2 minute read
Metod för vetenskap i vardagen
Svensk förskola och skola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, det säger skollagen. Det gäller utbildningens innehåll såväl som undervisningsmetoderna. Men hur ska vi veta att lagen uppfylls om inte undervisningen utvärderas på ett vetenskapligt sätt? Och hur ska det kunna göras mitt i en stressig vardag? Om just de frågorna handlar forskaren Martin Lackéus bok Den vetenskapande läraren – en handbok för forskning i skola och förskola.
Martin Lackéus är i dag verksam som forskare vid avdelningen Entreprenurship and Strategy på Chalmers i Göteborg – och entreprenörskap är också den röda tråden genom hans akademiska karriär. Enligt Martins definition innebär entreprenörskap att skapa nya företeelser som för samhället framåt, där nya metoder att bedriva vetenskap är ett sätt. Det är just här hans intresse för vetenskapande i skolan kommer in.
I ett forskningsprojekt har han, tillsammans med 30 skolhuvudmän runt om i Sverige, utvecklat en metod kallad värdeskapande vetenskapande, som låter lärare själva bedriva forskning på sin egen undervisning.
– Vetenskaplig grund är ett begrepp som är svårt att förhålla sig till. Dagens skola är nästan helt inriktad på lärare som duktiga konsumenter av forskning. Men det räcker inte. Vi måste hitta metoder för lärare att själva producera vetenskap kring sin egen praktik, säger Martin Lackéus.
Naturligtvis är det inte helt enkelt, menar Martin. Inte med tanke på att vi brukar kräva en hel forskningsutbildning för att någon ska få kalla sig forskare. Därför underlättar det för lärare med en snitslad bana i form av en metod för vetenskapande i skolan, tillräckligt lättarbetad för att fungera men inte så enkel att resultaten inte blir tillförlitliga. – Metoden måste också fungera i skolans vardag, utan en extern forskares hjälp. Det är inte alla forskningsmetoder som gör det. Jag brukar beskriva vår metod som ny, vetenskaplig och fungerande i skolan. Det har vi testat många gånger nu.
Metoden för värdeskapande vetenskapande innehåller tre huvudsteg: att sätta upp en hypotes, genomföra uppgiften och sedan analysera resultatet på strukturerat sätt. Hypotesen kan hämtas från egen praktik eller från t.ex. teorier kring kooperativt lärande, språkutvecklande arbetssätt eller någon annan undervisningsmetod. Det övergripande målet är att föra praktiken och teorin närmare varandra, menar Martin.
– Problemet med pedagogisk forskning är att den ofta är svår att tillämpa i skolan. Forskare och praktiker står på två berg och pratar olika språk. Den här metoden kan bidra till ett kunskapsöverbryggande.
Metoden kan kombineras med digitala verktyg för att strukturera arbetet och göra dokumentationen vetenskapligt hållbar. Den strukturerade metodiken är det som gör vetenskapandet möjligt, men kan också möta motstånd.
– Det finns ibland en skepticism mot att utvärdera undervisningen skriftligt. Och att ändra praktik kan kännas besvärligt i en stressig vardag. Men det är också utvecklande och en förutsättning för att vi ska kunna nå skolans mål, avslutar Martin Lackéus.
Martin Lackéus är forskare vid avdelningen Entrepreneurship and Strategy på Chalmers universitet i Göteborg. Hans forskning handlar om handlingsbaserad utbildning, om hur man gör människor mer entreprenöriella och om hur man mäter lärande inom utbildning och fortbildning.
