Tricks of the Trade by Smakprov Media AB

FOTO: DIANNE HAGAMAN

På ett obundet, kreativt och oefterhärmligt sätt visar Becker att samhällsvetenskap inte måste handla om att positionera sig i ett bestämt teoretiskt eller metodologiskt läger utan snarare om att tänka, resonera och agera – ett slags ständigt pågående hantverk. Howard S. Becker är professor emeritus i sociologi.

Howard S. Becker

Med ett direkt tilltal och ett okonstlat språk berättar Becker hur en sociologisk undersökning kan ta hjälp av beprövade (men sällan uttalade) knep för att lättare begripliggöra samhället och tolka samhällsvetenskapliga data. Knepen gäller allt från forskarens föreställningar om det han eller hon studerar och det urval som görs i en given studie till analys och begreppsutveckling. Boken befinner sig någonstans mellan metod och teori – den befinner sig på genomresa i teoretiska och metodologiska landskap.

tricks of the tr ade – Yrkesknep för samhällsvetare

I Tricks of the Trade – Yrkesknep för samhällsvetare känner läsaren snabbt igen det som kommit att bli Howard S. Beckers signum i forskarvärlden.

Best.nr 47-08850-8

Tryck.nr 47-08850-8-00

omslag.indd 1

08-05-29 15.13.24

Tricks of the Trade – Yrkesknep för samhällsvetare ISBN 978-91-47-08850-8 © 2008 Författaren och Liber AB Licensed by The University of Chicago Press, Chicago, Illinois, U.S.A. © 1998 by The University of Chicago All rights reserved Redaktör: Peter Söderholm Översättning: Sven-Erik Torhell Formgivning: Fredrik Elvander Omslag: Thomas Hansson Layout: Printing Malmö AB/Monica Schmidt Upplaga 1:1 Printed in Slovenia by: Korotan, Ljubljana, Slovenien 2008

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundtjänst tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Yrkesknep - s 1-20.indd 2

08-05-29 15.16.05

Innehåll

Förord 5 Förord till svenska upplagan 8 David Wästerfors

1 Knep 11 2 Föreställningar 21 Substantiella föreställningar 23 Vetenskapliga föreställningar 28 Att berätta vetenskapliga historier 29 Nollhypotesknepet 31 Kontingens 39 Samhället som maskin 46 Samhället som organism 52 Berättelse 68 Orsaker 74

3 Urval 78 Vad man ska ta med 78 Bortom kategorierna: Att upptäcka vad som inte passar in 94

4 Begrepp 121 Begrepp definieras 122 Att definiera begrepp: Några knep 132 Begrepp är generaliseringar 140 Begrepp är relationella 144 Det wittgensteinska knepet 150 Att vidga ett begrepps omfång 153

5 Logik 158 Hitta huvudpremissen 159 Sanningstabeller, kombinationer och typer 176 Coda 229 Referenser 233 Register 243

Yrkesknep - s 1-20.indd 3

08-05-29 15.16.05

Yrkesknep - s 1-20.indd 4

08-05-29 15.16.05

Förord Mycket i denna bok är ett resultat av mina erfarenheter av undervisning. Nödvändigheten av att förklara för studenter vad man håller på med tvingar en att hitta enkla sätt att säga saker, exempel som ger konkret form åt abstrakta idéer, och övningar som gör det möjligt för studenterna att tänka i nya banor och hantera vad de lär sig i sin forskning på ett nytt sätt. När man lyssnar till de speciella, till synes idiosynkratiska problem som studenterna stöter på i sitt arbete börjar man (precis som den lokale datagurun som samlar kunskap genom att lösa enskilda problem) se familjelikheter mellan dem. Man lär sig identifiera det idiosynkratiska som en variant av något generellt problem. Men varje nytt problem skiljer sig tillräckligt mycket från alla de andra för att ge en något att lägga till sin förståelse av den allmänna klassen av svårigheter. Efter ett tag började jag hålla reda på mina ad hoc-lösningar, som konstruerats för en enskild undervisningstimme eller för en enskild students forskningsproblem. Och efter att ha skrivit en bok om svårigheterna i det akademiska skrivandet (Becker 1986b) kom jag fram till att jag kunde följa upp detta med en bok om ”tänkandet” om jag utgick från materialet i den mapp av ”knep” som jag hade börjat lägga upp. Några av dessa idéer såg först dagens ljus i äldre publikationer, i artiklar som skrevs för det ena eller andra ändamålet, och jag har lånat fritt från dessa tidigare formuleringar (i slutet av förordet kommer en lista över de förlag som vänligen har låtit mig göra det). De flesta av mina verk har mer eller mindre explicit varit självbiografiska, och detta är det i särskilt hög grad. Jag har i stor utsträckning och upprepade gånger byggt på egna erfarenheter. Och, vad som kanske är viktigast, jag har återkallat i minnet de undervisningsformer som jag själv upplevde, de sociologer av vilka jag lärde mig vad sociologiskt arbete och ett sociologiskt liv kan vara. Denna bok är på sätt och vis en hyllning till de människor som undervisade mig, många av dem medan jag fortfarande var student, andra sedan jag blivit klar med utbildningen (men inte upphörde att lära mig). Jag har visat aktning genom att ofta knyta det jag har att säga till ord från människor som jag har lärt av och använda deras tankar som språngbräda för mina egna. Jag har med åren lärt mig vad de

Yrkesknep - s 1-20.indd 5

08-05-29 15.16.05

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

flesta människor lär sig, nämligen att mina lärare inte var så dumma som jag ibland trodde. Jag har också lärt mig av ett antal människor som, med uppskattning men inte utan att spara på kritiken, har läst vad jag skrivit under årens lopp. Åtskilliga av dem läste en tidigare version av detta manus, och jag tackar dem för deras utförliga kommentarer även om det innebar mer arbete. (Det är bättre att jag får höra det från dem!) Så jag tackar Kathryn Addelson, Eliot Freidson, Harvey Molotch och Charles Ragin för deras tankeväckande kritik. Dough Mitchell är den redaktör som författare drömmer om att få samarbeta med. Han har i tålmodig väntan på denna bok framfört intressanta och användbara idéer, stimulerat mitt falnande intresse och självförtroende och allmänt hållit liv i projektet. Dianne Hagaman och jag delar såväl intellektuellt som äktenskapligt liv, och vår ömsesidiga undersökning av alla möjliga forskningsmässiga och teoretiska problem har präglat hela boken på olika sätt som inte går att skilja ut. Hon har dessutom lyssnat till praktiskt taget allting här – i form av osammanhängande monologer, spridda kommentarer och till och med upplästa passager – och hennes reaktioner och idéer hjälpte mig att forma den slutliga versionen. Jag står i tacksamhetsskuld till flera personer och förlag för att de har låtit mig trycka om material som ursprungligen publicerades på annat håll. Spridda delar av denna bok kom först ut i Howard S. Becker, ”Tricks of the Trade”, i Norman K. Denzin (red.), Studies in Symbolic Interaction (New York: JAI Press, 1989), 10B: 481–490). Delar av texten i kapitel 2 publicerades ursprungligen i Howard S. Becker, ”Foi por acaso: Conceptualizing Coincidence”, Sociological Quarterly, 25 (1994): 183–194; Howard S. Becker, ”The Epistemology of Qualitative Research”, i Richard Jessor, Anne Colby & Richard A. Schweder (red.), Ethnography and Human Development (Chicago: Chicago University Press, 1996), 53–71; Howard S. Becker, ”Cases, Causes, Conjunctures, Stories and Imagery”, i Charles C. Ragin & Howard S. Becker, What Is Case? (Cambridge: Cambridge University Press, 1992), 205–216, © 1992 Cambridge University Press, omtryckt med tillstånd av Cambridge University Press. Delar av kapitel 3 ingick i Howard S. Becker, ”Letter to Charles Seeger”, Ethno musicology, 33 (Spring–Summer 1989): 275–285; omtryckt med tillstånd av Ethnomusicology. Delar av kapitel 4 publicerades ursprungligen i Howard S. Becker, ”Generalizing from Case Studies”, i E. W. Eisner & A. Peshkin (red.), Qualitative Inquiry in Education: The Continuing Debate

Yrkesknep - s 1-20.indd 6

08-05-29 15.16.06

förord

(New York: Teachers College Press, Columbia University), 233–242, © Teachers College, Columbia University, omtryckt med tillstånd av Teachers College Press. Delar av kapitel 5 publicerades ursprungligen i Howard S. Becker, ”How I Learned What a Crock Was”, Journal of Contempo rary Ethnography, 22 (April 1993): 28–35. Dessutom innehåller kapitlen 1, 3 och 5 utdrag från Everett C. Hughes, The Sociological Eye (New Brunswick: Transaction Books, 1984), © Transaction, omtryckt med tillstånd av Transaction; kapitel 3 innehåller utdrag från James Agee & Walker Evans, Let Us Now Praise Famous Men (Boston: Houghton Mifflin, 1941), 125–126, 162–165, © 1939, 1940 James Agee, © 1941 James Agee och Walker Evans, © förnyat 1969 av Mia Fritsch Agee och Walker Evans, omtryckt med tillstånd av Houghton Mifflin.

Yrkesknep - s 1-20.indd 7

08-05-29 15.16.06

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

Förord till svenska upplagan Det är en märklig bok som nu har översatts till svenska, Howard S. Beckers Tricks of the Trade. Sällan skriver sociologer så fritt och modigt, så re spektlöst, sorglöst och samtidigt gediget som denne oefterhärmlige Becker, och sällan känner man sig som läsare så tilltalad. Man dras in i texten och följer författarens resonemang in i minsta detalj och minsta vändning, som om man egentligen inte läste utan snarare lyssnade. Becker är en av få samtida sociologer (med undantag för Peter L. Berger och Randall Collins) som i ordets bästa bemärkelse föreläser i sina böcker – och till på köpet med gott humör. Man skulle också kunna säga att Beckers bok är musikalisk. Hans text har tempo och rytm, den är välkomponerad och elegant och hans argument är ofta lätta att komma ihåg även om man inte alltid håller med – eller kanske just därför. Såsom den jazzpianist han en gång var (och fortfarande, bredvid sociologisysslan, är) har Becker förmågan att både improvisera och repetera, både fånga läsarens uppmärksamhet och stryka läsaren mothårs. Det är ingen lättsmält hissmusik eller muzak som strömmar ur Beckers penna. I sann sociologisk anda är han ohövlig mot auktoriteter och auktoritativa forskningsmetoder (inklusive det politiskt eller ideologiskt korrekta) fast på ett opretentiöst och noga avmätt sätt. Den som redan har läst Becker känner förstås igen tonen från tidigare verk, Writing for Social Scientists (1986b) och den senaste, Telling About Society (2007). Ändå väntar förmodligen nyheter, för i Tricks of the Trade träder forskaren Becker fram i sin kanske tydligaste skepnad. Knepen som Becker berättar om i denna bok är på samma gång praktiska och principiella, mentala och sociala. De känns igen från sociologins historia men framstår ändå som halvt bortglömda, i behov av att understrykas, förstärkas och exemplifieras. Becker skriver att sociologer tenderar att glömma sina egna teorier när något ”viktigt” i världen står på spel; då förblindas de av sitt ärende och tappar fotfästet i den egna traditionen. Därför vill Becker inte bara hylla sina läromästare och föregångare – framför allt Everett C. Hughes, en av Chicagoskolans ledargestalter samt Beckers handledare och sedermera kollega – utan också visa hur deras arbetssätt blivit hans arbetssätt. Hans klassiska studier av marijuanarökare och social avvikelse i allmänhet (Outsiders 1963; på svenska Utanför 2006), av konstens och studentlivets sociala världar (Art Worlds 1982 respektive Boys in White 1977, den sistnämnda tillsammans med Blanche Geer, Everett C. Hughes och Anselm L. Strauss) blir i denna bok ”avklädda” och avmystifierade, liksom hans sätt att föreläsa för och handleda doktorander

Yrkesknep - s 1-20.indd 8

08-05-29 15.16.06

förord

och studenter. Becker vill säga att tillverkningen av sociologi inte nödvändigtvis är gåtfull, kryptisk och privat utan tvärtom tillgänglig för alla som vill ta till sig branschens typiska sätt att tänka och handla samt är beredda att fullfölja dessa sätt, oavsett vem eller vilka man då riskerar att stöta sig med. Därmed inte sagt att Beckers knep är enkla; tvärtom är han noga med att understryka att de faktiskt gör det svårare för forskaren. Belöningen är att forskningen blir mer originell, fängslande och utmanande. Att anstränga sig för att se saker utifrån alternativa synvinklar, att aktivt leta efter empiri som rubbar våra föreställningar, att med kropp och själ bli förtrogen med det livsområde som forskningen kretsar kring och att i efterhand formulera den fråga på vilken det insamlade materialet är ett svar – sådana knep är egentligen inga knep i bemärkelsen enkla konstgrepp eller finter; de är i stället knep i bemärkelsen list eller förslagenhet. Becker framhärdar: sociologisk forskning kan och bör bli smartare. Sociologen bör undvika att typifiera människor och i stället urskilja typer av aktiviteter; sociologen bör betrakta fysiska objekt som ”förkroppsligade rester av människors aktiviteter” och inte som oberoende av dem; sociologen bör rentav förvandla människor till aktiviteter så att det sociala snarare än det individuella studeras och förklaras. Sociologen bör utveckla sina begrepp i dialog med empiriskt material och inte i isolering från det. Han eller hon bör söka efter mening i det till synes obegripliga, galna eller plötsliga och grundligt undersöka hur människor formas gradvis och i interaktion med andra – i synnerhet människor som tenderar att överrumpla oss och vars egenheter får oss att gripa efter fördomar, till exempel en person som jagar droger eller en person som vill genomgå ett könsbyte. Flera av Beckers knep framstår vid första anblicken som fältarbetarens och analytikerns knep men – som han själv påpekar – de är också teoretiska. Med logikens hjälp kan forskaren lättare föreställa sig kombinationer som kan lysa med sin frånvaro i den empiriska världen och med hjälp av dessa kombinationer kan han eller hon närmare precisera sitt studieobjekt. Genom att undvika att lita till de specifika egenskaper som identifierar ett särskilt fall kan forskaren lättare generalisera eller vidga ett begrepps omfång. Beckers teori är inget eget ämne, lösgjort från iakttagelser och egna erfarenheter, såsom teori ibland omtalas (”nu ska vi läsa teori”), utan tvärtom integrerad i iakttagelser och erfarenheter, såsom ordets ursprungliga betydelse anger. (Teori härstammar från grekiskans ord för betraktelse eller ”det åskådade”, se Svenska Akademiens Ordbok). Becker misstror abstrakt teoretiserande och lockas av det konkreta. I Everett C. Hughes

Yrkesknep - s 1-20.indd 9

08-05-29 15.16.06

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

fotspår förespråkar han inte den eller den teorin utan ett ”teoretiskt orienterat sätt att arbeta”. Ett knep saknas i Howard S. Beckers bok även om det underförstås på varje sida: konsten att berätta om knepen, att förmedla hur den egna forskningen tog ett språng och hur den dessförinnan stod och stampade på samma fläck. Jag tror det skulle gagna sociologin om flera följde hans exempel och berättade, för det finns en omisskännlig spänning i blotta skillnaden mellan fruktlöst och fruktbart sociologiserande: först gjorde jag så här och det gick kanske inte så bra, men sedan gjorde jag så här och då … David Wästerfors Fil. dr i sociologi Lunds universitet

Yrkesknep - s 1-20.indd 10

08-05-29 15.16.06

Knep När jag studerade vid universitetet i Chicago lärde studenterna sig att hantera alla svåra begreppsliga frågor genom att auktoritativt säga: ”Ja, det beror helt på hur man definierar termerna.” Det är sant, men det hjälpte oss inte så mycket eftersom vi inte visste särskilt mycket om hur man bär sig åt för att definiera. Jag stannade kvar vid Chicagouniversitetet för att doktorera och träffade då Everett C. Hughes, som blev min mentor och så småningom forskarkollega. Hughes var student till Robert E. Park, som kan betraktas som ”grundaren” av ”Chicagoskolan” inom sociologin. Hughes lärde mig att spåra min sociologiska härstamning via honom och Park tillbaka till Georg Simmel, den store tyske sociologen som hade varit Parks lärare. Jag är fortfarande stolt över den härstamningen. Hughes hyste ingen kärlek till abstrakt Teori. En grupp av oss studenter gick en gång efter en föreläsning fram till honom och undrade nervöst vad han tyckte om ”teori”. Han tittade buttert på oss och frågade: ”Teori om vad?” Han menade att det fanns teori om specifika saker, som ras och etnicitet eller arbetets organisation, men att det inte fanns något sådant som Teori i allmänhet. Men han visste vad man skulle göra när en klass eller en student fick svårt att reda ut vad vi betraktade som ”teoretiska” frågor, till exempel hur man definierar idéer eller begrepp. Vi kunde exempelvis undra hur man definierar begreppet ”etnisk grupp”. Hur vet man om en grupp är etnisk eller ej? Hughes hade identifierat vårt kroniska misstag i en essä han skrev om etniska relationer i Canada: Nästan alla som använder termen [etnisk grupp] skulle säga att det är en grupp som skiljer sig från andra genom en av följande faktorer, eller en kombination av dem: fysiska drag, språk, religion, sedvänjor, institutioner eller ”kulturella drag” (Hughes 1984: 153).

Yrkesknep - s 1-20.indd 11

08-05-29 15.16.07

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

Vi trodde alltså att vi kunde definiera en ”etnisk” grupp genom de drag som skilde den från en annan, förment ”icke-etnisk” grupp; den var en etnisk grupp eftersom den var annorlunda. Men, förklarade Hughes, vi hade vänt upp och ner på det hela. Ett enkelt knep kunde lösa ett sådant definitionsproblem: man kastar om förklar ingssekvensen och ser skillnaderna som resultatet av de definitioner som människorna i ett nätverk av grupprelationer konstruerar: En etnisk grupp är inte etnisk på grund av graden av mätbar eller obser verbar skillnad gentemot andra grupper; den är tvärtom etnisk därför att människorna inom gruppen och människorna utanför gruppen vet att den är etnisk; därför att både innemänniskorna och utemänniskorna talar, känner och handlar som om den vore en separat grupp (Hughes 1984: 153–154).

Franskkanadensarna var alltså inte en etnisk grupp därför att de talade franska medan andra kanadensare talade engelska, eller därför att de vanligen var katoliker medan engelsmän vanligen var protestanter. De var en etnisk grupp därför att både fransmän och engelsmän betraktade de båda grupperna som olika. De skillnader i språk, religion, kultur och så vidare som vi trodde definierade etnicitet var viktiga, men bara därför att två grupper endast kan behandla varandra som olika om ”det finns sätt att avgöra vem som tillhör gruppen och vem som inte gör det, och om en person tidigt, grundligt och vanligen oåterkalleligt lär sig till vilken grupp hon hör”. Det centrala i knepet, som kan tillämpas på alla möjliga andra definitionsproblem (till exempel problemet med avvikelse, till vilket jag ska återkomma senare i boken), är att inse att man inte kan studera en etnisk grupp för sig själv, utan måste spåra dess ”etnicitet” till det nätverk av relationer med andra grupper i vilket den uppstår. Hughes säger: Det krävs mer än en etnisk grupp för att skapa etniska relationer. Det är lika svårt att förstå relationer genom att bara studera den ena eller andra gruppen som det är svårt att förstå en kemisk relation genom att bara studera ett element, eller en boxningsmatch genom att bara iaktta en av boxarna (Hughes 1984: 155).

Det är det som är ett knep: ett enkelt konstgrepp som hjälper en att lösa ett problem (i detta fall konstgreppet att leta efter det nätverk i vilket definitioner uppstår och används). Varje fack har sina knep, sina lösningar på sina egna särskilda problem, enkla sätt att göra något som lekmän har svå-

Yrkesknep - s 1-20.indd 12

08-05-29 15.16.07

knep

righeter med. De samhällsvetenskapliga facken har, precis som rörmokeri och snickeri, sina knep för att lösa sina speciella problem. Några av dessa knep är enkla tumregler som följer av erfarenheten, till exempel rådet att sätta färggranna jubileumsfrimärken på returkuverten, eftersom fler människor då skickar tillbaka sina frågeformulär. Andra följer av en samhällsvetenskaplig analys av den situation i vilken problemet uppstår, till exempel Julius Roths (1965) förslag att forskare inte ska se problemet med att intervjuarna i en undersökning förs bakom ljuset som ett slags polisärende, en fråga om att sätta dit oansvariga anställda, utan snarare som det sätt på vilket människor utan intresse för sitt arbete har en tendens att bete sig när deras enda motivation är ekonomisk. De knep som utgör innehållet i denna bok hjälper till att lösa problem i tänkandet, det slags problem som samhällsvetare vanligen betraktar som ”teoretiska”. Att definiera en term genom att undersöka hur dess betydelse uppstår i ett nätverk av relationer är just det slags knep som jag talar om, men det är inte det vanliga sättet att avgöra teoretiska frågor. Samhällsvetare diskuterar typiskt ”teori” på ett uttunnat sätt, som ett eget ämne, tillsammans med, men egentligen inte i relation till, det sätt på vilket vi forskar. Merton (1957: 85–117) beskriver förvisso i sina två klassiska artiklar den nära relation som han ansåg att teori och forskning borde ha till varandra, men det blev tentamensläsande studenter mer än praktiserande forskare som använde sig av dessa idéer. Hughes, som inriktade sitt eget metodologiska arbete på de praktiska svårigheterna att ta reda på saker om världen, hotade att skriva en ”liten teoribok”, som skulle innehålla kärnan i hans teoretiska position och skilja sig en smula från de guldklimpar av sociologisk generalisering som fanns utspridda i hans essäer och böcker. Hughes studenter, inklusive jag själv, hoppades alla att han skulle skriva den teoriboken eftersom vi visste, när vi lyssnade på honom och läste hans arbeten, att vi lärde oss en teori även om vi inte kunde säga vad den var. (Jean-Michel Chapoulie [1996] analyserar insiktsfullt de grundläggande idéerna i Hughes sociologiska stil.) Men han skrev den aldrig. Han gjorde det inte, menar jag, därför att han inte hade någon systematisk teori i stil med Talcott Parsons. Han hade snarare ett teoretiskt orienterat sätt att arbeta, om den distinktionen säger något. Hans teori var inte avsedd att erbjuda alla de begreppsboxar som världen måste passa in i. Den bestod i stället av en samling generaliserande knep som han använde i sitt tänkande om samhället, knep som hjälpte honom att tolka data och göra dem begripliga. (Inriktningen kommer bäst till uttryck i de essäer som finns

Yrkesknep - s 1-20.indd 13

08-05-29 15.16.07

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

samlade i Hughes 1984.) Eftersom hans teori bestod av sådana analytiska knep snarare än en Teori lärde studenterna sig den genom att hålla sig intill honom och lära sig använda hans knep, på samma sätt som lärlingar lär sig hantverksfärdigheter genom att iaktta hur gesäller, som redan känner till dem, använder dem för att lösa verkliga problem. Jag hyser precis som Hughes stor misstro mot abstrakt sociologiskt teoretiserande; jag betraktar det som i bästa fall ett nödvändigt ont, något vi behöver för att få vårt arbete gjort, men samtidigt ett redskap som lätt glider ur vår kontroll och leder till en generaliserad diskurs utan närmare förbindelse med det dagliga grävande i socialt liv som utgör den sociologiska vetenskapen. Jag har för egen del sökt tämja teorin genom att se den som en samling knep, sätt att tänka som hjälper forskare att göra vissa framsteg när de konfronteras med konkreta forskningsproblem. För att upprepa och utveckla vad som redan sagts: ett knep är en specifik operation som visar på en väg runt någon allmän svårighet, en procedur som relativt enkelt löser vad som annars skulle framstå som ett besvärligt och bestående problem. De knep som följer tar itu med problem på flera olika samhällsvetenskapliga områden, som jag har gett de grova rubrikerna ”Föreställningar”, ”Urval”, ”Begrepp” och ”Logik”. Min beskrivning av knepen består ofta av längre exempel som kan tjäna som mönster i kuhnsk mening, som modeller man kan imitera när man stöter på liknande problem. Jag har i denna preferens för exempel i kontrast till allmänna definitioner styrts av mina erfarenheter av undervisning. När jag undervisade i konstsociologi, vid en tidpunkt då jag höll på att skriva vad som skulle bli boken Art Worlds (Becker 1982), var jag angelägen om att förmedla mina teoretiska grunder för föreställningen om konst som en social produkt. Men för att fylla ut lektionerna berättade jag naturligtvis en massa historier. En av mina bästa föreläsningar handlade om Watts Towers, den otroliga byggnad som konstruerades av en italiensk murare i Los Angeles på 1930-talet och sedan överlämnades åt sig själv. Jag berättade hans historia och visade diabilder av verket. För mig var den ett gränsfall av ett konstverks sociala karaktär. Simon Rodia, som byggde Watts Towers, gjorde faktiskt allt, utan hjälp från någon, utan att förlita sig på teorier eller idéer om konst eller konsthistoria eller affärer för konstnärsmaterial eller museer eller gallerier eller något som helst organiserat inom konsten, och jag förklarade hur verket demonstrerade denna självständighet och visade hur man kunde se spåren av de flesta andra verks beroende av allt detta i det sätt på vilket de skapades. Poängen var för mig det sätt på vilket marginalfallet förklarade alla andra fall. Det kändes därför befriande när

Yrkesknep - s 1-20.indd 14

08-05-29 15.16.07

knep

studenter senare berättade att det enda de verkligen kom ihåg från kursen var Watts Towers. Några av dem kom ihåg den poäng som jag hade varit så angelägen om att slå fast, men de flesta kom bara ihåg det faktum att Watts Towers existerade och historien om denne galne man och hans galna konstverk. Det lärde mig att det är historier och exempel som människor uppmärksammar och minns. Därför finns det mängder av båda här. (Några läsare kommer att lägga märke till att många av mina exempel inte precis är moderna, inte utgör de senaste resultaten eller idéerna. Jag har medvetet gjort det valet. Det förvånar mig hur mycket bra arbete från det förflutna som är bortglömt, inte därför att det är dåligt utan därför att studenterna aldrig har hört talas om det, aldrig har fått sin uppmärksamhet riktad mot det. Jag har alltså ofta hämtat mina exempel från arbeten som är trettio, fyrtio eller till och med femtio år gamla i hopp om att ge dem ett välförtjänt nytt liv.) Dessa knep är således olika sätt att tänka om det vi vet eller vill veta som hjälper oss att göra data begripliga och formulera nya frågor på basis av vad vi har funnit. De hjälper oss att få fram allt som är bra ur våra data genom att exponera andra aspekter av det fenomen vi studerar än de som vi redan har tänkt på. Vetenskapssociologer (t.ex. Latour & Woolgar 1979 och Lynch 1985) har visat hur naturvetare arbetar på sätt som aldrig nämns i deras formella framställningar av metoder; ”verkstadspraktiken” – det som forskare faktiskt utför – döljs i det formella sätt på vilket de talar om sitt arbete. Samhällsvetare gör samma sak: de använder en samling teoretiska knep när de faktiskt utför samhällsvetenskap, de talar inte om Teori. Boken behandlar vad som ofta uppfattas som teoretiska problem genom att katalogisera och analysera några knep som samhällsvetare utnyttjar: samhällsvetenskapens verkstadspraktik. Jag ska beskriva några av mina favoriter, och även några som jag har lärt mig av Hughes, och peka på deras teoretiska relevans. Jag har ibland gett dem namn i mnemotekniskt syfte så att du kommer att stöta på sådant som maskinknepet, det wittgensteinska knepet och många andra. Genom att kalla denna bok för Tricks of the Trade skapar jag en viss tvetydighet som bör skingras med en gång. Uttrycket har flera möjliga innebörder, de flesta oavsiktliga från min sida. Somliga hoppas kanske att jag ska förmedla några knep om hur man ska slå sig fram inom akademin: hur man får jobb, hur man får fast anställning, hur man får ett bättre jobb, hur man får sina verk publicerade. Jag är alltid villig att diskutera sådana saker. Min okonventionella akademiska karriär, där jag tillbringade flera

Yrkesknep - s 1-20.indd 15

08-05-29 15.16.07

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

år som vad som tidigare brukade kallas research bum innan jag slutligen trädde in i akademin som professor, kan ha gett mig särskilda insikter som följer med marginaliteten. Men tiderna förändras, och universitetens ekonomiska och politiska situation har förändrats så mycket att jag tvivlar på att jag längre har någon inside information om dessa chansartade processer. I vilket fall som helst är inte akademin det yrke eller fack jag har i åtanke. (Aaron Wildavsky [1993] täcker mycket av den terrängen.) Andra kan tro att jag menar tekniska skrivknep eller dataknep eller ”metoder” eller statistik (även om det inte är så många som förväntar sig statistiska knep från mig). Jag har berättat vad jag vet om tekniska skrivknep på annat håll (Becker 1986b) och har förmodligen en liknande samling folkloristiska tips på andra områden av samhällsvetenskaplig praktik att förmedla. Men även om dessa knep ingår i vår samhällsvetenskapliga praktik är de alltför specifika, inte tillräckligt generaliserbara för att rättfärdiga en längre diskussion. De förs lämpligen vidare på muntlig väg. Jag talar alltså om sociologens fack eller yrke eller (eftersom så många människor utför ett arbete som jag, imperialistiskt, uppfattar som sociologi trots att de själva anser sig vara ett annat slags samhälls- eller humanvetare) om facket samhällsstudier under vad det nu kan vara för lämplig professionsrubrik. De knep jag har i åtanke är knep som hjälper dem som utför sådant arbete att klara av det oberoende av vilken yrkestitel de använder. Jag har följaktligen ganska vårdslöst använt ”sociologi” och ”samhällsvetenskap” om vartannat, trots att det ibland skapar oklarhet om di scipliner i marginalen, som psykologi. En annan sak, som jag hoppas kommer att stå klar men förmodligen måste sägas explicit, är att mina tankar inte begränsar sig till vad som brukar kallas ”kvalitativ forskning”. Det är visserligen det slags forskning som jag har ägnat mig åt, men det representerar ett praktiskt snarare än ett ideologiskt val. Det var det som jag visste hur man utför och som jag fann personlig glädje i, så därför fortsatte jag med det. Men jag har alltid varit mottaglig för de möjligheter som andra metoder har erbjudit (så länge de inte pressades på mig i ett slags religiös övertygelse), och jag har funnit det särskilt nyttigt att reflektera över vad jag gjorde i termer som kom från andra sätt att arbeta, till exempel surveyforskning eller matematiskt modellbyggande. Idéerna i denna bok är alltså inte bara avsedda för dem som redan är förtrogna med fältarbete i antropologisk stil, även om jag hoppas att innehållet kommer att vara bekant för dem men inte fungera sövande. De är också avsedda för dem som arbetar i alla de andra stilar och traditioner som bildar den moderna samhällsvetenskapen.

Yrkesknep - s 1-20.indd 16

08-05-29 15.16.08

knep

Med ordet ”knep” antyds vanligen att den beskrivna operationen kommer att göra det lättare att utföra saker. I det här fallet blir det dock missvisande. Sanningen att säga gör dessa knep det förmodligen i en viss mening svårare för forskaren. I stället för att göra det lättare att utföra ett traditionellt jobb pekar de på olika sätt att rubba de bekväma tankevanor som det akademiska livet framodlar och stöder genom att göra dem till det ”rätta” sättet att utföra saker. Detta är ett fall där det ”rätta” är det godas fiende. Vad knepen gör är att peka på olika sätt att vända upp och ner på saker, att se saker på ett annat sätt, för att skapa nya problem för forskning, nya möjligheter att göra jämförelser mellan fall, upptäcka nya kategorier och så vidare. Allt detta är arbete. Det ger glädje, men innebär mer arbete än om man utför saker på ett rutinartat sätt som inte tvingar en att tänka över huvud taget. Clifford Geertz har gett en god beskrivning av det arbete som dessa knep antas utföra: Vad som talar för dem [”figurationer”, som beskriver ett etnografiskt forsk ningsresultat] eller talar mot dem är de ytterligare figurer som härleds från dem; deras förmåga att leda fram till utvidgade redogörelser som i sam spelet med andra redogörelser för andra frågor vidgar deras konsekvenser och fördjupar deras grepp. Vi kan alltid räkna med att något annat händer, att vi plötsligt gör en ny erfarenhet, att vi bevittnar en händelse. Vad vi inte kan räkna med är att vi kommer att ha något intressant att säga om det när det inträffar. Vi riskerar inte att lida brist på verklighet; vi riskerar där emot ständigt att lida brist på tecken, eller åtminstone att de gamla teck nen dör för oss. Medvetandets allmänt eftersläpande karaktär – händelsen först, formuleringen sedan – framträder inom antropologin som en stän dig strävan att hitta på diskursiva system som kan hålla mer eller mindre jämna steg med vad som kanske håller på att hända (Geertz 1995: 19).

Jag behandlar alltså i varje avsnitt av boken det traditionella sociala och vetenskapliga temat som en huvudfiende till det sociologiska tänkandet. Varje ämne jag studerar har redan studerats av en massa människor och tillhör dessutom de människor som faktiskt lever i den världen, som har sin egen uppfattning om vad den handlar om, och vad objekten och händelserna i den betyder. Dessa människor som är experter genom sin profession eller genom sitt medlemskap i en grupp har vanligen ett okontrollerat och ohotat monopol på föreställningar om ”sitt” ämne. De som studerar ämnet, vad det nu än är, kan lätt förledas till att anamma dessa traditio-

Yrkesknep - s 1-20.indd 17

08-05-29 15.16.08

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

nella idéer som okontrollerade förutsättningar för sin forskning. Genom den aktningsvärda verksamheten att ”gå igenom litteraturen”, en verksamhet som är högt skattad av betygskommittéer, riskerar vi en sådan förförelse. Vi behöver alltså metoder som kan öka räckvidden för vårt tänkande, som gör det möjligt för oss att tänka nya tankar och ställa nya frågor och öka våra idéers förmåga att hantera mångfalden i det som sker i världen. Många av de knep jag beskriver lämpar sig för det företaget. De olika avsnitten i boken tar upp viktiga aspekter av samhällsvetenskaplig forskning. I avsnittet ”Föreställningar” diskuterar jag hur vi tänker om det vi ämnar studera innan vi faktiskt påbörjar vår forskning, och hur vi skapar våra föreställningar om hur denna del av den sociala världen ser ut och om vad samhällsvetarens arbete innebär. Jag diskuterar de olika uttryck som våra föreställningar om samhället tar sig och föreslår olika sätt att få kontroll över hur vi ser på saker så att vi inte bara blir okunniga förmedlare av den traditionella världens tankar. Nästa avsnitt, ”Urval”, utgår från det faktum att våra allmänna föreställningar alltid speglar ett urval av fall från alla de fall som kunde ha övervägts. Det tar upp frågan om hur vi väljer det som vi faktiskt tar i betraktande, de fall vi har i tankarna när vi explicit formulerar våra allmänna idéer. Jag pekar på nödvändigheten av att välja fall som rubbar våra föreställningar, som får oss att ifrågasätta vad vi tror att vi vet. ”Begrepp”, bokens tredje avsnitt, behandlar frågan om hur vi skapar våra idéer. Hur ska vi föra samman det vi lär oss av våra urval i form av mer generella idéer? Hur kan vi använda världens mångfald, den mångfald som våra försök att förbättra våra föreställningar och urval har skänkt oss, för att skapa bättre och mer användbara sätt att tänka om saker? Slutligen beskriver jag i avsnittet ”Logik” olika sätt att hantera idéer med metoder hämtade från den mer eller mindre (mest mindre) formella logiken. Jag bygger i stor utsträckning på material som redan har konstruerats och förmedlats av andra (främst Paul Lazarsfeld, Charles Ragin och Alfred Lindesmith – en osannolik trio). Ett viktigt tema här, lånat av Ragin, är lämpligheten att fokusera på en mängd olika fall snarare än på variationer i variabler. (Denna något kryptiska formulering kommer att förklaras i ”Logik”.) Jag ber inte om ursäkt för mina lån, utom för att säga att jag bara har tagit från de bästa och så gott jag kommit ihåg ärat den som äras bör. Läsaren kommer snart att upptäcka, så det är kanske lika bra att erkänna, att det råder en viss godtycklighet när det gäller platsen för det

Yrkesknep - s 1-20.indd 18

08-05-29 15.16.08

knep

ämne jag diskuterar. De flesta ämnen kunde ha tagits upp (och tas också upp) på mer än ett ställe. Rubrikerna på avsnitten ger bara en grov anvisning om vad de handlar om. Idéerna utgör inte en sömlös vävnad av logiskt sammanhängande påståenden (jag önskar att så vore fallet!), utan bildar en organisk helhet. De implicerar, med andra ord, i stor utsträckning varandra. Boken är ett nätverk eller en väv snarare än en rak linje. Avsnitten tycks även ha ett slags grov kronologisk ordning. Man kan tänka sig att forskare naturligen börjar sitt arbete med att hysa olika slags föreställningar om vad de tänker studera, och sedan på grundval av dessa föreställningar utvecklar idéer om vad de ska studera och hur de ska välja ut fall (hur de med andra ord ska konstruera urvalsscheman). Man kan vidare tänka sig att forskarna, efter att ha plockat ut de fall som ska studeras och studerat dem, sedan utvecklar begrepp som de använder i sina analyser och tillämpar dessa begrepp på sina fall. Det är lätt att tänka i de banorna eftersom de flesta böcker om teoribyggande och forskningsmetoder betecknar en sådan ordning som ”den rätta”. Men i så fall gör man fel. Det finns ett sådant logiskt samband mellan de olika operationerna – föreställningarna ligger förvisso till grund för och tycks styra en viss form av urval – men det betyder inte att man utför dem i den ordningen, inte om man vill få något seriöst arbete gjort. Seriösa forskare rör sig hela tiden fram och tillbaka mellan dessa fyra tankesfärer, och varje område påverkar de andra. Jag kan göra mitt urval med hänsyn till min föreställning om vad jag studerar, men jag kommer säkert att omfatta en ny föreställning på basis av vad mitt urval visar mig. Och de logiska operationer som jag utför på resultaten av en del av mitt arbete kommer förmodligen att motivera en förändring i mina begrepp. Och så vidare. Det finns ingen anledning att tro att detta kommer att vara en prydlig, logisk och ordnad process. Geertz igen: Man arbetar ad hoc och ad interim, sätter samman tusenåriga historier med treveckorsmassakrer, internationella konflikter med lokala miljöpro blem. Risets eller olivernas ekonomi, etnicitetens eller religionens politik, språkets eller krigets sätt att fungera, måste i viss utsträckning lödas ihop i den slutliga konstruktionen. Det måste också geografin, handeln, konsten och tekniken. Resultatet blir ofrånkomligen otillfredsställande, klumpigt, instabilt och illa utformat: en stor anordning. Antropologen, eller åtmin stone den som vill göra sina anordningar mer komplexa och inte sluta dem i sig själva, är en manisk mixtrare, på drift med sitt förstånd (Geertz 1995: 20).

Yrkesknep - s 1-20.indd 19

08-05-29 15.16.08

Tricks of the trade – yrkesknep för samhällsvetare

Inget av tankeknepen i denna bok har en ”lämplig plats” i tidsschemat för byggandet av en sådan anordning. Använd dem när det ser ut som att de kan driva ditt arbete framåt – i början, i mitten eller i slutet av din forskning.

Yrkesknep - s 1-20.indd 20

08-05-29 15.16.09

FOTO: DIANNE HAGAMAN

Howard S. Becker

tricks of the tr ade – Yrkesknep för samhällsvetare

I Tricks of the Trade – Yrkesknep för samhällsvetare känner läsaren snabbt igen det som kommit att bli Howard S. Beckers signum i forskarvärlden.

Best.nr 47-08850-8

Tryck.nr 47-08850-8-00

omslag.indd 1

08-05-29 15.13.24