STEFANO FOCONI
Farol
en ö, en höst,ett kapitel
roman av
STEFANOFOCONI
©Stefano Foconi 2024
Förlag:BoD ·Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8114-459-8
Av StefanoFoconihar tidigare givits ut:
Lergök,1991
Inga vildar,1992
Vitahusår,1993
Rå umbrabränd umbra,1998
Gubben itaket,några Iran (med TomasAndersson), 2003
Människastrax,2006
Café Musa,egyptiska resor (med TomasAndersson), 2007
Turkarnasland, anatoliska porträtt (med TomasAndersson), 2009
Om trädgårdskonsten,2011
Hade en bror,2012
Istanbul,vandringari Europasstörsta stad,2014
Levanten,Mellanösternutangränser (med TomasAndersson), 2016
Om kokkonsten,2017
Om kärlekskonsten,2020
Iskuggan av muren–Israel/Palestina (med TomasAndersson), 2021
Tredystopier (Senilia, Tvåtusentjugoåtta och Neutronstjärnan), 2023
Om dödskonsten,2024
It wasasdangerous to have one´sworkrecognizedasitwas to have it ignored.
Eileen Simpson, PoetsIn TheirYouth,AMemoir
Soon we shallalsowendour ways towardsthe placewhere Spainand Portingale do jointlyknittheir frontiers(From: TheSpainishTragedy containing thelamentableend of DonHoratio andBel-Imperia with the pitifuldeath of oldHieronimo).
JanKauri,Stockholm 17/8 1983
Iseemtobe flogging adeadhorse,but theghost of this horseiswhat makesthe historical criticsfeelsoconfident.
WilliamEmpson, UsingBiograhpy
Prolog:Framkallning
Inattdrömdejag om JanKauri.Han varfortfarande blandoss ochsåg likadanutsom islutetav sitt liv. Håretvar kammat på sedvanligt vis ochintegråare. Jeansjackanhadedockbytts ut motenkavaj ochhan uttryckte signog en aninglugnare,eller iallafallnågot merinkluderande, medgörligare,mindrekantigt ellerskyggt. Ellervar hankanskesäkrare på sigsjälv,möjligtvisi högregraderkänd, inte längre lika långtute i kylan? Hanvar alltjämt ihögstagradaktiv, fast skrevtydligenfrämst essäer om andraförfattare, klassiker. Namn somFaulkner, Poe, Swift, Sterne,Conrad, Proust,Céline, Kafka, Joseph Roth,Benn, Fallada, von Kleist,Büchner,Marlowe,Kyd,Baudelaire,Lowry,Lermontov,Burton, Gass,Gaddis, O´Connor,Melville, Chaucer, Donneoch vilkadet nu rördesig om virvlade runt,ävenomhan ocksåinitierat uttalade sigi språk- ochöversättningsfrågor ochomolika utgåvoravetymologiska ordböcker.
Idrömmen varhan inte längre en välbevarad hemlighet, utan befann sigute på ettarrangemang av någotslag, ettbibliotek,författarcentrum elleröversättarseminarium, antagligen isåfallditbjuden,förmodligen för atttala, antagligen hållaenföreläsning.Skullehan sova över?
En vinterkvällför mångaårsedan satt jaguppepåvindslagret imin frus ateljé.Vitittade på gamladiabilder från gemensamma resoriNordafrika. Sist,längstbak iden avslutande kassetten, fannstio fotonfrånJansoch minvistelse på Farol1983. Detvar denendadokumentation jaghade, exaktdet antalbildersom tagits därifrån,sista dagenföreavresan,ett
partimmarförefärjans avgång,och somjag otaligagångergranskati minlilla batteridrivna, föga ljusstarka,handhållnadiabildsvisare, föratt söka påminnas hurönkoloristisktsåg ut.Påden tidenfotadejag trots uppenbar ambivalens ännu sparsamt,inklusive togenskildabilderpå människor, omoget nog, intrångefter intrång, slentrianmässigt,i allonödighet,kroppar ellerföremål.
Jagvar på ateljélagret icke destomindreangelägen attvisabilderna föratt frågamin frutillråds, såsomkonstnär, angående de rättafärgbeteckningarna på Farols enstakauppstickandestenaroch dominerande sanddyner, vadman kundekalla novemberhavets stormskummigavågors nyanser.
Bildvisningenhadevarit lång,med mångagemensammaminnen. Den enda platsenhon inte varitpåvar Farol, så jagförklaradevad detvar vi såg på de nioförstadiorna, hälften avbildande farvattnet närmastön– långt merAtlantens slut än Medelhavetsbörjan– resten ägnadeåtsandstigarna mellan denserie fallfärdiga, skevaoch pyttesmå kåkartillsommarstugor somportugisiskafastlandsfamiljer från denintilliggande småstadenOlhãouppfört.Den tionde ochsista diabildenvar alldeles misslyckad,kolsvart, menfanns medockså deni kassetten, och fick sittakvariprojektorn efter attvisningen varklar, till fläktens konstanta vinande. Vi fortsatte tala om Jans ochmin av litteräraåtaganden genomsyradehöstpåsandreveln Farol, ända till dess minfru sade attdet varsom om honi detkolsvarta ändå börjadeurskiljakonturernaav ettrum.Jag gick fram till den skimrandeprojektionsduken, granskadeden imörkret så uppmärksamt jagbarakunde,och visst, även jaganade tids nog– efter säkert en kvart ibeckmörker– antydningentillenportali bildensmitt, ochhävdade att detisåfallborde röra sigomett foto tagetfrånvardagsrummet,inmot badrummetoch köketi husetvihyrde på Farol.
–Men är detinteformenavenmänniskaman ser? Är detnågon som står där?
Ochmycketriktigt.Efter atthaförsökt vänjaögonenytterligare tio minutervid mörkretframträddeockså förmig,gradvis allt tydligare, den svarta siluettenavengåendemänniskaunder valvet.Det måstevaraJan.
Jagtog diabildentilldet bästaproffslabbetiStockholm.Jag villeatt de skulle scanna diat ochi övrigt underkasta resultatet vilkasom helstmanipulativa digitala tricks föratt detommöjligt skulle gå atturskiljavad detfelexponerade fototvarit tänktatt avbilda, ochsi; labbet ringde några dagarsenareoch hävdadeatt de ut ur skuggorna fått en mustaschprydd mansperson attträda fram.
Janvisadesig isinom tidJohnnyWalker-energisktgåendeisvartajeans medbar överkropp ochen vitkaffekoppi enahandenmellanett rumtill vänster iriktningmot höger(isåfallfrånJansarbetsrum ut till köket) blickandemed ansiktet vänt nittio grader motkroppen rakt på denoannonseradefotografen, meddet ibrunt på vitt kakladebadrummet bakom sig, dörren ditinöppen ochfönstretför evigtuppfällt, magisktstrålande av oföränderligtfastfrusetdagsljus.
Exaktett kvarts århundrade hade gått från detatt bilden togs ochjag kundegranska JanpåFarol igen.
Detbrukarhävdasatt drömmenärenönskeuppfyllelse, ochdet kanden välvara, stundom, mellan alla maroroch otydligheter,brus. Ettfotoär emellertid ävenledes en dröm,eller detsamma somatt kommaoch gå.Att försvinnaoch ettögonblick trädaframsom ettbloss imörkret är attvara till,hafunnits sommänniskaeller atttidsnog (aldrig) bliensådan,att drömma varvat medatt liggaplågadi vakaneller stillnad isömnen, att ömsomframlevasom gammal,steloch frusen ochömsom nyss avnavlad, rumsren, medmjölktänderna alltjämt intakta, rusasigenomavstarka hormoner, skrumpna ihop,att öppnas ochsakta slutas,stiga fram,stegas uppoch abrupt knuffas av.
Galterud 2008
Tvåyngrevänner tillbringar en höst på Farol, en timmesbåtturutfrån Algarvekusten, Portugals sydligaste punkt, isyfte attbli författare.
Språkproblemenpåönärbetydande ochmerparten av de bofasta fiskarna analfabeter.Missförstånden blir därefter.Detvå författarnainspe –Jan Kauri ochStefan Foconi –äruppfyllda av sin mission, kosta vad detkosta vill. Ingen av demtycker sig ha mycket attåtervända till. Båda utgör olikasorters prövningar föromgivningen.
De två huvudpersonernasnärmare omständigheter och käpphästar tecknas mot bakgrund av Estlands, Italiens ochPortugals blodiga1900-talshistoria. Fokusligger därutöver inte minstpåsjälva den omkringliggande naturen på dettai Atlanten utkastade lilla platta sandskär.
Vemhanterar sintrivsel och vantrivsel konstruktivast? Vemöverlever ochvem kommer attdukaunder? Framtiden tycks– trots missanpassning ochmelankoli –ännuligga vidöppen.
Stefano Foconi har tidigarepublicerat17böcker (se vidarewww.foconi.se): romaner,dikter och essäer somOmträdgårdskonsten, Om kokkonsten,Om kärlekskonsten ochOmdödskonsten.
