9789153435020 by Smakprov Media AB

GRÖNSAKSLANDET

AGNETA ULLENIUS

römmer du om ett eget prunkande grönsaksland? Har du tröttnat på stora gräs-

AGNETA ULLENIUS

mattor och blomsterrabatter och vill odla något som går att äta? Eller vill du kanske ha några få grönsaksplantor i krukor och lådor på balkongen? Att odla egna grönsaker är ett sätt att få god och giftfri mat och att spara pengar. Och så det är roligt. Grönsakslandet beskriver 22 lättodlade och läckra favoriter. Här finns mängder med tips som gör att du kan lyckas. Du får veta om olika sorter och grönsakernas krav på jord och näring, lämpliga tider för sådd eller utplantering, vilka växter som passar bra att samplantera, om skötsel och de vanligaste skadeangreppen. Odla grönsaker har människor gjort sedan långt tillbaka i tiden. I den här boken får du också läsa om de olika grönsakernas historia, var de kommer ifrån, hur de har använts och vad de kan vara bra för. Grönsaksodling ska inte vara krångligt, tycker bokens författare Agneta Ullenius, Svenska Dagbladets trädgårdsredaktör. Boken är en uppföljare till populära Örtagården. Hon har tidigare även givit ut Plantera i kruka på Ica Bokförlag.

ISBN 978-91-534-3502-0

www.icabokforlag.se

FOTO MALIN HOELSTAD

Malin gör retusch på denna bild! NY BILD KOMMER.

Solanum tuberosum Flerårig rotfrukt som odlas som ettåring. Vita, rosa, gula eller blå blommor. 30-80 cm.

INNEHÅLL

07 08 18 24 28 32 36 41 45 49 53 57 61 65 69

Inledning Frö Jorden Ogräs Problem Ekologiskt Balkongen Rädisa Rödbeta Morot Jordärtskocka Potatis Palsternacka Lök Purjolök

Vitlök 77 Spenat 81 Mangold 85 Sallat 89 Tomat 93 Chilipeppar 97 Pumpa 101 Squash 105 Kål 109 Broccoli 113 Rabarber 117 Sparris 121 Arter 125 Bönor 128 Register

ag är ingen exemplarisk grönsaksodlare. Jag har nämligen så rysligt svårt för att gallra

bland nysådda små plantor. För det första tar det emot att döda levande växter som på ett

nästan mirakulöst sätt har tagit sig ut ur ett frö och upp igenom jorden. Men i ärlighetens namn är det också ett ganska trist göromål som hamnar långt ner på prioriteringslistan. Ändå vet jag ju att om man inte gallrar bort morots- och rödbetsplantor kommer de aldrig att kunna växa till sig. Och om man inte gallrar bland sallaten blir det aldrig några stora välvuxna huvuden utan bara babyvarianter, i sig alldeles utmärkt men kanske inte riktigt vad man hade tänkt sig. Men om man som jag tillåter sig att vara lite lat och inte kommer igång med gallringen förrän det har blivit halvstora blad, kan man å andra sidan samla ihop de uppryckta plantorna av spenat, sallat, rödbetor, rädisor och mangold och svänga ihop en läcker primörsallad. Förr i tiden var hela släkter engagerade i det slitsamma arbetet på veteåkrar, potatisland och rotfruktsfält, i beteshagar och stugtäppor. Vad hände? Varför slutade vi att odla våra egna grön-

saker? Det är en lång och ganska odramatisk historia som egentligen bara handlar om samhälls– utveckling, om urbanisering och nya sätt att leva. Men nu har det vänt. Vi har återigen börjat intressera oss för att odla vår egen mat. Då vet vi att den blir god, giftfri och hälsosam. Vi slipper fundera på vad som egentligen finns i påsen med spenat, och hur mycket bränsle som har gått åt för att odla den och frakta den hundratals mil. Dessutom är det ekonomiskt att odla för eget bruk. En påse sallatsfrö, som ger otroliga mängder sallatsblad, kostar ungefär lika mycket som ett enda sallatshuvud i matbutiken. Drottning Elizabeth var en av dem som tog täten i denna nya odlingsrörelse när hon lät gräva upp en bit av gräsmattan i den gigantiska trädgården bakom Buckingham Palace för att anlägga ett grönsaksland. Presidentfrun Michelle Obama skapade en lika ekologisk som elegant köksträdgård på Vita husets ägor. Just där Eleanor Roosevelt hade odlat ärter och morötter under andra världskriget. Och det dröjde inte länge förrän försäljningen av grönsaksfröer sköt i höjden, på bekostnad av blomsterfrö. På bägge sidor av Atlanten. Det är något speciellt att se ett frö gro, spira och växa. Man sår och håller tummarna. Upp kommer plantor som man pysslar om, vattnar och gödslar. Inget slår känslan av att skörda egna primörer och göra stordåd av dem inne i köket. På senhösten kan man sedan samla in nya fröer till nästa års odling. Och vips är man självförsörjande, precis som våra förfäder bönderna. Självklart går det också att odla grönsaker i stan. Alltfler bostadsrättsföreningar förvandlar asfaltgårdarna till grönsaksland och investerar i växthus för frösådden. Många grönsaker trivs också på balkongen i stora krukor och lådor. Balkonglådan kan bli örtagård, ärter och bönor kan klättra på väggen. Blommorna får plats ändå, gärna mitt bland grönsakerna, och riktigt snyggt blir det också.

Agneta Ullenius

Frö Frö är liv och jorden är alla frukters moder. Det är inget mindre än ett mirakel som sker varje vår när det spirar i grönsakslandet.

50 kilo potatis? En enda påse sallatsfrö ger fler sallatshuvuden än vad som går åt för att föda en flerbarnsfamilj hela sommaren. Kloka odlare börjar i liten skala. Gärna flera sorter, men inte så mycket av varje. Somligt är lätt att spara efter skörden. Bönor, ärter, spenat, purlolök och mangold kan frysas. Medan potatis, morötter och rödbetor kräver ett svalt förvaringsutrymme i stil med gamla tiders jordkäll are. Efter första säsongen vet man hur mycket som är rimligt att så för den jordplätt eller de odlingslådor man har. Det är också då, om inte förr, som man inser att det lönar sig att först göra en plan för hur grönsakslandet ska se ut. Många odlar på traditionellt sätt i långa bäd-

dar eller smala rader med gångar av grus eller

spirande grönsaksplantor på tillväxt i små byttor

bäddar som är lite upphöjda. Och allra helst

och plastlådor. Några rangliga, ljustörstande

skulle jag enbart vilja odla grönsaker i stora

tomatplantor är på väg upp i svarta plastkrukor.

lådor som också håller jorden på plats. Det finns

sand emellan. Fördelen med det är förstås att det är lätt att ta sig in i odlingen för att vattna, skörda och rensa ogräs utan att behöva trampa

et är en syn som värmer ett fruset

till jorden där grönsakerna växer.

vinterhjärta. I köksfönstret trängs massor av

Själv har jag nästan helt övergått till odlings-

Snart är det vår i grönsakslandet.

många fördelar med det. Jorden värms upp

Det är inte nödvändigt att köpa proffsutrust-

tidigare, ogräset minimeras. Pallkragar, trans-

ning för att lyckas med sådden. Mest handlar

portindustrins bidrag till trädgårdarna, var länge

det om att undvika det vanligaste nybörjarfelet:

det självklara valet. Snyggt, prydligt och praktiskt,

att vara alltför ivrig. Om fröerna kommer ner för

allra helst om man först målar brädramarna

tidigt i jorden får växterna inte tillräckligt med

utvändigt. En pallkrage är två decimeter hög och

ljus vilket gör dem långa, bleka och taniga.

passar växter som inte har så djupa rötter – som

Det näst vanligaste nybörjarfelet är att för-

sallat, rädisa, lök, spenat och mangold. Räkna

köpa sig. Glupskt plockar vi på oss fröpåse efter

med att det går åt minst fyra 50-literssäckar

fröpåse med komplett oemotståndliga sorter

jord/kogödsel till en sådan låda. Staplade på var-

som vi bara måste ha i grönsakslandet. Sedan

andra blir det ett bra odlingsdjup som fungerar

står vi där med långt fler plantor än vad vi får

även för potatis, morötter, squash och tomater.

plats med, och än mindre orkar äta upp.

Numera har pallkragarna produktutvecklats

Behöver vi verkligen 50 sallatsplantor eller

till eleganta – om än ganska dyra – odlingslådor,

Balkongen Det krävs inga stora arealer för att odla sina egna grönsaker. Odlingen kan lika gärna ligga fem trappor upp, i stora krukor och lådor på balkongen, så att avståndet mellan gröda och kök bara blir några få steg.

lådorna skulle jag så frö av rucola och plocksallat av olika slag. Precis som ute i grönsakslandet är gränsen mellan grönsaker och blommor för länge sedan utsuddad. Vi planterar nu allt tillsammans i en salig röra. Det är ursnyggt att blanda in olika bladgrönsaker, kryddörter och sallatsblad bland balkongblommorna. Det mesta går alldeles utmärkt att odla på balkongen. Vissa saker har man ju till och med mycket hellre i krukor än i grönsakslandet. Tomater och chili, till exempel. Basilika och rosmarin likaså, vilket jag har skrivit mera om i boken Örtagården. Det gäller bara att se till att förutsättning-

arna finns: Rejält med välgödslad jord behövs för de flesta grönsaker. Alla odlingskärl, undanm jag hade en balkong skulle jag

taget självvattnande krukor, måste också ha hål

investera i flera riktigt stora och

i botten så att vattnet kan rinna undan. Och när

höga krukor, kanske ett par rejäla

man vattnar ska man vattna rejält så att kruk-

odlingslådor också. Och i varje hörna skulle jag

jorden verkligen blir genomfuktad, och sedan

ställa en rymlig lövkorg, invändigt klädd med

hälla bort det vatten som blir kvar på krukfatet.

svart sopsäcksplast. Potatis skulle det vara i en

Det stänker mindre om man lägger ett tunt la-

av korgarna, en tidig och läcker sort bara för

ger sand, småstenar eller torkade ärter ovanpå

nöjet att kunna skörda egen färskpotatis till

krukjorden.

midsommarsillen. I den andra korgen skulle

Massor av näring behövs, hela sommaren,

jag nog ha några knubbiga morötter eller

dock inte till potatisen som smakar illa av för

häftigt polkagrisrandiga rödbetor eller kanske

mycket kvävegödsel. Det finns långtidsverkande

en squashplanta som också behöver massor

ekologisk näring att köpa i trädgårdsbutiker men

av jord. Högst upp i översta jordlagret stop-

vanlig flytande krukväxtnäring duger också.

par jag ner några minipenséer som får stå för

Ett någorlunda soligt läge krävs för att

färgprakten i väntan på gröna blad. Kanske

grönsakerna ska trivas och mogna. Men blir

petar jag ner lite frö av gurkört också, mest för

det alltför hett måste man kunna skydda dem

den ljuvliga blå färgen. Mot väggen skulle det

mot brännskador. Och så gäller det att stanna

växa tomater i stora gröna plasthinkar, sådana

hemma och sköta om odlingen – vattna, putsa

som byggjobbare brukar ha. Några olika sorters

bort allt vissnat, nypa ihjäl bladlöss, binda upp

bönor, söta sockerärter, salladslök och ett par

höga stänglar med tomater, bönor och ärter.

chiliplantor är också ett måste. Och i balkong-

Samt skörda förstås. För om man bara planerar

sin grönsaksodling finns det alltid någonting

kål. Men den som odlar i stadsmiljö bör alltid

som är moget att äta under de olika som-

skölja grönsaker och sallat noga, precis som om

marmånaderna. Det fungerar inte att så och

de kom direkt från mataffären.

plantera grönsaker på balkongen och sedan

Overvintring

åka bort på fem veckors semester och lämna dem utan tillsyn. Sådan behandling klarar på sin höjd suckulenter, kaktusar och andra extremt

De flesta grönsaker är ettåriga och kan således

torktåliga växter.

inte överleva vintern. Men det finns några fler-

Vanliga balkonglådor är lite väl grunda för

åriga – rabarber till exempel, en praktfull kruk-

grönsaker och lämpar sig egentligen bättre

växt! – och många kryddörter som man kan

för kryddörter. Och vissa grönsaker kan en

försöka förvara utomhus på balkongen under

balkongodlare glömma direkt. Sparris skulle jag

vinterhalvåret. Krukan måste då isoleras väl mot

aldrig bry mig om att ens försöka med. Visst

kylan. Enklast är att skjuta in den mot värmen

går det, rent tekniskt. Men det tar ju två, tre

från husväggen, väl skyddad från regn och snö.

år innan man kan börja skörda så det gäller att

Svep också in hela krukan i fiberduk och bub-

ha en ängels tålamod. Kålrot och palsternackor

belplast. Ställ sedan krukpaketen i en stor kar-

är bättre att köpa färdiga, och sent mognande

tong eller under ett bord, ovanpå frigolitskivor,

sorter av morötter är det ingen större mening

gamla trasmattor eller något annat som isolerar

att odla.

från kylan underifrån betonggolvet.

När det gäller tomater är det livsviktigt att inte slarva med vattningen, oregelbunden vattning brukar resultera i spruckna skal där mögel sedan får fäste. Dvärgbusktomater och körsbärstomater lämpar sig bäst för krukodling och behöver inte heller tjuvas. Pendulinasorterna trivs bra hängande i amplar, vilket inte är så dumt när det börjar bli ont om plats på balkongen. Vågar man då odla och äta grönsaker när man bor mitt i stan bland avgaser och föroreningar? Ja, men man bör tänka sig för. Om man bor alldeles intill en hårt trafikerad gata är det absolut inte lämpligt. Men om balkongen ligger högt upp i huset är förutsättningarna genast något bättre. Sedan handlar det om vad man väljer att odla. Rotfrukter som ju utvecklas nere i jorden påverkas mindre av föroreningar än bladgrönsaker som sallat, spenat, mangold och

Rädisa Raphanus sativus

För länge sedan läste jag en intervju med Fred Astaires dotter Ava. Det enda som stannade kvar i minnesbanken är rädisorna. Denne elegante filmdansör älskade nämligen att påta i jorden och odlade rädisor i rabatterna kring sin swimmingpool i Hollywood. Han hade kamelior också, vita. Charlie Chaplin var granne på ena sidan, i andra grannhuset bodde Mary Pickford och Clark Gable brukade hälsa på titt som tätt. Undrar om good old Fred gillade rädisor för att de är så otroligt lätta att lyckas med. Är det något odlingsnovisen ska börja med så är det just rädisor. De har inga större krav på jorden, de behöver nästan ingen gödsel och vatten bara om det inte kommer tillräckligt uppifrån. Och eftersom det bara går några veckor mellan sådd och skörd krävs heller ingen större ogräsrensning. Varför inte låta barnen få en egen plätt i landet och själva åstadkomma undret från frö till grönsak på bara några veckor? Efter en inspirerande matresa till Japan där kockarna briljerar med sin knivkonst tränade jag ett tag på att skära rädisor i rutmönster och lägga dem i vatten tills de slog ut som små blommor. Det gick väl så där. Hellre rekommenderar jag att äta denna vårprimör direkt från landet, utan omsvep, med lite smör och flingsalt och gärna tillsammans med ny- bakat bröd. Den särpräglade skarpa smaken framträder bäst om de äts råa.

Liten och lättodlad, perfekt för balkongen Rädisa och rättika hör till samma art och bägge har sina rötter i Asien, ända borta i Raphanus sativus Ettårig, snabb och lättodlad. Både de uppsvällda stam- knölarna och bladen kan ätas.

Kina och Japan. Rättikan är mycket större och har en skarpare smak men båda har odlats i mer än 2000 år. De finns avbildade bland hieroglyferna i Karnak vid Nilen och åts under antiken och i många andra kulturer i tron att de skulle förbättra matsmältningen. Namnet kommer ursprungligen ur latinets ord för rot, radix. Sorter

Rädisor kan vara avlånga eller klotrunda och är oftast röda, rosa eller rödvita. Två av de mest kända sorterna är French Breakfast, röd och lång med snövit spets, och Cherry Belle, båda rätt milda i smaken. Men det finns också helt vita sorter, bland dem en som heter Istapp, och till och med gula, som sorten Zlata. Odla så här

Så glest, 3–4 fröer per decimeter, från början så behövs inte ens gallring. Enklast är det att peta ner dem i 1 cm djupa och nyvattnade fåror och fösa över lite sållad jord. På högsommaren trivs rädisorna bäst på ställen där det inte är alltför soligt. Var sparsam med kvävehaltig gödsel som mest gynnar bladutvecklingen. Men vattna om det blir torrt, annars får rädisorna en rätt otrevlig besk smak. Långt innan sommarens första rädisor är skördade och uppätna är det lagom att så nästa omgång, och på det sättet kan man hålla på till en bit inpå hösten. Det här är också en perfekt liten grönsak för krukodlingen. Den som vill kunna skörda riktigt tidigt kan börja så rädisor i krukor på balkongen redan i mars och sedan skydda plantorna med en upp- och nedvänd glasskål eller en stilig odlingsklocka.

Problem

Jordloppor brukar ge sig på både rädisor och rucola och åstadkomma små otrevliga hål i bladen. Även kålflugornas larver kan ställa till problem, och ett gammalt knep för att mota bort dem är att odla sallat intill rädisorna. Enklare men inte lika roligt är det att förebygga alla typer av attacker genom att täcka sådden med fiberväv redan från början. Och om man inte störs av hur det ser ut kan man gott låta den ligga kvar tills det är dags att skörda. Skörda och lagra

Ryck upp plantorna när de är en knapp decimeter höga och själva rädisorna 2–3 centimeter. Det brukar bara ta några veckor från sådd till skörd. Låt dem inte stå kvar i jorden för länge, det går ut över smaken som blir både beskare och starkare. Det är senapsoljor som ger den peppriga smaken och den lindras om rädisorna snabbt förvälls och sedan kyls ner.

Om plantorna har gått i blom kan man äta de spröda frökapslarna. Rädisor kan förvaras i kylskåp upp till ett par veckor men ännu hellre: ät dem bums. hälsa

Rädisor innehåller främst C-vitamin och mindre mängder B-vitamin, men några större hälsobomber har de aldrig ansetts vara.

Tips Så tidigt på odlingssäsongen intill långsammare grönsaker som morötter, palsternacka och lök. När de börjar växa och breda ut sig både över och under jorden är det ändå dags att dra upp och skörda de snabbväxande rädisorna.

Tomat

Solanum lycopersicum

Av alla grönsaker är tomater kanske de som är allra mest odlingsvärda. De är också i särklass mest odlade av alla och det är varken Spanien eller Nederländerna utan Kina som svarar för den största produktionen. Den som bara har ätit växthusodlade tomater som har åkt långt i lastbil brukar falla i trans över smaken av alldeles nyskördade, solmogna tomater. De importerade plockas när de fortfarande är gröna och mognar sedan under transporten eller i värsta fall på konstgjord väg med hjälp av kemikalier. Är det så underligt då att vi föredrar våra egenhändigt odlade? Dessutom är tomater oomtvistat nyttiga. Jag vet en hängiven odlare som aldrig skulle drömma om att äta en skinkmacka utan tomater. Varför inte? Jo, det vore som att spela rysk roulette med hälsan, menar han. Men med tomatens hjälp motverkas de möjliga skadliga effekterna av nitriten i skinkan. Det är främst ämnet lykopen, med höga antioxidantiska egenskaper, som vi vill få i oss. Rent botaniskt är tomaten förstås en frukt och ingen grönsak. Precis som alla andra frukter bildas den ju av blommor. Numera finns det tack och lov också flera sorters äkta gröna tomater, sådana som verkligen är gröna och goda när de mognar. De är som gjorda för att syltas eller bli en läcker ostmarmelad.

Från vargpersika till antioxidant Tomater har sannerligen färdats långt, inte bara rent geografiskt. Från Sydamerika och Mexiko till skeptiska européer som trodde tomaterna var så giftiga att den som åt dem råa mötte en ögonblicklig död. Det dröjde flera hundra år innan vi fattade att tomater inte bara gick att äta, utan också är supernyttiga. Solanum lycopersicum Ettårig växt, släkt med potatis, chilipeppar och paprika. Rent botaniskt en frukt.

Aztekerna kallade dem xitomatl, ett namn som sedan har förädlats på flera europeiska språk. Italienarna kokade tomatsås långt innan vi nordbor vågade sätta tänderna i det som vi ängsligt kallade vargpersika, lycopersicum. I Italien döptes tomaten i stället till guldäpple, Mala aurea på latin, vilket översattes till pomo d’oro. Vargpersikan blev så småningom också pomme d’amour och love apple, kärleksäpple, för både fransmän och engelsmän. För somliga använde nämligen tomaten som afrodisiakum. Sorter

Det finns hundratals sorter, från gigantiska bifftomater till små söta cocktailtomater. Från svartvioletta, bruna och strimmiga till Green Grape och Green Sausage som är gröna när de mognar. Dvärgbusktomater blir bara ett par decimeter höga och passar på en balkong. Pendulina finns i olika färger och har ett hängande växtsätt som passar i amplar. Sorterna Tiny Tim och Gardener’s Delight är mina favoriter. Odla så här

Tomater är lätta att fröså inomhus tidigt på våren. De kräver bara värme, lagom fuktig jord och mycket ljus för att utvecklas till bra, kompakta plantor på 8–10 veckor. Den som inte har växthus kan odla tidiga sorter utomhus mot en varm södervägg. Men det går också jättebra i krukor på balkongen. För en liten dvärgbusktomat kan det räcka med en kruka som rymmer 2–3 liter jord, medan stora

busktomater kräver odlingskärl på upp till 20 liter. Jag brukar odla i stora bygghinkar av plast och borra hål i botten för dräneringen. Grunda alltid med ett lager lecakulor eller krukskärvor. Fyll sedan på med bra planteringsjord, och se till att halva tomatplantan ”begravs” i jord. Då bildas snart nya rötter en bit upp på stjälken och plantan blir stabilare. Höga sorter kräver klätterstöd i form av ett snöre eller några bambukäppar som knyts ihop upptill. Håll en jämn vattning med flytande gödselmedel. Vanlig blomnäring passar utmärkt även till tomater som ju också ska uppmuntras till riklig blomning. Det finns även speciell tomatgödsel. Mer kvävehaltig näring som hönsgödsel eller gräsklipp ger massor av blad och riklig skörd, men påverkar smaken. Alla högväxande tomater, undantaget busktomater, måste ”tjuvas” en gång i veckan. Det är inte märkligare än att man nyper bort de små bladskotten som bildas i bladvecken. Skaka tomatplantan lätt när den blommar för att underlätta befruktningen. Knipsa också bort blad nedifrån vartefter tomaterna mognar. Problem

ämnen i frukten blir kraftfulla antioxidanter, mer

Plantera aldrig tomater i närheten av potatis

när de äts upphettade med lite olja än råa. Det

som kan smitta med bladmögel. Om tomaterna

pågår faktiskt också forskning med tomatgener

spricker när de mognar fram beror det sannolikt

mot cancertumörer.

på ojämn vattning och/eller för stora tempera-

Helt giftfria är tomater ändå inte. Men det

turskillnader dag och natt.

skadliga ämnet tomatin finns bara i själva plantan och i gröna, omogna tomater.

Skörda och lagra

Nyskördade tomater ska helst ligga framme i en

Tips

korg på bordet tills de är uppätna.

Låt sommarens allra sista tomater ligga och efter-

hälsa

mogna i en låda i köket, gärna tillsammans med

Tomater innehåller C-vitamin, mineraler och

några äpplen eller bananer som genom att pytsa

färgämnet lykopen som tillsammans med andra

ut lite etylengas påskyndar mognaden.

Sparris

Asparagus officinalis

I många år gick jag och var sugen på att börja odla egen sparris. Varje

vår när denna läckra vårprimör dök upp i butikerna grämde jag mig över att jag inte hade ett eget sparrisland. Så blev det äntligen av en vacker vårdag. Maken och jag grävde varsin fåra i nybökat köksland och planterade tjugotvå barrotade plantor av den robusta sorten Rambo. Min fåra blev inte tillnärmelsevis lika djup så de plantorna dök upp först. Små pennsmala ljusgröna skapelser som ganska snart utvecklades till en luftig och ljusgrön, om än gles, häck mellan hallon och syrener längst bort i grönsakslandet. Vi rensade ogräs och gödslade och vattnade. Samtliga plantor överlevde vintern och vi fortsatte att rensa ogräs och gödsla och vattna under ännu en sommar medan sparrisen växte sig meterhög, med ett stiligt skirt bladverk. Och ännu hade vi inte smakat en enda knopp. Med nyplanterad sparris är det ju så att man inte får skörda år ett, inte heller år två och helst bara litegrann år tre för att den ska kunna växa till sig ordentligt. När tredje sommaren äntligen närmade sig och vi såg fram emot att få koka våra allra första, alldeles egna sparrisar, då fick vi för oss att sälja huset och flytta. Än i dag har jag svårt att tro att det är sant. Men, tröstar jag mig: Det är saligare att giva än att taga. Och jag hoppas att de nya husägarna inser vilken lycka det är att ärva en färdigvuxen och alldeles skördeklar sparrisodling.

117

GRÖNSAKSLANDET

AGNETA ULLENIUS

römmer du om ett eget prunkande grönsaksland? Har du tröttnat på stora gräs-

AGNETA ULLENIUS

ISBN 978-91-534-3502-0

www.icabokforlag.se

FOTO MALIN HOELSTAD