RITA FERNHOLM
OCH GÅ DÄRIFRÅN MED
DINA FRÅGOR BESVARADE
Innehåll
Vad är viktigt efter besöket?
ställer läkaren en diagnos?
gå till doktorn med mitt barn
Barnakuten – när ska jag söka dit och vad kan jag förvänta mig?
Vård under barnets första år
Att gå
Jag blir kallad på årskontroll, behöver jag gå?
Screening – varför screenas det inte för allt?
Vaccinationer – är de alltid bra?
Kloka Kliniska Val – hur mycket vård är lagom?
Hur söker man vård utan svenskt personnummer eller om man inte talar svenska?
Hur söker jag vård när jag är på resa eller efter en flytt?
Jag känner mig nere, kan vården hjälpa mig?
Hur undviker jag att bli långtidssjukskriven, till exempel vid utmattningssyndrom?
Har jag ADHD eller någon annan bokstavskombination?
Dolda handikapp/funktionsnedsättningar
Hur kan jag få stöd av andra patienter eller av patientföreningar?
Vilken roll spelar läkemedelsföretagen?
Jag fick inte hjälp, vad gör jag då? Har jag drabbats av en vårdskada?
Vilket syfte har vården?
Vad är ”sjukvårdssystemet”? Hur hänger det ihop och hur styrs det?
Vad är sjukdom?
Vad är poängen med kontinuitet?
Vad finns utanför sjukvårdssystemet?
kommun, vem gör vad?
Hemsjukvård (basal hemsjukvård) och Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), vad är skillnaden?
När ska jag genomgå hälsokontroller eller göra gentester?
Hur får jag bästa möjliga vård?
Behövs det en bok om hur du ska få bra vård? Borde inte alla få det per automatik? Jo, det borde vara så. Sanningen är tyvärr att många olika omständigheter påverkar vilken vård du får. Hur du och dina närstående agerar i er kontakt med vården kommer att spela roll, och där kan den här boken fylla en funktion. Tanken är helt enkelt att reda ut hur du går till doktorn – och går därifrån med dina frågor besvarade. Hur får du doktorn att lyssna? Varför kan det bli så att du tvekar att berätta det du verkligen funderar på eller är orolig för? Hur kommer du ihåg allt som doktorn sa? Och hur tolkar du din journal om du går in och läser den via nätet på 1177.se efter besöket?
Jag som skrivit den här boken heter Rita Fernholm och har varit läkare i mer än 20 år, och distriktsläkare (= specialist i allmänmedicin/husläkare/familjeläkare) i mer än 15 år. Vi distriktsläkare är tränade att se helheten, att se hela patienten i sin unika livssituation och tolka vad olika symtom kan stå för. Vi är även vana att hjälpa patienter som har flera olika sjukdomar samtidigt. Som komplement till att vara läkare är jag även forskare. Jag har doktorerat inom ämnet patientsäkerhet. Till vardags arbetar jag deltid som distriktsläkare på en vårdcentral och deltid med frågor gällande kvalitet och patientsäkerhet. Jag försöker också bidra till en bättre sjukvård genom att engagera mig i läkarutbildningen vid Karolinska Institutet. Samtidigt strävar jag efter att hjälpa mina patienter i varje enskilt möte.
Det är inte lätt att vara patient. Det brukar ju sägas att man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk … Man har sin sjukdomsbörda som kan innebära smärta, trötthet och nedstämdhet, och kanske är man rädd och orolig. Samtidigt som man mår dåligt ska man navigera i vården. I samband med sjukdom finns ofta ett lidande, och mitt i detta lidande ska man försöka få hjälp från vården – som kan vara otillgänglig och som kanske inte upplevs lyssna på och förstå ens problem. Den här boken hjälper dig i kontakten med den svenska sjukvården när du behöver söka vård själv eller hjälpa en närstående. Kunskap och förståelse är en bra karta att navigera efter för att kunna få bättre vård.
Samtidigt som sjukvården spelar en viktig roll vid olika sjukdomar och ibland kan vara helt avgörande för hälsan vill jag betona att sjukvården inte har svar på allt eller kan hjälpa vid alla krämpor. Det finns många olika faktorer som påverkar din hälsa och för dessa har sjukvård ofta mindre påverkan än mycket annat: hur du trivs på jobbet, hur du har det i din relation till din partner, hur du äter och dricker, om du röker, om du motionerar, hur resten av din familj mår och vilka gener du fötts med. Vilken balans du har i ditt liv mellan arbete, sömn och träning är också viktigt. Dessa faktorer ligger utanför sjukvårdens kontroll.
När människor har symtom och ohälsa som inte beror på sjukdom ligger lösningen oftast utanför sjukvården. Det är dock inte ovanligt att man har ont, är trött eller nedstämd utan att se kopplingen till faktorer i livet. Kopplingen visar sig kanske inte så tydligt, så vid olika symtom är det bra att fundera kring sitt liv och om det kan vara en obalans som påverkar hur man mår. Kanske finns det faktorer eller situationer du kan förändra för att må bättre, faktorer som sjukvården inte kan hjälpa dig med.
Om du ändå behöver ta hjälp av vården underlättar det att ha kunskap. Ju mer påläst du är, desto mer delaktig kan du vara i
din vård och själv bidra till att resultatet av vården blir så bra som möjligt. Vi som arbetar i vården vill gott, men det är inte alltid vi lyckas hjälpa dig på bästa sätt. Med din aktiva medverkan kan vi bättre möta dina behov.
Boken är framför allt en praktisk guide, men den ger även en inblick i vårdens uppbyggnad och organisation, vilket kan underlätta för att förstå helheten i det system du rör dig i när du är patient. Slutligen innehåller den råd angående vanliga åkommor som bygger på frågor jag ofta får från mina patienter och sådant som jag brukar förklara för de som söker min hjälp.
I boken ska vi följa en familj som hamnar i olika vårdsituationer.
Var ska jag söka vård när jag har ont?
Lena har ont i magen. I några dagar har hon haft en ganska stark molande värk högt upp, lite ut åt höger sida och bak mot ryggen, men ingen feber. Ibland gör det mer ont och Alvedon hjälper inte. Det är onsdag och klockan är tre på eftermiddagen. Lena funderar på om hon ska ringa 1177, närmaste vårdcentral, söka hjälp på närakuten eller ta sig till sjukhuset. Hon har nyligen flyttat med familjen till Farsta, en förort strax söder om Stockholm, och har inte sökt vård i området tidigare.
Det kan vara svårt att veta var ”sjukvården”, eller de som arbetar inom sjukvården, tycker att man ska söka vård när man har ont eller på annat sätt mår dåligt. En del drar sig till och med för att söka vård för att de tidigare fått höra att de söker ”på fel ställe” eller ”söker i onödan”.
Personen som svarar i telefon på sjukvårdsrådgivningen 1177 är sjuksköterska och det kan fungera bra att ringa dit för att få råd gällande dina symtom, få vägledning om huruvida du behöver söka vård och i så fall vart inom vården du bör vända dig. Men det är svårt att bedöma hälsoproblem över telefon. Sjuksköterskan du pratar med får kortfattad information, känner inte dig/ditt barn och din hälsa och ser inte din journal. Till sitt stöd har sjuksköterskan ett webbaserat rådgivningsstöd som liknar 1177.se men som vänder sig till vårdpersonal. Hen har även ett webbaserat hänvisningsstöd som hjälper till att vägleda vart patienten ska hänvisas och med vilken brådskandegrad. Under huvudvärk och
vuxen står det till exempel att patienter med samtidig plötslig synförändring, som synfältsbortfall, ska hänvisas till akutsjukhus och att man bör överväga att ringa 112. Sjuksköterskan ser i detta stöd även adresser, telefonnummer och öppettider till olika vårdinrättningar.
När du ringer till din vårdcentral kan de se din journal och få en bättre och mer samlad bild än 1177, förutsatt att du har besökt vårdcentralen vid tidigare tillfällen. Ibland kan det vara svårt att komma fram på telefon – ofta är det lättast direkt på morgonen, vid åttatiden. Det är vanligt att du då får en tid när vårdcentralen ringer tillbaka. Om du inte kommer fram alls och har väldigt ont ska du ringa 1177 eller uppsöka en akutmottagning (eller vid kraftiga symtom eller fara för liv ringa 112).
En del vårdcentraler har kompletterat sin telefonrådgivning med en chattfunktion där du kan skriva meddelanden och skicka in bilder. Medan företag (som kanske säljer kläder, elektronik eller mobilabonnemang) som har chatt på sin hemsida kan svara inom några minuter, har den fysiska vårdcentralen inte alltid möjlighet att svara direkt eftersom de som svarar även ansvarar för patienter som ringer eller fysiskt besöker vårdcentralen. Det kan ta någon dag att få svar, och om dina besvär är svåra att bedöma via chatt kanske en sjuksköterska ringer upp eller skriver tillbaka och ber dig höra av dig per telefon istället.
Lena ringer den närmaste vårdcentralen men möts av en röst som säger att telefonkön är fylld för dagen. Hon suckar – så här hade det varit på hennes förra vårdcentral också. Det kunde ta dagar att komma fram till en sjuksköterska. Att nå sin läkare var ännu svårare. Först skulle man argumentera med en sjuksköterska och motivera varför man behövde prata med läkaren. Om man lyckades fick man en inbokad tid då läkaren ringde upp. Det var frustrerande.
Hon kan väl själv avgöra om hon behöver komma i kontakt med sin husläkare!
Kanske vill du prata direkt med din husläkare, om du har en sådan (läs om hur du skaffar dig en husläkare på sidan 21). En del läkare har egen telefontid med eget telefonnummer som framgår av vårdcentralens hemsida. Andra läkare ringer upp patienter efter att en sjuksköterska bokat in detta i deras tidbok. På vissa vårdcentraler tar sjuksköterskan med frågor från telefon till en rond med läkare och återkommer sedan om rekommenderat nästa steg. Det kan dock vara svårt att nå fram till vårdcentralen för att berätta för sjuksköterskan att man vill ha kontakt med sin läkare. Ett alternativ man skulle kunna tänka sig är att skicka e-post till sin läkare, men det brukar inte fungera. En anledning är att det inte anses som en säker väg att förmedla personuppgifter, och att e-posten är en offentlig handling (hos regionens vårdgivare). Dessutom, om vägen till läkarens e-postlåda var helt fri skulle det ta så mycket tid att svara på alla mejl att läkarna skulle ha svårt att hinna träffa de patienter som behövde få en läkarbedömning på plats på vårdcentralen (eller i sitt hem).
Efterfrågan är större än utbudet, läkarna är för få och därför behöver det finnas någon typ av sortering (triage) så att de med störst behov får del av läkarens tid i första hand. Det är så hälso- och sjukvårdslagen är skriven och de flesta brukar hålla med: de med störst behov ska få vård först. Behov är dock tämligen subjektivt och man står ofta sig själv (och sina barn/närstående) närmast. Många upplever sina egna behov som större än sina grannars.
I teorin kan det verka enkelt att prioritera: misstänkt cancer går före förkylning. Men i praktiken: hur väger man diabetes mot hjärtsvikt? Ont i magen av okänd orsak mot ångest? Feber 39 grader i fyra dagar mot feber 38 grader i sex dagar? Prioriteringar är
oerhört svåra innan vården vet orsaken till symtomen, eller vilka konsekvenser symtomen kan leda till. Triage/sortering ska försöka reda ut det och ge vård efter behov. Kanske blir bedömningen att behovet kan mötas genom att träffa en läkare, en sjuksköterska eller en psykolog. Kanske bedöms att egenvård är tillräckligt för tillfället. Oftast när du ringer vårdcentralen får du tala med en sjuksköterska med stor kompetens som kan ge råd och vid behov boka in besök för vård hos läkare, sjuksköterska eller annan kompetens på vårdcentralen. Hen har tillgång till råd- och hänvisningsstöd som underlättar en korrekt prioritering. Förbered dig gärna genom att skriva ner det du tycker är viktigast så att du kan sammanfatta dina besvär vid samtalet. Ibland räcker egenvård och då kan sjuksköterskan hjälpa till med en sådan bedömning. Sjuksköterskan kan se din journal, men bara de kontakter du haft med just den vårdcentralen. En vårdcentral kan se dina kontakter på andra vårdenheter men bara om du ger din tillåtelse (om du remitteras/skickas mellan enheter antas det att du samtycker till att båda enheterna läser din journal). Grundregeln för vilka som får öppna och läsa din journal är att de är inblandade i din vård. Det finns regioner där olika vårdinstanser har helt olika journalsystem och där de inte kan se varandras anteckningar. Ibland kan detta överbryggas av en nationell plattform som heter Nationella Patientöversikten (NPÖ ), men det är inte alltid som informationen där är uppdaterad och alla vårdgivare är inte anslutna. Det innebär att du som patient kan behöva upprepa information när du kommer till en ny vårdinstans.
Om du begär ut en logg över vilka som har öppnat din journal –vilket du har rätt att göra – kan det hända att du ser namn du inte känner igen. Det kan vara den medicinska sekreteraren som skrivit journalen efter att läkaren dikterat, en läkare som blivit tillfrågad om bästa möjliga handläggning av dina besvär (om läkaren du träffade behövde rådgöra med en kollega) och sjuksköterskan som
tog emot ditt telefonsamtal. Även om sjuksköterskan får läsa din journal brukar tiden som är avsatt för varje telefonsamtal vara kort för att så många som möjligt ska nå fram (helst alla), och därför kanske hen inte har hunnit läsa i journalen.
När är det då bra att vända sig till närakuten/jourmottagningen och när ska man söka akuten på sjukhuset?
Vid halv fem-tiden har Lena så ont i magen att hon inte vågar vänta till nästa dag utan åker in till närakuten. Det är inte bara hon som kommit dit den eftermiddagen, det är ganska mycket folk i väntrummet. Ett anslag på väggen meddelar att man inte får ha med sig anhörig på grund av risk för smittspridning. Kanske hänger det kvar sedan covidpandemin. Var drar de gränsen för när anhörig får följa med, funderar Lena. När patienten är ett barn känns det enkelt, men för övriga? Äldre med begynnande demens? Orolig make som kanske inte alls söker vård om han förväntas gå själv? Hur väger man behovet att få ha med sig någon mot risken för ökad smittspridning?
Om vårdinrättningen säger nej till att få ta med en anhörig så förklara varför du behöver ha någon med dig. Under covidpandemin kunde man få nej i alla fall, men ofta går det att få tillåtelse att ha med sig en anhörig.
Efter två timmar får Lena träffa en läkare, blir undersökt, lämnar urinprov och blodprov. När det visar sig att proverna ser bra ut får hon besked att hon inte behöver åka vidare till sjukhuset utan får åka hem, men hon rekommenderas att ringa vårdcentralen för utredning. Närakuten gör tydligen inte utredningar utan bedömer enbart om symtomen står för något som måste tas omhand direkt. Snopet. Det känns som om hon åkt dit i onödan.
Jourverksamheter har olika upplägg och olika namn i olika delar av landet. I Region Stockholm kallas de närakuter och har öppet 8–22. Till närakuter brukar man hänvisa besvär som inte kräver sjukhusets resurser men som inte kan vänta tills vårdcentralen är öppen. Deras mål är att avlasta sjukhusens akutmottagningar och samtidigt erbjuda snabb och effektiv vård för tillstånd som inte kräver sjukhusvård. Det kan exempelvis handla om bältros, försämrad astma, sårskador och hög feber. Närakuten brukar även kunna hantera många typer av frakturer då de ofta har tillgång till röntgen och kan gipsa. Den tar hand om sådant som behöver åtgärdas med en gång, men om dina symtom behöver utredas eller följas upp är det vårdcentralens uppdrag. Tanken med uppdelningen är att göra vården säkrare; om vårdcentralen och distriktsläkaren håller i utredningen finns det någon som koordinerar och följer upp resultaten av utredningen. Om närakuten skulle skicka remisser för utredning med till exempel röntgen, prover eller remiss till andra specialister (som ortoped eller ögonläkare) skulle svaren också skickas tillbaka till närakuten – som har i uppgift att ta hand om akuta och tillfälliga problem och inte har förutsättningar att fullfölja en utredning.
Ett vanligt upplägg utanför Stockholm är att ha primärvårdsjourer som kan kallas jourmottagningar på kvällar och helger förlagda till en vårdcentral i området, bemannade av distriktsläkare och sjuksköterska. Deras uppdrag är vård som vanligtvis utförs på en vårdcentral men som inte kan vänta till nästkommande vardag. Jouren kan även bestå av jourhavande distriktsläkare som arbetar med primärvårdsärenden på sjukhusets akutmottagning på kvällar och/eller helger. Inte heller denna typ av jourverksamhet är lämpad för att starta utredningar.
Sjukhusets akutmottagning är oftast öppen dygnet runt. Den kan ha långa väntetider men är bäst lämpad att hantera de mest
akuta och allvarliga tillstånden. Vid misstänkt hjärtinfarkt, misstänkt stroke (slaganfall) eller allvarlig andnöd är det på akuten du får bäst hjälp. Om ditt tillstånd är allvarligt tas du snabbt omhand – oavsett kö. Det är därför personer med mindre allvarliga åkommor kan få vänta i många timmar.
Begreppet ”akut” betyder olika saker för olika personer och i olika sammanhang. Det som en patient upplever som akut kanske vården inte bedömer som akut om tillståndet inte riskerar liv och hälsa. Har du ett barn som mår dåligt kan tillståndet till exempel ofta kännas akut. Sannolikt lider du som förälder med ditt barn och är orolig eller rädd för vilka konsekvenser det kan få om barnet inte snabbt får hjälp. En förälders oro kan vara ett tecken på att vården behöver bedöma barnet på nytt för att situationen har blivit mer akut och att barnets tillstånd har försämrats. Föräldrarna känner i regel barnet och dess signaler allra bäst. I väntrummet på barnakuten finns det ofta många oroliga föräldrar så det kan vara svårt för vården att förstå när oron är en signal på att något är allvarligt fel med barnet. Om du som förälder känner dig genuint orolig för att ditt barn inte alls beter sig som det brukar är det bra att berätta det för vårdpersonalen. Detsamma gäller när det handlar om dig själv. Om du till exempel har huvudvärk som är väldigt stark på ett sätt som du aldrig har upplevt tidigare är det bra att berätta det. Det är du som känner din kropp allra bäst. Det är viktigt att vårdpersonalen lyssnar på dig och att du får möjlighet att berätta om din oro och dina egna tankar om dina symtom innan de gör sin bedömning.
Bra att veta
• Att ringa 1177 är ett bra sätt att få allmänna råd från sjukvården.
• Din vårdcentral kan hjälpa dig via telefon eller eventuellt via en chatt. En fördel med att höra av dig till dem är att de kan se din journal och boka en tid för besök. Vårdcentralen kan utreda och behandla.
• Närakuter/jourmottagningar hjälper dig med besvär som inte kan vänta till nästa vardag men gör inga utredningar.
• Begreppet ”akut” kan betyda olika saker för olika personer i olika sammanhang och när du söker till en akutmottagning går de som vården bedömer vara mer allvarligt sjuka före i kön.
Vilken vårdcentral/läkare
ska jag välja?
Benämningen på primärvårdsmottagningar varierar över landet. I boken kommer jag genomgående använda termen vårdcentral även om de kan kallas för hälsocentral eller annat.
Lena kommer hem från närakuten och landar i soffan bredvid sin man Per och barnen Albin och Elsa. Theo är hos sin mamma den här veckan. Lena berättar för Per om besöket. Hon vet fortfarande inte vad som är fel med magen och Per tycker att det nog är bäst om hon ringer vårdcentralen direkt på morgonen nästa dag. Men vilken vårdcentral? Den närmaste kom hon inte fram till. Det vore ju smidigt om den fungerade. Vilka finns det annars att välja på? Och hur tar man reda på om en vårdcentral är bra?
Det är ont om omdömen på nätet som kan vägleda vid val av vårdcentral. Med hjälp av informationen där är det väldigt svårt att veta hur väl olika vårdcentraler fungerar och om läkarna är bra. På internet kan du söka efter resultaten på den årliga nationella patientenkäten1, men det är ett stickprov som bara görs en gång per år där ett urval av patienter som besökt en mottagning svarar på enkätfrågor. För några år sedan fanns Doktorsguiden där ett stort
1 Nationell Patientenkät, NPE, är ett samlingsnamn för återkommande nationella undersökningar av patientupplevelser inom hälso- och sjukvården.
antal läkare recenserades av patienter. Den fick kraftig kritik då omdömena mest speglade hur trevlig läkaren hade varit, inte läkarens kompetens. Att recensera en flyttfirma är enklare. Du märker om alla möbler kommer fram, om något föremål har gått sönder och hur flyttstädningen har utförts. Det är svårare att avgöra läkarens kompetens. Hur vet du att läkaren valde rätt antibiotika? Eller rätt blodtrycksmedicin? Eller om diagnosen var rätt? En trevlig läkare kan komma undan med både fel diagnos och fel behandling utan att du som patient noterar det. Allvarliga fel brukar dock visa sig efter ett tag.
På internet finns en ranking som heter Patienttoppen och som baseras på den nationella patientenkäten. Den publiceras av Vårdföretagarna och speglar patientnöjdhet, men den är svårtolkad. Det finns vårdcentraler som ligger bra till i denna ranking men som har låg följsamhet till nationella riktlinjer för hur vården bör utföras. Det är helt enkelt svårt som enskild patient att göra sitt val av vårdcentral när vård som upplevs bra kan vara av sämre medicinsk kvalitet. Som patient/kund/konsument förväntar man sig vård av god kvalitet men det är svårt att värdera god vårdkvalitet – både före och efter att man har gjort sitt val av vårdcentral. När man väljer kallas det att man listar sig.
I vissa regioner kan du byta husläkare hur ofta du vill medan det i andra kan finnas begränsningar. Det kan till exempel vara så att du bara får lista om dig två gånger per år. Denna regel är tänkt att motverka att patienter byter alltför ofta, till exempel tills man får de värktabletter eller sömntabletter man vill ha. Den är också till för att gynna ökad kontinuitet, det vill säga att du får träffa samma läkare över tid. Studier visar att när en patient går till samma läkare i flera år leder det till vård av högre kvalitet, med lägre sjuklighet, färre inläggningar på sjukhus och lägre dödlighet i kroniska
sjukdomar.2 Sambandet i studien visade på att ju fler år man hade samma husläkare, desto bättre resultat i hälsa. Som patient är det förstås viktigt att du känner förtroende för din läkare, annars kommer inte de goda effekterna. Om något känns fel så fundera på om du kan tänka dig att prata med din läkare och försöka reda ut det som inte känns bra, men om förtroendet inte går att reparera är det sannolikt bättre att du byter läkare.
På vissa vårdcentraler kan man bara lista sig på själva vårdcentralen och inte hos en namngiven läkare. En sådan vårdcentral har ofta svårt att erbjuda hög kontinuitet, det vill säga att du får träffa samma läkare över tid. Kanske är vårdcentralen underbemannad, eller så har den stor omsättning på sina läkare. Ett generellt råd är att välja en vårdcentral där du kan bli listad på en namngiven läkare (få en fast läkare). Även om du sällan söker vård har det stora fördelar att lista sig hos en specifik läkare och jag rekommenderar starkt att du gör det. Om du till exempel behöver utredas efter ett besök på en akutmottagning skickas en remiss till vårdcentralen och då finns en namngiven person som ansvarar för uppföljningen, vilket ofta innebär en bättre uppföljning. Med en namngiven läkare lyfts så mycket som möjligt av frågor som rör dig till den läkaren, till exempel om du hör av dig per telefon eller du skickar en digital förfrågan om ett nytt recept. Din fasta läkare lär med tiden känna dig och din unika livssituation, vilket underlättar när hen ska hjälpa dig.
När du överväger vilken vårdcentral du ska lista dig på är det alltså en viktig faktor om du kan få en namngiven läkare. Läs på vårdcentralens hemsida om namnen på läkarna framgår och om
2 Sandvik, H. et al.: (2022) Continuity in general practice as predictor of mortality, acute hospitalisation, and use of out-of-hours care: a registry-based observational study in Norway. British Journal of General Practice.
det står vilka läkare det går att lista sig hos. Notera hur många av läkarna som omnämns som distriktsläkare (= anställningsformen, kallas även husläkare) eller specialist i allmänmedicin (= utbildningsnivån som krävs för att arbeta som distriktsläkare, ibland kallad allmänläkare). Det brukar vara dessa man kan lista sig hos (om deras listor inte bedöms som fulla i relation till deras arbetstid). Ibland kan man bli erbjuden att lista sig hos någon som inte är specialist i allmänmedicin, till exempel en läkare som håller på att vidareutbilda sig till detta, vilket också kan fungera bra men risken finns att den läkaren inte är på vårdcentralen under vissa perioder. Fråga om detta om du listar dig på en läkare som ännu inte är specialist i allmänmedicin. En fördjupad förklaring av läkares utbildningsnivå och olika titlar hittar du på sidan 33.
En avgörande faktor för om en vårdcentral har förutsättningar att fungera väl är att den är bemannad med tillräckligt många läkare och sjuksköterskor. Det är svårt att avgöra vad som är lagom många sjuksköterskor; det beror på hur vårdcentralen har organiserat sitt arbete. Antal läkare behöver sättas i relation till hur många patienter som valt att lista sig på vårdcentralen. Är det 5 000 eller 20 000? Information om antal listade finns hos regionerna men brukar vara svår att nå via internet. Enklast är att fråga vårdcentralen hur många listade patienter de har, personalen i receptionen brukar veta. Socialstyrelsen gick år 2022 ut med en rekommendation om maximalt 1 100 listade patienter per läkare som arbetar heltid. Det råder dock brist på allmänläkare i landet och få vårdcentraler klarar idag Socialstyrelsens rekommendation. Har vårdcentralen maximalt 2 000 listade per heltidsarbetande läkare finns det tämligen goda förutsättningar för att bedriva en välfungerande vård; är siffran lägre är förutsättningarna ännu bättre. Om siffran är högre och närmar sig 3 000 listade per läkare blir det snarast en vård som kan hantera akuta besvär men som inte hin-
ner arbeta förebyggande med till exempel patienter med kroniska tillstånd. Det blir också svårare för dig att få tid hos din läkare om hen har ansvar för många patienter. Beräkningen av antalet listade per läkare behöver även ta hänsyn till om läkarna arbetar heltid eller deltid. Att ta reda på läkarnas tjänstgöringsgrad kan vara svårt men ett grovt uppskattat genomsnitt skulle kunna vara en tjänstgöringsgrad på 80 procent. Om vårdcentralen har 8 000 listade patienter och fem läkare som i genomsnitt arbetar 80 procent så ansvarar dessa läkare för cirka 1 600 listade personer var. Omräknat till heltidstjänster blir det 2 000 listade per läkare. På vårdcentralen finns även läkare under utbildning som hjälper till att möta vårdbehoven hos dem som söker vård. Läkare under utbildning ska rådfråga någon av distriktsläkarna om de är osäkra. Alla läkare under utbildning har en handledare som de regelbundet stämmer av med.
Vid val av vårdcentral är det bra att fundera kring vilka behov du och din eventuella familj har. Har vårdcentralen det utbud du tror kan bli aktuellt? Behöver du barnavårdscentral (BVC )? Vill du att det ska finnas en psykolog? Kanske spelar det roll för dig om vårdcentralen är hbtqi-certifierad (visas med en logga på hemsidan). Det innebär att personalen har gått en utbildning i bemötande av hbtqi-personer. Kanske spelar det roll hur lätt det är att parkera i närheten, eller att det finns laboratorium i samma lokaler? Kanske vill du ha en liten hemtrevlig vårdcentral – eller en större med fler läkare (som gör verksamheten mindre sårbar vid frånvaro i personalgruppen). Om du är äldre finns det fördelar med att välja en vårdcentral som ligger nära din bostad; det kan underlätta möjligheten att få hembesök om det behövs.
Om du har akuta besvär har du rätt att söka och få hjälp på vilken vårdcentral som helst i hela landet, utan att vara listad där. Förutom den patientavgift du betalar till vårdcentralen tar de även
betalt av regionen för vården som utförs. Vid upprepade besök, utredningar och behandlingar har vårdcentralen rätt att kräva att du listar dig hos dem, dels för att du får bättre vård vid högre kontinuitet, dels för att antal listade patienter påverkar vilken ersättning vårdcentralen får från regionen. Listningstalen (antal listade patienter) är viktiga för att vårdcentralen ska få ekonomin att gå runt. Det är fritt att lista sig på en vårdcentral var som helst i landet, men det är klokt att välja en vårdcentral som ligger nära där du bor eller arbetar.
Bra att veta
• Välj en vårdcentral där du kan bli listad hos en namngiven läkare. Det finns många fördelar att vara listad på en läkare!
• Välj vårdcentral utifrån vilka tjänster som är viktiga för dig och din familj.
• Försök räkna på hur många listade patienter vårdcentralen har per läkare (ju färre desto bättre, helst under 2 000 med mål om 1 100).
• Att en läkare är trevlig betyder inte att du får bästa möjliga medicinska bedömning och vård. Våga fråga läkaren om du har funderingar om bedömningen.
Vad kan en vårdcentral erbjuda?
Lena läser om vårdcentralerna i närområdet på deras hemsidor för att försöka få en uppfattning om vilken hon och familjen ska välja. Utbudet verkar variera lite. På en av vårdcentralerna framgår att det finns en äldremottagning. Vad äldremottagning betyder förstår hon inte, men det låter bra eftersom hennes pappa Anders blir allt sjukare och har fått svårt med minnet. Anders bor här i Farsta. Det var därför familjen flyttade hit, för att vara närmare Anders och kunna hjälpa honom mer. Anders vårdcentral verkar inte ha någon äldremottagning så hon tänker fråga om han är nöjd med den, eller om han kanske vill byta.
Bemanningen på en vårdcentral kan variera, men där finns alltid läkare och sjuksköterskor. Oftast finns det även undersköterskor, medicinska sekreterare och receptionspersonal. Det kan dessutom finns psykologer, kuratorer, medicinska fotvårdsterapeuter, fysioterapeuter (sjukgymnaster) och barnavårdscentral (BVC ). Utbudet brukar framgå av vårdcentralens hemsida.
Läkarna på vårdcentralen har olika lång erfarenhet och utbildning, men det ska alltid finnas minst en läkare som är distriktsläkare (= specialist i allmänmedicin). Tanken med den svenska modellen för primärvården (husläkarsystemet) är att du väljer en läkare som blir din fasta vårdkontakt och som samordnar din vård.
Även sjuksköterskorna kan ha olika utbildningslängd och befattningar. De kan ha titlar som sjuksköterska, distriktssköterska, diabetessjuksköterska eller astma/KOL (kronisk obstruktiv
lungsjukdom)-sjuksköterska. Grundutbildningen till sjuksköterska är tre år och vidareutbildning till distriktssköterska tar ytterligare cirka ett och ett halvt år. Vidareutbildningen ger gedigna kunskaper i omvårdnad av de stora folksjukdomarna i olika åldrar och olika miljöer: i hemmet, på mottagningen, inom skolhälsovården och på barnavårdscentralen. Distriktssköterskor har omfattande kunskaper om sårvård och levnadsvanor och kan förskriva hjälpmedel vid inkontinens, kompressionsplagg och diabeteshjälpmedel samt göra bedömningar av matintag och förskriva näringsdrycker (kräver särskild utbildning). Distriktssköterskor kan även skriva recept på vissa läkemedel, till exempel vid allergi och eksem.
I primärvården finns ibland också sjuksköterskor med särskild kompetens inom diabetes. Dessa har en tilläggsutbildning om diabetes efter sjuksköterskeutbildningen (minst fem veckor). Vidareutbildningen till astma/KOL -sjuksköterska är tio veckor.
I region Stockholm (år 2024) ingår basal hemsjukvård i primärvårdens uppdrag. Basal hemsjukvård innebär att individer som inte kan ta sig till vårdcentralen på egen hand kan få vård – som provtagning, såromläggning och medicindelning – utförd i hemmet av personal från vårdcentralen på vardagar under dagtid och av en upphandlad entreprenör under kvällar och helger. I övriga landet har den basala hemsjukvården övergått till att utföras av personal anställd av kommunen.
Primärvården är tänkt att fungera som en första ingång till vården – oavsett ålder och sjukdom. Många gånger kan du få den hjälp du behöver för dina besvär hos primärvården. Om det inte räcker kan din husläkare skicka en remiss till en annan instans (till exempel ett sjukhus), men distriktsläkaren är fortfarande den som koordinerar din vård. Ibland får distriktsläkaren svar på remissen med rekommendation om hur behandling och fortsatt handläggning kan ske på vårdcentralen, utan att du behöver komma till
sjukhuset. Ibland får du en kallelse till sjukhuset. Ansvaret för vården kan då övergå till den kliniken om du kommer dit på besök. Efter bedömning och behandling där remitteras du oftast tillbaka till vårdcentralen.
Vid många tillstånd diagnostiseras och behandlas lindrigare varianter av tillståndet i primärvården, till exempel artros, allergi och psoriasis, medan allvarligare varianter av samma tillstånd behandlas på sjukhus eller på öppenvårdskliniker av så kallade organspecialister (ortoped, allergiläkare respektive hudläkare).
Det finns ofta överenskommelser kring de olika vårdnivåernas ansvarsområden, och innan sekundärvården (organspecialisterna) tar emot remissen förväntas åtgärder på primärvårdsnivå vara utförda. Ibland kallas organspecialisterna som remissen skickas till bara för ”specialister”, men även distriktsläkaren har genomgått en specialistutbildning som är lika lång som för övriga specialister (om de utbildats i Sverige, i andra länder i Europa kan utbildningen vara kortare) och får titeln ”specialist i allmänmedicin”. Det kan tyckas motsägelsefullt – kan man vara specialist på att vara generalist? Distriktsläkaren har en gedigen utbildning i alla vanliga sjukdomstillstånd och är tränad i att utreda orsaker till olika symtom och hur de ska handläggas. Hen har en bred kunskap, helhetssyn och är den som oftast bäst kan koordinera din vård. Undantag kan vara vid sällsynta diagnoser som sköts via specialistmottagningar/på sjukhus, eller tillstånd där primärvården inte alls är inblandad, som vid ett olycksfall då du söker direkt till sjukhusets akutmottagning.
Bra att veta
• På en vårdcentral finns läkare och sjuksköterskor. Det kan även finnas andra kompetenser, som undersköterska, psykolog och fysioterapeut.
• Vårdcentralen är ofta den första kontakten när man söker vård, och platsen där många invånare får sin vård.
• Vid en utredning kan man bli remitterad vidare men återvänder sedan oftast till vårdcentralen.
• Distriktsläkaren har bred kunskap, helhetssyn och är bra på att koordinera din vård.
Behövs det en bok om hur du ska få bra vård? Får inte alla det per automatik? Sanningen är att många olika omständigheter påverkar vilken vård du får. Hur du och dina närstående agerar i er kontakt med vården kommer att spela roll, och där fyller den här boken en funktion. Tanken är helt enkelt att reda ut hur du går till doktorn – och går därifrån med dina frågor besvarade.
Boken är framför allt en praktisk guide. Om du behöver få hjälp av vården underlättar det att ha kunskap. Ju mer påläst du är, desto mer delaktig kan du vara och själv bidra till att resultatet av vården blir så bra som möjligt.
Boken ger även en inblick i vårdens uppbyggnad och organisation som kan underlätta för att förstå helheten i det system du rör dig i när du är patient.
Här finns också ett avsnitt med allmänläkarens råd vid vanliga symtom – när man ska söka vård och när man kan avvakta.