PENITEN CE BE RT IL KLEINE
PenitenceDel 3
Bertil Kleine
PenitenceDel 3
©BertilKleine2024
Förlag:BoD ·Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8114-591-5
FolkeIrisJudithNoel
Överlevarna/1
Enpositiv sakmed sjukhusvistelsen varintebaravårdenvid infarkten. Han fick ocksåhjälp medsinatarmproblem somoroat till och från.Endietist hade talatomför honomvad hanskulleäta ochdricka. Någonstans tvivlade handockpåatt strikt kunnahålla sigtilldet programmet.«Ja, detvar ju upptillhonom om hanville ha en fungerande mage.« Dietistenlog mensåg inte glad ut.Han tänkte inte särskilt ofta på händelsendär iLenas lägenhet,mycketberoendepåatt hanfaktiskt inte komihågsåmycket. En sakkom hanihåg. Hanskullebre sigen smörgås. Detkom hanihåg, däremotintedet sompolisen senare informeradeom. Serpento hade väntat utanfördörrentill Lenaslägenhet. Om detnuvar så?VarförhadeSerpentointedödat honom? Polisensa, attdet antagligen beroddepåtidsbrist.Sjukvårdarnafrånambulansenhetenhadestött ihop medhonom iportenoch han fick kanske panik. Enligt en av sjukvårdarnasåg personen ut attinteriktigt vara vidsina sinnen.Han dreglade ochhadekonstigaljudför sig, ömsomstönande, ömsomgnisslandetänder. »Verkade tokigheltenkelt«! Donvar iallafalltacksam föratt ha överlevt.Det kändes rättvist,men vadärrättvisaegentligen? Hanvissteinteoch villehellerintetänka på det. Samvetet gnagde ibland fast haniblandraljerade»Mitt samvete blev en gång så sjuktsådet dog. Sendesshar jagintehaftnågot ontav det.«Visst kundeman skämta ibland,men detdär stämde egentligen inte någotvidarebra medhansverklighet.
GuidoGreco hade lyckatstasig tillbaka till Italienoch Rom. Hanhade vidnågra tillfällen försöktfåtillett möte medsinagamla arbetsgivare. Hanskämdes inte.Han hade varitutsattför exceptionell otur ochhan villegärna förklara sig. Någonhadetillslutbrytt sigoch hanträffade nu en av bossarna, Mr Yves,för en genomgångavnågot sommer liknade en militäroperation än ettvanligt beställningsmord.EnligtYveshade hanfördelenavatt hanhadevarit på platstidigareoch hittadebra .Det somtaladeemotvar hans utseende.Polisen iSverige hade koll på honom. Hanskulleintekunna slinka undernätet på en sånliten ortutan attmärkas. Föratt förhindradetta föreslog Yves ettkirurgisktingrepp tillsammansmed en ny identitet. Serpento nappadeliteovilligtkan
tyckas menhan hade ju sentidigaresin beskärda delavsjukhusbesök. Hanblevändågladatt de frågadehonom.Han skulle få en ny chansatt revanscherasig.Sålunda blev haninlagdpåenmindreklinik iSchweiz.
Detsnåladesintevad detgälldehansnya image. Operationoch uppehällestodorganisationenför.Dagliga lektioneri engelska varett krav. Detgickknackigtmen detgickändåframåt. Ettindividuelltträningsprogrammed en personligtränare borgadeför detfysiska.Under sin lediga tidvar hanuppmanadatt bl aläsaför atthålla hjärnan alert. Det varett helt nytt område förhonom meninteheltoangemänt.Han fick mycket tidatt tänkaoch ofta hamnadehan iden bekantaåtervändsgränden. Varför hade hanintemördatDon?när hankunde,där itrapphuset. Hanhadeåkt fast menvad speladedet förrollegentligen. Don hade varitborta från jordensyta föralltid. Vadhadehindrat honom? Var hanfeg?Nej,det varomgivningen,mörkret,kylan ochmänniskorna runt honomsom hade förvirrat. Vadtaladeför attdet skulle gå branästa gång?Det visste hanintemen hankände sigheltövertygad om attdet skulle bliframgångsrikt.Yveshadeplaneratmarssom lämpligtidpunkt förstart av operationen.
Infarkten hade skakat om honomordentligtmen detvar ingetmot vad Gina gjorde närhon kompåbesök medsin nyafästman.Det varett bekant ansikte. Bo Almhaderäddatlivet på honomoch även hjälpt till med attpacka in Serpento ibagageluckan, dengångenuppevid Näs. Nu var Bo alltså Ginasnya fästman. Detvar lite svårsmältoch hanmisstänkte atthon nogskullefå problemmed denblondavikingen. Ioch försig hade haningahetakänslor kvar förhenne menett visstmåttavsvartsjuka smög sigändåin. Hanbestämdesig föratt jobbabortden känslan. Han tackadeBoför hjälpen, de handskakadeenstund och flinadebägge åt detabsurda isituationen.Bosom genomgåttenförändringdesista månadernavar glad över attträffaDon igen menhadeintesåmycketatt säga av språkligaorsaker.Engelskan varbedrövlig.Hansfasta handslag påmindeändåomden atlethan var. Gina skulle nogintebehövanågon vakthund ellerlivvakt ifortsättningen.
Ekonomin kompåtal.Don villesälja samtliga klockarisamlingen. Hanundrade ocksåhur Gina skulle klarasig ekonomiskt?Tänktehon stanna iSverige?Jo, honskullestanna. Honhadefåttett nytt liv..Här hade honbarn,barnbarnoch en man, så varför skulle honlämna det? Detskullevaraidiotiskt.Vad detgälldearbetekunde väldet ocksåplanerasinpåsikt. Honvar inte räddför atttai närdet gällde.Det hade hon visatförr. Hurska du självförsörjadig?undrade hon. Donberättade då om hurhan hade levt medZiaas bror iProvence, en tidsom hanmindes medglädje. Attfåarbetamed kroppenvar en positivupptäckthan gjort underden perioden.Om hankunde hittanågot liknande härkunde kanskedet vara en lösningsom passadehonom bra. Hanvar iallafallinte räddför kroppsarbete trotssin ålder. Ihemlighet tänkte hansig kanske en lite lugnaretillvaropå någotbiblioteket ellerliknande. Kanske en förtidspension.
Lena,Leonardooch Lill-Leo hade flyttathem igen ochGinahade flyttat in till Bo.Var hansjälv skulle husera varännuinteplanerat. Hanhade ändå insett attför hans delvar resandet klartoch hanhoppadesinnerligt attorganisationenskullelämna honomoch hans familj ifred. Han lämnadesjukhuset vidgottmod.
Dåliganyheter/3
Desista dagarnaifebruaribjödpå töväderoch mankunde anaen tidigvår?Trots slasketlog folk motvarandrai denbleka solensom varsåefterlängtad. Nyhetenomatt Bo ochGinablivitett parnådde även polisernapåorten.Hansson varförsiktigtoptimistisk.OmGinakunde få lite koll på Bo kanske hanhade»busat« klartilänet.Vid polisens sistabesök vardet lillatorpetvälstädat ochdet syntes inte en skymtav någonapparat förtillverkningavrusdrycker. Så långtgottoch väl. Hult hade emellertid fått ettoroande tips från kollegorna på Interpool. Nu hade hansammankallattillextra möte angående inkomnauppgifter om att, »organisationen« inte riktigtvar klaramed DonStefano Stacci. Detinnebar förståsatt även allmänhetenvar utsatt.Hultvar allvarligt oroadoch villehörakollegornas åsikt. En heldel förslagkom uppsom kameraövervakning, vilket krävde tillståndavlänstyrelsen. Merfolk, ytterligaretjänstervar ocksåett krav somRikspolisen emellertid skulle visa sigkallsinniga till.Det hela slutademed attMonasprangner på konditorietoch köptebullar. Manbehövde göra uppett kaffeschema vilket ocksåkändesviktigt.Inteför attallakollegorkunde sesoch fika varjedag på grundav skiftarbetet menman villeändåatt möjligheten skulle finnas.
Andraickepolisiära nyheterdiskuteradesockså,bland annatden gamlauraffären somfortfarandevar till salu.Det fannsnågra intressenter ochikön stod även Don. Vadhan skulle användalokalen till var fortfarandeett frågetecken. Kanske medimport/export somhan ändå på någotsätthadejobbatmed tidigare.Det varhan självsom kompå ide´nnär hanupptäckte attZiaalämnataffären föratt flytta tillbaka till Italien. Hankanskeockså villevårda minnet ochvad de hade haft tillsammans? De hade ju trotsallttyckt om varandra.Nusökte hanett annatliv.Det varkanskei sistaminuten ochfråganvar om hanhade den»minuten« på sig?
Endyr klocka hittas ienövergiven bil. Sammaklocka är ettåterkommandeinslag iromanen/novellen. En
torped slår till motenmaffiaboss mentar felpåperson. Uppdraget är inte slutfört så mördaren fortsätter förfölja
Don, som är namnet på maffiabossen. Jaktengår från Sverige tillNederländerna medenavstickare iFrankrikedär historien slutar? Eller,kanskeärdet därden börjar?
Bertil Kleineärpensionär isöderförortsom tycker om att läsa och skriva.Han hartidigare gett ut tvåböcker „Mirre och Svarta damen“ (Vulkan förlag)och „Mirre på cirkus» (egen regi).
Penitenceärnamnetpåhans nyaalster. Bokenhandlarom poliser på en liten polisstation iMellansverigesom kommer i kontakt medmaffian.Översatttill svenska kan mansägaatt „Penitence“ betyderånger.
