CAROLINE MOHR Om 504 timmar
"ENASTÅENDE, SÅRBART, SJÄLVKLART"
Lasse Brandmannen Gustavsson
Om 504 timmar
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2025 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Caroline Mohr
© Omslagsfotograf: Stefan Von Stengel
Sättning: Idus förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8092-059-9
CAROLINE MOHR
Till min underbara man, Christoph
det är en härlig vårdag, ljuset är tillbaka i överflöd, buskar och gräs är frodigt gröna och björkarna har fått musöron.
Telefonen ringer. Okänt nummer? Kanske en kund som vill boka en föreläsning.
– Lasse.
– Hej, jag heter Caroline och har fått ditt nummer från min golfcoach. Jag är 22 år, har fått cancer i mitt ena ben och behöver välja. Benet eller livet, jag vill prata med dig.
Jag hör en ung kvinnas röst. Den är skör, men stark, som vårens grönska just nu. Den är tydlig, klar och målinriktad, som himmelens ljus där ute. Det finns inget krävande eller forcerat, utan mer att hennes karaktär är självklar och rättfram. Det är som att det är nu eller aldrig.
Vi bokar ett möte.
Milde himmel. Jag minns när jag själv var runt 20. Jag kände mig väldigt obekväm att ringa samtal och prata med okända vuxna, som när jag skulle boka tågbiljetter till mig och några kompisar inför en fjällvandring i Sarek.
Jag skulle ha en liggvagnsbiljett från Göteborg till Ånge och
där skulle de andra hoppa på. Vi ville sitta med platsreservation nära varandra. Går det att ordna?
Sedan ska vi åka hem, men inte från Murjek där vi hoppade av en vecka tidigare, utan i Gällivare. För nu har vi gått genom Sarek och då tar vi buss till Gällivare. Funkar det? Vi vill gärna sitta tillsammans och en ska av i Ånge, men vi andra ska vidare till Göteborg. Hjälp.
Så ringer denna enastående unga människa, Caroline. Hon breder ut sina önskemål, lika självklart som de lysande vitsippemattorna i bokskogarna här på Tjörn. Underbart!
Det finns ett ord för denna förmåga. Ordet används inte så ofta i Sverige, men det handlar om resiliens.
Resiliens kan översättas till motståndskraft och återhämtningsförmåga.
Man kan mäta resiliens i olika material. Till exempel gummi. Gummi har hög resiliens. Belastar du en bit gummi så kommer den att ge efter av det yttre trycket, men så fort som trycket släpper återtar gummit sin forna form. Till skillnad från andra material, som is eller porslin, som spricker.
Det finns ett nordindianskt ordspråk, som säger: När stormen vrålar över prärien, var som gräset, som böjer sig. Var inte som trädet, som står upp, tills det bryts. Efter stormen rester sig gräset igen, medan trädet ligger kvar.
Det finns olika nivåer av mänskliga resilienta kvalitéer.
Rent fysiskt handlar det om att sköta, träna och ta hand om sin kropp.
Känslomässigt så innebär det att man är i kontakt med sitt känsloliv och förstår vad som rör sig därinne, kan sätta ord på det och stå upp för det.
Kognitiv och verbal förmåga, gör mig tydlig inför mig själv och förståelig inför min omgivning.
Socialt nätverk innebär att när jag behöver falla så landar jag mjukt, eftersom nätverket fångar upp mig. Då kraschar jag inte i en stenhård och kall oförståelig verklighet.
Där är Caroline fantastiskt tillitsfull och intuitiv. Helt enkelt, rätt på, för att bygga ut sitt socialt stödjande nätverk.
Caroline och hennes mor dök upp efter en vecka. Vi hade utan krusiduller fina, öppna och djupa samtal. Ingen tid för väder och vind-samtal. Jag hade sjösatt, så vi tog en tur ut till en ö där vi lunchade. Caroline gick med min son Gustav efter båtturen och jag minns att jag tänkte: Det här är sista gången jag ser henne gå på två ben, men jag kände mig förvissad, det här kommer att gå.
Vi blev så klart vänner.
Jag har fått följa Caroline under de här dryga tio åren. Jag har sett hur hon har gjort vägval, stått upp, outat och tagit beslut, i sin livsriktning.
Jag har fått följa Caroline, även när det gäller hennes resilienta förmåga, på ett högre plan. Då handlar det om kvalitéer att finna och skapa mening. Samt att bidra till världen i stort.
Genom sin nya arena som föreläsare, coach och utbildare, har Caroline kunnat utveckla och transformera sitt, till synes tunga livsöde, till användbara erfarenheter som istället ger tyngd och trovärdighet till hennes utbildningar. Det här är resiliens på själslig nivå och det är där mod infinner sig. Mod och magi hänger ihop har jag erfarit.
Det blir extra tydligt, inte minst när det gäller Carolines kärlek till sin livspartner, Christoph.
Christoph är ett kapitel för sig. Nu pratar vi verkligen Magi och Mod. Att inte tvivla, vika ner sig, utan att lita på och låta kärleken lysa vägen, ännu en gång. Precis som sin historiske namne, som näppeligen räddat sitt liv genom att klamra sig fast vid en
träbjälke efter en förlisning. Han tordes återigen lita till sin ledstjärna och seglade ut mot en ändlös horisont trots omgivningens misstro, att det här kommer att störta i fördärvet.
Men det gjorde det inte! En ny värld upptäcktes istället.
Som ornitolog kan jag inte undgå att se likheten. Med en tubkikare kan du se långt och klart och ett stativ har alltid ”bara” tre ben, för att stå stabilt oavsett underlag.
Precis så upplever jag Caroline och Christoph. På sina tre ben och klara kärlek.
Jag är övertygad om att den här boken kommer att få många att lyfta blicken, våga se långt och klart, samt känna den stabilitet som berättelsen utgör, både i sin sårbarhet och enastående kärlek till livet.
Lasse "Brandmannen" Gustavsson
FÖRORD
jag trodde aldrig att det här skulle bli en bok. Jag klarar det aldrig. Jag klamrade mig fast vid den inställningen ganska länge. Kanske för att jag var rädd för att berätta historien på det sätt den förtjänar. Kanske för att jag var orolig för hur den skulle tas emot. Rädsla kan finnas med i många faser i vårt liv och begränsa oss och tala om vad vi behöver se upp för. Den kan vara som vår uppmärksamma assistent likväl som den kan vara som en diktator. Men oavsett behöver vi förhålla oss till den. Vi kan förneka rädslan, dölja den och låta den ta över och begränsa våra liv. Eller så kan vi välja att övervinna den och leva mer. Jag valde till slut det senare och tack vare det beslutet föddes den här boken. Jag har aldrig gjort något så läskigt eller magiskt i hela mitt liv!
Det här är berättelsen om mig och mitt liv så som jag minns det. Upplevelserna är helt och hållet mina egna, även i de fall där de inkluderar andra personer. I vissa fall är namnen fingerade i syfte att anonymisera.
– Mamma och pappa …
Min röst piper som ett skört femårigt barn och jag fortsätter: – Jag kommer att få välja mellan livet eller benet …
Caroline drömmer om och kämpar för att bli golfproffs. Hon tränar och tävlar, förlorar och vinner. Och trots tvivel och oro så blir golfbanan mer och mer hennes – den plats där hon får känna sig trygg.
En dag får hon ett besked som förändrar allt. Hon har en tumör i benet, som de inte lyckas få bort ens med flertalet operationer. Läkaren säger att de måste amputera. Hon får 504 timmar att förbereda sig.
Caroline är 22 år gammal och mitt i karriären. Vad ska nu hända med golfen? Med kärleken? Med livet?
Men förändringen är inte bara extern. Hon behöver trotsa den elaka rösten som bor inom henne, som bestämmer likt en diktator: Du kan inte. Du är inte bra nog. Klarar hon att tämja den också?
OM 504 TIMMAR är en fängslande berättelse om att våga vara modig i livets alla skeden och finna glädje när livet drastiskt ändrar kurs.
