Undervisa om kön, genus och sexualitet
Genusforskaren Maria Jansson diskuterar hur undervisning i samhällskunskap kan bidra till att kvalificera elevers förmåga att resonera kring, undersöka och granska skillnader i kvinnors och mäns villkor. Maria resonerar kring vad könsproblematiserande forskning är och diskuterar utma-
ningar hon mött i undervisning på universitetet om frågor som berör kön och genus. Hon menar att föreställningen om Sverige som ett jämställd land måste utmanas och att elever måste lära sig göra skillnader på samhällsstrukturer och individuella val när det handlar om kön, genus och sexualitet.
2
- utmaningar att möta i samhällskunskapsundervisningen
Det finns all anledning att fortsätta undersöka, diskutera och undervisa om kvinnors och mäns olika villkor i samhället. Arbetsmarknaden är fortfarande könsuppdelad i kvinnodominerade och mansdominerade branscher, och män är överrepresenterade på chefsposter i de flesta sektorer och branscher. Eurostats statistik visar att män utgör 99 procent av de som lagförs för sexuellt våld, medan kvinnor utgör 90 procent av offren. Även om den svenska riksdagen har en relativt jämn könsfördelning bland ledamöterna, så är fortfarande de flesta kommunstyrelseordföranden män och könsfördelningen i kommunfullmäktige är inte lika jämn. Talartiden för varje enskild kvinnlig riksdagsledamot minskar när andelen kvinnor ökar. Foto: Pxfuel
Trots 50 år av jämställdhetsarbete skiljer sig ännu kvinnors och mäns villkor. Kvinnor har fortsatt lägre löner och pensioner, tar ut en betydligt större andel av dagarna i föräldraförsäkringen, och gör en större del av det obetalda arbetet med disk, städning, omsorg om barn och gamla. Män står för nästan allt det våld som utövas och lagförs. Skolan har ett uppdrag att undervisa om kön och genus och om hur identiteter och kategoriseringar skapar gemenskap och utanförskap. Det bärande argumentet i den här artikeln är att undervisning om kön och genus bör utgå från den könsproblematiserande forskning som finns, snarare än från reformer och debatter om jämställdhet.
Genusvetenskap är ett relativt nytt akademiskt ämne, men forskning som undersöker hur kön, genus och sexualitet ordnar och ordnas i samhället har fun-
nits mycket länge. Könsproblematiserande forskning tar ofta sin utgångspunkt i feministisk teori. Enligt de vanligaste definitionerna är den gemensamma utgångspunkten för feministisk teori att:
• Samhällets alla sfärer genomsyras av normer och regler som grundas i kön/genus;
• Att de strukturer som uppstår på basis av kön/ genus skapar hierarkier som underordnar kvinnor; och
• Att denna/dessa hierarkier är illegitima.
De här utgångspunkterna innebär att kön/genus är föränderligt och samhälleligt/kulturellt konstruerat. Det vill säga, även om det finns biologiska könsskillnader så är meningsskapandet kring skillnaderna, eller synen på
3
Jean-Jaques
och bygga på deras eget upptäckande och experimenterande. Flickors uppfostran däremot, skulle vara ordnad så att flickan hela tiden blev avbruten i sina sysslor så att hon skulle vänja sig vid att inte själv råda över sin tid, utan att vara till hands för barn och make. Dessa idéer hävdar att hierarkier och ojämlikhet fyller viktiga funktioner i samhället och bidrar till ett gott samhälle, vilket skiljer dem från feministisk teori. I Sverige inrättades under 1800-talet allt fler privata högre flickskolor för borgarklassens döttrar, men det stora genombrottet inträffade först 1927 när statliga läroverk öppnades även för flickor. Då ökade elevantalet dramatiskt och andelen flickor ökade ännu mer. Vid andra världskrigets slut var andelen flickor i utbildning på högstadienivå 21 % och andelen pojkar 16 %. På bilden Örebro Kommunala flickskola som bildades 1932 efter en sammanslagning av de båda privata statsunderstödda högre flickskolorna Stiftelsen Risbergska skolan och Stiftelsen Nya Elementarskolan för flickor. Foto: Örebro stadsarkiv/Fotoateljé
vad dessa skillnader innebär inte beroende av biologi. Kort sagt, även om det är ett faktum att de som identifierar sig som kvinnor (än så länge) är de som i störst utsträckning bär livmoder och föder barn, så innebär det inte att deras genitalier eller könshormoner styr vad de röstar på, vad de arbetar med eller hur disken bör fördelas i hemmet.
Den minsta gemensamma nämnaren innebär också att forskning och samhällsteori som problematiserar skillnader och hierarkier mellan kvinnor och män, men som anser att sådana hierarkier är legitima eller till och med bra för samhället, inte klassificeras som feministisk teori. Ett exempel är konservativa idéer som menar att hierarkier skapar stabilitet i samhället. Om kvinnor och män vet vad som förväntas av dem och vem som i
slutändan ska fatta besluten, så skapas en förutsägbarhet och ordning, menade exempelvis Edmund Burke.
Könsproblematiserande forskning
Men varför är det viktigt att ta kön/genus i beaktande i forskning som hävdar att ojämlikhet är ett samhällsproblem? Poeten och forskaren Adrienne Rich beskriver sitt möte med akademin som att se sig i en spegel där ingen tittar tillbaks. Att inte se sina egna erfarenheter reflekteras i teorier och kunskap om samhället beskriver hon som tomhet och saknad. Hennes erfarenhet av att inte ”känna igen” sin verklighet i den kunskap om samhället som förmedlas är givetvis inte förbehållet kvinnor, utan delas av andra grupper som inte heller
4
Rousseau, vars skrifter inspirerade folkskolan i Sverige, menade att pojkars utbildning skulle vara fri
Ebba Sundevall & Co
tillhör den för tillfället rådande normpopulationen i ett samhälle. Erfarenheter av att inte känna igen sig i den värld som beskrivs i skolan handlar dock inte bara om elevers och studenters möte med kunskap. Det handlar också om forskning. Hur kan forskare uttala sig om samhället utan att beakta en så viktig skillnad som kön/genus och hur kan forskningen göra anspråk på att berätta sanningen om samhället, utan att beakta människors olika världar? Forskning om samhället har till exempel under århundraden utgått från att de sfärer och verksamheter där män återfinns är de som är mest betydelsefulla att undersöka. Men genom att utesluta den verklighet som möter stora delar av befolkningen, utesluts också viktiga delar av hur samhället fungerar.
Kunskapen om samhället blir inte bara skev, utan ofullständig och felaktig.
Den könsproblematiserande forskning som växt fram på senare tid har undersökt hur kvinnors och mäns villkor skiljer sig åt inom olika områden och hur normer för kön/genus och sexualitet begränsar handlingsutrymmet för olika grupper.
Undervisning och utmaningar
Undervisning om genus, kön och sexualitet kan med fördel infogas i olika moment av samhällskunskapsoch so-undervisning. Så bör exempelvis undervisning om det politiska systemet synliggöra frågor om representation i valda församlingar. Kanske kan undervisningen vidgas till att även problematisera riksdagen och kommunfullmäktigeförsamlingar som arbetsplatser där kvinnor får utstå mer hot, hat och trakasserier än män och där kvinnor får mindre utrymme att tala än män. Det här är endast ett exempel på hur forskningen om kvinnor som representanter har utvecklats den senaste tiden. Det finns idag forskning om kön som rör de allra flesta fenomen i samhället.
Men undervisning om ojämlikhet baserat på grupptillhörighet kan också stå i fokus för undervisning i egen rätt, det vill säga att man avsätter lektionstid för att undersöka och diskutera ojämlikheter och på vilka grunder dessa uppstår. Min erfarenhet är dock att sådan undervisning ställer högre krav på läraren och att det finns relativt stora utmaningar. En första utmaning
är föreställningen om att Sverige redan är ett jämställt land. De flesta har säkert hört att Sverige rankas högt i internationella jämförelser som exempelvis FN:s jämställdhetsindex, eller funderat över hur mycket bättre det är att vara kvinna idag jämfört med för hundra år sedan. Och självklart stämmer det att det i Sverige har genomförts reformer som gjort kvinnor mer jämlika män, exempelvis rösträttsreformen. Det finns också reformer som i internationell jämförelse måste uppfattas underlätta för kvinnor och män som föräldrar, så som exempelvis föräldraförsäkring och tillfällig föräldraförsäkring, förskolor och så vidare. Dessa reformer har också bidragit till en jämnare arbetsfördelning i vissa avseenden. Men det betyder inte att kvinnor och män har samma villkor. Könsskillnaderna i uttag av föräldraförsäkringen, i löner, liksom i våldsstatistiken tyder på att kvinnor och män ännu inte är jämställda.
Jämställdhetspolitiken och uppmärksamheten kring hbtqi+-frågor har lett till att det går att diskutera frågor om kön och genus i klassrummet och att eleverna har en förförståelse som underlättar i undervisningen. Men baksidan av diskursen om den svenska jämställdheten är ofta att problem placeras någon annanstans eller i någon ”annan” grupp. Sådana förklaringar tenderar att leda till jämförelser mellan länder eller grupper snarare än att undersöka eller förstå hur villkoren för kvinnor och män skiljer sig åt i en viss kontext, exempelvis i Sverige. Ett sådant perspektiv gör det också svårt att gå in på frågor som hur det är att vara invandrad kvinna, eller vilka villkor som råder för hbtqi+-personer i Sverige idag. Inte sällan resulterar detta i att common-senseuppfattningar om svenskhet förstärks, snarare än att elevernas kunskaper om genus och samhället fördjupas och kvalificeras.
En annan utmaning handlar om svårigheter att lära ut vad en samhällsstruktur är, och att skilja detta från individuella val, eller vilket ofta blir fallet, hur eleven själv har det i sin egen relation. En utgångspunkt i könsproblematiserande forskning är att kön/genus och sexualitet ger upphov till makt och till samhällsstrukturer. Ibland används ord som ”könsmaktsordning” eller ”patriarkat” för att uttrycka tanken att samhället organiseras utifrån kön, och att detta påverkar människors handlingsutrymme. Strukturell makt eller problem
5
Faktaruta
Kön eller genus?
Ordet genus beskrivs ibland som ”socialt kön” och används för att diskutera samhälleliga konstruktioner av kön. Ordet är hämtat från grammatiken och betyder kategori. Det lanserades i Sverige på 1980-talet och är en översättning av engelskans gender. Gender kom att användas av forskare i den engelskspråkiga världen för att slippa förväxlingen mellan betydelsen sex och kön, eftersom dessa ord heter samma sak på engelska: sex. Men också för att ordet inte bar på föreställningar om biologiska skillnader och inte hade samma historiska bagage som kön. Därför, menade många forskare, kunde ordet skapa distans och analytiskt fokus.
Det svenska ordet ”kön” har en lite annan betydelse än det engelska ordet ”sex”, eftersom det etymologiskt innefattar såväl sociala som biologiska aspekter. Det uppstod också en debatt i Sverige när genus lanserades, där forskare hade olika syn på vilket ord som skulle användas. Lite grovt kan man säga att historiker lutade åt genus, medan statsvetare ofta än idag föredrar att använda ordet kön. Ett skäl att använda kön är att det inte alltid är självklart enkelt att skilja sociala konstruktioner från kropp och biologi. I takt med att feministisk teori kommit att betona vikten av att också problematisera den materiella kroppen har en del forskare som använt begreppet genus börjat laborera med sammansättningar som genuskön (Lykke 2017). Att ordet genus inte riktigt fångar den materiella kroppen och biologin uppfattats som problematisk i utvecklingen av feministisk transteori där såväl sociala konstruktioner som kropp och biologi är avgörande.
En annan diskussion handlar om att genus har kommit att anammas av politiken och en del forskare menar att man inte okritiskt ska använda sig av begreppet genus, eftersom det idag är så flitigt inkorporerat i den politiska sfären.
Sexualitet
Begreppet sexualitet används idag oftast för att resonera om sexuella handlingar, läggningar eller identiteter så som homo-, bi-, trans-, queer-, inter- och andra sexualiteter (hbtqi+). Det är dock inte helt okomplicerat att skilja sexualitet från kön och genus. I konceptet hbtqi+ så handlar egentligen trans mer om könsidentitet än en sexuell praktik. Det är viktigt att komma ihåg att det viktiga inte alltid är vilket ord som används, utan att man är tydlig med vad man menar med det eller de begrepp man använder.
Intersektionalitet
Innebär att man undersöker hur flera olika strukturer för ojämlikhet, så som klass, kön och etnicitet, samspelar och därmed skapar olika villkor för människor beroende på deras grupptillhörigheter. Nina Lykke skriver på ett enkelt men utförligt sätt om begreppen kön, genus och intersektionalitet i boken Kön och Politik (red. Lenita Freidenvall och Maria Jansson), Studentlitteratur 2017.
6
Författarna och feministerna Audre Lorde, Meridel Le Sueur och Adrienne Rich fotograferade i Austin, Texas, 1980, i samband med att de deltog i ett symposium om språk, kultur och framtiden för kvinnor. Adrienne Rich identifierade sig som radikalfeminist och kämpade mot kvinnoförtryck, förtryck mot svarta kvinnor och framför allt förtryck mot lesbiska kvinnor. Hon skrev feministisk poesi, essäer, facklitteratur och romaner. I Blood, Bread, and Poetry: Selected Prose, 1979-1985 skrev Rich följande som visar vikten av att lyfta fram kön/genus i beskrivningar av ojämlikhet: ”När de som har makten att namnge och socialt konstruera verkligheten väljer att inte se dig eller höra dig ... när någon med en lärares auktoritet, säg, beskriver världen och du inte är i den, finns det ett ögonblick av psykisk ojämvikt, som om du tittade i spegeln och inte såg någonting. Det krävs viss själsstyrka – och inte bara individuell styrka, utan kollektiv förståelse – för att motstå detta tomrum, detta icke-varande, som du är instängd i, och att stå upp och kräva att bli sedd och hörd.” (vår översättning från engelska) Foto: K. Kendall, CC BY 2.0
7
Undervisning om kön och genus bör utgå från könsproblematiserande forskning snarare än reformer och debatter om jämställdhet. Det är i linje med forskning som menar att samhällskunskapsundervisning ska knytas närmare de akademiska disciplinerna och låna verktyg och angreppssätt därifrån (t.ex. Sandahl 2015). Även om undervisningen utgår från forskning så påverkas den av samhällets diskurser. Jämställdhetspolitiken har skapat en diskurs om Sverige som ”världens mest jämställda land” där att vara ”svensk” är detsamma som att vara jämställd. Hotet mot jämställdhet har av politiker och i media under de senaste åren oftare beskrivits komma utifrån från personer som migrerar till Sverige och som beskrivs komma från ”patriarkala kulturer”. Sådana framställningar av Sverige som jämställt har problematiserats av forskare (exempel Nygren m. fl. 2018; Jezierska & Towns 2018) som har påpekat hur dessa beskrivningar är förknippade med föreställningar om nationell överhöghet, bidrar till rasism samt förhindrar en aktiv jämställdhetspolitik. Foto: Frankie Fouganthin, CC BY-SA 4.0
8
som uppstår till följd av en struktur har i den forskning jag deltagit i visat sig vara svårt att förmedla i undervisning. En utmaning är att elever ofta värjer sig mot att tolka egna erfarenheter eller observationer om till exempel hur kvinnor och män eller pojkar och flickor relaterar till varandra som ett uttryck för en struktur.
Fanny Ambjörnsson noterar i I en klass för sig att trots att de elever hon talar med är väldigt observanta på både relationer och beteenden och hur de är könade, så värjer de sig för att göra kopplingen till en könsstruktur. Det finns en hel del forskning som tyder på att denna ovilja är utbredd och utgör ett hinder i undervisningen. Ett skäl till detta kan vara att resonemang om strukturer lätt uppfattas som att män/pojkar pekas ut som ”förövare” och kvinnor/flickor som offer. Detta uppfattas ofta som skuldbeläggande av män/ pojkar, vilket i sin tur kan leda till dålig stämning i en klass eller en grupp.
En klassisk studie av Gunilla Molloy beskriver hur en lärare börjar mäta talartid i en klass för att flickor och pojkar ska få prata lika mycket. Experimentet ledde till att eleverna uppfattar att det är orättvist att flickorna får prata så mycket – det vill säga – ett mönster där pojkarnas dominans uppfattas som normalt avslöjas. Experimentet ledde också till att både pojkar och flickor ville att läraren skulle avbryta tidtagningen. Flickornas argument var att ”killarna blir så sura på oss”. Det vill säga lärarens tilltag ledde till dålig stämning som i sin tur skylldes på flickorna.
Arbeta undersökande
De ovan beskrivna utmaningarna kan ta sig en rad olika uttryck i klassrummet och de kan mobiliseras i olika sammanhang. Mina erfarenheter är att det bästa sättet att bemöta dem är att inte ge motargument, utan att låta eleverna själva undersöka de påståenden som de för fram. Även om ”jag” delar rättvist på disken, gör alla det? Vilken information finns det att tillgå kring detta och hur kan man tolka den?
Jag förespråkar därför att utgångspunkten för att undervisa om kön/genus och sexualitet tas i forskning, det vill säga empiriska fakta och teoretiska tolkningar av fakta, snarare än i den debatt och diskurs som
uttrycks i exempelvis media eller i jämställdhetspolitiken. Det betyder att media och jämställdhetspolitiska dokument inte är facit, utan ett empiriskt material som ska undersökas. Många lärare i de samhällsorienterande ämnena har återkommande inslag där medierapportering diskuteras både som ett sätt att lära sig om vad som händer i världen och som ett sätt att förstå media och dess roll i samhället.
Lika viktigt som källkritik i konsumtionen av media är att kunna resonera om stereotypa könsbeskrivningar och förutfattade meningar som flätas samman med tolkningar av vad som har hänt. Exempelvis innehåller rapportering om kriser och konflikter, som till exempel Rysslands invasion av Ukraina, ofta inslag som appellerar till människors känslor. Inte sällan används föreställningar om kvinnor som skyddsvärda och den heterosexuella familjen för att nå känslomässiga effekter. Sådana inslag i media är ofta tacksamma att analysera och de kan fördjupa elevernas kunskaper både om de händelser som rapporterna handlar om och om hur kön/genus och sexualitet framställs i vår samtid.
Det kan också vara tacksamt att låta eleverna själva undersöka ett område som exempelvis arbetsmarknaden, lönestatistik, statistik om föräldraförsäkring, tidsstudier eller något annat för att själva kunna undersöka skillnader i villkor för kvinnor och män. Kanske som ett led i att utforska frågan om huruvida Sverige är jämställt.
Den här typen av undersökningar, kan om de designas på ett bra sätt, ge upphov till att eleverna fördjupar sin förståelse för vad samhällsstrukturer är, vilka uttryck de kan ta sig och hur de kan analyseras. I den bästa av världar, vilket jag och mina kollegor i ett pågående forskningsprojekt har sett exempel på, så kan sådana reflektioner också innebära att eleverna kan urskilja och problematisera sin egen position i strukturen och förstå att personer som tillhör olika grupper i samhället har olika villkor och att deras erfarenheter och referensramar inte alltid är desamma som deras egna.
Avslutning
I den här texten har jag pekat på några utmaningar
9
som jag stött på i undervisningen på universitetet i statsvetenskap och samhällsvetenskap. Men frågor om kvinnors och mäns olika villkor och om strukturell ojämlikhet är förstås aktuella att ta upp i alla so-ämnen. I historia finns självklara områden som hur kvinnors rättigheter vuxit fram i Sverige, och i internationellt samarbete. Eller hur kvinnors villkor sett ut under olika historiska epoker. I religionskunskap öppnar sig frågor om hur alla religioner reglerar sexualitet och relationer mellan kvinnor och män och betydelsen av detta. I geografi finns aktuella frågor om kvinnors och mäns olika rörelsemönster och vilka konsekvenser det får. Det kan handla om att män åker mer bil och flyg än kvinnor, eller om hur platser kodas som ”manliga” och ”kvinnliga”. Inte minst i den könsproblematiserande forskningen om krig och internationella relationer är dessa aspekter avgörande.
Avslutningsvis menar jag att det är viktigare än någonsin att ta upp frågor om strukturell ojämlikhet i undervisningen, samtidigt som, och kanske just för att, motståndet mot jämställdhetsarbete och att problematisera dessa frågor växer. Min erfarenhet är att det kan vara frustrerande när sådant motstånd väcks i klassrummet eftersom det oftare leder in i återvändsgränder än till ökat lärande. Det kan därför vara bra att ha strategier för att hantera sådana tillfällen. Min strategi har varit att låta eleverna undersöka snarare än att debattera. Den strategin har gett mig som lärare en större säkerhet i undervisningssituationen samtidigt som det har riktat in undervisningen på att undersöka och kvalificera snarare än på att hävda en viss position eller åsikt.
Referenser
Ambjörnsson, F. (2004). I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Doktorsavhandling. Stockholm: Ordfront förlag.
Bäck, H., Debus, M., & Müller, J. (2014). Who takes the parliamentary floor? The role of gender in speech-making in the Swedish Riksdag. Political Research Quarterly, 67(3), s. 504-518.
EUROSTAT. (2023). Hämtad från (2023-04-05): https://ec.europa.eu/ eurostat/web/products-eurostat-news/-/edn-20171123-1
Lykke, N. (2017). Kön/genus. I J., Freidenvall & M., Jansson (Red.). Politik och kön–Feministiska perspektiv på statsvetenskap, s. 53-63.
Molloy, G. (1987). Men killarna är så sura på oss. Kritisk utbildningstidskrift, 48, s. 50-53.
Nygren, K. G., Martinsson, L., & Mulinari, D. (2018). Gender equality and beyond: At the crossroads of neoliberalism, anti-gender movements, “European” values, and normative reiterations in the Nordic model. Social Inclusion, 6(4), s. 1-7.
Riche, A. (1986) The soul of a women’s college. I A. Riche (Red.). Blood, Bread and Poetry. Selected prose 1979-1985. London & New York: Norton paperback.
Sandahl, J. (2015). Medborgarbildning i gymnasiet : Ämneskunnande och medborgarbildning i gymnasieskolans samhälls- och historieundervisning. Doktorsavhandling: Stockholms universitet.
Lästips
dåliga självförtroende, anorexi, sexliv och språkbruk. Men hur blir man egentligen tjej? Vad är normalt och onormalt, rätt och fel? Hur högt får man skratta och hur bredbent får man sitta innan man riskerar sitt rykte? Och när riskerar man att bli kallad för hora? I sin avhandling ger Fanny Ambjörnsson svar på dessa frågor samtidigt som hon ger en unik inblick i unga tjejers vardag och villkor. Fram växer en bild, som är mera komplicerad och mycket intressantare än den vi möter i medierna.
Unga
10
Text: Maria Jansson, professor i genusvetenskap, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, Örebro universitet.
tjejer har hamnat i fokus. I massmedier avhandlas deras
