En frizon på vägen in - barns möten

eget kartotek och som i kontrast tillbibliotekets klassificeringssystem är ordnat efterkonstnärernas förnamn. Det är som att stadens bibliotekoch någons alldeles privata bokhylla glider samman för en stundnärman öppnar dörren och går in i Maria Lindbergs Rum för konst. Härinne samlas ett antalkonstnärsröster för ett samtal om ord och bild, om konst som uppstår i tanken, genom att läsas. Ett samtal om detmärkliga i attböcker får en ny tolkning med varje läsare - om och om igen. I sitt arbete för Biomedicinskt centrum i Lundleker Gunilla Klingbergmed myndighetsrösten. I den stora väggkompositionen Vardags Livets Hjul från 2007 använder Klingberg en kompositionsmetod som hon utvecklat i ett antal arbeten. Genomattsätta sammansymboler somexempelvis lågpriskedjornas logotyper och försäljningsslogans i stora mandala-liknande formerhämtade urbuddhismens meditationsbilder, har Klingberg skapat en fascinerande psykedeliskbild av vår tids konsumtion av livsstilar. Men på Biomedicinskt centrum är detinte lågpriskedjornas röstersom predikar sittmantra.Tittarman närmare påden storasilkscreen somtäcker en hel väggi Lund hittarman återvinningspilar, symboler för brandfarligt gods, för hälsovådliga medicinska preparatoch för olika hjälpmedel förkommunikation och transport, allt kryddatmed en fredsduva och klöverblad hämtade från trisslotternas värld. Härtalar detinternationaliserade moderna risksamhället. Det är väldesignat, slutförhandlat, förföriskt och samtidigt ogenomträngligt.

DETTA ÄR BARA ETT par exempel. Det finns säkert fler. Helt säkert finns det en ny generation konstnärersom har en särskild känsla för platsen. Snarare än att gestalta verksamheternas självbild och symbolvärden låter de platsen befolkas av ett antal möjliga rösterur detförflutna såväl somframtidens röster, och låter samtidigtbetraktaren ana något som skulle kunna vara platsens karaktär och inneboende potential. Jag ser fram emotfortsättningen.

'•% W& p|til ,tO*; v " •< .•■ v '■■

I:" f ®1

AuSSg?

©Gunilla Klingberg/BUS 2012, Vordags Livets Hjul (2007), Biomedicinskt centrum, Lunds universitet. Foto: Lena Ason. mm

W& 1

III Ilil uiiiilll

rJ:A^

©Britta KjellgfenJäger/BUS 2012/fnrainbow (2010), för kriminalvårdsanstalter! Kurprfa. Foto: Michael Perlmutter. Äril /,)

ran

ssswg

mai iiBivriiiE&g iMjuuaiPMKW

rffi .' —>

EN FRIZON PÅ VÄGEN IN - BARNS MÖTEN MED KONST PÅ FÄNGELSER

Maria Erlandsson

©Johan Wiking/BUS 2012. Mister (2011), skulptur i patinerad brons på betongfundament med fotspår. Inköpt speciellt förgården innanför besöks- och personalentrén på anstalten Norrtälje. Foto: Dan Utterström.

gr ;

VAD UPPLEVER OCH KÄNNER ettbarn som är på väg för attträffa en släkting eller en förälder i fängelset, kanske för allra första gången? Den tanken förenade fem konstnärer som, på uppdrag av Statens konstråd, uppfört fyra konstverkvid anstalterna Hall, Kumla, Norrtälje och Saltvik.

Konstnärsduon SIMKA- Simon Häggblom och Karin Lind- fick det konstnärliga gestaltningsuppdragetvid Hall utanför Södertälje för två år sedan. Resan till Underlandet (2011) -ettträdmedettspektrum av olika färger som avspeglas i lövverket- gickomvägenvia en lång och snörikvinter somfördröjde gjutningen av fundamentetmednågramånader, men invigningen kunde ske en solig septemberdag 2011. Idéen utvecklades i nära samarbete med Statens konstråd, Halls ledning och fastighetsägaren Specialfastigheter.Trädet, som förgrenar sig genom stängslet in påfängelseområdet, harupphöjda öar sombarn kan hoppapå eller därväntande kan sätta sig en stund innan de går in genom grinden. -När vi korn till Hall insåg vi attdetvarmångabarn som kommer hitför att hälsa på.Vi korntidigtatttänkapåberättelsen omAlice i underlandet, och närvi togin platsen ännumerhittade vi ettträdsom vi fastnade för, sägerKarin Lind.

Lindenutanför Hallblevförebild för detdrygt 30 meter långa verketsom nu är detförstabesökaren möts av, och som också är synligtför den som åker förbi medtågsöderut. Barn ses ofta lekabland grenar och lövverkinnan de ska gå in

till anstalten. Undervintern värms trädetupp så att de färgstarka öarna förblir synliga och bildar enkonstrastmot snön. -Vi ville skapa en frizon därbarnen kan klättra upp i trädets krona och gömma sig för omvärlden, etthemligt rum där de ser ut men inte själva blir sedda, säger Simon Häggblom.

Över entrén till Kumla, liksom Hall en av Kriminalvårdens anstalter med högsta säkerhetsklass, spänner sedan förra året Inrainbow (2010) av Britta Kjellgren Jäger.Verketbestår av laminerat glas och färgstarka strålar som går ut över den asfalterade gårdsplanen. Linjerna i asfalten tätnar där de barn, som nästan dagligen kommer till Kumla för attträffa anhöriga, går mot entrén på vägen in i byggnaden. På huset löper en 17 meter lång glasmålning där färgerna motsvarar ränderna på gården. -Regnbågen sticker ut och är en färgklick i vår annars ganska strikta omgivning, sägerAnn Speychal, barnombudvid Kumla. Hon säger att särskilt mindre barn reagerar med igenkänning på formerna, som kanske påminner dem om miljön på en lekplats eller på fritids.

Personalen upplever detsom positivt attbarnen kan associera till platser i vardagen där de känner sig trygga. -Deblir glada och dansareller balanserar på linjerna. Inrainbow fångar deras uppmärksamhetför en stund, sägerAnn Speychal.

Innanför muren vid Norrtäljeanstalten, med en omgivning av avskalad grå betong och taggtråd, blir slutenheten och känslan av institution intensivt närvarande. Runda och kraftfulla Mister (2011) som står med utsträckta armar och tar emot är ett oväntat stilbrott i miljön.

Mister är en ny släkting i en serie figurerpå sammatema som är placerade runtom i Sverige, däribland ettstörre alter ego, Mr Happy (1999), vidRinkebyskolan. KonstnärenJohanWiking har en lång bakgrund av att arbeta med konst förbarn och harbland annatutformatverkpåAstrid Lindgrens barnsjukhus och i parker och skolor. -Från det attjag fickuppdraget ochbudgeten blev klar arbetadejag i nära samverkanmed Kriminalvården och med Konstrådets konstkonsult Dan Utterström. Detblev tidigt klart att detvar den här skulpturen som skulle stå här. Rörelsen med framsträckta armar förmedlar en känsla som fyller en funktion på den här platsen, sägerJohanWiking.

Barn ska lockas att våga ta på Mister. Bronsgjutningen håller för lek, kramar och för skärgårdsvädret i Norrtälje. Men allteftersom tiden går kommer skulp

turen också attnötas och växa in i platsen. -Här finns tunga historier och situationer. Jag hoppas att Mister överraskar besökandebarn så att de för en stund kanske leds över i andra tankebanor, säger JohanWiking.

I en inglasad ljusgård på Saltvikutanför Härnösandsitteren litenväderbiten plastälg på en sten. Älgen är ditsatt av konstnärenTamara Malmeström de Laval som förtvå år sedan fickuppdraget att göra en konstnärlig gestaltningför Saltvik, också den en av Kriminalvårdens högsäkerhetsanstalter. Enligtbarnombudet Malin Saltin blir mindrebarn ofta lockade av älgen och går fram ochtittar närmare på den.

Längre in på området, i korridoren, passerarbesökare och anställdaTamara Malmeström de Lavals serie med höga väggmålningar i akryl och väggfärg i verket Love Conquers All (2010).

InnanTamara påbörjade uppdraget funderande hon mycket kringbarnet som hälsar på en förälder eller nära anhörig på Saltvik, kanske för första gången. Vad kan ettbarn på väg genom den fönsterlösa kulverten känna och uppleva? -Tänkom detvar min pappa som satt här. Jag ville skapa något vänligt och vackert som kan tilltala ett barn, ett drömfönster med ett varmt ljus och bilder som han eller hon sedan bär med sig under besöket, säger hon.

I målningarna finns små detaljer som upptäcks efter hand. Flickan som håller i en blomma. Fåglarna. Hjärtat som är ditmålat med överstrykningspenna. Den handskrivna texten Love Conquers All som också ärtiteln på verket. -Kärleken övervinner allt, så måste man tänka, annars står man inte ut, säger Tamara Malmeström de Laval. Och på vägen ut passerarbesökaren den lilla röda sagoälgen som sägs ströva omkring i skogarna i Ångermanland.

FAKTA OM BARNPERSPEKTIVET I KRIMINALVÅRDEN

Kriminalvården har kontakt med barn i olika sammanhang. Föräldrar kan medföra små barn i häkte, barn i åldrarna 15-18 år kan vara häktade eller intagna, och barn kan besöka sinaföräldrar i fängelse. Kriminalvården arbetaraktivt med attskapa bättreförutsättningarförmöten mellan barn och intagnaföräldrar. Anstalter och häkten utserså kallade barnombud vars uppgift äratt verka för att barnperspektivet, som det uttrycks i FN:s barnkonvention,tillgodoses. För barn som träffaren intagen ärombudets uppgiftattarbeta för att barnens behov uppmärksammas och att detfinns rutinersom underlättarför barnet.

©Tamara Matmeström de Laval/BUS 2012. Love Conquers All C2010), för kriminalvårdsanstalter! Saltvik, strax utanför Härnösand, Foto:Jean-Baptiste Béranger.