Sociologen som var före sin tid Sedan andra världskriget har det varit ganska tyst kring Edvard Westermarck – en av Finlands största vetenskapsmän genom tiderna. Men nu har en nydanande antologi utkommit om den finska socio logins fader, som också kom att bilda skola på antropologins och moralfilosofins område. Text: Peik Henrichson
I BOKEN Moral, evolution och samhälle. Edvard Wester
marck och hans närmaste krets medverkar flera av vårt lands främsta experter på vetenskaps- och lärdomshistoria: Julia Dahlberg, Jouni Ahmajärvi, Niina Timosaari-Hyry, Otto Pipatti och Petteri Pietikäinen. Pipatti och Pietikäinen är dessutom redaktörer för antologin. Mycket har skrivits om Westermarck också tidigare, men det som skiljer detta verk från tidigare böcker är den historiska kontextualiseringen. Aningen förenklat kunde Westermarcks storhet beskrivas som en förmåga att överflytta Charles Darwins evolutionsteori från biologin till humanvetenskaperna. Detta gjorde Westermarcks idéer banbrytande inte bara i Finland, utan även inom det internationella forskarsamfundet. I den så kallade Chicagoskolan inom sociologin citerade man flitigt Westermarck långt in på 1930-talet.
Flera vetenskapsgrenar Petteri Pietikäinen, professor vid Uleåborgs universitet, vill framför allt lyfta fram Westermarcks vetenskapshistoriska roll i Finland där han starkare än kanske någon annan bidrog till sociologins, psykologins och moralfilosofins utveckling. – Westermarck hade ett enormt inflytande inom många sektorer, säger Pietikäinen. Flera av hans elever och lärjungar nådde också höga positioner inom sina områden, exempelvis Rafael Karsten och Gunnar Landtman. Efter andra världskriget försvagades ändå Westermarcks auktoritet i de vetenskapliga sammanhangen. Även antologins andra redaktör, forskaren Otto Pipatti, noterade redan under studietiden att Edvard Westermarck inte längre åtnjöt samma respekt bland forskarna som för hundra år sedan. – När jag studerade sociologi 2004–2009 förvånades jag över att man inom sociologin talade så lite om Westermarck trots att det vetenskapliga samfundet bar namnet The Westermarck Society, säger Pipatti. Det verkade som om man inom biovetenskaperna hänvisade till Westermarcks tankar om exempelvis incestaversion mer än inom sociologin och antropologin där man i allmänhet förhöll sig mer avvisande till Westermarck. Otto Pipatti ser den här antologin som en första ansats till att återuppliva Westermarcks och hans elevers vetenskapliga gärning som i flera decennier varit i skymundan. Han pekar på flera orsaker till att intresset för Westermarck avtog under decennierna efter andra världskriget.
KÄLLAN 1/2021
23
