LUNDEN
Tills dödenskiljeross åt
LUNDEN
Tills dödenskiljer ossåt
Anna Wiking
LUNDEN -Tills dödenskiljer oss åt
©2025Anna Wiking
Omslagoch sättning:CarolineAhlberg
Första upplagan
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck:Libri PlureosGmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8080-903-0
Till skrock ochskrönor hörberättelser somden om gasten iFlisby-trakten, ochGastaledetdär vagnar tappade hjul ochhästarråkade isken...
Kapitel1
Miaslätade ut denlilla svarta,puffade till de ljusa lockarna ochkollade dendiskreta makeupen en extragång, innanhon lämnadesovrummetför att slänga en sistablickpådet dukade bordet. Matsalen, ett av trerum i fili denvackra– ochsvindyra –våningen, såginbjudandeutmed tvåstora kandelabrar ivardera ändenavmatbordet, ochenlåg menbredblomsteruppsättningi mitten.
Detdanskaporslinet Måsenfrånhennesföräldrahem markeradedefemtonsittplatserna.
Förrättsskålarna,i vilkaden lätta jordärtskockssoppanskulle serveras,stodi köket. Silverbesticken lågprydligtutlagda,kristallglasenför vitt ochrött vin, seltersglasför vattnet ochett litet likörglas stod på rad. Allt glimmade lätt iden svagabelysningen från de infällda spottarnai taket.
Viddet härlaget hade Mialärtsig attvikalinneservetter så attdekunde platsa vidden riktiga Nobelmiddagen. Dennamiddagskulleserveras fördesom inte fått inbjudan till denspektakulära tillställningeni Blåhallen.
Skämtåsido så hade Anders bjudit in gäster han
självvalttill en festmiddag… igen.Denna gång vardet hans kollegor, folk somMia inte kände. Kanske hade de setts på någotmingelnågon gång, menintemer än så.Sinaegnavännerbrukade hon bjudapåhemlagadpizza ellernågot asiatiskt. Sushivar ståendefavorit.Till detliteöl, vineller någotlitestarkare. Mendet varsällanAndersvar villig attdelta på dessasimplaträffar,som hanuttrycktedet.
Detkomiska isituationenvar attden flotta lägenheten faktiskt varhennes. Ochdet varoftast hennespengarsom bekostadekalasen.Eller,som ikväll, hon somstodför matlagningen.
Miadrogendjupsuck. Allt varväl förberett ochnär somhelst skulle detplinga idörrklockan.
Från Anders walk in closet hörde honhur han gormade.
”Var är mina manshettknappari guld?”
Skulle hon hjälpa honom ellerlåtahonom stå medskägget ibrevlådan närhansvännerdök upp?
Detvar frestandeatt låta honom fixa problemet själv. Mensom dengodasambo hon vargickhon dit, drog ut rätt låda,vände på klackenoch lämnade honom utan ett ord.
Hon hade inte slutat vara argpåhonom.Detta hade varithennesbokadekväll senevigheter och så hade han, förbaraett parveckorsen,släppt
informationenominbjudningenhan lämnat till speciellt utvalda. Ochheltkallt räknat medatt hon skulle fixa somvanligt.
Närdörrklockan plingade stod hon färdig att välkomna gästerna.Anderskom hastande och drog till slipsknuten samtidigtsom hon öppnade dörren.Deförstasom välldeingickraktframtill Anders,klappade om honom,lämnade fina flaskorellerordentligablomsterkvastarsom hanla ifrånsig på hallbordet. Hantog emot rockar och kappor somhan ogenerat lämpadeöverpåhenne. Därmed bekräftade handet alla trodde,att hon var en av kvällens inhyrdapersonalsom Anders raljeratmed skulle finnas. Tanken attbarasläppaallt på golvet förespeglade henne, menhennesgoda uppfostran förbjöddet.
Gästerna bjödspåenliten välkomstdrinki väntanpåatt alla skulle anlända.
Näralla tagitplats vidbordetoch Anders precis höjtglasettill en skål …gickhon fram till honom, togglasetoch talade om atthon somvärdinnaför kvällenhälsade alla välkomna.
”Och nu skaAnders, somfaktisktbjuditiner i mitt hem, hämtainförrätten som jag gjorti ordning iköket.”
Spydigheten,giftet, pikarnagickintenågon förbi. Anders hade blivit blodröd. Av skam eller
ilska?Mia visste inte.Gästernaskruvadebesvärat på sig. Detta attdeignorerat hennenär de kom in,inteöverlämnatvärdinnegåvornatill henne,var genant nog,men atthon på detta vistaladeomatt Anders bara varinneboendehos henne…
Detta händenaturligtvis inte!Mia uppförde sig exemplariskt,ävenomnågra förvånadeögonbryn höjdesnär hon placeradesig på värdinneplatsen.
Denför kvälleninhyrda kökspersonalenkom in medsoppskålarna, serveradedet vita vinet, öppnade vattenflaskortill de somföredrogkolsyrat vatten iställetför kranvatten medisbitar,och såg till atthelamiddagenskullebli precissom Mia instruerat.Spridda komplimangeromden utsökta soppan hittade inte riktigtmottagaren, Mia.
Anders hade inte medett ordnämnt hennesroll.
Efter soppanserveradesentagliatapåhängmöradryggbiffmed parmesanbeströdd rostad potatis.Mia hade förberett allt ochkockenskulle bara behöva ta ut köttet lagomsåatt det fick vila lite, innanhan skar uppdet ochringladeolivolja ochbalsamvinäger samt hyvlad parmesan över. Likadant medpotatisen.Hon hade kunnatlåta kocken göra allt.Det hade hanklaratgalant. Men Miagillade att fixa ochdonai köket.
Till dettaserveradesett rött vin. Trotsatt alla lovordadeden utsöktamaten nämnde Anders