9789188181053 by Smakprov Media AB

RUBEN NILSON SAML ADE VISOR HAL STR AD PROSA O C H G R I LJ E R A D D I K T

redaktion och urval LI H O FFS TRÖM

Förord

Boken du har i din hand är den första sedan 1947 med Rubens alla visor som finns i de tre första böckerna, Vanvördiga visor, Vår vackra värld och Balladen om Eken. Plus lite till. Jag är mest stolt över att kunna presentera några visor som Olle Adolphson har tonsatt samt några tonsättningar av CajsaStina Åkerström, men med finns även andra nya och gamla tonsättningar. Förhoppningsvis kan en ny publik med nya förmågor ta till sig hans underfundiga texter. Till eftervärlden lämnade Ruben många lappar med dikter, noveller och visor, med noter och allt. Några presenterar jag stolt i denna bok. Farfar gjorde även annat i livet. Han gick ut tidiga morgnar och målade tavlor innan han fortsatte till sitt jobb som plåtslagare. Han prövade olika tekniker, olja/masonit, olja/papp, stora temabilder som Visans födelse, etsningar, akvareller mm. Han målade kubistiskt, naturtrogna landskap men även porträtt. När första boken Vanvördiga visor kom ut 1935 lämnade Ruben sitt yrke som plåtslagare. Nu var det konsten och musiken som gällde. Ruben

Marulk (Lophius piscatorius). Botten- och rovfisk. Ett bladlikt bihang i spetsen av främsta strålen användes såsom lockbete för fiskar m m som utgöra marulkens föda.

är till exempel mannen bakom den 4,5 x 3 meter stora målningen Arbetarrörelsens historia som hänger i ABF-husets källarplan på Sveavägen i Stockholm. På somrarna åkte Ruben upp till Hälsingland och andra ställen där han bodde under längre perioder och målade omgivningarna. Hans ambitioner var nog att bli mer känd för sitt måleri. Efter sig lämnade han otaliga målningar, akvareller och stora rullar med målningar på papp. Några av dem kan ni beskåda i denna bok. De flesta har inte blivit visade innan. Ruben inspirerades av samtidens aktuella ämnen när han skrev sina texter och kunde vara ganska sarkastisk och dräpande i sitt uttryckssätt. Vissa av dåtidens gubbar avbildade han som fula fiskar, bland annat en viss känd med mustasch. 1964 köpte Ruben torpet Högslätt vid vägs ände utanför Uppsala. Här bodde han tidvis utan el och vatten, när han inte var på Kanarieöarna, dit han åkte under de senare åren. 1971 kom han akut sjuk därifrån, transporterades vidare till Karolinska sjukhuset där han den 11 juli 1971 for bort från vår vackra värld, som han skrev i visan om åkare Lundgrens begravning. Med förhoppning om att även en ny, ung publik ska ta sig an Rubens texter och titta på hans bilder avslutar jag denna presentation. Njut! Årsta, februari 2016 Li Hoffström, barnbarn

Frans Ruben Isendorf Nilson – en kort historik 1893 den 7 februari föddes Ruben på Skånegatan 66 i Stockholm. Han var yngst av sex syskon. Rubens pappa Nils var möbelsnickare och hade firma vid Medborgarplatsen. Senare flyttade de till ”Hundsjuan”, Birger Jarlsgatan 107, en etta över gården. 1906 avslutade Ruben sin skolgång i Örby Folkskola och började därefter lära sig till plåtslagare hos sin bror Birger som hade plåtslageri inne i stan. 1909 började han i aftonskola vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, eftersom målning och teckning var hans stora intresse. Två terminers konstnärlig utbildning hann han med innan den bistra ekonomiska situationen i familjen tvingade honom att sluta. 1914 träffade han min farmor, Elsa Söderström. Hon hade en gitarr och lärde Ruben några ackord. 1915 ryckte Ruben motvilligt in i lumpen på Göta Livgarde, 5:e kompaniet. Han protesterade genom att raka av sig allt hår, förutom en liten tofs baktill. Skrev en och annan visa som han sjöng på fester, bland andra ”Amerikabrevet”, som är inspirerad av att en annan man var kär i farmor och ville ha över henne till Amerika, men det ville inte hon … 1915 föddes Åke, min farbror. Farmors mamma Litens Ingeborg från Venjan tog hand om honom. 1918 öppnade Ruben plåtslagerifirma på Köpmangatan 57 i Örebro. Åkte dock till Stockholm och gifte sig med farmor Elsa i Rådhuset i Stockholm till julafton. 11 augusti 1918 ”… när tyskarna fått tillräckligt på skallen och Kajsers huvud ligger på ett fat, då kastar jag hela helvetet på en godsvagn och åker till Eken. Och sedan kommer jag att strypa den djävul som uttalar namnet Ö …” Skrivet i brev till farmor. Så blev det inte …

1921 föddes Helge, min pappa, i Örebro. Ruben skrev ”Till konditorn på Stora torget”, om att behöva jobba med annat än det man vill för att få pengar till brödfödan. 1923 flyttade de äntligen tillbaka till Solgatan 1 i Hagalund. 1925 lödde Ruben och en kollega ihop zinkkistan om Hjalmar Branting efter hans död. Jag vågar påstå att han inte hade gjort samma jobb till en gubbe med annan partitillhörighet. 1931 ställde Ruben ut på Liljevalchs – en av de få gånger han ställde ut någon av sina tavlor. 1934 – Gosse, du är ju bra! Ska du inte ge ut dina visor? – Jag tycker visorna är bra ändå … Typiskt svar från Ruben på Vilhelm Mobergs fråga. 1935 gav Ruben ut Vanvördiga visor. Samma år flyttade han från farmor och bosatte sig i Klarakvarteren i Stockholm. 1937 kom andra boken Vår vackra värld. 1947 kom den tredje boken Balladen om Eken. 1963 fick Ruben det allra första Ferlinpriset. 1964 köpte Ruben torpet Högslätt utanför Uppsala – han gillade enskildheten i skogen. 1971 kom han väldigt sjuk hem från Kanarieöarna, dit resan hade styrts under de senare åren. 11 juli dog Ruben, i Sundbyberg.

Li Hoffström, barnbarn

Källor: Ruben Nilson – visdiktaren, konstnären, plåtslagaren av Matts Heibel samt Li Hoffströms egna minnesbilder

ADAM OCH Adam och EVA Eva Ruben Nilson D

1. A

dam blev

o hun

gam

mal man,

dra

tret

— ald

vet

lev

tio

år

Slet

här

—

hop

han

bland

pas det

för

slår.

jor

den

rig gick

och

gick

an,

till

ma de

sin

han

kra

nån

ann,

han

fru D

var gen

tle

man.

2. Han fick lära veta hut, när som han blev motad ut ifrån Edens gröna snår — hoppas ni förstår. Naken som en herrgårdsstut, uppå kroppen ej en klut, — Paradiset — en minut, så var glädjen slut. 3. Inga pengar, ingen mat, Adam han blev ganska flat, tänkte gå och dränka sej, — kan man tänka sej. Hungrig, arg och vild av hat, trött på Evas gnäll och gnat vandra han till floden Phrat och hoppade i spat.

Notfabriken

— ald

rig gick

han

till

nån

ann,

han

var gen

tle

man.

4. Men me’samma han blev blöt blev han rädd och modet tröt — floden djup och vattnet kallt, Adam gjorde halt. Eva satt vid strand och tjöt och i fingrarna sej snöt. Adam vände om och skröt med hur fint han flöt. 5. Vederkvickt utav sitt bad klev han upp och sprang åstad, sköt en björn, drog skinnet av och åt Eva gav. Eva hon blev stolt och glad, slängde bort sitt fikonblad, satt’ sej på en sten och kvad om sin mans bravad. 6. Adam blev en gammal man, med sin Eva levde han niohundratrettio år — kors, vad tiden går. Slet i jorden och gick an, jobbade så svetten rann. Ja, den Adam, han var grann — länge leve han!

Notfabriken

AMERIKABREV Amerikabrev Ruben Nilson C

1. Ja

ska

jag ri

ta hem

to you

ett

hur wer

ters brev

ry well

mår,

rätt läng

e sen,

hop

te let

för

att

är

you see,

som

att

så

me pen

pas

men

nan skrev, C

der stand

för

står.

2. Många dagar hava flytt sen dess jag for från Swedens lann, men ja lövver dej ännu, my litle friend, å fastän du mej bedrog å skämde ut dej mä en ann, ska ja älska dej intou my bitter end. 3. Ja ä frisk å kry te hälsan å ja har’et ganska bra, utan skryt ä ja allready rätt så rik, för ja tjänar ganska werry much mä daler varje da oppå Varner Jonsons Factorifabrik. 4. Dä va sårglit som ja hörde att din fästman geck to hell, å att han blev killad utav en pistol, för han kom i bråk mä dagos när han geck i lann en kväll — ja, så går de te i staden Liverpool. 5. Därför tänkte ja som så att när de gamla nu ä glömt, att ja skulle ta å fråga dej å be att du tog å reste hit, för dä ä drömmen som ja drömt, — å föräxten kan du ta din unge mä.

Notfabriken

6. Men nu slutar ja å hoppas, att du tar å skriver hit fortast möjligt, å adressen min den ä: Mister Charles P. Anderson 604 B Main Street, Person City, Indiana, U.S.A.

Amerikabrev skrev Ruben tidigt, antagligen redan under 1910-talet. Det var en hagalundare som hette Knut som tidigt var förälskad i Rubens blivande fru Elsa. Han reste till Amerika som så många andra under de svåra åren och därifrån skrev han till Elsa och försökte få henne att komma över. Men Elsa ville inte. Elsas syster Astrid Söderström minns när han kom hem igen till Hagalund: – Han utmärkte sig verkligen i Hagalund, säger Astrid. Han hade ett brett lila band över höfterna, halmtak på huvudet och skor med toppar längst fram på tårna. Han var stilig. Friaren dog tidigt och Elsa och hennes systrar brukade skoja och säga att Elsa skulle ha kunnat ha det bra som änka om hon valt amerikafararen. ur Ruben Nilson – visdiktaren, konstnären, plåtslagaren av Matts Heibel

Notfabriken

Anno 99 – I Ruben Nilson

Jag hade fått tio stenkulor på min namnsdag, de voro röda, gula och blå och alldeles nya. Jag var glad och stolt och gick ut på gatan, kulorna rasslade i byxfickan när jag grävde i den med handen, inom mig ekade min mammas ord: ”Gå inte och slarva bort dom nu!” Jag kramade dem mot varandra och kände efter om det var hål i fickan och tog upp dem och räknade dem flera gånger. Då kom en stor pojke och ville att vi skulle spela, och så spelade vi och han vann allihopa, både de röda och de gula och de blå. Sedan skrattade han åt mig och gjorde narr av mig och talade om det för de andra pojkarna, och så skrattade de allihopa åt mig. Men jag gick upp i Körsbärshagen och grät och bad Gud om förlåtelse för det hade skolfröken lärt oss.

Notfabriken

Anno 99 – II Ruben Nilson

Nere på Träskängen gick en vit häst, solen sken ovanför hustaken och himlen var blå. Oppe i berget stod skäggiga gubbar och knackade makadam eller drack brännvin ur literbuteljer som blixtrade i solen, eller låg i gräset och sjöng och skrålade tillsammans med tjocka tanter som stora folk kallade berglärkor. Jag arbetade vid groddammen och byggde stora båtar som seglade till Amerika där morbror Kalle bor, det ligger långt bortanför Roslagsborg det vet jag, för morbror gick åt det hållet när han reste. Berglärkor – berglärkor – berglärkor, så konstigt det lät, alldeles som namn på en fågel. Jag lämnade mina amerikabåtar och grodyngel och blodiglar och den vita hästen och smög mig upp i berget och tittade in i ett skjul som var byggt av skålvirke och säckar och gammal plåt. Därinne var en sån där otäck gubbe och en berglärka, han hade kastat omkull henne på golvet och höll på att mörda henne. Jag skrek till och sprang därifrån och den otäcka gubben kom ut och svor och kastade sten efter mig, och berglärkan kom också ut och skrattade åt mig. Dom där gubbarna är farliga – men den vita hästen är inte farlig, han duger att äta.

BALLADEN OM Eken EKEN Balladen om Ruben Nilson A

1. Man

skul

väl

sjuck

Men en

ann’

bal

lad

vå

ran

stad,

vå

snack

lå

så snyggt så ’re

de!

Vill ni

föl

ran

stad?

ter så där

som om

re tryckt. Men ge

Här

kan ju

vå

stad!

bäng

ran

vå

på

pro me nad

lång

stad,

ran

här

ken.

2. Vi låssas vi träffas en snarfager kväll ve båtarna där ve Grand Hotel, där som nasarna becknar rabbel å snask, ja, å nyplockad mask, ett par spenn för en ask. Här e strömmens brus! Vårat riskdagshus! Å Norrbro, Rosenbad å en slottsfasad! De e våran stad, ja Eken. 3. Sen flyger vi över till Västerbron. I dikt och ton ska man ta motion! Ser ni Stillot på Ön — å Pålsundets strand! Gamla krokiga pilar å båtar på land. Å Norr Mälarstrand me ett långt, långt band utav lykter i rad! De e våran stad! De e våran stad, ja Eken.

Notfabriken

4. Högt oppe på Fjällgatan har’om ett fik me bra musik å me fluktutkik över Stassgårn å Saltsjöns svartblåa vik. Ni förstår, de e vår! De e dröm å mystik! De e hus ve hus i ett skumraskljus — Ja, de gör en glad, de e våran stad! De e våran stad, ja Eken. 5. Å skorvarna ligger med flagger på svaj ve Stassgårns kaj, ja ve Stassgårns kaj, där står knallröda lyftkranar grant mot spat, ja, å Skeppsholmens grönska e späd som spenat. Gröna Lundens lamm far på färjan fram emot Allmänna Gränd. Ja, den e ju känd här i våran stad, i Eken. 6. Men Eken e mera än utsikt å grant! Ja de e sant. Aldri likadant. De kan vara ett flyttlass på Odenplan, eller snöslask å Julmarknad i Gamla Stan. Men de e nåt mer, som man inte ser, ja, man vet inte vad! Som e våran stad. Som e våran stad! Ja, Eken.

Notfabriken

Innehåll

Adam och Eva . . . . . . . . . . . . . 18

Duett i Småland . . . . . . . . . . . . . 66

Amerikabrev . . . . . . . . . . . . . . 20

Du såg på mig . . . . . . . . . . . . . 69

Andjakten . . . . . . . . . . . . . . . . 22

En afton för länge sen . . . . . . . . . . 68

Anno 99 – I . . . . . . . . . . . . . . . 24

En lärd man . . . . . . . . . . . . . . . 70

Anno 99 – II . . . . . . . . . . . . . . 25

En riddaresaga . . . . . . . . . . . . . 72

Balladen om Eken . . . . . . . . . . . . 26

Epilog . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

Begravningsentreprenörerna . . . . . . . 28

Epitafium . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Bergsprängardramatik . . . . . . . . . . 30

Ett livsverk . . . . . . . . . . . . . . . 78

Bileams åsna . . . . . . . . . . . . . . 29

Farao och hans dotter . . . . . . . . . . 80

Busarna i Gamla stan . . . . . . . . . . 32

Ficktjuvens visa . . . . . . . . . . . . . 82

Columbus . . . . . . . . . . . . . . . . 34

Fimpen och tändstickan . . . . . . . . . 84

David och Goliat . . . . . . . . . . . . 33

Fjärilen i Hagalund . . . . . . . . . . . 86

De stora eventyre . . . . . . . . . . . . 36

Fru Kristina . . . . . . . . . . . . . . . 75

Den farliga dansen . . . . . . . . . . . 38

Full tid . . . . . . . . . . . . . . . . . 88

Den gamla Fordens klagan . . . . . . . 41

Förstadsromantik . . . . . . . . . . . . 90

Den gamla goda tiden . . . . . . . . . . 42

Försvarsfrågan . . . . . . . . . . . . . 45

Den gamla stationsinspektoren . . . . . . 44

Gesällvisa . . . . . . . . . . . . . . . 92

Den gröna ön . . . . . . . . . . . . . . 46

Guldfiskarna . . . . . . . . . . . . . . 95

Den matfriska våren . . . . . . . . . . . 48

Gullgrävarliv . . . . . . . . . . . . . . 94

Den moderna döden . . . . . . . . . . 50

Gårdsmusikanter . . . . . . . . . . . . 96

Den odödliga hästen . . . . . . . . . . 52

Hitlertysk paradmarsch . . . . . . . . . 98

Den okände soldaten . . . . . . . . . . 54

Humlan och fjäriln . . . . . . . . . . . 100

Den rysliga ungdomen . . . . . . . . . 57

Hyllning till stöveln . . . . . . . . . . . . 95

Den sanna sjömansvisan . . . . . . . . . 58

Höstmelodi . . . . . . . . . . . . . . 102

Den sanna tron . . . . . . . . . . . . . 56

I början . . . . . . . . . . . . . . . . 104

Den svenske mäklaren

I skymningen . . . . . . . . . . . . . 105

Teodor Bengtséns resa till Bryssel . . . . 60

Idealen . . . . . . . . . . . . . . . . 106

Drömmen om eget hus . . . . . . . . . . 62

Illusion . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

Drömmen om Samarkand . . . . . . . . 64

Indianen Långa Bågen . . . . . . . . . 108

Jag längtar till Sibirien . . . . . . . . . 110

Sjukbesök . . . . . . . . . . . . . . . 155

Jakobs dröm . . . . . . . . . . . . . 112

Sjömansvalsen ”Oskar” . . . . . . . .

Kemisk tvätt . . . . . . . . . . . . . . 114

Skuggsidan . . . . . . . . . . . . . . 160

Konrads hemkomst . . . . . . . . . . 116

Sol och vår . . . . . . . . . . . . . . 162

Kung Salomo . . . . . . . . . . . . . 117

Sommarlåt . . . . . . . . . . . . . . 164

Laban och hans döttrar . . . . . . . . 118

Sparvdansen . . . . . . . . . . . . . 166

Ljusreklam . . . . . . . . . . . . . . . 115

Spritfolkets sång . . . . . . . . . . . . 168

Midsommardans i fattighus . . . . . . 120

Staden . . . . . . . . . . . . . . . . 161

Musslans monolog . . . . . . . . . .

122

Syndafloden . . . . . . . . . . . . . 170

Nattvandrarna . . . . . . . . . . . . 124

Tidningsrubrikerna . . . . . . . . . . 171

Ny dag . . . . . . . . . . . . . . . . 126

Till bröderna i Klara . . . . . . . . . . 172

Nyårsskifte . . . . . . . . . . . . . . 125

Till konditorn på Stora torget . . . . . . 174

Nödhamn . . . . . . . . . . . . . . . 128

Tipsvalsen eller 12 rätt . . . . . . . . . 178

Ombyte av tåg . . . . . . . . . . . . 130

Tjyvarnas paradis . . . . . . . . . . . 177

Orsa kompani . . . . . . . . . . . . . 132

Tranedans . . . . . . . . . . . . . . . 180

Pettersson och plåtslagaren

(L-Å Andersson) 134

Trubaduren . . . . . . . . . . . . . . 182

Pettersson och plåtslagaren

(O Adolphson)

136

Tänk på mig nån gång . . . . . . . . 184

138

Ungkarlsvisan . . . . . . . . . . . . . 186

Plåtslagare Rasks bröllop . . . . . . . 140

Visan om murare Andersson . . . . . . 192

Poeten Pihl . . . . . . . . . . . . . . 142

Visa om våren (B. Sundblad) . . . . . . 188

Portvakten Göransson . . . . . . . . . 144

Visa om våren (T. Björk) . . . . . . . . 189

Positivhalaren . . . . . . . . . . . . . 143

Våran allé . . . . . . . . . . . . . . . 190

Priffe . . . . . . . . . . . . . . . . . 131

Våran å . . . . . . . . . . . . . . .

Rallarevisa . . . . . . . . . . . . . . 146

Vårpekoral . . . . . . . . . . . . . . 191

Riddaren och draken . . . . . . . . . 148

Åkare Lundgrens begravning . . . . .

Rullgardinen . . . . . . . . . . . . . 150

Önskevisa . . . . . . . . . . . . . . . 198

Plåtslagaren . . . . . . . . . . . . .

Runristning . . . . . . . . . . . . . . 159 Röst ur leksakslådan . . . . . . . . . . 152 Sann berättelse ur livet . . . . . . . . . 154

156

195 196

Ruben Nilson (1893–1971) är en av vårt lands främsta visdiktare. Hans vistexter är både underfundiga, humoristiska och inte sällan samhällskritiska. Ruben var även bildkonstnär och karikatyrtecknare och deltog i olika utställningar, bland annat på Liljewalchs i början av 1930-talet. Ruben Nilson växte upp i Stockholm och arbetade som plåtslagare från tretton års ålder och fram till 1935, då han debuterade med vissamlingen Vanvördiga visor. Boken gjorde succé och Ruben kunde nu ägna sig på heltid åt konsten och musiken. I den här boken har Rubens sondotter Li Hoffström sammanställt mer än hundra av Rubens texter, de flesta tonsatta av honom själv – andra av Olle Adolphson, CajsaStina Åkerström, Torgny Björk med flera. Många av visorna är aldrig tidigare publicerade.

ISBN 978-91-88181-05-3

9 789188 181053