9789144103556 by Smakprov Media AB

MUNTLIG HISTORIA I TEORI OCH PRAKTIK

REDA K TÖ RER

M A L I N T H O R T U R E BY

L ARS HANSSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38755 ISBN 978-91-44-10355-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: ”Eld–Blomma–Mun” av James Thor Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2015

INNEHÅLL

1 Oral history i en internationell kontext 9

En svensk historikers perspektiv Malin Thor Tureby Syftet med antologin 9 Att definiera muntlig historia/oral history 11 Institutionalisering och organisering 13 Den teoretiska eller kulturella vändningen 16 Antologins struktur 20 Förslag till vidare läsning 24 2 Att skriva muntlig historia 25

Från forskningsfråga till slutgiltig text Susan Lindholm Muntlig historia och forskarens makt 25 Händelsernas historia 27 Ulf Eriksson 27 Alessandro Portelli 28 Minnets historia 30 Izabela Dahl och Malin Thor 31 Katrine Borland 32 Samspel mellan händelsernas historia och minnets historia 34 Hilary Young 34 Kathleen Blee 36 Sammanfattning 37 Förslag till vidare läsning 38 © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r a t u r

Innehåll

3 Från att ge röst till att ge och ta plats 41

Oral history, retorik och intersektionalitet Annika Olsson Att ge röst – drivkraft och problem 41 Att ge eller ta plats: att ge tillgång till samtalet och forskningsprocessen 49 Sammanfattning 56 Förslag till vidare läsning 57 4 Med makten som källa till historien 59

Elite oral history Ylva Waldemarsson Samtidens källor 59 Vittnesseminarier 60 Djupintervjuer 62 Givande metoder 65 En subjektiv tolkning 69 Minnen som politik 70 Vad göra? 72 Att synliggöra det osynliggjorda 73 Sammanfattning 76 Förslag till vidare läsning 77 5 Kontextualisering och (åter)användning 79

Att arbeta med arkiverade intervjuer Malin Thor Tureby Återanvändning av intervjuer 79 Arkivets semantiska genealogi 80 Arkivaliseringsprocessen 81 Arkiveringsprocessen 85 (De)konstruktionen av en samling 88 Sammanfattning 94 Förslag till vidare läsning 95

Innehåll

6 Ord och ting om vartannat 97

Muntlig historia som materiell och situerad praktik Robin Ekelund Eva och koreaduffeln 97 Att agera tillsammans med ting och materialitet 100 Att göra muntlig historia än mer annorlunda 101 Att se intervjun som en situerad praktik 103 Att göra promenerande muntlig historia 105 Att ta tingen som startpunkt 107 Spänningen mellan då och nu 110 Att dokumentera situerade praktiker 111 Sammanfattning 114 Förslag till vidare läsning 115 7 Vem är det som talar och vad är det som sägs? 117

Muntlig historia och interaktion Joakim Glaser Att hitta intervjupersoner – kontaktvägar 117 Situerad kontext 120 Genomförandet av intervjuer – samtal och samspel 124 Dynamisk förförståelse 125 Insider eller outsider? 127 Att förutse intervjun 129 Deltagande observationer – en förstärkare av intervjun 132 Minnets dubbla riktning 133 Att ta seden dit man kommer 134 Sammanfattning 135 Förslag till vidare läsning 136

Innehåll

8 Berättelse och minne 139

Muntlig historia som flervetenskaplig tolkning Robert Nilsson Mohammadi Den andres fråga 139 Att sätta muntlig kultur först 141 Att tolka som berättelse 144 Att tolka som minne 145 Tillsammans och var för sig 148 Sammanfattning 151 Förslag till vidare läsning 151 9 Att analysera levnadsberättelser 153

Muntlig historia ur ett feministiskt perspektiv Emma Strollo Upplägg 153 Feministiska perspektiv på muntlig historia 154 Varför muntlig historia? 156 Inför intervjun 157 Intervjuerna är utförda och transkriberade – vad nu? 160 Den berättade nivån 162 Den berättande nivån 165 Sammanfattning 169 Förslag till vidare läsning 169 10 Analys av migranters levnadsberättelser 171

Bakgrund, resa och interaktion Johan Svanberg Synliggöra migranters historia 171 Levnadsberättelser 173 Migrationssystemperspektiv 174 Bakgrundsberättelser 176 Migrationsberättelser 181 Interaktionsberättelser 184 Sammanfattning 189 Förslag till vidare läsning 189 6

Innehåll

11 Samtal pågår 191

Akademiskt skrivande i brevform Malin Arvidsson 2008: Hur skriver man muntlig historia? 191 Inspirationskällor 193 Muntlig historia som genre 194 Uppsats i brevform 196 Brevformens för- och nackdelar 198 Att skriva andras liv 200 2014: Efterord 202 Sammanfattning 205 Förslag till vidare läsning 206 Författarpresentationer 209 Käll- och litteraturförteckning 213 Person- och sakregister 227

KAPITEL 1

Oral history i en internationell kontext En svensk historikers perspektiv

M a l i n T hor T u r e by

I denna antologi använder vi omväxlande uttrycken oral history och muntlig historia. Syftet med detta inledande kapitel är att sätta muntlig historia/oral history i Sverige, denna antologi och dess olika kapitel i ett historiskt och internationellt sammanhang. Först diskuteras muntlig historias framväxt ur såväl ett institutionellt och organisatoriskt som metodologiskt och teoretiskt perspektiv. Efter det introduceras antologins kapitel kortfattat och relateras till tidigare eller pågående debatter inom oral history.

Syftet med antologin För drygt tio år sedan gav Studentlitteratur ut vår bok Muntlig historia. Det var då den första läroboken i oral history som tryckts på svenska.1 På flera sätt skilde sig den boken, och nu så även föreliggande antologi, från läromedel och instruktionsböcker i muntlig historia, som publicerats på andra språk inom fältet oral history. Orsakerna till detta är flera. För det första anser vi att det inte finns ett sätt att praktisera oral history på. För det andra menar vi att det redan finns en uppsjö med guidelinjer och ”hur-gör-man”litteratur. Upprinnelsen till många av de andra böckerna och läromedlen, som exempelvis Paul Thompsons bok The Voice of the Past är att de skrevs i polemik mot företrädare för en positivistisk forskningstradition som menade att muntlig historia inte var en tillförlitlig metod eller forskningsinriktning. 1 Det finns dock flera böcker som behandlar intervjuer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Se till exempel Steinar Kvale & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur, (1997, 2009) 2014; Heléne Thomsson, Reflexiva intervjuer, Lund: Studentlitteratur, (2002) 2010.

Malin Thor Tureby

Under 1970-talet utvecklades därför flera guidelinjer, och författades många instruktionsböcker om hur man gör den bästa intervjun. Det har även senare publicerats sådana hur-gör-man-böcker. När vår första bok kom ut 2006 var debatten om huruvida muntlig historia var en tillförlitlig metod i stort sett överspelad på den internationella arenan. Syftet med den tidigare antologin och så även med föreliggande är istället att inspirera och visa olika sätt med vilka man kan arbeta med muntlig historia. De olika kapitlen aspirerar på att belysa hur olika metodologiska och teoretiska utgångspunkter leder till olika sätt att praktisera oral history. Avsikten med varje kapitel är således att med konkreta exempel, förankrade i olika forskares begagnande av muntlig historia och muntligt material, inspirera till olika sätt att arbeta med muntlig historia, men även visa på metodens och forskningsfältets bredd. Vi rekommenderar därför att denna bok läses tillsammans med någon av de instruktionsböcker om hur man kan göra intervjuer och arbeta med oral history på olika sätt och som finns tillgängliga i så väl tryckt som elektronisk form.2 Samtliga kapitel i denna antologi avslutas dessutom med litteraturtips för vidare läsning inom den metod eller den teoretiska ingång till oral history som har presenterats i respektive avsnitt. För att läsaren ska kunna relatera de olika kapitlen till oral history’s utveckling i ett internationellt perspektiv följer nu en kortfattad redogörelse över hur oral history kan definieras, en mycket kortfattad skissering över muntlig historias organisatoriska och institutionella framväxt samt en kort diskussion av olika metodologiska och teoretiska vändningar inom fältet. Kapitlet avslutas med en presentation av antologins övriga kapitel.

2 Se till exempel Donna Marie DeBlasio et al. (red.), Catching Stories: A Practical Guide to Oral History, Athens, Ohio: Swallow Press, 2009; Donald A. Ritchie, Doing Oral History: A Practical Guide, New York: Twayne Publishers,(1994), 2003; Graham Smith, Oral History, Warwick: University of Warwick 2010 (finns även i elektronisk form): www2.warwick.ac.uk/ fac/cross_fac/heahistory/elibrary/internal/rg_smith_oralhistory_20111015/ (21/10 2015); Barbara W. Sommer & Mary Kay Quinlan, The Oral History Manual, Lanham: AltaMira Press, (2002,) 2009; Paul Thompson, Det förgångnas röst: Den muntliga historieforskningens grunder, Södertälje: Gidlund, 1980; Paul Thompson, The Voice of the Past: Oral History, Oxford: Oxford University Press, (1978, 1988), 2000; Valerie R. Yow, Recording Oral History: A Guide for the Humanities and Social Sciences, Walnut Creek, CA: AltaMira Press, (1994) 2005.

1 Oral history i en internationell kontext

Att definiera muntlig historia/oral history Hur muntlig historia ska definieras, avgränsas eller inte avgränsas är en oavbrutet pågående debatt. Det görs ständigt nya försök att dra upp gränser för och fastslå eller utvidga vad som ryms i begreppet oral history/muntlig historia. Den tjeckiska muntliga historikern Miroslav Vaněk framhåller i sin bok, Around the Globe: Rethinking Oral History with its Protagonists, att de muntliga historiker som han har intervjuat uppvisade stora skillnader i sin förståelse av eller hur de definierade oral history, vissa hänvisade till metod/ er, en rörelse, en disciplin eller ett forskningsfält, medan andra menade att oral history omfattade allt det omnämnda.3 Eller som den australienska muntliga historikern Alistair Thomson svarade på Miroslav Vaněks fråga: Do you feel that oral history is a method, or more like a field? Alistair Thomson: I don’t know. I think that oral history is a field, an approach. I think it’s a movement actually, that would be more appropriate. In one sense it’s a methodology, or a set of methodologies. I don’t think it’s a discipline, I don’t like the notion of calling it an academic discipline because I think disciplinary boundaries are problematic. They set boundaries …4

Låt mig dock fastslå att muntlig historia/oral history enligt mitt förmenande är mer än en metod.5 Inom begreppet ryms flera olika metoder, men också flera olika perspektiv på hur man bäst skapar vetenskaplig kunskap med hjälp av muntligt material. Det är inte heller alltid så att den praktiserande forskaren benämner det han eller hon gör som oral history, ibland hänvisas istället till etnologi, narrativ forskning, levnadsberättelser, minnesforskning, folklore osv.6 När vi inom forskarnätverket Oral history i Sverige (OHIS) ville skriva en text som skulle definiera vad oral history är sökte vi därför att finna formuleringar som var så inkluderande som möjligt och som inte stängde ute

3 Miroslav Vaněk, Around the Globe: Rethinking Oral History with its Protagonists, Karolinum: Charles University Press 2013, s. 32. 4 Vaněk, 2013, s. 149. 5 Malin Thor, ”Oral history – mer än en metod”, Historisk tidskrift, vol. 121, nr 3, s. 325–345. 6 För utförligare diskussioner om hur oral history/muntlig historia har definierats i olika kontexter, se Thor, 2001, s. 325–345; Malin Thor, ”Inledning”, Lars Hansson & Malin Thor (red.), Muntlig historia, Lund: Studentlitteratur, 2006.

Malin Thor Tureby

någon forskare som arbetade med oral history och ville ingå i nätverket. Vi formulerade efter flera om och men den definierande texten såhär: Inom oral history förs teoretiska och metodologiska diskussioner om hur personliga minnen och berättelser kan användas som material för vetenskapligt utforskande av det förflutna och dess representationer, liksom om hur dessa bäst kan förmedlas och bidra till ny kunskap. Oral history kan också betraktas som ett förhållningssätt. Då betonas att de tolkningar människor gör av sina egna upplevelser är viktiga för förståelsen av hur samhället är sammansatt och har utvecklats. Därför blir samtalet avgörande. Idealt är oral history-intervjun ett dialogiskt möte som ger intervjupersonen utrymme att hitta ord för upplevelser och samtidigt att undersöka egna tolkningar tillsammans med en intresserad lyssnare. Grunden för kunskapsproduktion inom oral history är därför en vilja att respektera både jämlikhet och olikhet. Oral history kan också beteckna inspelningar från intervjuer och bearbetningar av dessa i form av till exempel arkiv, utställningar, vetenskapliga rapporter och andra texter. Ibland beskrivs oral history som det sätt muntlig och skriftlig kultur har utvecklat tillsammans för att kunna tala med varandra om det förflutna. Det finns ett värde i att hålla fast vid mångtydigheten i oral history eftersom det visar att oral history har flera hemvister och möjliggör gränsöverskridanden.7

Forskarnätverket Oral history i Sverige (OHIS) grundades i december 2012 av Gunilla Bjerén, Lars Hansson, Robert Nilsson Mohammadi, Annika Olsson, Malin Thor Tureby och Kjell Östberg med hjälp av medel från Riksbankens Jubileumsfond. I slutet av oktober 2014 ordnade nätverket konferensen ”Oral history i Sverige: Dåtid, nutid, framtid” vid Stockholms universitet som syftade till att ta ett helhetsgrepp om oral history’s svenska historia. På konferensen presenterades ett 20-tal pågående forskningsprojekt som på ett eller annat sätt arbetar med oral history. Förutom dessa presentationer talade de inbjudna gästerna Penny Summerfield och Paul Thompson om oral history i ett historiografiskt och globalt perspektiv. En panel bestående av seniora forskare som tidigare och fortfarande ägnar sig åt oral history, Orvar 7 www.ohis.se/default.asp?sida=1 (19/1 2015)

1 Oral history i en internationell kontext

Löfgren, Birgitta Svensson, Jonny Hjelm, Mats Greiff, Sune Åkerman och Malin Thor Tureby delgav och diskuterade också med konferensdeltagarna sina insikter i oral history’s historia i Sverige. Konferensen markerade slutet för forskarnätverket OHIS. På konferensen bildades istället Föreningen för oral history i Sverige, som behåller förkortningen OHIS. Ur ett internationellt perspektiv skedde organiseringen och institutionaliseringen av oral history i Sverige ganska sent och det konstituerade nätverket och senare föreningen var starkt influerad av den debatt om hur oral history ska definieras, men framförallt hur man kan arbeta med muntlig historia, som har pågått globalt genom flera decennier.

Institutionalisering och organisering Det finns dock inte en berättelse eller en version av hur oral history växte fram som fält eller metod/er i ett internationellt sammanhang eller i skilda nationella kontexter. Hur berättelsen om oral history’s framväxt konstrueras beror till stor del, som den amerikanske professorn i historia Jerrold Hirsch, pekar på, nämligen på vilka dagens muntliga historiker betraktar och presenterar som sina föregångare.8 Det handlar således lika mycket om vad som hände i det förflutna som samtida strategier, identiteter, positioner och forskningsintressen. Det är också en fråga om hur viktigt det är för den som skriver historiografin att introducera oral history som en metod, ett forskningsfält, en internationell eller en nationell rörelse samt om huruvida tonvikten läggs på institutionaliseringen och organiseringen av rörelsen eller om fokus läggs på den mer vetenskapliga, teoretiska och metodologiska utvecklingen inom oral history. Hirsch beskriver till exempel hur amerikanska muntliga historiker under 1950- och 1960-talen försvarade oral history i en fientligt inställd akademisk miljö samtidigt som de arbetade för att institutionalisera oral history i en nationell och en lokal kontext parallellt med att de argumenterade för att de ingick i en internationell rörelse. År 1975 hölls den tionde nationella konferensen i muntlig historia i USA. Temat för den konferensen var ”Oral history comes of age” vilket den amerikanska (muntliga) historikern Samuel Proctor vid tidpunkten menade var 8 Jerrold Hirsch, ”Before Columbia: The FWP and American Oral History Research”, The Oral History Review, vol. 34, nr 2, 2007, s. 3.

Malin Thor Tureby

ett mycket passande tema ur såväl den amerikanska föreningens som den internationella rörelsens perspektiv.9 I en rapport från konferensen skriver Proctor att åtskilliga böcker och artiklar i och om muntlig historia hade publicerats de senaste åren. Han påpekar även att en del av dessa var författade av före detta kritiker till muntlig historia. Proctor poängterar därmed att muntlig historia blivit ett accepterat forskningsverktyg som används av exempelvis historiker, antropologer, sociologer, statsvetare, journalister och genealoger. Därmed framhåller han oral history’s disciplinöverskridande karaktär. Vidare presenterar han hur oral history har mognat inte enbart i USA, utan även i Kanada, Israel, Storbritannien, Jungfruöarna, Jamaica, Puerto Rico, Mexiko och Brasilien. I alla dessa länder har föreningar bildats eller har oral history institutionaliserats via museum, arkiv och universitet eller alternativt genom stora forskningsprogram.10 Jerrold Hirsch menar att oral history idag har en solid institutionell bas inom den historiska disciplinen i USA, vilket bland annat synliggörs av att flera universitet erbjuder program och kurser inom oral history. Amerikanska muntliga historiker har vidare sin egen tidskrift The Oral History Review. Dessutom publicerar tidskriften Journal of American History en gång om året artiklar som redogör för nya utvecklingar inom oral history och tidskriften The Public Historian publicerar kontinuerligt artiklar som på olika sätt handlar om oral history eller har förförfattats av muntliga historiker.11 En liknande institutionell utveckling har ägt rum i flera olika länder och även i en internationell kontext. I ett internationellt perspektiv finns sedan 1996 en internationell organisation, International Oral History Association (IOHA), som samlar forskare från hela världen vilka arbetar med muntligt material. IOHA:s målsättning är bland annat att erbjuda ett samlande forum för muntliga historiker från hela världen, uppmuntra och organisera internationella konferenser samt att stödja och utveckla nationella föreningar. Samtliga världsdelar finns representerade i IOHA:s styrelse.12 Organisationen 9 Samuel Proctor, ”Oral history comes of age”, The Oral History Review, 1975, s. 1. Samuel Proctor beskrivs på University of Floridas hemsida som en av pionjärerna inom amerikansk oral history. Han var ledare för the Oral History Program som lanserades på universitet 1967. Se http://oral.history.ufl.edu/welcome/staff/dr-samuel-proctor/ (15/1 2015) 10 Proctor, 1975, s. 2–4. 11 Hirsch, 2007, s. 4–7. 12 www.iohanet.org/current-council/ (21/1 2015)

1 Oral history i en internationell kontext

ger även ut den tvåspråkiga tidskriften Words & Silences/Palabras & Silencios. I Sverige har vi inte sett samma institutionella utveckling. Forskarnätverket OHIS grundades, som tidigare nämnts, först 2012 och Föreningen OHIS i slutet av 2014. Svenska forskare var dock redan från början involverade i den internationella rörelsen och muntlig historia har bedrivits på flera olika sätt i Sverige. International Oral History Association (IOHA) grundades till exempel i Göteborg 1996 och Birgitta Skarin var mellan åren 1998 och 2000 den europeiska styrelseledamoten i IOHA:s råd.13 Undervisning i muntlig historia har även bedrivits under en längre period inom den historiska disciplinen i Sverige. År 1999 lanserade Mats Greiff och Lars Berggren vid Malmö högskola kursen ”Historia med kulturanalys” där muntlig historia utgjorde en bärande del genom hela utbildningen. Muntlig historia är fortfarande en av profilerna vid historiska studier vid Malmö högskola.14 Även om inte faktiska kurser och program ges vid andra universitet i Sverige innehåller dock de flesta metod- och teorikurser i historia ett eller två moment om muntlig historia. Våren 2014 gavs inom ramen för Nationella forskarskolan i historia en doktorandkurs med titeln ”Muntlig historia – i teori och praktik” med inte mindre än 12 anmälda doktorander från flera olika svenska lärosäten, vilket skulle kunna tolkas som att vi nu ser samma trend i Sverige som i USA. Det vill säga även om inte samma institutionella bas finns i Sverige ännu finns en acceptans och ett intresse inom den historiska disciplinen för muntlig historia i Sverige. Detta illustreras förutom av de ovannämnda kurserna av att minst en session, oftast flera, om muntlig historia har arrangerats vid de svenska historikermötena sedan 2002. Härmed finns således ytterligare en likhet med USA och Storbritannien, det vill säga oral history’s nära anknytning till den historiska disciplinen. Intressant att notera är också att flera företrädare för oral history framhåller forskningsinriktningens disciplinöverskridande och tvärvetenskapliga karaktär, även om de i flera fall är historiker och poängterar genomslaget 13 www.iohanet.org/past-council/ (21/1 2015) 14 Lars Berggren & Mats Greiff, ”Muntlig historia i grundutbildning. Exemplet Malmö högskola”, Lars Hansson & Malin Thor (red.), Muntlig historia, Lund: Studentlitteratur, 2006, s. 171–186; Mats Greiff, ”Oral History at Malmö University”, Philippe Denis & James Worthington (red.), The Power of Oral History. Memory, Healing and Development. XIIth International Oral History Conference Pietermaritzburg, South Africa 24–27 June 2002, vol. 3, Pietermaritzburg 2002.

Malin Thor Tureby

inom den historiska disciplinen. Detta är dock en sanning med modifikation. Redan 1978 skrev Paul Thompson i sin bok, The Voice of the Past, att Sverige var ett av de länder där oral history hade fått ett genomslag. Han syftade dock inte på den historiska disciplinen utan på Gräv-rörelsen och etnologin i Sverige. Härmed synliggörs således att det även i Sverige finns flera olika perspektiv på och startpunkter för att skriva oral history’s framväxt. Jag är själv historiker och har varit verksam sedan 1990-talet och skriver därför från min generations och utifrån en historikers erfarenheter och perspektiv. En yngre eller äldre historiker eller en etnolog, ekonomhistoriker, sociolog eller genusvetare hade sannolikt börjat och konstruerat berättelsen om oral history i Sverige på ett annorlunda vis.

Den teoretiska eller kulturella vändningen Oral history växte således fram under efterkrigstiden och institutionaliserades under 1960–1970-talen avhängigt av vilken nationell kontext som avses. Berättelsen om forskningsinriktningens eller metodens utveckling ser olika ut i skilda länder och utifrån olika forskares och discipliners olika perspektiv samt historiografier. Det går också att beskriva muntlig historias utveckling från ett teoretiskt och metodologiskt perspektiv. Ett tecken på att oral history har etablerat sig som forskningsinriktning eller metod är just försöken att skriva dess historia eller historiografi. Det är främst europeiska och amerikanska forskare som har gjort ett försök att skriva dessa synteser eller tillbakablickar.15 Den skotska historikern Lynn Abrams har i 15 Se till exempel Sherna Berger Gluck, ”Has feminist oral history lost its radical/subversive edge”, Oral history, vol. 39, nr 2, Autumn 2011, s. 63–72; Thomas L. Charlton, Lois E. Myers & Rebecca Sharpless, History of Oral History: Foundations and Methodology, Lanham: Rowman & Littlefield 2007; Ronald J. Grele, ”Reflections on the Practice of Oral History: Retrieving what we can from an earlier critique”, Suomen Anthropolgy. Journal of Finnish Anthropological Society, vol. 32, nr 4 Winter 2007, s. 11–23; Anette Leo & Franka Maubach (red.), Den Unterdrückten eine Stimme geben? Die International Oral History Association zwischen politischer Bewegung und wissenschaftlichem Netswerk, Göttingen: Wallstein Verlag 2013; Donald R. Ritchie, ”Introduction: The evolution of oral history”, Donald A. Ritchie (red.) The Oxford Handbook of Oral History, Oxford: Oxford University Press 2011, s. 3–19; Linda Shopes, ”Insights and Oversights: Reflections on the Documentary Tradition and the Theoretical Turn in Oral History”, The Oral History Review, Summer/Fall vol. 41, nr 2, 2014, s. 257–268; Alistair Thomson, ”Four Paradigm Transformations in Oral History”, The Oral History Review, vol. 34, nr 1, 2007, s. 49–70; Vaněk, 2013.

1 Oral history i en internationell kontext

boken Oral History Theory sökt sammanställa, diskutera och förklara hur olika teorier kan tillämpas inom oral history.16 Gemensamt för samtliga av dessa publikationer är att fokus ligger på Europa, USA och Australien. Forskningen och forskare från Latinamerika, Afrika och Asien lyser i stort sett med sin frånvaro i historikerna/historiografierna eller som författare till dessa. Förvisso har det publicerats enskilda artiklar om utvecklingen i vissa länder i dessa världsdelar 17, men de omnämns mycket sällan i övergripande artiklar eller böcker om oral history’s historiografi. När den intellektuella, metodologiska eller teoretiska utvecklingen ska beskrivas inleds vanligen berättelsen med att konstatera att oral history är lika gammalt som den första inspelade historien och lika ny som den senaste tekniska uppfinningen för att registrera ljud. Metodutvecklingen är således även kopplad till den tekniska utvecklingen i samhället. Vanligt är också att påpeka att även innan det fanns en teknisk utrustning så utförde historiker intervjuer för att få kunskap om förflutna händelser och människor. Donald A. Ritchie hänvisar till exempel till Thukidides.18 Därmed sammanlänkas oral history med den västerländska historievetenskapens historiografi. Även när oral history’s globalisering eller internationalisering ska beskrivas görs detta oftast från en västerländsk horisont. Ronald J. Grele och Alistair Thomson pekar till exempel på en internationalisering eller global tillväxt som de menar har ägt rum sedan 1980-talet. Grele avser främst utvecklingen i Latinamerika, men även Asien och Afrika.19 I själva verket har oral history en lång tradition i Latinamerika och Afrika vare sig man definierar oral history som produktionen av dokument eller den muntliga utsagans historia.20 Om vi talar om institutionaliserad oral history kan man till exempel lyfta fram Instituto Nacional de Antropología e Historia (INAH) ljudarkiv som grundades 1956 16 Lynn Abrams, Oral History Theory, London: Routledge, 2010. 17 Se t.ex: Luke S.K. Kwong, ”Oral History in China: A Prelimary Review”, The Oral History Review, vol. 20, nr 1–2, 1992, s. 23–50; Sucheta Mahajan, ”Beyond the Archives: Doing Oral History in Contemporary India”, Studies in History, vol. 27, nr 2, 2011, s. 281–298; Hiroko Tomida & K.D.M. Snell, ”Japanese Oral History and Women’s Historiography”, Oral History, vol. 24, nr 1, 1996, s. 88–95. 18 Ritchie, 2001, s. 3. 19 Ronald J. Grele, ”Reflections on the practice of oral history. Retrieving what we can from earlier critique”, Suomen Antropology: Journal of Finnish Anthropological Society, vol. 32, nr 4, Winter 2007, s. 18. 20 Denna distinktion görs av Grele, 2007, s. 11.

Malin Thor Tureby

och som bland annat innehåller vittnesbörd från den mexikanska revolutionen. Från Mexiko spreds sedan oral history över hela Latinamerika, menar den argentinska professorn i historia Pablo Pozzi.21 Oral history har således praktiserats under en lång tid i så väl Latinamerika och Asien som Afrika, inte uteslutande i Europa eller USA, och institutionaliserades på liknande sätt i många länder i dessa världsdelar på samma vis som i Europa och USA. Oral history har följaktligen alltid varit ett globalt fenomen, såtillvida att det har praktiserats på hela vår grönblå glob. Internationalisering skedde således inte på 1980-talet om man inte med det menar att muntliga historiker runt om i världen började arbeta med oral history på samma sätt som i västvärlden. Även när den teoretiska vändningen ska diskuteras görs detta inom fältet främst utifrån en västerländsk horisont och med europeiska eller amerikanska forskare som föregångspersoner. Vanligen framhålls att oral history genomgick en epistemologisk omställning under 1970-talet och tidigt 1980tal, vilket omväxlande kallas för den teoretiska, den språkliga och ibland för den kulturella vändningen. Oavsett vad vändningen kallas är detta inte ett fenomen som enbart kan urskiljas inom fältet oral history, utan snarare en vändning som påverkade humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning generellt. För oral history innebar detta bland annat att muntliga historiker började frångå den tidigare praktiken att se oral history som en metod för att skapa arkiv, samlingar och dokument om det förflutna. En hållning där muntlig historia främst betraktades och användes som en praktik och ett dokument för att avslöja vad som hade hänt i det förflutna till att se oral history som en tillämpning och som situerade, skapade och dialogiskt konstruerade texter.22 Eller annorlunda uttryckt inom muntlig historia frångick många en förståelse av intervjun som ett arkivdokument vars främsta syfte 21 Pablo Pozzi, ”Oral history in Latin America”, Oral History Forum d’histoire orale 32, 2012, Edición Especial/Special Issue ”Historia Oral en América Latina/Oral History in Latin America”. 22 För beskrivningar av denna utveckling se till exempel: Grele, 2007, s. 12–13; Penny Summerfield, ”Culture and Composure: Creating Narratives of the Gendered Self in Oral History Interviews”, Cultural and Social History, vol. 1, 2004, s. 65–93; Alistair Thomson, ”Dancing through the memory of our movement: four paradigmatic revolutions in oral history” paper presented at the XIVth INTERNATIONAL ORAL HISTORY CONFERENCE, SYDNEY, 2006 http://oralhistorynsw.org.au/files/media/read-listen_dancing_through_the_ memory_of_our_movement__a_thomson.pdf (2/2 2015); Thomson, 2007, s. 49–70.

1 Oral history i en internationell kontext

var att tillföra mer fakta om det förflutna till att betrakta oral history som en narrativ konstruktion, en text, där fokus ligger på att tolka minne, subjektivitet och identitet. Den amerikanska muntliga historikern Linda Shopes är dock inte helt nöjd med beskrivningen av den teoretiska eller epistemologiska vändningen inom fältet. Hon menar att skildringen av den epistemologiska förändringen i sig inte är felaktig, men att vårt tänkande om och inom oral history inte är så enkel. Tidiga muntliga historiker var inte oreflekterade gällande muntlig historias textuella komplexitet och även en stor del av nutida oral history förblir i grunden arkivarisk och dokumenterande till sin natur, menar Shopes.23 Jag håller med Shopes. Enligt mitt förmenande är den australiensiska muntliga historikern Alistair Thomsons påstående att muntlig historia har genomgått fyra paradigmskiften sedan efterkrigstiden inte den bästa beskrivningen av vad som har skett inom fältet. Ett paradigmskifte innebär att ett sätt att tänka och skapa vetenskaplig kunskap förkastas och ersätts med ett annat. Detta anser inte jag, i likhet med Linda Shopes, är fallet inom oral history. Det är snarare så att flera olika sätt att arbeta med muntliga källor har vuxit fram utan att för den skull äldre praktiker fullständigt har avfärdats. Forskningsinriktningens ämnesövergripande och internationella karaktär innebär även att muntlig historia alltid har praktiserats på flera olika sätt samtidigt på skilda platser och inom olika discipliner. Det kanske är bättre då att som den brittiska historikern Penny Summerfield påstå att oral history sedan 1970talet har debatterats från tre olika intellektuella perspektiv: det traditionella, det socialhistoriska och det kulturella perspektivet.24 Oavsett om man som Thomson menar att det har skett ett eller flera paradigmskifte/n eller som Shopes och Summerfield menar att det sedan 1970-talet finns flera sätt att tänka på och göra oral history (utan att för den skull helt förkasta den dokumenterande muntliga historien) innebar den epistemologiska vändningen, inom framförallt västerländsk oral history, under 1970-talet nya sätt att tänka kring det som Ronald J. Grele kallar för intervjuarens roll, den intervjuades roll och frågan om publiken eller mottagaren av texten.25 Den metodologiska och teoretiska diskussionen handlar därför inte längre enbart om hur vi 23 Shopes, s. 257–268. 24 Summerfield, 2004, s. 67. 25 Grele, 2007.

Malin Thor Tureby

bäst skapar en källa som kan förse oss med ny eller fördjupad fakta eller kunskap om det förflutna. Vi diskuterar fortfarande detta men också hur vi ska tolka och använda de muntliga källorna i våra texter om det förflutna. Den kulturella ingången till oral history innebär till exempel att den största utmaningen för forskaren är att söka förstå vilka kulturella komponenter som finns i en berättelse eller utsaga av ett ihågkommet och tolkat förflutet. Det vill säga utgångspunkten för tolkningen av den muntliga källan är att människor inte enbart kommer ihåg vad som hände dem, utan att de skapar mening kring det som hände genom att tolka och omtolka det i relation till sin omgivning och dominerande diskurser i samhället om det förflutna och samtiden.26

Antologins struktur Kapitlen i denna antologi fokuserar på olika metoder inom muntlig historia. Författarna diskuterar skilda metodologiska och teoretiska ingångar till muntlig historia och olika delar av forskningsprocessen. På samma gång knyter texterna an till den epistemologiska och kulturella vändningen inom fältet med dess fokus på intervjuarens roll, den intervjuades roll och frågan om publiken/mottagaren, för att tala med Ronald J. Grele. Efter detta inledande och kontextualiserande kapitel följer texten ”Att skriva muntlig historia” författad av Susan Lindholm. Lindholm fokuserar metodologiskt på forskningsprocessens första (formulerandet av forskningsfrågan) och sista skede (författandet av texten). Med olika exempel visar hon hur texter inom muntlig historia kan skrivas på varierande sätt utifrån hur forskningsfrågan är utformad. Lindholms exempel synliggör hur olika traditioner, inriktningar och perspektiv inom oral history leder till att och hur olika frågor ställs, tolkningar görs och texter skrivs. Därefter följer Annika Olssons kapitel ”Från att ge röst till att ge och ta plats. Oral history, retorik och intersektionalitet” som handlar om skillnaden mellan att ge röst och att vara röst. Att ge röst åt individer och grupper som saknar representation i det offentliga samtalet har varit en av de mest grundläggande drivkrafterna inom den internationella oral history-rörelsen. Olsson diskuterar hur vi som forskare och läsare kan hantera problematiken 26 Summerfield, 2004.

1 Oral history i en internationell kontext

mellan att ge röst och att vara röst och vad det rent konkret innebär för hur vi gör oral history idag i Sverige. Att ge röst och synliggöra de bortglömda, underordnade eller marginaliserade i det förflutna har framförallt varit och är även centralt inom brittisk oral history. Med utgångspunkt i det av Michael Frisch myntade begreppet shared authority diskuterar Olsson också hur idealet med att ge röst i dag i mångt och mycket ersatts av en strävan efter att ge eller ta plats och vad detta innebär för forskningsprocessen. I en del historiografier görs en distinktion mellan amerikansk och brittisk muntlig historia, där tidig amerikansk oral history benämns elite oral history (muntlig historia med eliter) och brittisk oral history from below (muntlig historia underifrån).27 Ylva Waldemarsson fokuserar i sitt kapitel, ”Med makten som källa till historien. Elite oral history”, den forsknings inriktning där intervjuer med samhällets sociala, ekonomiska, intellektuella eller politiska eliter utgör de muntliga källorna. Waldemarsson visar hur elite oral history har använts i Sverige och på den internationella arenan samtidigt som hon diskuterar de metodologiska problem och möjligheter som elite oral history med politiker inrymmer. Etnologen Orvar Löfgren menar att anledningen till att muntlig historia så snabbt blev en folkrörelse i Storbritannien men inte i Sverige är att forskningen har utvecklats efter olika linjer i Storbritannien och Sverige. Löfgren menar att muntlig historia fyllde ett stort tomrum inom brittisk forskning. Den svenska situationen var delvis en annan, vardagens historie skrivning och insamlingen av muntligt material knöt an till en inhemsk forskningstradition med rötter i 1800-talets samhälle. Folklivsforskningen och sedermera etnologin uppmärksammade och samlade in muntliga och skriftliga berättelser om det vardagliga livet i Sverige.28 Nordiska museet började redan 1928 att planera och systematiskt att skicka ut frågelistor och samla in material. Insamlingen av människors berättelser hade dock redan pågått i flera decennier.29 Sverige har därmed gamla samlingar med material, 27 Se t.ex. Robert Perks, ”The Roots of Oral History: Exploring Contrasting Attitudes to Elite, Corporate, and Business Oral History in Britain and the U.S.”, The Oral History Review, 2010, vol. 37, nr 2, s. 215–224. 28 Orvar Löfgren, ”Efterskrift”, Paul Thompson, Det förgångnas röst: Den muntliga historieforskningens grunder, Stockholm: Gidlund, 1980, s. 244. 29 Annika Österman, Människors egen historia: Om Nordiska museets frågelistor, Stockholm: Nordiska museet, 1991, s. 15–19.

Malin Thor Tureby

men även nya insamlingar finns vid Nordiska museet och andra minnes institutioner i Sverige. Situationen är likartad på flera platser och i flera länder runt om i världen. Det finns tusentals med minnesinstitutioner som hyser insamlat muntligt material. I ett internationellt perspektiv har det därför inom fältet pågått en intensiv debatt om hur vi som muntliga historiker kan (åter)använda redan insamlade och arkiverade intervjuer. I kapitlet ”Kontextualisering och (åter)användning. Att arbeta med arkiverade intervjuer.” presenterar Malin Thor Tureby en metodologi för hur man kan arbeta med intervjuer som har genomförts av någon annan och arkiverats i ett arkiv eller på ett museum. Robin Ekelund introducerar i sin text, ”Ord och ting om vartannat. Muntlig historia som materiell och situerad praktik”, en ny metodologisk ingång till att arbeta med oral history. Ekelund visar hur muntlig historia kan vidare utvecklas genom att ting och materialitet inkluderas i både genomförandet och analysen av intervjuer. Tämligen vanliga tips i hur-gör-man-litteratur inom oral history är att forskaren uppmanas att titta i fotoalbum eller besöka till exempel gamla arbetsplatser tillsammans med den intervjuade för att hjälpa minnesprocessen. Även Ekelund argumenterar för att göra promenerande intervjuer eller att ta utgångspunkt i specifika ting, men han går ett steg längre och argumenterar för att både berättaren och forskaren därmed får något mer att interagera med. Han menar dock inte att intresset för ting ska ske på bekostnad av det muntliga. Ekelunds poäng är istället att ord och ting/materialitet fungerar om vartannat och att metoden och analysen således bör formas för att inkludera detta ”om vartannat”. I sin text visar han hur detta kan göras. I Joakim Glasers kapitel, ”Vem är det som talar och vad är det som sägs?”, problematiseras utgångspunkten för muntlig historia, nämligen sökande efter intervjupersoner vem som svarar och vem som inte svarar och hur man kan använda sig av denna process i samband med genomförandet av intervjuerna. Glaser diskuterar även metoden deltagande observationer och visar hur sådana kan vara ett användbart verktyg för att bredda och fördjupa förståelsen av intervjuerna och hur de kan påverka forskningsresultatet och förhållandet till de intervjuade. Vidare diskuterar han forskarens förhållande till de intervjuade. Detta är viktiga aspekter av muntlig historia som i allra högsta grad påverkar både intervjuerna och forskningsresultaten och som på allvar började diskuteras inom oral history i och med den kulturella 22

1 Oral history i en internationell kontext

vändningen på 1970-talet. I Glasers diskussion står begreppen insider och outsider i centrum. Även Robert Nilsson Mohammadi diskuterar i sin text, ”Berättelse och minne. Muntlig historia som flervetenskaplig tolkning”, hur muntlig historia förutsätter och förmedlar samarbetet mellan intervjuaren och den intervjuade. Nilsson Mohammadi anknyter därmed, liksom Glaser, till den debatt som pågått sedan slutet av 1970-talet inom fältet om vilken roll såväl intervjuarens som den intervjuades subjektivitet och den relation som skapas mellan dessa båda parter får för hur intervjun utformas och senare tolkas.30 Hur går man från intervju till analys och hur skriver man egentligen muntlig historia? Emma Strollo och Johan Svanberg diskuterar den analytiska processen och visar hur denna kan genomföras i sina respektive kapitel. I flera länder har framväxten av genusvetenskap och oral history gått hand i hand.31 Emma Strollo diskuterar i kapitlet ”Att analysera levnadsberättelser. Muntlig historia ur ett feministiskt perspektiv” inledningsvis likheter mellan feministiska tillvägagångssätt och muntlig historia. Därefter visar hon på olika strategier som kan användas för att analytiskt hantera muntligt material inom feministiska undersökningar och migrationsstudier. Migration är ett mycket framträdande tema inom oral history forskning. Oral history och migrationsstudier har således empiriskt och teoretiskt korsbefruktat varandra och bidragit till nya insikter och att båda forskningsfälten har breddats.32 Johan Svanberg visar i kapitlet ”Analys av migranters levnadsberättelser. Bakgrund, resa och interaktion” hur muntlig historia som metod kan kombineras med ett teoretiskt migrationssystemperspektiv och användas för att diskutera hur-eller-vad-aspekter av det förflutna. I flera av antologins kapitel omnämns eller diskuteras skrivandet som en metodfråga. I det avslutande kapitlet står skrivprocessen i centrum. Malin 30 Se t.ex. Alessandro Portelli, The Death of Luigi Trastulli and Other Stories: Form and Meaning in Oral History, Albany: State University of New York Press, 1990; Penny Summerfield, Reconstructing Women’s Wartime Lives: Discourse and Subjectivity in Oral Histories of the Second World War; Manchester: Manchester University Press, 1998; Thor, 2001. 31 Se t.ex. Susan Armitage, Patricia Hart & Karen Weathermon (red.), Women’s Oral History: The Frontiers Reader, Lincoln, Neb.: University of Nebraska Press, 2003; Sherna Berger Gluck & Daphne Patai, Women’s Words: The Feminist Practice of Oral History, New York: Routledge, 1991; Tomida & Snell, 1996, s. 88–95. 32 Alistair Thomson, ”Moving Stories: Oral History and Migration Studies”, Oral History, vol. 27, nr 1, Migration, Spring 1999, s. 24–37.

MUNTLIG HISTORIA I TEORI OCH PRAKTIK Oral history, muntlig historia, är en metod som under de senaste tio åren etablerats och vunnit terräng i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. I den här antologin vill en rad forskare inspirera och visa olika sätt med vilka man kan arbeta med muntlig historia.

Art.nr 38755

www.studentlitteratur.se

MUNTLIG HISTORIA I TEORI OCH PRAKTIK

Muntlig historia i teori och praktik vänder sig till studenter och forskare vid högskolor och universitet som arbetar med olika typer av muntliga källor och metoder inom exempelvis genusvetenskap, sociologi, etnologi, ekonomisk historia och historia. Den lämpar sig framför allt som lärobok i muntlig historia samt på teori- och metodkurser inom humaniora och samhällsvetenskap.

De olika kapitlen belyser hur olika metodologiska och teoretiska utgångspunkter leder till olika sätt att praktisera oral history. Författarna diskuterar även olika faser av forskningsprocessen som exempelvis insamlingen av muntligt material, intervjusituationer, (åter)användning av arkiverade intervjuer, tolkning av intervjuer samt olika sätt att skriva muntlig historia. Avsikten med varje kapitel är att med konkreta exempel, förankrade i olika forskares användning av muntlig historia och muntligt material, visa på metodens och forskningsfältets bredd. Samtliga kapitel avslutas med litteraturtips för vidare läsning inom den del av forskningsprocessen, metod eller teoretiska ingång som diskuterats i respektive avsnitt.

Malin Thor Tureby Lars Hansson (red.)

Bokens redaktörer är Malin Thor Tureby, docent och universitetslektor i historia vid Linköpings universitet och Lars Hansson, utvecklingschef på Emigranternas hus i Göteborg. Övriga medverkande: Malin Arvidsson, Robin Ekelund, Joakim Glaser, Susan Lindholm, Robert Nilsson Mohammadi, Annika Olsson, Emma Strollo, Johan Svanberg och Ylva Waldemarsson.