Landsbygdens villkor EKOLOGISK MAT FRÅN ROSLAGENS FAMN

– Det är många tjänstemän som ska ha lön av det som vi producerar. Det säger Anette Gustawson som tillsammans med sin man Jacob driver Billinge gård i Roslagen.

TEXT: Jan Fröman FOTO: Mattias Glassel

GRUSVÄGARNA I ROSLAGEN är isiga men landskapet bedårande vackert i soldiset. Billinge gård syns på långt håll och när jag närmar mig tvingas jag köra in på en avtagsväg för att släppa förbi en stor tankbil som varit på gården och hämtat mjölk.

Billinge gård är en mjölkgård men som alla mjölkproducerande gårdar har den även köttproduktion. Här finns också ett mejeri och i gårdsbutiken kan du därför köpa den egenproducerade yoghurten, filen och lågpastöriserad mjölk samt en del produkter från andra gårdar i Roslagen.

EN MELLANSTOR MJÖLKGÅRD som Billinge har ställts inför många utmaningar under senare tid. Det handlar om byråkrati, om att få betalt för livsmedel av hög kvalitet och att bemästra kostnadsökningarna.

– Värst av allt är energipriserna. De drar iväg alla andra kostnader också, säger Anette Gustawson. Hon efterlyser ett energikostnadstak, inte bara nu medan kriget i Ukraina pågår, utan ett tak som ger stabila förutsättningar på lång sikt.

Gården har ekologisk produktion och är dessutom kravmärkt, vilket innebär att man inte använder kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Därför lägger Jacob och Anette Gustawson ner mycket arbete på att hitta miljömässigt hållbara lösningar. Men energipriserna har inneburit en motgång. Tidigare kördes alla maskiner på HVObränsle som minskar koldioxidut släppen med 80 procent.

– Det gjorde vi fram till förra året men 2022 blev HVO sjukt dyrt, säger Anette Gustawson, så vi var tvungna att gå tillbaka till fuldiesel. Hållbarhetstänket innebär stora utmaningar om vi vill bli fossilfria.

HON ÄR ÄNDÅ stolt över det sätt som gården drivs på. Den har 130 kor som med rekryteringsboskapen blir totalt 250 djur. Under 2022 skickades 37 kor till slakt och det gav 6 660 kilo kött. Men talet om att djurhållningen inte är bra för klimatet ställer hon inte upp på.

– Vi odlar spannmål och producerar gräs och håller 400 hektar öppet landskap. Vi binder kol, det som är så viktigt.

Att driva gården ekologiskt och kravmärkt medför att det går att få ut högre priser för produkterna som man tar fram. Men det innebär också högre risker. Många lantbrukare går ifrån det ekologiska odlandet för att lönsamheten är för dålig.

– Två saker spelar stor roll, säger Anette Gustawson, dels måste vi vara väldigt duktiga växtodlare, men framför allt måste vi ha tur med vädret.

I FJOL VAR det väldigt torrt och det ledde till att gräs­ och spannmålsproduktionen på Billinge sjönk med 50 procent. Fyra år tidigare, sommaren 2018, var det ännu värre. Efter den sommaren tog Anette och Jacob fram en krisplan i vilken de gjorde överenskommelser med mindre gårdar i närområdet som skulle kunna leverera foder vid behov. Ett normalår är de dock självförsörjande på spannmål och gräs. Fjolåret klarade de hyfsat även om det var lite ont om gräs.

– Vårt samarbete med granngårdarna sker även under normalår, då får vi ett överskott och kan sälja istället. Men det är viktigt att de tas om hand även bra år så att de finns för oss under dåliga år.

Men det finns fler utmaningar för det svenska jordbruket än kraftigt ökade energikostnader och torka.

– Det är vi som är första ledet, det är vi som gör jobbet. Men det är väldigt många tjänstemän som vår produktion ska försörja.

ANETTE SUCKAR ÖVER byråkratin, det är många kontrollanter som besöker gården. En del beror på lagstiftning, en del beror på avtal. I och med att de driver en kravmärkt gård blir det ännu fler. Att få ner antalet kontroller borde egentligen inte vara svårt, tycker hon. Om de som ställer de tuffaste och mest konstiga kraven, dit hör Arla, får utgöra norm så skulle andra kunna nöja sig med det.

– Det skulle bespara oss väldigt mycket arbete.

Hon räknar upp några exempel på regler som mest förefaller vara ett spel för galleriet, eller konsumentfjäsk, som hon kallar det.

– De borde fokusera på sådant som betyder något för djurvälfärden och mjölkkvalitén.

I OCH MED att jordbruket är en bransch som tar emot stöd i olika former, bland annat från EU och Jordbruksverket, finns det många olika villkor som ska uppfyllas. Här finns väldigt mycket att göra för att underlätta och minska byråkratin, tycker Anette Gustawson, men hon är noga med att framhålla att många av kraven som ställs på jordbruket också är välkomna.

– Vi har väldigt hög kvalitet på den svenskproducerade maten och det beror naturligtvis på att det ställs höga krav på den. Många regler ska vi faktiskt vara stolta över. All byråkrati ska inte bort, men visst finns det regler som skulle underlätta vårt arbete om de mildrades eller försvann.

Hon nämner en sådan regel som faktiskt nyligen har tagits bort från Jordbruksverkets så kallade tvärvillkor.

– Förr var vi tvungna att ha öronmärkning i båda öronen på djuren om vi inte skulle riskera att få vårt gårdsstöd indraget. Det behöver vi i och för sig fortfarande men skulle en bricka trilla av blir det inget avdrag på gårdsstödet längre.

DET FINNS EN uttalad vilja att Sverige ska öka sin självförsörjningsgrad av livsmedel, inte minst har detta blivit tydligt under 2022 när livsmedelspriserna har stigit som en direkt följd av kriget i Ukraina. Anette Gustawson lyfter två faktorer som skulle kunna öka den svenska självförsörjningsgraden.

– För det första skulle de stora gårdarna kunna bli ännu större och för det andra bör det bli enklare att förvärva en gård. Fast i det fallet handlar det också om att du behöver ha mycket och bred kunskap.

När det gäller det andra exemplet är det inte bara myndigheterna som ställer krav, bankerna är inte heller någon tillskyndare av mindre eller medelstora jordbruk.

– Det är inte lätt att få lån till en ladugård för 60 kor och en mjölkrobot, men vill du bygga för 200 kor går det lättare. Stora gårdar har helt enkelt lättare att göra stora investeringar.

INNAN DET ÄR dags att ge sig ut på de isiga roslagsvägarna igen vill Anette visa något speciellt. 130 mjölkproducerande kor i all ära men tre små kor, en fjällko och två Dexter, som springer omkring på ängen känner hon en särskild stolthet över.

– Alla som har jordbruk och djurhållning borde ta ansvar för en utrotningshotad art, säger Anette och kliar dem bakom örat. •