VÄLFÄRDSSTATEN SKA ALDRIG TAS FÖR GIVEN Rättsstaten och förvaltningen i Norden står inför många stora utmaningar. Det krävs nytänkande för att upprätthålla en fortsatt hög välfärd. Kriget i Ukraina kan ändå stärka solidariteten i Europa. Text: Susanna Landor
32
KÄLLAN 1/2022
VI BORDE HA LÄRT OSS , men det gäller
att aldrig invaggas i en falsk förvissning om att det som fungerar väl i vårt samhälle kommer att fortsätta fungera väl. – Vi har inte frångått välfärdsstaten, men den utsätts för press och ser inte likadan ut som på 1980-talet då vi hade en stor offentlig sektor, säger Sebastian Godenhjelm som är universitetslektor i statskunskap med förvaltning vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Det här är ansatsen till den färska antologin Förvaltning och rättssäkerhet i Norden, vars fjorton författare från hela Norden avhandlar allt från välfärdsstatens utvecklingsfaser och olikheter till aktuella problem och framtidsutsikter ur ett juridiskt och statsvetenskapligt perspektiv. Godenhjelm är en av bokens tre redaktörer. Han påminner om att samarbetet i Norden visserligen är unikt, men också skört. Det behöver ständigt underhållas och utvecklas, trots en solid grund. – Här kan vi lära oss av varandra och utnyttja de variationer som finns mellan våra länder. Det gäller att ständigt söka effektivare sätt att sköta saker utan att behöva ge avkall på rättsstatens principer. Välfärdssamhället utmanas i dag av komplexa och svårlösta, så kallade lömska
problem (wicked problems), av höger extrema populistiska grupperingar, växande inkomstklyftor och globala kriser, nu senast pandemin och kriget i Ukraina. Ett stort frågetecken är den offentliga ekonomin. – Vi kommer att ha en stor skuld att betala tillbaka efter pandemin och alla kommer att behöva bidra till återbetalningen. Det återstår också att se vilka effekter social- och hälsovårdsreformen och välfärdsområdena för med sig för Finland, säger Sebastian Godenhjelm.
Skrämmande aktuellt tema Politices doktor Hanna Tuominen, universitetslektor i världspolitik vid Helsingfors universitet, avhandlar ett brännande aktuellt ämne i sitt kapitel i antologin. Tuominens forskning visar att det nordiska samarbetet kring flyktingfrågor och asylpolitik har varit splittrat, liksom den politiska linjen. Där Sverige varit en föregångare för en mångkulturell ideologi, har Danmark valt att betona sin nationella identitet och förutsatt att invandrarna ska bli en del av arbetsmarknaden. Integrationen har varit kopplad till upprätthållandet av välfärdssamhället. Norge och Finland har balanserat någonstans mitt emellan. Norge, som står utanför EU, har dels skapat en humanitär
