Läs mer om Fredde Granberg och Mikael Riesebeck på rabensjogren.se
Boken är baserad på
Sveriges Television AB:s tv-program
© Text: Fredde Granberg 2025
© Bild: Mikael Riesebeck 2025
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2025
Grafisk formgivning: Rebecka Neumann
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2025
ISBN 978-91-29-74642-6
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
drak-olle
327 år. Mamman i familjen. En modern vampyr som vill leva bland människorna, inte bita ihjäl dem. Har en tunga lika vass som hennes huggtänder.
444 år. Vampyrpappa. Greve Draculas kusin.Tror själv att han är skrämmande och otäck. Vill att allt ska vara som förr. Älskar blod. Hatar att jobba.
116 år. Tonåring. Avskyr smaken av blod och vill inte vara vampyr. Hänger med levande vänner. Tycker att pappa Drak-Olle är ett riktigt mossigt lik.
12 år. Varulv.
Hittades i de transsylvanska skogarna som liten och adopterades av Drak-Olle och Bettan. Hårig. Brukar dricka ur familjens toalett.
Zombie och Drak-Olles gamla klasskompis. Ålder okänd. Luktar illa och har problem med sina lösa kroppsdelar. Jobbar som hotellets piccolo. Älskar människohjärna.
Hotellets receptionist och Draculas förre butler. Har inte kommit ut som död än, trots att han är ett blekt skelett. Hans största fiende är spegeln (som ljuger honom rakt upp i ansiktet).
det var en becksvart och ruskig natt – ovanligt ruskig för att vara i vampyrernas land Transsylvanien, där de flesta nätter ändå är ganska otäcka. Det var så hemskt att inte ens fladdermössen vågade sig ut. Åskan dånade och dundrade samtidigt
som det regnade både uppifrån och nerifrån och på tvären. Blixtarna lyste upp en gammal stenbyggnad med tinnar
och torn som stod på en kulle. Det var den galne doktor Frankensteins bårhus, och där kunde alla de odöda i landet
boka tid för en ohälsokontroll. Inne i väntrummet satt nu fem ganska skröpliga vampyrer som skulle få veta hur den senaste läkarundersökningen hade gått. De var otåliga, för de hade väntat ganska länge. Men några som verkade ha väntat ännu längre var de tre dammiga skeletten med spindelnät över sig som satt på bänken mitt emot.
Plötsligt slogs en dörr upp.
– Doktorn tar emot er nu!
Det var Frankensteins puckelryggige medhjälpare Igor, som jobbade extra som sjuksköterska. Igor trodde att han skulle verka mer pålitlig om han låtsades vara kvinna. Därför hade han tagit på sig peruk och läppstift och försökte prata med ljus röst. Det lyckades inte så bra.
Vampyrerna reste sig långsamt, det knakade i deras leder som var många hundra år gamla. Det skruttiga gänget var inga andra än medlemmarna i Vampyrrådet, de som bestämde i Transsylvanien. Det var hertiginnan Terrorina O'Dödh, friherren Tandan Bloodbad, grevinnan Ragata af Likmaskh, baron Wolfgang von Graav och greve Vlad III Dracula.
Terrorina O'Dödh körde in sin stora tratt i örat och skrek:
– VAD SA DEN ANSKRÄMLIGA VARELSEN?
Tandan Bloodbad svarade högt rakt in i tratten:
– Hon … han … eh, den sa att det är vår tur nu!
– Eller otur, muttrade greve Dracula medan hela Vampyrrådet svävade in till doktor Frankenstein.
Dracula visste inte hur rätt han hade, för när de fem gamla vampyrerna kom in i salen mötte doktor Frankenstein dem med utsträckta armar och tårfyllda ögon.
– Åh, mina kära vänner! Jag är så ledsen, men jag har en fruktansvärd nyhet, sa han och kramade om dem i tur och ordning.
Baron Wolfgang von Graav tittade förvirrat på honom.
– Vad menar du? sa han. Här i Transsylvanien brukar ju dåliga nyheter vara bra nyheter!
– Inte den här gången tyvärr, sa doktor Frankenstein sorgset.
Dörren slogs upp och syster Igor stack in huvudet.
– Kremeringsugnen är redo för gammelgaddarna, mästare!
Vampyrerna ryckte förskräckt till och Frankenstein röt åt sin medhjälpare.
– Inte nu, Igor! Ut härifrån!
Sedan vände han sig med ett leende mot sina patienter.
– Jag ber om ursäkt, fortsatte han. Det var inte meningen att ni skulle höra det där. Men läget är väldigt allvarligt.
Han satte upp fem röntgenbilder på en lysande skärm.
– Det här är era kroppar, sa han och pekade. Dom ser tyvärr inte alls bra ut.
– Hördu! Så där säger man inte! Tala för dig själv, din karlslok! fräste Ragata af Likmaskh.
Och Tandan Bloodbad höll med.
– Ja verkligen, vem är du att bestämma om vi är snygga eller inte? Kroppsidealet har förändrats genom alla århundraden som vi hängt med, så …
– Håll gadden på er! avbröt greve Dracula. Jag tror inte att doktor Frankenstein tänkte att vi skulle vara med i nån skönhetstävling. Jag ser på honom att detta är betydligt allvarligare. Har jag inte rätt, min galne vän?
Doktor Frankenstein nickade.
– Det stämmer tyvärr, sa han och började förklara: Efter att solen på Vampire Beach förintade era kroppar gjorde jag allt jag kunde för att ge er nya. Jag sökte med ljus och lykta efter kroppsdelar som skulle passa ihop …
– Är inte det samma sak? avbröt Wolfgang von Graav.
– Vilket då? undrade Frankenstein.
– Ljus och lykta, sa Wolfgang. Varför ska man säga båda orden?
– Men skit samma! Man säger ju så, sa greve Dracula irriterat. Låt honom fortsätta nu!
– Tack Vlad, sa Frankenstein. Vad jag försöker säga är att det har visat sig att delarna från dom olika liken som jag använde för att skapa nya kroppar åt er tyvärr inte passar ihop särskilt bra. Kroppsdelarna är liksom inte kompisar utan stöter bort varandra. På bilderna kan man tydligt se att vissa delar redan har börjat ruttna …
– Jaha, sa Tandan Bloodbad dystert. Det förklarar den vidriga stanken i kistan igår.
– Inte alls, sa Terrorina O'Dödh. Det var du som fes i sömnen. Jag hörde dig, jag låg i kistan bredvid.
Greve Dracula, som verkade ha tröttnat på sina pladdrande vampyrvänner, suckade och vände sig till doktor Frankenstein.
– Tala ur skägget Victor, även om du inte har nåt! Vad är det du försöker säga?
Doktorn svalde och såg in i greve Draculas röda ögon.
– Att ni, vårt odöda gamla Vampyrråd, håller på att dö –på riktigt!
De fem vampyrerna tittade först allvarligt på varandra, men sedan ryckte de på axlarna. De hade varit med om värre saker i sina odöda liv. Allt roligt har ett slut.
Men det fanns förstås en sak som var väldigt viktig att ta tag i, om de nu verkligen på riktigt snart skulle försvinna för gott. Dracula harklade sig.
– Då måste jag genast hitta den som kan ta över efter mig som ledare av Transsylvanien. Och den enda släkting jag kan komma på som passar för det jobbet bor bland dom levande!
Greve Dracula är dödssjuk och har inte långt
kvar att leva. Han vill att hans favoritsläkting
Vampyrella ska ta över tronen i Transsylvanien.
Men det är hon inte det minsta sugen på, hon vill ju inte ens vara någon mossig vampyr!
Till pappa Drak-Olles stora fasa tar hon därför
kontakt med spökutdrivarna Jacko & Janna. Kanske kan de förvandla henne till en helt vanlig, levande tonåring?
Blod suger är den fjärde fristående boken om
FAMILJEN RYSBERG , känd från den populära
SVT -serien.