Spännande frimurarresa till Skottland

Text & Bild: Henrik L Barvå

Vad kan vara mer frimureriskt än Skottland? Möjligen England då. Mycket av det som är frimureriskt och våra frimureriska traditioner har sitt ursprung på de brittiska öarna. Därför finns det en särskild lockelse att besöka loger i Storbritannien.

Några dagar i maj lockades 31 värmländska bröder att besöka Edinburgh för att gå på loge, och dessutom besöka en del andra platser med anknytning till frimureriet. Arrangör var broder Ture Magnusson, ordförande mästare i S:t Carolus. Som tidigare Worshipful master i logen Aquila i London, har broder Ture vid ett flertal tillfällen ordnat frimurarresor dit, och även till Irland. Turen var nu kommen till Edinburgh.

Robert Burns

Bröderna tog sig med buss till Gardermoen för att flyga till den skotska huvudstaden. utom undertecknad som var på semester och flög från Kastrup, och kom en dag i förväg. Då fick jag chans att hinna se monumentet över nationalskalden – och frimuraren – Robert Burns, samt besöka Scottish national Portrait Gallery, där det även finns en staty av honom.

Eftersom vi ändå var i Skottland så passade många av bröderna på att göra en whiskyprovning, som broder Claes Gustafsson så förtjänstfull hade ordnat. På The Ensign Ewart, i närheten av Edinburgh Castle, fick vi pröva fem sorters whisky av olika karaktär.

Världens äldsta logelokal

Huvudpunkten var dock besöket på frimurarlogen Canongate Kilwinning no 2. Den grundades redan 1677, och är inrymd i världens äldsta logelokal som byggts för ändamålet. 1735 stod byggnaden St John’s Chapel färdig och har använts sedan dess. en fantastiskt lokal där man verkligen kan känna historiens vingslag.

Logen Canongate Kilwinning No 2 logelokal.

Logens sekreterare Charles Stewart tog emot och visade bröderna runt. mest känd är kanske målningen invigningen av Robert Burns som ”Poet Laureate” av logen Canongate Kilwinning den 1 februari 1787. Burns hade blivit frimurare redan 1781, och när han flyttade till Edinburgh 1786 blev han medlem här.

Vi bevistade en reception i grad II, kalllad ”ceremony of passing”, och tämligen annorlunda än vår svenska S:t Johannes medbrodersgrad. Förutom den stora gruppen från Värmland så var där också flera besökare från andra loger runtomkring. efteråt var det brödramåltid bestående av kyckling fylld med haggis. För övrigt samma mat som vi hade ätit till lunch när vi besökte Rosslyn Chapel tidigare på dagen.

Klanen Saint Clair

Rosslyn Chapel är kanske mest känt från filmen och boken Da vinci­koden, och har också anknytning till frimureriet. Där guidades vi runt av Geoff Spence från logen rosslyn St Clair no 606, som visade på symboler och annat som skulle kunna vara frimureriska. i ärlighetens namn blev vi nog inte så mycket klokare av det. men släkten och klanen Saint Clair (Sinclair) har länge haft med frimureriet att göra. William St Clair, 20:e baron av roslin, som logen är uppkallad efter, blev 1736 den första stormästaren för Storlogen i Skottland. Än i dag ägs rosslyn Chapel av en Peter St Clair­erskine, earl av rosslyn. mycket kring rosslyn Chapel är myter och ”hittepå”. i själva nedgången till kryptan, som blev så känd i filmen Da vinci­koden, kan man tydligt se vad guiderna skämtsamt kallar ”the Hollywood Circle” – ett avtryck efter en symbol som filmteamet klistrade dit för att vägleda tom Hanks rollfigur. men i verkligheten finns alltså ingen sådan, förutom då denna cirkel.

Rundvandring i Grand Lodge of Scotland.

Lärorik resa

Dagens därpå fick vi en rundvandring i den ståtliga byggnaden där Grand Lodge of Scotland och dess stormästare William ramsay mcGhee huserar. Där hålls inga loger men flera andra sammankomster för skotska frimurare. Sedan fick vi också en guidning i själva edinburgh av Laird alan maitland, så att bröderna kunde turista lite också. vädret var okaraktäristiskt varmt så vi fick svalka oss med några pubbesök också.

Det var sammantaget en mycket trevlig och lärorik resa där vi kunde känna historiens vingslag runt varje knut. X