9789127154674 by Smakprov Media AB

Tidigare böcker av Kerstin Neumüller En handbok om indigo, vinnare av Publishingpriset 2017.

Kerstin Neumüller är skräddaren som älskar ull och att sy pyttesmå stygn. Hon har tidigare skrivit En handbok om indigo (2017) tillsammans med Douglas Luhanko och driver med honom Second Sunrise på Södermalm i Stockholm – en butik där jeans kombineras med hantverkskurser och reparationsateljé.

KERSTIN NEUMÜLLER — LAPPAT & LAGAT

Kerstin Neumüller upptäckte lusten till att laga kläder under en kurs på Sätergläntan i Dalarna. Efter några vändor på olika skrädderier bestämde hon sig för att utbilda sig till skräddare och numera driver hon egen klädbutik. Det äldsta plagget i Kerstins garderob är en tunn bomullsmorgonrock från 30-talet som hon hittade på loppis. Den var trasig redan då och började så småningom gå sönder i axlarna, men efter en langingsinsats är den tillbaka på banan igen.

Lappa och laga är en praktisk handbok för dig som hellre vill fortsätta använda dina favoritplagg istället för att slänga dem när de har gått sönder. Boken vänder sig både till dig som har blivit skrämd av elaka syslöjdslärare och vägrar ta till nål och tråd när knappen lossnar eller byxan spricker, och till dig som redan är bekant med tråckeltråd och fingerborg. Här finns snabba och extremt enkla lagningar för nödsituationer, och tips och idéer om hur du lagar ett plagg mer omsorgsfullt. Kerstin Neumüller delar med sig av knep hon har plockat upp hos vänner och på skrädderier och visar bland annat hur man lagar jeans på olika sätt, syr fallskärmsjägarnas nödlagnings-söm och gör osynliga konststoppningar.

LAPPAT & LAGAT K E R ST I N N E U M Ü L L E R Lapp med dubbelinvikta kanter, se beskrivning sidan 41.

Fiskbensmönster, se beskrivning sidan 60.

Istickad lapp, se beskrivning sidan 97.

Förord 7 Innan du börjar 9

NÄR DU HAR BRÅTTOM 27 LAGA FÖR HAND 37 STOPPA 67 LAGA PÅ SYMASKIN 78 LAGA STICKAT 91 LÄDERVÅRD 104

Materiallära 111 Överkurs 119

Förord En av de sorgligare saker som finns är väl ändå att slänga ett älskat favoritplagg för att det är trasigt? Genom åren har jag mött många människor som haft sina egna lösningar på problemet, och det som fascinerar mig mest är att det inte finns något rätt eller fel. Efter att ha spenderat en vecka med en konststopperska som gjorde mirakulöst osynliga lagningar genom att väva in en tygbit över hålet på en kavaj mötte jag upp min punkarkompis som sa att javisst, jag har alltid med mig mitt lagningskit! Så fiskade han upp textillim och en bandnamnsförsedd tyglapp ur väskan. När hans byxor sprack, och det gjorde de ganska ofta, limmade han helt enkelt på en ny lapp och så var det med det. Idag driver jag en klädbutik med fokus på denim i Stockholm tillsammans med min partner Douglas, som är materialnörd precis som jag. Vi fyller vår butik med plagg som är gjorda för att hålla och som bara blir bättre med tiden. Men även de bästa kläder går sönder förr eller senare, så längst bak i butiken har vi en lagningsateljé där jag sitter och ger liv åt folks gamla favoritjeans när jag får en stund över. Vissa föredrar diskreta och osynliga lagningar, andra vill att de ska få ta plats och synas mycket. På ett sätt tycker jag att den omsorg man visar när man lagar ett plagg stärker ens relation till det, som att lagningen blir till en del av historien om personen som bär plagget. Många jeans kommer tillbaka till lagningsverkstaden år efter år och man kan på ett sätt följa bärarnas liv genom att titta på jeansen. Märken efter snusdosor och telefoner dyker upp eller försvinner, någon börjar cykla och nöter sönder högerbenet på kedjan, en annan får barn och jeansen går sönder på knäna för att hen tillbringar så mycket tid på golvet. Det kanske ligger nära till hands att tro att jag vill hacka på dem som gillar att köpa nya kläder, men det är snarare tvärtom. Köp det du vill ha, och försök hitta den mest slitstarka och hållbara varianten! När favoritplaggen fått sig ett bett av tidens tand kan du ta fram den här boken och rädda dem. Kerstin Neumüller

11.

12.

10.

13.

14. 1.

15. 5.

10 2.

1. Bivax Används till att vaxa tråd inför handsömnad. 2. Hålpipa En metallstav med rund stans i ena änden som kan användas för att göra hål i saker. 3. Lingarn Lingarn är egentligen inget måste men det är väldigt fint att sy med. Glansigt och starkt! 4. Måttband Mät grejer. Smidigare än en linjal. 5. Nålar Det är ganska skönt att ha några olika storlekar på sina nålar. En för tjock nål kan vara helt omöjlig att sy med i ett tätt tyg och passar bättre till glesa tyger, och en för tunn nål böjs och går av om man syr med den i ett tjockt tyg. 6. Nålpåträdare – Stick in den lilla ståltrådsöglan genom nålens öga, och stick in tråden i öglan. Dra igenom ögla och tråd så är nålen trädd utan att du behöver passa in den i ögat. Praktiskt för darrhänta, skumögda och de som sysslar med konststoppning. 7. Sax Skaffa dig en vass sax om du tänker klippa mycket i tyg. Att klippa tyg med en slö sax är ungefär som att dela en tomat med en smörkniv. Det är klart att det går, men det är inte så härligt. 8. Skräddarkrita Köpes i sybehörsaffärer och används för att markera var man ska sy. I nödfall funkar tavelkrita som substitut.

9. Stickor Jag använder oftast strumpstickor för att de är spetsiga i båda ändarna. 10. sybåge Används för att spänna ut tyg som man vill sy på för hand och för att motverka att tyget dras ihop alltför mycket under arbetets gång. Lätta på skruven så kan du separera de två ringarna och placera en ring på var sida om den tygbit du vill spänna upp. Kläm in den mindre ringen i den större, så att tyget däremellan blir spänt och slätt, och skruva åt skruven igen. 11. Symaskinstråd Min mamma säger att Gütermanns tråd är bäst och jag har aldrig haft anledning att tvivla på det. 12. Syring Ungefär som en fingerborg. Sätt en på fingret som skjuter nålen genom tyget när du syr för hand så slipper du få fingeravtryck som påminner om slaget vid Somme. 13. Sysilke Köp på loppisar och lägg på hög, sortera dem efter färg eller bara ös ner dem i en burk. Bra att ha för många dekorativa och starka sömmar. 14. Textillim Det finns både vattenoch latexbaserat textillim och jag tycker att det med latex är bäst eftersom det torkar snabbast. 15. Virknål – Perfekt att plocka upp maskor i stickade plagg med.

SYRINGAR OCH FINGERBORGAR När du syr för hand kommer du märka att det kan göra ganska ont i fingrarna efter ett tag. Både att skjuta på nålen genom tyget och att fånga upp den på andra sidan kan ge upphov till såriga fingertoppar som inte direkt uppmuntrar till vidare arbete. Jag har provat många knep för att undvika det här – allt från plåster till att tejpa fast femtioöringar på fingrarna, men den riktiga revolutionen kom när jag lärde mig att använda syring och fingerborg. Sen dess har mina fingrar klarat sig relativt oskadda. En fingerborg är som en liten metallhatt för fingret. Syringen ser likadan ut, fast utan »tak« vilket låter fingertoppen sticka ut lite. Jag använder båda på samma sätt, och det spelar egentligen ingen roll vilken variant du väljer, huvudsaken är att den kan sitta på högra handens långfinger (om du är högerhänt) utan att det känns obekvämt och utan att den faller av. Nålen hålls mellan pekfingret och tummen, och du använder det bepansrade långfingrets insida för att skjuta nålen genom tyget. Det kan kännas krångligt i början, men det är värt att kämpa sig igenom den första fumliga perioden för sen syr du snabbare och utan blodspillan!

NÄR DU HAR BRÅTTOM Ibland är det inte läge att sätta sig ner i flera timmar och sy en konstnärligt fulländad lagning. På något märkligt sätt är det ofta precis innan det är dags att gå hemifrån som man upptäcker att plagget man tänkt ha på sig har gått sönder. Här är några tips till dig som faktiskt vill ha just det där speciella plagget på dig idag, men som just insett att det är trasigt.

FALLSKÄRMSJÄGARNAS SÖM Min vän Johannes har tjänstgjort inom det svenska försvaret som fallskärmsjägare och han visade mig den här sömmen, som ingick i utbildningen. Det är en rejäl lagning som kan komma till användning när man befinner sig i situationer då man snabbt måste lösa problemet! Lagningen lämpar sig bäst till revor i material som tält, ryggsäckar, byxor, jackor eller varför inte fallskärmar. När Johannes fick lära sig den här reparationstekniken försågs samtliga soldater med en tyglapp med en reva i, nål och tråd samt en bild med instruktion för hur lagningen skulle sys. Officerarna lämnade sen rummet med upplysningen om att de skulle inspektera lagningen följande morgon. Inspektionen gick ut på att man slet i lagningen för att bedöma om den var noggrant utförd och faktiskt höll, och de som misslyckades fick helt enkelt göra om lagningen tills de klarade inspektionen.

Du behöver: Nål. Tråd, gärna en stark variant.

Börja med att trä nålen och knyt en knut på trådens ände. Stick sen upp nålen från undersidan av tyget precis vid starten av revan och cirka 5 mm bredvid själva revan. Sen börjar du sy genom att sticka ner nålen genom revan och låta den komma upp genom tyget 5 mm in på andra sidan om revan. Dra igenom tråden och gör sen exakt samma sak fast åt andra hållet, stick ner nålen genom revan och upp 5 mm strax bredvid där du först fäste tråden. Fortsätt sy på samma vis. Man kan likna det vid att sy små åttor där man alltid för tråden genom revan och upp i tyget på motsatt sida. Tänk på att inte dra åt tråden hårt eftersom själva idén med den här lagningen är att reparera ett material utan att dra ihop tyget och utan att använda en lapp. Målet är att tygets kanter ska mötas och hållas ihop, inte gå omlott. Resultatet blir en stark söm som går snabbt att sy och som passar i nödsituationer!

Sashiko Sashiko är en japansk sömnadsteknik som traditionellt har använts för att förstärka, laga eller hålla samman ett eller flera lager textil. Tekniken byggs upp av rader av förstygn som bildar olika mönsterbilder och det finns många olika grenar inom sashiko. Alla har gemensamt att de mycket sällan är figurativa utan snarare byggs upp i stora fält av geometriska former. Sashiko sys ofta med vit bomullstråd på indigofärgat blått tyg av bomull eller hampa, men färgvariationer förekommer på både nya objekt och på de gamla exempel som finns på museer runtom i världen. Jag inspireras mycket av den här traditionen som är kringgärdad av en massa regler, trots att den vid en första anblick ser väldigt enkel ut. Därför har jag valt att tolka sashiko på mitt sätt, istället för att strikt hålla mig till de traditionella stilarna. Det kan vara svårt att få till ett fint och rofyllt uttryck när man jobbar med bara förstygn, och knepet är att inte ha för bråttom! Långa, spretiga stygn berättar om att den som sytt dem har jobbat snabbt med fokus på att bli klar snarare än att göra ett så bra jobb som möjligt, och det är inte en inställning som lirar särskilt bra med sashiko.

KLASSISK TUSKAFTSSTOPP Den här tekniken förknippas oftast med lagning av stickade raggsockor, men kan också användas på vävda tyger. Tuskaftsstoppen kan beskrivas som en vävd lagning som byggs upp genom att man först syr trådar lodrätt över hela ytan som ska lagas (det går självklart att sy horisontellt först också, men för att göra beskrivningen enklare föreslår jag lodräta sömmar), och sen fyller man i med sömmar i horisontell riktning. Dessa går växelvis över och under de lodräta trådarna och på så vis kommer resultatet se vävt ut. Börja med att välja tråd. Tänk på att den kommer synas mycket, så antingen tar du en tråd som du tycker är fin och som du vill ska synas eller en som är så lik plaggets färg som möjligt om du inte vill att den ska synas. Välj en lite tjockare tråd än magkänslan säger, det lönar sig ofta senare. För att stoppningen inte ska dra ihop tyget runt omkring är det bra att spänna ut tyget runt hålet med något. Om plagget är tillräckligt stort för att du ska kunna spänna upp det i en broderiram så funkar en sån bra, men om plagget till exempel är en socka kan du ta en stoppsvamp istället. En stoppsvamp ser ut som en svamp gjord av trä. På svampens hatt spänner man upp delen av tyget som ska lagas genom att stoppa in svampen i plagget, centrera hålet och sen ta ett grepp runt svampens fot och det kringliggande tyget. Har du ingen stoppsvamp kan du använda en glödlampa eller ett dricksglas istället, det går lika bra. Är hålet mindre än en centimeter brukar jag strunta i att spänna ut tyget, man kan ju välja hur petig man vill vara.

Du behöver: Nål. Tråd eller garn, beroende på plagget du ska laga. Ev något att spänna upp tyget med.

Bestäm dig för hur stor yta du vill stoppa. Fäst tråden med en bakfästning och täck sen ytan av lodräta stygn som är lika långa som avståndet mellan dem. Knepet för att få till en bra stoppning är att förskjuta stygnraderna så att stygnen ligger omlott istället för att ligga bredvid varandra. När du kommer till det ställe där tyget är trasigt låter du nålen göra ett hopp över hålet och landa på andra sidan, där du fortsätter att sy. Jobba dig fram över hela ytan du vill stoppa och stärka upp, så att den täcks av parallella stygn. Akta dig för att dra åt tråden hårt, låt den istället ligga mjukt på tygets yta. När du har sytt stygnrader över hela området kan du börja fylla i med de horisontella trådarna. Lägg ett stygn i varje mellanrum som uppstått mellan de horisontella trådarna, och när du kommer till de långa trådarna som löper över hålet syr du varannan under och varannan över dem tills du kommer till andra sidan. Fäst med en bakfästning när du är klar.

MASKSTYGN De partier av stickade plagg som utsätts för mest slitage blir förr eller senare tunnslitna, men har du turen att upptäcka det innan det blir ett hål kan du faktiskt stärka upp plagget genom att sy in nytt garn i maskorna på det slitna området. Försök att alltid använda garn som är något tunnare än det som plagget är tillverkat av, annars blir lagningen tjock och stabbig.

Du behöver: Stoppnål. Garn.

Lagningen sys i horisontella rader och i det här fallet har jag jobbat från vänster till höger. Fäst genom att sy rakt igenom tre av de första maskorna du tänkt fylla i, och börja därefter följa originalplaggets garn (se sidan 95). När du kommer till slutet av raden och inte vill fortsätta längre ut åt höger sticker du ner nålen på baksidan och sticker upp den på den nya radens början, på arbetets vänstersida. Om du hoppar över mer än fyra maskor på din väg tillbaka kommer det bildas en lång tråd som det är lätt att fastna i senare när du använder plagget. Låt därför nålen smyga in under någon tråd på arbetets baksida på väg tillbaka till vänstersidan, så slipper du det problemet. Innan du börjar på en ny vänsterrad kan du gärna dra lite i hela arbetet sidledes, så att garnet sträcks ut ordentligt. Det går såklart att sy från vänster till höger och sen tillbaka från höger till vänster, då blir arbetet lite mindre tjockt. Men jag tycker att garnet vrider upp sig lite när man gör så, så jag föredrar att sy från vänster till höger. Prova gärna båda sätten! När du ska fästa kan du göra det genom att sy in garnänden i arbetet med några stygn på baksidan, inga knutar behövs. Det viktigaste att tänka på när man syr maskstygn är att inte dra åt för hårt, men inte för löst heller. Maskstygnet ska ligga som en liten mjuk arm runt axlarna på originalplaggets maskor. När lagningen är klar kan du pressa den med en fuktig pressduk, så sjunker den in fint i det kringliggande tyget.

Tidigare böcker av Kerstin Neumüller En handbok om indigo, vinnare av Publishingpriset 2017.

KERSTIN NEUMÜLLER — LAPPAT & LAGAT

LAPPAT & LAGAT K E R ST I N N E U M Ü L L E R Lapp med dubbelinvikta kanter, se beskrivning sidan 41.

Fiskbensmönster, se beskrivning sidan 60.

Istickad lapp, se beskrivning sidan 97.