DenPersiskePrinsen
Magnus Lidgren
DenPersiskePrinsen
PastorBergkvist,drivenavhunger,uppfinneri slutet på 1950-talet en ny kyrkligtjänst, ”uppföljningavtidigareutförtsakrament”. I samband medatt hantestardenna tjänst hosendopfamiljträffar handååtersittdopbarn Malte, somhan döpt treårtidigare. Bergkvist upptäckeratt pojken,som nu hunnitbli treoch etthalvtår, besitter vissa besynnerliga färdigheteri skrivkonsten.
Mötetstartar en händelsekedjasom påverkar såvälpastorBergkvist somMalte attstundtals drasnabba slutsatser ochtabeslut somformar derasrespektivetillvarooch framtidpåett sätt som detärtveksamt om just dethadeblivitresultatetominteBergkvist återbesökt sindopfamilj. Frågan manundraröveräromBergkvists ochMaltes liv sammanflätades av ödet,slumpen ellerrentavhögre makter.
Copyright2024Magnus Lidgren
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-170-6
Den Persiske Prinsen
Kapitel1.
Detvar söndag. Pastor Erik Bergkvistsvängde medsin lilla gråa Morris Minor in på denför dagennyräfsade singelströddagårdsinfarten till denvackravillan somlåg centralt utmedEsplanaden. Dagens gudstjänst vargenomförd. Klockanhadehunnitbli tre. Hanvar däri tjänsten, uppföljningavtidigareutförtsakrament,som han själv kalladedet.Han varensam om dennatjänsti stiftet, sannolikt ocksåi övriga stifti Sverige. Hanvar väntad.
Förragångenpastorn varitdär,litedrygt treårtidigare, varhuset alldelesnybyggt,enmodernarkitektritad villa i rött tegelmed tillikarötttegeltakoch itvå plan medkällaremen exteriören vardåkargoch trädgården ännu inte anlagd. Denväxtlighetsom tittadeframlitevarstansutgjordesendastavogräs,inget hade ännu hunnitsmed av yttrearbete. Familjen varpåplats isittnya hemsedan endast treveckoroch ärrenefter byggprocessen varfortfarande färska.
Nu vardet annat. Precis vidvillainfartentronade tvåunga körsbärsträd.Tillvänster ettungtbigarråträd ochtill högerett ungtklarbärsträd.Ännuutanfrukt.Det varför tidigt förstås, blombladen hade visserligenfallit sedanen månad, menännusyntesendastknoppar till kart.Först i slutet på juli väntades någramogna bär.
Runt om iträdgårdenfanns flerasorters fruktträd och bärbuskarplanterade.I rabatterna längsstaketetsom omgärdadetomtenfanns krusbär, svarta ochrödavinbär ochävenhallon. Häroch varstodsmå träd förkommandesåväl sommaräpplen somhöstäpplen, päronoch plommon. Alla fruktträdenvar planterade ismå jordringar symmetrisktutplacerade på gräsmattan.I södermot vägg stod någratomatplantori blom.Mot garagets södervägg fanns detmer exotiska inslaget,spaljeradevinrankor.
Ljusgrönastora blad,redoatt medsolenshjälp förvandla vatten till vin.
Denstora villatomtenvar indeladi tvådelar,enlitestörre övre delmed trädgård,hus medengenerös gårdsplan medgaragesamt, drygtenmeter djupare, en nedredel. Dennanedre avsats utgjorde isin helhet ettprunkande grönsaks-och potatisland. Morötter,sallad,rädisor och potatisstodredan välväxta iprydligarader.I enakanten någrafångmed dill,snart färdigaatt skörda.Midsommar låg bara en veckabort.
En gjuten murmed likaledesutskjutande gjuten gång löptesom stöd mellan övre ochnedre plan.Självamuren mätte1,30meter ihöjdräknatfrånnedre plan ochstack sitt krön 20 centimeter ovan gårdsplanen.Helatomten präglades av tanken på självförsörjning. Detmesta som växteavsågsatt ätas direkt från växt ellertillagas.Det
syntes atthär styrde både fliten ochförnuftet.Och allt vattnadesmed vatten från egen brunn. Detvar viktigt.
Trotsmångfaldennyttoväxter så saknades ändå inte det övriga manönskar. Ut medmuren istram givakt på övre planet längs gårdsplanenstodenlångrad redanhalvmeterhögadahlior ifullblomoch iallsköns färger.Enlika långrad blommandetagetes vaktadekantentill gårdsplanen. Hela trädgården andadesintebaravälvård och nytta,men genomtilläggetavprydnadsväxter också smakfull dekoration.
Juveleni prydnadvar denstora altanen isöder somlåg upphöjd inäranivåmed bottenvåningensgolvplan och medblickenmot Esplanaden.Altanen utgjorde imångt husetssignummed sinvitafasad ochrödvita markis.Den hade sinegensjäloch varomgärdadavett havavolika perenner.Här kundeden ge familjen platsatt sittaför att betrakta sinomvärld –men ocksåför attgechans till extern betraktelse. Altanenville verkligen synasför förbipasserande.Vivar nu inne isenaredelen av juni månad.
Solenskenfrånklarblåhimmeldenna dag. Året var1957.
TreårtidigarehadepastorBergkvist somsagtvarit där första gången,i tjänsten,körande isin Morris,för att döpa.
Pastor Bergkvisttyckteombarndop,det mest robusta sakramenteti hans tycke. Ettdöptbarn, menade han, förblev döpt ochGudsbarnhelalivet.Övrigasakrament kundekanskehaltai beständighet.Men icke dopet. Bergkvisttycktegenuint om barn,Vår Herrehadedärförockså isnabb följdbelönat honomoch hans hustru medhela fyra döttraroch tvåsöner.Äldstadottern endast tolv år, övriga därefter medtvå årsmellanrum.Till stor glädje menändå inte helt okomplicerat.Familjen fick inte längre samtidig platsi denlilla familjebilen. De uppskattadefamiljeutflykterna medbilenhadefåttfalla iträda.Sålänge. Menenstörrebil fick väntaför värreoch viktigarevar att tilltagandemånga munnar nödvändigtvisockså skulle kunnamättasoch detpåenblygsam komministerlön.
Pastor Bergkvistvar såledesinteegentligen pastor,kalladesbarasåi folkmun. Korrektvar atthan varpräst i Svenskakyrkanoch anställd somkomminister iförsamlingen. Fyra kyrkorhyste dennumerasammanslagnaförsamlingenoch dengamla,tämligen nedslitna,prästgårdentill en av by-kyrkornautanför tätorten utgjorde hans ochfamiljensbostad. Denutgjordepliktbostad förkomministernoch ocksåbeskattningsbar delavlönen.I tätortens storaoch påkostadeprästgård boddenaturligtvis kyrkoherden.Komministernhölls på lämpligt behörigtavstånd, detvar sexkilometer bort till denlilla bykyrkan.
Bergkvistvar omtycktoch betraktadessom inte alltför högkyrklig.Han kundeprata medfolk. En snälloch god människa.Goa pastorn, sade folk.
Barndopethan skulle hålla hade sedanmånader varitinplanerat,närmastesläkt ochvännertill barnfamiljen var inviterade. Barndopethadefåttvänta någotlängrei kalendernänbrukligt, till efterinflyttningtill nyahemmet. Mennuvar detdags.
Familjensmedflyttade Husqvarnaskåpsymaskin, en reslig trämöbel medinbyggd symaskin,hadeför dagendraperats ivit skrud, tillfälligtförvandlats till dopaltareoch prytts medblommor.Föräldrarnasenda bröllopsgåva,ett silver-pläterat numera sedanelvaårvälanvänt djuptfat, medstommeavgedigen plåt,utgjordedopfunt.
Barnet somskulledöpas hade klätts iinlånad dopklänning.Det varenstoroch kraftigpojke,nästanfem månadergammal, nummer fyra av barn ifamiljen, alla pojkar. Till gudföräldrar/faddrar hade utsettspojkens 23 år äldre ochockså äldstakusin Bo ochhansnyblivnahustruBea.
Pastor Bergkvisthadeförberett.Färdigstencileradedopagendorfanns medtagna ochdelades ut.Han visste vad somkrävdes föratt allt skulle flytapå. Sådant somvar någorlunda bekant ochingaöverraskningar. ”Tryggarekan ingenvara” och”Gudsom haverbarnenkär”, någraväl valdaGudsord –allt itempo ochinom30minuter.
Nu stramade hantill sinprästkrage, ikläddesig sinstola, pojken bars fram till denmaskerade symaskinen ochdopettog sinbörjan.
Dopets ritualer, även om innehålletkunde ansesrimligt bekant innebarändå fördopfamiljen ochdessgästerflera sällanförekommande inslag somtill exempelpsalmsången ochbön.Kyrkbesök varnämligensällsynta ochdärmed fanns endast blygsamgudstjänstvana. Mendenna dag stöddesallt till önskad stabilitetavdeutdeladeagendornaoch Bergkvists erfarnahandlag.Han kändesin församlingoch visste attalla kanske inte varskönsångare menväl oftast läskunniga, undantaget de småförstås, ochdopet avlöptedärmedändåväl försåväl barn,familj ochgäster- ochenligtsakramentetsalla regler.
Dopbarnet självtog allt medstörsta lugn ochsov sigigenomceremonin ochvaknade förstsenarenär hungern satte in.
Efterdopet serverades dopmiddagtill dopgästerna. Här inkluderades givetvis pastor Bergkvistsom huvudgäst.
Matserveradesrikligtoch gott.Bergkvist konverserade ochåtmed friskaptit ochkunde drygttimmansenare mätt ochbelåten därmed anse sitt kall ochuppdrag utfört ochåteranträda sinMorrisför hemfärd.
Pastor Bergkvist, driven av hunger, uppfinner islutet på 1950taletennykyrklig tjänst, uppföljningavtidigareutfört sakrament. Isamband med atthan testardennatjänst hosen dopfamilj träffar handååtersitt dopbarnMalte, som han döpt tre år tidigare.Bergkvistupptäckeratt pojken, som nu hunnit blitre och ett halvt år,besitter vissa besynnerliga färdigheter i skrivkonsten.
Mötet startar en händelsekedja som påverkar såväl pastor Bergkvist som Malteatt stundtals drasnabba slutsatser ochta beslut som formar deras respektivetillvaro ochframtid på ett sätt som det är tveksamt om just det hade blivit resultatet om inte Bergkviståterbesökt sin dopfamilj. Frågan man undrar över är om Bergkvists och Maltes liv sammanflätades av ödet, slumpen eller rentavhögremakter.