Ta på konsten - fototävlingför

bör förebyggas. Det är inte rimligt att det antikvariska (ochjuridiska) ansvaret fallerpå den enskilde fastighetsägaren när det gäller ett konstverk av nationellt intresse, utantillsyn ellerbevakning genomvare sig Statenskonstråd, Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen.

UTMANINGAR FÖR FRAMTIDEN

Genomgången av fallstudierna har gett en delvis dysterbild av förvaltningslaget när det gäller offentligbyggnadsanknuten konst. Ofta är strukturerna komplexa när det gäller ägande, förvaltning och tillsyn av offentlig konst, vilketpåverkar bevarandet negativt. För flera fastighetsägare är det oklart vilka regler eller lagar som gäller och vilka antikvariska hänsyn som bör tas. Detjuridiska skyddet för konsten är dessutom svagt. Det råder okunskap om vad som behöver göras och hur- ibland även rörande att konst finns i byggnaden över huvud taget. Ofta sker akutinsatser istället för långsiktigt förebyggande arbete. Fördjupad kunskap om konstverkfinns hos enskilda medarbetare, sällan i register eller arkiv. Det finns stora skillnader mellan ägares ekonomiska möjligheter att förvalta offentlig konst som kulturarv. Det är också stora skillnader över landet kring hur tillsynsmyndigheter ser på dessa insatser. Det finns få kanaler mellan fastighetsägare och den kulturvårdande sektorn. De stödsystem som finns idag används mycket sällan för offentlig konst.

Motbakgrund av dessa identifierade problem går projektet in i en ny fas, och kommer att arbeta medföljande frågor för den offentliga konstens framtida bevarande: - Skapa en nationell sammanställning över den offentligabyggnadsanknutna konsten- i dagsläget saknas uppgifter om vilka offentliga och privata aktörer som äger konstverk ursprungligen beställda av stat, landsting, regioner och kommuner. En sådan sammanställning kan användas av tillsynsmyndigheter som grund för kvalitativa värderingar för att förebygga skador och förluster av nationellt värdefulla offentliga konstverk. -Arbeta för en strategisk samverkan mellan nationella, regionala och lokala tillsynsmyndigheter inom tillsynen över fastighetsägares vård av offentlig byggnadsanknuten konst. - Utveckla styrmedlen för tillsynen över fastighetsägares förvaltningoch vård av offentlig konst så att rådgivning och stöd till bevarande av offentlig konst kan bedrivas effektivt och proaktivt.

Nils Dardel, John Blund (1928), stucco lustro. Placering: Barn- och ungdomsavdelningen, Stockholms stadsbibliotek. Arkitekt: GunnarAsplund. Ursprunglig beställare av konstverket:donation av byggmästaren för stadsbiblioteket,Oscar Hegert. Fastighetsägare:Stockholms stad. Förvaltare:Stockholms Fastighetskontor.

Hertha Hillfon, utan titel (1976), 13 delar, terrakotta. Placering: Karolinen, Karlstad. Arkitekt: Gösta Edberg. Ursprunglig beställare av konstverket:Statens konstråd. Fastighetsägare: Hemfosa Fastigheter AB. Förvaltare: Karolinen fastigheter.

Lars Englund och Einar Höste, Emaljväggoch Utbrytande plan (1968), emalj respektive betong. Placering: Kraftvärmeverket,Ålidhem, Umeå. Arkitekt: Svenska Riksbyggens arkitekter(avdelningförspecialprojektering) genom Lennart Green och Vera Spartalj. Ursprunglig beställareav konstverket: Umeå Energi, Umeå kommun. Fastighetsägare:Umeå Energi, Umeå kommun. Förvaltare: Umeå Energi, Umeå kommun.

Olle Adrin, S/nnenas ledstång (1962-63), blandade material. Placering:Tomtebodaskolan,Tomteboda. Arkitekt: Carl A. Grandinsson. Ursprunglig beställare av konstverket: Blindinstitutet. Fastighetsägare:Akademiska hus AB. Förvaltare:Akademiska hus AB.

Atti Johansson, Hyllning till Ivar Lo-Johansson (1969-71), armerad målad betong. Placering: Gudlav Bilderskolan, Sollefteå. Arkitekt:Jan ThurfjellArkitektkontor AB Sundsvall. Ursprunglig beställare av konstverket:Sollefteå kommun. Fastighetsägare:Sollefteå kommun. Förvaltare:Solatum Hus&Fiem AB.

TA PÅ KONSTEN - FOTOTÄVLING FÖR UNGA KONSTINTRESSERADE

Maria Lantz

BRill

Prisutdelning i fototävlingen Ta på konsten, 2011,Josefin Ericsson, Maria Lantz och Inger Höjer Aspemyr. Foto: Martin Bohlin.

VARFÖR ANORDNAR MAN EN fototävling för unga på temat ”offentlig konst”? Jag måste säga att jag kände viss oro när Konstrådet gick ut med sin inbjudan. Är verkligen ungdomar intresserade av att fotografera skulpturer i miljö, är NÅGON det?

Jag har genom åren gjort en hel del uppdragsfotografi åt Statens konstråd. Dethar inneburit attjag åkttill en plats där ett nytt verk uppförts. Jag har fått studera ljus och miljö, läsa på om konstnären och verket, välja en tidpunkt då konsten samspelar med sin miljö och sedan: Fotografera - helhet och detaljer, från olika vinklar och med olika fokus.

Det är svårt. Ofta är konstverketförkompliceratför attlåta sig sammanfattas i en endabild, inte ens tio bilder gör verket rättvisa. Skulptur och miljö är tredimensionella, bilden ack så platt. Miljön omkringbrukar oftabråka med fotografen genom att envisas med attsticka in vägskyltar eller fulabilar i kompositionen. Inomhus kan en stickkontakt eller en lysrörsarmatur förstöra den fina stämningen man så tappertförsöker få till i sin bild.Att fotografera människor känns så mycket enklare. Dem kan man flytta runt, säga till att le eller inteen miljö är som den är, allt sitter fast och är bestämt i rummet.

Nuutlyste alltså Konstrådet en webbaseradtävling där dessa svårigheter med attfotografera konst i miljö skulle bemästras. Men inte nog med det. Såhär stod det i inbjudan: ”Fotografera offentligkonst, ettkonstverksom finns utomhus-berätta genom fototvad du ser och känner. Fundera övervad dufår för känsla förverket. Kanske vill du göra en hyllningtillnågot verksom du gillar, elleren protestmotnågot du intetycker om?”

UPPDRAGET HANDLADE INTE BARA om att fotografera konstverket rakt upp och ner utan dessutom skulle fotografen känna och tolka verket. Jisses vad svårt! tänkte jag. Hur ska det gå?

När tävlingsperioden närmade sig efter sommaren steg spänningen hos Konstrådet. Skulle det komma in några bilder alls? Och hur skulle kvalitén vara? Men det inkom bilder under hela tävlingsperioden 9 september-24 oktober, möjliga att ta del av på webben i den takt de korn in. Närjuryn samlades efter periodens slut låg alla bilder utskrivna på långa bord. Och ja - det var massor av bilder, närmare hundra bidrag, ett helt hav!

Min första reaktion var med vilken teknisk nyfikenhet bilderna var tagna. Här fanns exempel på svartvitt och skruvade färger, filter och Photoshop-

V»' ■*'

Reflexioner från andra sidan. © Ellen Sahlberg/2012. 1 :a pris kategori 13-14 år. Fotografi av Oändlig metamorfos avOleg Nourpeissov. m 1 töat*

'f/ii >'■-

!•/'' ■ .«>' V >3E?t

im

mixtrande. De unga fotograferna har sannerligen en lust att arbeta aktivt med själva bildmediet, de hade inte nöjt sig med vad kameran levererar. Detta är intressant i en tid där fotografiets sanningshalt debatteras. Hur mycket får man manipulera en bild i efterhand? Inte alls, säger hårdföra dokumentärfotografer. Hur mycket som helst säger säljande reklamfotografer. Och de unga håller med - varför inte utnyttja allt som står till buds för att berätta det man vill berätta?

Men en annan, ännu viktigare sak slög mig strax. De som fotograferat hade verkligen tänkt på uppgiftens innehåll. Här fanns hyllningar till konst och platser, komiska kommentarer, bilder som dissade konsten och rent poetiska betraktelser. Och jag insåg plötsligt det geniala med uppgiften. Genom att fotografera lär man sig upptäcka och se. Men också att tycka. Man måste börja med att söka i sitt minne, leta med sin blick, fundera och betrakta. Man lär sig ta in den omgivande miljöns roll, men också att söka efter hur konsten blir till i mötet med den egna blickens förförståelse och värderingar.

ATT SE KONSTEN I RUMMET är i sig en förmåga som kan tränas. För det mesta lägger vi bara märke till konsten på ett omedvetet plan. Den finns där för att någon en gång bestämt så. Men det omedvetna ska inte underskattas. Det är min sanna övertygelse att ett samhälle utan offentlig konst är ett fattigt samhälle, på samma sätt som ett samhälle där all offentlig konst hyllar en makthavare är ett obehagligt samhälle. Den offentliga konsten kan ses som ett slags mätare av frihet, demokrati och omsorg om medborgarna. Samhällen med stor variation och konstnärlig bredd är sannolikt mer välmående samhällen än dem med likriktad offentlig konst - eller ingen offentlig konst alls. Den offentliga konsten kan ses som en spegling av vad som rört sig i konstnärernas huvuden under olika epoker. Tidigt var konsten en hyllning till makthavare, sedan fortsatte den att vara föreställande men med andra motiv, därefter abstrakt. Idag kan den offentliga konsten vara allt möjligt- vi ser en otrolig variation i uttryck. Ibland är den funktionell - så som en skulptur som är en rutschbana eller en sittplats som är uppvärmd på vintern, ibland är den en hel miljö - så som skolgården på Knivstas renoverade högstadieskola Thunmanskolan, ibland är den en traditionell skulptur - kanske en hund som troget väntar på sin husse.

Förmågan att se och upptäcka alla dessa aspekter av den offentliga konsten låg nu framför oss i bilderna som de tävlande skickat in. Någon hade fotograferat en gammal bronsstaty, en annan en abstrakt skapelse i en fontän, en tredje ett arkitektoniskt bygge, en fjärde den väntande hunden. Ibland var det

*•» im

■teSÄteai^

En annorlunda kärlek. ©Karolina Kiltström/2012. 1 :a pris kategori 15-16 år. Fotografi av Följeslagare avSven-Olov Eriksson.

(mmm

np

' A ' Tfc

Utställningav bidrag i fototävlingen Ta på konsten, 2011. Statens konstrådsArt Lounge. Foto: Martin Bohlin.

hela miljöer som visades, vid andra tillfällen något som en skulptur kan ge upphov till i vardagen: ett skuggspel som plötsligt uppträder, ett oväntat möte mellan en reklamskylt och en skulptur som ingen egentligen tänkt på.

På samma sätt som de tävlandeharupptäcktkonsten omkring demupptäckte jag en massa tankar om konst när jag tittade på bilderna.Visst är det genialt: fotograferna tränar inte bara sig själva i konsten att se utan förmedlar också seendet via sina bilder. Tävlingen är en succé1.

AVSLUTNINGSVIS SKULLE JAG VILJA kommentera de vinnande bidragen. 1 den yngsta åldersgruppen 13-14 år har signaturen Ellenworld [Ellen Sahlberg] fotograferat en skulptur i glas av Oleg Nourpeissov. I bilden Reflexioner från andra sidan har fotografen tagit fasta på vad som i ögonblicket uppstår då verket samverkar med sin omgivning, något som Ellenworld själv beskriver med följande ord: ”Jag tycker att konstverket är vackert, det speglar miljön och naturen runt omkring. Man ser alltid något i den, men vad man ser beror på vad som finns framför.” Omgivningens betydelse för skulpturens uttrycks också i bilden - men bilden är samtidigt en tolkning som abstraherar skulpturen, använder den som ett lekfullt element som resulterar i ett collage av färg och form.

Den andra bilden är den av skulpturen Följeslagare i Borlänge, av konstnären Sven-Olov Eriksson. Juryn föll för det spännande ljuset i bilden, för dess stämningsfulla komposition men också för hur fotografen Karolina Killström vält en egen titel till bilden: En annorlunda kärlek. Att Karolina ser något annat i sin bild än vad skulpturen kanske ursprungligen skulle uttrycka visar hur levande konsten kan vara. Allt beror på hur man betraktar ett verk. Skulpturen är också fotograferad så att man ser det Karolina ser - vilket inte betyder att den är objektivt fotograferad. Kanske inte ens på ett sätt som konstnären skulle vilja se sitt verk avbildat1

Det är djärvt, innovativt och smart på samma gång.

Juryns motivering löd så här: "En annorlunda kärlek är en titel som adderar ett extra lager mystik till en bild som redan i sig själv är spännande och stämningsfull. Här ges ingå svar, komposition och utsnitt ger oss istället ledtrådar och antydningar. Lust och last, ljus och mörker, vatten och metall - bilden förmedlar kontraster som får betraktaren att själv fundera vidare.”

Den sista bilden - vinnaren i gruppen 17-19 år - har tagit abstraktionen och den subjektiva tolkningen ännu längre.

1*1

iron's tering 2 tim rred biljett.

Itu*/*.-*;

skuggsteg ©Hanna Eriksson/2012. 1:a pris kategori 17-19 år. Fotografi av skulptur av Berit Lindfeldt.