Judas Iskariot –Lärjungen som förrådde Jesus

Text: Mikael Lindblad – illustration: Fredrik Thorsén

Judas var den lärjunge som förrådde Jesus. Därför har hans namn kommit att bli synonymt med förräderi.

I Bibeln berättas det att när påskhögtiden närmade sig bad Jesus sina lärjungar att ordna så att de hade någonstans att samlas för att äta påskmåltid.

Enligt evangelisten Matteus kom lärjungarna fram till Jesus och frågade:

”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en:

Det är väl inte jag, herre?

Människosonen blir förrådd

Nog kan man förstå lärjungarnas förvåning och upprördhet när Jesus avslöjar att en av dem ska förråda honom!

Och hur mänskligt är det inte att själv också tänka – för sin egen del – det är väl inte jag? Fastän man mycket väl vet att man är oskyldig, precis, såsom lärjungarna gjorde…

Det är väl inte jag, herre?!

På lärjungarnas fråga svarar Jesus, alltjämt enligt matteus, ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Judas, som skulle förråda honom, sade:

”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

Glädjen över att få vara samlade för att äta påskmåltid förbytts med ens, som i en handvändning, när Jesus avslöjar att en av dem ska förråda honom.

Ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan, om hon aldrig hade blivit född…

30 silvermynt

Det är så man ryser och det går kalla kårar genom kroppen när Jesus säger dessa ord.

Jean Paillard konstaterar i sin bok om Judas att Bibeln berättar ganska så utförligt vad Judas gjorde efter att han förrått Jesus, men inte så mycket om själva anledningen och orsaken till förräderiet, mer än så att Jesus skulle kunna fullfölja sitt uppdrag att dö sin försoningsdöd.

Matteus berättar i det tjugosjunde kapitlet:

När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.”

De svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.” Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: ”Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.”

Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de 30 silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

Judas förräderi

I apostlagärningarna hävdar däremot evangelisten Lukas att Judas själv köpte åkern för pengarna och sedan föll framstupa och sprack itu, så att inälvorna flöt ut. Det vill säga med andra ord: inget självmord utan en ren olyckshändelse.

Men varför förrådde Judas Jesus? Kan det finnas en djupare betydelse i Judas förräderi, förutom den rent uppenbara?

När jag lever mig in i texten och känner mig lättad över att det inte är jag som förråder Jesus och till vilken Jesus säger:

Det hade varit bäst för den människan, om hon aldrig hade blivit född…

– Kanske jag förhastar mig!

När Jesus bryter brödet och skickar bägaren med vin till lärjungarna så förutsäger han sin egen död och uppmanar lärjungarna att varje gång de bryter brödet och delar bägaren med vin så ska de göra detta till minne av Jesus, vilket vi gör än idag när vi firar nattvard.

Jesu död är som bekant, en försoningsdöd, där Jesus tar på sig alla människors missgärningar för all framtid.

Människors fel och brister

Tänk om det är något liknande med Judas förräderi?

Judas förråder Jesus personligen – ett stort svek; ja, ett av dom allra största sveken man kan tänka sig, då det är Jesus som Judas förråder.

Kanske kan man se det som att Judas genom att förråda sin mästare, Guds egen Son, är en bild för människans svekfullhet i största allmänhet, på samma sätt, som när Jesus dör sin försoningsdöd för alla människors fel och brister.

Visst finns det en viktig skillnad, men också en likhet, mellan Judas och Jesus.

Förvisso var Judas inte sann Gud som Jesus, men båda visade mänskliga sidor och känslor i allra högsta grad!

Alla kan vi känna igen oss i Jesus, som den förebild han var i att vara människa och hur vi ska bete oss mot varandra.

Vi kan även känna igen oss i Judas förräderi. För alla har vi gjort någon besviken, i större eller mindre omfattning, antingen som barn eller i vuxen ålder.

Nåd och förlåtelse

När Judas förråder Jesus så slår detta an något inom oss då vi vet med oss att också vi har denna egenskap att kunna förråda och göra dom vi har i vår närhet besvikna och ledsna.

Att Judas och hans handling känns så avskyvärd kanske har att göra med att vi känner igen oss själva och inte vill acceptera våra dåliga sidor; vi överför våra egna brister på Judas med andra ord.

Som tur är övervinner Jesu kärlek, nåd och förlåtelse allt. övervinner den även Judas förräderi? en fråga som inte har något alldeles enkelt svar, med tanke på vad Jesus säger om den som ska förråda honom – det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född!

Kanske Jesus uttrycker sig så kategoriskt för att visa att förräderi – inte bara Judas – utan förräderi i största allmänhet är oacceptabelt! Då är det bättre att vara ärlig och uppriktig och sanningsenlig. Hur är det nu det heter:

”Sanningen ska göra er fria”. (Joh 8:32) X