Hund i Pa r i s Inga Borg
Opal
www.opal.se © Text och bild: Inga Borg, 1991, 2010 Bokförlaget Opal AB, 2010 ISBN: 978-91-7299-368-6 Printed in Denmark, 2010
Inga Borg
Hund i Paris
Opal
Paris är en mycket stor och gammal stad med kyrkor och palats, torg och parker och broar över floden Seine. Höga hus utmed breda boulevarder, smala hus i trånga små gränder. Bilar och bussar kör fort, fort … Människor går och springer hit och dit … Överallt står parkerade bilar och trängs. Mitt i alltihop lever också djur i Paris. De är många! De syns lite varstans … om man tittar efter. I hela landet Frankrike lär det finnas ungefär fem miljoner hundar. Bara i Paris bor nära två hundra tusen. Hur många katter som finns där, är det ingen som vet. Och ingen har räknat alla duvor och alla sparvar! I Paris lever människorna, parisarna, mesta tiden hemma i sitt kvarter. I ett gammalt kvarter är gatorna trånga. Där måste människor och bilar ta det lugnt. Man känner igen varann, kan prata tvärs över gatan. De närmaste husen och gatorna känner man ganska väl till. Så kan det vara också för en hund i Paris.
I den här baren bor Dolly. Hon är en fransk spaniel, en Breton, sägs det. I baren träffas människor och tar en kaffe eller ett glas, äter något, pratar bort en stund. Eller köper cigaretter, lämnar in tipset, kanske bara tittar in och frågar efter en som inte synts till på ett tag. I baren finns det alltid någon som vet. Dolly börjar bli gammal, hon känner av det ibland. Så länge hon kan minnas har hon alltid varit här i baren. Hon har sin plats strax bakom dörren. I en brun pappkartong. Kartongen är bra, tycker Dolly. Från den kan hon se allt som händer i baren, vilka som kommer och vilka som går.
Många hälsar på Dolly. De klappar henne på huvudet en stund medan de väntar på sin tur vid disken. Varje förmiddag kommer madame Yvette in genom dörren. Hon går raka vägen till bordet längst in i baren. Där får hon strax kaffe, kakor och ett litet glas starkt. Dolly lämnar sin kartong och hoppar upp och sätter sig bredvid henne på soffan. Madame Yvette har arbetat hårt i många år. Hon känner sig trött och sliten, orkar inte längre prata med människor, inte med så många ord. Hon pratar hellre med Dolly, utan ord. Då och då ger hon Dolly en kakbit. De sitter tillsammans och tittar på allt som händer i baren. Så gör de varje dag.
När madame Yvette lämnar baren, känner Dolly att det är dags för en promenad. Dolly går ut med sig själv. Hon slinker genom dörren när någon kommer eller går. Hon tar en tur runt kvarteret och aktar sig för trafiken. Ibland behöver hon väl göra sina behov, men egentligen går hon ut en runda bara för att se att allt är sig likt. Hon känner de flesta hundar i kvarteret. Men hon vill inte träffas, bara se att alla är där de brukar vara. Afghanhunden Ramses sitter i dörren till sin affär. Där säljer man fint sydda kläder. Brutus, schäferhunden, hör till affären bredvid som också säljer skräddarsydda kläder. Båda hoppas att det ska komma kunder, så att det händer något!
På tröskeln till affären med böcker och konstbilder ligger Diana. Längst in i bokaffären finns en servering där man kan dricka te och äta bakelser. Diana brukar vagga omkring mellan borden och smågläfsa med bedjande ögon. Det syns på henne att hon fått många bitar bakelser i sitt liv, lite för många! Hon ligger och solar sig. Den som ska in eller ut måste kliva över henne. Diana flyttar inte gärna på sig. Dolly passerar också pudeln Ponpon som sitter utanför sin bar. Det är en liten bar, där kan man bara få något att dricka. Just nu är den folktom och tyst. Ponpon låtsas inte se Dolly.
Dolly fortsätter sin promenad utmed ett högt järnstaket. Därbakom finns en liten park med härliga gräsmattor och träd. Ett paradis för en stadshund! Men på grinden sitter en rund skylt. Den visar att parken är förbjuden för hundar … Inte ens i koppel! står det. Nåja, Dolly har minsann sett att hundar fått smita in där medan deras husse eller matte stått kvar utanför och tittat åt ett annat håll. Plötsligt kommer en glad hund skuttande och stör Dolly. Det är Chico, alltid lekfull och förskräckligt hoppig. Usch, så tröttsam, tycker Dolly. Har Chico tappat bort sin husse? Märkte han inte att husse gick in på en bank för en stund sen? Har han glömt det? Åh nej då, Chico gör som så många hundar i Paris, han håller reda på sin husse. Hur det nu går till? För när Chicos husse kommer ut från banken och försvinner i folkvimlet utan att ens titta efter sin hund, då är Chico strax där vid sin husses sida.
I nästan alla kvarter finns lösa hundar ute. De kan trafiken och håller sig hemikring, i sitt kvarter. Precis som Dolly! Men de flesta hundar i Paris har inte alls den friheten. De bor i lägenheter och får bara gå ut när någon går ut med dem. Då vanligen i koppel! De skulle inte klara friheten lika bra, skulle kanske gå vilse, komma bort och till slut bli upplockade och satta i bur på något ställe för borttappade hundar. Sånt händer varje dag i Paris. Men de flesta hundar leds alltså i koppel. Om man är kopplad lönar det sig knappast att spjärna emot. Men man kan alltid sätta sig lite på tvären … kanske kissa lite till … medan man avundsjukt tittar på en som strövar fritt. Dolly möter en matte som har bråttom. Men det har inte hennes hund. Matten drar sin hund med sig. Lilla hunden går hela tiden och bromsar. Det har blivit en vana. Ibland är det tvärtom. När något verkligt skoj väntar, då kan en ivrig hund dra iväg med sin matte i full fart … Matten får hänga med så gott hon kan!
Dolly tillbringar sina dagar i en kartong bakom dörren i baren. Hon sällskapar med gästerna och tar sig då och då en runda i kvarteret. Ibland deltar hon i den stora hundstunden vid Seinekajen. Med insikt och mild humor skildras parisarna och deras hundar på gott och ont. En bok för alla åldrar, för hundälskare och parisentusiaster.
Opal
ISBN: 978-91-7299-368-6