9789144102641 by Smakprov Media AB

33 mm

INTRODUKTION TILL KRIMINOLOGI VOLYM I Varför straffar vi för narkotika- men inte för alkoholbruk? Begås det fler mord i Sverige i dag än på 1500-talet? Hur ser sambandet mellan fattigdom och brottslighet ut? Kan man bli kriminell på grund av skador på vissa delar av hjärnan? Varför har brottsligheten ökat i Sverige men inte i Japan? Går det att förstå orsaker till folkmord? Det är några av de många viktiga frågor som berörs i denna uppskattade bok som nu föreligger i sin tredje upplaga. Svaren på frågorna, kommer läsaren att erfara, är ofta mycket mer mångfacetterade än vad man kan få intryck av i den allmänna debatten om brott och straff. Volym I är uppdelad i fyra delar. Del 1 presenterar olika definitioner av ämnet kriminologi och ämnets historiska rötter. Del 2 behandlar mått på brottslighetens omfattning och struktur, medan del 3 diskuterar biologiska, psykologiska, socialpsykologiska och sociologiska teorier om brottslighetens orsaker. Del 4 behandlar brott av de ”mäktiga” – dels ekonomisk och annan organiserad brottslighet, dels krigsbrott, folkmord, brott mot mänskligheten och terrorism. Boken är uppdaterad och i många avseenden reviderad med hänsyn till de förändringar som har skett i vår omvärld sedan den andra upplagan. Volym II behandlar brottsprevention och samhällets reaktion på brott. Boken är i första hand avsedd för introduktionskurser i kriminologi, men kan med fördel även användas av andra som vill stifta bekantskap med ämnet.

Tredje upplagan

INTRODUKTION TILL KRIMINOLOGI VOLYM I

Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker

JERZY SARNECKI |

Jerzy Sarnecki är professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet och professor i kriminologi vid högskolan i Gävle. Innan han tillträdde sin professur i Stockholm 1993 arbetade han som ungdomsledare, utredare och så småningom forskare och byråchef på Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Hans böcker bygger på erfarenheter av den forskning och undervisning han har bedrivit under de senaste 40 åren.

Art.nr 38674 3:e uppl.

INTRODUKTION TILL

KRIMINOLOGI Volym I

JERZ Y SARNECKI

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10264-1_01_omslag.indd Alla sidor

2014-08-04 11:53

Denna tredje upplaga av Introduktion till kriminologi har delats in i två volymer: I denna volym (Volym I) diskuterar brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker. I Volym II, som utkommer 2015, diskuteras samhällets åtgärder mot brott och brottsprevention.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38674 ISBN 978-91-44-10264-1 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Peder Nordenstad Printed by Specialtrykkeriet A/S, Denmark 2014

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 2

2014-08-05 11:55

INNEHÅLL

Förord 11 Del 1 Introduktion 1 Vad är kriminologi? 19

Vad är ett brott? 22 Alternativa definitioner 24 Behöver definitionen av brott utvidgas? 26 Avvikande beteende 27 Det brottsfria samhället 29 Sammanfattning 30 2 Det kriminologiska tänkandets utgångspunkter 31

Häxor och tidelagsmän 31 En ofattbar grymhet? 36 Nyare exempel 38 Det moderna rättssystemets grunder 40 Beccaria 43 Bentham 44 Rational choice 46 Determinism 46 Rational choice, determinism och synen på straff 49 Sammanfattning 50

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 3

2014-08-05 11:55

Innehåll

Del 2 Att beskriva brottsligheten 3 Brottslighetens omfattning och karaktär 55

Den moderna kriminalstatistiken 57 Problem med att studera brottslighetens omfattning 58 Problem med att studera brottslighetens karaktär 61 Problem med att studera brottslighetens förändringar över tid 63 Offerbrott och offerlösa brott 64 Uppklarade brott 65 Officiell statistik som källa till kunskaper om rättssystemet 69 Alternativa metoder för studier av brottslighetens omfattning och struktur 70 Självdeklarationsstudier 71 Offerundersökningar 73 Andra alternativa metoder för studier av brottslighet 75 Kvalitativa metoder 77 Etik 81 Sammanfattning 83 4 Några empiriska exempel 87

Det dödliga våldet 87 Dödligt våld ur ett långsiktigt perspektiv 88 Förklaringar till den långsiktiga nedgången av det dödliga våldet 91 Utveckling av det dödliga våldet enligt dödsorsaksstatistiken 93 Lagföringar för dödligt våld 97 Påföljder för dödligt våld 98 Icke-dödligt våld 100 Sjukhusstatistik 101 Offerundersökningar 103 Hur ska dessa resultat tolkas? 105 Ungdomsvåldet 107

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 4

2014-08-05 11:55

Innehåll

Våld och kön 109 Skillnader i utsatthet för våld 109 Skillnader i våldsutövning 112 Internationella jämförelser rörande våldsbrottsligheten 113 Narkotika 115 Självrapportundersökningar av narkotikabruk 119 Case-finding-studier 121 Sammanfattning 123 Del 3 Brottslighetens orsaker 5 Kausalitet 129

Statistisk kausalitet 131 Svårigheter med kausala tolkningar 132 Sammanfattning 135 6 Biologiska och psykiatriska/psykologiska förklaringar till brottsligheten 137

Den biologiska determinismen 137 Lombroso 138 Lombrosos efterföljare 140 Sverige – Olof Kinberg 142 Koppling till dåtidens politiska strömningar 143 Den neuropsykologiska forskningen 145 Fallet Phineas Gage 145 Modern forskning om neuropsykologiska faktorer bakom brottsligheten 146 ADHD, DAMP, CD och andra bokstavskombinationer 152 Rättspsykiatri 156 Psykologiska förklaringar 158 Psykoanalysens inflytande 160 Behavioristisk inlärningsteori 161 De kognitiva teorierna 162

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 5

2014-08-05 11:55

Innehåll

KBT 163 Skyddsfaktorer 163 Mognad 164 Sammanfattning 165 7 Socialekologiska teorier och inlärningsteorier 169

Chicagoskolan 169 Socialekologisk teori 171 Differentiella associationer 173 Differentierad förstärkning 176 Sammanfattning 177 8 Strain, subkulturteorier och gäng 179

Mertons teori om strain 179 Subkulturteorier 184 Cohen, Cloward och Ohlin 184 Miller 186 Gäng 187 Problem med definitionen av gäng 189 Thrasher 189 Short & Strodtbeck 190 Yablonsky 192 Nyare försök att definiera gäng 192 Klein 193 Gäng i Sverige 195 Sammanfattning 196 9 Symbolisk interaktionism, stämpling, socialkonstruktivism samt postmodern och poststrukturalistisk kriminologi 201

Stämpling 202 Socialkonstruktivism 205 Postmodern och poststrukturalistisk kriminologi 207 Sammanfattning 211

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 6

2014-08-05 11:55

Innehåll

10 Konfliktteorier och kritisk kriminologi 215

Kulturkonflikter 216 Kritisk kriminologi 219 Marxistisk kriminologi 221 Anarkistisk kriminologi 223 Vänsterrealism 223 Feministisk kriminologi 224 Maskulinitetsforskning 230 Intersektionalitet 232 Peacemaking Criminology 234 Sammanfattning 235 11 Kontrollteorier, rutinaktiviteter och tillfällesstruktur 239

Kontrollteorier 239 Neutralisationstekniker 240 Teorin om sociala band 242 Självkontrollteorin 244 Rutinaktiviteter och tillfällesstruktur 245 ”Criminology of place” 248 Sammanfattning 250 12 Integrerade teorier 253

Thornberrys interaktionistiska teori 255 Crime in the Making 258 The Farrington Theory 261 Situational Action Theory 263 Sammanfattning 265 13 Några exempel på forskning om orsaker till traditionell brottslighet 269

The Stockholm Life Course Project 269 Kort om undersökningarna 270 Några resultat från de ursprungliga studierna 272 Hur gick det sedan? 279 © F ö r fa t t a r e n och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 7

2014-08-05 11:55

Innehåll

Dödligheten 279 Syskon och barn till Skå- och Stockholmspojkarna 282 Att förutse framtida anpassning 284 Att förutse narkotikamissbruk 288 Familjeförhållanden och risk för tungt narkotikamissbruk 290 Livsförloppsperspektiv på prediktionen 292 En ny generation – gamla riskfaktorer 295 Etnisk bakgrund och kön 299 Undersökning av brottsliga nätverk i Stockholm 302 Co-offending 304 Nätverksanalys 306 Tolkning av resultaten 308 Aktörer och länkar 308 Nätverk 310 Kön, brottslighet och nätverksmedlemskap 314 Senare nätverksundersökningar 323 Vad händer om man gör tvärtom? 324 Konstruktion av brott, brottsling och brottsoffer 325 Medierna som brottskonstruktörer 328 Självrapportundersökningar ur två motsatta vetenskapsteoretiska perspektiv 329 Sammanfattning 330 14 Brottsnivå och samhällsförändringar 335

Skillnader mellan förklaringar på olika nivåer 336 Stöldutvecklingen i Sverige 337 Alternativa datakällor om utvecklingen av stöldbrottsligheten 341 Förklaringar till variationer i stöldbrottsligheten 342 1800-talet 342 1900–1990-talet 343 Tiden efter 1990 357 Kontrollens dilemma 364 Sammanfattning 367

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 8

2014-08-05 11:55

Innehåll

Del 4 Brott av de ”mäktiga” 15 Forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet 373

Vad är ekonomisk brottslighet? 373 Några uppmärksammade fall under senaste tiden 375 Occupational och corporate crime 378 Försök att beskriva den ekonomiska brottslighetens omfattning och karaktär 382 Teorier om orsaker till ekonomisk brottslighet 383 Personliga egenskaper 384 Social inlärning och desorganisation 384 Strain 385 Konfliktperspektiv 386 Rational choice 386 Rationalisering/neutralisering 387 Ekobrottslingarnas egenskaper och brottskarriärer 388 Korruption 391 Organiserad brottslighet 393 Försök att mäta den organiserade brottslighetens omfattning och karaktär 397 Orsaker till organiserad brottslighet 400 Sammanfattning 402 16 Folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och terrorism 407

Internationella domstolar 407 Definitioner av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott 409 Folkmord 409 Brott mot mänskligheten 411 Krigsförbrytelser 412 Förmannens ansvar 414 Mänskliga rättigheter 414 Omfattning och karaktär av brott mot folkrätten 415 Mordet på armenier och andra kristna i Turkiet 415

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 9

2014-08-05 11:55

Innehåll

Förintelsen 416 Andra massmord under andra världskriget 417 Sovjet 419 Brott mot mänskligheten efter andra världskriget 422 Kolonialismen och slaveriet 424 Hur är detta möjligt? 425 Auschwitz och det moderna samhället 429 Kan Baumans slutsatser generaliseras? 433 Terrorbrott 434 Några fall av Terrorism i Sverige och utlandet 439 Terrorismens orsaker 441 Kritik av åtgärder mot terrorism 447 Sammanfattning 448 Litteratur 453 Personregister 493 Sakregister 501

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 10

2014-08-05 11:55

FÖRORD

Avsikten med denna bok är att ge läsaren en bred översikt över ämnet kriminologi som det ser ut idag. Boken riktar sig till personer som är intresserade av kriminologi och som vill ha en någorlunda snabb överblick över vad ämnet handlar om och vilka de grundläggande teoretiska och empiriska inriktningarna är inom disciplinen. Eftersom det är den första bok av detta slag som är skriven på svenska (även om det finns några svenskspråkiga arbeten som tar upp ett flertal kriminologiska teorier), har jag försökt att anknyta till svensk kriminologisk forskning och i viss mån också till svenska förhållanden. Några rader om denna boks tillkomst är på sin plats. Många har måhända hört historien om den unge doktoranden som för sina studenter försöker förklara Einsteins relativitetsteori. Han förklarar den en gång och ingen förstår. Han förklarar den en gång till och en del studenter börjar förstå. Han förklarar den för tredje gången och han själv börjar förstå. Denna historia är en alldeles utmärkt illustration av hur förståelseprocessen fungerar hos många människor, i alla fall när det gäller en djupare förståelse av komplicerade sammanhang. Jag känner väldigt väl igen mig själv, jag tycker att jag riktigt förstår något först när jag på ett enkelt sätt har kunnat förklara det för andra. Möjligen är det där med tre gånger lite för optimistiskt räknat … Sedan 1986 har jag i princip varje termin stått inför en grupp nyantagna kriminologistudenter och med en serie på så där fem till sex tretimmars föreläsningar introducerat dem i ämnet kriminologi. Ofta har jag gjort detta flera gånger per termin. Jag har undervisat många olika grupper och utöver möten med våra ordinarie studenter också introducerat ämnet för kvällsoch distansstuderande, polisstuderande eller redan yrkesverksamma poliser, för juridikstuderande, åklagare, domare, socialsekreterare, för anställda © F ö r fa t t a r e n och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 11

2014-08-05 11:55

Förord

inom lokala brottsförebyggande råd, rättsläkare och troligen också för en hel del andra som jag inte fått med i uppräkningen. Läsaren tror säkert att det måste vara fruktansvärt tråkigt att år ut och år in upprepa samma föreläsning. Det är fel. Av alla mina arbetsuppgifter tycker jag faktiskt att dessa föreläsningar är allra roligast. Skälen till detta är två. Dels är det roligt att berätta om mitt ämne för människor som är intresserade av det, dels – och detta är kanhända det främsta skälet – upprepar jag inte hela tiden samma föreläsningar, utan, som doktoranden i ovan återgivna historia, förnyar jag angreppssättet, lär mig allt mera och förstår allt bättre. Den här boken är resultatet av denna undervisnings- och inlärningsprocess. Processen är inte avslutad och kommer inte att avslutas, hoppas jag, på länge än. Jag anser dock att den nu är så pass mogen att den kan presenteras i form av en bok. Självfallet handlar inte en sådan process endast om att man på ett så bra sätt som möjligt försöker formulera det man redan vet. Man måste också inhämta ny kunskap, både utifrån litteratur på området – som är omfattande även för denna förhållandevis lilla forskningsdisciplin (se denna boks litteraturförteckning) – och genom egen forskning. I föreliggande bok kommer läsaren att stöta på åtskilliga av de undersökningar som jag själv arbetat med under de nästan trettio år som jag har varit forskare. Att jag refererar så mycket till min egen forskning kan förstås ifrågasättas i en bok som handlar om kriminologin i stort. Skälet till detta är emellertid inte att jag anser min forskning vara bättre än annan forskning på området. Det är helt enkelt naturligt för mig att i olika sammanhang hänvisa till och exemplifiera med det jag kan och förstår bäst, d.v.s. det jag själv har studerat och skrivit om. Detta gör sannolikt att skildringen av den samtida svenska kriminologin som presenteras här kan uppfattas som väl personlig av en del läsare. Det är en korrekt iakttagelse, mitt projekt har varit att beskriva kriminologin så som jag själv förstått den. Min tro är dock att läsaren inte främst styrs genom valen av exempel, utan genom valen av frågeställningar som berörs respektive inte berörs i boken samt genom de sätt på vilka dessa frågor och problem berörs. I detta avseende skiljer sig inte denna bok från andra läroböcker. Avslutningsvis är det viktigt att nämna att denna bok inte på något sätt varit ett enmansverk. Jag har haft den stora glädjen att lyckas engagera många kritiska läsare, främst inom Stockholms universitets kriminologiska institution men också utanför, vilka kommit med många värdefulla

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 12

2014-08-05 11:55

Förord

synpunkter både på olika delar av boken och på hela manuskriptet. Flera personer har också varit involverade i bokens utformning, språkligt, när det gäller referenslistor och annat. Stockholm, en solig söndag i februari 2003 Jerzy Sarnecki

Förord till tredje upplagan Det har gått fem år sedan andra upplagan av denna bok kom ut. Fem år är en förhållandevis kort tid i forskningsvärlden, så jag trodde att en uppdatering av boken skulle vara ett rätt så enkelt arbete. Jag hade fel – det visade sig att det behövdes ganska stora ändringar för att jag ska kunna känna att de presenterade kunskaperna är ”up to date”. Anledningen till att det krävdes så omfattande förändringar är att kriminologin befinner sig i stark utveckling: det händer helt enkelt mycket inom vårt ämne just nu. Jag är övertygad om att de flesta kriminologer skulle instämma i detta påstående, även om vi sedan inte lika lätt skulle kunna komma överens om svaret på frågan vilka de viktigaste förändringarna är. Vilket svar man ger beror dels på vilken typ av forskning man arbetar med, dels vilka vetenskapsteoretiska utgångspunkter man har. Självfallet är det inte heller så att de sju områdena med anknytning till kriminologin som jag redovisar nedan har uppstått under de fem senaste åren. Tvärtom, samtliga har existerat under ganska lång tid. De har dock, sett ur min horisont, haft stort inflytande över ämnets utveckling under den senaste tiden och har påverkat mitt tänkande och därmed denna boks innehåll. Jag anser att bland det viktigaste som sker inom vårt ämne just nu bör nämnas följande: • Kriminologin blir allt mera populär, både internationellt och i Sverige.

Både antalet kriminologiutbildningar och kriminologistudenter ökar. Personer med kriminologiutbildning efterfrågas allt oftare på arbetsmarknaden, både inom den offentliga och privata sektorn.

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 13

2014-08-05 11:55

Förord

• Det finns ett allt starkare vetenskapligt stöd för att kunskapsbaserade

åtgärder mot brott kan ge avsedda effekter. Detta gäller bl.a. behandlingsåtgärder (främst riktade till mycket unga personer) i riskzonen och även polisiära insatser. All brottsprevention är dock inte framgångsrik. Det finns insatser mot brott som saknar effekter och till och med sådana som gör att brottsligheten ökar. Det gör att efterfrågan på vetenskapligt hållbara utvärderingar blir allt större. Fler utvärderingar genomförs också. Våra kunskaper om brottsprevention ökar, även om det fortfarande finns många frågor kvar att besvara. • Livsförloppsforskning har blivit allt vanligare som kriminologisk metod. Forskarna har förstått att ett longitudinellt perspektiv är praktiskt taget nödvändigt om man ska kunna dra slutsatser om orsakssamband. Vidare har man fått insikten om att brottsligt beteende, liksom allt annat beteende, förändras under livsförloppet och att en förståelse av orsaker till dessa förändringar än viktig för både teoretiskt och praktiskt inriktade kriminologer. Användningen av livsförloppsmetoder har lett till en vidareutveckling av teoretiska ansatser där forskarna kombinerar olika teorier i så kallade integrerade modeller. • Utvecklingen inom den biologiskt och i synnerhet genetiskt inriktade kriminologin har fortsatt accelerera. Det har kommit allt fler forskningsresultat som belyser de mycket sofistikerade interaktionerna mellan arv och miljö när det gäller människornas benägenhet för vissa typer av brottslighet. • Fokus på brott mot folkrätten har ökat. Förhoppningen om att sådana brott hör till det förflutna, eller i varje fall inte förekommer längre i vår del av världen, har fått ge vika för en mer realistisk syn. Brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott har blivit inkorporerade i nationella lagstiftningar bl.a. i Sverige. Fler kriminologer har börjat utveckla teorier om och metoder för att lösa konflikter som leder till grova brott. Den s.k. ”peacekeeping criminology” (fredsuppehållande kriminologi) utgör en intressant utveckling inom vårt ämne. • Trenden att den traditionella brottsligheten minskar i västvärlden har fortsatt. Vår tolerans mot våld och andra integritetskränkningar tycks också ha blivit allt mindre. Samtidigt ökar bedrägerier och annan brottslighet som är kopplad till den moderna kommunikationstekniken.

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 14

2014-08-05 11:55

Förord

Delvis har dessa förändringar att göra med våra förändrade levnadsvanor, men vi är inte helt klara över orsakerna till t.ex. den kraftiga nedgången av grov våldsbrottslighet i USA. • Frågan om konflikt mellan samhällets behov att kontrollera merborgarna i syfte att förebygga och beivra brott och medborgarnas rätt till integritet har kanske aldrig varit så aktuell som nu. Den tekniska utvecklingen har kraftigt ökat myndigheternas möjligheter att övervaka medborgarna. Men vilka är effekterna av denna ökande kontroll på rättsystemets effektivitet och medborgarnas rätt till en privat sfär? Alla dessa trender har jag försökt illustrera i denna nya upplaga av boken. En del av dessa har lett till att jag har gjort vissa omdisponeringar från tidigare upplagor. Ett kapitel som handlade om kriminologin i Sverige och i världen i dag (kapitel 3 i bokens tidigare upplagor) har fått utgå. Jag ansåg mig inte kunna på några få sidor skildra ämnets snabba utveckling. Det krävs nog betydligt mer utrymme för att beskriva detta på ett bra sätt. Kanske en separat bok? Framstegen inom läran om samhällets åtgärder mot brott och brottsprevention har krävt så pass mycket utrymme att boken skulle bli orimligt tjock även om jag bara skulle försöka beskriva det mest centrala. Jag bestämde mig därför för att dela upp Introduktion till kriminologi i två volymer. Den första, som jag nu överlämnar till läsarna, Introduktion till kriminologi I, handlar om brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker. Den andra volymen, som jag ännu inte är klar med – Introduktion till kriminologi II – kommer att handla om samhällets reaktion på brott och om brottsprevention. Den planeras utkomma under 2015. Lidingö, påsken 2014 Jerzy Sarnecki

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 15

2014-08-05 11:55

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 16

2014-08-05 11:55

KAPITEL 3

Brottslighetens omfattning och karaktär

Mediernas brottsrapportering kan lätt ge intrycket att brottslighetens omfattning, karaktär och förändringar över tid enkelt kan beskrivas med hjälp av officiell statistik. Detta stämmer när det gäller vissa frågor. Andra frågor måste emellertid besvaras med andra, till den officiella statistiken alternativa, metoder eller med kombinationer av olika datakällor. Det finns också frågeställningar inom detta område där stor osäkerhet råder p.g.a. brist på tillförlitliga kunskapskällor. Avsikten med detta kapitel är att göra läsaren mer bekant med kriminologins metoder att studera brottsligheten, de personer som begår brott, dem som utsätts för brott, samt de myndigheter som arbetar med frågor rörande brottslighet. Dessa uppgifter behöver vi för att för att efter en analys kunna besvara ämnets centrala frågeställningar (se kapitel 1). Observera att beskrivningar (t.ex. statistik) ytterst sällan räcker för att besvara viktiga frågor. Först efter att beskrivningen analyserats på ett kompetent sätt är den användbar. För att göra vetenskapliga analyser av ett fenomen behöver vi således god empiri, alltså beskrivningar av det fenomen som ska analyseras. Ofta (dock inte alltid, se nedan) används statistik för att ge den sortens till synes exakta beskrivningar på olika samhällsföreteelser. Vissa uppgifter om samhället har samlats i olika register sedan lång tid tillbaka. Att se på samhället utifrån kvantitativa utgångspunkter, som vi i stor utsträckning gör i dag, är emellertid något tämligen nytt. De första försöken att skapa teorier om statistiska förhållanden gjordes först under slutet av 1600-talet. De omständigheter man då framför allt intresserade sig för var dödligheten och dess samband med olika miljöer, t.ex. boende i staden eller på landsbygden (Liedman 1998: 67). Sverige hör till pionjärländerna på statistikområdet. Tabellverket, företrädaren till Statistiska centralbyrån (SCB), bildades redan 1749 och hör till de © F ö r fa t t a r e n och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 55

2014-08-05 11:55

DEL 2 Att beskriva brottsligheten

första centrala statistikmyndigheterna i världen. Under 1700-talet omfattade statistiska data flera områden av det samhälleliga livet. Bland annat beskrevs födelsetal, sjukdomar, ekonomiska och sociala förhållanden, men även uppgifter om fästningsfångar och tukthushjon, om mördade/dräpta samt om avrättade personer fanns med i statistiken. Sedan 1830-talet publiceras en årlig lagföringsstatistik. Fångstatistik har publicerats sedan 1857. För Stockholm finns sedan 1866 uppgifter om brott som rapporterats till polisväsendet. En rikstäckande brottsstatistik rörande polisanmälda brott infördes år 1950. Fram till 1994 var SCB ansvarig för kriminalstatistiken, och därefter har ansvaret övertagits av Brottsförebyggande rådet, Brå (von Hofer 1985). Det var dock på annat håll i Europa som den teoretiska basen för statistik skapades. En person som fick stor betydelse för utvecklingen av den samhällsvetenskapliga statistiken var belgaren Adolphe Quételet (1796–1874). Det är föga förvånande att Quételet, liksom en annan pionjär inom den moderna statistiken, den ovan omnämnde Laplace, hade naturvetenskaplig bakgrund. Quételet började sin bana som astronom och meteorolog (Liedman 1998: 67). Ett stort framsteg inom den samhällsvetenskapliga statistiken som Quételet står för avser den s.k. medelmänniskan. För att få fram denna människa, som i alla avseenden hade för alla människor genomsnittliga egenskaper, krävdes en mycket omfattande insamling och bearbetning av material rörande alla tänkbara mänskliga egenskaper. Statistiken öppnade, enligt Quételet, vägen för en helt ny sorts ”mänsklig mekanik” (Quételet 1869/1997). Enligt Liedman (1998) var de första statistikerna starkt påverkade av utvecklingen inom den newtonska fysiken, liksom av dess betydelse för den tekniska utvecklingen i de västerländska samhällena. När det gäller Quételets samhällsmekanik hoppades man att den skulle kunna ha samma betydelse för samhällsvetenskapernas utveckling som den riktiga mekaniken hade för naturvetenskaperna. Quételet trodde alltså att de samhälleliga processerna var lika lagbundna som de processer som styr naturvetenskapliga skeenden (t.ex. gravitation). Dessa processer kunde enligt honom beskrivas med hjälp av statistiska metoder. De enskilda människorna hade mycket litet inflytande över dessa skeenden. Quételets idéer är starkt kopplade till den betydelsefulla samhällsvetenskapliga inriktning som kallas för positivism, en inriktning som troligen

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 56

2014-08-05 11:55

3 Brottslighetens omfattning och karaktär

fortfarande utgör huvudfåran i den moderna kriminologiska forskningen.1 Upphovsmannen till denna inriktning var Auguste Comte (1798–1857), som också anses vara grundare av sociologin (Comte 1844/1979). Comte motsatte sig den religiösa och metafysiska inriktningen i dåtida vetenskapen. Hans version av positivismen är en kunskapsbaserad samhällsfilosofi, där utgångspunkten är att samhället, liksom naturen, är bundet av vissa lagar. Dessa lagar kan upptäckas och studeras om man inriktar sig på empiriskt baserade fakta. Kunskap om faktiska förhållanden bör alltså vila på våra sinneserfarenheter. Kunskap som inte rör faktiska förhållanden, rör förhållanden mellan idéer. Forskaren ska enligt detta synsätt rikta sitt intresse mot det normala, det genomsnittliga, det typiska, det överallt förekommande (Liedman 1998: 71) – alltså sådant som går att studera med statistiska metoder.

Den moderna kriminalstatistiken Användningen av statistik som källa till kunskap om olika samhällsförhållanden har ökat kraftigt sedan Quételets dagar. Datateknikens framsteg har gett denna utveckling en dramatisk skjuts framåt. Dels kan vi i dag på ett förhållandevis enkelt sätt samla stora mängder data om ett praktiskt taget obegränsat antal samhällsfenomen, dels kan dessa data mycket snabbt bearbetas och presenteras i form av ofta mycket pedagogiska och lättfattliga tabeller och diagram. Man får ofta intrycket att vår förtjusning över den moderna IT-tekniken är så stor att vi glömmer de grundläggande problem som finns i våra data, oberoende av hur smidigt det går att samla in dem och framställa resultat. Kriminalstatistiken är i detta avseende inget undantag. Möjligen kan problemen rörande tolkning av brottsstatistik användas som pedagogiska exempel på hur lätt det är att missförstå och misstolka statistiska uppgifter. T.ex. på internet kan man i dag hitta en stor mängd statistikuppgifter angående brottslighet, som i för sig är ofta korrekt återgivna, men som misstolkas till följd av okunskap hos dem som står för publiceringen eller avsiktligt vantolkas för olika typer av politiska syften. 1 Även om den har utsatts för många utmaningar, nu senast av det postmodernistiska tänkandet (se kapitel 9).

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 57

2014-08-05 11:55

DEL 2 Att beskriva brottsligheten

Den officiella brottsrelaterade statistiken inkluderar: • brottsstatistik, som omfattar anmälda och uppklarade brott samt

personer misstänkta för brott,

• lagföringsstatistik, som omfattar personer som erhållit ordningsbot,

strafföreläggande, åtalsunderlåtelse eller dom,

• återfallsstatistik, som omfattar registrerat återfall i brott, samt

• kriminalvårdsstatistik, som rör förhållanden inom anstalts- och

frivården.

Vidare redovisas narkotikastatistik, som avser personer som lagförts för narkotikabrott, samt kohortstatistik, i vilken man redovisar kriminaliteten inom olika årskullar (Nationalencyklopedin 2008). Den kanske mest använda formen av brottsrelaterad statistik är den som avser anmälda brott. Det är den sortens statistik som ger oss uppgifter om hur många brott av olika typer som har kommit till polisens kännedom. Just det faktum att brotten måste ha kommit till polisens kännedom för att komma med i den statistiska redovisningen – hur självklart det än förefaller – tycks vålla stora problem för många mottagare av brottsstatistik. Varje gång Brottsförebyggande rådet (Brå) redovisar nya siffror om anmälda brott, brukar dessa siffror i en ansenlig del av våra massmedier redovisas som om de rörde omfattningen av den faktiska brottsligheten. Man brukar alltså kunna läsa tidningsrubriker som RÅNEN ÖKAR eller MISSHANDELSBROTTEN SKJUTER I HÖJDEN. Detta, kan man tycka, något slarviga sätt att redovisa statistiska uppgifter leder ofta till mycket grova missförstånd. Brott är nämligen – som framgått tidigare – alla handlingar som enligt lag är belagda med straff, d.v.s. både sådana som har kommit till polisens kännedom och sådana som inte har gjort det. Nedan redovisas några problem med att skaffa sig en uppfattning om den faktiska brottsligheten med hjälp av den officiella brottsstatistiken. PROBLEM MED AT T STUDERA BROT TSLIGHETENS OMFAT TNING

Det finns mycket som talar för (se senare i detta kapitel) att de allra flesta av de enligt lag straffbara handlingar som äger rum inte kommer till polisens kännedom och därför inte kommer med i den officiella statistiken. Man 58

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 58

2014-08-05 11:55

3 Brottslighetens omfattning och karaktär

Samtliga brott

Anmälda brott

Anmälda, ej brott

FIGUR 3.1 Relation mellan faktisk brottslighet, polisanmäld brottslighet och handlingar som anmäls till polisen som brott men som inte är belagda med straff. (Källa: SCB 1991)

brukar i detta sammanhang tala om en dold brottslighet. Ett annat begrepp som används i detta sammanhang är mörkertal. Mörkertalet definieras som kvoten mellan det faktiska antalet brott och antalet brott som kommer till polisens kännedom. Ju högre mörkertal desto större dold brottlighet. Den dolda brottsligheten varierar dock starkt mellan olika brottstyper. Brottsligheten är alltså, generellt sett, i verkligheten betydligt större än vad som framkommer av den officiella statistiken. En del av de händelser som anmäls till polisen som brott är å andra sidan inte brott. Det kan röra sig om olika typer av falska larm, missuppfattningar, borttappade saker eller t.o.m. fall med personer som avlidit till följd av sjukdomar, olyckor eller självmord, men där man till att börja med inte kunde utesluta att döden orsakades av ett brott. (Jag återkommer till detta i nästa kapitel.) Man kan också tänka sig att vissa människor avsiktligen gör falska polisanmälningar, t.ex. för att få försäkringsersättningar de inte är berättigade till.2 Relationen mellan faktisk brottslighet och anmäld brottslighet framgår av figur 3.1. Problemen med att använda den registrerade brottsligheten som mått på den faktiska brottsligheten slutar emellertid inte där. Inte nog med att vi 2 En bil som anmäls som stulen kan således i själva verket ha skaffats undan av ägaren, som på så sätt vill lura till sig ersättning från försäkringsbolaget. I detta sammanhang rör det sig faktiskt likväl om ett brott, men inte om en bilstöld, vilket brottet anmälts som, utan om ett försäkringsbedrägeribrott.

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 59

2014-08-05 11:55

DEL 2 Att beskriva brottsligheten

inte kan använda uppgifter om den registrerade brottsligheten för att studera omfattningen av den faktiska brottsligheten – dessutom fungerar uppgifter om registrerade brott inte heller särskilt bra för att beskriva brottslighetens struktur. De brott som anmäls till polisen utgör långt ifrån något representativt urval av samtliga brott. Tvärtom är den (för polisen och den officiella statistiken) synliga brottsligheten kraftigt selekterad. Man skulle kunna säga att denna selektion är till viss fördel för rättssystemet, som med stor sannolikhet skulle kollapsa om alla brott som begicks ledde till anmälan. En fördel är att det troligen främst är de grövre brotten som anmäls. Dels är människor mer angelägna om att polisen ska få reda på, utreda och helst gripa förövarna till grövre brott, dels är sådana brott ofta mer synliga. Brottets grovhet och synlighet är dock långt ifrån det enda kriterium som styr vilka brott som kommer till polisens kännedom och som därmed blir synliga i statistiken. En viktig roll spelar också relationen mellan offret och förövaren. Generellt sett kan man säga att sannolikheten för att ett brott ska anmälas till polisen är störst om offret och förövaren inte känner varandra. Ju närmare relationen är mellan offret och förövaren, desto större är sannolikheten att brottet inte anmäls. Det är t.ex. välkänt att endast en mycket liten del av allt våld som förekommer inom familjen leder till polisanmälan. Situationen är likartad när det gäller våld mellan vänner och bekanta. Är det däremot så att en person blir utsatt för lika grovt våld av någon som han/ hon inte alls känner, är alltså sannolikheten större för att brottet anmäls. Det är viktigt att påpeka att begreppen våld och våldsbrott inte är synonymer. Det finns i vårt samhälle en hel del våldshandlingar som inte är straffbelagda, t.ex. sådant våld som polisen har rätt att använda, och även våld som vi vanliga medborgare kan använda, t.ex. i självförsvar. Om en våldshandling utgör lagbrott eller inte beror på vem som utövar våldet och under vilka omständigheter det utövas. Dessutom beror det på graden av våld samt skadan som våldet orsakar. De ovan uppräknade omständigheterna tolkas också olika av olika människor. I en studie genomförd av Åkerström (2001) framgår t.ex. att den kvinnliga personalen på ålderdomshemmen hon intervjuade inte ville kalla sådana handlingar för våld som patienter begått mot dem och som i andra sammanhang skulle kunna klassificeras som grov misshandel. Självfallet anmäls inte sådant våld till polisen. Det förefaller

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 60

2014-08-05 11:55

3 Brottslighetens omfattning och karaktär

emellertid (se nästa kapitel) som om benägenheten att uppfatta olika våldsincidenter som brott successivt har ökat. Det finns även andra fall där brottsoffret inte vill eller anser sig kunna göra anmälan. Det är t.ex. vanligt att personer inblandade i olika typer av brottslighet utsätter varandra för våld, stöld, bedrägeri eller andra brott. Självfallet anmäls inte sådant till polisen. En knarklangare kan ju inte gå till polisen och anmäla att han har blivit lurad på ett parti heroin. Däremot leder den typen av brottslighet ofta till att parterna gör upp på egen hand eller genom ombud – inte sällan med grova våldsbrott som följd. Ytterligare ett exempel på när sannolikheten för anmälan är låg är inom vissa typer av kommersiella verksamheter som är starkt beroende av allmänhetens förtroende. Hit hör t.ex. banker. För ett sådant företag kan den långsiktiga prestigeförlusten om ett grövre brott inom den egna verksamheten avslöjas (t.ex. bedrägeri som bankens personal har begått mot bankens kunder) vara så besvärande (om möjligen på sikt även kostsam) att man avstår från att offentliggöra det upptäckta brottet. I stället gör man kanske upp i godo med den skyldige utan att saken blir allmänt känd. Det tycks allt oftare förekomma att resursstarka människor eller företag som utsätts för brott och som inte vill ha publicitet kring detta vänder sig till privata säkerhetsbolag i stället för till polisen. Inte heller sådana brott registreras. Detta är förstås en farlig trend sett ur demokratisk synvinkel. De som har råd kan skaffa sig ”rättvisa” på ett sätt de önskar, medan andra inte har den möjligheten. Generellt kan man hävda att om ett brott anmäls eller inte ofta styrs av tämligen rationella överväganden, där utsatta och eventuella vittnen överväger ekonomiska, sociala och även psykologiska för- och nackdelar av att det som de har blivit utsatta för blir allmänt känt och att förövaren eventuellt får sitt straff. PROBLEM MED AT T STUDERA BROT TSLIGHETENS K ARAK TÄR

De ovan nämnda mekanismerna gör alltså att de brott som hör till den synliga delen av brottsligheten inte kan uppfattas som representativa för hela brottsligheten. Ytterligare ett problem med att få fram kunskaper om brottslighetens struktur hänger samman med de olika bedömningar av ett

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 61

2014-08-05 11:55

DEL 2 Att beskriva brottsligheten

brott som kan göras av olika instanser. Jag har redan nämnt att en del av de händelser som rapporteras till polisen såsom brott senare visar sig inte vara några brott. En företeelse som är ännu vanligare är att de anmälda brotten visserligen visar sig vara brott, men att den ursprungliga klassificeringen av brottet (som görs enligt en kodlista som utformats efter lagens beskrivningar av olika straffbara handlingar) förändras efter utredning. Vanligen är det så att polisen, åklagaren och/eller domstolen, efter att närmare ha undersökt omständigheterna kring det aktuella brottet, bedömer att det ska rubriceras som mindre grovt än polisen ansåg i samband med att brottet anmäldes.3 I praktiken kan detta innebära att ett brott som i statistiken över anmälda brott är rubricerat som mordförsök, leder till ett åtal för grov misshandel och i statistiken över lagföringar slutar som en ”misshandel av normalgraden”.4 Det vanligaste är emellertid att ett anmält brott aldrig kommer med i lagföringsstatistiken, eftersom det inte klaras upp av polisen på ett sådant sätt att man får en skäligen misstänkt förövare som efter sedvanlig rättslig process åtalas och döms.5 Jag ska diskutera detta närmare senare i det här kapitlet. För den nu förda diskussionen är det dock viktigt att påpeka att i de fall då brottet inte klaras upp, därför att man inte lyckas finna någon misstänkt, så kommer brottet inte heller att genomgå den juridiska granskning som genomförs när polisutredningen fullföljs, åklagaren tar ställning i åtalsfrågan och en dom meddelas. Det ovan anförda innebär att vi inte på något enkelt sätt kan säga att de uppgifter om brottsligheten som bygger på lagförda brott är mer sanna än de som bygger på anmälda brott. Den juridiska granskning som äger rum efter det att brottet anmäls leder visserligen till att man tar bort tveksamheter och att det som blir kvar bara är det som kan styrkas bortom rimligt tvivel. Men denna process innebär samtidigt att allt det som kanske har inträffat, men som inte kan bevisas, kommer att falla bort (Sellin 1967). Det är alltså 3 Det motsatta kan förstås också inträffa – även om det är mindre vanligt – nämligen att åklagaren eller domstolen anser att brottet är grövre än det som registrerades av polisen. 4 Man får komma ihåg att brottsrubriceringen t.ex. i åtalet inte handlar om ”vad inträffade i verkligheten” utan vad åklagaren anser sig kunna styrka (bevisa) inför domstolen. 5 Det är viktigt att komma ihåg att termen uppklarade brott som används av polisen också omfattar andra typer av uppklaringar än att personen lagförs för det aktuella brottet. Om en person som skäligen har misstänkts för ett brott senare inte åtalas, eller frikänns av domstol räknas brottet ändå som uppklarat. Det sistnämnda innebär t.ex. att mordet på Olof Palme i statistisk mening är ett uppklarat brott. Se mera om uppklaringen senare i detta kapitel

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 62

2014-08-05 11:55

3 Brottslighetens omfattning och karaktär

inte så att den ena formen av uppgifter om registrerad brottslighet är bättre än den andra, utan det rör sig om två olika beskrivningar av en verklighet som är synnerligen svårfångad. PROBLEM MED AT T STUDERA BROT TSLIGHETENS FÖRÄNDRINGAR ÖVER TID

Brottslighetens långsiktiga utveckling är av stort intresse. Inte minst ger den sortens kunskaper möjligheter att relatera brottslighetens förändringar till förändringar av andra samhällsförhållanden. Detta skapar i sin tur underlag för hypoteser om orsaker till brottslighet på samhällsnivå (se kapitel 4 och 14). Dessa mer eller mindre välgrundade hypoteser brukar användas bl.a. när det gäller att föreslå åtgärder för att minska brottsligheten. Det är inte heller ovanligt att man utifrån uppgifter om brottsutveckling och (ibland) hypoteser om orsakerna till denna gör prognoser för framtiden. Dessa prognoser används i sin tur för resursplanering inom rättsväsendet och andra sektorer inom samhällets system för reaktioner på brott, liksom annan brottsbekämpning. Att följa brottsutvecklingen är emellertid förenat med stora svårigheter, inte minst om man ska göra det med hjälp av den officiella statistiken. Det grundläggande problemet handlar återigen om definitionerna av de brottsliga handlingarna. Dessa definitioner förändras som nämnts med tiden. Förutom att vissa handlingar avkriminaliseras medan andra kriminaliseras, vilket innebär att vissa statistiska serier över enskilda brottstyper upphör medan andra påbörjas, ändras också lagens definitioner av olika typer av brott. Exempelvis har den svenska lagstiftningen förändrats genom att allt fler sexuella övergrepp definieras som våldtäkt. Detta är en av orsakerna till att antalet både anmälda och lagförda våldtäkter har ökat, medan anmälningar och lagföringar för bl.a. sexuellt tvång och utnyttjande har minskat (Brå 2012b). Även om definitionerna av vissa brott inte förändrats i lagen, kan de mycket väl förändras i rättssystemets praxis. Så är t.ex. fallet med vissa typer av grov misshandel respektive vållande till annans död genom grov misshandel, vilka i dag ofta bedöms som försök till mord eller mord (Granath 2007). Vidare kan andelen av den totala brottsligheten som kommer till polisens kännedom förändras. Det är t.ex. inte ovanligt att människor börjar polisanmäla vissa typer av händelser som tidigare inte anmälts. Som exempel kan © F ö r fa t t a r e n och S t ud e n t li t t e r a t u r

978-91-44-10264-1_01_inlaga.indd 63

2014-08-05 11:55

33 mm

Tredje upplagan

INTRODUKTION TILL KRIMINOLOGI VOLYM I

Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker

JERZY SARNECKI |

Art.nr 38674 3:e uppl.

INTRODUKTION TILL

KRIMINOLOGI Volym I

JERZ Y SARNECKI

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10264-1_01_omslag.indd Alla sidor

2014-08-04 11:53