SK Katalog 8

Statens konstråd juni 1984 I 3? * f '

Konsten på väg in i fabrikerna

Sedan statens konstråd tillkom 1937 har konstförvärven så gott som enbart gällt statliga förvaltningsbyggnader och lo­ kaler för högre undervisning. Fortifikationsförvaltningen till­ förde dock senare lite andra typer av lokaler. Men i stort sett har de konstnärliga insatserna gällt mer eller mindre offent­ liga byggnader där statens tjänstemän arbetar i kontorsmiljöer. Fabriksbyggnader med verkstadsmiljöer av helt andra dimensioner och funktioner har inte kommit ifråga för konst­ närliga miljögestaltningar.

Detta trots att ecklesiastikminister Arthur Engberg i en statlig utredning 1936 entusiastiskt skriver: ”Konsten är på väg att bliva allas egendom. Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och på kontoren, har ett konstnärligt inslag vunnit allt högre upp­ skattning. Denna utveckling bör på allt sätt understödjas.” (SOU 1936:50) I slutet av 70-talet inledde konstrådet, med ordföranden Sven Gustafson och ledamoten Roland Andersson, båda från Göteborg, som drivande krafter, en verksamhet som skulle in­ leda en satsning på konstnärlig utformning av statliga indu­ stri- och verkstadsmiljöer. En arbetsgrupp vid rådet verkade för att ta fram exempel på vad som redan gjorts i vårt land och även utomlands i fråga om konst i verkstadsmiljö. Vi in­ bjöd konstnärer med erfarenhet från sådant arbete och fors­ kare som hade erfarenheter från området.

Studiebesök arrangerades, bl a för att se Jörgen Fogelquists konstnärliga gestaltning av den 1967 färdigställde ci­ garrettfabriken tillhörande Svenska Tobaks AB i Malmö. Här hade konstnären arbetat med hela miljön, en 45 m lång väggmålning och färgsättning av väggar, tak, maskiner och torn arbetarnas skyddskläder. Konstnären har målat och be­ funnit sig i målningen som är själva maskinlandskapet. Detta var något nytt. Vi studerade på film den på 50-talet av konst­ nären Paul Gadegaard gestaltade Anglifabriken i Herning, Danmark. Fabriken är numera utplånad. Den hade ett myc­ ket koncentrerat konstnärligt uttryck, intensiv i färg och form. Den var en kontrast till Jörgen Fogelquists lyriska, lätta och ljusa utspel. En önskan i arbetsgruppen var att behandla behovet av konstnärlig gestaltning av denna typ av miljöer, vilka olika former konstnärliga insatser kunde bestå av, orga­ nisatoriska och ekonomiska synpunkter, beslutsprocessen, de anställdas medverkan m m.

Hösten 1979 skrev Sven Gustafson: ”En vanlig invändning när man talar om konst i verkstadsmiljö är att det inte går att ’hänga upp tavlor i en fabrikslokal’. Nu är detta i och för sig ett förlegat påstående. I moderna, arbetsmiljövänliga lokaler

kan det mycket väl gå att placera en målning, en skulptur el­ ler en textil. Men det viktigaste är enligt min uppfattning att man inte utgår från konstverket utan från miljön och försöker att ge den en konstnärlig gestaltning. Här gäller det att bryta de konventionella mönstren och att slå in på nya vägar. Efter­ som det finns mycket litet av erfarenhetsramar för ett sådant arbete krävs det målmedvetna insatser för att få fram ett ny­ tänkande.”

Sedan dess har det gått några år. Några projekt har blivit färdiga, några är under arbete och några har just påbörjats och befinner sig på ett inledande skisstadium.

Konstrådet vill med detta nummer av tidskriften peka på ett område, industrimiljön, som har blivit förbisedd av många, när det gäller berikande insatser av konstnärliga ar­ beten. Svårigheterna att arbeta med denna typ av miljöer är många och av olika slag. Dimensionerna t ex är stora och mil­ jöerna är oftast bullriga och röriga. En önskan är att de här presenterade idéerna skall inspirera till nya spännande konst­ närliga satsningar. Det finns alldeles för många grå och osti­ mulerande arbetsplatser.

Mailis Stensman

Detalj från en murad vägg under arbete i en truckgång, ATS, Östersund av Leif Bolter och Björn S Jonsson. Textilen ”Rutschbanan” är utförd av Eva Rodenius och in­ köpt till Tomteboda postterminal, Solna.

nijiw fnf ”‘yppfy*

~S '.v

- ■

f|ljjjjj|

•zm ****#**»**%^*****«*** »» *« * » »« *« »* * ♦**

• ***••* •••

■**•••* ♦ ♦ «• «*♦•*••• .•*Vt*.**♦*»•» *•♦*»1 *<

ÉsSPSSs

* * 2

Berg i långa banor Verkstadslokal vid Sveriges Geologiska AB i Malå.

% ÉtLu .SNP MK

1 Gösta Backlund har för verkstadsbyggnaden till SGU i Malå, Lappland utfört ett konstverk som är ungefär 50 meter långt. Det är det först färdiga arbetet i konstrådets industrisatsning.

Från början fanns önskemål om utsmyckningens placering, ungefärliga storlek och material.

Utsmyckningen var tänkt att till en del täcka ett avancerat arrangemang av rör- och kabeldragningar efter en av lokalens långväggar. Således måste monteringen ske c:a 0,5 m från vägg och c:a 3,5 m från golv och där få en höjd av 2,5 m och en total längd av nära 50 m. Kvar till taket blev då c:a 2,5 m.

Som material rekommenderades plastlaminat. Jag hade inget att invända mot detta då en viss tvättbarhet var nödvän­ dig och då jag också efter en del prov ansåg att jag konstnär­ ligt kunde utnyttja detta material. Jag hade heller inget att invända mot övriga önskemål utan fann det hela intressant och utmanande. Från början visste jag inget om Sveriges Geologiska Under­ sökning (SGU) som det hette då och vad dom sysslade med där uppe i Malå i södra Lappland. Det där med geologi lät emellertid intressant och då jag är fascinerad av ”jordnära” ting så kanske...

Vid ett besök i Malå hösten 81, fick jag klart för mig att den verksamhet man bedrev däruppe var inriktad på att ur

den svenska berggrunden borra ut kärnor, som sedan går vi­ dare för undersökning. I den mycket stora lokal, som då var under uppförande, och där min utsmyckning var tänkt, skulle reparationer och underhåll av mastodonta borraggregat äga rum, men där skulle också finnas plats för mera finmekaniskt arbete, t ex tillverkning av borrverktyg. Här skulle det alltså bli både en fin- och en grovverkstad med bl a två traverser i taket. I min fantasi hörde jag redan dånande hammarslag och motorbuller, jag såg blixtrande svetsbågar och blånande rök­ slingor sväva mot taket, jag såg svängande truckar och ett myller av blåklädda människor med gula hörselskydd. Detta blev också den verklighetsbild jag senare fick ta del av.

Så småningom visade man mig en borrkärna, 1 meter lång och 3 cm i diameter. Man visade mig flera, några som gått i bitar, några som sågats itu på längden och slipats. Man visade mig ett lager av borrkärnor, ett lager till, ett till igen... Ja, man visade mig millioner borrkärnor, tror jag.

Till en början var problemen stora, ja nästa oöverkomliga. Lokalen var enorm tyckte jag. Här måste man nog fan ta i för att göra sig gällande.

3

p>-#Y

m m ; tfn u r

' ^

*■> -&*

®

Gösta Backlund har i sitt konstverk för SGU i Malå arbetat med plastlaminat i sektioner sammanfogade till en helhet. Delarna går att demontera för att nå ett bakomliggande system av rör och kablar.

Men å andra sidan så var man ju här på väg att bygga upp en miljö som i sig själv var bärare av ”kraft”, av form och rörelse, av färg, ja vitalitet. Det fanns inte mycket att lägga till därvidlag, korn jag fram till.

Ganska snart lämnade jag också tanken på att göra någon typ av formellt och koloristiskt komplement till en redan ”rik” miljö. I stället började tankarna kretsa kring den perso­ nal som dagarna i ända kommer att vistas här, vad kommer de att syssla med och vad kommer målsättningen att vara. Ur de tankarna började borrkärneformerna lossgöra sig.

Min målsättning blev att göra något stort och samlande där de, som jobbar i lokalen kan känna igen något av sin verk­ lighet men också ledas in i och konfronteras med en fantasi­ värld. Jag ville hela och lugna atmosfären, göra rummet ri­ kare genom ett imaginärt komplement.

Jag valde alltså borrkärnan som motiv. Den förstorades kraftigt. Verklighetens diameter på 3 cm varierades i mitt fall mellan 50-70 cm. Den tecknades mycket omsorgsfullt i blyerts så att dess rundhet blev starkt framträdande. Brutalt bröts den av här och var, en liten del dramatik ville jag ändå tillskjuta.

Bakgrunden utformades som en kluven borrkärna som skiftade från mycket mörkt blåsvart över nästan vitt i mitten 4

mot en mörkare del igen men nu mera färgrik och med mera markanta forminlägg. Bakgrunden kan alltså som komposi­ tion liknas vid en triptyk. Mot denna fond placerade jag borr­ kärneformerna och de korn att sväva som rymdskepp, ömsom nära och ömsom längre bort men alltid klart visande att de tillhör varandra och var komna ur samma enhet.

Tekniskt löstes det hela genom att jag i hemmaateljén, på det speciella papper som Perstorp tillhandahöll, tecknade borrkärneformerna och renskar dessas ytterkonturer. På plats i Perstorp målade jag sedan bakgrunden på ark om ca 1,3x2,5 m och på dessa limmades sedan borrkärnorna, ett slags col­ lage alltså. Därefter laminering på vanligt sätt. Laminaten limmades sedan på 16 mm spånplattor i vilka det frästes spår utefter långsidorna. I dessa spår lades sedan sammanhållande lister vid uppmonteringen.

Uppfästningsarrangemangen har jag utformat tillsam­ mans med personal från byggnadsstyrelsen i Umeå och SGU i Malå. Hela utsmyckningen kan demonteras och monteras åter i händelse att det skulle bli nödvändigt att nå bakomvarande rördragningar.

Uppmonteringen skedde 1 1.1-13.1 1983.

Gösta Backlund

— mmmm

»■MM

m

Luleå postterminal

i t1i >i J1 1 i t,

1 Bi r BigV . f By , B. r B" «* . •■*,\Ji i ii

.■:ISf«lf? *np*rHMi|g

• i i ' Wå ■ •*- .nm »WM HMnv «S5n!aSB5 *x**i*i*i aiiHj«W*j«g!i' aa» Yvhm iww mmimw wm mmwm

Jn *>—p---- is—A. ■fc-.f-Jt.c >i

iisarcic

Ep* ' '

Bertil Berg har för Luleå postterminal gjort en 12 meter lång målning i plastlaminat. Han kallar den ”Årstidslandskap panoramabild”. Bilden visar ”molnformationer inne i röda tunna, blåsande flak - flaken står för smärta, liv och oro, en molnbank över havsvidden där molnet ligger delvis bakom det stora genomskinliga isrummet med infrusen vårbjörkskog ... en vik, en näckrosdamm, med spegling av sommarmoln från en torn himmel och längst till höger, framför sommardam­ men, röda blåsiga fanor, vimplar, som är tänkt att stå för liv kamp och förgängelse”.

6

Driftverkstaden, SJ, Nässjö . . . . i' »■taiPB

Inne i SJ:s lokverkstad i Nässjö har Barbro Mentzer (bilden ovan) och Agneta Goes (nedan) arbetat med emalj målningar.

I den nya driftverkstaden, där man bl a kommer att reparera stora lok och tågvagnar, har två konstnärer från Göteborg ar­ betat, Agneta Goes och Barbro Mentzer. Båda har många er­ farenheter av offentlig miljö, men kanske inte av denna typ av rum med sina stora volymer och mängder av teknisk utrust­ ning av olika slag.

Båda har arbetat i tålig emaljmålning på plåtar monterade till enheter på 3,5 x 30 meter för Goes och 3,5 x 60 meter för Barbro Mentzer.

Barbro Mentzer berättar om sin emaljvägg: ”Jag kallar den ’Sprickor’. Det är en tung bergvägg som spricker. I de tre sprickorna syns himlen. Lösryckta stenblock flyger i luften. Färgerna i bergets inre blottas. De målade ytorna finns med för att skapa djup och rörelse.”

Om ”Resan” berättar Agneta Goes: ” ’Resan’ är en slags resa i såväl det yttre som det inre landskapet. Den röda for­ men är symbol för själen som vid resans slut antar formen av en växt. - Det är den språkliga andemeningen med bildre­ san.”

te* 7

Falköpings postterminal

*aii 4_. J a. «■* ratji l

—ttr

—n..——»

'TSrnfci ........

fiS? '7

tjenst-'r'*i.......

Jorgo Krallis har gjort en serie hängskulpturer, som gungar och snurrar, i taket i sorteringshallen i Falköpings postterminal. Skulpturerna skall sänkas för att komma på lite avstånd från den alltför dominerande armaturen.

å tan i

När jag fick se arkitekturmodellen på Falköpings posttermi­

nal, denna enormt stora lokal, full med moderna distribu-

tionsmaskiner, jätteelefanter, som dagen runt arbetar i stän­

diga rörelser, olika former och storlekar på postvagnar, ma­

nuella eller motordrivna med glada färger och all personal,

unga och äldre, i olika snabba verksamheter, gav det hela mig

ett mycket starkt intryck av en värld i rörelse, ett slags Tivoli.

Efter detta intryck fick jag genast idén om att i lanterni-

nen, den långa korridoren på 600 m2 och mellan de massiva

tvärgående balkarna, visa en värld full av magiska händelser,

symboler och rörelser, av en lång råd mobiler. ,

Jag kallar utsmyckningen för TEORAMA, det grekiska

ordet för ett mirakel (spektakel) som händer mellan himmel

och jord. Kråkor i plåt som gungar med sina huvuden, hästen

med kavaljer som flirtar med månen, karusellen i luften, olika

slag av masker och kasperfigurer från hela kontinenten,

mindre och större bollar i en ständig balansgång. Alla slag av

dekorativa former och färger, med rörelse och med en glad

x

i

lekfull elegans mellan plåt och betong som kontrast. Mobi­ lerna består av metall såsom rostfritt stål, mässing och plåt

men även av trä och plastmaterial. De samspelar med fär­

gerna på väggarna i taket, golvet och även med bandmaski­

nernas lilarosa färg.

Jorgo Krallis

8

L

2.... ^

0MNA

i i | *:<

9

Tomteboda postterminal

S»5«5■S■S■1 i«Sm «»IWm!» »i nSBgffiSSSSn"B»S?Bl immwm nunm <««.». lärmaamn■amim■armia:RarSnf!i' i*rr**sssSi*sss3H5s5sJ*is »■52

V 'ppl i»|

' • .>.- •>.

S2?iga #;;‘*~:>’:?e >' ^

SS ~S««**Ä2SS?3: ppgs^^i

SVERIGE 10

>M v • rr /i P /Q

• A,

Tomteboda postterminal, exteriörbild till vänster. I entrén har en gobeläng utförd av Alice Lunds väveri i Borlänge pla­ cerats tillsammans med en skulptur av Hertha Hillfon. Texti­ len är utförd efter Einar Forseths frimärke från 1920. Bilden ovan visar ”Musikmagi” av Kalle Berggren, Jörgen Melanton och Jan Runefelt.

"SS

' Att vara tre om en målning När vi blev erbjudna att komma med ett skissförslag till Tomteboda postterminal, blev vi föreslagna att göra ett stadsmotiv. Man trodde väl att det skulle passa oss, eftersom vi har arbetat mer eller mindre med det temat. När vi började med skissen provade vi alla möjliga motiv och idéer och korn fram till att det bl a är musiken vi har mest gemensamt eftersom vi spelade i samma band sedan många år tillbaka. Först för­ sökte vi visualisera den moderna rockmusikens instrument och klanger. Men under arbetets gång korn vi fram till att vi också ville ha med instrument från andra kulturer. Rymden där alla instrumenten svävar omkring i blev den klangbotten som gjorde det möjligt för oss att arbeta ihop. Det är svårt att arbeta flera tillsammans. I motsats till många andra konst­ närliga uttrycksätt som teater, film, musik m m är vi konstnä­ rer utbildade att arbeta ensamma med vårt medium. Vägg­ målningen blev en ny utmaning för oss, som ställde nya pro­ blem på sin spets. Valet av material, teknik, stil, motiv m m hade vi olika åsikter om. Vi enades om att måla väggen med äggoljetempera och arbetet underlättades av motivet som be­ står av flera instrument som vi kunde arbeta på enskilt och på varandras. Vi hade mycket kritik och diskussioner under ar­ betets gång. Det viktiga var att alla var nöjda. Det vore in­ tressant att se flera väggmålningar som målas av flera konst­ närer. För slutresultatet blir aldrig detsamma som när man gör något själv. Kalle Berggren Jörgen Melanton Jan Runefelt 11

£.5

Längst upp på taket i Tomteboda postterminal finns en trädgård. Den har P O Ultvedt gestaltat bl a med fem skulpturer i betong.

Postverk och konstverk De fem skulpturerna i betong på atriumgården plan 5 i Tom­ teboda postterminal handlar om: 1. Ett misslyckat överfall på postryttare som rider genom Kolmården på morgonen den 12 maj 1648.

Skulpturen skildrar ögonblicket innan en stor tall faller över de två postrånarna som skadas så svårt att de avlider.

2. Två cyklande postbud ett kvinnligt och ett manligt. Två bud i var sitt utdelningsområde. På gränsen mellan 18 131 och 18 132.

Det mesta har förändrats inom postverket sedan starten på 1600-talet utom att det fortfarande är människor i distribu­ tionsledets slut.

3. Pandora, den grekiska mytologins Eva, blev i barockens tid symbol för Konsten. Pandoras ask kan ses som en mycket tidig paketförsändelse med innehåll på gott och ont.

Pandora modellerades av Zeus utifrån en lerklump, han gav skulpturen liv, en liten ask och befallde henne att uppsöka Prometheus, förföra och gifta sig med honom. Allt går inte helt efter Zeus beräkning. Prometheus är misstänksam, han har lite dåligt samvete eftersom han tagit elden av Zeus och utan tillstånd skänkt den till människorna. Prometheus avbö­ jer Pandoras invit. Epimetheus, P.s bror faller för Pandora och gifter sig med henne.

Skulpturen av Pandora längst till höger. Hon har just gett Epimetheus asken som han nyfiket öppnat och släppt loss en 12

mängd elände och olyckor som strömmar ut över mänsklighe­ ten. Epimetheus slög igen askens lock så kvickt att allt inte hann rinna ut ur asken, hoppet blev kvar gud ske lov.

4. Den fjärde skulpturen visar i abstrakt form eländet ur asken.

5. Gycklarna, konstnärerna i en balansakt, mänsklig pyra­ mid. En bild för det vanskliga i tillvaron. PO Ultvedt xssu

i

| lv' :

I verkstaden där postens bilar repareras har Olle Kåks utfört en emaljmålning i tre delar. Den är emaljerad vid Gustavsbergs fabriker av Antii Vallin. Bilderna till vänster och nedan visar två av Petter Zennströms tre målningar i paketsorteringshallen.

r* *

Ml

—..

:

■i - 13

Åke Pallarp, som varit programskrivare för Tomteboda, har utfört två målningar i paketsorteringshallen. På varje trappavsats i kontorsdelen har Åke Pallarp utfört en mindre målning som anger våningsplanet (bilden nedan till väns­ ter).

I enlighet med programförslaget är den konstnärliga ut­ smyckningen placerad på två av elcentralernas ytor, som vän­ der sig ut mot sorteringshallen uppe på gångbryggan.

Bilderna skildrar två av litteraturen och konstens stora brevskrivare. På den ena bilden August Strindberg. Han sit­ ter vid skrivbordet, ett fotografiskt självporträtt taget med självutlösare i Gersau hösten 1886. Färgskalan har jag anpas­ sat efter Strindbergs eget måleri.

Den andra målningen är ett montage med det enda kända fotografiet av van Gogh från hans konstnärsår. Man ser ho­ nom bakifrån tillsammans med kollegan Emil Bernard i Paris 1886. Åke Pallarp

T lut

14

f,; ;<%£r; : '' SÄtlSi •^-i‘fv' tr- ■

■a*. ä-'1y:'fiSÄi;

fåmk$

äTST

>■:

*V^>i

På en takterrass har Olle Nyman utfört en skrotskulptur föreställande St Göran och draken. Draken ”slingrar” sig upp och ner genom terrassgolvet. Se även sidan 16, detalj av prinsessan och St Göran.

Som uppvuxen i ett konstnärs- och skämttecknarhem har jag alltid någon historia till hands sägs det! Alltså, på en dans­ bana dansar ett par omkull. Han reser sig och vänd mot or­ kestern säger han: ”Hur tusan spelar ni egentligen!??”

Alltså många hänsyn att ta: Skilda idéer synpunkter och krav skall förenas, eller inringas, man arbetar från många håll samtidigt. Innehåll och uttryck får komma som ett brev på posten! Kanske inte helt omöjligt i det här fallet.

Eftersom jag varit sysselsatt med ett arbete med svetsat skrot, tillkom som en biprodukt ett riddarhuvud mycket ge­ nom att lämpliga bitar passade bra till ett sådant. Som motto för sättet att arbeta må jag fritt citera Stravinsky: ”Jag ob­ serverar tillfälligheterna och inspireras av dem.”

Eftersom tiden omsider blev knapp. Skisser och detalj skulle lämnas - riddarhuvudet blev räddningen. Mitt förslag blev St Göran och draken m m. Med mera står för utveck­ lingsmöjligheterna som lyckligtvis infann sig senare. Sättet att arbeta med parafraser eller travesteringar var jag inte ovan vid. Idé eller innehållsmässigt är St Göran och draken striden mellan det göda och det onda ett allmängiltigt motiv vilket jag eftersträvade. ”Var tid har sina monster att be­ kämpa”, läste jag någonstans nyss. Det korn som ett brev på posten.

Som formellt kompositionsproblem framstod den givna platsen, terrassen, med sin längdutsträckning som alldeles speciell. St Göran och prinsessan placerades långt ifrån var­ andra. Två accenter. Draken som delvis tänktes försvinna un­ der jord blev förbindelselänken mellan de två accenterna. Prinsessan placerades i en skrymmande tronstol för att i nå­ gon mån väga mot den rätt stora St Göran. Eftersom man genom gångbanor kan röra sig övervägande i husets längd­ riktning placerades mindre enheter på lämpliga platser för att berika kompositionen.

De mindre enheterna eller skulpturtillskotten är så kallade drakyngel, en fantasifågel en trollslända på väggen och bred­ vid prinsessan en så kallad ”armilarsfär” en gammaldags mo­ dell som alluderar på solsystemet och världsalltet. Detta lilla maskinliknande föremål är menat att förbrylla och att till­ sammans med prinsessan frammana en mysteriös stämning en parafras på Durers "Melancolia”, om man så vill. Ett sista citat: ”Förklaringar driver det mysteriösa på flyk­ ten”. (Braque) Nu går det inte att skriva mer.

Olle Nyman 15

mr* X..., j f

g-r .“:*-

, ">-V

2*'

*

-4 . ■. »-

A V'*'

,*v ■_?'•»

(■Hl

Statens konstråd 8 är tryckt i 10 000 ex juni 1984 och kan rekvireras från konstrådet. Besöksadress Hovslagargatan 2 Postadress Box 16287, 103 25 Stockholm Tel 08-14 51 65, 20 90 13. Redaktör/ansvarig utgivare: Mailis Stensman Layout: Gösta Svensson och Mailis Stensman

Foto: Samuel Gradin sid 2 n h, 10 n, 13 n, 14. Jan Luthman sid 2 n v. Nils Sjöstedt sid 7 Mailis Stensman sid 1,3,4,5,6,8,9,10 ö, 11,12,13 ö.

15,16.

ISSN 0349-0220