
4 minute read
Inte bara morötter
from Sotahuuto 2022/05
by Sotahuuto
Jag sitter med papper och penna i mitt växthus. Dagen in mars är så oerhört vacker. Bara några minusgrader ute men inne i växthuset är det varmt. Jag kan nästan inte minnas när himlen skulle varit så blå. Jag flyttar min stol och försöker följa solens vandring över himlen, för jag vill vara där den lyser. Jag vill känna värmen av varje stråle och låta allt det frusna bli varmt igen. I trädgården finns fortfarande mycket snö kvar även om solens ivriga strålar värmer allt de förmår. Jag dricker mitt kaffe och jag drömmer.
Nu har det hänt igen, precis som varje år, att jag drabbas av nästan euforisk livslust i början av året. Det överraskar mig med kraft varje gång. Den där viljan, längtan, nästan barnsliga spralligheten blir så tydlig hos mig. Det är då jag skriver ner vilka alla blommor och växter, örter och kryddor, grönsaker och rotfrukter jag vill plantera. Jag fyller mina anteckningsblock med långa listor och planer. Jag ritar, jag skriver, jag räknar och planerar. Jag tror att jag har all världens tid och ork och förmåga. Jag skriver ner alla eventuella nya odlingsbänkar som ska fixas, byggas, flyttas. I samma stund som jag otåligt planerar och drömmer påminner jag mig om allt arbete som kommer – sedan. Det ska vattnas, tas hand om, rensas och vårdas. Ett och annat ogräs ska plockas bort utan att glömma bort alla små kryp som också vill äta av det jag planterat. Och jag behöver få en påminnelse, många gånger, att själva grejen är att glädjas över det som faktiskt lyckas. Inte sörja allt det som kanske inte blir så lyckat och fint till slut, eller kanske till och med inte blir något alls och helt enkelt misslyckas med.
Det blir sällan som jag tänker, eller visst växer det upp tomater där jag satt tomatfrön i jorden och av solrosfrön blir det fantastiska och ibland galet stora solrosor som tittar fram. Men det är så mycket mer än bara det jag gör som påverkar resultatet. Naturen har sin egen vilja och jag kan inte tvinga fram resultat. Och så händer det att vissa saker blir långt mycket bättre och finare än jag hade kunnat drömma om. Jag måste lära mig att också njuta längs vägen. När jag står där med mina leriga gummistövlar och gräver (eller rättare sagt min man gräver och jag ”hjälper till”) och jag har jordsäckar och spadar i en salig röra runt omkring mig – det är då jag ska stanna upp och njuta, känna och uppleva. Jag ska passa på att sätta mig i gräset, kanske ta en kopp kaffe och vila. För den här mödan är en del av drömmen som vaknade till liv på våren.
Jag kan inte låta bli att tänka på min mormor. Den som känner mig vet att min mormor Lydia var och förblev en förebild för mig. Ibland kryper saknaden efter henne väldigt nära, särskilt när jag håller på med trädgården. Jag hade så gärna visat henne mina små odlingar, glatt mig över hennes goda råd. Jag hade gärna delat intresset och kärleken över en trädgård med henne. Det är då jag tar fram den där söta kaffekoppen med liljekonvaljer på och sätter mig på trappan och låter solen värma mig. Jag andas, i frihet, och känner tacksamhet.
Idag kan jag bättre förstå varför det var så viktigt för henne att odla sina morötter och vårda sina rosor. Det var inte ”bara morötter”. Det var en symbol för att få bruka sin jord, sin egen jord. Det hela kanske handlade allra mest om det där otroliga samspelet mellan människa och Gud. Att en liten människa sår, vårdar och tar hand om och Gud välsignar. Jag kan minnas de där stunderna när den första skörden kunde tas upp, det var en högtid och det kunde jag förstå som barn. Det var verkligen inte ”bara en morot” man fick smaka på. Mormor tog aldrig skörden som en självklarhet – hon var tacksam och hon gladde sig över allt det som lyckades.
Jag har hämtat påtår och Jag sitter kvar med papper och penna i mitt växthus. I trädgården finns fortfarande mycket snö även om de snöfria fläckarna blivit flera under dagen. Jag dricker mitt kaffe och jag drömmer. Jag drömmer om det som så många andra människor också drömmer om: att få plantera och skörda, i mitt hem i min jord i frihet utan rädsla.
Mia-Lisa Dahlqvist
major, Sverige
