EN DANDY Grafiker, diplomat och kosmopolit. Bildkonstnären Harald Gallén är rätt okänd i dag, men hans dagböcker tecknar en bild av en man som ville bli älskad och ihågkommen. De nu digitaliserade dagböckerna är uppenbart skrivna så att de ska läsas av någon efter Galléns död. Text: Michaela von Kügelgen
EGENTLIGEN DOG Harald Gallén lite för tidigt,
bara femtio år gammal 1930. Baserat på det han skrev i sina dagböcker och annat material, var det troligt att han hade tänkt skriva sina memoarer. Det tror litteraturvetaren Rita Paqvalén som skriver en bok om queerhistoria och om bland annat Gallén. – Han har ett behov att försöka skapa sig själv och skriva in sig i historiens böcker. I hans dagböcker hittar vi ledtrådar till det som inte kunde sägas öppet i början av 1900talet, säger Paqvalén som dykt ner i SLS arkiv där Galléns dagböcker finns. Själv kom Paqvalén i kontakt med kosmopoliten och konstnären via Anne-May Bergers artikel om hans arkiv i Källan 1/2003. Det var framför allt Galléns explicita dagbokscitat som fascinerade henne. – Det var i början av 1900-talet och han talar om sig själv som homosexuell, det var så otroligt tidigt. Det var också något i tonfallet som lockade Paqvalén. Hon blev nyfiken och ville gräva djupare: fanns det mer att hämta i arkiven? Men vid den tiden skrev hon sin doktorsavhandling och det dröjde länge innan hon fick möjlighet att ta itu med Galléns arkiv och liv.
8
KÄLLAN 1/2021
SOM VILLE BLI SEDD
