Claudio Fornazar Frid
I DÖDENS SKUGGA
Idödensskugga
ClaudioF Frid
Innehåll
Kapitelsida
Inledning 4
Dennya seklet 5
Första världskriget 10
Veronika är gravidigen23
Annasfödelse 30
Livetoch döden34
Barnhemmet38
Ivuxen ålder52
Olga giftersig 59 Olgas första barn 65
Flyktentill gömstället70
Familjensförlust igen 74
Pojken somspanade mothorisonten101
Renate komhem medfästmannen106
Sorg iRenates familj 113
Martin följer iLeosspår118
Idödensväntrum 124
Lizasfar är död134
Leoärdöende 137
Livetgår vidare förMartin148
Ellasberättelse 151
Gretagickbort158
Ellasskugga 163
Avslutning 171
Om författaren175
Inledning
En ny berättelseoch en ny bokomuppbrottetoch livet somfår en oväntadvändning.Vad handlarboken om?I dödens skugga handlar om livetdär dödenärsåpåfallande närvarande förvisamänniskor.Detta är en berättelseom verklig händelse iromanform medfiktiva namn föratt skydda personer somhar anknytningtill berättelsen.
Vi läseri Guds ord-Bibeln ”att vårt livblir 70–80omdet blir lång”… kanske inte riktigtöverensstämmande föross i norden,ellervästvärlden?
Globaltsättkan detsäkert stämma,utanatt göraanspråk på vetenskapligtbevis.
Vilket somhandlar berättelsen om livet ochdöden…eller uttryckt förendel familjer medlemmarsom hargåttlångt tidigareänvad vi förknippar somnormalt.
Bokenhandlar därför om hur manförvaltar livet trotts att imånga fall hardöden varit närvarande.
Vi vetatt livet ochdöden går hand ihand, likvälsorgen ochglädjen gårockså hand ihandsom bokenbeskriver.
Fortsätt läsa…
Detnya seklet
Ettnyttsekel varinne.Veronikastodi dörröppningeni den kyligaluften, somkom emot henne.Det varenmager ochklen kvinna,som försöktedrömma sigbortifrån alla bekymmer somhon barpå. Detvar oroligtöverallt, familjenkämpade för överlevnad, säkert tänkte honpåbranden somförstörde deras hus ochnufickdelevai sviternaavbranden.Familjenvar fattig, menkunde mednöd ochnäppe ordnataket över en del av huset föratt få något så närskydd motväder ochvind.
Alla ibyn gick iväntans tiderför attsätta igångmed vårarbetet föratt familjerna skulle få matpåbordet. Vintern släpptesitt greppoch närsolen lystegav denvärme och skapadelängtan attgesig ut på åkernför attförbereda jorden försådd. Alla visste förståsatt detvar lite tidigt på året, nätternakunde blikalla ochmarkenfrusen.
Aldo, grannensom bodde högreupp ibyn kom gående på gatanneråt medraska steg,med en hackapåaxeln ochgrova stövlar på fötterna,hadehan en bestämdblickmot väster.När Aldo kom närmareVeronika, somvar kvarvid dörröppningen, sa hanmed grov röst:
• Godmorgon Veronika,litekyligti luften.
• Ja,Aldo, vinternhar välintesläppt sitt grepp, sa Veronika,förresten,skall du börja medjordbruket redan, frågade honnyfiket?
• Börjaoch börja, familjen behövermat,tänkteseom detgår attförbereda någotpååkern redannu, sa Aldo lite trevande.
• Ja,janödenhar ingenlag,saVeronika
Utan attsvara hennefortsatte Aldo vidare iraska steg somom hanhadebråttom föratt sättaigång.
Veronikasman Ernstvar inte hemma,han gavsig ut till skogenför attordna lite ved. Brukadebli en bunt somhan bar hempåryggen,iblandkundehan fälla någralövträd,tjocka somenarm ochmed 3-4stycken på axelnkundehan få hem dempåden branta uppförsbacken nedanför byn.Några dragdjur hade de inte,såallt fick ordnas förhand, menå andra sidanvar detmånga somvar isamma sits,det varbaraatt gilla läget.
Djur ja,dehadeett tiotal hönoroch en tupp sombevakadesitt haremfrångrannarnas inkräktande tuppar. Oftast blev det slagsmål mellan tupparna, då alla ville visa sin bestämmanderätt.
Trotsfattigdom så kundeVeronikaändå känna en viss glädje närhon tänkte på sinhönsgård.Ägg somdessa fick varen viktig proteinkälla förfamiljen.Dessutomkunde de unna sig köttnågon gång frånslaktadekycklingar.
Så härgickVeronika ochtänkteför sigsjälv medanhon gick in ihuset…nåja, ruckel vardet snarare, mendet kommerväl bättretider,försökteVeronika trösta sigmed.
Dagaroch veckor gick ochdet blev allt varmare, vårenhade kommitpåallvar, menmed vårenblevdet brådadagar då allt skulle göras på en gång.Tillrågapåallt så varförrådslagren tömdapådet mesta. Detlilla somvar kvarfickdehushålla medi väntan på dennya grödan somskulle växa upp.
Spanska sjukan, bröt ut vidden tiden, katastrofenhade kommittillbyn också, ingenfattade vadsom hände, människor dog somflugor,och alla undradeomdet var domensdag?Deflestavar religiösa ochgicki denkatolska kyrkan, nu ville fler anslutasig ochsökte syndernas förlåtelse. Så småningomblevdet känt attdet varenepidemi av spanska sjukan, somskördadeliv ihelaEuropa. De flesta blev tagna på sängenoch vissteintevad de skulle göraavdet.Det fanns någratapprakvinnor ochmän somförsöktehjälpatill föratt lindranöden,men ocksådessa varrädda attdeskulle smittas ochlivet ta slut.
Livetfickändå gå vidare,sålänge manlevde varman tvungen attfungera på någotsätt, tidigarevar maninställd på atthanka sigframmed detman hade.Nugällerdet attöverlevatillvarje pris.Det varett nytt liv föralla människor,ingen varsäker på hur detskulle gå,ellerommänniskor försvinneroch gårini evighet.
Detvar en tillvaroavapokalyptiska mått, överallt låghögar meddöda människor.Många fick begravas på åkrarsom täcktesövermed jord föratt motverka smittspridningen. Det vargråtoch jämmer blandmänniskor ialla samhällets klasser. Detgicklikadantför denrikesom förden fattigei byn.
Veronika ochErnst trycktei sinlilla vrå, somskulle föreställa etthus.Oro ochångest varständigt närvarande,paret var skräckslagna ochvissteintevad de skulle ta sigtill.
• Ernst, sa Veronika tillsin man, tror du attdetta är Guds straff föralla våra synder?
• Jagvet inte Veronika,jag vetintedet,viförsökerju vara gudfruktiga, stammade Ernstfram.
Nejatt ge sigutpådet andligaområdet varintelätt, kunskapenomGud varjuintesåutbredd.Intemånga hade möjlighetatt läsa bibeln föratt kunna bildasig en uppfattning om vemGud var.
På dentiden vargudstjänsternapålatinspråket, varfördet blev så harintemånga förstått. Kanske anadeenoch annanatt det är trotsallt är hjärtats inställning, ochviljanatt nalkas Gudför attbli hans barn,som är viktigast?
Kampen gick vidare hosparet Veronika ochErnst,dessa hade inga barn ännu, så på ettsätthadedelite lättare än andra familjersom dessutomdrabbadesavförluster av nära anhöriga. Prövningarfanns detnog av till alla,människorna varomslutnaavmörker, menockså genomdet tjockaste mörker kommerljuset, måhändalite trevande ibörjan, men ändå en litenstrimma ljus somförjagarmörkret.
Livetåtervändertill byn och nedbrutnamänniskor försökte resa sigifrånsinaprövningar, nu gälldedet attförsöka göra något föratt livetskulle blisånormalt sommöjligt. Förmånga blev inte livet normalt, sorgen vilade somenslöja överbyn. Föratt kunna leva varman tvungen ta detondamed detgoda, somtrots allt fanns bakom katastrofen.
Veronika ochErnst varganskaunga,och tänkte attdet inte kunde blisämre än detsom hade varit. Medgemensamma krafteroch varoch en på sitt sätt skulle de försöka byggaupp livet,som förhoppningsvis skulle föra demtill en bättre framtid.
Ernstförsöktelappa ihop huset så gottdet gick medde möjlighetersom stod till buds. Detviktigaste varatt ha etttak överbyggnadenför attkunna hålla sigtorra frånregnoch snö på vintern. Eldstodenvar kvar sedantidigare, ochmed en viss
modifieringoch reparationefter brandenskulle de kunnafå detnågot sånärdrägligt.
Fast beslutna attjobbahårtbådeinne,och utepååkrar,hade de ändå en förhoppningomatt klarasig skapligt. Detvärsta fördem varvintern isynnerhet efterpandemin, då detmesta stannade upp ochmaten sinade fördeflestai byn. Manlevde på hoppetatt detkommerbli bättrenär vinternäröver. Helt barskrapadevar de inte,ägg ochkycklings kötthadede tillgång till, ochkundehanka sigframtills jorden gav avkastning idet somdehadesåttoch planterat.
Så gick tiden meddagar ochveckor somblevmånader ochår, Veronika ochErnst kändesig tillfreds meddet de hade.Nu skulle de skaffa barn,och kanske så småningomfåhjälp till en bättreframtid.
Detvar sparsamt mednyheter ibyn,men lite då ochdåfickde reda på om vadsom hände ivärlden.Det varoroligtpåmånga ställen, intriger mellankungaroch baroneri dåtidensEuropa.
Protestermot ockupationersom styrde folket,hördeslite här ochvar.För människorna ibyn varlivet detsamma,dessa befann sigmer ellermindreutanför händelsernas centrum.
Medavsaknadavkunskapför vadsom försiggårute ivärlden, behövdede inte ta ställningtill varken detena ellerandra.
Människorna hade nogavsin egen börda föratt ta hand om.
Landets gränservar inte utstakadepraktiskt,det varindelat på språk, kulturoch etnicitet. Detskulle ändras,starkakrafter var igångför attritaomden europeiska kartan,det fanns många medenstark vilja somvar tongivande ochsåg gärnatillatt få somdevile. Tyvärr vardet ingenavdessa,som kundeförutse vadsom skulle hända inom kort.
Bynlevde ganska lugnt, folket gladde sigför attäntligen njuta frukten av allt arbete de lagt ner. Då ochdåordnadesfesternär någon giftesig ellervillefiraensärskild dag. Katastrofensom de upplevde förett tiotal år sedanvar nästan glömd, så nu gälldedet atttavarapådet positivasom de levdei.
Första världskriget
Skotteni Sarajevo, varentändande gnista,det somingen hade förväntatsig blev en stor brandi Europashjärtaoch startför första världskriget.Armamänniskor,har de inte lärt sigavsina misstag?Det varintesålängesedansom dödenhärjade ihela Europa,nunär folket harfåtthoppet tillbakamötsdeavdöd ochförintelseigen.
Vanligtfolkförstod inte vadsom hände,givet attdet var sparsamt medinformationen.Desmå nyhetersom komframi byn vittnadeändå om dödendär folk restesig motfolkoch slog ihjälvarandra. Från ochmed nu skulle inte Europa vara siglikt, gränserskulle kommaatt dras om,nuvar detkrigets lagarsom vartongivande.
Orooch ångest hade kommittillbakatill Veronika ochErnst, dessa varinteensamma om det, tryggheten varborta,trots att detvar ganska lugntibyn,det fannsenosäkerhet om attdetta inte kommeratt hålla.
Ernstvände sigtillsin hustru Veronika medenbeslutsam blick:
• Veronika,vimåste stålsätta oss, detsom vi upplevde förett tiotalårsedan fårbli till någotgottför oss, sa Ernstmed fast övertygelse.
• Jo,duhar rätt idet,saVeronika, mendet är lätt att säga det… jaja,vifår göra så gottvikan,sahon.
En bok om dödens skuggai personersliv beskrivna i innehållet.
En berättelse från verklighet med fiktiva namn.
Handlingen iboken är som en dödsskugga som ständig hänger kvar över personer iboken där någraavdem gick bort redan vid unga år medan andrakommer långt senare.
Dessa fick kämpa mot elementen ilivet för att kunna få en ljusare tillvaro.
Hur gick det för dem? Läs den spännande berättelsen iboken.