dem som levat för längesen.

Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet. Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna. Din frid skall vara oändlig så som havet.

På insändarsidan har Sjöbefälens läsare möjlighet att skicka in sitt eget material. Vill du också få en insändare publicerad? Skicka ett mail till sjobefalen@sjobefal.se.