9789187247972

Japanska tr채dg책rdar En resa i tid och rum

Anna-Lena Haraldsson

Japanska trädgårdar - en resa i tid och rum © 2015 Anna-Lena Haraldsson Foto: Anna-Lena Haraldsson utom fotot på bakre fliken, Jannis Politidis Formgivning: Katarina Glinning Projektledare: Anna-Lena Haraldsson Förlag: GML Förlag, Stockholm, www.gml.se Tryck: GML Print on Demand AB Om boken: www.arkiflora.se ISBN: 978-91-87247-97-2

!*9*7;4*'<:E-0F:-*:' !5#8,9(#0#:0+#6*/#8;4

.77*/0.7*'2*:*5-;;87

:55,/C339-D8:,*2505. !"$" &%($) "# 58:<'86'!*9*7# 7.0:.99;/H:45*:270*:# #>.7;4*'<.:6.:#

!*9*7;4*'<:E-0F:-;<.:6.:# D>:20*'3*9*7;4*'<.:6.:#

*+,- (# ?75.-7270# #<8,41856/$84A8# $84A8'D95*<;'EF# G.32'!270=# 2*:*3=4=#

I12-8:20*/=,12/9*:4.7#

0 1 22 22 23 24 25 26 20 27 27 27 38

$84A8# #1273=4='JA8.7'K*<287*5'J*:-.7# $84A8'G.<:89852<*7'J8>.:76.7<'7=25-270# ?69.:2*5'!*5*,.'M*;<'J*:-.7# $.69=:*:.;<*=:*70# #1=74*.7'787;*2'G=;.=6#

#32

2*487.'/'5*?*0=,12;3H7'D95*<;.:7*'OP'QF# 2*487.'K*<287*5'!*:4# ?*4=-*72'7825270'&*55.A# 7;.7+*-#

42 42 42 43

K*:*2'I'G*<;=68<8'I'(=-*7*4*'D95*<;.:7*'WP'XP'YF# Z8<8'*>'Z=32+.:0.<# K*:*2# G*<;=68<8# (=-*7*4*#

45 45 46 40 98

+=;.'I'5*7*B*?*'D95*<;.:7*'\P']F# !2084=-*72'G874.A'!*:4# +=;.#

32 33 33 36 36

94 94 99

5*7*B*?*'D95*<;']F# 5.7:84=.7# #*6=:*3<:E-0F:-#

97 97 91

5A8<8'D95*<;'^F# G*:=A*6*9*:4.7# K2;12327'$.@<25.'I.7<.:# #*21832# 5A8<8;'+8<*72;4*'<:E-0F:-#

53 53 53 54 55

5A8<8# 7F<<=:'5E70;'28B=0*?*# 7*6+=;480.7'#*0*78# .:*;12A*6*# "A8*732# 5274*4=32#

50 50 50 57 57 51

;*4*'I'#<8,41856P'1.6:.;*7# 7:*'*<<'>.<*#

62 63

.)#$ ")(0 120#$)3+"# 4&"&+06+!+"#(+0$"&&,'"&+"# #*21832# 5274*4=32# "A8*732# 5.7:84=.7#

65 02

9"+($)#(0&:3# ZH:;<F'3*9*7;4*'<:E-0F:-*:# 7A00'.7'<:E-0F:-# %<;24<;9=74<.:# 7*5*7;# 6>E@5270# !.:;9.4<2>47.9# 0F7*<'5*7-;4*9# ?71E07*-.:#

04 06 78 79

&E@<.:# ZE:0.:'8,1';A6+8524'18;'>E@<.:# &E53*'>E@<.:# 7*::>E@<.:# 7=;4*:'/H:'/8:6452997270# D>:20*'+=;4*:# 55E<<.:>E@<.:# 0H>/E55*7-.'<:E-# !.:.77.:# J:E;'8,1'+*6+=# G8;;*#

71 12 13 13 13 13 14 14 19 16 16 11 283 289 289 289 285 285 280 287 287 223 223 223

$:E-0F:-;;4H<;.5#

229

# A0::,8(:;8309:(# "(*2# ,.09:,8#

220 221 232 233

JF70*:'' #<.7'8,1'0:=;# &*<<.7# !:A-7*-.:#

?7<:8-=4<287

Den här boken handlar om japansk trädgårdskonst. Den börjar med min personliga reseskildring 2013. Det är upp till dig om du väljer att läsa den som en ren underhållning eller väljer att använda den som förberedelse för din egen eventuella resa till Japan. För alla som vill få mer inblick i japansk trädgårdskultur finns ett avsnitt som behandlar olika trädgårdsstilar under skilda historiska tidsepoker.

Därefter följer en fördjupning genom beskrivningar av några av de trädgårdar som vi besökte på vår resa. Sist följer en del om hur en japansk trädgård är uppbyggd, samt lite praktiska tips om hur man gör för att skapa en sådan.

Jag är inte övertygad om att vi nordbor kan skapa en riktigt japansk trädgård utan att ha växt upp i den japanska kulturen och ha fått långvarig träning i den japanska trädgårdskonsten i den miljön. Därför använder jag hellre begreppet Japaninspirerad eller japanskinspirerad trädgård för det som vi i västerlandet har möjlighet att skapa. Läs gärna mer i Christa Holms bok om detta. Detaljerna finns i litteraturlistan under bokstaven H.

D68:#64#E(7(5 Landet Japan består av över 6000 öar inklusive de fyra huvudöarna - Hokkaido, Honshu, Kyushu och Shikoku. Japan är ett långt och smalt land (cirka 3000 km i nord-sydlig riktning, respektive 400 km där det är som bredast) som ligger i den tempererade klimatzonen med fyra distinkta årstider. Samtidigt har landet varierande klimat från mycket kallt och rikligt med snö under vintern i norr till semitropiskt på de sydligaste öarna. Detta, i kombination med att varma och kalla havsströmmar möts utanför Japans kustlinjer, och att de över 3000 m höga bergskedjorna bildar en ryggrad på den största ön Honshu med alpint klimat som följd, bidrar till den oerhört variationsrika vegetationen som finns att se.

Japan, med sina ca 127 miljoner invånare, består till stor del av berg med slättmarker och kustland nära de stora städerna. Rikliga regn och stor snösmältning i vissa delar av landet, är idealiska förhållanden för risodling.

Om det finns något som vi förknippar med Japan och våren så är det körsbärsblomningen. Hanami betyder att beskåda blommor och är en tradition för att fira körsbärsblomningen. Folk samlas i stora skaror för att ha picknick där det finns körsbärsträd. Med picknick-korg och filt, ensamma eller med vänner och familj slår de sig ned i stadsparker, men beger sig lika gärna upp i bergen någonstans i naturen där de vilda körsbärsträden blommar i all sin prakt. Körsbärsträdens blomning över landet, följs fortlöpande genom den så kallade sakurafronten på TV, då det dagligen rapporteras hur långt blomingen har nått.

Det är fascinerande att se hur uråldrigt och modernt blandas i de japanska storstäderna, där moderna skyskrapor kan ses i närheten av gamla tempel och tehus. På liknande sätt kan vi förvånas över att kvinnor än idag vanligen slutar att yrkesarbeta när de gifter sig eller får sitt första barn, medan män förväntas göra karriär. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är minst lika stora i Japan

1

som i Sverige. Föräldraledigheten är ungefär tre månader. Att en pappa tar föräldraledigt är fortfarande mycket ovanligt. Familjen utgör den viktigaste enheten i samhället, och man anser fortfarande att giftermål är något som äger rum mellan två familjer (snarare än mellan två individer), även om tendensen sakta håller på att förändras speciellt bland de unga.

Traditionerna är djupt rotade och har stått emot moderna influenser utifrån.

Shinto är Japans äldsta religion. I dess föreställningsvärld ingår gudar, kami, som styr över allting i naturen, såväl levande som dött. Tusentals helgedomar där större eller mindre kami dyrkas, finns runt om, uppe på berg och längs vägrenar.

På 500-talet kom buddhismen från Indien via Kina och Korea. Under årens lopp utvecklades olika sekter. Men det är framför allt zenbuddhismens betoning av mental kontroll som genomsyrar det japanska samhället idag. Buddhistplatser har slutleden -ji eller -dera och kallas tempel, medan Shintos heliga platser kallas helgedomar med slutleden -jinja eller -jingu.

I de stora traditionella husen på landet är det vanligt att man har både shintoist- och buddhisthelgedomar i samma hus. Men detta gäller inte i storstäderna, dels beroende på modernare livsstil och dels beroende på trångboddheten där.

Religionen har ofta en praktisk funktion, som t ex att be gudarna om framgång i affärer eller antagning till skolor, att bli frisk från en sjukdom eller en okomplicerad födsel. Förutom dessa åskådningar värdesätter man familjen och är hängiven hårt arbete, i kombination med respekt för gruppens samförstånd, som ibland också kan uttrycka sig i form av grupptryck.

28

"62?6#H73(:9#2I När vi landade var det morgon i Tokyo. Vi hade fått fylla i ett par blanketter som vi lämnade in på flygplatsen. När jag stod där framför en tjänsteman, hade jag lite svårt att förklara hur vi skulle åka runt, men när jag började rota i handväskan efter resplanen, vinkades jag förbi. Vi möttes av både en svensk och en japansk guide från reseföretaget.

Vi lastade in vårt bagage i vår buss och åkte först till Meiji Jingu. Det är en shintohelgedom till minne av kejsare Meiji och kejsarinnan Shoken. Det är en 700 000 kvm stor park med många träd. De stora träbyggnaderna, som till stora delar är gjorda av cypressträ, smälter väl i in skogen. Parken var klar 1920. Att detta inte är en naturlig blandskog är svårt att se, sägs det, men faktum är att alla träd hade planterats för hand. Gående där på en mycket bred grusväg med jättestora cederträd vid sidorna fick mig att känna mig ganska liten. Men känslan förbyttes när vi kom fram till en blommande kamelia på låg höjd. Mycket imponerad blev jag också av de stora portarna, torii av trä. Medan vi gick bland byggnaderna hände något som plötsligt fick oss alla turister att vända oss åt ett håll. Ett brudpar kom gående där borta. Bruden var så vacker med sin helt vita japanska dräkt.

Nästa anhalt var en liten bit bort med bussen i en stadsdel som hette Harajuku där vi fick gå lite på egen hand. Jag och några andra i gruppen gick på en gata med kläder och annat bara för ungdomar. Det var trångt, med mycket folk och många små affärer, ibland med ställ utanför butiken. Det påminde lite om känslan av att gå på Västerlånggatan i Gamla Stan i Stockholm. Men fastän det var mycket folk, var det ingen som knuffades. Det var intressant att titta på ungdomarnas klädsel. En del flickor hade tyllkjol och grova kängor. Ganska många hade också färgat håret i starka färger. En del vuxna och ungdomar hade munskydd. Guiden hade som tur var redan talat om för oss att det inte bara var för att skydda sig mot luftföroreningar och smittsjukdomar, som man bar munskydd, utan också för att inte smitta andra, om man till exempel var förkyld.

För allergiker var det också ett sätt att skydda sig mot pollen. När vi sedan kom ut på en av huvudgatorna, märkte jag att det var ovanligt tyst, fastän det var tät biltrafik. Trafiken flöt fram mycket smidigt, utan häftiga inbromsningar eller att någon tutade. Jag hade också förväntat mig att luften skulle vara full av avgaser, men detta var inget jag märkte av.

27

7:.-'0:=;>E0P'G.2321.50.-86.7'

%70-86;0*<*7'2'2*:*3=4=

21 !8:<'>2-'G.2321.50.-86.7'

D(5(@(=(#H73(:9#7I

0A4<*'/H:'*<<'+.5A;*'4H:;+E:;+5867270.7

58<832/5A4<*7

#*66.<;5.7'68;;*

5H:;+E:;+58668:'H>.:'+E,4'6.-'2:2;

97

Kanazawa är en vacker och gammal stad som behållit sin traditionella japanska stil. Staden regerades av en av de högst rankade samurajfamiljerna och flera av deras söner utsågs till Landets Shogun under Edo-perioden. Härifrån härstammar också en av de vackraste Kimono-varianterna, Kaga-Yuzen.

Planen var att vi skulle komma tidigt till Kenrokuen Garden. Vi väcktes redan vid halv sju på morgonen och det gällde att hinna bli klar innan bussen skulle åka klockan åtta. Oftast var frukostbufféerna mycket välorganiserade, men den här gången var bufféborden ställda i cirkel och det fanns därför bara en kö. Det gick jättelångsamt att komma fram och få sin mat, men det gick bra ändå och alla hann äta.

Här i Kanazawa var körsbärsblomningen i full gång, och inte på gränsen till överblommat som i Tokyo. Det var helt enkelt perfekt tid för att se körsbärsblomningen.

Kenrokuen Garden är en stor underbart vacker park, och förekommer i flera kända vyer i böckerna. Den var en av de främsta anledningarna till att jag ville besöka Japan. Jag gick därför hela tiden och tittade mig omkring, medan jag gick på gångvägen, för att inte missa något viktigt. Plötsligt stannade jag till när jag såg en välkänd vy. Det var den långbenta Kotoji-lyktan som speglade sig i dammen, framför mig. Lyktan har fått detta namn eftersom dess stödben liknar stallet, d v s den del som håller ut strängarna, på ett japanskt stränginstrument som heter koto. Jag blev så lycklig att jag berättade för den svenske guiden om att detta tillhörde det jag verkligen ville se på resan. Parken var ursprungligen den yttre trädgården till Kanazawaslottet, men är sedan 1874 en park öppen för allmänheten.

Trädgården var underbart vacker och jag gick runt och njöt av de vackra scenerierna. På vissa ställen var skyn alldeles vit av körsbärsblommor. Under träden lyste mossan ljusgrön och såg ut som sammet på sina ställen. En av de många vackra platserna var där körsbärsblommorna svävade över en bäck där det växte iris ute i vattnet på båda sidor om mitten. Förutom vacker växtlighet, vatten och stenar

var det intressant att också se hur parkens skötsel gick till.

Där fanns kvinnor i kinahattar, som rensade ogräs medan män i speciella kläder, jobbade med träden. Männen hade vita hjälmar och vita skjortor, svarta eller mörkblå byxor nedstoppade i skor som såg ut ungefär som ”sockiplast”, d v s som sockar med plastsula, men med en slits mellan stortån och nästa tå. Dessa skor/sockor kallas tabi. Kvinnor i riktig kimono (ej yukata) brukar än idag ha helvita tabi på sig som sockor, medan arbetare (t ex trädgårdsarbetare) använder tabi av mörk färg och mer slitstarkt material som arbetsskor. Utanpå skjortan hade de en vid svart jacka med ganska vida ärmar. Speciellt intressant var det att se dem binda upp eller ner grenar.

Lokalpressen mötte oss vid ena ingången till trädgården och vi blev fotograferade innan vi lämnade parken. Fick senare höra att inslaget och bilden verkligen kom in i tidningen.

Innan vi steg på bussen igen, fick vi broschyrer med vackra bilder och ett par ätpinnar i present av en representant för staden. När jag beundrade ätpinnarna, frågade han om jag kunde använda dem. När jag svarade ja, såg han lite förvånad ut. Den japanska guiden, som stod bredvid, intygade genast att hon hade sett mig äta med pinnar. Vi log alla och jag tackade igen, innan jag gick och satte mig i bussen.

Andra trädgårdsdestinationen för dagen var en liten eller egentligen flera små trädgårdar vid ett samurajhus från Edo-perioden (1603-1868), som ägts av familjen Nomura.

Både huset och de små trädgårdarna var intressanta och vackra att titta på, även om vi bara fick titta inifrån huset, och inte gå omkring i själva trädgårdarna. Avsikten var att man skulle sitta i ett av rummen och njuta av den vackra trädgården. Där fanns ett fint litet vattenfall, en vindlande bäck, små broar, olika typer av lyktor och höga pagoder placerade här och där. Enligt broschyren är detta en trädgård gjord i så kallad Kobori Enshu-stil. Kobori Enshu (1579-1647) var en feodalherre som designade teträdgårdar.

G*7520*';4H<;.5*:+.<*:.

5>277520*';4H<;.5*:+.<*:.

?70F70'<255'#*6=:*31=;.<

#*6=:*3<:E-0F:-.7

91

D052(2;10 Den Gyllene paviljongen är en del av ett tempelkomplex som formellt heter Rokuonji, men som brukar kallas Kinkakuji. På området fanns en villa som kallades Kitayamadai, och tillhörde en mäktig statsman, Saionji Kintsune. År 1397 köptes området av Ashikaga Yoshimitsu, den tredje shogunen under Muromachiperioden (1338-1568). Han byggde sig en egen villa där. När Yoshimitsu dog gjordes villan om till ett zenbuddhistiskt tempel, enligt hans önskemål. Byggnaden hette egentligen Shariden, men kallades Kinkaku, eftersom Yoshimitsu hade planer på att förgylla innertaken på den tredje våningens rum.

Den Gyllene paviljongen klarade sig undan förstörelse under Onin-kriget, när alla andra byggnader på området brändes ner. Men år 1950 brann den tyvärr ner, trots allt. När den återuppbyggts togs beslutet att förgylla utsidan av den andra och tredje våningen. Den täcktes av bladguld, för att byggnaden skulle leva upp till sitt smeknamn.

När Ashikaga Yoshimitsu först kom till området fanns där redan en dammträdgård från Kamakuraperioden (1192-1333). Trädgården var gjord för att ses från byggnadens balkonger eller från båtar på vattnet. Stigen som numera går runt Spegeldammen användes ursprungligen bara av trädgårdsarbetare. Man tror att Ashikaga Yoshimitsu utvecklade trädgårdens struktur och utökade antalet öar, med noggrant utplacerade stenar och träd. Dammträdgården är inte så stor, bara 2 hektar. Den är skickligt utformad så att den skall se större ut än den verkligen är, när man tittar ut från paviljongen. Dammen är delad i två delar, där den inre är fylld med öar och stenar som drar blicken till sig och den yttre är mera gles och otydlig. Delningen är gjord med hjälp av en utskjutande halvö och en lite större ö. Trädgården känns större genom att små stenar och dvärgformade träd placerats i den yttre delen. Längre bort är träden planterade så att man inte riktigt ser övergången från trädgården till den omgivande skogen, enligt tanken på lånat landskap. Begreppet lånat landskap förklaras i kapitlet Bygg en trädgård.

De flesta av öarna är så kallade sköldpaddsöar, men det finns också en ö som skall påminna om en trana.

Numera är tempelområdet en promenadträdgård där man kan gå runt och titta på dammar, vattenfall, byggnader och mycket annat.

06

#9.0.5-*66.7'6.-'JA55.7.'9*>253870.7

00

586+27*<287'*>'<:E'8,1'+*6+='2'(=-*7*4*

#4E:6>E00'9F'277.:0F:-'2'#*6=:*3<:E-0F:-.7

#<*4.<'>2-'+8;<*-;86:F-.'2'5A8<8

G=:'>2-'#*21832

19

Inhägnader är viktiga delar av japanska trädgårdar. En inhägnad gör att trädgården blir ett privat område där man kan få lugn och ro. Den skapar också en kontrast mot staden och det känns som att komma in i en annan värld, när man stiger in i trädgården.

Inhägnaden bör vara neutral så att den inte konkurrerar med kompositionen framför, när man är inuti trädgården.

Staket eller skärmar är populära eftersom de kan göras av naturmaterial. De bör vara täta så att man inte kan se igenom och så höga att man inte kan se över kanten. Detta passar inte så bra med våra bygglovsregler. Så hos oss kanske det är bättre att använda en häck i kanten av trädgården och staket eller skärmar inuti trädgården istället. En enstaka skärm placeras ibland bakom något särskilt vackert, som t ex ett vattenkar eller en grupp vackra växter, eller som avskärmning mot soptunnor eller annat som man inte vill skall synas. Låga staket används ofta inom trädgården för att avgränsa olika delar eller styra stegen åt ett visst håll.

Att rama in ett motiv är vanligt. Från verandan ramas vyn in i sidled av stolparna och i höjdled av takutsprånget, så att inte så mycket av himlen syns. En pergola kan användas på samma sätt. Höga trädstammar kan också rama in i sidled. Men i en liten trädgård är det inte så vanligt med höga träd. Träden är små genom val av naturligt småvuxna sorter eller genom klippning.

Andra avgränsningar inom trädgården kan göras med höjdförändringar, t ex en jordkulle planterad med växter eller murar av stenar eller stockar.

Till inhägnader hör också grindar och portar eller portaler.

Porten är en viktig del av den japanska trädgården. Den är inte bara till för att man skall gå ut och in i trädgården, utan också en symbolisk bild av att man lämnar vardagens arbete och går in i den lugna värld som trädgården utgör.

Porten har ofta ett tak och ibland en sittbänk.

7*6+=;<*4.<'6.-';>*:<*'3=<.;7H:.7P'4.3;*:9*5*<;.<;'H;<:*'<:E-0F:-*:

7*6+=;<*4.<'>2-'"A8*732

15 7*6+=:2;'>2-'#*0*78;480.7

!!A<,89:b'0A4<8:'/:F7'D;<:*'4.3;*:<:E-0F:-.7P'#*6=:*2<:E-0F:-.7'8,1' +=;.c'' O0::,5b'&*<<.74*:'>2-'787;*26=;G.<P'#*21832'8,1'"A8*732c'' P,+,89:b'!*08-'2' +=;.P'7=--*/20=:'2'K*:*2'8,1'!*08-'2'5.7:84=.7c''

284

!!A<,89:b'#<3E:76*07852*P'!"##$!'"(()+!!")"c'' P,+,89:b'2A+:2-6*07852*P'!"##$!'"(,(!$+-#+'''K0.87*:-'G.;;.5Kc'!:A-7*-;4H:;+E:P'/'*#*('K.,,85*-.K

222

Boken Japanska trädgårdar - en resa i tid och rum skildrar en trädgårdsresa till Japan i nutid, men spårar också bakåt i tiden till vilka influenser som lett fram till det som vi idag förknippar med japanska trädgårdsstilar. Boken vänder sig därmed till dig som är nyfiken på japanska trädgårdar, planerar att själv resa till Japan eller vill skapa din egen japanska trädgård i Sverige och vill få råd om utformning och växtval. En underhållande berättelse om en trädgårdsresa kombineras med inspirerande tips och bilder.

Följ med på en sagolik körsbärsblomning, jakten på det bästa fotot av berget Fuji, vackra trädgårdar, japanska snöapor, bad i varma källor och mycket mer.