3 minute read
Burnsafton i Göteborg
Text: Johan Feltner – Bild: Mats Gärdfors
Lördagen den 27 januari bjöd S:t Andreaslogerna De tre Förenade Kronor och Lejonet och Kronan bröder av alla grader med sällskap till en traditionsenlig Burnsafton. Burnsafton är ett evenemang som är kopplat till Skottlands nationalpoet Robert Burns, som var frimurare. Burnseventet i Göteborg kan nu kallas en tradition.
Burns night, eller Burns supper, firas på många platser i världen och inte minst i Sverige. Detta görs för att fira den skotske poeten och frimuraren robert Burns. middagar till hans ära ska hållas så nära poetens födelsedag, den 25 januari, som möjligt.
Inledningsvis samlades de som valt att delta i whiskyprovning, som föregick själva huvudevenemanget, för att under professionell handledning pröva sina doftoch smaksinnen med en stor variation av olika whiskysorter.
När så whiskyprovningen avslutades slogs portarna upp och samtliga deltagare samlades i Ehrengrenska rummet. Ljudet av säckpipans toner började så småningom höras och det var dags för gemensam inmarsch till Pelarsalen som dagen till ära var dukad med Skottlands färger på borden – blå duk med vita kors.
En äkta skotte
När samtliga deltagare hade funnit sina platser var det dags för ordförande mästare Anders Wennergren, att läsa Selkirk Grace, varvid förrätten, en välsmakande ”Cock a Leekie soup”, serverades. Så småningom började säckpipans toner dominera salen igen och haggisen kom in i en procession som gick genom hela salen. ”address to the Haggis” genomfördes av broder Andrew Wilson, på ett sådant sätt som bara en äkta skotte kan göra. till efterrätt serverades sedan en ”Scottish Cranachan” samt kaffe med avec.
Broder Andrew Wilson inledde sedan ”toast to the Lassies” varvid hans fru strax följde upp med ”toast to the Lads”, innan kvällens värdar ordförande mästaren för De tre Förenade Kronor Olle Orstadius och ordförande mästaren för Lejonet och Kronan Anders Wennergren höll tal för att avrunda kvällen. Deltagarna fick sedan stå upp, hålla varandra i händerna kring borden och gemensamt sjunga ”auld Lang Syne” innan taffeln bröts i Pelarsalen.
Golden Days
Ett särskilt tack till de som framförde olika verk av Robert Burns under måltiden, vare sig det var text eller sång. Också ett tack till säckpipeblåsaren som spelade i samband med att borden dukades av mellan rätterna.
Aftonen rundades av i Ehrengrenska rummet och det stora flertalet förflyttade sig så småningom en trappa ner för att fortsätta samvaron på restaurant Golden Days, som praktiskt nog ligger i samma fastighet som frimurarhuset. X
