SPRÅKET OCH BERÄTTELSEN 1
Svenska 1
Linda Gustafsson Uno Wivast
Innehåll
1 FÖRSTÅ OCH TOLKA 6
1.1 Analys av skönlitterär prosatext
1.2 Diktanalys
1.3 Filmanalys
2 SKRIVA OCH BERÄTTA 76
2.1 Att skriva berättelsert 76
3 SKRIVA OCH FÖRMEDLA 85
3.1 Att bygga en text ............................................................................................................................
3.2 Sakprosa ................................................................................................................................................
3.3 Syfte och mottagare
3.4 Få idéer och samla information
3.5 Arbeta med källor
3.6 Bearbeta och disponera
3.7 Börja skriva
3.8 Att skriva korrekt
3.9 Granska och bearbeta
3.10 Att skriva referat
3.11 Att skriva argumenterande text
3.12 Att skriva debattartikel
3.13 Att skriva krönika
3.14 Att skriva reportage
4 TALA OCH FÖRMEDLA
4.1 Talets struktur
4.2 Den retoriska arbetsmodellen 158
4.3 Presentationstekniska hjälpmedel 167
4.4 Informerande muntlig framställning 168
4.5 Argumenterande muntlig framställning
5 VARIATION OCH STIL 193
5.1 Dialekt
5.2 Sociolekt
5.3 Språk, status och makt
6 GRAMMATIK OCH STRUKTUR
6.1 Varför grammatik?
6.2 Ordklasser
6.3 Syntax - hur språkets delar fungerar tillsammans
7 LITTERÄRA EPOKER
7.1 Antiken
7.2 Medeltiden
7.3 Renässansen
7.4 Upplysningen
7.5 Romantiken
7.6 Realismen och naturalismen
7.7 Modernismen
8 SPRÅKÖVNINGAR
8.1
8.3 Satser och meningsbyggnad
8.4 Språkriktighet
1
FÖRSTÅ OCH TOLKA
I dagens samhälle möts du ständigt av text och därför är det nödvändigt att du har god vana att förstå och tolka olika slags texter. När du ska läsa krävs det att du använder olika strategier beroende på typ av text och syfte med läsningen. Om alla texter skulle läsas lika långsamt och noga skulle det ta en evig tid att företa sig minsta uppdrag, men om en text istället skulle översiktsläsas skulle man missa väsentliga detaljer som man behöver förstå.
För att använda rätt läsmetod eller strategi måste du alltså fråga dig vilken typ av text det är du ska läsa och varför du läser den. Om du ska leta upp något i en längre text, ett ord eller årtal till exempel, så är den snabbaste strategin att avsöka texten i jakt på det du söker. Med sökläsningen tar du inte in informationen i texten utan låter ögonen vandra över sidan tills du hittar det du söker. Om du istället vill få en snabb överblick över innehållet i texten utan att noga gå in på detaljerna så passar översiktsläsning eller skumläsning av texten bäst. Den här strategin kan vara bra om du till exempel sökt efter något på internet och hittat flera möjliga källor och snabbt vill skaffa dig en åsikt om vilken text som blir bäst att använda. När du slutligen hittat en text som du vill läsa och förstå eller tolka ägnar du dig lämpligtvis
åt djupläsning för att inte missa något viktigt. Djupläsning används också när du läser skönlitteratur och sjunker ner i texten för att njuta av upplevelsen.
För att kunna läsa och förstå måste alltså frågan om varför du egentligen läser texten ställas. Du behöver också lära dig att anpassa läshastigheten så att du klarar av att uppfatta det du är ute efter. Sökläsningen går givetvis snabbare än djupläsningen, men båda måste ske i den hastighet du klarar av. När det gäller djupläsning så läser en del människor snabbt och andra långsamt och även om läshastigheten kan övas upp så är det viktigt att anpassa den så att du hinner med. Om tankarna glider iväg medan du läser eller om du inte kan komma ihåg vad du nyss har läst så har du förmodligen läst för snabbt och okoncentrerat och bör därför läsa om texten igen.
När du läser sakprosa är läsförståelsen viktigast och därför bör du då och då stanna upp och fundera på det som lästs. Om du läser en sakprosatext kanske du sammanfattar för dig själv och funderar över
vilket syfte texten har och om det du läst verkar rimligt. Tänk också på att alltid ifrågasätta om källan du använder verkar pålitlig. Läs mer om källkritik på sidan 90.
När du läser skönlitteratur är läsförståelsen givetvis också viktig, men här behövs även andra verktyg för att förstå och tolka författarens budskap. I en skönlitterär text lämnas en del åt läsaren att läsa mellan raderna. Det innebär att läsaren själv måste tolka in saker som inte uttryckligen står på sidan utan underförstås genom sammanhanget. Det finns naturligtvis olika syften med att läsa skönlitteratur. Är syftet att bli road eller koppla av så kan du läsa mer avslappnat än om syftet är att analysera och tolka. Likaså kan du om du läser för nöjes skull fälla yttranden om huruvida du tycker att boken är bra eller inte. När du läser en text i syfte att analysera den är det mindre viktigt om du själv gillar texten eller inte. Då är det av större betydelse att försöka förstå textens syfte och särprägel. Oavsett syfte kan man säga att ju mer du ägnar dig åt läsning, desto bättre blir du på att avkoda och läsa mellan raderna. Vad vill texten berätta och vad sägs inte rakt ut utan underförstås av sammanhanget?
I det här kapitlet presenteras hur man analyserar berättelser, dikter och filmer. Kom ihåg att oavsett vilket verk du analyserar bör du ange en utförlig källa (se sidan 127) med verkets titel, årtal, författare eller regissör och eventuellt var verket finns att hitta (i en novell- eller diktsamling). repetera
1. Förklara när du bör använda respektive lässtrategi:
• sökläsning
• översiktsläsning
• djupläsning.
2. Vad är skillnaden mellan att läsa sakprosa och att läsa skönlitteratur?
3. Fundera på om du har några egna strategier när du läser för att bättre komma ihåg vad du läst.
tänk på
• Med sökläsning avsöker man texten i jakt på någon särskild detalj, som ett årtal eller ett namn.
• Översiktsläsning passar bra om man ska bilda sig en snabb uppfattning om vad en text handlar om.
• Djupläsning används när du behöver förstå på detaljnivå och tolka det du läser.
• Läs i lagom takt så att du inte missar något.
1.1 Analys av skönlitterär prosatext
Följande genomgång kommer att beskriva de delar av en skönlitterär prosatext som bör beaktas i en analys. Här har vi valt att illustrera analysen med hjälp av en novell, men samma begrepp kan i princip användas vid analys av romaner. Det man bör tänka på då är att längre verk rymmer fler sidospår och är svårare att greppa.
När du ska analysera ett verk bör du förbereda dig på att flera genomläsningar kommer att behövas. Först bör du läsa berättelsen rakt igenom en gång för att förstå innehållet och få en känsla för tonen och atmosfären – blir du upprörd, nedstämd eller glad av att läsa texten? Vad skapar den känslan tror du? Är det hur den är skriven, något i innehållet eller kanske temat (huvudtanken)?
Därefter följer analys av flera olika aspekter av texten. Här presenteras de olika delar du bör studera i en viss ordning för att du systematiskt ska kunna gå igenom och anteckna intressanta iakttagelser. När det är dags att skriva analysen bör du sålla i dina anteckningar och göra en egen disposition som passar din text. En analys ska inte bestå av svaret på ett flertal frågor utan ska vara en egen sammanhållen text som tar upp de bitar som är intressanta just för den berättelse du analyserar.
När du skriver analysen bör du alltså tänka på hur du disponerar och skriver texten bäst. Du kan läsa mer om det på sidan 98. Precis som andra texter består analysen av tre delar: en inledning med rubrik och tydligt syfte, en huvuddel med själva analysen samt en avslutning.
1.1.1 Handling
Handlingen är helt enkelt det som händer i berättelsen. När man läser bör man fundera på varför författaren valt att presentera handlingen på det här sättet. Varför berättas händelserna i den ordning de gör?
Varför återges händelserna av just den berättaren eller karaktären, och varför är de förlagda till just den tid eller plats de är?
Förutom det som står i ytplanet, det vill säga det som klart och tydligt framgår av texten, bör du vara medveten om att det i de flesta berättelser finns mer eller mindre framträdande tomrum. Om man inte har tomrum i handlingen måste varje detalj och varje sekund beskrivas, vilket leder till en ganska långdragen historia. Tomrummet kan användas för att skapa effekt i berättelsen, och detta kan till exempel uppnås genom att utesluta beskrivningar av viktiga händelser. Om man i en mordhistoria undviker att beskriva själva mordet och istället bara låter läsaren ana eller anta att mordet ägt rum, skapas till exempel en gåtfull atmosfär.
Dessutom lämnar författaren ofta ledtrådar till läsaren om vad som kommer att inträffa senare i berättelsen. Ledtråden kan vara något som beskrivs eller sägs och som senare kommer att få betydelse för handlingen. När du läser en roman eller novell, fundera över vilka ledtrådar det finns och vilken effekt de har på historien. Finns de där för att öka spänningen eller ger de en känsla av att något mer pågår under ytan? Kanske finns de till och med där för att vilseleda läsaren?
1.1.2 Den dramaturgiska kurvan
Först bör du studera de olika delar som berättelsen består av och vad som utmärker dessa. Den dramaturgiska berättarkurva som presenteras i det här avsnittet är standardmallen för hur de flesta berättelser byggs upp. Givetvis kan författaren sedan välja att ändra ordningen och till exempel börja med slutet för att skapa spänning i sin berättelse. Genom att identifiera och analysera de olika delarna i kurvan får man en förståelse för hur berättelsen byggts upp. När man skriver skönlitteratur strävar man ibland efter att komma på nya intressanta vändningar. Därför kan en författare bryta det dramaturgiska mönstret för att överraska läsaren och behålla spänningen.
Varje detalj i handlingen måste inte beskrivas. Det är bra att lämna tomrum.
Vi exemplifierar kurvans delar med en version av sagan Askungen.
Intensitet
Inledning
Stegring
Fördjupning
Klimax
Avtoning Tid
Den dramaturgiska kurvan.
titel
Det första läsaren möter är verkets titel. Den ger en idé eller känsla som författaren valt att läsaren ska ha med sig in i läsningen. Fundera över varför berättelsen har fått den titel den har; är det för att skapa en stämning, ange ett tema eller kanske för att vilseleda? Det kan vara intressant att gå tillbaka till titeln efter att du läst hela verket. Skapar titeln nya funderingar efter att du läst klart? Fick du ny förståelse för titelns innebörd nu? Har berättelsen en annan titel på sitt originalspråk? Vad skiljer den från den svenska titeln?
inledning
En inledning har två huvudsyften. För det första ska den locka till att läsa vidare och för det andra ska den snabbt sätta in läsaren i en viss situation. Eftersom noveller är relativt korta berättelser måste man på ett enkelt sätt ge en skiss över läget och handlingen medan längre texter ibland kan ha en längre inledning. Som uppräkningen efter det här stycket visar finns det några olika typer av inledningar. När du läser en skönlitterär text bör du fundera på vilken inledning texten har och vilken effekt inledningen har på resten av läsningen. Ger den tillräcklig information eller får du inte veta något om bakgrunden alls? Varför får man i så fall inte veta så mycket och vad gör det med läsningen?
Du kan också fundera på om inledningen fungerar som lockbete att fortsätta läsningen och vad som i så fall lockar dig.
De vanligaste inledningarna är:
• personbeskrivning (en kort beskrivning av huvudpersonen eller en annan viktig person)
• miljöbeskrivning (beskriver tiden och/eller platsen som novellen kommer att utspela sig i)
• in medias res (novellen startar mitt i handlingen utan att ge en närmare bakgrund; detta är en speciellt vanlig inledning när det gäller noveller).
Askungen inleds med de kända orden ”Det var en gång …” varpå lite bakgrundsfakta om huvudpersonerna ges. I Askungen får vi veta att hennes mor dött och att hennes far gift om sig med en kvinna som redan har två döttrar. Vi får också veta att fadern sedan dött.
fördjupning
Efter inledningen följer ofta en fördjupning där läsaren får veta mer om personerna och problemet som berättelsen ska handla om. Det kan innebära att du får ta del av personernas bakgrund, utseende och personlighet. Hur mycket får du veta? Om inte personerna beskrivs särskilt utförligt har författaren oftast en baktanke med det.
I fördjupningen av Askungen får vi reda på problemet som sagan behandlar, nämligen att det är bal på slottet för att prinsen ska kunna finna en fru och att Askungen vill gå på balen på slottet men inte har några kläder att ta på sig. Vi lär också känna Askungens familj närmare och kan bilda oss en uppfattning om hennes situation.
Askungen får inte gå på balen.
stegring
När läsaren är insatt kan handlingen stegras. I detta skede följer flera händelser som för berättelsen vidare och bygger upp spänningen mot klimax. Stegringen består alltså av händelser som är viktiga för att problemet ska komma till sin spets. Personerna kanske hamnar i konflikt med varandra eller så dyker ett nytt dilemma upp som leder till nya frågor.
I stegringen följer en rad händelser som för oss till sagans klimax. Askungen får hjälp att skaffa kläder till balen och när hon är där har prinsen bara ögon för henne. Hon flyr vid tolvslaget och tappar ena skon. Prinsen ger sig därefter ut för att söka efter henne och flera hem besöks där flickor försöker få skon att passa.
klimax/vändpunkt
Vid vändpunkten kommer det som man har väntat på genom hela berättelsen. Äntligen ska alla frågor få sina svar och problemet lösas. Händelserna ställs på sin spets och det oundvikliga som man väntat på sker.
När turen kommer till Askungens hus når handlingen klimax. Styvdöttrarna låser in Askungen och försöker själva på olika vis få skon att passa sina fötter. Askungen kommer loss och provar skon. Som genom ett trollslag förvandlas hon till den vackra flickan från balen då hon provar skon. Askungen och prinsen finner varandra.
avtoning/avslutning
Efter klimax går berättelsen sakta mot sitt slut. I en del berättelser får man kanske reda på vad som händer med personerna sedan, medan andra har ett mer öppet slut där läsaren själv får fundera över och tolka vad som händer därnäst.
I avslutningen trappas spänningen av. Vi får veta vad som händer med de olika personerna och att Askungen och prinsen lever lyckliga i alla sina dagar.
repetera
1. Vad innebär ledtrådar och tomrum?
2. Rita upp den dramaturgiska kurvan och sätt ut termerna inledning, fördjupning, stegring, klimax/vändpunkt och avtoning/avslutning Förklara sedan kortfattat vad varje del av berättelsen innebär.
3. Välj en av nedanstående sagor och gör en analys av dess beståndsdelar som i exemplet med Askungen.
• Snövit
• De tre bockarna Bruse
• Törnrosa
• Rödluvan
• Hans och Greta
4. Jämför din analys med någon som valt samma saga.
tänk på
• Du behöver läsa texten flera gånger för att göra en bra analys.
• Analysen ska skrivas som en sammanhållen text med inledning, huvuddel och avslutning.
• De flesta berättelser följer den dramaturgiska kurvan även om en del författare kan välja att bryta mönstret för att skapa effekt.
1.1.3 Berättelsens kärna
De flesta berättelser har en yttre handling och en bakomliggande mening. Den yttre handlingen är det som texten ser ut att handla om på ytan om man bara läser den rakt igenom utan att fundera på en djupare innebörd. När man analyserar kärnan börjar man med den yttre handlingen för att sedan skala av lagren och se vad som ligger under. För att se de olika lagren av handlingen behöver man kunskap om följande begrepp. Vi exemplifierar återigen med Askungen.
intrig
Intrigen är en kort sammanfattning av berättelsens händelser i den ordning som de dyker upp i texten.
fabel
Fabel är istället berättelsens händelser ordnade i kronologisk ordning. Som tidigare nämnts kan författaren välja att börja sin berättelse med en händelse som tidsmässigt sker i mitten eller i slutet av händelseförloppet.
Kanske får vi i inledningen läsa om en person som dör. Händelserna därefter leder fram till dödsögonblicket. Kronologiskt berättat hamnar då inledningens händelse i slutet.
Sagor har oftast en rak kronologisk handling och därför blir Askungens intrig densamma som fabeln: En moderlös flicka blir styvmoderns och styvsystrarnas uppassare när fadern dör. Flickan får möjlighet att gå på bal på slottet och prinsen förälskar sig i henne. Flickan flyr balen vid tolvslaget men tappar en sko. Prinsens följe åker land och rike runt för att hitta skons ägare och då flickan till slut får prova skon återfinner prinsen henne och de lever lyckliga i alla sina dagar.
tema
Temat kan beskrivas som den övergripande eller djupare handlingen. Om man skulle beskriva vad berättelsen handlar om i ett eller ett par ord får man fram textens tema. Temat är anledningen till varför författaren skrivit texten; vad ska den förmedla? En berättelse kan också innehålla flera teman. En del teman, till exempel omöjlig kärlek, missunnsamhet eller utanförskap, är väldigt vanliga inom skönlitteraturen.
Temat i Askungen är som i de flesta sagor de godas kamp mot de onda.
motiv
Motiv är typsituationer som bygger historien, till exempel mobbaren som gör upp med sina plågoandar, barnet som gör upp med sina föräldrar, släktfejder, kärlekspar som träffas i smyg etc. Många motiv är klassiska och finns med i berättelser för att de beskriver något vi känner igen från verkligheten, även om de givetvis är extra kryddade i litteraturen. Motiven är oberoende av tid och rum och dyker upp i texter från hela världen och alla tidsepoker. Detta innebär att samma motiv kan återfinnas i olika berättelser, även om handling, tid och plats skiljer sig åt. Genom att identifiera motiven i en berättelse kan
Motiv är oberoende av tid och rum, och återkommer i olika berättelser. Till exempel motivet utanförskap, som i den här målningen av August Malmström mot slutet av 1800-talet.
man se de nyckelhändelser som bygger berättelsen utan att gå djupare in på detaljer i handlingen.
De motiv som återfinns i Askungen och som bygger upp berättelsen och illustrerar temat, de godas kamp mot de onda, är:
• (det föräldralösa) barnet behandlas illa (av styvfamiljen)
• jakten på kärlek
• den undertryckta får revansch mot sina förtryckare
• den illa behandlade får upprättelse och ett bättre liv
• en karaktärs förvandling
reflektera
1. Välj en av sagorna nedan och beskriv intrig, fabel, tema och motiv.
• Snövit
• De tre bockarna Bruse
• Törnrosa
• Rödluvan
• Hans och Greta
2. Jämför din beskrivning med någon som valt samma saga.
tänk på
• En berättelse består av två lager: en yttre handling och en djupare innebörd.
• Genom att börja med den yttre handlingen kommer man åt de underliggande lagren och den djupare innebörden.
1.1.4 Berättarperspektiv/synvinkel
En berättelse präglas av genom vems ögon vi upplever handlingen. Berättaren kan vara mer eller mindre synlig i texten. En del berättare märks i texten genom kommentarer direkt till läsaren medan andra endast återger handlingen som den är. Berättaren väljer också om läsaren ska få ta del av hela handlingen eller bara delar, samt om det som återges är objektivt eller subjektivt.
förstapersonsperspektivet (jag-berättaren)
I förstapersonsperspektivet berättas handlingen av en huvudperson. Den personens tankar och känslor blir fokus i handlingen. Att få ta del av händelseförloppet från en av huvudpersonernas synvinkel gör att man hamnar väldigt nära handlingen och att det kan kännas personligt, men det kan också innebära att man bara får se ena sidan av saken. En del berättare kanske inte heller är helt pålitliga när de berättar sin historia för läsaren. Övriga personer ses utifrån berättarens perspektiv.
Exempel: Jag kände hans andedräkt i nacken och ökade skrämt takten för att komma fram till tunnelbanestationen innan han hann ikapp mig. När jag vände mig om såg jag honom le belåtet.
Här berättas händelserna från ett förstapersonsperspektiv och läsaren
tar därför bara del av den personens tankar och känslor. ”Jag” måste vända sig om och titta på förföljaren för att se att han ler.
tredjepersonsperspektivet
(han/hon) och den allvetande berättaren
När handlingen berättas av någon utomstående förmedlas händelserna genom ett tredjepersonsperspektiv. Karaktärernas tankar, känslor och tal förmedlas genom en tredje person, som ”han sade” eller ”tänkte hon”. Ofta är berättaren allvetande och vet vad alla personer i berättelsen tänker och känner. Berättaren vet också vad som kommer att hända och vad olika handlingar kan få för konsekvenser senare. I tredjepersonsperspektivet flyter berättaren ovanpå handlingen och har mer distans än huvudpersonerna, och en allvetande berättare ser och känner till alla personernas perspektiv. I undantagsfall kan berättaren istället vara en av bipersonerna i handlingen och kan i så fall bara förmedla det som han eller hon känner till eller ser.
Exempel: Hon kände hans andedräkt i nacken och ökade skrämt takten för att komma fram till tunnelbanestationen innan han hann ikapp henne. Han log mot kvinnan, men hon ökade takten och han fick halvspringa för att hinna fram och återlämna plånboken som hon tappat på vägen.
Den allvetande berättaren vet vad både kvinnan och förföljaren känner och tänker. Här kan läsaren ta del av bådas perspektiv.
Den allvetande berättaren har en helhetsbild av personer och händelser.
skriv
En person står ensam i ett rum och speglar sig i en helfigurspegel. Bestäm vem personen är (ålder, kön, social bakgrund, utseende etc.). I texterna som du skriver ska detta framgå utan att du direkt skriver ut det i texten.
1. Skriv en kort text (ca 100 ord ) i förstapersonsperspektiv (jag). Texten ska vara en inre monolog där läsaren endast får ta del av personens tankar när den speglar sig.
2. Tänk dig nu att en annan person kommer in i rummet och betraktar personen som speglar sig. Skriv en kort text (ca 100 ord) utifrån ett tredjepersonsperspektiv. Tänk på att läsaren endast får ta del av den nya personens tankar när den betraktar den första personen som speglar sig.
3. Slutligen skriver du en kort text (ca 100 ord) utifrån den allvetande berättarens perspektiv. Nu kan läsaren få ta del av såväl båda personernas tankar som bakgrundsfakta.
tänk på
• Berättaren kan vara mer eller mindre synlig i texten och kan också berätta händelserna objektivt eller subjektivt.
• Förstapersonsperspektivet gör att läsaren hamnar nära händelserna och att texten känns personlig.
• I tredjepersonsperspektivet flyter berättaren ovanpå handlingen och har kanske mer distans än huvudpersonerna.
• Den allvetande berättaren vet och ser allt.
1.1.5 Personbeskrivning
Hur man väljer att beskriva personerna i en berättelse beror till viss del på det berättarperspektiv man valt att arbeta med. Beroende på genom vems ögon handlingen återges är beskrivningen av personerna mer eller mindre utförlig. I vissa texter får läsaren veta allt från hur personerna ser ut till vad de känner, tänker, säger och gör, och i andra texter får man bara ta del av något av dessa drag. I en del verk har man valt att inte ge någon personbeskrivning alls, och det sätter givetvis också sin prägel på berättelsen. När du läser en skönlitterär text kan du alltså fundera på om personerna faktiskt beskrivs eller om läsaren får tolka hurdana de är och ser ut utifrån hur de beter sig.
Den som berättar historien färgar kanske också beskrivningen av karaktärerna och påverkar personskildringen genom att beskriva personerna på ett positivt eller negativt sätt. När du läser kan du därför fundera över om personerna ses inifrån handlingen, genom en annan persons ögon, eller om de ses utifrån av någon som är allvetande.
Det är också intressant att ta reda på om personerna är statiska (oföränderliga) eller dynamiska, det vill säga om de förändras under berättelsens gång. En del personer är så kallat ”platta” och har bara en viss egenskap, till exempel ond eller god, medan andra är ”runda” och uppvisar flera, ibland överraskande egenskaper. Fundera på om personerna i den text du läser har fasta karaktärsdrag som de alltid visar eller om de är mer komplexa.
Alla personer som är med i en berättelse har en funktion av något slag oavsett om de är huvudpersoner eller har mindre biroller. Det är meningen att vi ska identifiera oss med huvudpersonen och kanske känna samhörighet. Men i en del texter är huvudpersonen ond och kanske istället någon vi inte ska identifiera oss med. Även mindre framträdande personer har en roll i berättelsen och det kan vara givande att försöka identifiera varför de personerna finns med.
1.1.6 Miljöbeskrivning
Miljöbeskrivningen visar var och när händelserna äger rum. Ibland är miljöbeskrivningen utförlig och detaljerad och ibland ges endast ledtrådar, till exempel att en låt som kan kopplas till en viss tid eller plats spelas på radion. Precis som med personbeskrivningen styrs ofta miljöbeskrivningen av berättarperspektivet. Om en av personerna i berättelsen är berättare så beskrivs allting färgat av den personens tankar och erfarenheter. Om det är en allvetande berättare kanske miljöbeskrivningen är mer framträdande och objektiv. I en del verk har man låtit bli att beskriva miljön, och detta får givetvis också en
effekt som kan analyseras. Ibland fungerar miljön bara som en kuliss till händelserna utan att i sig ha någon större betydelse, men den kan också hjälpa till att förstärka handlingar och känslor i berättelsen. Om något otäckt händer kan miljön beskrivas på ett hotfullt sätt och på så sätt försätta läsaren i rätt stämning.
När du läser kan du fundera på om miljön är medskapare till den känsla du får när du läser, eller om händelserna hade kunnat utspela sig var som helst och när som helst. Och om miljön förändras, kan du också fundera på vad det beror på.
1.1.7 Språk och stil
Precis som att det finns olika berättarperspektiv att välja mellan finns det också olika sätt att förmedla berättelsen. En del texter innehåller väldigt mycket dialog medan andra snarare är en monolog. Effekten blir naturligtvis olika beroende på hur händelserna förmedlas. Med dialog har man möjlighet att återge hur de olika personerna talar, till exempel med bred dialekt, mycket svordomar eller slangord. I en monolog är det berättaren som i så fall beskriver vad de andra säger i andra hand och informationen kan då vara färgad av berättarens känslor.
Oavsett om berättelsen innehåller mycket dialog eller är en monolog så kan språket vara modernt eller ålderdomligt, informellt eller formellt, detaljrikt eller avskalat. En del texter har ett rikt bildspråk – ett målande språk med flera stilfigurer som metaforer, liknelser och personifikationer som du kan läsa mer om på sidan 142. Andra lämnar mycket åt läsarens fantasi. Likaså är en del texter skrivna med mycket slang och enkelt språk medan andra är mer komplicerade och kanske använder ålderdomliga uttryck.
När du läser kan du tänka på hur språket låter. Är det som om en tonåring eller en professor berättar? Är meningarna korta och snabba eller långa och invecklade? Fundera också på hur språket påverkar din upplevelse. Är det en njutning att läsa eller en plåga att ta sig igenom?
Vad i språket får dig att känna så?
En författare har ofta en egen stil, men experimenterar kanske med många olika sätt att skriva för att anpassa sig till vad som passar olika texter. Tänk därför på vad som utmärker stilen i texten du läser.
Bygger handlingen på mycket action, kontraster, filosofiska tankar eller drömmar? Är tonen ironisk, saklig, torr eller humoristisk?
repetera
1. Hur kan berättarperspektivet styra såväl personbeskrivningar som miljöbeskrivningar?
2. På vilka olika sätt kan personbeskrivningen förmedlas i berättelser?
3. Vilken roll kan miljön spela i texten?
4. På vilka olika sätt kan språket påverka en berättelse?
tänk på
• I olika berättelser får läsaren ta del av olika mycket person- och miljöbeskrivningar.
• Beskrivningar kan förmedlas både direkt och indirekt, genom till exempel händelser och känslor.
• Miljön kan hjälpa till att skapa stämning och väcka känslor.
• Språket påverkar hur vi uppfattar såväl karaktärer som handling.
Språket och berättelsen 1 är ett läromedel för Svenska nivå 1 på gymnasiet. Här finns skrivträning, muntlig framställning, grammatik och en översikt över de litterära epokerna. Det är gedigna genomgångar av kursens moment, tillsammans med exempeltexter som väcker elevernas intresse och tränar läsningen. Det är enkelt att hitta just det avsnitt som ni ska gå igenom i kursen, och de många uppgifterna hjälper inlärningen.
Den tredje upplagan av boken är anpassad till ämnesplanerna enligt Gy25.
Språket och berättelsen fungerar både för dig som vill välja och vraka ur läromedlet, och för dig som vill följa ett genomtänkt upplägg från start till mål.
Linda Gustafsson arbetar som gymnasielärare i engelska, svenska och italienska på Malmö latinskola.
Uno Wivast är lärare i svenska och engelska på Katedralskolan i Lund.
