Vänskapoch kärlek iDrakås
Vänskapoch kärlek iDrakås
Anna Wiking
Vänskapoch kärlek iDrakås
©2024Anna Wiking
Omslagoch sättning:CarolineAhlberg
Första upplagan
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH, Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8080-078-5
Kapitel1
September2022
Sara togframenpåsemed krossadisoch la den motsin ömmandekind. ”Förbannade skitstövel”, västehon mellansammanbitnatänder.
Stefan hade kommitoch trängt sigin, trotsatt hon gjortslut. Hanhadeskrikit ochgåttpå, precis somförroch hotatmed än detena,ändet andra.
Ochsåhadehan kastat hennes mobili golvet när hontänkt larmapolisen.Stampat på denoch gett henne en riktig käftsmäll. Sara trodde inte attnågotvar brutet mendet gjorde förskräckligtont.
Närgrannenringt på föratt klagaöveratt de störde,hadeStefan försvunnitkvicktsom en vessla.
Grannen, en ungstudent,hadesett hurSara sågutoch ringde polisen.
Hon hade suttit där, mitt emot en manlig och en kvinnlig polis somuppmanat henneatt läggapå någotkallt.Dehadeundratomhon ville ha skjuts till akuten föratt kolla uppskadan, menhon hade tackat nej. Deträcktemed derasanteckningarsom vargjordapåplats,och de hade även tagitbilderpå
såvälhennesskada sompåden krossade mobilen. Ifallatt hon senare ville göra en anmälan.
Just då ville honbaralägga signer ochgråta.Tycka synd om sigsjälv en stund. Senskulle hon faktiskt ta tagi sinsituation. Hon skulle flytta långtbortdär Stefan inte skulle hitta henneinom överskådlig tid. Ochhon skulle börja användasin pseudonymsom författare,Maria Klang.
MeninnanSaraverkligen togtag isituationenvar Stefan tillbakaför attännuengångmisshandla henne.Han slängdehenne motdiskbänkenoch toghennesnya mobilsom gick sammaväg som denförra.Sen gavhan henneett knytnävsslag som fick detatt svartnaför ögonen.
Detsista hon mindes varatt hansparkadehenne imagen,stampadehenne på axelnoch skrek: ”Slyna!Hora…”
Hon gungade… ellerhöllhon på attdrunkna? Medett häftigtandetagsloghon uppögonen.
”Lugn.Duärsäker nu”, sa en kvinnlig ambulanssjukvårdare. Sara rulladesprecisuturbilen ochinpåsjukhuset. Lampor itaket. Röster,surrande… hon försvann igen,ini mörkret.
Nästagånghon slog uppögonenvar detför attenläkaresaåthenne attgöradet. Hanlyste
medenlampa in iögonenoch hon ville blunda, menhan varenvis.Sen pratades detigenoch hon kundesomna om.
Närföräldrarna komför atthämta hemhenne berättade de om hennes skador.Att läkarendragit detta vidronden hejdadedem inte.Axeln hade dragitstill rätta.Skullenog göra ont ett tagoch hon skulle vara liteförsiktig.Blånadeni ansiktet skulle ändrafärgett pargångerinnanden försvann. Tanden somStefan slagit av skulle fixasav en tandläkare.Det skulle gå på någonslags försäkringoch förövrigtskulle honfåett ordentligt skadestånd från Stefan.
”Ha!”fnös Sara.”Hanhar ju inga pengar!”
Menföräldrarna sa någotombrottsskadeersättning.
Kapitel2
September-oktober
Närhon kollade tidningaroch på nätet, hittade hon ett hussom fanns atthyrai en by långtnere iSmåland.Intesåmyckethusetsom namnet på bynfångade hennes intresse.Drakås. Sara,som varförfattare ochskrev blandannatfantasy,tyckte attnamnetpassade braihop medhennesförfattarskap.Detta bådade gott!
Husetvar inte så litet somhon trott. Denrara kvinnansom förevisade detvar inte ägaren,utan närmaste grannenGreta.Hon varintedirektnyfikenavsig.Frågade bara om Maria, somhon nu kallade sig, trodde atthon skulle trivas ienliten by efter atthabotti storstan?Vad jobbade honmed ochhadehon tänktatt bo ihuset ensam? Dethon syftadepåvar hund ellerkatt, förklarade hon. Inte föratt detspelade någonroll. Detgickbra med både katt ochhund.
Vadhon inte frågadeomvar Marias missfärgade ansikte. Menhon undradenog,troddekanske attdet varenhästspark.Hennespreferenser var
antagligen hästar då hon ochhennesmakehade ett flertal.
Vidare berättadekvinnanlitefakta,som att alla kakelugnar fungerade, likasåköksspisen.Hur luftvärmepumpenfungerade ochvar proppskåpet satt.
Detfanns en låst dörr ihallen. Detvar ägarens privataavdelning.Greta trodde attägarenförvarade litemöbler ochsådantdär inne.
”För övrigt kandujusjälv se hurdet serut ochärdet någotduundraröversåbarafråga.Jag lämnar digsådukan titta ilugnoch ro.Dukan komma in till mignär du kännerdig färdig.” Därmedtraskadehon över till sinstuga.
Mariahadenog bestämtsig redaninnanhon kom till Drakås.Hon ville bo så här. Hon trodde attdet skulle blisvårt atthitta henneoch hon skulle få det lugn hon behövdenär hon skrev. Föratt inte tala om deninspirerandenaturen.
”Här skajag ha tv-rum …och detta blir perfekt somskrivarlya”,mumlade hon närhon gick från rumtill rum. En trappa upptänktehon sigett gästrumoch sitt eget sovrum.
”Perfekt”, sa hon nöjttill sigsjälv.Och detbästa varatt hon kundefå flytta in omgående.
En veckasenarehadehon ordnat medposten så attden skulle kommatill hennesföräldrar.Viktiga brev kundedeeftersända. Lägenheten hade hon sagt uppdagen efter Stefanssenaste misshandel ochävenomdet varuppsägningstid vardet inga problem, hade hyresvärdenlovat.Folkstodi kö efter smålägenheteri storstan.Och hennes vari perfektskick.
Föräldrarnahadehjälpttill attpacka alla hennessaker ochmed hjälpavenhyrdskåpbilmed släp kördedener till Drakås.
Mariaupprepadegångpågångi bilen, attde måstekomma ihåg atthon nu hette MariaKlang.
De fick inte försägasig ifalldeträffadepånågra grannar.
Närdekörde in ibyn kändehon sigstolt över attfåvisa sitt hus. Föräldrarnagickgenasthusesyn. Senkollade de uppträdgården. Mamma Birgit visade Mariavar hontycktedet varlämpligastatt anläggaenköksträdgårdoch pappa Gustav talade om var, näroch hurhon skulle beskäradefem äppelträdensom redanfanns,samthadeliteåsikter om andrafruktträd honskullekunna plantera.
Hanskulle gärnakomma ochhjälpatill meddet, menMaria ville försökaklara sigsjälv så långtsom möjligt. Blev detför ansträngande skulle honringa in ”insatsstyrkan”.