2 minute read
De vill lyfta optimismen i specialpedagogiken
Siv Fischbein, Monica Reichenberg och Ann-Katrin Swärd har alla många års erfarenhet från specialpedagogik och forskning kring individers och skolstrukturers påverkan på lärande och välmående. Under sitt arbete har de stött på olika attityder till elever med funktionsnedsättningar, både positiva och uppgivna. Tillsammans är de redaktörer för boken Positiv specialpedagogik och har samlat praktiska erfarenheter och teoretisk underbyggnad som förespråkar ett optimistiskt förhållningssätt inom specialpedagogiken.
Att skolan ska vara utformad för att stärka alla elevers självtilltro och psykiska välmående kan tyckas vara en självklarhet. Men alltför ofta är det helt andra mekanismer som styr, särskilt när det gäller elever med behov av särskilt stöd.
– Specialpedagogiken får lätt en ideologisk slagsida, som verkar emot principerna om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, säger Ann-Katrin Swärd som är doktor i specialpedagogik och själv arbetat många år som speciallärare.
Ann-Katrin Swärd är doktor i specialpedagogik och senior lektor vid Göteborgs universitet. Hon har många års erfarenhet som lärare/speciallärare i olika skolformer samt av olika funktionsvariationer. Hennes intresse har främst varit de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna i relation till lärande.
Resultatet blir en olycklig dikotomi mellan å ena sidan ett synsätt med individens svagheter och bristande förmågor i centrum, å andra sidan ambitionen om att allt ansvar ligger på skolan. Men så enkelt är det inte, menar Siv Fischbein, professor emerita i specialpedagogik vid Stockholms universitet.
– Jag har själv bakgrund i tvillingforskning och vet att det i verkligheten är en komplex kombination av individens förutsättningar och den omgivande miljön. Att söka enkla svar på svåra frågor leder ingenstans.
Siv Fischbein är professor emerita i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hennes forskningsområde behandlar samspelet mellan arvs- och miljöfaktorer i barns och ungdomars utveckling och hon har sedan början av 1990-talet varit verksam inom lärarutbildningen.
Med den nya boken vill de tre forskarna föra fram positiv specialpedagogik som ett nytt begrepp. Det, liksom det mer etablerade positiv pedagogik, bygger på teorierna bakom positiv psykologi, ett ämne inom psykologisk forskning som fokuserar på faktorer som ger individer välbefinnande och lycka.
– Positiv specialpedagogik står för ett optimistiskt förhållningssätt som bygger på förhållningssättet om att alla kan utvecklas, growth mindset, och om att bygga tilltro till sin egen förmåga, self efficacy. Det innebär också att tro på teknikens möjligheter att hjälpa elever med kognitiva, fysiska och sensoriska funktionsnedsättningar eller elever som är i behov av specialpedagogiskt stöd, säger Monica Reichenberg, professor emerita i allmän didaktik vid Göteborgs universitet.
Monica Reichenberg har varit professor i literacy vid Umeå universitet och är professor emerita i allmän didaktik vid Göteborgs universitet. Hennes forskning är inriktad på texters begriplighet, läsförståelse, funktionsnedsättning, lärares attityder samt vuxenutbildning inklusive nyanländas attityder till utbildning.
I boken finns såväl teoretiska resonemang som exempel på lektioner där ett optimistiskt förhållningssätt tillämpas, hämtade från skolor i Storbritannien, Norge och Sverige. De tre redaktörerna upplever att många lärare som arbetar med funktionsnedsättningar har ett i grunden positivt förhållningssätt och en tro på individens utvecklingsförmåga, vilket många gånger är anledningen till att man valde läraryrket från början. Men det behöver utvecklas och lärare behöver ett intellektuellt försvar för vad de redan gör och stöd för att utvecklas vidare.
Ann-Katrin, Siv och Monica betonar också att förmedlad optimism är viktigt för alla elever, oberoende av bostadsområde, skolform och funktionsnedsättningar. Hopp inför framtiden är en förutsättning för att lyckas. För alla.
