Rote fyller år
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Kim Vizins Kjellberg | © Illustration: Nora Segerdahl
Sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8073-907-8
Rote ligger på mage längst fram i fören. Det stramar i armen när han sträcker ut den så långt han kan för att låta fingertopparna glida genom vattnet. Relingen är hård, men den tjocka flytvästen gör att det ändå känns bekvämt.
I aktern sitter farfar och styr. De är på väg hem till ön i havet där de bor tillsammans, Rote och farfar.
Med sig i båten har de några abborrar som de metat ute vid skäret.
Imorgon ska de fira Rotes födelsedag för första gången på ön. Han undrar hur det kommer att bli. Men farfar har lovat att fixa jordgubbar som Rote älskar, så det är i alla fall en sak som kommer att vara precis som vanligt.
Rotes tankar avbryts av att han ser ejderhonan simma förbi med sina fyra små ungar efter sig på rad. Han sneglar bak mot farfar innan han vänder sig mot fåglarna och vinkar glatt. Han får en kort nick till svar.
Rote skuttar iland och farfar förtöjer båten vid bryggan.
En skojig insekt fångar Rotes intresse.
Han går ner på alla fyra och kryper efter tills den försvinner in bland gräset och mossan i en klippskreva.
Några av grässtråna har lustiga lila bollar högst upp. Rote petar på dem så att de gungar.
”Du kan plocka med dig några såna där så kan vi ha det till middagen”, hörs farfars röst bakom honom.
”Ska vi äta gräs?” frågar Rote.
”Nej, det är gräslök. Det blir jättegott till fisken.”
Rote rynkar på näsan, men plockar en näve av gräset innan han springer efter farfar upp i skogen.
Rote och farfar sitter kvar vid köksbordet efter middagen. Kvällens sista solstrålar letar sig in mellan gardinerna.
”Imorgon ska jag ha kalas och bjuda på tårta. Med jordgubbar”, säger Rote.
Farfar tittar upp från sin tidning och ler. ”Vad trevligt!”
Sedan ser han bekymrad ut och fortsätter: ”Men jag har fortfarande inte hittat nycklarna till fyrhjulingen. Vi kanske inte kan åka till affären och köpa några jordgubbar.”
Rote blir alldeles kall i magen. Inga jordgubbar?
”Men farfar, du sa att jag skulle få jordgubbar. Jag får ju alltid jordgubbar på min födelsedag. Du lovade!” ropar Rote.
”Nycklarna kommer säkert fram snart. Och tårta blir det ju ändå. Jordgubbar kan vi äta en annan dag”, försöker farfar.
”En annan dag är det inte min födelsedag”, muttrar Rote. Han tittar argt på farfar. ”Om inte jag får några jordgubbar så får du inte komma på mitt kalas.”
”Nej, jag får väl inte det”, suckar farfar. ”Vilka ska komma då?”
Rote tittar ner och skrapar med foten mot bordsbenet.
”Alla mina djur i skogen såklart.” Sedan tittar han trotsigt upp mot farfar. ”Men inte du!”
”Såklart”, nickar farfar fundersamt. ”Men … djuren äter väl ändå inte tårta? Eller jordgubbar?”
Rotes blick blir misstänksam. Försöker farfar luras nu? Finns det någon som inte äter tårta och jordgubbar?
Det är Rotes första födelsedag på ön. Han är lite orolig över hur allt kommer att bli. Men farfar har lovat att köpa jordgubbar så åtminstone en sak kommer att vara precis som vanligt.
Men ingenting blir som Rote tänkt sig. Plötsligt blir det inga jordgubbar och dessutom säger farfar att djuren i skogen inte äter tårta. Vad ska han nu hitta på?
Men Rote upptäcker snart att det kan finnas en glädje i att göra något fint för någon annan. Även om det är ens egen födelsedag. Och kanske blir det jordgubbar trots allt?
www.vistoforlag.se